Mumier. Inget bra i en Reserva.

Hilsen.

Ibland måste man finna sig i tingens ordning, som fadern sa. Just nu är det tingens oordning, och det måste man apselut finna sig i. Saker är på väg till andra ställen och innan det händer, så måste de andra sakerna iväg till tredje ställen. Då hänger och ställer man sakerna där det för tillfället är ledigt. Det går att leva med det också fast inte så länge. Imorgon blir det bortforsling till annan plats.

edf
Vän av ordning men med visst tillfällig oordning.

Det har regnat multum det senaste och tvätta måste man ändå – så det gäller att hitta lösningar. ” Den får hänga där över natten – vi kommer inte att se den då ”. Så tänkte vi. Sedan somnade vi och såg ingenting.

Vi bor ju alldeles vid en golbana men har inte spelat golf förut. Måttlig utövning nu också. Vi har väl inte blivit så där JÄTTEBITNA än. Maken är mer på än jag och i år blir det kanske golfande även i den spanska solen. Vintern är lång.

edf
Utsikt över golfbanan från köksfönstret.

Att trampa vin är mäktigt. Att en så gammal tradition håller i. Min senaste grupp till Dourofloden kunde pricka in det. En heldag.

received_1908104526163928
En upplevelse att få vara med om en riktig vinskördardag.

I år förlorade vissa odlare mer än hälften av sin skörd  för att druvorna mumifierades av för mycket regn och för mycket sol – fast vid fel tillfälle. Blir inget vin på mumier, kan jag lova. Usch o fy. Mumifierade vindruvor är detsamma som intorkade russin, kan man säga. Små och hårda inte mycket till vinbas. De är passionerade, de där vinodlarna i Dourodalen. Stolta som få. Ger inte upp. Tror på sin livsstil och sina druvor. Heja.

IMG_20180920_102151 (1).jpg
Har man ingen solhatt då tar man sina shorts. Finns alltid en lösning.

 

IMG_20180920_103000.jpg
Vinplockararmadan på väg.
dav
Uppochnedvänd ibland. Handarbete. Sedan fotarbete. Mycket sker innan reservan får hällas upp i glasen.

I vilket fall. Under några timmar plockade min lilla resegrupp vin. Varmt och dammigt och roligt. Med mina 168 cm är jag en lagom vindruvsplockare, men männen i min grupp med modiga 1.90 plus – de hade vissa besvär med själva krökningen av ryggen i flera timmar. Tur att man är perfekt någon gång i alla fall.

IMG_20180923_132541_722

Man plockar radvis och HELA raden. Från ena hållet och några hundra meter bort. Framsida och baksida. Både de druvor du ser och de du inte ser. Ni fattar. Man river bort blad så att klasarna blottas, och sedan tar man dessa i hela handen och klipper av stängeln ovanför. Gör man på annat vis kan man knipsa sig i fingret och då vet man inte om det är vindruvssaft eller blod som rinner utmed handleden. Uschofy. Jag gjorde rätt. De gjorde de andra också. Kortfilmen är tagen i september i år. Det är bara blåbär som klipper sig i fingret.

Var på besök hos Morgan Nyman AB i veckan. Gillar´t. Jättemycket. Måste träffa mina härliga kolleger och klappa på villavagnarna. Prata med dom lite och tänka att det är nog dags att byta villavagn. Det är det inte än, men den som inte drömmer lever inte, tänker jag. Tänk att man kan bli så passionerat kär?! Jag brukar smita ut och gosa med modellerna, när det är fikadax. Så blev det även denna gång.

 

20160305_123353
Vackert med vackra hjärtan.

Ikväll är det galakväll för insamling till Världens Barn. På TV. Man kan välja att låta bli att tänka på eländet som så många barn lever i – eller så kan man göra något. Fantastiskt givmilda svenskarna är, i alla fall. Heder. Finns stort hjärta när det gäller.

Nu skall jag luta mig tillbaka och njuta av kvällen. Faktum är att det är flera timmar kvar!! Hur gick det till?? Anyway, tömma hjärnan. Gjort administration idag och det är inte riktigt min passion. Apselut inte men måste göras.

Glöm inte att det är finfina kampanjpriser hos Morgan Nyman AB i oktober. Jättedumt att missa – ni som tänkt köpa. Gör det nu och tjäna pengar. Leveransen kan ni ta vid annat tillfälle. Se bara till att göra ett klipp.

Tänker att veckan som kommer blir kanoners. Med sol och glädje och en och annan chokladkaka. Det tror jag blir en höjdare.

Oktoberkram,

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

En slatt hit och en slatt dit och ingen i diket.

Hilsen.

Jag är en luring. Det är fredag idag och MITT PÅ DAGEN och detta lilla kåseri vill jag ha klart till lördag morgon. Normalt sett brukar jag sitta till sent missinassen under fredagnatt – det är då fantasin kan flöda. Det blir liksom bara så. Veckan är full av sitt. Plötsligt blir det fredag. Det är också nästan alltid den enda tiden jag känner att orden rinner till. Övriga dagar lever jag oh fröjd, men har ingen skrivklåda då. Eller inte fokus i alla fall. Det blir som det blir och det är helt ok.

Väg, Tecken, Asfalt, Vägskylt, Därefter
Lite långsammare. Bejakar det. Också.

