Hilsen.
Ny lördag. Nya möjligheter. Eller inte. Låter som en trist klyscha, något man bara säger för att vara käck och i tiden…..MEN………jag tror på det. Faktiskt. Ibland – faktiskt förvånande ofta – blir det som man tänker. Tänker man dåligt – då kan man ge sig tusan på att det blir lort den dagen – och det gör ingen människa jätteglad. Inte mig i alla fall.
Nej, jag är ingen klämkäck figur som inte förstår ohälsa och ledsamheter. Jag lever – alltså får jag min beskärda del av livets meny – jag bara säger i princip – det blir som man tänker. Med vissa undantag, kanske.
Fick lite rapporter från Spanien i dagarna. Vi har bättre väder i Sverige än på Costa del Sol! Det är som om vädret inte orkar vara fint överallt samtidigt. Vad vet jag, vad vet jag. Normalt sett är det för varmt att vara därnere nu. Tycker vi. Förra året var det kallt och blåsigt i juni här i Svea Rike – kommer ni ihåg vilket uschligt väder det var – så vi tog ett billigt flyg och åkte ned till värmen. 35 c l skuggan och 32 c i vattnet. Det var dejligt. Dejligt att ligga och päsa, men jag skulle inte för allt i världen vilja gräva en grop under sommaren i Marbella-området. Varken åt mig eller åt andra. Ni fattar.
Det skulle gå a) Långsamt och b) Det skulle inte gå alls. Har stor respekt för värmen och att det inte går att prestera så högeffektivt där som här. Inte undra på att man har Siesta. Någongång mellan kl 13.30 – 17.00 infaller siestan och då är det stängt nästan överallt. INTE i stora affärscentra – men vanliga butiker brukar faktiskt stänga. Arbetarna har också siesta ELLER så jobbar de till kl 15 max. Ingen orkar prestera i den värmen. Som svensk är man van att kunna handla när andan faller på. Julafton eller Långfredag – det går alltid att handla damasker eller äpplen. Så har vi det. I Spanien hjälper det inte om andan faller tungt – det är stängt i alla fall. Tror jag det. När solen står högt och luften står still – vem orkar vara på topp? Det är det som är så fantastiskt lärorikt med att resa – man lär sig hur andra lever och inser att det finns en annan sanning än den egna!
Resan genom Sverige fortsatte i veckan. Känner mig som Gustav Wasa. Besöker städer och landskap, lyssnar och pratar med folk. Skägg har jag icke – inte heller polkafrisyr ( fast vi passerade Gränna ) – dock rycker jag emellanåt ett trollpackestrå från överläppen. Madame Mim i miniformat. Man får vara tacksam att raset inte är fullkomligt genomfört. Än finns det förändringspotential. Mycket mer kan falla och hänga i långa tider framöver. Ni fattar.
Östergötland haver fått sig ett besök alltså. Vadstena. En mysig stad med historia. Härligt att höra dialekten och träffa lokalbefolkningen. Urmysigt. Historiska vingslag. Det är mycket man inte vet. Mycket som fallit i glömska sedan skoltiden.
Vi har som tradition sedan ca 6 år att träffa makens bröder med fruar – och köra Camp Ekengren. Vi träffas någonstans i Sverige på en camping och umgås intensivt i 3 – 4 dagar. Denna gång blev det Vadstena Camping. ( Varsågod, jag bjuder på den reklamen .) Fantastiskt roligt. Livet är fullt av liv och alla har sitt. Svårt att få ihop det. I o m att vi bestämmer 1 år innan när vi skall ses, så blir det av – om inget oförutsett händer. Tackom och lovom så har vi fått till det hittills.
Fantastiskt väder – vad kan man mer säga – helt 100 procent.
Mycket roligt och rekommenderas varmt. Vi småpratar om allt, har en matlagningsdag var – då de som INTE har uppdrag – bara kan päsa i solen och inte bry sig om vare sig disk eller att flytta bord. Man kan sitta och titta och och le skälmskt åt den oskalade potatisen och disken – och fortsätta titta. Vaxduken är visst lite kladdig men det kan man strunta i. Inte ett handtag så långt ögat når. Det får värdparet sköta själva just den dagen. Lyxigt. Det blev underbar kalkongryta med godaste såsen, krispig och synnerligen delikat och välsmakande Ceasar sallad och kåldolmar camping style. Jo då. Det går att svänga till lite vad som helst. Mitt tips för kåldolmar: Dutta malen kanel över köttfärssmeten. Mycket riven lök. Jag hoppar över risgrynen – tog riven kokt potatis istället. Svart vinbärsgelé i gräddsåsen.
Gottigottgott.
Vet inte om ni har märkt det – eller om det bara hos mig som det stökas omkring. Jag talar om kroppen som förändras allt eftersom åren går. Rena rama överraskningsfesten att få leva och ta del av alla justeringar man bjuds på. (Alternativet är inget att stå efter, så jag ser tiden an om vad som komma skall. ) Lite visste man då, när man var 30 och kände sig gammal. Att titta på gamla kort gör mig nästan ilsker på mig själv. Hur KUNDE jag ens tänka så korkat om ålder? Gammal ? Då? Karma. Man får tillbaka. Sorry. I nästa liv skall jag hålla klaffen.
I alla fall: Oavsett – så skulle allting kunna var så mycket värre. Finns ingen ände på hur illa det kunde varit. Å andra sidan kan man inte vara så politiskt korrekt jämt och ständigt, att man inte vågar tycka något utan att tycka något annat – samtidigt.
Känner att hjärnan vandrar runt. Sitter i vår villavagn och njuter. Skall skriva färdigt detta och sedan gå och nana. Imorgon blir det Bornholm! Där har jag inte varit sedan jag var liten och vi åkte dit med familjen i vår VW Bubbla och hade semester. Lakkavella Te levde jag på då. Maniskt förtjust i detta te – som vi bara kunde köpa i Rönne. Konstigt att jag kommer ihåg detta så väl? Inte är väl Rönne känd som en te-metropol???
Nästa lilla kåseri kommer att handla om att våga trotsa konventioner, att lyssna till hjärtats röst och våga lita på att det håller. Det, mina vänner, är svårare och lättare än man tror. Livet här och nu – hur länge skall man vänta innan man gör det – det som man egentligen vill? Fundera på det, ni.
Denna gång har jag inte ens nämnt mina kommande resor!? Hur gick det till?
Önskar er den bästa veckan någonsin – och såklart alla andra veckor. Vi kan ju inte hålla på och begränsa oss, eller hur?? Att önska är gratis. Kom ihåg det.
Annicka
www.unnadigresan.se
www.villavagnar.com
www.villavagnsbloggen.se
