Hålleri – hållerav – hållerut – hållerom.

Hilsen.

Tystnad råder i huset. Luftvärmepumpen andas lågt. Sitter i min fåtölj med gosemorgonrocken på, datorn i knät och håret i oklädsam rufs. Så som jag är skapad. Vad kan man vänta sig annat än det som är? Mats sover – i alla fall är han ömt instängd i sovrummet. Han kan få ha lite lugn och ro.

Piffet får komma lite senare.  T o m för mig skulle det kännas överkurs att truta på läppstift nu. Klockan är ju bara barnet och barn ska inte ha smink. Det är min bestämda uppfattning. Halv 5 närmare bestämt.

Hålleri.

Jo, det måste man. Hålla i sig. Livets lilla horisont krympte väsentligt i o m covid-19. En vansinnig tur att jag ( för det mesta  eller i alla fall ofta ) kan vara glad åt mycket – medan det pågår. Alla resor. Alla möten. Alla galna planer. All glädje. Det är roligare att vara glad – för man blir glad åt bara det faktum att man är glad. Helt enkelt. Glädje föder glädje.

Wild and crazy
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?

Friska och krya. Livet rullar på ändå. Lite på vänt men det pågår i alla fall. Man får ha hittepåtankar om saker och ting. Alltså – föreställa sig hur det blir när den här vedervärdiga pandemin är över. Hur bra det kan bli. Ändå. Nytt väntar. I alla fall för oss – i denna världen. I andra delar av världen har man inte bara en pandemi att genomleva – där krigas och våldförs det DESSUTOM. Något att värdera i gnälliga stunder. Man får tänka till lite allt emellanåt. Det gör jag. In emellan emellanåt OCKSÅ – och DET kan blir lite för mycket. Tro mig.

Hållerav.

Så många. Så tydligt det blir när man inte kan ses. Vilken tur att man får och kan älska någon och några. Och många. Älska på olika sätt men ändå känna kärlek. Fyttirackar´n om man inte kunde känna kärlek!! Så vedervärdigt!! Om man inte hade förmågan att bry sig om andra. Känna empati. Vilja göra bra för andra. Känns så fantastiskt härligt att ha många gamla och nära vänner. Inte bara gamla i ålder ( förlåt alla ) – utan i TID bakåt. Känt varandra länge. Vet vilka vi är och varför. Vet att man kan ringa mitt i natten om det skulle behövas och då finns ni där – samma som jag finns för er. Inte så dumt att tänka på ibland. Bli nu inte oroliga – jag har nästan telefonskräck och ringer sällan – så sov ni på. Ingen fara.

Vintrampartag i Douro
Då var vi nära varandra. Då gällde inte ansiktsmask eller badskor……

Hållerut.

Jodå. Håller ut. Alldeles för lite rörelse – trots alla mina löften och promenader.  Så magen håller sig mer utåt än inåt. Dumt. Varför gör man saker mot bättre vetande? Varför äter man upp den sista sleven makaroner – fastän man är mätt. Man och man, förresten. Jag är jag och kvinna. Inte man. Erkänn. Så……….varför äter kvinna mer än hon egentligen orkar? Varför äter hon en god liten bulle till kaffet – ljuvlig och gräddig lakritsglass till kaffet? Varför tar hon en extramacka – hård – fast utan smör ( lurar mig själv, såklart ) och hyvlar på ost i lass – för att det är lika bra att göra slut på osten innan den blir tråkig. Så gör kvinna.

Köksbestyr i villavagnen
Mat o mat o mat o mat.
Åsna
Dum på riktigt. Jag. Inte åsnan. Elakt förtal.

En annan som håller ut är gåsen på vårt tak. Nu har den snart spatserat klart kan ni veta. Den väsnas och klampar runt och har gjort så alltsedan jag började skriva mina rader. Nu har jag fått nog. Den kommer strax att bli varse det. Den kan bege sig till någon annans tak. Lorta ner och ställa till det.  Nu skall jag bara avbryta lite och gå ut och leka fågelskrämma. Inget läppstift på så det blir inga problem.

Le petit canard
Fick jag av en kund från Toyota – som sedan blev en kär vän. Hon köpte en grön Toyota som hon kallade för Le Petit Canard

Så. Gåsen är väck. Tittade frågande på mig men fann sig i stunden och flög iväg. Kvackande i vild flax. Förresten – kvackar gäss eller vad heter det? Bräker gör det inte – de vet jag. Inte gnäggar heller. Kacklar gör de definitivt inte. Oavsett. Gås borta så Anka är nöjd.

Hållerom.

Det saknar jag så vansinnigt mycket. Att inte få krama om. Virtuella möten i all ära men det kan aldrig ersätta fysiska träffar – även om jag tycker det är ett fantastiskt substitut i dessa tider. Man kan ju i alla fall SE varandra och prata med varandra i verkliga livet. I realtid. Så mycket värt men så vill man ju liksom klappa på. Känna kontakt.

Vara nära vill jag ju.

Märkliga stunder när man träffar grannar t ex – som man inte sett på hur länge som helst – och så ler man knasigt och vinkar tafatt och säger ”corona” – fast man egentligen skulle vilja springa fram och krama om innerligt och visa hur jätteglad man ( kvinna ) är att träffa dem? Jag brukar gosa med dem rygg mot rygg. Det KAN bara inte smitta då.

Vänner
Vill vara nära

Har inte träffat familjen på evigheter. Tokigt faktiskt. Detta vill jag inte alls. Måste ske något snart. Jag står liksom inte ut. Tiden går och vi hoppas liksom på att bli fria att göra det. Längtar. Efter att ha levt igenom total karantän i Spanien i nästan 4 veckor – så vet man att uppskatta att få röra sig utanför de 4 väggarna. Ändå. Kunna ta promenader. Göra saker med avstånd och omsorg om andra – men ändå göra dem. Åker inte buss, åker inte tåg, handlar med munskydd och handskar. Tvättar och tvättar händerna. Oh well.

Unnadigresan.

Den lever. Oh, fröjd och tackom och lovom- som pastor Jansson skulle sagt. En pärs utan dess like. Att vara i ett vakuum och inte kunna ta mått och steg. Att BEHÖVA ta steg men inte kunna eller veta. Att sitta så på vänt och inte förstå hur man ska agera. Alla ageranden kostar pengar och kan sätta mina resenärer och mig på pottan. Där vill ingen sitta – vi har kommit förbi det stadiet i vår utveckling 🙂 . Inte på något sätt ensam om detta – I know – men det gör inte min oro mindre betydelsefull.  Nu andas jag i alla fall ut. Kroppen känns lättare – och det är ju alltid uppskattat. Blink-blink. Allt klart från mina leverantörer i Portugal – och om UD inte misstycker – så åker vi i september och oktober. I am back.

Utsikt över Douro
Picnic med utsikt över Douro i Portugal

Villavagnshelg.

Grottbyn på söndag. För mig.

Nu är där snart slutsålt. Grönt och skönt och avkopplande i fagra Skåne. Kollegerna tar hand om Norje Boke i Blekinge. Klicka här ! Ny villavagnspark där. Fantastiskt läge. Otroligt vackert. Ligger vid havet.

Slutkläm.

It ain´t over ´til it´s over. Som de säger på annat språk. Lite förändring blir det framöver. Villavagnsbloggen kommer så småningom att renodlas lite mer. Mindre Annicka och mer villavagnsliv. Fast skrivet av Annicka Villavagnspassionistan. Just själva jag/mig/mitt kommer på en egen sida – som skall heta Ekengrenskan.nu.

Det är i alla fall det jag jobbar på. Arbetar och bygger en egen hemsida nu. Spännande och roligt. Går en kurs hos www.evasynnergren.com.
Väl investerad tid. Rekommenderas. Ni kommer att märka när det sker. Man måste utvecklas och utveckla – det tycker jag om.

Man kan inte ligga på latsidan när man lär sig att skapa en hemsida med finesser. Lottie. Min älskling. Då.

Så klämtar klockan snart 8. Just nu har jag radiotystnad för att kunna koncentrera mig – men snart går radion på. Lite mysig lördagsmorgon. Kanske blir det lite Dr Phil på någon play-kanal. Han kan få hålla på en stund i etern. Kräver inget av mig. Bara att få sitta och lyssna.