Det är också på det sätt som gör lördagen till en ganska slö zombie-dag, men jag tillåter mig den. Bara är. Ingen fara alls. Är bara glad att jag inte behöver gå upp kl 4 på morgonen och jobba skift. Det har också hänt. For a reason. Att behöva lägga sig klockan 8 på kvällen för att vakna kl 3 och börja jobba halv 5 – det har jag prövat. Nope. Inte för mig. Beundrar alla er som orkar med detta skiftarbete.

Maken stöttar, den go´ingen. Sömnbrist är inte min grej, längre.

Ängeln i rummet.
Kommer ihåg min farligt stressiga tid för många år sedan. Då var uttömdhet inte modernt, vet inte ens om det fanns ett namn på fenomenet och det var inte ens något man pratade om. Inte jag heller – eftersom jag inte visste om att jag var det. Så var det på den tiden. Jag var bara såååååååå sömnig. Jämt. Kunde somna vid rödljus. Kunde somna på föredrag. Kunde somna överallt närsomhelst. Jobbade gjorde jag. Jämt. Aktiv hela tiden. Så fort jag satte mig ner, somnade jag. Jag körde på då för livet var sådant att det var nödvändigt en tid.
Katt, Katt Ansikte, Sova, Katzenkopf
Att sova är bra för hjärnan. För kroppen.                                För sängfabrikanterna. Också. Bra för BNP.

Nu – många år senare – har jag lärt mig att om jag inte får sova ordentligt – då fungerar jag inte. Kola i hjärnan. Jag gillar smörkola jättemycket – i munnen – men inte i hjärnan. Jag har ändrat mitt liv från grunden och det har givit resultat. Jag är fortfarande aktiv och gör allt möjligt och hela tiden – men jag vet var gränsen går.

Yorkshire, Fudge, Grädde, Kola
Cool kola. Gott. På rätt ställe.
Kom å tjöp.

Röda lappar. Ni vet. Sådana som sitter på diskmedel, linnen, fuskpälsar och guldringar. Jag är en rödlappsjagare. Vi syskon är fostrade i den andan.  Så………jag har en speciell fixering vid krämer och deodoranter. – Glöm inte allt annat, tänker nog maken när han läser detta. I villket fall: Med vår livsstil – att vi är på resa ofta och har olika boplatser – så händer det allt som oftast att just det jag vill ha, ligger någon annanstans. Då köper jag det – på extrapris – för att hålla nere kostnaderna – jag har ju redan det jag köper fast inte där, just då.

Kräm de la kräm

När vi kom hem från vår vinterförvaring i våras bestämde jag mig för att inte köpa något nytt alls av s k hygienartiklar och krämer – utan jag skulle göra slut på allt befintligt först. Inga dubbla och trippla uppsättningar. No more. Sanningens timme: jag har hållit det. Jag har tagit tillvara på varenda slatt – klämt ur varenda krämklutt, använt varenda talkpuder, skakat ur varje droppe ur duschcremen, envist avhållit mig från att köpa nytt – det andra är ju snart slut. Känns bra. Nästan 5 månader räckte det jag hade…….Lesson learned.

 

Vi har börjat höstgöromålen i villavagnen. Kunde förståss inte låta bli att plocka nypon och torka dem – för mumsiga höstkvällar framöver. Hemlagad nyponsoppa. Klart godast. Den som inte tror att ett villavagnsliv kan vara fyllt av kvalitet och livsglädje…….har….typ…..fel.

20170125_154619

Snart är det dags för vinterförvaring i solen ett litet tag, så då får vi plocka undan. Inte så mycket egentligen, men lite pill blir det allt. Flytta krukor, rensa hängrännor, ställa in bil och husvagn på vinterförvaring, tömma skåp och lådor från mat och sådant – som blir gammalt m m. Spännande och fantastiskt. Packa resväska. Plocka i och plocka ur. Vad MÅSTE man ha – vad måste man INTE ha med. Egentligen behöver man inte ha med jättemycket alls. Prylar…….bara jobbigt.

flowers-3351993_19201.jpgNu väntar en bit av Prinsesstårtan jag köpte igår. På extrapris. Blev så sugen. Kunde inte låta bli. Feruktansvärt gott, helt enkelt. Längesedan jag åt gräddtårta. Man får åtgärda det som måste åtgärdas. Skriker magen efter tårta – då får man ge den det. Tårtlätt, helt enkelt.

När det INTE blåser, fylls luften av en sådan där god höstdoft. Jag gillar den. Det doftar av grönt och grus, löv och pizza från Pizzerian intill. God blandning.

Ha en fin vecka nu och se till att tända ljus och gona in er i filten i soffan. Vi har ingen soffa men en fåtölj, som omfamnar mig. Mysitt.

Hörs o ses.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

 

 

Igeln har landat.

Hilsen.

Sitter i min fåtölj i villavagnen. Lördag i morgon och dax att skriva något. Inte vet jag om det blir vettigt. Det får vi se. Liksom. Troligen kommer jag att upprepa mig. Så uppfylld av de senaste veckorna. Tror inte det gör något. Ni har säkert glömt. Som jag.

dsc_1589-01
Kåseriernas ser dagens ljusi i vår mysiga villavagn. Eller…..mörker.

