Inte utan att man längtar………..

Hilsen.

Fredag. Mörkret omfamnar oss. Nu ÄR det höst. Levande ljus. Fötterna på fotpallen. Mannen bredvid. Datorn i knät. Dr Phil avklarad. Han skötte sig så där idag. Har precis satt mig efter att ha tillbringat några timmar med att sy en morgonrock till maken. Nästan klar. Måste ju göra något. Vila för mig är att göra saker. Inte slösa tid. Kan inte rå för´t.

Bara ibland. Vila. Korta stunder. Vid poolen, i så fall.

På fredagar bjuder min Mats mig alltid på en jordgubbsgin&tonic. Fick en idag också.  Det gör inget om det blir en rokokomorgonrock, sa han……… Icke. Den effekten hade inte den lilla drinken. Han får en vanlig. Med raka sömmar.

Morgonrock i vardande.  En litet glas med rosa att smutta på.
Om det hade varit som vanligt…….

Då hade jag suttit och tittat på bilder från resan till Dourodalen i september. Den som jag skulle ha genomfört med 7 st förväntansfullt glada resenärer. Den resan som inte blev av. Eller den som var planerad till oktober med 6 glada tjejer – bägge som vi fick flytta till nästa år. Med min lilla resebyrå Unnadigresan.se.

Picknickkorgar
Varsågoda. Låt er väl smaka. Mycket gott i korgarna!

Nu sitter jag och tittar på bilder från tidigare resor istället – och planerar lite smått för framtiden som kommer. Letar idéer. Partners. Möjligheter. Mysigt. Sitter och gläds åt att mina resor varit så bra och uppskattade. Så lyckade.

I väntan på vinprovning. Sol, förväntan och fantastiska vyer.

Så många trevliga människor som velat följa med på mina äventyr. Det kommer fler gånger ju.  Redan nya mål i sikte. Var redo, folks. Det kommer alltid ett konfettiregn efter svåra tider. I know.

Häruppe sitter vi och äter vår picknick, som vår värdinna Margarida på vingården, gjort i ordning till oss.
Skål och bom apetite – på portugisiska
Nu är det ju inte som vanligt…….

Jo, vädret. Det är precis som vanligt. Blött. Fast jorden behöver det. Inte en pandemi och dessutom vattenbrist. Det vill vi INTE ha, det lovar jag. Låt det regna. När man tänker efter. Vad gör lite regn när så många är beroende av det. Egentligen? Låter kanske klämkäckt men det är inte så tokigt tänkt ändå. Växterna behöver det. Rosor

Sommarens sista ros behöver vatten till exempel. Så ledsamt om det inte fanns blommor. Eller hur?

Blå blomma
Skir och vacker. På en åker. Bara sådär. Behöver vatten i alla fall. Vanligt vått vatten. V V V.

Vet ni vad jag inte riktigt förstår? Att man säljer växter men sedan struntar i att vattna dem. Hur vanligt som helst. Synd om växterna och en ren pengaförlust  för butiken – för de måste ju kasta dem – istället för att få ut dem till kund. Osäljbara, ju. Begriper inte affärsidén.  Slarvigt.

Om någon hade vattnat dem hade de varit värda något. Slöseri på växtkraft och resurser. Ugh. Jag har talat.

Någon som inte behöver vattnas på ett tag är jag själv. Tog en rask promenad härom morgonen. Skulle gå en kort sväng. Innan regnet. Gick en lång sväng. Ändrade mig lite där. Då kom regnet och försent att vända tillbaka. Fick traska på. Rännilar av vatten rann både här och där utmed min kropp. Skorna sa tjopp-tjopp. Jag sa ingenting – bara traskade på. Jag hamnade på den LÅNGA rundan. Oh well. Det var 2 dagar sedan och mina skor är fortfarande wet-wet-wet.

Dyngsur men glad ändå.
5:2. En diet. Inte en psalm.

Funkar bra. Vi håller i. Måndagar och torsdagar. Vi är rätt duktiga på det. Någon gång emellanåt har vi fått byta dag för att vi haft besök – men för det mesta rullar det på. Hungriga som sjutton. Jo. Belöningen är frukosten dagen därpå. En njutning utan dess like. Vi sitter där och glittrar ikapp – inte åt varandra utan åt den underbara ostmackan.  Häromdagen blev det grönkålssoppa till middag den dagen. Den var god. Tror den var kalorifattig.