Kopplar av.
Bara koppla av en stund

Må gott alla. Önskar er det bästa av det mesta eller det mesta av det bästa. Må ni ha mysiga stunder. Själv skall jag ge mig ut på jakt. Igen. Just nu har vi duvslag på taket. Tycker om fåglar. På andras tak. Inte på vårt. Live and let live – brukar jag predika. Gäller inte lortsläppande fåglar på vårt tak.

I övrigt tycker jag det är ett fint sätt att se på saker……. Lev och låt leva. Visst låter det fint? Gäller att leva så också. Gäller inte gäss och duvor på tak i Skåne. Annars så………….allt är väl i min värld. Önskar er detsamma. I er värld. Vår värld.

Ta-ta.
Anka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

Man får ställa om sig. Man får helt enkelt ställa in. Sig.

Hilsen.

Yes. Så är det. Anpassningens tid. Jag har ställt in mig på att ställa om mig. Jag som en gång var Motvalls Käring, som den hulda modern uttryckte det. Den som gör tvärtom mot vad som förväntas. Som går mot strömmen. Som prövar nya saker. För att man kan. För att man får. Numera får man inte så mycket…………….Hålla sig hemma får man.

Sitter i villavagnssoffa och läser
Man får hålla sig hemma. Fast på denna bilden är jag borta. I en annan villavagn. Innan corona.

Det får man.

Vill ni bli roade en stund så ska ni se på detta klippet från Galenskaparna. Mästerskap i Curling. Där gör man allt man kan för att man får.  Om man inte gjort det förut. Så mycket knas och bra att hämta på Youtube. Lort finns också. Kolossalt mycket lort. Allt finns. Mängder med bra utbildning t ex. Om man inte har en susning om hur man gör knixerbasala uttermedaljonger så är jag säker på att någon har gjort det förut och nu vill lära ut det där.

Annicka i garderob
Å där är jag. Helt naturlig pose. Jag brukar stå i garderober och spana ut. Det får jag.

Håhåjaja.

Sitter i min fåtölj. Morgonrock och snuttefilt. Stilla morgon. Det har regnat väldeliga inatt. Det behövs men vått blir det. Liksom. Kristi Himmelsfärdsdagen bjöd på sommarväder. Ljuvligt. Fågelkvitter överallt. Ystra lockrop. Från fåglar, alltså. Till andra fåglar. Tog då en promenad mellan huslängorna här och sedan ner till havet. Denna fantastiska strand här i södra Skåne.

Stranden på Söderslätt
En känsla av frihet.

Man ser också hur havet tar över stranden. Hur den minskar för varje år.  Vattnet kryper närmare. Något för samhällsplanerarna att ta hänsyn till. Tänker på de strandnära tomterna. Snart har de fötterna i vatten. Fotbad.

Ginst och himmel
Passionerat gult. Kaxigt mot det blåa.

Håhåjaja. Idag känner jag mig ålderstigen. Hade en trevlig kväll på avstånd – med kära vänner. Tack ! Grillat sidfläsk med suveränt god och hemlig recept på löksås och färskpotatis. Mumsfilibabba. Hur gott som helst. Inga biverkningar där.  Inga som skall nämnas här i alla fall.

Vinet var också gott. Igår. Idag säger magen att den är sur. Jättesur. På mig också. För mycket syra. Då har jag i o f s en superkur. Kalk. Jag brukar kalka mig emellanåt. Lärde mig det av vänner för 100 år sedan. En tesked vitt pulver och så vatten. Det lugnar. Neutraliserar.  Funkar fint med ett glas vin eller två – då och då.  Samma med juice. Då och då.  Juice till frukost och vin till middag – i kombination några dagar i rad – illa. Aj. Ont. Så nu får jag skärpa till mig. Det gör jag. Troligen.

Augusta Glad.

Håhåjaja
Don´t look back. You are not going that way,

Själver gjort får själver ha´t. Så sa hon gamlamormor Augusta Charlotta Glad. Jag heter Charlotte efter henne. Mitt ”e” i Charlotte ska uttalas. Hon sa hur många saker som helst. Som jag. Fast jag har inte fullt så många ordspråk som hon hade. Och inte så många förbud som hon. Inte lägga nycklar på bordet. Inte sjunga på morgonen för då får man gråta innan kvällen. Inte gå under stegar. Jag lipar när jag måste – oavsett om jag sjungit på morgonen.  Var skall jag lägga nycklarna om inte på bordet? På stolen? Blir bättre?

Stol på veranda
Lägg nycklarna var tusan du vill. Bara du trivs. Obs. I glaset finns bara c-vitaminsbrus. Om ni undrar.

Det får man visst. Lägga nycklarna i diskmaskinen om man du vill. Bara man hittar dem och DET, kära vänner, är mitt stora dilemma. Jag hittar ingenting. Det är värt en egen krönika.

Vet inte riktigt hur det står till med tankarna idag. Ingen åning alls. Som dessa fotspår. Vad hände här? Egentligen?

Whistle blower.

Nu när jag ändå sitter här och filurar med sta´ns suraste mage: Nuförtiden är det ingen som visslar uppskattande efter en. Eller gör folk det efter er? Lyllos er i så fall. Inte ett vissel så långt örat kan uppfatta.  Inte på min front.  Å andra sidan kan åldersöronsusningarna störa uppfattandet av det eventuella visslet. Eller inte. På sin höjd visslar någon för att man går ivägen. T ex för någon cyklist.  Ur vägen, män´ska.

Hus med röksignal
Någon som kommunicerar medelst rök?

Man får vara glad för det lilla vad gäller positiv uppmärksamhet. Att man syns öht. Utan reflexer. I dagsljus. Antar jag.

Den lilla slutklämmen.

Den kommer alltid sist. Fast ibland ångrar jag mig och sätter fart på tangenterna igen. Det är det där FLÖDET, ni vet. När orden kommer till mig. Eller när de åker hem till sig. Det vet jag aldrig. Som nu t ex. Jag är beredd att avsluta denna krönika nu.  Men jag kan ändra mig. Ni får se.

Häggen blommar
Så kom jag på att häggens blommor ser ut som små minipioner. Ljuvligt vackra. Så kom jag på att detta är ju inte hägg. Det är oxelns blommor. Ljuvliga konstverk.

Plötsligt kom jag på att jag längtar efter västskustska räkor. Fisk från Västkusten. Riktigt svår abstinens faktiskt. Förlåt mig Skåne – men fisk är ni lite sämre på än Bohuslän. Kan ju inte ni rå för men det är så det är. Ni är bättre på hur mycket som helst annat så var inte lessna. Det är bara att bita ihop.

Fiskhallen i Mölndalsbro
Ett lidande att titta på dessa foton. Att bara se men inte röra.

Nä. Nu är jag sugen på att baka kavring. Ska leta lite recept. Har köpt ingredienser – som jag TROR ska i. Annars får jag väl kalla det för något annat än kavring. Det blir som det blir.

Nä. Upp och hoppa nu ditt lilla skrälle ( jag talar med mig själv ) och gör lite nytta. Make yourself useful, som någon lärde mig i tidiga år. Sitta här och slösa bort sig. Schas.

Ha det så förtjusande härligt i kommande dagar. Jag skall till Grottbyn i Höör och visa fritidsboende i morgon. Det har lovats SOL! I like!

Visningi Grottbyn med Canva
Komsi, komsi.

Iväg som ett skott nu, kvinna:

Granskott
Hopp opp som ett skott nu, Ankan.

Ett kort till bara. Mitt favvokort från mina resor till Dourodalen.

Unnadigresan grupp 1 utsikt och kameror
Visst är bilden härlig. Helt oplanerat. De bara stod där och njöt. Mina älskade resenärer.

Ha det. Alla och envar. Ingen nämnd och ingen glömd.

Cheriot and farethewell.

Ta-ta.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

 

 

 

 

 

Lyckliga vi båda som får snarka i samma låda

Hilsen.