Vi klev in genom vår villavagnsdörr för exakt 12 minuter sedan. Jag har varit på resande fot i över 3 veckor. Portugal, Porto och Dourodalen. Hur skall jag sammanfatta det? Orden blir fattiga och futtiga. Magiskt vackert. Gudabenådat mäktig natur. Passionerat stolta människor. Oupptäckta pärlor.

mini-weddings-4
Ja….orden räcker inte till. Goda utsikter.

Mina reseupplägg för Portugal består av 2 dagar i centrala Porto och 5 dagar på en fantastiskt liten vingård i Dourodalen. Busigt och backigt i början och vilsamt och vackert i slutet. Bra kombination.

IMG_20180916_104753
Lite hej och hå. Man är som man är och gör som man gör. Inte så komplicerat, helt enkelt.

Porto är en stad med bus i blick och oändliga uppförsbackar och trappor. Glöm hiss. Finns sanslöst få. Kullerstensgator och gränder. Man tror att husen är fallfärdiga, men öppnar man dörren till en restaurang – så är där så mysigt och fint.

IMG_20180915_170801
Taxibåt över till andra sidan. Från Ribeira till Gaia.

Finns hur mycket som helst att upptäcka. Orkar man inte knata gata upp och gata ned, så kan man slå sig ned vid kajen och dingla med benen. Här finns mycket att titta på. Man blir säkert törstig och då köper man sig en litet glas vatten eller troligen annan dryck.

Utsikt
Utsikt från picknickplatsen. Inte så dumt, väl?

Efter 2 dagar och träningsverk i vaderna ( förutsatt att man gått på upptäcktsfärd lite här och var ) så tar vi oss till vår vingård. Ca 2 timmar från Porto inåt landet. Där landar vi i ett lugn. Badar i poolen. Njuter av utsikten. Äter mycket god hemlagad mat. Vinprovning. Vandring bland vinrankor.

sdr
Under mina resor hyr jag en liten minibuss, med vilken jag tar mina gäster på olika utflykter. Lyxigt, om jag får säga det själv – och det gör jag: LYXIGT.

Picknick i den mest fantastiska omgivning. Båtfärd på Dourofloden. Vinprovningar i olika miljöer – den ena mer fantastisk än den andra.

nfd
Beroende på hur länge man bränner vintunnorna inuti – förändras smaken vid lagring. Coolt.

Vin är inte bara att sörpla i sig ur en baginbox. Så tänker i alla fall jag. Inget snobberi, nej. Bara ren kunskap, som man kan tillskansa sig – eller inte. Valet är fritt.

IMG_20180915_141949
Portvinsprovning. Trevligt.

När man gjort några vinprovningar kan man faktiskt ta till sig hur smaken förändras genom olika temperaturer, om vinet luftats eller inte, om dekanterats eller inte. vilka druvsorter m m…….faktiskt riktigt roligt. Man vet mer vad man föredrar – och behöver inte gå efter utseendet på etiketten……..Att dessutom göra dessa vinprovningar på plats i denna miljö är oslagbart.

dav
Jodå. Mina gäster skördar vindruvor. Vid denna senaste resa prickade vi in det. Ett handarbete. Enorma odlingar plockas för hand.

Att producera vin är bara något för den passionerade. I alla fall om vi pratar om de små vinbönderna. De som har något hektar eller t o m mindre . Tror att jag hörde siffran 22 000 småodlare i Dourodalen. Få kan leva på sina odlingar själva, utan de har ofta ett annat arbete också. De säljer sina vindruvor till de stora producenterna och har det tillräckligt med skörd kan de få hjälp med att producera sina viner och buteljera. För eget bruk eller att sälja.

ptr
Gueda Wines. En liten odlare som passionerat gör vad han kan. Från vår vingård i Dourodalen

 

dav
Vin och vatten. Varandras bröder.

Natten rullar på och när jag väl kommer igång……………….kan ju inte hålla på så här. Ju. Behöver min skönhetssömn och den kan ta 100 år eller något, har jag läst. Får jag snusa till 8 imorgon, så blir det bra. Nu är klockan 02.39. Tiden är den ende som har vett att gå, sa min mamma. Bland annat.

lion-690663__480.jpg
Säng, säng, säng. Sova, sova, sova.

Ni kan veta en sak – på resan träffade jag ett par – som blev så inspirerade av vårt val av boende – att de också vill göra så. Villavagn i Sverige och hus i Portugal blir deras val . Jag ÄLSKAR att inspirera till bra saker. De ville ha en villavagn med 3 sovrum, så jag rekommenderade vår Beaumont. Den blir perfekt till dem. Vill ha den själv, men man får stilla sig. Man kan inte bo i 2 villavagnar samtidigt. Vill ju resa också, ju. Å då kommer jag ju inte att vara hemma. Logiskt.

Så då tror jag väl att jag drar täcket över huvudet och intar plattläge. Platt och platt, förresten. Efter dessa dagar i främmande land, har jag väl inte precis ätit asketiskt. Det putar både här och där. Det straffar sig – så det blir till att låta bli bakelserna imorgon bitti – blir inte svårt i o f s – eftersom Margarida i Portugal inte följde med i bagaget. Hon som är matmor för vingården. Bara 30 år och fullfjädrad. Sköter allt. Det var hon som läskade mig att äta för mycket. Dåligt med karaktären.

diet-695723__480
Sötebrödsdagarna är över. Nu blir det fullkorn med ost, skinka, gurka, tomat, mera smör, lite majonnäs. Not.

