Finns alltid en hak(a)e.

Hilsen.

Fredag. Dagtid. Vad har hänt?

Det kan man undra. Det brukar vara rena natta när jag sitter och skriver. Kan jag ha blivit normal? Inte troligt. Har vant mig vid mig  själv så det blir som jag känner för. Nu kände jag för att skriva och det är t o m före lunch.

Man får fundera. Ibland. Varför?

Idag blir det ugnsstekt fläsklägg med potatisgratäng. Bara för att köttet kostade 29.90 kr kilot och för att Ekengrenskan inte kan gå förbi ett bra extrapris. Extra billigt var det med kålrötter också. Då skulle en normal person tycka att rotmos och kokt fläsklägg skulle vara det givna valet. Skulle kunna. Så var tanken i affären. Men eftersom man kan göra annat – så blir det annat. Utanför affären bytte hjärnan fokus. Ugnstekt lägg med goda kryddor……..Hmmmmmm. Så får det bli. Med hemmalagad chutney. Rotemos till mädda – det blir det imorgon istället.

Billigt kan vara bra. Det gäller att vara VAKEN!!!
Utvilad – det var längesedan.

Känner mig lite utvilad. Har haft min bettskena för sömnnapnébesvär i 2 hela nätter nu. Ny i min ägo. Har väntat 12 månader på den. Med remiss från läkare. Okristligt sömnig allför ofta. Jättelänge. Napné. Låter som en fransk efterrätt men det är det inte. Bara säger.

Tänder
Hålla tand för tunga

Leverans nyligen. Tog ett litet tag att vänja sig vid den. En stor plastmäckapär in i munnen – som skall sitta fast medan jag sover, vänder mig och bär mig åt. Först hade jag svårt att hitta hur jag skulle ligga med huvudet. Det var liksom för hårt mot kinden hur jag än gjorde. Så fick jag fundera på om jag skulle ha stängd mun eller öppen. Ni skall veta att en bettskena som denna skjuter fram underkäken. Det är det som är hela grejen.

Svårt att hitta läge.
Att ha överläppen under eller över läppen – det är frågan.

Jag var rädd att överläppen inte skulle räcka till att täcka hela ekipaget – men det gjorde den. Blev läpp över t o m! Så det var onödig oro. Resultatet blev stängd mun och efter ett tag insomnande – efter det vet jag ingenting förrän jag vaknade. Inte vaknat till 1000 ggr och vänt och vridit på mig på hela natten. Tror jag.

Läppen räckte till. Hotlips.

Det roliga är också när jag skall montera mojängen i munnen. Rätt sak på rätt tandrad. Går inte att göra fel – man märker direkt……….. men jag tänker ändå till innan. Det roliga nr 2 är när jag skall säga godnatt till Mats. Eller Mathts – thom de´ brir. Man läthpar och prhtathar nepitt. Underthäten fthamtthörd – dommen fudd med platht och thå thkall man va´ ljuvlig på det. Det ljuvliga får bli utan extragom. Nä. Funkar inte.  En dag skall jag ta kort på mig med min framskjutna position 🙂 . För eftervärlden att roa sig åt. I vilket fall – om denna uppfinning får mig att sussa gott – bring it on lilla lösgom.

Kylan kommer så sakteliga.
Varmt och kallt möter varandra
Varmt och kallt möts.

4 c imorse. Lite nypigt om nosen. Vi har letat vinterkläder och inser att det har vi INTE.  Vi är ju aldrig hemma om vintrarna. Jag hittade en vinterjacka, vantar och en skidoverall från 1987………och snökängor. Så på den vägen är det. Nu sitter jag och stickar på en tröja i mohair – och kanske får jag nytta av den!

Liten tröja. Som inte ens räcker till sig själv.

Grejen är att jag inte tror garnet räcker………..Såklart inte. Garn som legat till sig i flera år och som jag tog fram häromveckan. Hittade ett mönster och började sticka. Oh well. Vi får se om det blir en ärmlös tröja utan framstycke. Kan bli. Som en bladlös kniv utan skaft. Spännande framtid!

Sol och varmt på Solkusten. Den spanska.
Flamencodans
Så ser jag ut i mina drömmar. I fluffig klänning. Och med midja. Örhängena har jag redan. Alltid något.
Saknar Andy´s. Musik, sol, vänner.

Söderslätt, där vår villavagn står, har också en kust men här är det inte så varmt. Solen på Costa del Sol värmer skönt däremot. Det gör den nu. I egen hög person. Vi har inget bestämt. Det får bli som det blir. Stressar varken med det ena eller det andra. Sommaren har varit ok med sol och blå himmel. Strandpromenader på Söderslätt som etsat sig fast. Får leva på det ett tag. Minnenans television i hjärnan får gå. Vi har goda vänner som påminner om hur skönt vädret är därnere. Kära vänner. Rara vänner. Fina bilder och så………..Längtan är stor. Vi får se.

Våra dagliga pinjebarr – giv oss idag. Saknar till och med det.
Munskydd – skarp övning.

Vi prövade att gå med munskydd nästan en hel dag i veckan.  För att öva oss och någonstans förstå.  Man andas in det som man nyss andats ut.Det man andades ut var kaffe och vitlök blandat. Not so nice. Returluft. Naej…….inte bekvämt alls. Lite panik att näsan behöver täckas också. Förstår varför men obehagligt var det. Då får jag nog lov att säga att vi håller oss borta från ev smitta så mycket det går. Utan munskydd helst.

Tänker också på sjukvårdspersonalen som måst ha hela covid-munderingen på hela dagarna. Vilka kämpar. Man får perspektiv på sitt eget ynkliga klagande. En frivillig dag i egen vald miljö versus sjukhus, värme, sjuka, död och lidande. Heder åt er!! Det är inte slut än! Fortfarande en kamp för varje sjuk person på sjukhusen. Blessings.

Stilla dig, quinna.

 

Blomsterflickan
Hur var det nu….. skulle jag ta det lugnt eller skulle jag …..ta det lugnt.

Så säger jag till mig själv. Har så mycket jag vill hinna med. Ingen ände på´t. Tur det, kanske. Har inte långtråkigt så värst mycket. Bara otålig. Måste bli klar med min Ekengrenskan. se – Den Onödiga Lilla Hemsidan. Detta INNAN jag kör igång med nytt som skall vara med där. Då blir det liksom inget. Jag vill att det skall bli perfekt och då blir det nada. Halvbra och gjort är 100 % bättre än helbra och ogjort. I alla fall i min lilla entreprenörsvärld. Det är ju inte FN:s hemsida jag gör klart, ju. Måste inse detta. Dessutom – en onödig liten hemsida är ju just……onödig. Inga krav.

Jösses. Den onödiga lilla hemsidan. Ekengrenskan.se. Så blir det.

Det tar tid att göra det snyggt – många detaljer och man skall tänka till hela tiden. Svårt då att samtidigt baka skorpor, sticka en ärmlös tröja utan framstycke eller göra ugnstekt fläsklägg. Ja, just det. Vill ha en liten näthandel också på Ekengrenskans hemsida – och det är ju dumt att vänta på den också innan jag lanserar den. Gör klart A innan du börjar på B, Annicka! Eventuellt, svarar jag då för tänk om B är bättre?

Hemsida
Lite att pilla med. Liksom
Villavagnshöst.
Villavagnshöst
Ibland blir ser man bara vackra saker. Många. Vackra.

Jo, det funkar perfekt. Det blåser ute men inte inne. Levande ljus och ett vanligt liv – fast i mindre omfång. Man går inte 3 i bredd i vår hall. Man går inte 2, heller. Man väntar på varandra. Det är lugnast så. I övrigt får vi plats perfekt. Vi har vad vi vill ha. Ingen nöd på oss alls. Planer för framtiden – ja. Lite större villavagn, kanske? Som Morgan Nyman AB bygger? Såklart. Vi får väl se, vi får väl se.

Längtans blå blomma – den kommer här.
Längtans blå blomma
Blått är flott.

Mysigt att få längta. Jag längtar som katten efter allt möjligt – medan jag kan. Fast jag KAN verkligen njuta i nuet men eftersom det finns ett framåt så får man inte glömma av det.  Tänk den dag då det inte längre är idé att längta till något? När livet blir så förutsägbart att inget är någon idé! Burr. Tänker inte vänta på. Bäst att röra runt i grytan medan den finns. På tal om det. Ska röra runt i fläskläggsgrytan. 3 timmar i ugnen nu. Borde räcka.

En liten längtare.
En liten Nisse kan också längta. Jag längtar efter dig.

Lev väl och hoppas ni får ha goda stunder. Ni ensamma, tvåsamma och flersamma. Kärlek och glädje till er. Å lite choklad o kaffe. Eller té. Eller sockerfritt. Eller giftfritt. Eller saft. Med aspartam. Bara ni trivs. Ni fixar själva.

Cheers,

Annicka

www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

 

 

 

 

En liten dag i Paradiset.

Hilsen.

Det är så att man blir förvånad själver. Ibland krönikeleverans. Ibland inte. Ungefär som en känd postleverantör som blev danskt. Ibland får man post – ibland blir det bortkollrat. Don´t we know?

Gul brevlåda
Inte alltid leverans.
Ett. Två. Tre. På Fyra smäller det.

Har kommit på en sak.  Jag skriver så mycket om att jag inte skriver, ber om ursäkt att jag fallerar mina planerade veckokrönikor – så det fyller en hel krönika bara det! Att be om ursäkt är liksom min grej. Har jag gjort i hela mitt liv. Jag utgår från att allt är mitt fel och därifrån kan det bara bli bättre………… Tycker INTE om när någon blir arg på mig. Apselut inte. I synnerhet inte om jag inte varit elak eller spottat på fröken, karvat i parketten eller farit med osanning inför konfirmationsprästen. Tänker att man inte nödvändigtvis MÅSTE bli arg om det finns andra alternativ.

Bli rädd
Skällrädd. Jag, alltså. Denna goding är nu 20 år.