Vårkänslor

Vårkänslor hur ofta som helst. Förutom när det stormar och är svinkallt. Det har det gjort i 2 dygn. Stormat och regnat. Skånes slätter är vackra men obergiga…….Det gör att när det blåser – då blåser det. Rejält. Inget som tar emot. Som tur är går det mesta över. Förr eller senare. Just detta väder står över och fram träder annat.

Det gör ont när knoppar brister. Möjligt men jag är utsprungen sedan länge. Bortsprungen emellanåt.
Raps. Repris på repris på repris. Jag tröttnar aldrig. Så mäktigt explosivt.
Covid

Värre är det med denna farsot över världen. Vi matas med information, utlåtanden, uppdateringar, expertutlåtanden, åsikter av alla de slag m m – varenda vaken stund. Ibland blir det bara för mycket för mig. Det finns en gräns för vad man orkar ta till sig. Hjälplös i det stora, ju.
Jo, jag är ibland skräckslagen för att få covid-19 och drabbas av den värsta varianten. Rädd att smitta kära och nära så att de får lida. Oftast tänker jag att det kommer inte att hända. Allt blir bra. Hur ska man annars stå ut i denna osäkerhet om ALLT? En sak är säker – ingen vet något – lika bra att tro på en god framtid. Vi får vara rädda om varandra, visa hänsyn, stötta de som kämpar för oss och vara nära varandra i hjärtat – trots de fysiska  avstånden.

Vi klarar det. Kan denna blomma i denna fattiga jordmån – då kan vi.
Svarta stockrosor växer i gruset. Flyttade från god jord där de slokade. Fick nytt liv i denna arma mark. Märkligt.
Livet är som vanligt i alla fall.

Livet fortsätter ändå med det vardagliga. För många av oss. Saker skall fixas. Hemmet skall skötas. Man skall sköta sig själv – i betydelsen vårda sin kropp. Daglig dusch t ex. Som de flesta kvinnor (tror jag faktiskt ) så passar man på att göra det mesta samtidigt – när man ändå håller på. Ni vet.Som att passa på och städa duschkabinen, torka golvet, putsa fönstrena m m – efter uträttat duschförvärv. När man ändå står där och har plaskat klart. Smart att göra allt samtidigt så slipper man städa extra en annan gång. Ni känner er igen er några, väl?

Det är skönt att vara ren

Torkar av, gnider bort, putsar rent. Mig själv först. Duschen sedan.Tvättar inte håret denna morgon för det gjorde jag igår. Sedärja- allt glänser. Ska bara dra åt kranen ordentligt – det droppar från duschmunstycket. Vad gör jag? Jo, vrider med stor kraft åt fel håll och *splatt * rätt i nyllet – den största vattenduschen ni kan tänka er. I håret, på badlakanet. Rätt i plytet. Dyngvåt. Ofrivilligt men ändå. Varför inte liksom.

Prudentlig skall man vara. Det har jag lärt mig hemifrån.

Jag är väldigt förtjust i matpajer. Sådana där smarriga. Det händer att jag lyckas med dem. Every now and then. Skulle bjuda maken på ost- och skinkpaj. Med ädelostfyllning. Bacon och mumma i. Ost. Gjorde allt rätt utom det som jag gjorde fel – vilket fick förödande konsekvenser. Förödande och förödande förresten. Ska kanske inte överdriva. Kan väl då i korthet säga att det blev en drunknad paj. Som om den varit med om gyttjebad. En typisk guuu-vilken-misslyckad-paj. Jag lovar. Pajskalet flöt omkring i formen. Fick nästan använda soppslev.Broccolibuketterna jag hade i pajen tog jag ur frysen innan  och lät dem tina. Trodde jag. De släppte i alla fall av sitt vatten i pajen. Så där låg allt och simmade omkring.  Ryggsim, frisim – vad vet jag. De låg där och guppade i alla fall. Maken är så gullig. Han tyckte pajen var jättegod men kanske liiiite fuktig bara……..Han underdrev. Jag fick HÄLLA av sörjan och steka upp pajen dagen därpå. Så vad lärde jag mig av detta? Köp färsk broccoli.

Som kompenstion för pajsoppan. Ett makalöst gott bröd bakade jag. Nöjd själv.
Promenaderna som stärker

Så tacksam för mina promenader och min kamera. Livskvalitet. Verkligen. Det var det värsta med den totala karantänen i Spanien – detta att inte få gå ut. Inte få röra på sig. Se saker. Nu tar jag igen det. Ser så mycket fint. Måtte jag få fortsätta med detta livselixir.

Passerade jag idag
Liten närbild av det vackra.

Har så många olika vägar jag kan ta. Älskar Söderslätt i Skåne. Sådan tur att villavagnen stod just här!! Den bara väntade på oss!

Samma gamla vy men olika gånger
Visst är det lite fint?

Tänkar tacksamt att det är tur att vi har lantbrukare och bönder som jobbar för att vi ska få mat på bordet. Inte så självklart. Visst – det är säkert ett sätt att leva – men jag är tacksam i alla fall. Deras arbete sätter mat på bordet. Tack!

Här blir det potatis, tror jag. Har ni ätit Abbekås-potatis? Goooooda.
Hästapållar
Skott från denna!!!

När vi lämnade Spanien räddade jag några skott av den prunkande pelargonen – som annars skulle få leva dödens liv när vi for. Nu har jag puttat ner de skotten i krukor.

Tror de kommer att bli JÄTTESTORA och fina emigrerade pelargoner. Den som lever får se!
Villavagnsvising igen. Med avstånd. No worries.

På söndag blir det visning av Grottbyns villavagnspark igen Där är så fint. Riktigt fint. Året runt kan man vara där. Komma och åka när man vill. Sommarstuga eller annat – you decide. Mitt i Skåne. Man kan ta hit med Pågatåget från Lund t ex. Om man inte vill ta bilen.

Söndag den 3 maj mellan kl 11-15 träffar ni mig där. Tfn: 0709 632401

Se så fint. Stora trädäck. Eget vatten o avlopp. Toalett och dusch och allt som man har i ett hus!

The End

Livet blir tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Just i dessa tider är det lite svårt att fylla på. I alla fall med saker som intresserar andra än min man och min familj. Att jag ska köpa nya gardiner – något att skriva om? Nä. Att jag städat ugnen? Nä. Köpte tomatplantor idag? Nä.

Ni ser. Inget av vikt haver passerat. Allt går upp och ner. Så gör tankarna också. Ibland får man backa lite och bara titta på. Det är helt ok också.  Inte bara prestera. Så mycket som fungerar i alla fall. Väldigt mycket. Knepigt att inte få kramas, att inte träffa syskon, nära och kära. Märkligt.  Jo, just det. Nu går jag en kurs och skall lära mig göra fina hemsidor från grunden. Det blir roligt.

Vi skall inte glömma bort varandra.Åsså startar jag upp fortsatta tankar om min Passionerade Lilla Resebyrå Unnadigresan. Fick lite hicka där ett tag och tänkte att där finns ingen framtid för min lilla yttepytteresebyrå. Jodå. Det finns det. Det har jag bestämt. Fast kanske i annan form. Nästa år så………. Fast först blir det resor i september och i oktober till Portugal. Bokat och fixat. Om allt går som vi hoppas.

Jag trivs hemma.

Ta hand om varandra och er själva. Det är där det börjar. Nu skall jag ta hand om mig. Snarkedags. Mats sover redan. Lyckliga vi båda som får snarka i samma låda.

Kram hela da´n.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

 

 

 

 

Krönikadax igen. Lördag. Ju.

Hilsen.

Igår var jag resolut. Skrev ingen krönika på kvällskvisten. Var lite busig och lat. Tänkte – jag tar den imorgon bitti, istället. Dumkopf. Så här sitter jag nu. Klockan är 03.16. Gäsp. Förkylning på G. Känner mig uggen, som syrran brukar säga. Sommarvarma dagar nu. Kan vara tillfälligt. Kan hålla i sig. Vad vet man om detta? Tur som en tokig som får uppleva det !

Drömmar.