Ha en bra dag ihop med Knud. Han lär vara lite galen. Det vindar utanför här också – men jag tror att Västkusten har det värre.

Akta er för flygande tegelstenar och annat bröte. Onödigt att åka på en sådan tjottablängare.

Hörs igen. Njut av de stunder du kommer åt.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

 

Douro då´rå.

Bom dia.

Så heter ”god dag” på portugisiska. Såpass har jag lärt mig. En god dag har det sannerligen varit. 34 c idag den 31 augusti.

Befinner mig i Portugal, i staden Peso da Régua – alldeles invid Dourofloden. Det är SNART det gäller. Om några dagar kommer mitt första resesällskap. Jag är här i förväg, för att fila till, bekräfta och ändra sådant som redan är bestämt. Välja menyer, få reda på att restaurangen jag bokat har stängt för semester…….å sådana grejor. Det är oehört glassigt att ha det som jag har det – men det är också ett stort ansvar. Måste ju leverera det jag lovat ( och det som andra lovat att de ska leverera till mig…… ). Logistik är finurligt. Att tänka ut i förväg allt som inte kan hända………

Douro-floden

Jag är i vinets förlovade region. Ett speciellt klimat, en speciell jordmån och och annat som gör att dessa vindruvor trivs här.  Här odlas inte bara vinsorter för att göra det beryktade portvinet – utan även bords- och starkviner. De omkringliggande bergen skyddar vinodlingarna från Atlantens kyliga vindar. Här lär ha odlats vin i årtusenden. Läs gärna mer HÄR !

Det är en fascinerande bygd detta. Vet inte hur många gånger om dagen jag säger Fantastiskt! Underbart! Magiskt! Himmelskt! Utan jämförelse! Vilket lugn! Vilken frid! Överdriver inte en enda gång.

Grillat kalvkött.  Tuggade ofta och länge.

Idag har jag besökt ett antal olika utflyktsplatser. Lagt in i GPS, ritat körschema och tillsammans med min partner på vingården gjort logistiken för dagscheman etc etc. Jag har gått gata upp och gata ned, för att hitta lättast möjligt. Har kontrollerat var parkeringsplatserna finns – eftersom jag hyr en liten buss för mina gäster. Gatorna är trånga här och man kan definitivt inte parkera där man vill. Provätit på några utvalda restauranger har jag också gjort – och det är en förjolad tur det – för allt är inte gott. Man vill ju inte sitta där med skägget i haklappen och skämmas inför sina resenärer. Inte om man förebygga större misstag, i alla fall.

Jag kan däremot meddela att bakelserna är jättegoda, så dom skall jag provsmaka imorgon igen. Eventuellt dagen därpå. Jag betalar själv, så jag skäms inte. Inte jättemycket.

En om dagen håller doktorn inom räckhåll

Imorgon skall jag se till att åka rutten från utsiktsplatsen till en av vinprovningarna – där vi bl a ska få smaka på ett 70-årigt portvin. Jag säger VI, men i själva verket är jag chaufför, så jag får endast lukta på korken vid själva begivenheten. Inte utan mitt körkort, liksom.
Jag har lagt in adresserna på GPS:en men ibland villar den bort en – så man förstår inte riktigt hur den tänker. Hur svårt kan det vara? Luring, den där. Små usla vägar, där man inte kommer fram – och smaaaaalt. Portugiserna kör gärna fort och nära, skulle man kunna sammanfatta det. Har rest här en del innan, så det är inte en förhastad slutsats. Det är bara att ta det lugnt.

På söndag åker jag till Porto och gör samma genomgång och på tisdag kommer mina resenärer. De har längtat, har jag förstått. Jag också.

Porto och båttaxi

Ber att få tacka er alla för omsorgerna om maken, som råkade ut för sprucken blindtarm och som fick åka i ilfart till sjukhuset i förra veckan. Han låter hälsa att det blir bättre och bättre. Sista dunderpenincillinkuren ikväll. Rätt omrört inne i magen, sa operatören på sjukhuset – så det tar tid att läka inifrån. Det gör han nu. Lycka.

Lycka med friskt

Med en sådan torr sommar, blir det inte mycket gräs att klippa. Vi har en liten plätt utanför villavagnen, som vi håller vårdad. Vi sparade gräsklipparen från när vi sålde huset – så den har vi använt – men inte då i sommar. Mysigt, tänkte åkersorken och byggde tunnlar. Små rackarns hål här och var. Sorkar är söta på bild – ungefär dit har jag kommit. Så…………….med allt regnande det sista, har gräsmattan blivit grön igen och då har vi brummat med motorn – kors och tvärs. Har hört att sorkarna inte tycker om ljud. Får se om det stämmer.

Sork eller mus – vem bor under vårt hus?

När i åker på vinterförvaring till värmen, så är det en del saker som skall skötas innan. Bl a skall bil och husvagn ( inte villavagnen ) på vinterförvaring. Onödigt att de står ute vintertid. Krukorna skall tömmas på jord – så att de inte köldspricker. Rent allmänt lite fix hit och dit – men maken får inte bära tungt och jag försvann ju till Portugal – så vi får ta det sedan.

