Hilsen.
I säker sits. På Hemmaplan. I landet Sverige. Tillbaka från nära 4 veckor i hård karantän i Spanien. Covid-19-fria. Det kan vi lova. Fast här i Skåne är det en rätt så avslappnad hållning till denna farsot. Inte speciellt mycket avstånd i butiker, inga ständigt avtorkade ytor, inga engångshandskar i entrén till affärerna, inga engångshandskar vid fruktdisken…………………etc etc. Överhuvudtaget ingen större oro. Verkar det som. Det är annorlunda här kan vi lugnt påstå. Inte alls så säker på att det är till det bättre. Tiden får utvisa.
Det finns plus och minus. Med allt. Det sköna är att vi här kan vara utomhus. I det fria. Njuta av milsvidder med rapsfält. Se horisonten. En annan värld. Vår värld. Den också. Behöver inte nosa folk i ansiktet. Inte krypa inpå. Bara få vara ute och röra på kroppen.
Skönt att det spirar. Rapsfälten är i vardande. Det knoppas. Det brister. Så fagert, så fagert. Fåglarna kvittrar. Här är gott om fasan. De kvittrar inte särskilt men är vackra att se på. Herr Fasan är fin. Fru Fasan lite mer osminkad. Gässen flyger härs och tvärs. Inte precis kvitter, där heller. Kråkorna kraxar. Ett himla liv. Ett gott liv.
Full fart.
Vi brukar flyga men flera av våra bokade flyg blev inställda. Vi riskerade att sitta fast i spansk karantän i ytterligare minst 4 veckor. Ville inte. Vi löste det med en bil hem. Full gas. Fullpackade. När vi nu ändå skulle åka bil hem så kunde vi ju ta med den, och den, och den och det den där och varför inte den? Det blev fullt. Precis plats för oss.
Tomt på vägarna. På vissa sträckor gott om fraktbilar dock. Den trafiken har inte strypts ner – däremot privattrafiken. I Spanien var det STENHÅRD koll på att privatpersoner inte var ute och körde bil. Dryga böter. Hade papper med oss på att vi bor i Sverige. Fick vi visa upp 2 gånger. I övrigt – gasen i botten. Ett stängt Europa. Lite kusligt, faktiskt.
2 vårar, 2 somrar, 2 höstar och ingen vinter.
Vi är så måckliga, måste jag tillstå. Vi får våren i Sverige – och vi har haft den i Spanien. Sommarvärmen har vi fått smaka på där redan. Å så småningom kommer sommaren här. Sedan kommer hösten och efter ett tag åker vi till solen och får höst igen. Vintern hoppar vi över för det är som sommar/vår/höst året om. Saknar ni inte årstiden, frågar många? Vi HAR årstider. Hela tiden. Ser olika ut bara. 4 månader av grått och mörkt saknar vi inte, det kan jag säga. Får rapporter hemifrån, såklart.
Solen skiner – bakdag
Det slår nästan aldrig fel. Idag har det varit strålande solsken och varmt. Vad gör Ekengrenskan då? Hon bakar. Istället för att vara ute och sola nosen så står jag med mjölig mule och bakar för det vilda. Har hittat ett nytt slags mjöl. Vårvetemjöl med extra protein så att det blir tjofräs i bullarna.
Idag blev det bullar till semlor. Så blev det skorpor. Mammas skorpor. Som hon gjorde dem. Som mormor gjorde dem. Lite modifikation. Mormor använde ister. Mamma och jag använder smör.Mamma hade 2 paket jäst i. Jag har bara ett. Har ett trix så att man inte behöver. Skrämmer upp jästen med lite ljummen mjölk och lite mjöl först i ca 1/2 timme. Så man får lite fart på menageriet. Sedan gör man som vanligt – som om inget har hänt. Anýway: MYCKET kardemumma. Jättemycket kardemumma. Så mycket att ni säkert skulle säga: Ska du verkligen ha i allt det? Ja. Det ska jag VERKLIGEN. Vi smakade precis – Mats och jag. Med smör och ost. Så onöööööööödigt gott att man blir förbaskad. Du är med oss ikväll, mamma ♥♥. Också.
Nu tänker jag sluta.
Jag tänker att det bara blir en kortis denna gång. Å andra sidan tänker jag fel ibland så det kanske blir långt i alla fall. Vi får se när det är slutt. Tydligen inte än.
Kan tipsa om en helt fantastisk smak på glass. Alldeles för gott.
Har saknat mina promenader. Måste bara få röra på mig. Hitta på saker. Rastlös som få. Tog en rejäl promenad igår. Vid havet. Så vackert. Stillsamt. Rofyllt. Vått.
Har inte varit hos min frissa på VÄLDIGT länge. Jag fixar min frisyr själv – det är helt ok ett tag – men de där gyllene blonda hårslingorna – BORTA! Saknar dem. För att min frissa ska hålla sig piffig måste man förstöra håret med blekta slingor. ( Jag hör så dumt det låter men det hjälps inte ). Då blir frissen precis som jag vill – helt omöjligt. Nu håller jag mig i självvald karantän och får längta efter en stund till.
Denna gång handlar inte mycket om villavagnar men man kan inte begära för mycket av mig. Inte ens jag kan det fast jag är sträng, jag. Vi får satsa på nästa gång. Vid det här laget vet ni att ni kontaktar mig om ni skall köpa villavagn eller om ni undrar hur det är att bo i en. Eller nå´t.
Hoppas att ni håller er friska från detta eländiga virus – och om inte – så att ni kurerar er från den. Jag håller alla tummar jag har – även de i mitten. Vi hörs. Och ses. Really.
Ta-ta.
Annicka
www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se