Nej. INTE white trash. Hollywood bor inte här. Hollywood bor där.

Hilsen.

När man arbetar med konceptet villavagnar och passionerar och säljer dem – då träffar man otroligt många människor. Det är det som är det härliga. Alla sorter. Unga, gamla, män, kvinnor, gifta, ogifta, korta, långa, breda, smala och hela skalan. Vanliga människor, helt enkelt. Go´a och glada.  Gemensamt för nästan ALLA är att man förvånas över hur det VERKLIGEN ser ut i en villavagn. ” Oj, så rymligt ”. ” Så fint ”. ” Så fräscht ”. ” Så här vill jag bo. ”. ” Man behöver inte bo större än så här ”. ” ”Herregu, tänk att bo så här fint och slippa alla prylar man samlat på ”. ” Det här hade jag ingen aaaaaning om ”. ” Jag har bara hört talas om det och sett på film – hur människor i USA bor – sådana där white trash.”

White trash. Oftast inte sagt med ont uppsåt – bara av ren okunskap egentligen . I början blev jag faktiskt både ledsen och sårad. Förolämpad. Numera har jag vant mig, förstår vad som sägs egentligen och tar inte åt mig lika mycket – lägger bort mina egna reaktioner och jobbar på att ”utbilda” människor. White trash är att bli jämförd med att vara en typ av ”skräpfolk”. Som tillhör samhällets förlorare, som bor i en villavagn i ett område i USA t ex med förlorare, parasiter eller knarkare. Går ni in på nätet och söker efter orden får ni många träffar. Betydelsen är enormt vid. Betyder olika men inte är det bra, inte. Inte i den gängse uppfattningen. Det är det man sett i Hollywoodfilmer – så berättas det för mig. ”OJ, bor DU så här? Häftigt. Jag trodde det bara var white trash ”. Så låter det faktiskt inte helt o-ofta………….

Bara säger.

Då kan jag berätta här och nu att det är INTE så det ser ut. Visserligen råkar jag vara vit men jag är inte skräp. Jag är en Annicka som vågar det många inte vågar – att bryta upp och byta liv. Tillhör gruppen människor, som förstått grejen med ett mer minimalistiskt liv, som inte vill ha ansvar för stort hus och skötsel – och alla kostnader för det. Less is more. Maken kom med förslaget för flera år sedan Vi kunde och GJORDE.  Jag träffar MÅNGA som nu gör samma val. Som letar mindre. Som vill kliva av utgiftskarusellen. Välbeställda människor. Lagom beställda människor. Supermånga äldre som tycker det. Generationsboende. Som har förstått och anammat det fantastiska villavagnskonceptet. Det är så här man bor i England t ex. I Tyskland. I Frankrike. Och i USA, Florida. Välordnat och fint omkring. Skräpnissarna bor liksom överallt. Inte bara i villavagnar.

White ( snarare lite rosa ) –  men inte trash.

Vi är samma som förut men vi gör inte samma. Det är liksom det som är grejen. Att i livets 3:e period göra det man verkligen vill göra. Dra ned på kostnader och lägga pengarna på upplevelser istället. Rätt som det är blir man kanske sjuk och då orkar man varken busa eller hitta på knasigheter. Här och nu. Viss framförhållning men fortfarande HÄR och NU.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag raljerar inte. Pekar inte pinnar. Alla KAN inte göra som vi – av olika anledningar. Jag förstår det. Alla VILL inte göra som vi – av olika anledningar. Det förstår jag också. Däremot vill jag missionera om att vårt val är kommet ur fri och stark vilja att avstå för att få. Det är där det ligger, tror jag. Inga losers, förlorare. Inget ”skräpfolk”. Däremot nybyggare och framtidsorienterare. Är stolt över valet. Inte alla stunder var helt lyriskt fantastiska under processen ( det kostar på att göra sig av med PRYLAR – hur sjukt är inte det ) –  men när bitarna fallit på plats – FANTASTISKT. Man lär känna sig själv på ett nytt sätt. Vem är jag när livet möbleras om?

Har kommit på att jag är en Annicka mer nu än någonsin. Lite mindre rädd än förut. Egentligen ganska säker på vad jag vill och tycker om och säger det också. Inte så bra på det förut. Fortfarande galen i fina färger. Nyfiken. Gillar bus. Har svårt att sitta still och göra inget. Sådant slöseri med dyrbar tid. Älskar att starta projekt. Att göra människor gott. Galet förtjust i att byta gardiner – för att inte tala om att köpa billiga bling-bling örhängen. Lite piff i vardagen skadar inte. Egentligen är jag som jag alltid varit – fast nu mer starkt. Som om det skulle intressera er, men nu var det sagt. Det får räcka så. Vi har inte hela livet på oss.

Älskar livet som gavs mig. Försöker förvalta det. Missar ibland. Lyckoträffar ofta. Slarvar fortfarande bort en del av alla dagar men får förlåta mig själv för det. Jag kan inte allt. Orkar inte allt. Fattar inte allt. Hinner inte allt. Nedrans.

Ujujuj. Så seriöst det var idag, då! Kände bara att jag var var tvungen att framföra mitt budskap. Förutfattade meningar har vi alla. Åsikter har vi alla. Om nästan allt. Vet hur andra ska leva sitt liv. Vad som är bäst. Vad som är sanningen och livet. VÅR sanning och våra liv framlevs precis så som vi vill ha det. Framtidsorienterare och nybyggare. Villavagnskonceptet är här för att stanna och det växer och utvecklas. Jag är FERUKTANSVÄRT glad att få vara med på den resan – både som levare i och inspiratör för Morgan Nyman AB.

Morgan Nyman AB. Ett namn att lägga på minnet.

Inga förhållningsorder idag. Möjligtvis att ni ska stå upp för er själva. Jag kom på det lite sent. Lite stolthet är klädsamt och nyttigt. Inte trampa på någon – men inte heller bli trampad på. Gläfs till eller utbilda. Bara ni trivs.

En villavagnsdag. Rabarberpaj. Egen yttepytteodling. Mums.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det går bra. Just nu. I love. Rabarberpaj med mandelmjöl – I love, too.
Å lakrits. Å Schwarzwaldtårta.  Å mycket smör på smörgåsen. Den heter ju det. Ju.

Ta-ta.
Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se

 

 

Ett liv att leva.

Hilsen.

Att jag bara orkar. Här sitter jag och lurar. Klockan är 04.53 och jag har precis börjat skriva. Gårdagen var full av gårdag. Härliga gäster med många skratt och kortspel och när de gick vid 22.30-snåret, så var det dags för mig och mina rader. Trodde jag. Maken kysste mig godnatt, gick upp och lade sig och jag satt kvar i min lilla skrivarsoffa och…….gäspade, laddade upp bilder, gäspade, laddade upp fler bilder och………somnade. Hejoch hå. Så nu är det bara att börja sitt värv. Pigg? Nä.

Just det.