Tror någon skulle kalla mig för konflikträdd. Jag kallar det för skällrädd. Bara gillar´t inte. Tänker istället att jag är en åldrande – lite högkänslig människa, som helt enkelt inte tål ilska så bra. Aldrig gjort. Inte när JAG blir föremål för det. Jag är INTE felfri. I know. Jag ställer till det ändå. Emellanåt. Fast det är oftast inte meningen. Jag är JÄTTEBRA på att skälla på mig själv. Ser sammanhanget. Oh well.

Min man är kär i ett hus.

Så är det. Han sitter vid köksbordet nu och yrar. Mumlar. Smackar. Vi har varit hos Morgan Nyman AB idag. Jobbesök och inspirationsbesök. Givande. Alltid. Tårta och bullar, lunch och trevligheter. Så fick vi se ritningar på nya hus som de bygger, idéer om hur man kan inreda smart, bilder på färdiga projekt de sålt………………..Då blir man liksom bara galet sugen på att byta upp sig. Kan inte visa bild på vilket hus han smackar åt – för det är inte färdigt än. Återkommer.

Hus ovanpå hus
Fint i Porto – men det är inte något av dessa hus han secklar över just nu.

Finessen med att köpa en villavagn/mobilt hus är bl a den att man kan byta ut den. Lyfta bort den och ställa dit en annan. Majgadd. Så nu sitter vi här och secklar över alla bilder. Det borde vara förbjudet att bygga så fina saker……….Man kan ju falla som en fura. Schmoink. Oh well. Återkommer om detta. Framtiden ser ljus ut!!! På många sätt. Kom igen bara 2021!! Lilla 2020 kan få hänga på där också. Du har mycket kvar att ge. Ska aldrig glömma dig.

Guldstjärna till mig.
Jag slapp bananlacket. Fick guldstjärna för väl utfört arbete med gaddarna.

Tandhygienisten får se mig gapa 2 ggr om året. Om det inte är corona då, förståss. I år blev det en gång. Profylaktiskt. I förebyggande syfte. Känns skönt att vilja. Att kunna. Vill absolut ha mina tänder kvar hela livet och jag vill leva länge. Tillhör typen ”duktig” som vill ha resultat – så borstat tänderna har jag gjort med bravur hela livet. Föräldrarna betonade vikten av att sköta sina tänder – det är en investering, sa dom. Så rätt. Kostar skjortan att inte göra det. Många skjortor.

Tänk på mellanrummen, Pålle!

Å andra sidan är ett frenetiskt borstande inte av godo, heller.  Man får tandhalsar som borde ligga och nussa under tandköttet att träda fram i ljuset. Får man då tandsten där så gör det JÄTTEONT när det ska tas bort – det isar som den värsta glaciär. FY!!! Går man 2 ggr om året så blir lidandet mindre – nästan noll. Samtidigt är vikten av att använda mellanrumsborstar på RÄTT SÄTT superviktigt.

Räfsa
Rätt redskap. Tandräfsor onödigt i detta läge

Inga kvastar, märk väl. Inte räfsor. Små borstar. Yttepytte. Vinkla upp eller ned. Inte överdrivet många ggr – det fick jag lära mig denna gång. Jag kan sitta i fåtöljen om kvällarna och köra mellanrumsborstning i en timma. Bara för att jag kan. Som pyssel. Tidsfördriv. Ajaj. Inte, sa syster Ingela. 10 – 20 ggr per mellanrum och med rätt storlek på borsten och vinkel på mojängen. Inte överdriva. Svårt för mig.  Att göra lagom. Denna gången fick jag verkligen GULDSTJÄRNA ändå. Såååå rena tänder. Såååå redig jag varit. Bra, Annicka.

Ordning på torpet.
Dator
Ser fin ut men där kan lura en otäcking bland programmen. ALLTID i min dator. Morr.

Tror jag skall brista ut i ett glädjetjut så fort det ljusnar. Sitter nu och klapprar på min nya dator som Mr T Burr har installerat om för mig. Han har slitit sitt hår och bär numera toupé pga mig. Defigit AB ( jag ) köpte ny dator. Bytte leverantör av web-hotell, raderade emailkonto, tappade kalendrar, fick spader, telefonen dog och reservtelefonen tycker jag bara inte om men den fungerar och dess emellan fick jag reda på att min Levaxindos är för hög så jag har varit i högsta energiläge. Speedad, kan man säga. Ingen bra kombo.

Mr T Burr lämnade bara bra fotspår. Mitt virrvarrinferno är ett minne blott

Mr T Burr har varit en ängel och haft ett jättetålamod och bringat reda i kaoset. Inte Levaxinkaoset – det tog doktorinnan A på Carlanderska hand om. Det räckte gott att han fick ta hand om mitt datorkaos och jag tror han är nöjd med att slippa mixtra med underfunktionen hos en sköldkörtel samtidigt som Outlook försvann från skärmen. Ni fattar. Så nu har jag det så bra, så bra, så bra.

Grottbyn – bara 1 villavagn kvar.
En villavagn. Hur bra som helst.

Vill bara nämna i förbigående att jag nu får välkomna en ny familj till Grottbyn. Den sista Westcoast 32 är nu såld. Av moi. Väldigt glad är jag. Tycker om att vara med i processen när människor gör bra val. När produkten passar kunden och det uppstår kärlek. Bästa känslan. För alla. Win-Win. Inget kräng. Bara bra beslut. Fritt val. Kunden väljer. Jag är med på resan. Roligt.

Uppsamlingsheat.
A beach to die for. Hjärtat bankar. Cabopino Beach

Nej. Vi avvaktar Spanien ett tag till. Vi bor gott i vår villavagn. Vi har det mysigt. Saknar förståss solen och vännerna som flyttat ned. Saknar att gå på marknaden och fynda. Köpa goda oliver. Färsk frukt. Vackra blommor.  Göra gambas pilpil, steka och dränka dem i vitlök, olivolja och persilja och bara äta, äta, äta. Med en nybakad baguette. En liten Cava till det. Äkta solglasögon från Gucci för 5 Euros………..

En hatt eller två? 3 Euros. Styck, alltså.
Kan inte få nog. Gudagott. Billigt.

Ja. jag fortsätter utbilda mig genom Eva Synnergren. Lysa på Nätet. För entreprenörer. Vet vart jag vill komma. Kul att få utvecklas. Inte stanna upp. Vill återfå mitt fokus nu. Har varit på sparlåga ett tag. Lite vilsen i tankarna om vart jag är på väg yrkesmässigt. När man bytt liv som vi, då får man trixa lite. Om man heter Annicka och är sjättifem år.

www.evasynnergren.com

Ja. Villavagnarna fortsätter vara en mycket stor del i mitt liv. Snart 6:e året nu. Känns så bra, så bra att vara en i gänget hos Morgan Nyman AB.  Ett långsiktigt förhållande som växer sig starkare och starkare. Jag är en övertygad Villavagnspassionista!

Ja. Unnadigresan lever men vilar. Av förklarliga själ. Det blir nya resmål där också. Fortfarande bara för de som verkligen vill unna sig. 2 ggr om året. Som var ursprunglig plan och som fungerar bäst. Ska bli klar med uppfräschning av hemsida också. Så stolt över vad jag uppnått. Tack alla som vågat resa med mig

My Baby.

Nej. Nu har det varit 3 JA i följd. Bara ett NEJ. Det måste kompenseras. Nej – jag tänker inte lugna ned mig. Jag tror jag är normal men har högt energiläge som nollfaktor. Jag bara blev sådan. Tror att det var meningen. Några av er blir glada av mig – det har ni sagt många gånger – så för er tänker jag göra det jag gör. Och bara så att ni vet – laga chutney och baka kavring samtidigt – jo, jag tänker fortsätta med det också. Så är det bara. Ni får vänja er.

Helt oemotståndligt roligt. När man har en make som smackar och himlar med ögonen – lätt att vilja göra om det.

Nu blir det en fin vecka. Strunt samma om det regnar. Vad ska vi göra åt det i så fall? Jorden behöver plasket. Vattenransonering OCH covid – tänk er!!! Inte att längta efter. Tänk på det.

Eller tänk vad och hur ni vill för nu går jag och lägger mig.

The End. Ha ´re.

Tjingelonk.

Annicka

www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

 

 

 

Ostruket är värst

Lyftet

Hilsen.

Som en nybäddad säng. Så känner jag mig. Slätstruken och iordning med reda.  Disken klar, pysslet undanlagt, syrran i en fåtölj, maken i den andra och jag bredvid på en köksstol. Med fötterna på bordet och datorn i knät. Inte sitta på mitt kontor nu när vi har härligt besök. Och förresten ränner jag upp och ned hela tiden. Sitter perfekt. Doobidoo på TV. Kaffe på G.

Solnedgång över Bedinge Golfbana
Solen gick ned över Bedinge Golfklubb. Visst är det vackert!!
Hur var det nu med det där att inte handla?

Det har jag predikat om, skrytit om, besserwisseraktigt påpekat att DET har jag minsann slutat med. När vi bytte liv och sålde av alla prylar – då var det slut med det. Sa jag. Jag har också sagt att jag inte tycker om tomater – när jag var liten sa jag det – men jag har ändrat mig. Om dom är go´a, alltså.

Tomater
Ok med tomater numera. Som barn – blåvägrade.

Nu har jag ändrat mig lite grann. Igen. När jag VERKLIGEN vill ha något – då köper jag det. Som t ex det här överkastet. 2.40 m x 2.40 m. Hittade på ett loppis i Vänersborg i somras. Var där med kära vännen Ina och rände runt lite här och var. På Röda Korset på huvudgatan fann jag det. Bara låg där. Luktade inte alls unk. Har svårt för loppislukter. Var TVUNGEN att köpa det. Because I´m worth it. Hade funderat länge på att köra igång med ett sådant projekt själv med restgarner. Sådan tur att jag segade.  Dels har jag inga restgarner kvar. Dels skulle jag aldrig bli klar.

Virkat överkast
130 kr på Loppis. Återbruk och att hedra den som lagt ned detta magnifika arbete en gång. Kan man motstå? Nä.