Tur att man sover och att det inte är en verklighet det man drömmer. Då hade någon låst in mig.
Ujamig. Igår kom ett lite flickebarn till denna världen. På riktigt. Den lyckliga fadern är en kollega till mig och hans rara fru. Planerat kejsarsnitt. Såklart drömde jag om detta.
Jag skulle hämta dem från BB. På någon vänster skulle jag vara barnvakt också. Det lilla knyttet skulle hållas varmt. Paret hade en ugn med sig i vilken tösen låg! Hon låg på en plåt – insvept i fina kläder och en filt. Vad i…….?

Fläskpannkakor kan man ha i ugnen. Inte nyfödda små bäbisar

Jag öppnade på luckan hela tiden för jag tänkte att det kan ju bli fel på ugnen. Å då blir det fel på ungen. Vet inte riktigt hur det slutade. Vet bara att jag var så förvånad att den ömma modern var så fräsch och pigg 4 minuter efter födseln och att den ömsinte fadern plockade plast för insamling. Varför just då av alla stunder? Vad jag gjorde i den lägenheten öht förstår jag inte. De klarade sig själva. Ju. Minns att jag plockade undan och lade överblivna kakor i ordning. Diagnos?
Jösses.

Kakor och tårtor skall hållas ordning på!!

I verkligheten: Häromkvällen lyssnade jag på Karlavagnen innan insomning och man tog upp ämnet förlossningsskador. På dagen hade jag varit och fixat mina naglar på en salong i Fuengirola. Minns att jag satt och tittade på något som såg ut som en ugn – som de desinficerade tänger och pincetter i.  I verkligheten skulle ett nyfött barn inte få plats i den ugnen. Inte insvept i filt i alla fall. De skulle definitivt ha tagit bort filten om nu tösabiten skulle hållas varm just i den. Toka. I know.

Unnadigresan.se

Idag skall jag skicka ett programförslag till en kvinna som med sina vänner vill åka på vinresa till Douro till hösten. En lagom stor grupp som liksom är färdig i sin konstellation. Hon hittade mig på Google och tog kontakt! Sååååå roligt om det blir verklighet. Det är ju detta jag jobbat så hårt för! Håll era tummar. Åtminstone en av dem.

Hittade ett gammalt visitkort. 7 år sedan………Mycket har hänt. Unnadigresan föddes t ex

Rätt som det är blir det april också. Då blir det Porto och Douro med en grupp härliga Tjejer. RIKTIGT roligt skall det bli. De stora detaljerna är klara. Bara småfix kvar som inte kan göras innan vi kommer närmare avfärd!
Dessutom filar jag på innehåll här i Andalusien. Här har jag nära till fantastiska små pärlor – som jag vill erbjuda mina resenärer. Det får ta sin tid. Resebranschen är svår. Många kockar och aktörer. Stor utbud. Många bokar sina resor själva. Så finns det en grupp människor som inte vill hålla på med att hålla på. Det är DEM jag vänder mig till. Lyxigt jordnära resor, helt enket. Mycket hjärta och pärlor ni inte själva finner. Kontakta mig HÄR eller HÄR!

Middag i Porto, september 2018. Lyxigt få. Tillräckligt många. Unnadigresan.se
Här pratar vi allvar. VIN!!! På vinprovning med 12 ystra Ladies. Kallar sig Las Bruttas och har rest med mig flera gånger!!!
Young guys. Good guys. Loved guys.

Gossarna haver återvänt till sina världar. I veckan har vi haft finbesök av tonåringarna. En på 15 och en på 19. Vuxit upp ihop. Som bröder. Helt magiskt kul. Så livgivande att ha dem hos oss. Att de kom frivilligt. Att de stortrivdes. Att de kom precis när Gloria ebbat ut. Att de fick solsken hela veckan. Så många skratt, så mycket gnabb och gnäbb på brödravis – men med stor kärlek. We are blessed to have them.

Real buddies. Mitt hjärta bankar
Ibland bygger de drakar. Villavagnsdrakar, förståss. Den ena bygger mer än den andra men de gör det ihop…..
Ibland diskuterar de viktiga saker eller är bara tysta. Ihop.
Villavagnspark i Andalusien.

Nu i helgen skall Mats och jag besöka en villavagnspark några mil inåt landet. Skall ta foton på platsen och den villavagn Morgan Nyman AB nu skall förmedla till kunder hemma i Sverige. Ett mysigt place i ett äkta spanskt samhälle. Vi får många förfrågningar om just villavagnsplatser i Spanien och det är en bristvara. Dels att finna rätt objekt och sedan rätt plats. Så fort vi hittar en plats och en fin villavagn så säljer vi. Efterfrågan!
First come – first served. Först till kvarn. Vi har en kölista för Spanienkunder. Anmäl er HÄR om ni vill sätta upp er!!! Ring annars Morgan på 0500445600 eller mig på 0709 632401 om ni vill.

Ett exempel. Nästa gång kommer jag att ha fler alternativ. Flera bilder. Nytagna. Watch this space!
Slutkläm.

Vad gör vi hela dagarna? Får frågan hur ofta som helst. Betänk att vi klivit av jobbkarusellen. Jo, jag har mina passioner med resor och villavagnar och Mats har bl a sina snickeriprojekt men utöver det: Vi lever. Oh fröjd. Tvättar, lagar mat, handlar, skruvar lampor, lagar byxor, städar, byter överkast, byter överkast igen för det jag lade på passade inte, syr stolsöverdrag, monterar eluttag, flyttar skåp, flyttar samma skåp en gång till, köper fåtöljer, sopar barr, sopar mera barr, trycker nosen i citronblommorna och dånar av välbehag, går på marknad, spelar kort, går till havet, kör på utflykt, bjuder på middag, blir bjudna på middag, lagar kladdkaka, lagar fläskfilé med mustig pepparsås, har gäster, syr spetsband på för kort klänning, lagar sönder och gör om, åker hem och kommer tillbaka, planterar blommor.
Så håller vi på.

Ibland går vi till beachen och njuter i solen.

Ni ser. Dagarna är fulla av dagar. Bara ett axplock. Listan skulle kunna bli längre men nu har jag hållit på i flera timmar. Klockan är snart 06.20 och nu avgår jag. Eventuellt snarkar jag någon timme innan det är dags att leva livet igen. Sommarvarmt nu. Magiskt. Mer än så.

Det blommar.

Tänker: Om jag inte lever nu och njuter av det jag har omkring mig och är i – när skall jag då leva och njuta?  Det som har varit har varit och det som komma skall vet vi inget om.  Jo. Jag har det uschligt bra. Så tacksam. Min lilla livskris i höstas har jag lyckats vända. Tänker och lever på lite annorlunda sätt.  Kriser kan vara bra. När man kommit ur dem. Det kan ta sin tid. Man måste vilja även i det lilla – för att få förändring. Kan man inte själv måste man våga be om stöd. Jag hade. Jag har. Jag ger mig själv stöd också. Klappar mig på kinden och säger emellanåt: Du lilla, vad du håller på………….Hur var det nu du sa att du skulle göra…….? ♥ Glömt redan?

Jag bjuder upp till dans!!!

Kram på er. Alla.
Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

Ja´ har la vatt me´ förr!! Rent av.

Hilsen.

Det lackar mot jul men så mycket lack blir det nu inte. På naglarna möjligtvis. Kan sakna pysslet lite grann från när jag var barn. Herreminje, vad vi lackade och spillde och brände morsans duk. Romantik så här i efterhand men då var hon inte glad. Mödernet. Vi var det och det är barnens jul. Barn skall vara glada på jul. Brända dukar är inte hela världen. Tyckte jag då. Vi kunde ju ha tuttat eld på hela huset. Vad förstod man?

Granen står så grön och grann i stugan. Oslo/Gardemoen bjöd på skönsång.
TROMSÖ – I am in love.

Hemkommen från besök i Tromsö, Norge. Vilken stad! Vilket mörker! Min Passionerade Lilla Resebyrå Unnadigresan.se har fått förfrågan om att anordna en resa för en 60-åring med släkt – till just Tromsö. Hela paketet vill de ha. Brodern bor och jobbar där – hur bra kan det bli? Just had to go. Insikt: Man måste åka dit när det blir ljusare……..nu i december är det lite ljusmörkt och mörkmörkt. Ett 60-års kalas blir bättre på sommaren. Först runt 21 januari orkar solen stiga över horisonten – då kan man ana både soluppgång och nedgång. Det var för molnigt för att kunna njuta så mycket över utsikter och sevärdheter. Norrskenet hade varit en hit att få se men lyckades inte. För molnigt. Fick se mycket annat.