Vinterförvaring.

Denna gången blev det inte så mycket villavagnsprat – det som ligger mig så varmt om hjärtat. Hade vi inte sålt huset och köpt en villavagn – hade jag inte suttit här i Portugal nu. Den saken är klar. Då hade jag suttit någon annanstans förvisso – men inte som resebyråägare. Livet hade tagit sig andra stigar eller motorvägar – men detta livet är PERFEKT! Så lite att bry sig om när man åker. Så fräscht när man kommer tillbaka. Så smart. Det bästa är att om man tröttnar eller livet tar vändningar som man inte vet eller tänkt – då är villavagnen säljbar. På plats eller utan plats. Bra andrahandsvärde, helt enkelt.

Nu får det vara nock. Har saker att göra. Sova till exempel.

Ha en fin vecka.
1:a dagen i september. Snart är det val. Jag har förhandsröstat. Nu får andra göra sitt.
Må gott och hoppas ni köper en villavagn och sedan åker med Unnadigresan till Portugal. Eller tvärtom. Ni kan välja själva i vilken ordning. *Ler*

Hälsar,
Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Reker. Så´na man-eter.

Hilsen.

När jag var liten ville jag åka radiobil. En radiobil var ju en polisbil, alltså. Skulle varit  coolt. Tyckte jag då. Inte nu längre. Det skulle vara en skam. Siktar inte dit, om man säger.

Ambulans, då? Har ni åkt det? Mindre lustfyllt men oerhört bra att möjligheten finns. När man behöver – och det gör man ibland. Beundrar dessa ambulansförare – som måste vara beredda på precis allt – och vara både proffsiga och inkännande.

Numera uppdaterad

I veckan blev det en sådan färd. Maken hade förfärliga magsmärtor, som eskalerade under dagen. Självklart tog jag på mig skulden och tänkte att det var min förfärliga mat, som var orsaken till plågan. Själv kände JAG inget men man vet ju aldrig. Lovade mig själv att ALDRIG mera laga mexiköttfärsgryta. Lovade mig själv att ALDRIG mer hälla i kikärtor- som kan svälla bukar så förfärligt Tänkte att även chili nog var förödande för magar, och lovade bort det också. Maken plågades men sa inget.

Kiknande ärtor är ofarliga

Vid 16-tiden hände något och smärtan övergick till värre smärta. Fortfarande var köttfärssåsen den stora syndabocken i min värld och jag kände mig så skyldig.  Nu skyllde jag på de ilagda morötterna. Maken sa inget som vanligt – jag tog på mig det. Som alltid. Jag är bra på att ta på mig dåliga saker. Var ska åsnan vara – jo. sist.

App, app, app……Sist i ledet.

Det sa min fröken i 1:a klass. Hon sa alltid att när man räknade upp personer, så skulle man ALDRIG börja med sig själv ( vilket INTE gäller nuförtiden, verkar det som ). Så…….om man t ex vill berätta att Kalle, Pelle, Asta,  Kulla-Gulla och jag har varit ute på foderstråt i Kabeljo – då skall JAG stå sist. Åsnan sist. Jag skall APSELUT inte gå före Kalle – i skrivspråket. Det ansågs som egotrippat och själviskt. Inte före i själva uppräkningen men jag får nog GÅ först om vi skulle ut och promenera på riktigt – jag, Kalle, Pelle, Asta och Kulla-Gulla. Jag skulle tränga mig, det vet jag.

Inte sist

Tillbaka till ambulansfärden i den svarta natten. Vid 23-snåret ringde jag 1177 och vi fick prata med en sköterska om symptomen. Hon kunde inte riktigt konstatera vad det var, att det var akut var inte att tveka på. Ring ambulansen, sa hon. Då gjorde jag det. Nu var maken i ett kritiskt läge. Varm och kallsvettig och i mycket svår smärta. Färden till Ystad Lasarett var den längsta någonsin. Ca 4 mil dit, men det kändes som en evighet. Varje vägbula fick maken att kvida av smärta.

Syster Yster

Väl på akutmottagningen jobbade många änglar. Det togs prover i hur många flaskor som helst. Smärtstillande pumpades in. Röntgen och undersökningar. Mer flaskor med blod ut och lösningar in. Det konstaterades brusten blindtarm. Operation dagen därpå. Dropp och flytande penincillin var 4:e timme.  Phu. Bättringsvägen. All lort från ”ruptured appendix” borta från magen och riktning framåt mot det vanliga livet.

Sååå fort kan livet förändras. Man vet inte från ena stunden till den andra. Livet är här och nu med viss framförhållning. Så…….om de släpper iväg honom imorgon, så firar vi med en stor räktallrik på Marinan i Ystad. Ser framemot det. Mycket. Lättad. Tacksam. Räkorna kan jag vara utan – men inte honom. Ni fattar.

Nu är det dags att räkna ner inför Portugal och Douro. In i det sista sitter jag med pillerill och detaljer. Så vansinnigt roligt och pirrigt. Tänk om? Fast jag känner mig rätt lugn. Det kommer att bli jättebra. Jag var nogsam när jag valde destinationen och vilka jag skall jobba med där – men just jungfruresan är alltid extra pirrig.

Pillerill in i det sista.