Som sagt – i villavagnen är det begränsat med plats. 200 kvms hus skulle bli dryga 50 kvm. Då åkte massor ut. Som till exempel lakan. I mängder. Behöll några. Har inte lådor för extraomutifallattlakan numera. Så hände sig så att jag nyligen åkte till IKEA för att köpa en ny handdukshållare. Bara den. Eller hur.

Sprit i Porto
Den här bilden passar inte in alls men det blev så mycket text så ni orkar inte läsa allt, helt enkelt. En typisk avbrottsbild från Porto. Åk med på mina resor så får ni smaka också.

Så fanns där en korg med satinlakan för dubbelsäng. Förr 699 kr. Nu 199. Bara ÄLSKADE färgerna och mönstret. Och priset. De talade till mig. Annicka!! Så det blev som det blev. Fådda. Tagna. Smög paketet under armen – ifall jag skulle komma på att banna mig för impulsköpet. Jag kan aldrig veta med mig. När jag kom hem lyckades jag övertyga mig själv om att vi nog hade ett påslakan som var slitet. Borde bytas ut. Lyckades övertala Mats att han behövde det för mekarjobb. HURRA.

Satinlakan
Jag föll som en fura. Dubbelsängslakan. Tyvärr har jag inte mangeln med i villavagnen – och stryka lakan – det vägrar jag. Det är se´n gammalt. Bjuder skrynklorna. Blommorna är fina. Färgerna mina.  Omanglade färger.
Annicka ser rött.

Nu är det fina färger ute. Doftar gott. Många vindstilla dagar – trots att det ofta blåser här. Ljuvliga stunder i naturen. Ut med havet. På småvägar. Bland stugor och villor. Trädgårdar och gränder. Människor pysslar och grejar. Spikar, rensar och kör gräsklippare. Livet fortgår för många.

Annickas lilla röda stund
Nylig promenad. Jag stannar minst 37 ggr på en promenad på dryga timmen. För att fota, förståss.

Rött och gult ihop är vackert.  Orange. Nu är det pumpadax. Har inte köpt någon. Kommer nog inte att göra det, heller. Har inte behovet. Tror jag inte i alla fall. Får väl se om jag går på pumpe(a)n.

Pumpa-pa
Nyponbuske
Många nypon blir det……

Dags att göra nyponsoppa snart. Har kvar torkade nypon från förra året – men ska vi vara hemma i år och inte åka till Spanien för vinterförvaring – då får det finnas lite götta i skåpen. Biskvier har jag köpt och grädde likaså. Nej, det kliar inte i halsen när man gör nyponsoppa själv. Inte det minsta.  Återkommer med bilder. Same procedure as last year, dear ones.

Nypon i påse
Nypon på nypon på nypon på nypon……
Nypon på tork
Här får de ligga och gotta sig. Ca 70 c i någon dag eller 2.
Lite mera häck.
Kan inte låta bli att plåta häckar………Med löv, alltså.
Röda hattar på staket
Snygga hösthattar. Prudentlig trädgård.
Som i en dimma.

Morgnarna har varit ganska dimmiga det senaste. Varmt ute och så kyla som sveper in emellanåt. Knappt så att man hittar hem.  Lite spöklikt, på något sätt. Slagregn idag – så att det stod härliga till. Riktig dunderskur. Jorden sväljer – den har inte fått så mycket blöta i sommar.

Dimman ligger tät.
Dimman ligger tät. Ingen spelar golf. Inte en enda birdie syns. Ingen eagle heller, förresten.

Om det slår till och blir vinter nu så har jag inga vinterkläder. Jo, ett underställ  (?) och kängor. Kanske en varm jacka. Det får klara sig i vinter. Kan inte skaffa ny garderob än. Kanske blir det Spanien i vinter – kanske blir det inte. Skönt att ha villavagnen att vara i. Joggans smart drag av oss. Vi löste det bra.

Konstigt att inte vara på väg dit men vi avvaktar.

Det gäller att hålla sig sysselsatt med meningsfulla saker. Så tänker i alla fall jag. Jag övar på att tänka tvärtom, men det går sådär. Att bara sitta på en stol och trivas. Som spindeln väver nät – så väver jag mina tankar. Jag är på hittepåhumör. Mycket snack och lite verkstad heter det ju. Jag vill nog mena att även om det är mycket snack så är min verkstad rätt stor. Också.

Spindelnät
WWW. World Wide Web.
Klart. Slut.

Snart randas morgonen. Lite sova först. Lite Skåneutflykt stundar med Syster Yster. Här på besök – avstånd, avstånd, avstånd.  Jodå. Men närhet. Gå på slottsutställningar, fika, prata, mysa. På eftermiddagskvisten blir det visning av villavagn för 2 kunder. Alltid trevligt.

Lefven väl. Ta hand om varandra. Ring någon som sitter ensam. Jag har att göra där själv.

Min hund Lottie. För länge sedan. Blandras mellan terrier och tax. Det var hon och jag. Alltid.

Nu går jag och nanar. Lottie har gjort det för länge sedan. Flera år sedan nu. Över 40 år sedan.
Älsklige maken drog sig tillbaka för en stund sedan. Kära Syrran likaså. Nu är det bara jag kvar. Och vinden.
Och en halväten chokladkaka. Lakrits och choklad. Undrar vem som knaprat på den?

Ta-ta.
Annicka

www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

Hmhm lade näsan i blöt.

Picnic på Malagueta

Hilsen.

Morgonkaffe. Om man skulle pröva det. När jag ändå sitter i arla morgonstund och skriver. Det sista innan jag trycker på PUBLICERA. Resten nedan skrev jag igår. Bara så att ni inte blir förvillade. Räcker att jag själv är det.

Kaffefreak? Nej men det doftar gott ur burken.

Är ingen hängiven kaffedrickare. Egentligen. Jo, 11-kaffet med Mats. Det är viktigt av andra skäl än själva smaken.  Det är en kaffestund som har annan betydelse. Tycker själva kaffepulvret doftar gudomligt. Det som finns i burken. Själva drycken är väl egentligen sådär. Vissa koppar kaffe smakar härligt gott. Erkännes. Andra är så beska. Koffeinkicken behöver jag inte.  Som så många andra av er. Jag är mer sugen på det man får TILL kaffet – en nybakad bulle, äpplepaj eller glass med kola med havssalt. Mumzitt.  Inte sover jag dåligt av kaffe, heller. Spelar ingen roll om jag tar en kopp kl 22.  Förlorar mig i drömmarnas land oavsett. Såvida jag inte har en vakarnatt, förståss. Då är det hjärnan som måste hantera något – oavsett kaffe eller annat.

Glass i stora lass
Kolaglass med havssalt. Kaffet hör till men det är glassen jag vill åt.
11-kaffet i Villavagnen
Inte otrevligt alls. Just så smakar kaffet riktigt gott. Utsikten går inte av för hackor, den heller.
Inte en dag som andra.

Just idag skulle jag ha välkomnat en grupp Unnadigresare till Porto. 8 dagars program med goda viner, härliga upplevelser, fina boenden och troligen en heldag på vinfälten. Vintrampning,  mat, vinprovning och äkta kultur.  Skratt, gemenskap och aha-upplevelser. Någon satte stopp för det. Herr/Fru Covid lade nosen i blöt.

En stilla tur på Douro
Det är inte bara Donau som flyter stilla. Det gör även Douro.

Jag satsar på nästa år istället. Så får det bli. Mina 2 grupper – som skulle ha rest med mig i år – i april och i september – har beslutat sig för att göra resorna 2021 istället. Flygbiljetterna kunde jag boka om utan att få ekonomisk pyspunka. Som jag vet just nu. Härliga resenärer som så gärna vill åka med mig. I LÖV IT!!! De kommer att bli så nöjda och glada när det blir dags att dra iväg – jag VET att de kommer att älska det jag erbjuder i programväg.

Ostmarknad i Douro
Goda ostar. Finns en speciell sort som man äter med sked. Gott så att man dånar.
Underbar utsikt
Hänförande. Kort och gott.
Ingenting är längre som förut – alla gamla sanningar är slut.

Den gamla dängan stämmer gott nuförtiden. Inser med stor tacksamhet att Mats och jag inte sitter i någon skraltig hiss mellan våning 23 och 76 och ringer på en hjälpklocka som inte funkar. Inte är vi på någon annan dålig plats, heller. En villavagn nära havet i Skåne är inte otrevligt alls. Livet är ungefär som vanligt i det stora hela. I det stora som egentligen räknas. Om man tänker efter lite. Det bör man.

Inte dumt alls. En villavagn i Skåne
Man kan ha det så här bra.

Såklart förändringar. Massor med stora planer som går åt skogen. Pyspunka liksom. Livet ändrade sig och skar sig som en felaktigt tillredd bearnaisesås. Det skar sig på alla möjliga nivåer. Planer gick i stöpet.  Biverkningar. Följder bortom beräkning.  Tror att de flesta av oss kommer att säga att det. Saker jag verkligen vill göra. Verkligen, verkligen.  Corona. Uschling. Schas.

Luftslott.
Man kan bygga luftslott – underhålla fantasin lite. Det blir inte som vi tänkt i vilket fall.
Ska man vara glad?

Några säger kanske att – egentligen bra med Corona – så mycket vi lärt oss av det. Jo. Kan vi som har nosen ovanför vattenytan säga. Ändå. I det stora. De som fått svåra kallsupar både fysiskt och ekonomiskt känner kanske inte den tacksamheten – om någonsin. Oavsett – vi får tänka och säga som vi vill – så får man hantera sin egen verklighet på bästa sätt. Det är den vi har. Så länge vi har oss.

Nä. Detta är inte roligt men att tjata om det gör ingen glad. Ändå gör jag det i varenda krönika. Trött jag blir. På mig.  Vi har alla historier att berätta. Den ena sorgligare än den andra. Det är därför jag gärna fokuserar på bra-iga saker. Som man kan finna tröst i. Lite skratt rensar tungsinne ibland – för om vi inte kan ändra på tingens verklighet – då får hjärnan hoppa in och ändra på hur man känner. Jäla tur att man fick en hjärna om än så liten.

Wild and crazy
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?
Ärthjärna.

