Hilsen.
Här sitter jag och mölar på en chokladkaka. Jättedumt men jättegott. En kexchoklad. En sådan där som man APSELUT inte får äta i bilen. Små chokladsmulor överallt, som man käckt sitter in och görar runt. Eftersom jag sitter i en skinnfåtölj är det fritt fram. Jag har inte spullit något alls – tror jag. Det regnar och regnar och regnar och regnar. Går ingen nöd på mig direkt. Varmt och skönt i villavagnen. Idol på TV. Heja Tusse. Inte stor risk att jag går ut på en promenad och tar picknick-korgen med mig. Inte ikväll. Passade bättre i Douro.
Imorgon tror jag det blir min sista visning av villavagnsparken på Grottbyns camping – denna höst i alla fall. KL 12 — 15 den 19 oktober – för er som kan. Det kan vara väl värt det.
Vinterförvaring på sydligare breddgrader väntar. Det har hampat sig så att maken och jag skapat den möjligheten. Avstått från somt. Fått annat istället. Aktivt byte av liv.
Vintern är ljusare i Spanien. Solen går ner senare. Bara en sådan sak. När mörkret sveper in över Sverige sitter vi och kisar i solnedgången vid halv åtta-tiden på kvällen. Det är inte HETT på vintrarna på Costa del Sol. Varmt men inte hett. Skönt väder är det. Helt enkelt. Lägst har vi haft 8 c på natten. På dagarna mellan 14- 18 c när det är som kallast. I skuggan. I solen såklart jätteskönt. Jo.
Det regnar ibland. ÖÖÖÖÖSER ner. Tar med sig vägar och trottoarer. Floder svämmar över. Dessemellan kan det gå nästan ett år utan regn öht! Ingen åning.
Det blommar hela tiden. Är det inte hibiskus, så är det bougeainvilla. Eller mimosa. Eller nerium. Eller apelsinblommor. Eller………….Ni fattar.
Går omkring kjol eller klänning nästan hela året. Har dåligt med vinterkläder öht. Gjorde mig av med det mesta när vi sålde huset. Som tur är så finns det möjlighet att ”kompletteringsköpa” de gånger jag åker hem på vintern. Blink-blink. Jag är bra på att komplettera………..Kinesen – kinaaffärerna i Marbella – bjuder på hur mycket gotta som helst. Hur mycket onödigt som helst också. Troligen mest onödigt. Bra-att-ha-grejor. Konsumtionssamhället på ett enda ställe.
Kläderna är av det lite tuffare slaget. Bra priser. Fel storlekar. SMÅ men det låtsas jag inte om. Håller andan och blundar. Ingen märker svallvågorna på kroppen. Inte jag. Inte ”ojämnheterna” i ryggen. Det ser inte jag. Inte andra heller. Intalar jag mig. Jag lägger en schal över så där nonchalant. Bedrägligt beteende, I know.
Grejor överallt. Och inemellan. Hos Kinesen.
Allt är inte vara rock´n roll och hejbabberiba. Ibland kan jag känna mig så där lite ynklig. Någon dag eller två. Då vill jag krypa ner i en stor ficka och bara åka med. Lyfta på ficklocket ibland och titta ut och sedan snabbt dyka ner igen. Finns säkert en diagnos på det eller allvarlig förklaring. Jag är dock gammal som gatan och har varit enstaka ficklysten så länge jag kommer ihåg – så jag räknar inte med någon revolutionerade förändring. Inte denna helgen i alla fall. Säkert genetiskt, hormonellt, psykedeliskt eller så är det kanske fel på diafragman. Jag kommer alltid ur det. Måste tydligen bara vara nere och vända lite ibland.
Nu har det vänt och jag är tillbaks. Konstigt hur det kan vara med kroppastollen. Skulle tro att jag inte är ensam om att vara lite sårbar ibland. Några av er känner säkert igen sig men man måste ju inte lägga ut det så här. Som jag. Toka. Fast jag tror det är bra att vara människa. När man nu är det. Inte direkt felfri. Inte ens nära. Behövs inte.
Det är OK
Nu får det vara bra för denna gång. Nästa gång jag krönikerar ( tror jag inte det heter ) några rader blir det från Solkusten. Är förhoppningen.
Höstlig omfamning,
Annicka
www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