Vi har haft kärt besök i veckan och gjort roliga saker i det lilla. Hängt och myst. Kraftiga stormbyar vid havet och det tyckte 15-åringen var coolt. Det annars så stilla Medelhavet har rytit till och visat vem som bestämmer. Nu börjar det envisa arbetet med att ställa i ordning stränderna igen – ny sand skall hämtas och läggas ut, bulldozers slätar till och återställer. En solkust utan stränder drar ingen publik. Ett evighetsarbete.

Så stilla är inte alltid havet här.
”Onsdagens storm har orsakar stor skada på provinsens stränder – speciellt i Fuengirola, San Pedro och Estepona. Vågorna som gick så höga som uppåt sex meter har näst intill ”ätit upp” stränderna på många platser. Fenomenet är känt men svårt att förhindra. Därför är det nu behov av stora mängder sand för att förbättra de drabbade stränderna. Detta arbete förväntas komma igång snabbt men det är inte säkert och de drabbade stränderna hinner bli klara till påskveckan då, vanan trogen, årets första stora turistvåg väntas.” Från tidningen En Sueco.

 

Vem bestämmer? Egentligen?

Många av vinterövervintrarna (?) har börjat dra sig hemåt. Vintern i solen och sommaren hemma. Många frågar om jag ligger och solar jämt. Svar: Nä. Tror inte det är nyttigt och det är inte heller roligt. Ibland så, men inte ofta. Däremot går jag nästan alltid i klänning eller kjol största delen av året. Bara ben, liksom. Vinterkläder äger jag knappt. Ibland kan jag längta efter att bära ett par supersnygga läderstövlar. Bara för att. Snyggt med kjol till. Frågan infinner sig alltid: men när ska bära dem, då? Inte kånka omkring under armen – det skulle se dumt ut – menar ha på mig dem. Ni fattar. Anyway. Ytterligare en sak att äga och som tar plats i garderoben – som är begränsad.

När vi tömde huset och bytte liv gjorde vi oss av med mycket. T o m mina snygga läderstövlar……….

Längtar jag tillbaka till det livet? Dubbelbottnat. Är man en tänkare som jag, så visst flyger tankarna förbi emellanåt. Saknar mina vänner på vår gata. Mina nära och kära. Saknar mitt växthus. Såklart älskade jag vårt fina hus. Mitt lila badrum………Saknar inte vintrarna, mörkret eller regnet och kylan. Älskar solen. Möjligheten att bara gå ut i sommarkläder. Skiftningarna i årstider här, också. Blomsterprakten. Det fria livet.

Trivs inte inlåst.

Man får och man får avstå – det är det som är Livet. I det stora och i det lilla. Livsval. Man får göra det som känns rätt. Fel blir det alltid någonstans ändå – men dagarna med götta i måste vara fler än de med lort – det hävdar jag bestämt. Ingen som gör livet åt en – det får man ordna själv. Just nu passar det perfekt så här. Jättemycket mer gotta än lort. Facit har ingen och vem vill egentligen leva livet med svaren innan man ens ställt frågorna?

Min vackra brudklänning. Den fick stanna kvar.

Villavagnslivet, då? Jo tack. Vi har det perfekt i vårt lilla hörne på Söderslätt. Fria vyer. Nära till mysiga Ystad. Man kan älska Skåne väldigt lätt. De gula rapsfälten förblindar när den tiden är. Magiskt vad Moder Natur kan bjuda på. Vallmofälten med blåklint i. Pilallérna med sina vindpiskade pilar. Abbekåspotatisen är INTE att leka med. Man äter den. Under njutbar tyssssstnad. Den godaste vi mumsat på. Bussen utanför tar en till Trelleborg och Ystad lätt. Till Göteborg åker man från Malmö med lyxbuss för 170 SEK.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nä. Om man skulle sluta sina ängkla rader? Lagom nu, kanske? Klockan är 06.13 och jag har inte nickat till en endaste sekund. Fokuserad. Inte en endaste rubrik, heller. Jag gör som jag säger, helt enkelt. Impressed. Vill bara säga att det jag skriver om här skall vara lättläst och i bästa fall underhållande. Det händer så mycket förskräckligt i världen – jag är fullt medveten om detta och har såklart åsikter men jag har valt inriktning. I kåserier ryms inte olycka och katastrofer. Det skulle bli så fel åt andra hållet.

Som alltid.

Önskar er fina dagen. Idag blir det kortspel igen. Ihop med ett tyskt par på campingen intill. De kan inte engelska och jag kan inte tyska men vi förstår varandra ändå. Man fattar när man vinner eller förlorar – oavsett språk. Tro mig. Blickar och gester är internationella. Jag gestikulerar vilt på tyska, bara så att ni vet.

Ha en finer helg och vecka. Vårtecknen har kommit hemma. I know. Är hemma ofta. Ju. Kortare sejourer oftast. Villavagnspassionsjobb.

Blåbärsris på Costa del Sol.

För ovanlighetens skull önskar jag er inte godnatt. Färskvara på detta kåseri. Säger god morgon och önskar det. En riktigt god sådan och så likadan fortsättning på dagen, helgen, veckan. Hoppas era önskningar och längtan efter något specifikt kommer till er. När tiden är mogen. Allt gott till er. Hela tiden.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Aj C jo.

Hilsen.

Karameller är gott. Jättegott. Speciellt Dumlekola. Bästa stället är i munnen, förståss. Då smakar de bäst. Får man en karamell i ögat – njaä. Smakar inget. Gör bara ont. Inget drama men så var det. Den 6 januari är den dag man firar jul i Spanien – lite mycket förenklat. Det är barnens dag. Jag har skrivit om det tidigare. En stor fiesta/karneval – där stora processioner går genom staden ( i typ alla städer ).

Ett tag sedan nu. Tycker om den här figuren. Ur Polarexpressen med Tom Hanks

Det är fest på spanskt vis. El día de los Reyes magos  är en spansk allmän helgdag.Samma motsvarighet finns i Sverige, Trettondedag Jul. De tre vise männen – som INTE heter Kasper, Jesper och Jonathan utan Kaspar, Melchior och Balthazar åker i kortége, vinkar glatt och slänger godis åt höger och vänster.  Vet inte men tror det var Balthazar som tjottade iväg en godis rätt i plytet på mig och jag stod oturligt till vänster. Mitt på höger öga. S k korskastning. Gjorde rejält ont men en viking gnäller inte. Inte jag heller.

Alla barn och vuxna plockar godis. Alla har kassar och fickorna fulla.

För att göra en kort historia lång: Jag har haft en misstänkt död fluga/mygga i mitt högra sedan dess. Något svart som följer ögonrörelsen. Tog mig i hampan och gick till ögonläkaren. Fick veta att glaskroppen fått pyspunka. Den kan få det av slag mot huvudet, plötsligt våld och liknande. En flygande godis är ett typiskt plötsligt våld.

En mygga i ögat gör ingen sommar.