Så kom jag plötsligt att tänka på ärtsoppa – på tal om hjärna. Vi har ett litet skåp med massor med punsch. Som vi ärvt och som vi köpt för att ge bort. Vi dricker inte av den och vi ger inte bort den, heller. Åker alltid längst in i skåpet när vi letar efter en liten vinslurk eller whiskypinne – eller en gammal calvados, för den delen.  Kanske ska man koka lite ärtsoppa? Fast inte så mycket som förra gången – då vi åt ärtsoppa morgon, middag och kväll – för att jag gjorde dubbel sats och frysen var redan full. Inte slänga mat. You know. I alla fall – med en punschslurk till? Pannkakor efteråt? Med fluffig grädde? Villavagnsjordgubbssylt efteråt? Now we´re talking.

Ögonfransar
Antingen punsch och ärtsoppa eller så kan vi krulla ögonfransarna. OBS. Inte mina. Någon annans. Tok.
5:2 rules. I alla fall 5.

Jorå. Så atte………………vi är igång igen. Vi är periodare. I alla fall på 2:an. 5:an funkar oklanderligt bra. Alltid. Det gäller att hitta rytmen och motivationen. Vi har ett och ett halvt rätt där. Motivationen finns men rytmen…..typ 7/8 dels takt…oftast. Måndagar och torsdagar. Inte rucka på det för då går det åt fanders. Fast igår ruckade vi på det för vi hade en heldag med härliga vänner på besök i Ystad. Vi prioriterade. Sade menande till varandra att – då flyttar vi 2:an till på fredag. Idag är det fredag och jag smällde precis i mig lakrits. Frukost åt vi också så dagen är körd. Upplyste maken redan i morse att jag inte vill tvåa idag. Är inte mentalt beredd.  Han tyckte synd om mig så han avberedde sig själv där på stående fot. Det får bli måndag.

Vi bytte 5:2 mot en Roof Top Bar i Ystad. Våra vänner bjöd in oss. Lätt val. En mycket trevlig dag och afton.

Jag klarar denna slags diet endast om jag har bestämt mig mentalt till 100 %. Då är det inga problem. Öht.  Äter ingenting förrän kl 16.30. Kaffe, te och vatten – apselut – men ingen mat alls varken före eller efter. Funkar för mig. Enda sättet. De gånger jag försökt äta lite frukost blir jag illamående av hunger redan vid 12.  No food is good food i det här fallet. Man får hitta sina egna sätt. Min hjärna bestämmer om jag säger till den.  Säger jag inte till den på skarpen – då far den iväg och gör som den vill. Gör mig sugen på lakrits t ex.

Inte roligt alla gånger…..
Herreminje.

Tiden är mogen. Måste sluta någongång – annars blir det en bok. I annat format, i så fall. Det är det jag vill. På sikt. DET kan inte covid sätta P för, i alla fall. Som jag tror. Har så mycket jag vill göra innan solen går ner. Herreminje. Hur ska jag hinna med allt kul som finns att göra i livet? De 2 sista villavagnarna i Grottbyn vill jag absolut sälja till de kunder som är sugna på dem. Håller på………………..♥.

Westcoast 32 i Grottbyn
En liten ögonblicksbild från vardagsrummet i en Westcoast 32

Ha fina dagen. Alla. Solen den går upp och den går ner. Mest upp, tycker jag. Ljuset. Hoppet. Glädjen. Satsar på den. Trivs bättre där än i mörkret. Fast stearinljus, lite värme i kaminen och en god bok – inte dumt, det heller. Det är bra. Mycket är jättebra. Kram på er.

Myspys
Inte så dumt.                                                                       Photo by X-net. Daniel Eriksson

Ta-ta.

Annicka

www.villavagnar.com
http://www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

 

 

Det är sedan gammalt.

Badhusen i Hjo

Hilsen.

Tänk att solen skiner igen. Hur bra kan det bli? Egentligen? Igår blåste det skånska vindar. Såklart. Skånska vindar brukar vina över Skåne. Det är sedan gammalt.  Idag sken solen från en vacker himmel. Precis lagom. Ingen skånsk vind. Ingen pust ens en gång.

Hjo visst.

Det är en liten mysig stad, det. 9 000 invånare ungefär. Flyttade in 243 st förra året. Rena rama rusningen, vet jag. På väg till Morgan Nyman AB och villavagnar.com kan man passera Hjo, om man vill. Det vill man. Man gör en extrasväng, helt enkelt. Riktigt mysigt att strosa bland trähuskvarteren. Gå ner till hamnen och titta på folk och horisonter. Det är vackert, ska ni veta.

Ett trähus i Hjo med en krokan
Lite trixigt att sköta underhållet där men vackert är det. Man kunde förr. På ett annat sätt. Liksom.
Vackra trähus i Stadsparken
Tror detta är en förskola, kommer inte riktigt ihåg. Fint. Vättern skymtar i bakgrunden.
Se solen skiner bakom molnen. Sol och vatten. Vacker kombinatione.
Ett himlaspel vid Vättern

Vi har fallit för Hjo. Där är verkligen mysigt. Troligen mer charmigt på sommaren än vintern  – det verkar vara en sommarstad då den tydligen är invaderad av turister. Vi återvänder gärna dit emellanåt. Hittade en fantastisk restaurang och pub i Stadsparken – Biergarten heter den. Pröva den om ni vill äta gott. Finns andra också förståss men då måste man boka bord och det hade vi inte lust med. Så en schlank vi hit, och en schlank vi dit och hamnade där. Krog med tysk touch. Rejäl mat, kan man säga.

Godaste jag ätit på länge. Fläskkotlettburgare
Fläskkotlettburgare med göttiga såser och en mix av sötpotatis och vanlig potatis. Jag ser en liten grönsak också. Såklart. Den andra tallriken är begåvad med en schnitzel som hette DUGA.
En kall öl på Biergarten gjorde inte ont.

Det bär-de sig inte i år.

Nope. Björnbären svek mig. Eller så var det jag. Fanns hur många som helst. Så åkte vi iväg i dryga veckan och det bara DRÄLLDE av dem och vid hemkomst – förtorkade bär eller söliga dito. Hade fått hjälp att lasta bilen med stege, utrustade mig med taggskyddande långbyxor, spann, 32 extraplastpåsar och handskar. Sylt i blick och sikte. Inte. Så besviken jag blev. Som jag planerat. Sylt till vinterns efterrätter, pannkakor eller vad som helst där en delikat klutt skulle smakat mumma. Så…….vad göra? Vi kan väl ta en bilpromenad, sa jag. Sagt och gjort. Åkte runt lite på småvägar här och bara var. Sedan åkte vi hem och kokade kaffe och åt ljufvlig lakritsglass. Utan björnbärssylt. Skulle ändå inte passat.

Svarta nypon
Jag ska inte missa att plocka nypon i år. Visste ni att det finns svarta nypon?

Förra gången berättade jag om att jag gjorde chutney av hur många gröna tomater som helst. Det blev väldigt möcke av den varan. Färgen är något mindre attraktiv skulle jag vilja säga – påminner om småbarnsåren…….ni fattar. Men saticken så gott det blev!!!

Chutney från gröna tomater
Många burkar med chutney blev det. Observera den enda gröna lilla tomat som blev över.  Fick inte plats….
Blir det något Spanien i år, undrar många.

Det står för vår del skrivet i stjärnorna. Just ni i denna stund. Visst drar det i soltarmen när höstmörkret lägger sig som en tung filt över en. Än så länge går det bra – den stilla hösten är mysig. Bara det inte blåser och regnar. Idag gjorde det ju inte det, så idag var en perfekt dag. Också. Vi uppskattar friheten här i Sverige – att röra sig  under ansvar. Gå på raska promenader, vara ute, handla när man måste men inte behöva trängas och sniffa människor i nacken. Eller bli sniffad på.

Eka i Hjo
En liten fin eka vid Mullsjön. Freedom!

Ingen drönarbevakning, ingen poliskontroll, böter m m m m. Det har blivit friare i Andalusien nu mot när vi satt i lock-down men dock med andra restriktioner än hos oss. Vi uppskattar friheten här mycket. Själva flygresan ner är vi inte sugna på – att dela luft med alla i kabinen. I så fall får det bli med bil. I nuläget lugnar vi oss. Avvaktar alla hyss som covid ställer till med. This too shall pass. Som tur är har vi fantastiska vänner som månar om vårt boende och dess skötsel därnere. Friends ♥.

Himmelrike på jorden.
  Det var längesedan jag spelade något.

Har gått många år i pianoskola och hade dessutom en privatlärarinna. Tragglat skalor och spelat både Mozart och Bethooven. Lille Frans Liszt var med på ett hörn också. Det var länge sedan. Tog över familjens piano och hade det några år, men gav bort det sedan. Rättare sagt, tvingade på någon det. Ingen ville köpa. Hade aldrig tid att sitta vid. Det var på den tiden när jag körde 2 heltidsarbeten samtidigt. Jodå, det har jag gjort och mer därtill. Har slutat med det nu. Bara så att ni vet.

Har gjort mycket. Samtidigt. Alltid.

Bethooven må förlåta mig att jag svek honom. NU skulle däremot ett piano sitta fint men frågan är var vi skulle ställa det här i villavagnen? Jösses. Har ibland tänkt skaffa en litet käckt knäpiano men inser att jag inte kommer att hinna med att spela ändå. Jag får sansa mig. Det dyker upp andra saker att göra hela tiden. Som i veckan när jag tyckte att jag skulle virka en matta. Garnet räckte inte. Det blev en korg – hård så att jag skulle kunna knocka vem som helst med den om jag tappade den på deras huvuden – varför jag nu skulle få för mig att göra det. Bara säger. Ni får se den nästa gång.

En blå matta i spagettigarn
Spagettigarn. T-shirtgarn. Kärt barn har……jag började. Och slutade.

Numera spelar jag bara radio och positiv.

 

Imorgon är en annan dag. Helt klart.