Kommer att uppdatera er nästa lördag i vanlig ordning – för då sitter jag i Peso da Régua  i Portugal – på ett hotellrum och lägger det sista pusslet. Jag kommer att besöka de ställen som ingår i resan – innan gästerna kommer – och få ett fejs till varje ansvarig. Mycket har skett via mail och andra kanaler – och det funkar perfekt – men ett ansikte är ett ansikte – och jag tycker om den personliga touchen. Watch this space, som man säger utomlands.

Bra vinterförvaring

Snart är det också dags för vinterförvaringen i Spanien. Vintrarna där. Sommaren i Sverige. Så har vi valt att ha det. Det vet ni vid det här laget. Passar oss perfekt – medan vi kan sprattla och har kraften och nyfikenheten. ( Definitivt inget fel på den, vill jag meddela ). Jag har börjat tömma krukor och klippa ned växter. Det är lugnare i luften – eller hur man skall säga – och det ligger liksom avslut och lurar. Björnbären plockade och 4 burkar blev det. Dumt med fler i o m att de skall fraktas ned i resväska till Spanien. Nu är det nyponen kvar. Hemlagad nyponsoppa i vinter – vad tror ni om det?

Nyp dom

För Morgan Nyman AB går det lysande. Många stora lyxvillavagnar sålda och Brevik Camping och Villavagnspark är snart slutsålt!! Vilken hit!!! Det är så roligt! Jag unnar ALLA att få leva villavagnslivet. Så in i bänken bra. Såklart passar det inte alla – men jag VET att det skulle passa fler – om de bara visste och förstod. Att ha en villavagn är att få det man vill ha från ett ordinärt hus – fast mycket billigare och mer kompakt.

Missa inte att komma till Morgan Nyman AB på Ranstadverket och gå in i våra villavagnar. Sitt ner och känn. Det är ofta först då som många förstår vårt budskap! Wow – hör vi hur många gånger som helst. Det sa även min man och jag en gång – och se hur det blev!
Ring 0500-44 56 00 och säg när ni kommer så sätter vi på pannan och fluffar kuddarna!!

Lördag. Det utlovas regn. Inte kan man protestera mot det? Inte efter denna sommaren. Det finns gränser.

Ha en förträfflig vecka. Hoppas ni får njuta av höstens lugn och buskarnas bär. Kanske hittar ni svamp? Om ni är lagda på det viset, alltså. Om inte – njut på det sätt ni vill. Det blir perfekt.

Svårplockade men gooooda

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

San Juan. INTE Don Juan.

Hilsen.

Önskedröm. Midsommardagen lägger sin varsamma hand över oss. Solen glittrar i sjön och sprider sitt generösa diamantregn över nejden. Lugn och frid.

Eller inte. Troligen spöregn och kallt och på sjön går det gäss. Ovanpå den vita och skira midsommarklänningen har vi yllkofta och för liten regnjacka. Den har krympt i torkan. På den piffade frisyren drar vi på en syd-sydväst. Man vill ju inte förstöra frisyren. Heller.  Vi sitter inomhus. De högklackade skorna står kvar i garderoben – och de små grodorna har kvackat klart och hoppat hem. Det är ju så det är. Lika spännande varje år. The same procedure as last year, James……Ingen idé att bli depressiv. Som att vara förbaskad på att regnet är vått eller att snön är kall. Midsommar är midsommar

potatoes-1458569__480
Fäskpotatis i Midsomer

Ibland undrar jag om Morden i Midsomer är inspirerade av svenskt midsommarväder. Ni fattar. Midsommartiden är alldeles underbar men vi lever på hoppet – annars skulle vi inte stå ut. Dessutom – så mycket sommar som vi haft hittills – det är tacksamt! Man får var lite förnöjsam, eller hur? Lätt att bli fartblind.

Same procedure as last year, Ma´m?  Same procedure as EVERY year, James!

Förra sommaren i Skåne var bland den sämsta i mannaminne. Med ett sålt hus, mindre kostnader och ett annat liv än förr – så har vi möjligheten att ”go with the flow”. Vara spontana om tillfälle därtill erbjuds. Det blåste på längden och tvären samtidigt och som grädde på moset – regn i spiral.  Vi tittade på varandra, låste villavagnen och drog till Costa del Sol, Marbella. Med villavagnen strategiskt placerad på Söderslätt i Skåne – då bor man nära Malmö – det nära till Kastrup – och därifrån går det flera flyg till Málaga. Man kan hitta superbilliga biljetter om man är följsam.

Man kan päsa gott

2 veckor med strålande sol blev det. 32 c i poolen och 35 c i skuggan. Det går an. Inte så att vi skulle vilja ha det så varmt året runt – man ORKAR ju ingenting! Det blir mañana av det, helt enkelt. Förstår precis varför man har siesta! Omöjligt att köra svensk effektivitet i den fuktiga värmen.

I Spanien firar man också Midsommarafton. La Noche de San Juan. Ingen liten inlagd sill, där inte!!  Att vara med på en FIESTA – av i stort sett vilken anledning det vara må – är fantastiskt roligt och intressant!! Så mycket glädje – från alla generationer. Här är inga tonåringar rädda för att klä ut sig till bananer eller Mowgli – om det krävs för festivalen. Man bara gör, är och har kul.