Glaskroppen är den geléaktiga vätska som ligger som utfyllnad i ögonhålan. Den degenereras allteftersom vi blir äldre också – men i mitt fall kan inte detta vara möjligt. Ju. Ni hör ju själva hur fel det låter. Nyponros.
I vilket fall skulle jag hålla kontroll över eventuella synförändringar – för det SKULLE kunna bli näthinneavlossning av detta. Att tappa dem vore illa. Så vad lär man sig av detta? Plötsligt händer det och det är inte alltid storvinst.

Ibland ska man blunda.

Första. Andra. Tredje. Såld till kvinnan i den gröna hatten. Eller mannen där – med hamstern?. AUKTION.  Spännande saker, detta. Morgan Nyman AB har precis startat upp detta nya grepp. Här kan man verkligen göra sitt livs affär! Om man vet vad man vill ha och har finansieringen löst – så är det bara att ge sig på det. Förstår ni – vilka möjligheter!!

Direkt via hemsidan kan du buda hem utvalda villavagnar! Första auktionen börjar fredag 22/2 och pågår till lördag 2/3 kl 15. Därefter startar en NY auktion. Alltså söndagar klockan 15:00 till lördagen efter klockan 15:00 och fortlöpande framöver. Varje vecka möjlighet till spänning och bra affärer!!!
Du med högst bud vinner!! Tänk känslan : att vinna budet och göra en superaffär?
Skapa ett auktionkonto, logga in och börja buda redan idag!!  https://auktion.villavagnar.com

Ett villavagnsvardagsrum. Inte dumt, väl

Över till något helt annat:
Nu ska jag börja med rubriker. Det har jag lärt mig skapar tydlighet. Jag kan inte lova att jag kommer ha någon konsekvens, jag kommer att glömma av, men jag har i alla fall prövat. Har prövat förut men det gick inte då, heller. Glömde. Imorgon är en annan dag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Över till något ännu mera annat:
Ibland ger jag mig ut i världen och går.  Långt. Aldrig FÖR långt. Anyway. Då får man bli varse saker. På en av promenaderna fick jag syn på en resväska på trottoaren. Blev inte så förvånad – det kan ligga allt mellan himmel och jord här. Skräpigt här och var. Går närmare. En brunn. Fylld med spetsiga pinnar. Ovanpå en resväska för att skydda – eventuella olycksaliga att falla i? Med tanke på den lille Julen, som ramlade ner i brunnen i Málaga och förolyckades – ni har säkert läst om det – blev jag faktiskt redigt förbaskad. Att lämna detta hål så här och dessutom riggat med dessa riktade pinnar. För jäkligt. Jag skickade meddelande till Policia Local på FB – de hade kort svarstid – kunde haft – och fotade vad jag sett och berättade var. De återkom efter en vecka. Snabbt. Som Post Nord. Lovade att åtgärda. Imorgon ska jag kolla om det hänt något. I verkligheten. Ullmerkottar.

Snart fulltecknad:

Picknick vid Dourofloden. 700 meter upp.

Snart fulltecknad:
2 platser kvar till Portugal nu! 19 – 26 september. Kan t o m bli så att den blir fulltecknad i veckan. 1 par från England som vill hänga på. Superkul. Någon av er som skall med?? Hör av er HÄR !

Dessa rubriker, alltså…….:
Dags för finito. Ryggläge. Sleeping mode, som man kan säga på amörrikanska. Dagen har varit fantasiskt rolig – med nya grannar. Han 83. Hon 79 och så coola, som allra helst. Från England/Österrike/Tyskland. Så mycket skratt tillsammans. Hjärtat har inga rynkor, som vännen Mona brukar säga. Just så. Insidan räknas även om glaskroppen har pyspunka eller knäna knarrar. Glimten i ögat och nyfikenheten – den håller en ung i sinnet Så………var nyfikna! Tror kroppen trivs bättre också.

G´natt.  Lefven väl och hedra varandra, för att de må gå er väl och ni må länge leva på landet.

Ta-ta.
Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Sputta barr? Gör rätt. Gör om.

Hilsen.

Så är det långsamt dax att summera året.

Någonstans är det väl bra med avstamp. Årsbrytningen gör det naturligt. Enkelt att räkna. Man kan i o f s summera den 23 maj eller varför inte den 15 september – det kvittar ju. Eller hur? Andra kulturer har andra tideräkningar och de överlever sina seder.

Avstamp fast bara med en fot. Det räcker.

Vet att jag förr i tiden ( runt 20 – 30 års åldern ) var livrädd för att tänka tillbaka på året som gått – för allt jag kunde ha gjort istället – om jag bara vore unset lite bättre eller klokare. Med åren har jag fattat att det inte är till det minsta nytta att ångra. Jag är ingen Einstein. Ingen Zweistein, heller. Bara en Annicka. Gjort är gjort. Möjligen kan jag konstatera och ta lärdom. ”Gör inte om det där ELLER Gör mera av det där. ” Eller så glömmer jag bort vad jag skulle komma ihåg och blir förvånad över resultatet. Som sagt, jag är bara en Annicka.

De här chipsen var goda. Det skall jag komma ihåg. Tror jag. Fråga mig nästa nyår.

Fast….snacka går ju. Jag är min egen bödel. Har alltid varit. Jag slår hårt och skoningslöst mot mig själv. Upp som en sol och ned som en…….fläskpannkaka. Den är godare än vanlig pannkaka. Om man nu får välja vad det är som skall falla neder.

Ugnspannkaka med göttigt fläsk i.

En tillbakablick.  Liksom en slags rensning.  Som att ha kommit hem från en strapatstrik förmiddag i skogen med korgen full av lingon och svamp. Huvva. Där ligger det godsaker och………skräp.  Liksom ingen idé att bli irriterad på skräpet. Det ingår i paketet. I skogen finns det skräp. Som vi kallar det.  Det ingår. Livet är också fullt med skräp. I alla fall: Allt passar inte i sylten eller stuvningen. Sitta där och sputta granbarr när man äter svampstuvning. Nej. Bättre då att till nästa år rensa bättre men inte att sluta plocka lingon eller förvälla kantareller. Då blir livet trökigt. Fläskpannkaka utan lingonsylt? Nä. Omelett utan svampstuvning? Nä.

Sluttittat på Calle Ancha.

Julen kom, gick och drog. Mina inlagda sillar smakade finemang. Herr Jansson gjorde sin entré i det Ekengrenska huset. Han var god. Risgrynsgröt blev det också. Just nu puttrar det på spisen. Maken värmer gröten.  Jag gjorde en rejäl laddning.

Jag är bortskämd. Får alltid frukosten serverad. På radion sjunger Michael Boublé  ” It´s a beautiful day”. Så passeligt. Hur vet han det?

En härlig dag i december.

Arbetskamraterna på Morgan Nyman AB smaskade på delikat smörgåstårta alldeles innan julledigheten. Hela go´a järngänget. Den såg god ut. Jag fick bilder sända till mig, så jag åt med ögonen kan man säga. Härligt med tillhörighet. Tur att det finns internet och snabb kommunikation. Inte som den på hotellet i förra veckan, som jag skrev om. Tror det fortfarande ligger bilder i etern och försöker ladda upp sig. Jösses så långsamt det gick …..Har inte tålamod med sådant längre.