På promenaden mot centrum. Snöfall. Klockan var 09.30 på morgonen.
Norrsken – Aurora Borealis

Om jag skulle ge mig in på att förklara fenomenet NORRSKEN  Aurora Borealis – så skulle ni inte förstå något av den enkla anledningen att jag egentligen inte förstår själv. Kan upprepa vad jag läst men ändå inte förklara. Ställ inga motfrågor för då går jag hem. Det finns andra som gör det bättre. Proffsen. Klicka och tItta gärna på denna korta film från SVT.  Den både förklarar och visar detta magiska sken.

Så vackert. Jag gick och gick och gick. Sedan tog jag bussen.

Har läst att fenomenet finns på södra halvklotet också och då heter det Aurora Australis. Det hade jag ingen aaaaaning om.  Såg att det finns en sida på FB som skriver om norrsken. Jag har ingen koll på om det är en bra sida. NI får avgöra själva. Klicka HÄR !

Här kostade det 1 900 norska kronor för en sjötur med ev norrsken
Åning och reda. Lördag på fredag.

Bussarna går hela tiden och åt alla håll. Tydligen satsar man på kollektivtrafik. Fina bussar med både dubbdäck och snökedjor vid behov. Bilister är oerhört varsamma och kör saaaaakta när fotgängare är på G. RIktig mjuk körning.  Tydligen är man mycket hård på böter i Norge. Höga böter om man inte sköter sig. Polisen lär inte vara speciellt vek. Ordning och reda. Jag kan inte vidimera men det är vad jag fick berättat för mig från en som bor där. Vet m a o mer än jag.

Klockan är 12. Snart lunch.
Inga blekfisar här, inte.

Märkligt med mörkret. Mellan kl 11 – 13 ca så är det lite mindre mörkt. Men inte ljust. Tänkte att Tromsöborna borde vara genomskinligt bleka. Så kort period med sol, ju. Icke. Vilken Göteborgare eller Karlstadbo som helst har samma nyans. Lite rosavitabeiga.  Normal nyans. Tydligen äter man en del D-vitamin för att fylla på. Verkar funka!

Inte särskilt blek, han heller. En gla´ gutt!
Lite stinn i kassan. Helst.

Kul att resa – man lär sig så mycket om andra. Blir av med en del förutfattade meningar på kuppen. En förutfattad mening hade jag – men den var rätt fattad visade det sig. Tänkte att det skulle vara dyrt i Norge. Det var det. JÄTTEDYRT! Att äta ute kostade skjortan. En dyring till skjorta. 2 personer med fish and chips och öl – 850 NOK. En dag tänkte jag ta mig en skrovmål på en hamburgerkedja. Skulle kostat 125 NOK. Jag gick hem. En pizza och en öl på Gardemoen Flygplats i Oslo: 340 NOK.  Jag gråter inte – bara tänker att man måste tjäna som en norrman för att tycka att priserna är ok.

Big sighs

Tromsö gav mersmak. Definitivt. För er som vill veta mer –  LÄS HÄR! . Tromsö är Nordnorges största stad och den vibrerar av liv. En feststad, säger brorsan. Universitetet drar människor till sig och så den fantastiska naturen – som Tromsöborna älskar. Norge är ett land jag skulle kunna tänka mig att bo i. Inte så nära Málaga men om vi nu bara fantiserar. Det måste man. Jag måste. Den som fantiserar lever.  Passar i alla fall mig. Då ska jag kanske tillägga att älskade maken INTE är tillfrågad om denna monumentala helomvändning eftersom det bara är FANTASIER. INGA avsikter . Bara kittlar mig själv. Ger energi. Han känner mig. Jag får hållas 🙂

Ett litet bibliotek. Kan kan man t o m låna skridskor!!!

Om vi pratar Norge först och var sedan: Tromsö skulle kunna gå men då MÅSTE jag ha ett jobb att engagera mig i – annars hade jag fått spunk. Det tror jag.  Anyway. Vänliga människor. Alltid ett leende och så detta underbara glada språk. Tänk er själva – en norrman som på sin – för oss – glada språkmelodi säger: Jeg er deprimert!!!!! Naaaaaaw.
Där kom DEN förutfattade meningen.  Klart att depression inte är roligt. Ni fattar. Norge är speciellt. Kan inte HELA Norge men min känsla för Norge har alltid varit varm.  Tycker om .

Koseligt men dyrt.
Tut-tut sa båten och så gick bryggan.

Hoppsan. Tiden går. Den enda som har vett att gå, sa Mamsen.  Fattade jag aldrig som liten – men nu fattar jag.  Låter lite ogästvänligt, tycker jag. Inte mor som hittade på det. Vår gamla-mormor hade huvudet fullt med ordspråk. Gamla Augusta Charlotta Gladh. Vet inte om hon var så glad egentligen. Hennes man försvann och emigrerade till Amörrkat.  Kom aldrig tillbaka. Sorgligt. Jag heter Charlotte efter henne. Dessutom oftast Glad. E:et skall uttalas. Viktigt. Fast vad spelar det för roll när jag kallas för Annicka? Där skall för övrigt A:na uttalas . Bara säger.

Selfie. Double.

Nästa gång jag skriver är julen över. Skinkan uppäten. Paketen sprättade. Magen spänd(are). Då börjar ett nytt liv. Jag kommer att fortsätta ha rubriker här i min krönika (= framsteg. Imponerade?) och kanske har en massa att berätta. Vad vet jag? Den som lever får se. Planerna är många. Eller inga. Det blir som det blir och som man vill. Ofta. Kanske vill jag ingenting efter jul? Föga troligt men vem vet. Bara leker med tankarna. Tycker om när tankarna får åka karusell.  Ledsamheten är bortblåst. Tänkt klart.

Dagens predikan.

Glöm inte att göra Faderns Supersill. Här kommer receptet. Så god så att det inte är klokt. Om man är förtjust i god sill, alltså. Tycker man om leverpaj, då är detta inte att tänka på.

Salig Faderns paradrätt

Dumt att säga att ni inte skall stressa för mycket. Ni gör som ni gör och som ni vill. Hoppas att ni kommer att ha det fint – oavsett. Jag håller kollen på er. På ett eller annat sätt.

I see you.

Nu har jag inte pratat villavagnar med ett endaste ord. Än. Fast ni måste komma ihåg att hela denna villavagnsblogg kom till för att vi gjorde en total livsrockad och bl a köpte villavagn. Vi bytte liv. Att vi träffade Morgan och Veronica Nyman på TURMÄSSAN i Göteborg och sedan är resten en kärleksfull historia.

Till er. Från oss. Genom mig. Morgan Nyman AB

En innerlig julkram till er alla.  En klapp på kinden och en snäll blick. Det får ni från mig. Hörs. Syns. Berörs.

Fridens liljor.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

Nej. INTE white trash. Hollywood bor inte här. Hollywood bor där.

Hilsen.

När man arbetar med konceptet villavagnar och passionerar och säljer dem – då träffar man otroligt många människor. Det är det som är det härliga. Alla sorter. Unga, gamla, män, kvinnor, gifta, ogifta, korta, långa, breda, smala och hela skalan. Vanliga människor, helt enkelt. Go´a och glada.  Gemensamt för nästan ALLA är att man förvånas över hur det VERKLIGEN ser ut i en villavagn. ” Oj, så rymligt ”. ” Så fint ”. ” Så fräscht ”. ” Så här vill jag bo. ”. ” Man behöver inte bo större än så här ”. ” ”Herregu, tänk att bo så här fint och slippa alla prylar man samlat på ”. ” Det här hade jag ingen aaaaaning om ”. ” Jag har bara hört talas om det och sett på film – hur människor i USA bor – sådana där white trash.”