Jag får se til att skynda på att avsluta nu. Börja få slut på gigabajter snart.  Egentligen är gigabajterna sjyssta – det är mer min telefon som jäklas med mig. Batteriet börjar bli uttjänt ( bara 2 år ) och orkar inte vara virilt så många timmar åt gången. Dessutom är tjillevippen i kortänden på mobilen – i vilken man skall stoppa in en kontakt för att kunna ladda – sönder. 6 veckors väntetid på den…. Tack .  Som tur är kan den ladda genom att jag lägger den på en platta som ger kraft. Grejen är bara att då kan mobilen inte vara igång för då blir den varm och då kopplar laddningsaggregatet ur.  Om mobilen är oladdad kan jag inte jobba med min dator eftersom jag lånar cyberkraft från den via mobildata. Då får jag be Mats att koppla in mig på hans mobil – själv tar jag en gammal avlagd mobil i bruk  – och ger mig internet. Nu har han gått och lagt sig – det är se´n gammalt – och då tog han med sig finnessen. Så nu sitter jag här med en varm och gosig Sony med lite kraft kvar och snart säger den gonatt innan jag är färdig. Hänger ni med? När jag blir stor skall jag bo i en villavagn på en tomt som har fiber. Nästa projekt.  Watch this space.

Never stop learning
Alltid får man lära sig något.
Det kan inte bli så mycket tidigare nu.

Klockan är 1.07. Någon timme till innan jag kan nussa. Kl 9 ska jag vara på Grottbyn på visning av en villavagn. Specialbokning. Ser fram emot det mötet. Hoppas det slutar lyckligt. På Grottbyn kan man bo året runt och skriva sig där. Hur billigt boende som helst. 679 000 kr för en trivsam och nyckelfärdig villavagn på 32 kvm med gigantiskt trädäck, inkopplat vatten och avlopp ingår i arrendet på 2.550 kr per månad. El enligt egen förbrukning. Hur bra som helst. Lyxigaste lyxvillavagnen är på 55 kvm och kostar 1.195 000 kr. En dröm. Bara säger. Samma arrendekostnad 2.550 kr per månad.

Sitter i soffan och njuter
Här trivs man.
Där gick hon upp i limningen.

Lagom tills batteriet tackade för sig. Passeligt. Livet kan vara lite trixigt ibland. Små saker kan tirritera hur mycket som helst och det kan de få göra en stund. Man får inte fastna. Då går det åt skogen och man slösar tid i livet. Är man sjättifem år då har man inte tid att slösa bort tid. Kärlek JA men tid NEJ. Så det är sååååå trevligt sååååå med saker som krånglar. Apselut. Go´natt i förskingringen.

Morsning och godbaj

Tills nästa gång. Hedra era fäder och vänner och hela kångkarongen – för att de må gå er väl och ni må länge leva på landet.

Allt gott. Det önskar jag. På riktigt.

Annicka – Villavagnspassionistan.

www.villavagnar.com
http://www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

 

 

Några tomater gör ingen sommar.

Tomater

Hilsen.

Ringrostig? Yes. Ganska. Kommer knappt ihåg hur bokstäver ser ut nuförtiden. En välbehövlig vila från mina krönikor. För er också, säkert. När man känner att orden har fastnat i revbenen eller var de tycktes sitta fast – då ska man backa. Så det gjorde jag. Vill ju inte bli en parodi på mig själv. Krystat är inte bra – bara vid barnafödsel och DET, mina vänner, kommer INTE att inträffa. Inte för mig. Inte för att jag inte skulle vilja men barn trivs inte i sjättifemåriga tanter. Inte bra för dem när de kommer ut. Barnen alltså. Det har naturen sett till. Klokt.

Tittutmedannicka
Ibland tänker jag.

Skrivklådan har understundom varit svår.

Har saknat skrivandet. Tycker mer om det än att prata. Vet att många av er har saknat mina inlägg i krumelurvärlden också. Har det berättats för mig. Tänker mig att jag en dag skall skriva en bok. En bästsäljare. En som alla vill köpa. Som säljer slut alla upplagor så att svensk skog inte ens räcker till papper. Vi får se vad som väntar bakom hörnet.

dav
Kanske det kan bli så? Tack Ann.

Ingen åning på allt.

Vad har hänt sedan sist? I dessa covid-19-tider har mycket inte hänt. Tur det, kanske.  Skulle man kunna säga. Såväl hos er som hos oss fanns det planer. Allt reviderat nu för att passa verkligheten. Häret och nuet. Ändringar här och där och pengar som gick upp i rök. Trist. Pengar är inte allt men rätt bra att betala med, brukar jag säga. Hjälper föga med ett charmigt leende när man sitter med Internetbanken och skall göra sig oskyldig…….

BIld av Richard Smith från Pixabay
Hej. Jag har inga pengar men det är ok, eller?

Ingen covid än och är tacksamma för det. En släng av flunsa står man ut med men om det går fel – då är man inte kaxig. Om man överlever. Man ska inte måla fan på väggen – det är väldigt ohyfsat att klottra – men det är rätt dumt att vara dum. Om man säger. Rätt bra om man skriver rätt på reklamskyltarna också, för övrigt. Bara säger.

IMG_20190813_120721 (2)-compressed (1)
Starx?

Frihet att njuta.

Njutit av nästan alla stunder som var bra. Fick vända några få o-bra stunder till att bli bra. Efter en stunds tankearbete. Ekengrenskans intellekt är……..omfångsrikt. Många hjärnvindlingar som skall samsas. Många tankar. I perioder.  Man är som man är – det är väl ni också? Vandrat på fantastiska stränder på Söderslätt i Skåne. Trampat stigar och grusvägar. Plåtat närbilder och distansbilder. Humlors parningslek i närbild och bladlössens slagsmål likaså.

Fotspår i sanden
Vart är jag på väg?
Björnbär
Visst är de fina? Goda när de är riktigt mogna.

Sparsmakat med besök men fyllde gjorde jag. Jättefyllde.

Umgåtts med grannar – på avstånd. Fått avstå från att träffa vänner här. Hållit oss för oss själva ganska så bra. Tvättat händer och hals. Hur många gånger som helst per dag. Någon gång har halsen varit rosslig ( insidan ) – men om det var covid eller en helt vanlig hederlig högfärdshosta – det vet jag icke. Man får testa sig.

Tårta och pamplemousse
En födelsedagsmorgonstårta med Pamplemoussedricka. Läskande grapefruktslemonade. Rätt färg, också – för en som tycker om rosa och lila…….

Fyllde år. Sjättifem år. En aktingsvärd ålder på en kvinna i detta ystra tillstånd. Hipphurra. Ingen storfest. Jefla corona. Liten fest med maken och kära vänner intill. Innerlig fest. Åsså hade han beställt present till mig som Postnord lyckades försnilla – så det blev någonting annat. Som smällde högre, sa han. Ett eget kontor!! I villavagnen!!! Eftersom vi inte kan ta emot gäster under Corona, så åkte gästsängarna ut.

Kontorsfönster
Ett litet kontorsfönster, vet jag. Basilika nedanför.

In seglade skrivbord och hela baletten. Maken överraskade. Jag skulle till Grottbyn och sälja villavagnar och han sa innan jag for: Annicka, nu ska jag be dig om något som jag ALDRIG bett om förut och inte kommer att göra i framtiden  heller: Kan du hålla dig borta hemifrån så länge som det går? När jag kom hem kl 20 på kvällen hade han varit på IKEA och köpt skrivbord med hyllor och guvetvad, skruvat 2345 skruvar och pluggar i 30-gradig värme. Allt för mig. Gölligt, eller hur?

Spealisten.

Hösten har gjort sitt intåg över prärien. Det är stillsamt i luften. Ett lugn, på något vis. Lite pyttsan för egen del för lugnt blir det aldrig med mig – det har jag inte tid med men LUFTEN är stilla. Har kommit igång med mina långa snabbpromenader igen. Får se hur länge den rutinen sitter i. Jag är spealist på att hitta på nya saker.  SPEALIST sa min lillebror till Fru Andersson om vår mamma, som sydde nästan alla kläder till oss.  Min mamma är SPEALIST på att sy men hon tycker det är jobbigt med gylfen.  Sa han ♥. 5 år, eller nå´t var han då.

Villavagnen med rosor
A rose with a view. En hösteftermiddag.

Tomater som ville sig och de som vi inte ville.

Plockat tomater och ätit i stora mängder. Fick från barnbarnet 2 fantastiska plantor – som givit obeskrivligt mycken skörd. Söta och röda som karameller. Han hade pillat ut frön ur tomater förra året, torkat dem, grott fröerna och försåg sin morfar med plantor. Gulle. Jag försåg mig. Också.

Tomatchutney
Chutney med gotta i. Gröna tomater. 3 kg. De som inte ens var goda som mogna.

Har kokat chutney ikväll för ett helt kompani. Var tvungen. Man skall inte slänga mat. Inte till en början i alla fall………….Köpte 2 tomatplantor i våras här på böggda, ett litet stånd utan personal – med diverse grönsaker m m – som man plockar ihop själv och betalar via telefonen. Förtroende det! Dessa plantor har vi omhuldat också men det visar sig att tomaterna är inte goda. Inte ens som mogna. Inte alls. Gigantisk planta den ena och ger återbäring som den värsta skattemas – men det hjälper inte. Smakar mjöligt och vattnigt. Har fått samma sol som karamelltomaterna men det är en annan sort. Tråksort.

Smakar precis som de tomater lilla Mamsen försökte bjuda mig på som barn. Nej, sa jag. Jo, sa hon. Jag vann för jag öppnade inte munnen. Sanningen är den att hon tyckte inte heller om tomater. Nej, vi äro inte uppbyggda av tomater i vår familj. Däremot jordnötssmör, men det är en annan historia.

Uppsamlingsheat.

Vad mera haver jag gjort – som eventuellt kan intressera er? Vunnit på hästar. Har jag inte. Mats och jag glömmer alltid att lämna in raden och när vi väl kommer ihåg så är det fel pålle som springer. På fel dag. Eller så har nämnda pålle sittstrejk. Eller kusken. Ställer in, helt enkelt. Blåvägrar.

Ponny
Nä, jag tror jag struntar i att springa idag. Imorgon också.