Smörgåstårta. I like. Jättelike.
Godingarna på Morgan Nyman AB. Som bygger, projekterar, funderar, skapar……..Några fattas, ser jag.

Att vara digital nomad och göra sitt jobb på nätet förutsätter internet. Det är inte så utbyggt överallt, kan jag lova. Vi är bortskämda med det hemma i Sverige. När jag så gärna vill göra bra och det inte går pga att verktyget fallerar. Nu har vi installerat fiber här i Spanien och livet leker. Vilken skillnad!!! Jag har slitit hårtestar och bölat av frustration mer än 32 gånger, kan jag lova er. Nästan nervrak. Fått smaka lite för mycket på den frustrationen, så jag har väldigt kort stubin numera om det krånglar. Lägger ner och går iväg direkt. Kroppens celler skriker INTE KRÅNGLA NU IGEN!!!

Nervvraksfötter.

Just nu är det minusgrader i Skåne.  Vi följer vädret via en webkamera. Häftigt. Vi kan se när det blåser, om snön faller……..i realtid. Teknikens under.

Här är det ljust och fint. Lär komma lite regn imorgon. Det kan vi stå ut med. Nyårsafton på Apelsintorget I Marbella med goda vänner. Strax innan 12-slaget  skall man äta upp 12 vindruvor och önska sig något och klockan 12 skålar man i CAVA. Den kostar för övrigt bara 20 kronor, så man har råd att skåla ofta och länge.

Vad önskar jag mig av det nya året?
Att våra familjer och vänner får vara friska, såklart. Vi också. Utan det är inget värt att önska fånigheter.

Hälsan är viktigast. När man inte har den – då förstår man bättre……

 Av VÄRLDSLIGA ting önskar jag = måste jobba på:

  • att jag kan fortsätta bidra med försäljning av fler villavagnar. Det vore joggans kul.
  • att Unnadigresan får blomstra. I det lilla. Att mina resor blir fullbokade varje gång. Jag har ju bara börjat….. Förutsätter bokningar, förståss. Utan er inget mig.
  • att jag hittar min förlupna jeanskjol
  • att tandläkarräkningen håller sig på minimal nivå även under 2019. Bra gaddar, trots allt.
  • att mitt citronträd bär frukt
  • att jag inte missar mandel- och mimosablomningen
  • att en massa hemliga saker går vägen
  • och allt annat som inte är ett dugg intressant för er eller värt att nämnas och en bonus om det faller in.
Fint namn på en gata!
Egna. Goda.
Unnadigresan.
16 – 23 april
19 – 26 september

Så. Ända in i aftonsången. Nu är Ekengrenskan klar. Helt färdig.

Önskar er allt gott i hela världen och lite till. 2019 blir bra.

Kramar. Många.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

 

 

 

 

Ett revben gör ingen sommar – bara ont.

Hilsen.

Känslan när man tappar kontakt med marken –  och inser att man kommer att falla i backen – hinner tänka ”akta tänderna” – nu är det kört  – bryter jag något – och i samma stund hoppar trottoaren skoningslöst på en och attackerar med all kraft. Tänk er själva – en hel trottoar mot en värnlös kvinna. Aj. Ont.

Tänderna klarade sig

Var på väg hem från vår kära och generösa granne och fått serverat den mest fantastiska middag med älgstek, gräddsås och svartvinbärssylt.  En efterrätt av himmelska smaker med lime, digestivekex och grädde – och kondenserad mjölk. Vet inte receptet. Kommer inte ihåg receptet för jag öste i mig och lyssnade inte. Så gott. Lyxigt supergott. Ska fråga om hon avslöjar hemligheten. Gott vin till maten och sangria. Många skratt och supertrevligt. Vi bor några hus ifrån varandra, så vid hemgång satte jag inte på mig sandalerna ordentligt. Bara körde i fötterna och marscherade hem med maken arm i arm. När man håller i honom är man trygg. 100 meter till Hemmet.Tänkte jag.
Jag slet mig.

Knäpp dom. Tips från coachen

Med sandaler och remmar i alla väderstreck, ojämt underlag och vickande kakelplattor föll jag som en fura. Landade på magen med knuten näve mot bröstet ( varför inte ), hela denna kropp ovanpå det och känner stark smärta. Flämtar, kvider och känner efter. Ont i revbenen men i övrigt ok.

Badankan i säker miljö. Mjukt och fint. Typiskt revbensparadis.

Så fort det kan gå från skuttiga ben till ynklig äldre kvinna, som ojar sig varje gång hon måste nysa och DET MÅSTE HON HELA TIDEN!!! Har inte nyst på flera år men nu är det som om någon jäklas. Att vända sig i sängen är förenat med ångest. Hur många revben kan man ha? Alldeles för många, känns det som. Nåväl. Slut på revbensstoryn. Finns grillade på Hemköp.

På tal om att stupa. Vet ni att buddhisternas tempel heter STUPA? I Benalmádena – som ligger mellan Málaga och Fuengiróla – ligger ett sådant tempel.  Så vackert och storslaget. Mäktigt.
Ligger på höjden med vidunderlig utsikt över Medelhavet. En stupa symboliserar Buddhans upplysta sinne. Jag kan tyvärr inte förklara tanken bakom dessa stupor så att ni skulle förstå. Mest för att jag inte förtår fullt ut själv. Viss förklaring finns här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som ”vanlig” är man välkommen hit. Ingen inträdesavgift än i alla fall – och man säljer vissa föremål i den lilla butiken utanför – som går till upprätthållandet av stupan. Den vetgirige kan  komma hit för att lyssna på föredrag, ha ceremonier och bara vara.

Har representerat Unnadigresan och Morgan Nyman AB här nere i Marbella.  En mässa av mindre format men icke desto mindre välbesökt. Det finns ALLTID tillfälle att tala om bra saker och MNAB:S VIllavagnar och Min Passionerade Lilla Resebyrå – kan man prata hur mycket som helst om. Med glädje.

Bo i villavagn och arrangera härliga resor till Portugal – det gör jag.

Allså. Nu är det så att jag stänger butiken. Sitter i soffan med TV:n på lågt ljud och datorn i knät – med en kudde emellan – för att undvika lårhetta. Fötterna på bordet och i lagom gosig position. Inte nog med att jag har revben som gör sig påminda – nu klättrar en myggjäkel på mina ben.  4 bett räknar jag till och det tyder på att den klättrat LÄNGE – och ni skall veta att myggbett kliar så in i Norden på mig. Fula bölder och fyttirackarns. Jag river mig själv till vansinne. Ingen rolig historia. Dessutom är klockan 03.05. Nu är det nock.

Färdigsnackat.

Imorgon är det lördag igen. Eller söndag. Fast det är lördag nu. Vet inte hur jag får till det. Ingen åning på allt.

Önskar er inga myggbett eller krossade revben – det är då ett som är säkert. Knäpp sandalerna och undvik älgstek – eller om det var gräddsåsen som gjorde mig vild. Gudomligt gott var det, men se hur det gick!!!!