Bonfires. Reningsceremoni. En tradition som blivit mer en folkfest än något ålderdomligt hokus-pokus

Det är på kvällen man firar. På alla stränder utmed kusten bygger man upp eldar. På kvällen tänds de. Ett häftigt skådespel att se. Enligt traditionen skall man hoppa 3 gånger över elden. Elden renar och de problem man har bränns upp, är tanken. ( Jag glömde hoppa så jag har lite att ta tag i, om man säger.)

Bartendern med keps i full swing! Snyggo till höger dansar latino med en dam. Höftgung och rytm – vill jag lova.

I alla fall: Vid 12-slaget sker den stora invasionen ut i vattnet – då skall man enligt traditionen bada sina fötter och tvätta ansiktet för att bli fri från onda andar, få tur och evig ungdom.(Jag sprang upp och ned ur havet 11 ggr .) Några säger att man dessutom skall gå baklänges i vattnet, för att förstärka själva reningen.  Andra säger att man skall skriva ner 3 saker man inte vill ha i sitt liv och slänga lappen i brasan.  Lika bra att göra allt, eller hur?  Just vid 12-slaget startar fyrverkerierna och festen med dans och mat fortsätter till morgonen gryr. Vissa städer häver campingförbudet på stranden just vid San Juan – eftersom det är en riktig familjehögtid med mat, dryck och samvaro över alla generationer. Vissa samhällen utmed kusten bygger stora kreationer föreställande gubbar och företeelser. som de sedan bränner ner vid 12-slaget.  Inte våldsamt, inte politiskt – bara traditioner vid liv

 

Kärt midsommarfirande hos granne innan strandhugg

San Juan handlar om förändring. Natt och dag, eld och vatten. Elden renar, vattnet läker, friskar upp och föryngrar. Det låter fantastiskt och ÄR en riktigt häftig upplevelse att delta i. Alltid nyttigt att lära sig seder och bruk från andra kulturer. Precis som besökare här tycker vårt Midsommarfirande är helt fantastiskt. Man behöver inte anamma allt – men att rucka lite på sina gränser är inte fel. Tycker jag.

Vi har haft barnbarn på besök. Alltid livgivande. Vattenkrig är kul. De har försökt lära mig ”flossa” – en ny sorts rörelse där armarna går åt olika håll samtidigt som kroppen skall gunga motsols. Jag har en del kvar att öva på. Just nu är jag inne på höger armsväng. Höften skall befinna sig på annan plats i rummet – nämligen tvärsöver. Återkommer om detta.

 

Ingen aning hur mycket ni orkar läsa – det får jag aldrig veta men tänkte att när vi nu ändå är inne i andra kulturer och rumsterar runt – så kunde kanske en inspirationsfilm från Portugal och Dourofloden komma väl till pass.  I september gör jag 2 resor till Dorurofloden med tema naturupplevelser, mat, vin och gemyt. Denna film är en liten aptitretare. Septemberresorna är fullbokade redan – men i oktober finns möjlighet till 6 platser om ni vill hänga på. Dessa platser finns inte med på hemsidan www.unnadigresan.se men kan planeras in – om ni hugger. Annars får ni raskt skriva upp er till nästa års arrangemang, alltså 2019. Platserna tar slut fort. Maila mig HÄR iför intresseanmälan ( Ej bindande, såklart )

28152adb14d3262aeaee00cc1b7e4b3538cfc74bde31e5fd273512fce4aba017
Var snäll.

Så var det väl inte mer då.  Bara försöka vara så bra och snäll som man kan. Tror det blir bäst så. Inte lägga sig platt för allt – men sila myggen från elefanterna. Vad är värt vad, liksom? I det stora hela? Om man tänker efter. Den läxan får man väl traggla med hela livet. Perfekt är inte längre målet. Så gott man kan räcker till. Inte lat. Inte hysterisk.  Bara så bra och snälll man kan.

Leven väl. Hörs nästa lördag.

Annicka

www.unnadigresan.se
www.villavagnar.com
www.villavagnsbloggen.se
Defigit AB Den Passionerade Lilla Resebyrån

Ibland får man bita sig i tungan och börja om. Tur att man har tänder.

Hilsen.

Ibland blir det inte som man tänker. Jag tänkte att jag skulle nana sött nu och vara tillfreds över att jag skrivit klart. Nöjd med dagens förvärv. Nu sitter jag här klockan halv 2 på en fredagnatt som egentligen är en lördagnatt – miss i nassen – och får börja om. Allt jag skrivit är borta. Fråga mig inte hur. Borta. Gone. Väck. Pust. Oh well. Antingen kan man bryta ihop eller så kan man bryta ihop och gå vidare. Kunde varit värre. Kunde varit någon slags deadline kl 02.00 och DÅ hade jag varit stressad nu. Såååå tacksam. Not.