Det är dags att runda av. Ni som läser detta kan veta att jag skriver om ditt och datt utifrån livet i en villavagn och lite varstans ifrån. Som det blev när vi bytte liv.  Därför heter den Villavagnsbloggen. Om någon undrar vad gröna tomater och chutney har med villavagnar att göra, så kan jag inte svara på det. Det har det inte. Egentligen. Det är JAG själv som har med villavagnar att göra. Köpte en för 6 år sedan och är fast i hjärta och själ. Tomaterna får stilla följa med i svängarna, helt enkelt. Och allt annat också, för den delen.

comica Svebråta
Villavagnspassionistan – det är jag, det!

Önskar er så allt gott som tänkas kan. Köp er en villavagn.  Finns så många smarta och fina. www.villavagnar.com. Fläskkotlett är  förresten billigt nu – köp det – eller blomkål – bara 7.90 kr kilot. Löksoppa är gott. Bunkra lök. Håll Sverige rullande.

Vi ses igen. Jag är på G. Lost and found.

Annicka

www.villavagnar.com
http://www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

Fläder, väder och fäder.

Villavagnsfläder

Hilsen.

115 inlägg. Inte i skorna. Mer i krönikeform. Inte så tokigt ändå – om jag får säga det själv. Det får jag. Gjorde ju just det. Tänker ändå att jag tar lite juli-paus från skrivandet. Hjärnan behöver påfyllning och så kan det ju få effekten att ni väntar på min återkomst?  Det KAN bli så om man tänker att det blir så – om man tänker riktigt hårt och länge. Eller inte. Spännande att hoppas på i alla fall. Härliga känsla.

WordPress – utan och innan
Eva Synnergren Utbildning
Eva Synnergren

Detta berättade jag i förra krönikan men det har ni säkert glömt och även jag.  Är i den åldern nu att jag upprepar mig. Upprepar mig. I vilket fall.  Jobbar med min egen nya hemsida Ekengrenskan.se
Inte lanserad än så det är ingen idé att klicka på länken än. Jag berättar när det är dags. Namnet köpt och betalt.
Går en on-linekurs i hur man skapar en hemsida med finesse hos www.evasynnergren.com

Wordpress utan och innan
Hemmakontoret behövde förnyelse. Den gamla skrivaren gick hädan.

Tänkte att det var dags för lite utveckling. Har stampat länge nog nu. Ingen ny inspiration, ingen påfyllning. Villavagnarna är fantastiska och jag vill känna mig likadan. Inte fyrkantig utan fantastisk. Ni fattar. Jag behöver ENERGI!! Då är det dags för FÖRÄNDRING !!! Påfyllning! Annars blir man en grinpella. Slöseri med tid – nu när jag ändå har den. Tiden och lusten.

Drömmar
  Ja eller nej till ditt livs chans?
Ung i sinnet. Nyfikenhet är hemligheten.

Inte säker på att det är sant men jag lever efter den devisen ändå. Så länge jag lever och kan – på med kunskap, bara! I like!!! I flera veckor möts vi på internet i ett internetbaserat forum som heter ZOOM. Där träffas vi och kan prata, dela bilder, ställa frågor, kommunicera i stort och få utbildning. Till hjälp har vi dessutom en utbildningsportal på nätet, där Eva har spelat in sin utbildning och alla olika moment – och vi kan upprepa och ta om hur många gånger som helst. Sååååå pedagogiskt.

Lite energi är inte dumt
Rör på skånker´a, tös.

Om någon tror att det är enkelt att bygga en snygg hemsida – forget it. I alla fall inte innan man lärt sig. Finns oanade möjligheter. Endast fantasin sätter gränser och det säger min man att jag har lite för mycket av. Fantasi, alltså. Den gränsen är alltså sedan länge överskriden. Jag blev som jag blev och så får det förbli. Jag vet inte riktigt vad hemsidan skall handla om men det ger sig. Jag lägger in så mycket som möjligt – det är samma pris 🙂 ! Annickas bus, i princip.

Fläder. Vilket väder.

Ta tillvara på tiden. På vad naturen ger. På vad lusten vill. Plockade en kofta full med fläderblommor. Utan löss. Blommorna alltså. Koftan var sedan länge lusfri. Gick på långpromenad. Fick syn på fantastiska blomklasar – som jag bara MÅSTE ha. Hade inget att ta dem i förutom min vita kofta………….som blev gul. Vit med gula fläckar. Man tar vad man har. En kofta.

Villavagnskofta
Koka soppa på en spik eller saft på en kofta. Funkar.

Gjorde en supergod saft – kokade den extra länge så att den blev lite sirapslik. Pluttade i lite i iskubshållaren och skjutsade in i frysen. Kan hamna i en drink eller bubbelvatten vid tillfälle. Resten på flaskor. När jag inte såg slängde jag i några kanelstänger och stjärnanis i koket………. spännande att pröva. Blev supergott.

Flädersaft i vardande
Fläder i en hammockgunga. Nästan.
Fäder

Om de fått leva hade våra föräldrar fyllt 98 respektive 96 år. Inte så säker på att de velat vara med längre. Jag hade definitivt gått sönder av att inte ha fått träffa dem och underlätta för dem. Ett rent lidande. Hade inte stått ut. Hade sjanghajat dem och fört bort dem ljudlöst till litet hus i skogen. Kokat kaffe och lagat mat. Berättat vitsar och skrattat. Mamma hade fått spela skivor med Lasse Berghagen från morgon till kväll och pappa hade fått spela Beethoven hela dagarna – eller spela Behåen, som min lillebror sa.
Konstigt ändå – saknaden går inte över. Längesedan de lämnade jordelivet. De är ändå så levande för mig. Min Mats och jag pratar ganska ofta om Di Gamle. Ler åt saker de sagt, egenheter de hade och allt roligt vi gjort.

Mor och far i ungdomens dagar
Det var en gång………….
Nu tog det slut. Plötsligen.

Orden. Meningarna. Innehållet. Hela kånkarongen. Enough is enough. När jag kommer tillbaka senare i sommar har jag förmodligen min hemsida klar och då blir denna krönika mer fokuserad på villavagnslivet – så som det var tänkt. Fortfarande med knorr och lite bus – men med innehåll som anspelar mer på namnet – VIllavagnsbloggen. Finns hur mycket som helst att skriva om.  Jag har svävat ut hej vilt och det är hur roligt som helst – men det är dags att utveckla(s). Ser fram emot detta. Att lämna för att välkomna – det är rätt spännande, det.

Avslutar med en bild från Grottbyns Fritidsby – Semesterby – Villavagnspark. Där är så fint, så fint. Visning igen 4-5 juli kl 11-16. Grottbyn, Jularp, Höör, Skåne. VÄLKOMNA!

Villavagnsvy
Visst ser det fint ut?

Nu säger jag natt-hej. Ta hand om er. Riktigt ordentligt! Ta hand om andra. Riktigt ordentligt. Vi ses och hörs – det är då säkert!!!

Ta-ta.
Annicka – Villavagnspassionistan.

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
 

Hålleri – hållerav – hållerut – hållerom.

Hilsen.

Tystnad råder i huset. Luftvärmepumpen andas lågt. Sitter i min fåtölj med gosemorgonrocken på, datorn i knät och håret i oklädsam rufs. Så som jag är skapad. Vad kan man vänta sig annat än det som är? Mats sover – i alla fall är han ömt instängd i sovrummet. Han kan få ha lite lugn och ro.

Piffet får komma lite senare.  T o m för mig skulle det kännas överkurs att truta på läppstift nu. Klockan är ju bara barnet och barn ska inte ha smink. Det är min bestämda uppfattning. Halv 5 närmare bestämt.

Hålleri.

Jo, det måste man. Hålla i sig. Livets lilla horisont krympte väsentligt i o m covid-19. En vansinnig tur att jag ( för det mesta  eller i alla fall ofta ) kan vara glad åt mycket – medan det pågår. Alla resor. Alla möten. Alla galna planer. All glädje. Det är roligare att vara glad – för man blir glad åt bara det faktum att man är glad. Helt enkelt. Glädje föder glädje.

Wild and crazy
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?

Friska och krya. Livet rullar på ändå. Lite på vänt men det pågår i alla fall. Man får ha hittepåtankar om saker och ting. Alltså – föreställa sig hur det blir när den här vedervärdiga pandemin är över. Hur bra det kan bli. Ändå. Nytt väntar. I alla fall för oss – i denna världen. I andra delar av världen har man inte bara en pandemi att genomleva – där krigas och våldförs det DESSUTOM. Något att värdera i gnälliga stunder. Man får tänka till lite allt emellanåt. Det gör jag. In emellan emellanåt OCKSÅ – och DET kan blir lite för mycket. Tro mig.

Hållerav.

Så många. Så tydligt det blir när man inte kan ses. Vilken tur att man får och kan älska någon och några. Och många. Älska på olika sätt men ändå känna kärlek. Fyttirackar´n om man inte kunde känna kärlek!! Så vedervärdigt!! Om man inte hade förmågan att bry sig om andra. Känna empati. Vilja göra bra för andra. Känns så fantastiskt härligt att ha många gamla och nära vänner. Inte bara gamla i ålder ( förlåt alla ) – utan i TID bakåt. Känt varandra länge. Vet vilka vi är och varför. Vet att man kan ringa mitt i natten om det skulle behövas och då finns ni där – samma som jag finns för er. Inte så dumt att tänka på ibland. Bli nu inte oroliga – jag har nästan telefonskräck och ringer sällan – så sov ni på. Ingen fara.

Vintrampartag i Douro
Då var vi nära varandra. Då gällde inte ansiktsmask eller badskor……

Hållerut.

Jodå. Håller ut. Alldeles för lite rörelse – trots alla mina löften och promenader.  Så magen håller sig mer utåt än inåt. Dumt. Varför gör man saker mot bättre vetande? Varför äter man upp den sista sleven makaroner – fastän man är mätt. Man och man, förresten. Jag är jag och kvinna. Inte man. Erkänn. Så……….varför äter kvinna mer än hon egentligen orkar? Varför äter hon en god liten bulle till kaffet – ljuvlig och gräddig lakritsglass till kaffet? Varför tar hon en extramacka – hård – fast utan smör ( lurar mig själv, såklart ) och hyvlar på ost i lass – för att det är lika bra att göra slut på osten innan den blir tråkig. Så gör kvinna.