Ha en fin vecka ! Nu väntar bingen men först skall jag lägga ut det jag skrivit och det i sig tar 40 minuter till.  Hasgtaggar hit och dit och kopiera o klistra.

Vad gör det? Natten är lång och jag skall ändå snart gå upp. Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Sant.

Godmorgon i ottan och kram på er! 03:28 so far och NU börjar det klia. Myggotäckingar.

Ta-ta.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Uppför och utför. Nedför och varför.

Hilsen.

Det är så dags. Ni vet. Fast inget Ring så spelar vi. Inget Melodikryss. Inget 11-kaffe. Det är ingen åning på allting. Man har inte sådant i Portugal och förresten hinner jag inte med det, heller. Full sula hela dagarna.

Jobbe å jobbe………….faktiskt.

Meningen med den här Villavagnsbloggen är att inspirera till ny livsstil. På det ena eller andra sättet. Det gäller nu bara om det är så att man inte riktigt är tillfyllest med det liv man lever OCH har möjlighet att påverka. Om man känner att man har allt men ändå är det något som ligger inom en och lurar. Så KAN det vara.

doors-1767563__480.jpg
Inte lätt att välja, alla gånger.

En förändring måste inte vara omvälvande och bombastisk. Det kan räcka med att möblera om, slänga de urvuxna kläderna, eller att ta tag i den övergödda vinden – som har saker den inte vill ha och inte fattar varför den måste ha allt som ingen annan heller vill ha. Ni fattar. Men…….det kan såklart också vara så att man har det perfekt och inget önskar mer uti denna världa – då kanske bilderna kan vara trevliga att titta på? Eller? Här kommer en trevlig, t ex.

Det blev bra. Jättebra.

Kanske sår jag några frön, som kan leda till ett uppvaknande. Detta att vända blad och komma ur traggliga spår – det är det många som vill – men som inte orkar, vågar, törs………Slöseri med livet, tänker jag. Att sälja hus och ägodelar ( av fri vilja ) att avstå för att få ( av fri vilja ) och pröva nya stigar ( av fri vilja ) att skapa ett hem med nya förutsättningar genom att köpa villavagnen av Morgan Nyman AB ( av fri vilja ) att inse att det KAN gå åt skogen ( med modifikation för om ingen dör  eller blir allvarligt sjuk av det – så gör det inte så mycket ) men ändå göra ( av fri vilja ) ……………………….allt det där handlar ju om ny livsstil. Förändring till det bättre. Det man känner i hjärtat att man måste. Egentligen.

Solen går upp och ned men inte samtidigt. Ju. Utsikt från balkongen på vingården i Portugal.

Av förståeliga skäl ( jag förstår dem i alla fall……) så blir det utöver det ovan inte så mycket villavagnssnack idag. Det pågår saker, kan jag bara säga och då har jag inte sagt för mycket. Jag har egentligen sagt väldigt litet – men i alla fall så jobbar vi bakom ridån, så att säga. Massor med projekt i villavagnsvärlden på Ranstadverket. Långa bollar och processer men ohhhhh, så bra. Just idag säger jag inte mer. När det är dags så är det dags och under tiden så kommer andra bra dags, helt enkelt.

En film kan jag visa, så att ni bli lite läskade av en Premium Country. Gediget byggd hos oss av oss för er.

Veckan har varit rolig och en skön urladdning. Lång färd och mycket jobb innan, kan jag lova. Resultatet blev precis så som jag önskat mig i den bästa av världar – och den världen visade sig. Allt har klaffat.

received_2246418498967648 (1)
Han sa……” Få se vem som kan luta sig framåt mest utan att falla  ”……… såklart man hänger på…….. Det blev inget fall och inte så mycket lut, heller. Roligt i alla fall.

Porto erbjuder bus och kultur, backar upp och backar ner och kullerstenar maximum, Douro golvar en med sin skönhet, vädret har varit perfekt och varmt…….runt 30 c och det är mycket, som vi vet. Fantastiskt god mat, härliga utflykter, picnics, vinprovningar, poolbad, restauranghäng, båtutflykt, mera vinprovningar, vila, vila och avkoppling till magiska vyer. Som grädde på moset – många skratt och mycket bus – och nyfunna vänner. Tack.

edf
Porto, Porto. Lite tokig är du allt

Att ha en resebyrå och fokusera på små grupper – det är det jag vill  och det är det jag gör. Fantastiskt trevligt att göra det bästa för ett fåtal.  Man hinner med alla och kan vara lyhörd och svänga om i programmet – om man märker att något inte stämmer. Helt suveränt. Vinner alla på. Jo, det är lite dyrare än att åka charter – men jag lovar – det är något HELT annat. Det passar många men absolut inte alla. Till Portugal kan max 8 personer följa med på varje resa. Jag har en hyrbuss och i den åker hela gruppen på utflykter. Jag kör dit man vill. Bara en sådan sak.

dav
”Every man has a dream.”

Nu inser jag att klockan är slagen. Här är klockan 01.57 pip och hos er är den 02.57 pip. Det betyder att om jag tänker på vad klockan egentligen är, så är jag jättetrött nu…….Ändå är det rätt vettig tid. Jag har suttit uppe till 05.30 flera gånger och kåserat. Inte önskvärt men om det är det jag måste göra ibland, så måste jag.

Önskar er alla en superfin vecka. Hoppas ni inte fryser och blir förkylda eller att ni får P-bot och kvarskatt. Sväng förbi Morgan och beställ den där villavagnen. Tror det är dags nu.

Vi hörs nästa vecka!! Ikväll släpper jag datum för vårens Portugalresa. 16-23 april.

Ta-ta.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Öva och pröva. Sinnena döva. Nu ska jag söva. Typ.

Hilsen.

Klockan går efter med hel timme. Skönt. Mer kvar av natten – det behöver jag. Har ju lovat att skriva mitt lilla inlägg i debatten om just allt och inget – till lördag morgon – och inte ens en resa till Portugal kan ändra på det. A woman´s gotta do what a woman`s gotta do och det är precis vad hon gör, det – Ekengrenskan.

Ur led (roligt) är tiden

Timmen fick jag när jag landade i förra veckan – Portugal ligger efter i tid, helt enkelt. Jag håller envist fast vid den i denna sena stund. Inte en chans under dagarna i denna vecka. Har min första resegrupp precis nu. Vet att om jag vilar huvudet på kudden nu – då är det kört.

Om jag inte varit här – så hade jag säkerligen varit på Elmia Husvagnsmässa i Jönköping och inspirerat er alla. Var skall sleven vara om inte där? Villavagnsälskare som jag är. Morgan Nyman AB ställer ut där i år – och visar upp storsäljaren Westcoast 32. Den modellen är det så mycket komfort i för låg penning. Väldigt mycket ”bo” för slantarna, helt enkelt.

Du som sköter lilla mig och andra skönheter på hästgården – måste väl bo någonstans?