087
Kollaps eller kallops. Stor skillnad. Det märker man.

Har ni varit på Bornholm? En riktigt fin och grön ö. Spenderade 4 dagar där med goda vänner. Riktigt härligt. Hade bil och körde kors och tvärs – inte svårt i o f s. Ön är inte stor. ca 40 000 invånare. Väldigt dansk. Väldigt genuin. Väldigt dyrt att förlusta sig men danskt rågbröd är billigt. Och ruskeligt gott. En dansk hotellfrukost blir man inte lessen av. Jo, möjligtvis för att man inte orkar äta allt. Fy fabian vad gott. Vår svenska valuta är ingen hit numera. Eller rättare sagt: Den danska valutan är en hit. För danskarna. Det tar 1 1/2 timme från Ystad till Rönne med snabbfärjan. Wienerbröd i mängder och hur mycket gott annat som helst. Åt bl a Havets Buffé som var bland det fräschaste jag ätit. Bodde strax utanför Allinge, på den norra delen. Helt fint. Superdagar, helt enkelt. Tack. Rekommenderas varmt.  Just det. Varmt var det. Makalöst vackert väder. Alla dagar. Ibland har man flyt.

Uppdatering: Förra lördagen skrev jag en del om ett te – Lakkawella – som vi drack som barn på familjesemester. I fullpackad VW Bubbla. 3 barn och 2 vuxna. Trångt. Jättetrångt. Pappa rökte cigarett på den tiden och öppnade alltid sidorutan, för att det inte skulle ryka på oss barn. Mamma rökte inte men tände cigaretten, för att pappa skulle ha full uppmärksamhet när han körde. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så fräckt när mamma drog luffarbloss. Majgadd. Hon fick röken att liksom ta smygvägen genom näsan. Oerhört imponerande. Efteråt tog hon en frukttablett ur en svart plåtask, som hon köpt på båten. Vi fick smaka. Jag tuggade alltid. Slut på nolltid.

dsc_00751
Istället för Lakkawella. Jag ger mig ALDRIG!!!

Just det, ja. Lakkawella. Jag är inte den som ger mig om jag vill något. Sökte upp en tehandel i Rönne, för att forska lite. Att vara så nära och inte ha gjort sitt bästa – nä, det är inte Annicka. Ska man, så ska man. Så man skulle: fick provsniffa på diverse téer och göra en riktigt grundlig  genomgång om vad som skulle kunna vara ”mitt” te.  Fick besked om att barndomstéet inte längre fanns – att det var ett varumärke – och fick tips om motsvarigheter. Kraftfullt, ingen beska, svart te. Så………..köpte något som liknar. Har smakat. Ljuvligt. Lite håning i. Super. Ska mixtra lite med styrkan. Njutning väntar.

DSC_3109
M som i MODIG. M som i MÖRBULTAD. Välj ❤

M som i MODIG. Är du modig? I betydelsen att trotsa rädslor och göra ändå? Att kliva fram. Att ta kommandot över det som magkänslan säger är rätt. Jag sitter såklart inte med någon sanning över hur någon skall leva sitt liv – det vore förmätet OCH dessutom omöjligt. Vi är olika. Däremot tror jag att man är rar mot sig själv och sin omgivning om man ger sig själv chansen att lyssna inåt och riktigt ta reda på när man trivs som bäst. När man är sitt bästa jag. Menar inte att skriva på näsan, att peka finger. Bara inspirera till att inte fastna. Fastna i sådant man absolut inte vill sitta fast i, vid eller på. Det KAN ha med mina antal år på jorden att göra. Har man levt länge och fått sin beskärda del av livets håning och käftsmällar bli det extra uppenbart att tiden sätter gränser. I Livets tredje period borde man inte ha tid att slösa bort dagarna och åren på lort och sådant man absolut inte vill göra.

Surikat, Porträtt, Djur, Natur, Chef
En får sitte o tänke en schtund – eller flere…….tills det kommer.

Man måste hitta vägar att ta sig förbi hinder. I det yttepyttelilla. I det stora. Livet blir annorlunda – men är det förenat med elände? Vad är det värsta som kan hända? Såklart talar jag utifrån det att jag är frisk och har både lust och styrka att sätta ned foten inför mig själv. Jag är inte så tuff som jag låter – jag är både ängslig och svag ibland men jag ger mig inte. Som en rysk Babushka docka. Som man putter på och som lägger sig men alltid kommer upp igen. Alla har det inte så men om man pratar rent ALLMÄNT, så tror jag att man får tillbaka tusenfallt om man dejtar sig själv och tar reda på vem man är, har blivit, vill vara. Finns inget som säger att man måste vara drastisk och hoppa av allt: Gör det du kan men GÖR det. Vänta inte. Du äger inte evigheten. Tufft att inse men rätt nyttigt.

Matrjosjka, Färgstarka, Dekoration
Always standing.

Hua, där blev vi lite tunga ett tag. Vet inte vad ni orkar med, så jag bryter ”seansen” här.

Vi tar lite villavagnsliv. Har det så gott. Älskar´t. Världens bästa val. Tycker vi. För oss. Vinterförvaring i Spanien och sommarförvaring i vår villavagn i Sverige. Kan de bli bättre? Mer tid för upplevelser och lägre utgifter. Hur bra som helst. Om ni är nyfikna på hur det är PÅ RIKTIGT – hör av er.

Jag har gjort filmen idag och redigerat den 123456 ggr. Jag pratar fort och i staccato. Det blev 2 minuters film. Jag kan inte bättre än så här – men kärlek är det – det lovar jag. Hoppas det inspirerar!

Ha det gott i veckan som kommer. Tror den blir kalasfin. Utgår från det.

Annicka

www.unnadigresan.se
www.villavagnar.com
www.villavagnsbloggen.se