Köksbestyr i villavagnen
Mat o mat o mat o mat.
Åsna
Dum på riktigt. Jag. Inte åsnan. Elakt förtal.

En annan som håller ut är gåsen på vårt tak. Nu har den snart spatserat klart kan ni veta. Den väsnas och klampar runt och har gjort så alltsedan jag började skriva mina rader. Nu har jag fått nog. Den kommer strax att bli varse det. Den kan bege sig till någon annans tak. Lorta ner och ställa till det.  Nu skall jag bara avbryta lite och gå ut och leka fågelskrämma. Inget läppstift på så det blir inga problem.

Le petit canard
Fick jag av en kund från Toyota – som sedan blev en kär vän. Hon köpte en grön Toyota som hon kallade för Le Petit Canard

Så. Gåsen är väck. Tittade frågande på mig men fann sig i stunden och flög iväg. Kvackande i vild flax. Förresten – kvackar gäss eller vad heter det? Bräker gör det inte – de vet jag. Inte gnäggar heller. Kacklar gör de definitivt inte. Oavsett. Gås borta så Anka är nöjd.

Hållerom.

Det saknar jag så vansinnigt mycket. Att inte få krama om. Virtuella möten i all ära men det kan aldrig ersätta fysiska träffar – även om jag tycker det är ett fantastiskt substitut i dessa tider. Man kan ju i alla fall SE varandra och prata med varandra i verkliga livet. I realtid. Så mycket värt men så vill man ju liksom klappa på. Känna kontakt.

Vara nära vill jag ju.

Märkliga stunder när man träffar grannar t ex – som man inte sett på hur länge som helst – och så ler man knasigt och vinkar tafatt och säger ”corona” – fast man egentligen skulle vilja springa fram och krama om innerligt och visa hur jätteglad man ( kvinna ) är att träffa dem? Jag brukar gosa med dem rygg mot rygg. Det KAN bara inte smitta då.

Vänner
Vill vara nära

Har inte träffat familjen på evigheter. Tokigt faktiskt. Detta vill jag inte alls. Måste ske något snart. Jag står liksom inte ut. Tiden går och vi hoppas liksom på att bli fria att göra det. Längtar. Efter att ha levt igenom total karantän i Spanien i nästan 4 veckor – så vet man att uppskatta att få röra sig utanför de 4 väggarna. Ändå. Kunna ta promenader. Göra saker med avstånd och omsorg om andra – men ändå göra dem. Åker inte buss, åker inte tåg, handlar med munskydd och handskar. Tvättar och tvättar händerna. Oh well.

Unnadigresan.

Den lever. Oh, fröjd och tackom och lovom- som pastor Jansson skulle sagt. En pärs utan dess like. Att vara i ett vakuum och inte kunna ta mått och steg. Att BEHÖVA ta steg men inte kunna eller veta. Att sitta så på vänt och inte förstå hur man ska agera. Alla ageranden kostar pengar och kan sätta mina resenärer och mig på pottan. Där vill ingen sitta – vi har kommit förbi det stadiet i vår utveckling 🙂 . Inte på något sätt ensam om detta – I know – men det gör inte min oro mindre betydelsefull.  Nu andas jag i alla fall ut. Kroppen känns lättare – och det är ju alltid uppskattat. Blink-blink. Allt klart från mina leverantörer i Portugal – och om UD inte misstycker – så åker vi i september och oktober. I am back.

Utsikt över Douro
Picnic med utsikt över Douro i Portugal

Villavagnshelg.

Grottbyn på söndag. För mig.

Nu är där snart slutsålt. Grönt och skönt och avkopplande i fagra Skåne. Kollegerna tar hand om Norje Boke i Blekinge. Klicka här ! Ny villavagnspark där. Fantastiskt läge. Otroligt vackert. Ligger vid havet.

Slutkläm.

It ain´t over ´til it´s over. Som de säger på annat språk. Lite förändring blir det framöver. Villavagnsbloggen kommer så småningom att renodlas lite mer. Mindre Annicka och mer villavagnsliv. Fast skrivet av Annicka Villavagnspassionistan. Just själva jag/mig/mitt kommer på en egen sida – som skall heta Ekengrenskan.nu.

Det är i alla fall det jag jobbar på. Arbetar och bygger en egen hemsida nu. Spännande och roligt. Går en kurs hos www.evasynnergren.com.
Väl investerad tid. Rekommenderas. Ni kommer att märka när det sker. Man måste utvecklas och utveckla – det tycker jag om.

Man kan inte ligga på latsidan när man lär sig att skapa en hemsida med finesser. Lottie. Min älskling. Då.

Så klämtar klockan snart 8. Just nu har jag radiotystnad för att kunna koncentrera mig – men snart går radion på. Lite mysig lördagsmorgon. Kanske blir det lite Dr Phil på någon play-kanal. Han kan få hålla på en stund i etern. Kräver inget av mig. Bara att få sitta och lyssna.

Kopplar av.
Bara koppla av en stund

Må gott alla. Önskar er det bästa av det mesta eller det mesta av det bästa. Må ni ha mysiga stunder. Själv skall jag ge mig ut på jakt. Igen. Just nu har vi duvslag på taket. Tycker om fåglar. På andras tak. Inte på vårt. Live and let live – brukar jag predika. Gäller inte lortsläppande fåglar på vårt tak.

I övrigt tycker jag det är ett fint sätt att se på saker……. Lev och låt leva. Visst låter det fint? Gäller att leva så också. Gäller inte gäss och duvor på tak i Skåne. Annars så………….allt är väl i min värld. Önskar er detsamma. I er värld. Vår värld.

Ta-ta.
Anka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

Förföriska dofter och packade sillar.

Villavagn och sol och veranda

Hilsen.

Fredag kväll. Igen.

Det var värst vad de hoppar på en så där oförberett! B´a så, b´a.
Dagarna. Pang så kom lördagkvällen också. Vet inte vad som hände. Var väl inte vaken nog.

Hilsen
Rätt som det är så händer det.

Vi håller oss undan men det var värst vad folk knör på varandra – som man läser i tidningarna. Tätt står de som packade sillar – som i o f s redan är döda. Sillarna, alltså. Vad tänker de på? Människorna. Tänker de? Vi vill ha förbud, säger folk – annars fattar vi inte……. Är vi inte vuxnare än så? Vad ska man säga? Lämnar covid här för det behandlas precis överallt ändå.

Doftminnen.

Våren. Sommaren. Livet över huvudtaget. Luften är fylld av dofter. Alla möjliga. Börjar tänka på allt möjligt.
Så är det jämt.
Dofter triggar igång mig och minnena slår till.

♥Syren – skolavslutning. Sommarlov. Fina klackskor och finklänning. Mamma städade alltid när jag kom hem.
♥Vresrosor – Grannarna hade fantastiska häckar utmed sina trädgårdar i kvarteret vi växte upp. Jag kunde stå med nosen och sniffa hur länge som helst. Redan då. Blommor, ni vet.

Vresros
Så fin. Doftar gudomligt.

♥Kaprifol – utflykter med ”Badbarna” till Smithska Udden – svettiga ostmackor och ljummen saft. Ibland låg det en klubba nedstucken i kassen som mamma skickat med. Alltid en peng till att köpa mjölk för men jag köpte godis istället.
♥Kaffedoft – söndagsfrukostar med mamma och pappa. Bullar och skorpor att doppa. Slabbigt efter sönderfallen skorpa i kaffet. Gemenskap. Allmänt mys.
♥Kaffedoft – en gång till. Mats och mitt 11-kaffe – som kan inträffa klockan 12.47 eller 14.59 – och ”Långa Farbrorn” – vårt älskade helgbarn – som såg fram emot våra kaffestunder varje gång.

Kaffekaffetåren

♥Grillad korv – scoutläger med familjen i Töllås eller Tiveden. Våta tält och myggor. Pappa var AC – avdelningschef tror jag det var -kommer bara ihåg ”AC”. Knåpar och knutar. Spel och våta strumpor. Patrull Haren alltid redo.
♥Klippt gräs – frihet. Förhoppningar. Tankar på solsken och ljuva sommarkvällar.
♥Såpa – tvättade trasmattor. Mamma tvättade och pappa skulle skölja i insjön. Han tänkte simma ut med den och liksom ruska den.  Eller hur. Den mattan blev tung av allt vatten och bägge drunknade nästan. Mattan också. Kommer inte ihåg ens om pappa orkade dra upp den. En stooooor matta var det. Den kanske ligger där än? Bor ni i Hindås kan ni ju hålla utkik.

Så där kan jag hålla på. Lever liksom dubbelt. Då – när det hände. Nu – när jag tänker tillbaka.

Ett liv i lila – fast jag gillar dåsa. ( Som lilla E sa )

Planterat lite blommor vid villavagnen. Tittade på dem idag och insåg att alla går i lila toner. Jag som älskar rosa och cerise. Det var säkert extrapris på dem. Fast lila tillhör väl samma familj. Familjen rosalila. Fina i varje fall.

Lila blommor i kruka
Lila explosion med gåsinslag.
Lila blommor
Typiskt lila. Minipetunior.
Lila blommor i kruka framför villavagn
Perenner. Kommer varje år. Humlor och fjärilar älskar dem. Tror de heter Nepeta.
Fler blommor än gräslök faktiskt. Små underverk.
Lila flamencoklänning
Inte en blomma men dock en lila skönhet.

På tal om det – tror det är dags att ändra klädstil. Förr var jag lite fräck. Nu har jag börjat ha mamsellkläder på mig och trökskor. Naj. Det får det bli ändring på – nu när jag ändå är så förändringsbenägen. Nästan slutat med mjölk i kaffet t o m. Bara en sådan sak. Har en laddning tyger, mönster och symaskin – så det är bara att sätta igång. Hoppas det är stretchtyg som kan töööööööja sig. Så att det matchar kroppen – som tööööööjer sig. Det ordnar sig säkert. Extra sömsmån får det bli. På tyget. Kroppen har det redan.

Blåklint mot rapsfält. Och den dåsa.
6 juni.