White trash. Oftast inte sagt med ont uppsåt – bara av ren okunskap egentligen . I början blev jag faktiskt både ledsen och sårad. Förolämpad. Numera har jag vant mig, förstår vad som sägs egentligen och tar inte åt mig lika mycket – lägger bort mina egna reaktioner och jobbar på att ”utbilda” människor. White trash är att bli jämförd med att vara en typ av ”skräpfolk”. Som tillhör samhällets förlorare, som bor i en villavagn i ett område i USA t ex med förlorare, parasiter eller knarkare. Går ni in på nätet och söker efter orden får ni många träffar. Betydelsen är enormt vid. Betyder olika men inte är det bra, inte. Inte i den gängse uppfattningen. Det är det man sett i Hollywoodfilmer – så berättas det för mig. ”OJ, bor DU så här? Häftigt. Jag trodde det bara var white trash ”. Så låter det faktiskt inte helt o-ofta………….

Bara säger.

Då kan jag berätta här och nu att det är INTE så det ser ut. Visserligen råkar jag vara vit men jag är inte skräp. Jag är en Annicka som vågar det många inte vågar – att bryta upp och byta liv. Tillhör gruppen människor, som förstått grejen med ett mer minimalistiskt liv, som inte vill ha ansvar för stort hus och skötsel – och alla kostnader för det. Less is more. Maken kom med förslaget för flera år sedan Vi kunde och GJORDE.  Jag träffar MÅNGA som nu gör samma val. Som letar mindre. Som vill kliva av utgiftskarusellen. Välbeställda människor. Lagom beställda människor. Supermånga äldre som tycker det. Generationsboende. Som har förstått och anammat det fantastiska villavagnskonceptet. Det är så här man bor i England t ex. I Tyskland. I Frankrike. Och i USA, Florida. Välordnat och fint omkring. Skräpnissarna bor liksom överallt. Inte bara i villavagnar.

White ( snarare lite rosa ) –  men inte trash.

Vi är samma som förut men vi gör inte samma. Det är liksom det som är grejen. Att i livets 3:e period göra det man verkligen vill göra. Dra ned på kostnader och lägga pengarna på upplevelser istället. Rätt som det är blir man kanske sjuk och då orkar man varken busa eller hitta på knasigheter. Här och nu. Viss framförhållning men fortfarande HÄR och NU.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag raljerar inte. Pekar inte pinnar. Alla KAN inte göra som vi – av olika anledningar. Jag förstår det. Alla VILL inte göra som vi – av olika anledningar. Det förstår jag också. Däremot vill jag missionera om att vårt val är kommet ur fri och stark vilja att avstå för att få. Det är där det ligger, tror jag. Inga losers, förlorare. Inget ”skräpfolk”. Däremot nybyggare och framtidsorienterare. Är stolt över valet. Inte alla stunder var helt lyriskt fantastiska under processen ( det kostar på att göra sig av med PRYLAR – hur sjukt är inte det ) –  men när bitarna fallit på plats – FANTASTISKT. Man lär känna sig själv på ett nytt sätt. Vem är jag när livet möbleras om?

Har kommit på att jag är en Annicka mer nu än någonsin. Lite mindre rädd än förut. Egentligen ganska säker på vad jag vill och tycker om och säger det också. Inte så bra på det förut. Fortfarande galen i fina färger. Nyfiken. Gillar bus. Har svårt att sitta still och göra inget. Sådant slöseri med dyrbar tid. Älskar att starta projekt. Att göra människor gott. Galet förtjust i att byta gardiner – för att inte tala om att köpa billiga bling-bling örhängen. Lite piff i vardagen skadar inte. Egentligen är jag som jag alltid varit – fast nu mer starkt. Som om det skulle intressera er, men nu var det sagt. Det får räcka så. Vi har inte hela livet på oss.

Älskar livet som gavs mig. Försöker förvalta det. Missar ibland. Lyckoträffar ofta. Slarvar fortfarande bort en del av alla dagar men får förlåta mig själv för det. Jag kan inte allt. Orkar inte allt. Fattar inte allt. Hinner inte allt. Nedrans.

Ujujuj. Så seriöst det var idag, då! Kände bara att jag var var tvungen att framföra mitt budskap. Förutfattade meningar har vi alla. Åsikter har vi alla. Om nästan allt. Vet hur andra ska leva sitt liv. Vad som är bäst. Vad som är sanningen och livet. VÅR sanning och våra liv framlevs precis så som vi vill ha det. Framtidsorienterare och nybyggare. Villavagnskonceptet är här för att stanna och det växer och utvecklas. Jag är FERUKTANSVÄRT glad att få vara med på den resan – både som levare i och inspiratör för Morgan Nyman AB.

Morgan Nyman AB. Ett namn att lägga på minnet.

Inga förhållningsorder idag. Möjligtvis att ni ska stå upp för er själva. Jag kom på det lite sent. Lite stolthet är klädsamt och nyttigt. Inte trampa på någon – men inte heller bli trampad på. Gläfs till eller utbilda. Bara ni trivs.

En villavagnsdag. Rabarberpaj. Egen yttepytteodling. Mums.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det går bra. Just nu. I love. Rabarberpaj med mandelmjöl – I love, too.
Å lakrits. Å Schwarzwaldtårta.  Å mycket smör på smörgåsen. Den heter ju det. Ju.

Ta-ta.
Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se

 

 

Har du fått feeling, älskling?

Hilsen.

Det hade hon. Fått feeling, alltså. Häcken behövde en omgång – Tuja-häcken. Även hon för all del. Efter att ha peppat upp sig så förbålt efter förra veckans krönika måste ju något hända. Man kan inte bara och sitta och gasta och sedan inte leverera. Det är dumt. Som att ropa på vargen för många gånger.
Det kliade i att-göra-fingrarna. Tujorna, som levt ett stilla och fredligt liv – var näst på tur. Så var det sagt och så blev det gjort. Denna kroppen är till för vardagsmotion och lite slit. Får energi av det  – även om jag kan såsa mig ibland. Maken vet att när Ankan vill röja, så röjer hon. Bara att låta mig hållas. Ofta. Ibland. Äsch.

Först klippt. Sedan rakad

Nu ser det propert ut. I like. Tyvärr har vi inga äppelträd – det är bland de vackraste jag vet. Den tiden nu. Rapsfälten börjar blekna annan fägring tar vid. Inte långt till Kivik och deras äppelodlingar…………….var där förra året och den doften……….den doften………..tänker skolavslutning, sommarlov, klackeskor och klänging. Tänker Den blomstertid nu kommer. Solvarm saft. Svettig ostmacka. Myggbett. Efterlängtat. INTE myggbett, när jag tänker efter.

Äppel. Päppel.

Nyss villavagnshemkommen (phu) från villavagnsturné. Haft inspirerande samtal med Morgan och Veronica Nyman och träffat go´aste kolleger.  En sann inspirationsresa. Nu kör vi vidare med massor med spännande i bagaget – utveckling och uppväxling!!! Vi är ett riktigt DREAM-TEAM!

Klockan är halv 23 och jag har knappt landat i vår villavagn – kärleksfullt mottagen av maken. Ingen rast och ingen ro – imorgon bitti är det är dax att resa till Asarum för villavagnsinspiration. Då åker vi bägge 2 och gör det till en riktigt trevlig helg tillsammans. I Asarum och Karlshamn har jag inte varit sedan…………………………60-talet.
Läs här. Lördag och söndag kl 11 – 15. Asarum – Karlshamn. Ring mig om ni har möjlighet att komma dit! Telefon: 0709 632401.

Westcoast 32. Komplett med allt. Vinterbonad. Flytta in direkt!

Denna lilla krönika blir kort. Ber om ursäkt för det – men jag måste förbereda mig för helgen. Har varit en tuff vecka med många göromål. Har undersökt lilla bisköldkörteln och den uppför sig lite dumt – så den skall bort vad det lider. En massa om och men och undersökningar – inget farligt – men den skall väck med pusta. Livet kommer emellan och jag är ändå SYNNERLIGEN välsignad med avsaknad av sjukdomar. Tacksam för det. Tur som en tokig, liksom. Inte mycket vila för den här damen, inte.  Trivs med det men ibland vill jag bara vara och göra INGENTING. Absolut INGENTING. Som att baka eller göra sylt. Eller klippa häcken.

Saft av syrén. Blä. Överreklamerat. Ser inte ens aptitligt ut. Ser mer ut som något som skall till laboratoriet på sjukhuset.