Jag har varit med så många gånger nu – så jag vet att den gör succé var än de än gör entré. Med sina effektiva 32 kvm får man 2 sovrum, 1 vardagsrum och integrerat kök, såklart toalett och dusch, garderober, sängar och madrasser, luftvärmepump, vinterisolerad, kyl-o frys, spis, bäddsoffa, matplats m m, m m. Vaaaansinnigt välplanerat och välutrustat!

En synnerligen smart studentlya – för de egna unga eller att hyra ut? Inte så himla dumt……

Som ekonomibyggnad på ett lantbruk – vansinnigt användbart med denna villavagn ( eller någon av våra andra modeller ). För de anställda att bo i – eller för den nära familjen – som man inte vill ha någon annanstans än just nära på den egna tomten.

Litet bo jag sätta vill. Lätt som en plätt med en villavagn från Morgan

Elmiamässan har öppet t o m den 9 september och Morgan Nyman finns i monter U01:08

När ni läser detta har det blivit dag 5 för mina resenärer med Unnadigresan till Portugal och Douro och Porto. Jag är lycklig över att ha arbetat fram detta koncept med mina partners här. Vinprovningar, utflykter, goda middagar, transfers, goda luncher, mera vinprovning, slappa vid poolen, sova en tuting mitt på dagen, betagande vyer och stort välbehag.  Full pott.

Vinprovning på Quinta utmed Dourofloden i norra Portugal

Idag kunde de som ville, få följa med Rafa och flyga över vinområdena här. Det var en upplevelse att skriva hem om. Wow – kan jag sammanfatta det med. Svindlande och fantastiska höjder. Ångrar inte åkturen en endaste sekund. När Rafa lutade planet en stund, för att jag skulle se mer – blev jag 1.8 ggr tyngre än jag är. DET är tungt. G-kraft kallas det tydligen. Det gick knappt att lyfta huvudet!!! Så………säkrast att undvika G hädanefter. Tunga grejor. Ingen Glass. Ingen Glutenfri bulle. Ingen Gourmetmat. Fast……………om man tar bort G så blir det ourmetmat och det duger för mig. Lass också. Lutenfri bulle går bort.

Pastel de nata – börjar inte på G och ha inget G i sig, heller. Frasig vaniljskrämspaj i miniformat. Går åt många.
Å DÄR trycktes jag ihop lite…….. en liten G-kraft slog till……

Imorgon, som är idag eftersom klockan är halv 1 på natten hos mig och halv 2 hos er –  skall vi ha med oss men mumsig picknick-korg med godsaker och vin ( inte vin till mig eftersom jag kör hyrbilen ) och åka till en magnifik utsiktplats några mil bort. Jag har varit och rekat några gånger och det är så magiskt vackert, så hälften kunde räcka………vilket ju är bra då att det är dubbelt så fint som egentligen hade räckt. Ni fattar.

Say no more………

Jag kommer att göra fler resor enligt detta koncept nästa år – men vilar lite på hanen vad gäller datum. Jag är ensam i min Passionerade Lilla Resebyrå, så jag får göra saker i tur och ordning och göra utvärderingar efter varje resa.  Det blir i alla fall 2 resor i september/oktober nästa år och kanske någon till i juni. Datum kommer jag att bestämma om någon vecka när jag diskuterat med mina samarbetare här nere – alltså de som levererar det jag beställt. Det är bara att sända intresseanmälan HÄR!

Portugalien.

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva, men enuff is enuff. Hjärnan är lite rörig – har lite administration jag måste göra också, innan jag somnar mitt i ett P eller litet ö.

På söndag är det slut på valrysaren. Vi hoppas på det bästa för de flesta, helt enkelt.

Måtte ni ha en fortsatt skön höstvecka med sol och vackert på dagar och kvällar – och för kanske allas bästa – vatten på natten.

Gött mos, som vi säger i Göteborg. Det är i alla fall en positiv hälsning från mig till er  – även om ni nu inte gillar mos.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Douro då´rå.

Bom dia.

Så heter ”god dag” på portugisiska. Såpass har jag lärt mig. En god dag har det sannerligen varit. 34 c idag den 31 augusti.

Befinner mig i Portugal, i staden Peso da Régua – alldeles invid Dourofloden. Det är SNART det gäller. Om några dagar kommer mitt första resesällskap. Jag är här i förväg, för att fila till, bekräfta och ändra sådant som redan är bestämt. Välja menyer, få reda på att restaurangen jag bokat har stängt för semester…….å sådana grejor. Det är oehört glassigt att ha det som jag har det – men det är också ett stort ansvar. Måste ju leverera det jag lovat ( och det som andra lovat att de ska leverera till mig…… ). Logistik är finurligt. Att tänka ut i förväg allt som inte kan hända………

Douro-floden

Jag är i vinets förlovade region. Ett speciellt klimat, en speciell jordmån och och annat som gör att dessa vindruvor trivs här.  Här odlas inte bara vinsorter för att göra det beryktade portvinet – utan även bords- och starkviner. De omkringliggande bergen skyddar vinodlingarna från Atlantens kyliga vindar. Här lär ha odlats vin i årtusenden. Läs gärna mer HÄR !

Det är en fascinerande bygd detta. Vet inte hur många gånger om dagen jag säger Fantastiskt! Underbart! Magiskt! Himmelskt! Utan jämförelse! Vilket lugn! Vilken frid! Överdriver inte en enda gång.

Grillat kalvkött.  Tuggade ofta och länge.

Idag har jag besökt ett antal olika utflyktsplatser. Lagt in i GPS, ritat körschema och tillsammans med min partner på vingården gjort logistiken för dagscheman etc etc. Jag har gått gata upp och gata ned, för att hitta lättast möjligt. Har kontrollerat var parkeringsplatserna finns – eftersom jag hyr en liten buss för mina gäster. Gatorna är trånga här och man kan definitivt inte parkera där man vill. Provätit på några utvalda restauranger har jag också gjort – och det är en förjolad tur det – för allt är inte gott. Man vill ju inte sitta där med skägget i haklappen och skämmas inför sina resenärer. Inte om man förebygga större misstag, i alla fall.

Jag kan däremot meddela att bakelserna är jättegoda, så dom skall jag provsmaka imorgon igen. Eventuellt dagen därpå. Jag betalar själv, så jag skäms inte. Inte jättemycket.

En om dagen håller doktorn inom räckhåll

Imorgon skall jag se till att åka rutten från utsiktsplatsen till en av vinprovningarna – där vi bl a ska få smaka på ett 70-årigt portvin. Jag säger VI, men i själva verket är jag chaufför, så jag får endast lukta på korken vid själva begivenheten. Inte utan mitt körkort, liksom.
Jag har lagt in adresserna på GPS:en men ibland villar den bort en – så man förstår inte riktigt hur den tänker. Hur svårt kan det vara? Luring, den där. Små usla vägar, där man inte kommer fram – och smaaaaalt. Portugiserna kör gärna fort och nära, skulle man kunna sammanfatta det. Har rest här en del innan, så det är inte en förhastad slutsats. Det är bara att ta det lugnt.

