Hilsen.
Litet tips från coachen. Bär dig inte dumt åt – du får betala med aj och blåmärke.
I en villavagn utnyttjar man all plats. Smart så klart. Det är därför man får plats med saker man inte får plats med. Ni fattar. Bl a är vår säng sådan, att den går att lyfta upp och där under kan man stuffa in en massa. Det har vi gjort med råge.
Jag städade och ville ta bort saker jag inte längre behöver – inte längre vill ha. En andra utrensning efter husförsäljningen. Kraftiga gångjärn. En tung säng. Tjock madrass och en stark stålkonstruktion. Inga halvmessyrer här, inte. ( Just sängen på bilden har inget med mitt äventyr att göra men funktionen likadan. Lånad bild. )
Jag knäar, sätter mig intill sängen – sträcker in armen för att nå det som står längst in. Sängen sänker sig och min överarm kläms sakta….. Jag tänker att jag hinner dra fram det jag vill ha. Sedan skall jag dra bort armen. Snart. Ska bara. Sakta sjunker sängen. Det känns som om överarmsmuskeln säger ”splatt” när den kläms – men det sa den nog inte. Man är väl inte dramaqueen för inte? Nåväl. Ehurusom och emedan. Jag sitter fast med armen – som i ett skruvstäd – och sängen är såklart tung – stabila grejor. Försöker åla mig loss. Inte så mycket ål i denna kropp längre, hinner jag tänka. Det gör rejält ont allt eftersom sängen intar sitt normala viloläge – det som är sängens specialitet. Ju.
Slutet gott – allting gott. Efter första lilla paniken lagt sig, lyckas jag dra mig ur skamgreppet. Ingen ska hålla fast MIG!!! Ju. Med hjälp av axeln och någon slags knick med kroppen lyckas det. Pust. Gött.
Nu, så här efteråt. kan jag lyckönska mig själv. Dessutom är jag lite förbaskad att jag gjorde mot bättre vetande . Varför inte staga upp som man skall och allt hade varit frid och fröjd. Samtidigt är jag tacksam över att jag inte behövde sitta där i 14 dagar utan vatten, bröd och Dr Phil. Den gubben vill man inte missa. På TV, alltså. I en kanal som jag inte kommer ihåg vilken.
Kan också meddela att jag klarade mig bra. Lite blå mittöver biceps – men inte ens så mycket att någon skulle tycka synd om mig det minsta lilla.
Ni som nu tänker att ojojojoj, så dumt med en sådan säng, kan jag lugnt meddela: Det är snarare dumt med en sådan människa. Sängen stannar i sitt läge om man gör rätt. Gör man fel, då blir det fel. Som att spela ishockey och inte ha på sig hjälm, och sedan blir arg på isen, för att den är hård och kall och orsakar hjärnskakning, om man dunkar huvudet i. Bara så att ni vet.
Nog med dumheter.
Spetsvinge. Smaka på det ordet. Visst låter det lite vackert. Ren översättning från engelskan. På svenska heter den lilla rackaren guldögonslända. Det låter också lite ljuvt och skirt. Not. Låt er inte luras. Verkar som om det är detta lilla odjur, som skapat ett riktigt elände i sommar. Har blivit mystiskt biten – med påföljande vansinnigt irritabla klåda som följd. Elaka bett som har retat gallfeber på mig. Som bölder och jag har kliat mig blodig. Faktiskt. Har inte sett, inte hört, och inte märkt när jag blivit stungen – men icke desto mindre: KLIATSÅININORDEN.
Har hört flera som haft samma bekymmer och fick nyss info från min kära syster – som läst om fenomenet. Det är tydligen många som besökt vårdcentralen och klagat på elakt kliande bett. Jag har sett många sådana små flygfän i sommar – inomhus – och givit dem en fristad t o m. För att de är så skirt söta. Förrädare. Ullmerkottar. Svikare.
2 veckor kvar innan Portugal. Mycket in i det sista, men jag är noggrann för att slippa missa det uppenbara. Lätt att förbise saker och det vill jag inte.
Denna gång skall jag faktiskt inte bli långrandig. Kroppen vill sova och det vill jag oxå. Så – det blir inget mer ikväll om vare sig villavagnar, resor, Portugal eller vattnets betydelse för sjöfarten. Jag slutar helt zonika här.
Man skall lyssna på sitt inre och så får det bli.
Knirk. ( det var magen ).
G´natt. Ha det fint hela dagen lång och hela veckan lång. Det önskar jag er alla. På riktigt.
Annicka
unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