Firades i Grottbyn – mitt lilla villavagnsparadis. 6 juni. Bra med folk idag – trots regn och hagel. MÅNGA som vill bo mindre och betala mindre – i synnerhet när de går i pension. Många som vill bo halva året utomlands och halva året i villavagn i Sverige. Bekvämt och bra – och prisvärt. Det ligger i tiden detta att bo mindre, betala mindre och få mer över både i tid och pengar. Säger fortfarande – ni som inte varit inne i någon av våra villavagnar kan ha svårt att få känslan. Bilder kan inte ersätta ett besök. Antingen på vår anläggning i Stenstorp – eller kanske i Grottbyn. Ny insikter lovas!!!

Efter hedervärt värv väntade maken med middag hemma. Lyxlirare är jag!

Grottbyn och svenska flaggan
Glada villavagnsägare
Spanien öppnar upp försiktigt.

Inte för svenska turister än. Inte till Andalusien. Inte än. Däremot för att spanjorer får röra sig. Det är olika i olika regioner. Vi håller ju till på Costa del Sol i Andalusien – och det börjar hända saker där. Har goda vänner på plats som njuter av den nyvunna men begränsade friheten. Behöver inte sitta inlåsta längre. Restriktioner vad gäller avstånd på fik och restauranger, ingen trängsel tillåts, drönare och poliser kollar. Läs mer här.

Man kan gotta sig där

Det skulle vara på tok för varmt att åka ner nu ändå – i alla fall tycker vi det. 30 c och över är mycket.  Kanske inte om man vill ligga och sola förståss. Det gör inte vi. Har inte tålamod. Bara om jag får gå på stranden och leta snäckor eller göra långpromenader. Uppleva saker. Ligga och läsa bok i stekande sol – funkar något kapitel sedan har jag fått nog.

Epilog.

Vi närmar oss slutet. Det gör vi alla förr eller senare. Tänker att det blir bra om det blir senare. Mycket senare helst. Hur många år som helst. Helst.

Det är lördag kväll. Ser på en film om Gyllene Tider. En fin film, faktiskt. Kärleksfull hyllning. Inga skandalgossar, verkar det som. De var aldrig mina favoriter men jag kan uppskatta dem nu. Dängor som man sjungt med i. Kanske är det mest Roxette jag minns. I vilket fall. Mysigt med lite nostalgi. Glada människor som sjunger med. De knör och står som packade sillar. Det var då, det.

Varning golfbana
Golfproffs blir jag ALDRIG. Varningen är befogad.

Ha fina veckan. Det skall jag ha om inget lägger sig i.  Ska fortsätta med min kurs i wordpress och skapa en hemsida. Så svårt, så svårt. Det värsta är att komma på vad den skall handla om. Liksom – vad skall den vara bra för? Vad vill jag med den? Kommunicera på något sätt. Det är liksom min grej. Det kommer jag nog på. Allt har en mening. Det är bara att streta. Inga lätta vägar jag väljer alltid men det har ingen lärt mig heller så jag kämpar på. Det brukar lossna. Doink.

Plötsligt händer det. I know.

Kram hela da´n.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

Man får ställa om sig. Man får helt enkelt ställa in. Sig.

Hilsen.

Yes. Så är det. Anpassningens tid. Jag har ställt in mig på att ställa om mig. Jag som en gång var Motvalls Käring, som den hulda modern uttryckte det. Den som gör tvärtom mot vad som förväntas. Som går mot strömmen. Som prövar nya saker. För att man kan. För att man får. Numera får man inte så mycket…………….Hålla sig hemma får man.

Sitter i villavagnssoffa och läser
Man får hålla sig hemma. Fast på denna bilden är jag borta. I en annan villavagn. Innan corona.

Det får man.

Vill ni bli roade en stund så ska ni se på detta klippet från Galenskaparna. Mästerskap i Curling. Där gör man allt man kan för att man får.  Om man inte gjort det förut. Så mycket knas och bra att hämta på Youtube. Lort finns också. Kolossalt mycket lort. Allt finns. Mängder med bra utbildning t ex. Om man inte har en susning om hur man gör knixerbasala uttermedaljonger så är jag säker på att någon har gjort det förut och nu vill lära ut det där.

Annicka i garderob
Å där är jag. Helt naturlig pose. Jag brukar stå i garderober och spana ut. Det får jag.

Håhåjaja.

Sitter i min fåtölj. Morgonrock och snuttefilt. Stilla morgon. Det har regnat väldeliga inatt. Det behövs men vått blir det. Liksom. Kristi Himmelsfärdsdagen bjöd på sommarväder. Ljuvligt. Fågelkvitter överallt. Ystra lockrop. Från fåglar, alltså. Till andra fåglar. Tog då en promenad mellan huslängorna här och sedan ner till havet. Denna fantastiska strand här i södra Skåne.

Stranden på Söderslätt
En känsla av frihet.

Man ser också hur havet tar över stranden. Hur den minskar för varje år.  Vattnet kryper närmare. Något för samhällsplanerarna att ta hänsyn till. Tänker på de strandnära tomterna. Snart har de fötterna i vatten. Fotbad.

Ginst och himmel
Passionerat gult. Kaxigt mot det blåa.

Håhåjaja. Idag känner jag mig ålderstigen. Hade en trevlig kväll på avstånd – med kära vänner. Tack ! Grillat sidfläsk med suveränt god och hemlig recept på löksås och färskpotatis. Mumsfilibabba. Hur gott som helst. Inga biverkningar där.  Inga som skall nämnas här i alla fall.

Vinet var också gott. Igår. Idag säger magen att den är sur. Jättesur. På mig också. För mycket syra. Då har jag i o f s en superkur. Kalk. Jag brukar kalka mig emellanåt. Lärde mig det av vänner för 100 år sedan. En tesked vitt pulver och så vatten. Det lugnar. Neutraliserar.  Funkar fint med ett glas vin eller två – då och då.  Samma med juice. Då och då.  Juice till frukost och vin till middag – i kombination några dagar i rad – illa. Aj. Ont. Så nu får jag skärpa till mig. Det gör jag. Troligen.

Augusta Glad.

Håhåjaja
Don´t look back. You are not going that way,

Själver gjort får själver ha´t. Så sa hon gamlamormor Augusta Charlotta Glad. Jag heter Charlotte efter henne. Mitt ”e” i Charlotte ska uttalas. Hon sa hur många saker som helst. Som jag. Fast jag har inte fullt så många ordspråk som hon hade. Och inte så många förbud som hon. Inte lägga nycklar på bordet. Inte sjunga på morgonen för då får man gråta innan kvällen. Inte gå under stegar. Jag lipar när jag måste – oavsett om jag sjungit på morgonen.  Var skall jag lägga nycklarna om inte på bordet? På stolen? Blir bättre?

Stol på veranda
Lägg nycklarna var tusan du vill. Bara du trivs. Obs. I glaset finns bara c-vitaminsbrus. Om ni undrar.

Det får man visst. Lägga nycklarna i diskmaskinen om man du vill. Bara man hittar dem och DET, kära vänner, är mitt stora dilemma. Jag hittar ingenting. Det är värt en egen krönika.

Vet inte riktigt hur det står till med tankarna idag. Ingen åning alls. Som dessa fotspår. Vad hände här? Egentligen?

Whistle blower.

Nu när jag ändå sitter här och filurar med sta´ns suraste mage: Nuförtiden är det ingen som visslar uppskattande efter en. Eller gör folk det efter er? Lyllos er i så fall. Inte ett vissel så långt örat kan uppfatta.  Inte på min front.  Å andra sidan kan åldersöronsusningarna störa uppfattandet av det eventuella visslet. Eller inte. På sin höjd visslar någon för att man går ivägen. T ex för någon cyklist.  Ur vägen, män´ska.

Hus med röksignal
Någon som kommunicerar medelst rök?

Man får vara glad för det lilla vad gäller positiv uppmärksamhet. Att man syns öht. Utan reflexer. I dagsljus. Antar jag.

Den lilla slutklämmen.

Den kommer alltid sist. Fast ibland ångrar jag mig och sätter fart på tangenterna igen. Det är det där FLÖDET, ni vet. När orden kommer till mig. Eller när de åker hem till sig. Det vet jag aldrig. Som nu t ex. Jag är beredd att avsluta denna krönika nu.  Men jag kan ändra mig. Ni får se.

Häggen blommar
Så kom jag på att häggens blommor ser ut som små minipioner. Ljuvligt vackra. Så kom jag på att detta är ju inte hägg. Det är oxelns blommor. Ljuvliga konstverk.

Plötsligt kom jag på att jag längtar efter västskustska räkor. Fisk från Västkusten. Riktigt svår abstinens faktiskt. Förlåt mig Skåne – men fisk är ni lite sämre på än Bohuslän. Kan ju inte ni rå för men det är så det är. Ni är bättre på hur mycket som helst annat så var inte lessna. Det är bara att bita ihop.

Fiskhallen i Mölndalsbro
Ett lidande att titta på dessa foton. Att bara se men inte röra.

Nä. Nu är jag sugen på att baka kavring. Ska leta lite recept. Har köpt ingredienser – som jag TROR ska i. Annars får jag väl kalla det för något annat än kavring. Det blir som det blir.

Nä. Upp och hoppa nu ditt lilla skrälle ( jag talar med mig själv ) och gör lite nytta. Make yourself useful, som någon lärde mig i tidiga år. Sitta här och slösa bort sig. Schas.

Ha det så förtjusande härligt i kommande dagar. Jag skall till Grottbyn i Höör och visa fritidsboende i morgon. Det har lovats SOL! I like!

Visningi Grottbyn med Canva
Komsi, komsi.

Iväg som ett skott nu, kvinna:

Granskott
Hopp opp som ett skott nu, Ankan.

Ett kort till bara. Mitt favvokort från mina resor till Dourodalen.

Unnadigresan grupp 1 utsikt och kameror
Visst är bilden härlig. Helt oplanerat. De bara stod där och njöt. Mina älskade resenärer.

Ha det. Alla och envar. Ingen nämnd och ingen glömd.

Cheriot and farethewell.

Ta-ta.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se