Alltid roligt att resa men har längtat hem – och det vet jag knappt var det är längre. Det var ju alldeles nyssens som jag var iväg en sväng, ju. Ibland vet jag inte var jag vaknar. Faktiskt sant. Vet att om jag sträcker ut högerarmen och nuddar en vägg – då ligger jag i husvagnen. Det gjorde jag inte denna gången. På hotell i Skövde, i Askim hos syrran och hemma i Mölndal. Armarna flög omkring och inga väggar inom räckhåll. Husvagnen alltså utesluten.
Hemma är där Mats är. Har jag bestämt. Bra att kunna längta – det ger dimensioner i livet.

Dags att dyka till kojs.

Ber att få avlägsna mig. Enlevera mig, som Fadern sa. Ingen uppesittarnatt denna gång. Skulle kunna men det blir inget bra imorgon då.

Inget JAG längtar efter.
Unnadigresans vingård i Portugal. Den längtar jag till. Bland annat. http://www.unnadigresan.se

Fundera över något att längta till. Något litet. Något stort. Kanske en påse bilar? Kanske en tvättid i tvättstugan på önskvärd tid? Extrapris på favoritkaviaren?

Så sade hon godnatt.

Ja, må ni leva i hundrade år.

Kram,

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

 

En Anka i Amsterdam

Hilsen.

Tillbaka från Amsterdam. Några dagar där med en kär väninna. Gate upp å gate ned. En riktigt mysig stad. Kanaler och kanaler. Åsså några fler kanaler. Båtar, båtar och cyklar.

Här kan man hänga.

Många. Gator och broar. Affärer och caféer. Många. Å rök. Värst vad det doftar av det gröna bladen………..Överallt. Det puffas på, det vill jag lova. ”Coffee shops” – som inte direkt är några fik enligt svensk modell. Nej, hit går man om man vill röka på eller vad det nu är man gör. Luktar gör det och det är inte hallon, i alla fall.

Tulpaner från Amsterdam…..i mängder. Ofarliga och inte rökbara. Tror jag.

Tillåtet med marijuana i Holland. Förresten tillåtet i många europeiska städer, har jag läst. Både för medicinskt bruk och för……..just flumbruk. Inte tillåtet i Sverige. Om jag förstått rätt. Såååå skönt att inte ha behovet eller ens det minsta lilla intresset att bruka eller ens pröva på. Oerhört lättåtkomligt om man hade velat. I kakor, godisklubbor, karameller – you name it. Märkligt.

IMG_20190430_130106-compressed.jpg
Här säljer bageriet bakelser och ……..kakor………så´na däringa……..

Ganska många skyltar om ordningsregler. Inte skräpa ner, inte dricka alkohol på allmänna platser. Vi anlände på King´s Day och det betyder att Amsterdams innerstad är avstängda för bil- och spårvagnstrafik. Troligen gällde inte dryckesförbudet på allmän plats just då, för det var många som………..liksom drack. Det var troligen inte lingondricka. Hur mycket folk i rörelse som helst. En helgdag i Nederländerna. Folk i orangea kläder och fest, fest, fest. Vi bodde mitt i smeten på Rembrantplein. Centralare än så här kan man nog inte bo. Inte dyrare heller………..

IMG_20190427_181512 (1)-compressed.jpg
Faktiskt. Böter. För nedskräpning också.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Man kan ABSOLUT INTE missa att besöka Keukenhof Blomsterpark Cirka 1 timme från Amsterdam med buss. Vi åkte taxi och det tog 35 minuter. Ligger vid Schiphol Airport, i Lisse. Magiskt. Fantastiskt. Galet vackert. En hel park och plantering smakfullt designad med tulpaner och lökväxter i mängder. Jag säger MÄNGDER och det räcker inte som beskrivning.  18 Euro kostar inträdet. Någon Euro billigare om man köper via nätet.

Och DÄR tar Amsterdams lovsång slut. Lagom får vara bäst och jag har redan överskridit min dos. Anyway – de flesta av oss har väl någon form av smeknamn. Jag har. Kom att tänka på det när jag gick förbi ett skyltfönster med ankor. Där är ju jag, tänkte jag. I Amsterdam. I ett skyltfönster. Jo, för mitt smeknamn är Anka, Ankena, Akan och ibland Anki.  Det går förresten bra med vad som helst – bara man pratar med mig. Vänligt. Elaka människor undviker jag. De kan bo på en grå ö för sig själva och ilska på sig.

Anka, Ankena, Akan, Anki Ekengren

Hade min fader fått bestämma så hade jag hetat Vivianne. Mamma bestämde. Så då blev det Annicka med ck. Hade jag hetat Vivianne så hade det inte varit idé att plåta amsterdamska ankor. Ni förstår vad jag hade missat?? Sorry pappsen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite villavagnsinspiration får det allt bli så här på slutet. Jag har nu landat på Skåneslätten igen. Det vindar ute och det är inte mycket man kan säga om det. Det blåser i Skåne men här inne är det varmt och skönt. Tänker att nästa villavagn vi köper blir en Premium Country. Trävillavagnen.  Får se. Jag är kär. I den. Också.

 

Sådär. Nu är filmkvällen slut. Det är t o m morgon. Mitt i natten. Konstigt det där. Tiden går – den enda som har vett att gå. Jag stannar gärna kvar. Så får tiden gå. Inte jag.

Igår hade vi en trevlig fest med våra bästaste grannar. Det blev sent. Eller eljest tidigt. Beror på hur man ser det. Sömnbrist är kontentan. Spär på lite med kvällens övningar. Klockan hinner bli 02.00 innan jag är klar med filurandet.

btfmdn
Utan sömn blir man halv. G´natt.

 

 

Passa på och njut av lördagen. Köp ett paket lakritsglass, baka en gaffelkaka, spela biljard eller harpa – whatever comes first. Huvudsaken att ni får le och må gott. Minst en stund varje dag.

 

 

 

Ta-ta.

Ankena

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Så gick tåget. Utan tut.

Hilsen.

Ursäkta, men det stod så på kudden. Fult men nödvändigt.

Jag blev frånkörd. Blev ensam kvar på perrongen med mina väskor och kassar. Bassäng i ögonen och arg som ett bi. Neslig skam blandat med ilska.

Unna dig en ……..tågresa. Om du törs.

Bokade tågbiljett med Öresundståget. Malmö – Göteborg. Hur svårt kan det vara?  Kom i tid. Väntade. Mycket folk. Tydlig skylt vid perrongen. Malmö -Göteborg. Perfekt. Jag ställer mig i kö. Koll på läget: Vagn 11, plats 88.  Lätt som en plätt. Va? Nä? Vagn 82. Malmö – Helsingborg står det på tåget. Va? Var är Göteborg? Frågar. Nä. Ingen ska till Göteborg. Fel tåg? Springer och letar efter vagn 11. Mot Göteborg. Vagn 24. Vagn 34. Vagn 18. VAR ÄR VAGN 11???

Lätt irriterad.

Piff. Puff. Stäng dårarna. Dårarna stängs och där gick tåget. Jag står kvar på perrongen med mina väskor. Med hakan vid knäna. Nedrans. Här åker jag världen runt på alla möjliga flygplatser och fixar det. Gnisseltåget till Göteborg missar jag. Frustration.

Hur blev det nu?

Ringer kundtjänst. De förnyar biljetten till senare tåg men med PROTEST. De brukar inte göra så här……..Ok. Tack. Jag säger att det för en ovan tågresenär inte är tydligt skyltat. Göteborg är inte Helsingborg. Det är bara att kliva på, säger supporten. Bara att byta i Malmö. Alla tåg går till Malmö – i alla fall de flesta, säger supporten. Ok, säger jag. Jag vet inte att alla tåg går till Malmö, säger jag och dessutom var vagnarna inte numrerade i sekvens. Inte lätt att i stressen springa efter rätt vagn och åt vilket håll? Det är bara att kliva på och så kan man gå till rätt vagn genom tåget, säger supporten. Med väskor, kassa och ilska i bagaget, säger jag – och åt VILKET HÅLL???? Du kan säkert vila, säger supporten. Grrrr, säger jag. Förresten stod det inte ens Öresundståget på, säger jag. Jo, säger supporten. I röd text på första vagnen. Som var 13 vagnar bort – såg inte det, tyvärr säger jag. Sedan tackar jag för kaffet och lägger på. Orka kämpa. Nä. Man får välja sina strider.

