Hilsen.
Dag 13 av karantän. Kom ett påbud precis om minst 14 dagar till. Bara att acceptera. Börjar bli liiiiiite segt men vi är friska. Ingen smitta av vare sig det ena eller andra. Bara längtan ut. Promenaderna. Vattengympan. Vi får inte lämna huset. Bara till närmaste affär, apotek, läkare och ev bank. Böter på utegång utan godkänt ärende. Polisbilar åker runt och drönare i luften. Vår i luften också – inte att förglömma. Vår och vår förresten. Sommar. Här. Vår hos er.
Fuskare
Jodå. Det finns det. Vi läser dråpliga historier om vad folk hittar på. Någon lär ha gått ut på promenad och tog med sig en limpa hemifrån. Inte den färskaste. Blev påkommen av polis och kunde inte uppvisa kvitto på var han köpt detta gamla bröd. Genomskådad och bötfälld.
En annan tog sin höna på promenad. Hade ingen hund ( man får gå ut korta promenader med den ) men jämväl en höna som han spatserade omkring med. Han lade ut tilltaget på Facebook och hade roligt åt det. Många tyckte det var vågat och skojsigt. Det tyckte inte konstaplarna som blev tipsade och han inväntar nu höga böter. Hårdhandskar mot fuskare.
Historierna är många. Solskenshistorier om dansande poliser, som tar fram guitarr och instrument för att lätta upp stämningen i alla små byar runt om. Att sitta inlåste i en lägenhet i lång karantän – me not like – men vi har terasser – välsignat läge för oss m a o. Vi kan sitta ute och titta ut.
Rutiner på gång
Jo. Det vore bra. Vi är inte duktiga på att göra allt det vi ansatt oss. Än. Intentionerna finns. Som att gympa. Det blir ruskigt mycket stillasittande. Vi ser på filmer och serier som vi aldrig gjort förut. Jodå. Vift med armar och krystad maggymnastik blir det emellanåt. Hej och hå vad det går. Ett rännande i trapporna. Måste få upp pulsen. Bensträckare. Det knakar både här och där i lederna. Våra.
Som vi jobbat med vår vattengympa tidigare. Smidiga och vältränade ( I wish ) men poolen är stängd nu. Ser att det finns massor med träningstips på alla möjliga kanaler. Vi tittar på HUR man ska träna i isolering. Ser bra ut. Man kan ta till alla möjliga medel har vi sett. Nu är det bara latmasken som ska få sig en tjottablängare. Ska ta tag i den biten. Imorgon är en annan dag.
Vi försöker i alla fall kompensera med att äta lite mindre portioner. Lite ut så då måste det bli lite in. I alla fall ett framsteg. Vi äter ganska vettigt – förutom jordnötterna som slinker ner emellanåt. Jag försöker att bara plocka ut de hela nötterna – så att det inte skall bli så många……..Snart är även de halva nötterna slut så då är det färdigslunket med den lyxen.
Mats ber mig att laga mat som inte smakar så gott – så blir det lättare att inte ta så stora portioner. Eller hur…………… Ska laga äggomelett imorgon – han äter inte ägg……..så får vi se om det är osmakligt nog…… 🙂 Jag lär få sätta i mig hans portion också…………. Inte bra. För mig.
Det kunde varit värre. Mycket värre.
Det måste man. Hålla dem i styr. Tankarna. Vi har sagt att vi INTE skall gå ner i någon tankekällare över hur läget är. Inte känna efter. Styra bort tankar om tristess och håglöshet – för de gör sig påminda, kan ni tro. Att inte ens få gå på promenad. Flyget hem inställt. Alla restriktioner.
Oh well. Såklart fixar vi detta! Ett aktivt tankearbete. Alla coronanyheter till trots. Vi är faktiskt rätt duktiga på att än så länge hålla dem stången. Vi bor bra, vi har mat, vi har TV, böcker, internet och varandra och kontakt med nära och kära. Ingen turordning på prioritet – bara radar upp några av glädjeämnena. Inte tappa sugen. Eller som man säger i England: Man must not tap the sug.
Det kunde varit mycket värre. Ryser av tanken. Detta elände går över och vi är lyckligt lottade. Så många spillda människoliv just nu.
Vi stannar där. Vi kan inget annat göra än att försöka hålla oss friska och inte utsätta oss för risker. Varken de ena eller de andra. Sjukhusen är fulla så inga blindtarmsinflammationer nu, tack. Pretty please. Ber snällt.
The show must go on!
Lite ditt och datt som slutkläm
Vad gör Unnadigresan? Funderar på hur jag skall utveckla konceptet inför nästa år såklart. Årets resor är lagda. September och oktober. Fullbokade. Måste göra om min hemsida – men det är som om jag hade tuggummi i hjärnbarken. Kommer inte loss i tankarna. Det ger sig nog.
Villavagnarna? Vår egen börjar jag längta till – nu när våren är på G. Fast vi kan ju inte komma hem. På ett tag.
Villavagnsvisningar? Jag kan inte komma hem som planerat men jag är galet glad för att kunna köra på med inbjudningarna till visningen i Grottbyn den 13 april. Kommer att vara där i tankarna men Morgan Nyman kommer att vara där i verkligheten och ta emot er. Boka på visningar bara !! Come on!! Ring mig om ni har frågor!
Mobil: 0709 632401 direkt till mig.
Övriga spörsmål? Naeä. Det har jag inga. Tackar min lyckliga stjärna att jag har mina foton. De kan jag titta på och bli glad igen. Och igen. Glad för den gången jag blev glad när jag glatt tog dem. Till exempel. Man kan alltid vara glad för något. Såg ett program om en forskare som visade fakta om hur man kan träna hjärnan att komma ihåg saker. Då blev jag glad. Nu har jag glömt vad den forskaren hette. I am so smart. Not.
Önskar Eder alla en fin vårvecka. Vet att det knoppas hemma nu. Ljuset är åter. Naturen kommer igen. Snart är det påsk och det blir ledigheter. Tillönskar er alla – och oss också för den delen – förmågan att hålla huvudet kallt och bara leva igenom detta som pågår nu. Det kommer bättre tider. I know. Det är vad det är.
Ta-ta.
Annicka
www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se