Karantän, dans, påsk, bajamaja i Krakow och livet. Åsså Pappas Sillarätt.

Hilsen.

Jag ändrade lite i ordningen. Lördagskrönika blev söndags-dito. Med 22 dagar i isolering på Costa del Sol – vi får inte gå ut på promenad – så tappar jag konceptet lite. Vilken dag det är spelar liksom mindre roll.  Inte vad klockan är heller. Sommartid? Och ? Lördagsgodis äter jag inte längre och en gin och tonic kan man ta på en liten tisdag också. Eller inte.

Man gör så gott man kan

Ljust ute. Lite molnigt idag. 17 c i skuggan. Stjärnornas Stjärna rullar på TV. Jo, vi tittar på svensk produktion också. Blandat. Alla möjliga kanaler. Ovärderligt i dessa isoleringstider. Man vet inte vad man har förrän man inte har det. Kan föreställa mig hur mycket jobbigare det varit utan. Jodå. Man kan spela kort. Det gör vi. Inte hela dagarna. Man kan skriva vykort och skicka till vänner. Nä, för vi kan inte ta oss till postkontoret och inte köpa vykort, heller. Endast samhällsnyttiga verksamheter får ha öppet. Snaran har dragits åt.

Mats gjorde en smörkniv av överblivet material. Han är inte nöjd med den. Testade bara sin svarv. Fiiiin. Allt stängt så han kan inte köpa material att jobba med.

Vi kan rensa fotoalbum. Nä, det kan vi inte för korten ligger i en låda i villavagnen. Vi kan rensa i garderober. Det vill vi inte. Vi kan baka bröd. Ja, det kan vi men vi måste äta upp det också…………Vi är bara två. I nöden prövas man och ändå är vi inte i riktig nöd. Tänker hela tiden på de som VERKLIGEN har det dåligt.

Vi drar. Annars riskerar vi att fastna här till i sommar.

Vi har i alla fall bestämt att vi skall ta oss hemåt. I bil som en god vän lånar oss. Tack! Denna isolering kan ta tid. Vi är garanterat smittfria efter över 3 v i karantän utan kontakt med yttervärlden. I egen bil kan vi bara andas och pilla på varandra och det känns säkert. Vi har pillat förr och det hände inget. Inget farligt, alltså. Vi har biljetter bokade på flyg men de har ställts in 2 ggr. Nästa tillfälle blir i maj – om flygen går då. Tror inte det. Under tiden lever vi i osäkerhet.

Långrandigt blir det men vi är friska. Huvudsaken

Inga försäkringar gäller längre. I Spanien stänger man av respiratorerna för människor över 65 som inte tillfrisknar tillräckligt snabbt – för att ge plats för de yngre – om det är fullt på intensiven. Prioriteringar. Förstår att så måste ske men då känns det lite bättre att vara hemma. Ni förstår allvaret. Förutom allt annat som kan tala emot oss. Eller inte. Jag är inte konstnär och kan inte måla. Då ska jag inte heller måla hm-hm på väggen. Better safe than sorry. Vi drar.

Kanske något att satsa på när vi kommer hem?
Stressad påsk

Jäddrariminlåda. Nu blir det jäktigt med att fixa Pappas Sill – den som måste till för att det skall bli påsk. Oh yes. Köpte ju en ordentlig laddning när vi var hemma sist – så inläggningssillen har legat och väntat. Nu ska han fram – sillen. Gjorde lag idag så på onsdag blir det nog sillarätt enligt tradition- med alla tillbörliga ingredienser.

Göttigheter
Ser så där lagom gott ut……..
Ser lite bättre ut. Där ligger de och göttar ihop sig.

Vi har sagt att vi åker på Långfredag men jag känner min älskade make. På Skärtorsdag är vi på väg. Fniss. Å herregud. Jag som skulle laga ungersk gryta med egengjorda nudlar. Jag som skulle ha studerat spanska. Åsså skulle jag ha sytt färdigt alla klänningar jag köpt tyg till. För att inte tala om solparasollsskyddet – det är ju trasigt och jag har ju material.

Lugn på ytan.

Vi skall bara inte prata om vad mer jag skulle gjort eftersom vi tänkt vara kvar till maj – åtminstone. Tänkt och tänkt – vem hade tänkt att det skulle dyka upp en pandemi som vänder upp och ner på hela världen? I det sammanhanget kan man lätt glömma både det ena och det andra. ALLT – utom Pappas Sillarätt. Där går gränsen.♥. Miss you, Dad.

Ta-da!!!
Förlängd karantän

Läste idag att spanska regeringen förlängt karantänen till 25 april. Såklart kan man inte släppa på det nu för då får corona SPUNK och tar tillbaka makten. Har man stängt ner allt och håller folk på mattan – då får man inte misslyckas genom att släppa för tidigt. Corona lurar i farstun. Vet inte var den lurar, egentligen. Överallt och ingenstans. I vilket fall: för tidigt återgående till det normala blir inte bra. En hård karantän enligt Spanien – den ställer krav på folk. Tro mig.