På söndag åker jag till Porto och gör samma genomgång och på tisdag kommer mina resenärer. De har längtat, har jag förstått. Jag också.

Porto och båttaxi

Ber att få tacka er alla för omsorgerna om maken, som råkade ut för sprucken blindtarm och som fick åka i ilfart till sjukhuset i förra veckan. Han låter hälsa att det blir bättre och bättre. Sista dunderpenincillinkuren ikväll. Rätt omrört inne i magen, sa operatören på sjukhuset – så det tar tid att läka inifrån. Det gör han nu. Lycka.

Lycka med friskt

Med en sådan torr sommar, blir det inte mycket gräs att klippa. Vi har en liten plätt utanför villavagnen, som vi håller vårdad. Vi sparade gräsklipparen från när vi sålde huset – så den har vi använt – men inte då i sommar. Mysigt, tänkte åkersorken och byggde tunnlar. Små rackarns hål här och var. Sorkar är söta på bild – ungefär dit har jag kommit. Så…………….med allt regnande det sista, har gräsmattan blivit grön igen och då har vi brummat med motorn – kors och tvärs. Har hört att sorkarna inte tycker om ljud. Får se om det stämmer.

Sork eller mus – vem bor under vårt hus?

När i åker på vinterförvaring till värmen, så är det en del saker som skall skötas innan. Bl a skall bil och husvagn ( inte villavagnen ) på vinterförvaring. Onödigt att de står ute vintertid. Krukorna skall tömmas på jord – så att de inte köldspricker. Rent allmänt lite fix hit och dit – men maken får inte bära tungt och jag försvann ju till Portugal – så vi får ta det sedan.

Vinterförvaring.

Denna gången blev det inte så mycket villavagnsprat – det som ligger mig så varmt om hjärtat. Hade vi inte sålt huset och köpt en villavagn – hade jag inte suttit här i Portugal nu. Den saken är klar. Då hade jag suttit någon annanstans förvisso – men inte som resebyråägare. Livet hade tagit sig andra stigar eller motorvägar – men detta livet är PERFEKT! Så lite att bry sig om när man åker. Så fräscht när man kommer tillbaka. Så smart. Det bästa är att om man tröttnar eller livet tar vändningar som man inte vet eller tänkt – då är villavagnen säljbar. På plats eller utan plats. Bra andrahandsvärde, helt enkelt.

Nu får det vara nock. Har saker att göra. Sova till exempel.

Ha en fin vecka.
1:a dagen i september. Snart är det val. Jag har förhandsröstat. Nu får andra göra sitt.
Må gott och hoppas ni köper en villavagn och sedan åker med Unnadigresan till Portugal. Eller tvärtom. Ni kan välja själva i vilken ordning. *Ler*

Hälsar,
Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Reker. Så´na man-eter.

Hilsen.

När jag var liten ville jag åka radiobil. En radiobil var ju en polisbil, alltså. Skulle varit  coolt. Tyckte jag då. Inte nu längre. Det skulle vara en skam. Siktar inte dit, om man säger.

Ambulans, då? Har ni åkt det? Mindre lustfyllt men oerhört bra att möjligheten finns. När man behöver – och det gör man ibland. Beundrar dessa ambulansförare – som måste vara beredda på precis allt – och vara både proffsiga och inkännande.

Numera uppdaterad

I veckan blev det en sådan färd. Maken hade förfärliga magsmärtor, som eskalerade under dagen. Självklart tog jag på mig skulden och tänkte att det var min förfärliga mat, som var orsaken till plågan. Själv kände JAG inget men man vet ju aldrig. Lovade mig själv att ALDRIG mera laga mexiköttfärsgryta. Lovade mig själv att ALDRIG mer hälla i kikärtor- som kan svälla bukar så förfärligt Tänkte att även chili nog var förödande för magar, och lovade bort det också. Maken plågades men sa inget.

Kiknande ärtor är ofarliga

Vid 16-tiden hände något och smärtan övergick till värre smärta. Fortfarande var köttfärssåsen den stora syndabocken i min värld och jag kände mig så skyldig.  Nu skyllde jag på de ilagda morötterna. Maken sa inget som vanligt – jag tog på mig det. Som alltid. Jag är bra på att ta på mig dåliga saker. Var ska åsnan vara – jo. sist.

App, app, app……Sist i ledet.

Det sa min fröken i 1:a klass. Hon sa alltid att när man räknade upp personer, så skulle man ALDRIG börja med sig själv ( vilket INTE gäller nuförtiden, verkar det som ). Så…….om man t ex vill berätta att Kalle, Pelle, Asta,  Kulla-Gulla och jag har varit ute på foderstråt i Kabeljo – då skall JAG stå sist. Åsnan sist. Jag skall APSELUT inte gå före Kalle – i skrivspråket. Det ansågs som egotrippat och själviskt. Inte före i själva uppräkningen men jag får nog GÅ först om vi skulle ut och promenera på riktigt – jag, Kalle, Pelle, Asta och Kulla-Gulla. Jag skulle tränga mig, det vet jag.

Inte sist

Tillbaka till ambulansfärden i den svarta natten. Vid 23-snåret ringde jag 1177 och vi fick prata med en sköterska om symptomen. Hon kunde inte riktigt konstatera vad det var, att det var akut var inte att tveka på. Ring ambulansen, sa hon. Då gjorde jag det. Nu var maken i ett kritiskt läge. Varm och kallsvettig och i mycket svår smärta. Färden till Ystad Lasarett var den längsta någonsin. Ca 4 mil dit, men det kändes som en evighet. Varje vägbula fick maken att kvida av smärta.

Syster Yster

Väl på akutmottagningen jobbade många änglar. Det togs prover i hur många flaskor som helst. Smärtstillande pumpades in. Röntgen och undersökningar. Mer flaskor med blod ut och lösningar in. Det konstaterades brusten blindtarm. Operation dagen därpå. Dropp och flytande penincillin var 4:e timme.  Phu. Bättringsvägen. All lort från ”ruptured appendix” borta från magen och riktning framåt mot det vanliga livet.

Sååå fort kan livet förändras. Man vet inte från ena stunden till den andra. Livet är här och nu med viss framförhållning. Så…….om de släpper iväg honom imorgon, så firar vi med en stor räktallrik på Marinan i Ystad. Ser framemot det. Mycket. Lättad. Tacksam. Räkorna kan jag vara utan – men inte honom. Ni fattar.

Nu är det dags att räkna ner inför Portugal och Douro. In i det sista sitter jag med pillerill och detaljer. Så vansinnigt roligt och pirrigt. Tänk om? Fast jag känner mig rätt lugn. Det kommer att bli jättebra. Jag var nogsam när jag valde destinationen och vilka jag skall jobba med där – men just jungfruresan är alltid extra pirrig.

Pillerill in i det sista.