Nästa gång tar jag bilen.

Vi slutar här för det blev värre. Jag överlevde dock och mina bundsförvanter curlade banan och jag kom fram – om än sent. Varde härmed konstaterat att man kan kliva på vilket tåg som helst – det passerar Malmö. Tryggt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det bär av till Amsterdam i helgen. Roligt skall det bli. Hoppas på finväder. Så mycket mysigare då.

Skall runda av nu för tiden börjar rinna ut. Upp tidigt imorgon. Det finns gränser för vad Ekengrenskan kan få in i livscykeln och jag har börjat lära mig att sätta stopp. Inget kåseri fram till kl 4 på morgonen. Urkar inte.

Har ni haft en rullgardin, som liksom inte går att rulla upp? Som inte fjädrar tillbaka, utan ju mer man drar – för att få till schvungen upp – dess längre ner går rullgardinen……..? Sådana är mina ögonlock nu. Snart hänger de över de övre kindbenen och drar sig sakta med mot hakan. Som ett ögonlocksöverdrag. Ni fattar. Jag går och kojar mig.

Solglasögon döljer hänget.

Det fick bli en kortis idag. Livet är fullt av LIV. Händer saker hela tiden.

Inte ett ord om villavagnar ikväll.
Inte ett ord om unnadigresan ikväll.
Inte ett ord om nyponsoppa ikväll

Ur led är tiden.

Ha en finer vecka och njut stunderna. En yttepyttestunds njutning kan vända hela livet. Tänk då vad flera yttepyttingsstunder kan åstadkomma. Pröva!!!

I´ll be back innan ni vet ordet av.

Ta-ta.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Så damp hon ner i verkligheten. Den andra.

Hilsen.

Så sitter man i sin fåtölj i villavagnen. Några timmar bort och vi hade 24 c varmt. Det har vi nu också i o f s. Fast inne.  Borta är Málagas värme men stugvärmen här i villavagnen är fantastisk. Ute skiner solen på Skåneslätta. Det är vår i luften och det blommar lite överallt. Tog mig en promenad till butiken för att fylla på i de tomma skåpen. En ljuvlig promenad. Mycket att titta på. Att njuta av. Lasagnen som sedan såg dagens ljus satt som en smäck. Mumma för magen.

En dag i mitten av april i Skåne. En bamsehumla.

Cirkeln är sluten. Det tunga vintermånaderna med mörker around the clock tillbringades i solen. På Costa del Sol. För det mesta sol men alltid kust. Inte direkt någon tropisk hetta – om någon tror det. Solsken och varmt där solens strålar landar. I skuggan lite kyligare. Lägsta temperatur från mitten december t o m januari – ungefär 8 – 12 c på nätterna. Annars ligger det runt 16 – 18 c dagtid i skuggan. I solen såklart mycket mer. Ljuset. Ljuset – det gör något gott med en.

Som sola i Karlsta´ fast mer söderut.

Blomstertid som kommer mest hela tiden. Färger. Färger. Färger. För en blomster- och färggalning som jag, så är det fest varje dag. Många säger till mig att ” Jag skulle inte klara mig att leva utan årstider som ni gör. ” Då vill jag härmed meddela att det är fel information. Visst finns det årstider!! Tydliga sådana. Garanterat. Gräset blir grönare. Blommorna ändrar karaktär. Löven faller. Mandelträden blommar……..Mimosan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det snöar på Sierra Nevada och ibland 3 mil upp i bergen. Att bo på Solkusten sommartid skulle däremot vara för varmt för mig. 35 c och mer i skuggan – det är för mycket. Man orkar inget mer än att ha siesta. Ju. En eloge till alla som jobbar i sådan hetta.

Å andra sidan – snö och iskallt den 1 maj är inte heller någon hit – eller frost på midsommar – som här i Sverige……inte det roligaste jag vet. Anyway – saker blir som man verkligen vill – oftast  – i det man kan påverka.  Just nu vill vi detta. Innerligt.

Från ett växthus uppe i bergen. Där kan man gå bort sig…..i extas. Släpp av mig där om du vill bli av med mig och jag är förlorad för timmar framåt.

På tal om färg – precis sett Let´s Dance. ÄLSKAR deras klänningar. Bara säger. Tänk att få vara med på en sådan dansupplevelse. Någon som är dedikerad för en och som bara tränar och peppar en. Skulle vilja. Kanske inte kunna – men vilja. Alltid något. Vet att det är hårt slit men det är jag van vid. Från förr i alla fall. Säkert hade ryggen gått av och guvetvad annars – men just tävlingskänslan – att jobba för något hårt och intensivt och sedan gå iland med segern av att ha klarat det. Go´känsla. Låt mig fantisera bara…….

Får börja jobba på formen igen. Ska HA en sådan. Klänning, alltså. *ler*

I vilket fall. Nu är vi hemma. Mysigt det också. Hemma bäst och borta bäst. Skall träffa våra kära och nära och umgås. Jobbprojekt för mig med villavagnarna och mina resor i Unnadigresan. Planering och fundering. Roliga saker. Säger som jag brukar – tack till Universum för att jag är frisk. Det knirkar i axeln ibland men det är väl just allt. Åsså det svarta som flyger omkring i mitt öga efter godiskastet, om ni kommer ihåg. Det är kvar. Ibland tror jag att det kommer någon när jag tittar i sidled – men det är bara pyspunkan som gör sig påmind. Helt ok om man jämför med annat. Det andra som ev känns eller låter – det tänker jag bort. Eller glömmer. Bättre för mig. Tänk om man mådde illa varje dag och hade svår värk? Styrkekram till er som har det så. Pyspunka är bättre.

Här kommer en liten film från idag.  Från Söderslätt. Spatserade iväg och kollade läget. Bra läge, får jag allt säga.

Skall bli spännande om jag har en aning om var jag vaknar imorgon bitti. Lite si och så med det ibland. Just i resandetider är det extra kännbart. Vet inte riktigt hur jag har det ibland. Är jag i Mölndal? I Skövde på hotell? I husvagnen? I villavagnen? I Spanien? Får tänka till ibland. Om jag sträcker ut högerarmen och den nuddar en vägg – då vaknar jag i husvagnen. Bra kännetecken. Har memorerat ikväll. V-I-L-L-A-V-A-G-N-E-N. Det är där jag vaknar och gör jag inte det – då går jag i sömnen. Gulp.

sdr
Det var bara att öppna dörrarna och sätta på luftvärmepumpen. Vips hade vi värme. Så fräscht och torrt. Bara att börja bo. Världens bästa påhitt med villavagn. Som hemma fast…….hemma.

Snart är det påsk. Villavagnshelg för mig – Morgan Nyman AB har Villavagnshelg från Skärtorsdag – Annandag Påsk. Jag är där på Påskafton och Påskdagen. Kommer mycket folk. I like. Får se om maken hänger på eller vill mysa i egen regi.

TOP_PASK1

Man kan aldrig vara säker på något egentligen men en sak ska ni veta – jag kommer aldrig följa med någon till månen. Läbbans. Jag må vara äventyrlig men där går gränsen. Inte kommer jag någonsin att vilja kyssa en bläckfisk. Grillad och med vitlök -möjligtvis. Såg en stor rackare på TV och den var skrämmande!!! Brr.

Så. Må ni slippa sådant ni absolut inte vill. Som att kyssa bläckfiskar eller rensa golvbrunnar. Eller annat. Fundera hellre på vad ni VILL än vad ni INTE vill. Bättre.

img1555049642876_1555049885948
Inte bara floskler – det funkar faktiskt. Man får kanske ha tålamod, förståss.

Så var det slut på bokstäverna. Man får dela med sig av det goda. Det skall bli över lite till imorgon, också. Till er andra. Får bli bättre till nästa lördag. Måste samla ihop mig. En resdag är en resdag. Kola i hjärnan.

MÅ VÄL. Kort och gott och med eftertryck.

C u.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com