Take me home – country road – to the place…….
Sillstank och dans

Tog mig just i ansiktet – som man inte ska – och då kom sillukten emot mig. Trots tvål och skrubb så luktar jag nu sillfilé. Delikat. Not. Ett otippat öde för en dam i min ålder. Det kunde så klart varit värre – så tänker jag för det mesta. Kanske skulle jag inte gå ut på dans ikväll med den doften som ett moln omkring mig – men alla ställen är stängda så jag slipper utmaningen. Annars tycker jag om dans. Dans med partner som KAN. Som kan klassisk dans och som kan FÖRA.

Har bara lite finlir kvar. Och en KLÄNNING. Inte en sådan här baddräkt.

Jag är egentligen mycket blyg – tro det eller ej – och är oftast övertygad om att jag inte kan något öht. Tänker för mycket. Helt enkelt. Räknar steg och skäms för säkerhets skulI . I dansens virvlar – och med en danspartner som KAN dansa – då räknar jag varken steg eller skam – jag bara flyger med. Innan jag dör ska jag ABSOLUT ha en lyxigt, glittrigt skräddarsydd och gnistrande fin klänning – som i Let´s Dance – och jag ska svingas och slängas över dansgolvet. Huller om buller och jag kommer att landa som en………som en……….som en…………STAR !!!!! Det har jag bestämt. Dream on, Babe.

Sedärja. Så ska det se ut.
Nya impulser

Jag lyssnar mycket på radio. Gärna P1. Gärna dokumentärer. Finns hur många som helst på SRplay. Ibland är det svårt att sova och då tar jag till detta avslappningsmedel och kunskapspåfyllning. I synnerhet nu – när man inte får gå ut och hämta inspiration och nya synintryck från världen därute.  Hörde i ett inslag att det är oslagbart för hjärnan att få intryck genom att SE saker. Då händer det saker i hjärnan. Det vore ju kul att få uppleva det…………Att det händer något där, alltså. Ögon och hjärna i kombination. Det är INTE bara sudoku och korsord som håller hjärnan i trim. Det verkliga mötet kopplat med synintryck bygger hjärnan. Källa? Nä. Kommer inte ihåg. Nästa gång skall jag lyssna på en podd om minnet.

villa Hur inspirerad kan man bli, undrar jag?
Kort och gott

Drar inte ut på det ikväll.  Ni har fullt i era liv och jag måste tvätta. Måste och måste – måste jag inte alls. Jag måste egentligen ingenting. Däremot vill jag skicka iväg lite inspiration. Om visningen på Grottbyn den 13 april. Mitt skötebarn. En kollega får hoppa in i mitt ställe men jag vill så gärna fylla den villavagnsparken. Bara 4 vagnar kvar.  För att det är en riktig pärla. ”Stöd din lokala leverantör”. Eller hur.  Just nu har jag internet och kan ösa på. Väl i bilen på fredag ( öh, torsdag 🙂  ) – då vet jag inte ens var jag kan ladda mobilen………störssssssta möööööööjliga tysssssstnad. TÄNK ER!!!!!

Ännu kortare och gottare

Vi åker ”väl karantäniserade” och undviker kontakt med människor. Handskar, munkavlar och våtservetter. Inga hotell öppna, toaletter stängda och restauranger likaså.  Vi får sova sittandes. Turas om att köra och sova. I Spanien får man bara sitta en person per rad, så att säga. Betyder en som kör och en som sitter i baksätet. Den som sitter i baksätet ska helst inte köra samtidigt, men det känns självklart…..

Det blir bajamaja i Krakow och buskskvättar. Vi kommer att klara´t. Hoppas att ni klarar´t också.  Håll ut. Stå ut och betänk att ni kan gå ut i skog och mark – i alla fall många av er. DEN möjligheten har inte vi och vad det gör med en – det begriper man inte förrän man står utan det ”självklara”. Vi vet nu.

Varm kram på er. ALLA.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

2 reaktioner på ”Karantän, dans, påsk, bajamaja i Krakow och livet. Åsså Pappas Sillarätt.

  1. Lycka till på hemresan Annicka! Glöm inte att ta med the precious toarulle. Och är det stängt överallt så har ni ju sill med er. Tack för din underbara blogg!

    1. Hej Kära Marie! Härligt att se dig här!!! Jodå. vi har bunkrat toaapapper, våtservietter och allsköns annat. Nu får vi hoppas på att bilen håller och att vi inte somnar vid ratten. Många mil blir det och inga hotell öppna längs vägen. Vi ser fram emot att komma hem – även om jag tror att i Sverige har allmänheten inte riktigt förstått hur illa det här viruset tar!! Allt gott och tack <3 ! / Annicka

Kommentera