Hilsen.
Veckan har varit fri från inläggningar och sirap. Man får hejda sig ibland. Livet är inte bara förlustelser.
Är för tillfället i Linköping. Östergötland. Tror jag var där som liten med syskon och föräldrarna. Vi reste mycket i vår VW-bubbla, med takräcke, 3 barn, marsvin och packning för alla eventualiteter. I diket bakom baksätet fick lillebror och marsvin husera. Barnstolar fanns inte – jo sådana med ratt på – med aluminiumfästen, som skulle räta ut sig vid minsta krock…….Så fick man stå mellan framstolarna – för att se ordentligt framåt. Var ett bilsjukt barn……..jag vet att jag lämnade visitkort då och då……….Tältade gjorde vi. I stort grönt tält – av bomull. Supertungt. Läckte in när det regnade, det kommer jag ihåg. INTE GÅ EMOT TAKET, var faderns stränga råd. Nä. Inte gå emot. Bara pilla lite. Bara dra streck med fingret, så att vattnet rann in precis där……….. Jag gick INTE emot taket.
Jag har förresten slutat göra streck i tälttak. Stor flicka nu. Ni fattar.
I alla fall: Sovsäckar med TJOCK fyllning, som mamma hade sytt foder till – för att inte slita ut sovsäckarna och för att kunna tvätta fodret istället för hela kongkarongen. Ett foder som vrängde och vred sig. Jag låg mer utanför än inuti. En hund hade vi, Lottie, som älskade att ligga längst ner i sovsäcken – vid mina fötter. Arma krake. Fattar än inte hur hon överlevde. Måste ha varit trångt, varmt och …………typ sovsäckigt.
Att tälta är bland det roligaste man vet som BARN. Spännande med alla ljud. Mysigt. Med familjen samlad försvann alla spöken, Minns våra tältsemestrar med stor kärlek. Primuskök, lappskojs och dillkött i sås på burk. Jag är uppfödd på sådant. Därför blev det som det blev. Känner mig som ett skojs hela jag ibland. Ni fattar.
Som vuxen och gift med min Mats är jag istället välsignad med ord med vagn i. Villavagn och husvagn. Just det. Vi har en släpvagn också. Ibland åker vi spårvagn, men dom äger vi inte. Finns gränser.
Ehurusom och emedan: En liten roadtripp med husvagnen i den gångna veckan. Först till Ranstadverket i Häggum och Morgan Nyman AB. Ett firmakalas med en hejdunderjättekul eftermiddag och kväll tillsammans med go´a kolleger. Kul att få lära känna dem lite mer sådär privat. Vi har ju samma brand för företagets väl och ve – och då är det bra att se hur vi brinner tillsammans mot gemensamma mål. En jäddra fjutt, om man får säga så!! God mat, dryck och buskis!! Låg dubbel av skratt där ett tag när Gabriel med kollega körde en lokalrevy med bonnaskämt för oss. FOTBOLLSHOCKEYHÄCK. Klicka för ett smakprov!!
Vilka go´a gubbar! Falkenbergsrevyn – se upp! Här har ni talanger!!
13 m ekipage med husvagn och dragbil. Det är långt, det. Fyttirackar´n. Från Morgan Nyman AB gick färden till Mullsjö. Där har vi en god vän, som bor alldeles invid sjön. Där sov vi förtjusande gott alldeles invid vattnet. Ett tag trodde vi att vi av misstag kört ombord på en båt – utsikten från köksfönstret var mycket nära vattenbrynet. Jag tror jag såg en mört. Eller aborre? Kanske sik? Det var INTE en torsk, så mycket vet jag.
Helt galet fantastiskt häftigt att kunna ha huset med sig. Visst är det? När kaffetarmen skriker av otillfredställande törst – då stannar man bilen, öppnar dörren till drömstugan, ut med den lilla söta pallen och på med kaffet. Så sitter man där i godan ro och förundras. I alla fall gör vi det. Varje gång. Livet är fyllt med sådana ögonblick – bara man tar sig tid att se dem.
Har ni varit på Linköpings Flygvapenmuseum? Där var vi idag. Mycket intressant. Gratis, stort och välorganiserat. Finns restaurang och kafé dessutom. Tror vi gick där i 3 timmar tillsammans med goda vänner. Fascinerades av alla flygplan, alla bilder och berättelser. Hoppas att våra ungdomar förstår vikten av att hålla fred. I första och andra världskriget dog ca 100 000 miljoner människor i krig och svält! En ofattbar siffra. Tungt att tänka på men VIKTIGT att ha i minnet. Vi får inte glömma.
Det fanns dessutom en hel våning med de bärgade vrakdelarna och bilderna från DC3:an som sköts ned 1952 av ryssarna och som först 2004 hämtades upp på privat initiativ. I ett av rummen visades en film om händelsen och de anhörigas kamp och vilsna väntan. Gripande.
I början av juni skall ”min” vingård i Peso da Régua i Portugal ha bröllop för ett par från Frankrike. Vet att de är så noggranna och med hjärtat på absolut rätta stället – det kommer att gå så bra. Här några bilder från den lilla vingården. Resorna är fullbokade men intresset verkar stort för ytterligare en resa i oktober i år. Vill du åka med, så hör av dig till mig!
Nu får det nog vara dags att avsluta dessa ängkla rader. Lite om inget och allt. Önskar er alla den finaste dagen någonsin – tillsammans med alla kommande. Hoppas ni får njuta av sommardagarna – på ena eller andra viset.
Imorgon blir det Vadstena. Rena rama kulturresan. Ikväll sölar jag i mig en cider och knaprar på chilinötter. Inte alls kulturellt men väldans gott.
Balans skall man ha.
Ha det så fint!!
Annicka
www.unnadigresan.se
www.villavagnar.com
www.villavagnsbloggen.se