Kommer att uppdatera er nästa lördag i vanlig ordning – för då sitter jag i Peso da Régua  i Portugal – på ett hotellrum och lägger det sista pusslet. Jag kommer att besöka de ställen som ingår i resan – innan gästerna kommer – och få ett fejs till varje ansvarig. Mycket har skett via mail och andra kanaler – och det funkar perfekt – men ett ansikte är ett ansikte – och jag tycker om den personliga touchen. Watch this space, som man säger utomlands.

Bra vinterförvaring

Snart är det också dags för vinterförvaringen i Spanien. Vintrarna där. Sommaren i Sverige. Så har vi valt att ha det. Det vet ni vid det här laget. Passar oss perfekt – medan vi kan sprattla och har kraften och nyfikenheten. ( Definitivt inget fel på den, vill jag meddela ). Jag har börjat tömma krukor och klippa ned växter. Det är lugnare i luften – eller hur man skall säga – och det ligger liksom avslut och lurar. Björnbären plockade och 4 burkar blev det. Dumt med fler i o m att de skall fraktas ned i resväska till Spanien. Nu är det nyponen kvar. Hemlagad nyponsoppa i vinter – vad tror ni om det?

Nyp dom

För Morgan Nyman AB går det lysande. Många stora lyxvillavagnar sålda och Brevik Camping och Villavagnspark är snart slutsålt!! Vilken hit!!! Det är så roligt! Jag unnar ALLA att få leva villavagnslivet. Så in i bänken bra. Såklart passar det inte alla – men jag VET att det skulle passa fler – om de bara visste och förstod. Att ha en villavagn är att få det man vill ha från ett ordinärt hus – fast mycket billigare och mer kompakt.

Missa inte att komma till Morgan Nyman AB på Ranstadverket och gå in i våra villavagnar. Sitt ner och känn. Det är ofta först då som många förstår vårt budskap! Wow – hör vi hur många gånger som helst. Det sa även min man och jag en gång – och se hur det blev!
Ring 0500-44 56 00 och säg när ni kommer så sätter vi på pannan och fluffar kuddarna!!

Lördag. Det utlovas regn. Inte kan man protestera mot det? Inte efter denna sommaren. Det finns gränser.

Ha en förträfflig vecka. Hoppas ni får njuta av höstens lugn och buskarnas bär. Kanske hittar ni svamp? Om ni är lagda på det viset, alltså. Om inte – njut på det sätt ni vill. Det blir perfekt.

Svårplockade men gooooda

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Utseendet kan bedra. Det gör det.

Hilsen.

Litet tips från coachen. Bär dig inte dumt åt – du får betala med aj och blåmärke.

I en villavagn utnyttjar man all plats. Smart så klart. Det är därför man får plats med saker man inte får plats med. Ni fattar. Bl a är vår säng sådan, att den går att lyfta upp och där under kan man stuffa in en massa. Det har vi gjort med råge.

Jag städade och ville ta bort saker jag inte längre behöver – inte längre vill ha. En andra utrensning efter husförsäljningen. Kraftiga gångjärn. En tung säng. Tjock madrass och en stark stålkonstruktion. Inga halvmessyrer här, inte. ( Just sängen på bilden har inget med mitt äventyr att göra men funktionen likadan. Lånad bild. )

Sängkläm

Jag knäar, sätter mig intill sängen – sträcker in armen för att nå det som står längst in. Sängen sänker sig och min överarm kläms sakta….. Jag tänker att jag hinner dra fram det jag vill ha. Sedan skall jag dra bort armen. Snart. Ska bara. Sakta sjunker sängen. Det känns som om överarmsmuskeln säger ”splatt” när den kläms – men det sa den nog inte. Man är väl inte dramaqueen för inte? Nåväl. Ehurusom och emedan. Jag sitter fast med armen – som i ett skruvstäd – och sängen är såklart tung – stabila grejor. Försöker åla mig loss. Inte så mycket ål i denna kropp längre, hinner jag tänka. Det gör rejält ont allt eftersom sängen intar sitt normala viloläge – det som är sängens specialitet. Ju.

Ålagille

Slutet gott – allting gott. Efter första lilla paniken lagt sig, lyckas jag dra mig ur skamgreppet. Ingen ska hålla fast MIG!!! Ju. Med hjälp av axeln och någon slags knick med kroppen lyckas det. Pust. Gött.

Inte riktigt min arm men nästan. Typ.

Nu, så här efteråt. kan jag lyckönska mig själv. Dessutom är jag lite förbaskad att jag gjorde mot bättre vetande . Varför inte staga upp som man skall och allt hade varit frid och fröjd. Samtidigt är jag tacksam över att jag inte behövde sitta där i 14 dagar utan vatten, bröd och Dr Phil.  Den gubben vill man inte missa. På TV, alltså. I en kanal som jag inte kommer ihåg vilken. 

Kan också meddela att jag klarade mig bra. Lite blå mittöver biceps – men inte ens så mycket att någon skulle tycka synd om mig det minsta lilla. 

Akta huvudet

Ni som nu tänker att ojojojoj, så dumt med en sådan säng, kan jag lugnt meddela: Det är snarare dumt med en sådan människa. Sängen stannar i sitt läge om man gör rätt. Gör man fel, då blir det fel. Som att spela ishockey och inte ha på sig hjälm, och sedan blir arg på isen, för att den är hård och kall och orsakar hjärnskakning, om man dunkar huvudet i. Bara så att ni vet.

Nog med dumheter.

Spetsvinge. Smaka på det ordet. Visst låter det lite vackert. Ren översättning från engelskan. På svenska heter den lilla rackaren guldögonslända. Det låter också lite ljuvt och skirt. Not. Låt er inte luras. Verkar som om det är detta lilla odjur, som skapat ett riktigt elände i sommar. Har blivit mystiskt biten – med påföljande vansinnigt irritabla klåda som följd. Elaka bett som har retat gallfeber på mig. Som bölder och jag har kliat mig blodig. Faktiskt. Har inte sett, inte hört, och inte märkt när jag blivit stungen – men icke desto mindre: KLIATSÅININORDEN.

Ryggkliarslev. Nöden har ingen lag.

Har hört flera som haft samma bekymmer och fick  nyss info från min kära syster – som läst om fenomenet. Det är tydligen många som besökt vårdcentralen och klagat på elakt kliande bett. Jag har sett många sådana små flygfän i sommar – inomhus – och givit dem en fristad t o m. För att de är så skirt söta. Förrädare. Ullmerkottar. Svikare.

Marodör

2 veckor kvar innan Portugal. Mycket in i det sista, men jag är noggrann för att slippa missa det uppenbara. Lätt att förbise saker och det vill jag inte.

Vackra vyer i Dourodalarna

Denna gång skall jag faktiskt inte bli långrandig. Kroppen vill sova och det vill jag oxå. Så – det blir inget mer ikväll om vare sig villavagnar, resor, Portugal eller vattnets betydelse för sjöfarten. Jag slutar helt zonika här.

Man skall lyssna på sitt inre och så får det bli.

Knirk. ( det var magen ).

G´natt. Ha det fint hela dagen lång och hela veckan lång. Det önskar jag er alla. På riktigt.

Annicka

unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com