Hackad grönkål och purjolök och litta vitlök
Nu har det hänt lite mer. Doftar gott.
Kålsoppan himself. Fröknäcke. Massor med kalorier men soppan fattig på desamma.

Varför gör vi detta? Utsätter oss för detta späkande? Jo, för det är det vi klarar av. För att det i panademitider är svårt att köra vattengympa. T ex. Som gav så bra effekt och som var så skönt. På pluskontot är att vi uppskattar maten än mer de dagar vi får äta riktiga portioner. En liten dubbelhaka har jag blivit av med. Nu återstår de 3 övriga. Vi håller i så länge vi vill. Bestämmer själva. Ju.

Dietgaffel och dietsked
Man kanske skulle ha denna sortens bestick istället? Varje dag.  Smalmatsbestick.
Upploppet.

En liten fågelrestaurang såg sitt ljus i veckan. Maken var i farten igen. Händig som få. Vi har otroligt många småfåglar utanför vår villavagn. Gråsparv, blåmes, domherre, rödhake, gulsparv, koltrast, björktrast, nötväcka, sädesärla…………säkert några fler. Riktigt mysigt att sitta och titta på när de hämtar mat. Verkar finnas en inbördes rangordning som vi inte förstår än. Fortsättning följer.

En liten fågelrestaurang. 3 rätters. Minst.

Det är pussel som gäller just nu. Denna gång var det ett 555-bitars yttepyttebitar med ett otroligt detaljerat motiv. Majgadd. Köksbordet fick stå till tjänst som bas. Maken gjorde nästan allt. Jag bara seglade förbi och lade dit en och annan bit…….så där geschwint, ni vet. Ta-da. Hela veckan har vi ätit på pussel. Enkelt på 2:dagar. Bara en sopptallrik.

Middagspussel eller pusselmiddag – det är frågan.

Tycker det är tradigt att det inte finns anledning att klä upp sig längre. Vår affär Matöppet har inte dragningskraft nog på mig. Trutpasta och hel och ren – jovisst – men jag pratar om lite extravagans, liksom. Jag tycker om kläder, färger och piff. Mysbyxor är inte min grej, riktigt. Kläder med schnitz, om man säger. Inte dyrt – absolut inte – men med piff.  Lite udda men snyggt. Får längta lite till. Det skola komma tillfällen om jag bara ser tiden an lite till.

Längter efter lite piff. Såååååå tradigt nu.
Okej. Vi försöker igen. UPPLOPPET.

Vi skulle egentligen ha övervintrat i Spanien nu men det är liksom inte läge. Inte nu. Inte än. Däremot kan man ju längta. Längta efter frukost, till exempel. Det är snart dags på riktigt fast jag tänker på frukosten i Mijas. På hemväg från lördagsmarknaden. En kaffe, rostat bröd, riven tomat, salt, lite vitlök och olivolja. Rackarns så gott det är. Mumzitt.

En frukost i Andalusien. I Mijas. I väntan på bussen hem från marknaden.

Så kan jag längta efter frodigheten. Alla blommor. Värmen. Utflykterna till bergen. Vännerna. Marknaden. Oliverna.

Bedårande vackert. Hibiskus. Alla möjliga färgställningar.
Ord räcker inte till……..Mästerverk. Konstverk.

Så kan jag längta till en tomatsallad.

Göttare än gött.

Nu flickor och pojkar. Nu lägger vi ner för i afton. Imorgon skall jag sy färdigt morgonrocken. Maken är spänd av förväntan. Hoppas han går på catwalkpromenad på gågatan i Ystads imorgon och ropar – Se, vad min hustru sytt till mig! Bara han inte har foppatofflorna på sig samtidigt. Stilbrytning. Bara han inte går iväg innan jag hunnit sy upp fållen.

Nu vevar jag in mig.

Klockan är 01.39 och jag är inte färdig än. Lite mer fizzel innan dessa ord går ut i cyberrymden.

Jag önskar er alla en alldeles förträfflig dag – denna lördag som randas. Må ni få croissanter till frukost med hemlagad hallonsylt. Till det en café au lait och en liten tryffelbit. Juice om ni vill och dagens tidning som dagen till ära bara kommer att ha BRA nyheter. 9.90 för blomkålen och extrapris på smöret. Det vore goda nyheter, det.

Nu vevar jag in mig strax till sovlådan.

Allt blir bra. Mycket är det redan.

Todilo.

Annicka

www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

 

Litet bo jag sätta vill. Var som helst. Det kan man.

Hilsen.

