Hilsen.
Det hade hon. Fått feeling, alltså. Häcken behövde en omgång – Tuja-häcken. Även hon för all del. Efter att ha peppat upp sig så förbålt efter förra veckans krönika måste ju något hända. Man kan inte bara och sitta och gasta och sedan inte leverera. Det är dumt. Som att ropa på vargen för många gånger.
Det kliade i att-göra-fingrarna. Tujorna, som levt ett stilla och fredligt liv – var näst på tur. Så var det sagt och så blev det gjort. Denna kroppen är till för vardagsmotion och lite slit. Får energi av det – även om jag kan såsa mig ibland. Maken vet att när Ankan vill röja, så röjer hon. Bara att låta mig hållas. Ofta. Ibland. Äsch.
Nu ser det propert ut. I like. Tyvärr har vi inga äppelträd – det är bland de vackraste jag vet. Den tiden nu. Rapsfälten börjar blekna annan fägring tar vid. Inte långt till Kivik och deras äppelodlingar…………….var där förra året och den doften……….den doften………..tänker skolavslutning, sommarlov, klackeskor och klänging. Tänker Den blomstertid nu kommer. Solvarm saft. Svettig ostmacka. Myggbett. Efterlängtat. INTE myggbett, när jag tänker efter.
Nyss villavagnshemkommen (phu) från villavagnsturné. Haft inspirerande samtal med Morgan och Veronica Nyman och träffat go´aste kolleger. En sann inspirationsresa. Nu kör vi vidare med massor med spännande i bagaget – utveckling och uppväxling!!! Vi är ett riktigt DREAM-TEAM!
Klockan är halv 23 och jag har knappt landat i vår villavagn – kärleksfullt mottagen av maken. Ingen rast och ingen ro – imorgon bitti är det är dax att resa till Asarum för villavagnsinspiration. Då åker vi bägge 2 och gör det till en riktigt trevlig helg tillsammans. I Asarum och Karlshamn har jag inte varit sedan…………………………60-talet.
Läs här. Lördag och söndag kl 11 – 15. Asarum – Karlshamn. Ring mig om ni har möjlighet att komma dit! Telefon: 0709 632401.
Denna lilla krönika blir kort. Ber om ursäkt för det – men jag måste förbereda mig för helgen. Har varit en tuff vecka med många göromål. Har undersökt lilla bisköldkörteln och den uppför sig lite dumt – så den skall bort vad det lider. En massa om och men och undersökningar – inget farligt – men den skall väck med pusta. Livet kommer emellan och jag är ändå SYNNERLIGEN välsignad med avsaknad av sjukdomar. Tacksam för det. Tur som en tokig, liksom. Inte mycket vila för den här damen, inte. Trivs med det men ibland vill jag bara vara och göra INGENTING. Absolut INGENTING. Som att baka eller göra sylt. Eller klippa häcken.
Alltid roligt att resa men har längtat hem – och det vet jag knappt var det är längre. Det var ju alldeles nyssens som jag var iväg en sväng, ju. Ibland vet jag inte var jag vaknar. Faktiskt sant. Vet att om jag sträcker ut högerarmen och nuddar en vägg – då ligger jag i husvagnen. Det gjorde jag inte denna gången. På hotell i Skövde, i Askim hos syrran och hemma i Mölndal. Armarna flög omkring och inga väggar inom räckhåll. Husvagnen alltså utesluten.
Hemma är där Mats är. Har jag bestämt. Bra att kunna längta – det ger dimensioner i livet.
Ber att få avlägsna mig. Enlevera mig, som Fadern sa. Ingen uppesittarnatt denna gång. Skulle kunna men det blir inget bra imorgon då.
Fundera över något att längta till. Något litet. Något stort. Kanske en påse bilar? Kanske en tvättid i tvättstugan på önskvärd tid? Extrapris på favoritkaviaren?
Så sade hon godnatt.
Ja, må ni leva i hundrade år.
Kram,
Annicka
www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