En liten kväll. På Söderslätt. Det blåser ute – här finns inga höga berg och djupa dalar som bromsar. Mysigt inne. Stilla kväll. Maken lägger ett pussel. Tusen bitar, eller nå´t. TV:n på utan ljud – finns text. Radion på likaså – utan text men med ljud. Liksom. Jag skapar en krönika. Det är så bra som det kan vara. Magen mätt och kaffekokaren puttrar. Kan det bli lakritsglass som överraskning, tro? Jag har tipsat……….

Man kan ha det rätt gott i villavagnen………. Ingen covid eller annan lort i sikte.

I veckan har vi sett villavagnar flyga högt, vitt och brett. Leveranser och förflyttningar. Hatten av för fantastiska kolleger och samarbetspartners från Morgan Nyman AB – som kan det här. Med sådan säkerhet och med millimeteranpassning. Makalöst. Slutar aldrig att förundras. Ihopdockning av 2 huskroppar och de två möts i den ömmaste kyss. Som det såg ut.

Högt över höjden. En leverans från Morgan Nyman AB

Villavagn som skall flyttas till ny ägare – lyfts av erfarna kranskötare med centimeterkänsla. Modulhus som lyfts över stock och sten och andra hus. Jag är mållös. Ovanligt.

När två blir ett. Hur smidigt som helst. En 2 moduler blir en. Smäck – så smidigt.
Som en efterlängtad kyss. En huskyss. De sammanstrålar med millimeterpassning. Vilka kolleger jag har!!!
Lycklig! Första steget in i nya huset!! Grattis!!!!! Förstår lyckan så väl.

En trevlig vecka. Har fått ynnesten att leverera ny villavagn och nytt boende i Grottbyn i Höör i Skåne. Till lyckliga och förväntansfulla ägare. Grattis till er .Så spännande att få vara med i den processen! Nytt liv. Nytt tänk.

Kvällsbild från Grottbyns Villavagnspark. Mysfaktorn är hög. Fint.
Livet i den lilla världen.

Känslan när man tagit på sig svarta nylonstrumpor, kjol och boots. När man känner sig piffig. Så fastnar ett kardborrband i strumpan – kardborrbandet som skall hålla styr på sladden till datorn. Jag tar bort  eländet försiktigt och 26 maskor på momangen. 49 kr åt skogen. Life!

En mask(a) på strumpan. Fixar jag.

Känslan när man glömmer av att man sminkat sig – det är ju mer sällan nu för tiden – och så får man för sig att riktigt gojsa runt i ögonen, det kliar lite så där skönt. Man vänder ut och in på dem, liksom. Ögonlocken. Bara så gött. Så kommer insikten att idag var det lyxdag och make up var påmålad – jovisst ja – mascara och eyeliner i en enda röra. Life!

Tacka vet jag solglasögon. Då kan man möla ögonen hur mycket man vill!

Känslan när man inser att Dr Phil har blivit märkligt suddig på gamle da´r.  Är inte karl´n ovanligt otydlig? Märker han inget? Inser att jag har terminalglasögonen på. Till Dr Phil och Akuellt räcker inte glasen, liksom. Life!

Klarsynt i vanliga fall

När jag frågar maken ” kan jag bjuda dig på något ” varvid han frågar något tillbaka ” och jag svarar tjugo över åtta. Han tittar på mig som vore jag en utomjording. Jag tittar tillbaka på honom och undrar varför klockan tjugo över åtta var så konstigt. Klockan har varit så i flera år förut utan reaktion. Han frågade ” vad har vi ”. Life!

Tomt i min hjärna?

Det är sådant som kan hända i den lilla världen. Min. Som har krympt. Är det för att jag fyllt sjättifem år? Är det nu det börjar? Old age? Sådanat händer säkert inte er. Lyllos er. Life!

Inte bladlöst i Skåne.

Vi hade kära vänner på kort men kärt besök i veckan. Mysigt med besök – det blir lite tradigt isolerat i dessa corona-tider. De är begeistrade i Skåne och hade sin fina husbil med. Åkte runt och besökte fina Skåneplatser.  Vi fick en släng av den goda sleven .

Som om det vore sommar! Ängen lyser grön!

Grönskan här nere gjorde dem förbluffade. Löven sitter kvar på träden, höstfärgerna har inte riktigt slagit igenom. Lägg till havet på det, vidderna, golfbanorna och smörrebröden. Och resten. Fint här. 

Det är fint vid havet. Mycket.

Många skratt och mycket skoj ihop på kvällskvisten i vårt uterum. Gasolvärme på och mysljus. Succé. Vi bjöd på middag – och en liten förrätt infann sig. Buffelmozzarella, soltorkade tomater, ugnsbakade små körsbärstomater, en liten  hjortronsyltsklick, olivolja med citronsmak, valnötter och så lite hembakat fröknäcke. Ta-da!

Lite götta till middagen. En förrätt. Lite hittepå men gott!
May the Force be with me.

Min mobiltelefon gäckar mig. Lagad för 1500 kronor och nu laddar den igen. Hurra, hurra, hurra. Däremot har den börjat spöka. Nya fel och att ringa på den är en mardröm. Det är ju just det som man har en telefon till. Händer allt möjligt konstigt med den – så nu får jag byta tillbaka till en gammal-gammal telefon – som jag kasserade för att jag bara inte var vän med att den krånglade. Nu måste jag återbli en såt vän med den i alla fall.

Kanske det är Halloween som spökar i min telefon?

En ny telefon, som hanterar all data och alla foton jag behöver knäppa kostar långt över 10.000 kronor. Är det sunt? Nope. Morr. Har investerat stora pengar i år i ny dator och ny skrivare med kopiator – så det får räcka ett tag nu. Eller inte. Andas. Andas. Andas.

Måste tänka bort saker och ting. Det jag inte kan påverka ska inte störa mig. Telefonuschling.
Tankeflykt.

Man kan ägna sig åt det. Liiiiite tradigt i nuläget tycker jag faktiskt. Finns mycket att gräva efter i minnenas bank.  Ute är det inte grävardags i alla fall. Kväll blev natt som blev morgon. Jag sov emellan. Det regnar ymnigt.

Vingården i Douro. Längtar dit.
Vinsprovning i Douro. Inte jag då. Jag kör alltid på mina resor. Lukta kan man dock.
Godaste goda oliver. Qué hacer en Monda? Vad gör man i Monda?
Till och med till den här gojan längtar jag. I somras. På Beddingestrand Beach. När gojset lägger till. Sjögräs.
Det ljusnar.

Då blir det frukost. En ny dag. Det blåser och regnar på tvärsen. 12 c ute. Inte kallt. Men mörkt. Idag får jag nog hitta på något kreativt för denna hjärna börjar bli kokt. På riktigt. Hoppas ni har det fint där ni är och att ni hittar sätt att njuta på.

Wishing you well.♥♥

Om man skulle ta och sy sig en sådan här? Kan skingra vilka tankar som helst !

Det kliiiiiiar i hela kroppen av stiltje!!! Dags att göra något åt sig!!!!

Ses och hörs. All is well. Bara lite knorr men det går över.

Kram på er. Annicka

www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

 

 

 

 

Hålleri – hållerav – hållerut – hållerom.

Hilsen.

Tystnad råder i huset. Luftvärmepumpen andas lågt. Sitter i min fåtölj med gosemorgonrocken på, datorn i knät och håret i oklädsam rufs. Så som jag är skapad. Vad kan man vänta sig annat än det som är? Mats sover – i alla fall är han ömt instängd i sovrummet. Han kan få ha lite lugn och ro.

Piffet får komma lite senare.  T o m för mig skulle det kännas överkurs att truta på läppstift nu. Klockan är ju bara barnet och barn ska inte ha smink. Det är min bestämda uppfattning. Halv 5 närmare bestämt.

Hålleri.

Jo, det måste man. Hålla i sig. Livets lilla horisont krympte väsentligt i o m covid-19. En vansinnig tur att jag ( för det mesta  eller i alla fall ofta ) kan vara glad åt mycket – medan det pågår. Alla resor. Alla möten. Alla galna planer. All glädje. Det är roligare att vara glad – för man blir glad åt bara det faktum att man är glad. Helt enkelt. Glädje föder glädje.

Wild and crazy
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?

Friska och krya. Livet rullar på ändå. Lite på vänt men det pågår i alla fall. Man får ha hittepåtankar om saker och ting. Alltså – föreställa sig hur det blir när den här vedervärdiga pandemin är över. Hur bra det kan bli. Ändå. Nytt väntar. I alla fall för oss – i denna världen. I andra delar av världen har man inte bara en pandemi att genomleva – där krigas och våldförs det DESSUTOM. Något att värdera i gnälliga stunder. Man får tänka till lite allt emellanåt. Det gör jag. In emellan emellanåt OCKSÅ – och DET kan blir lite för mycket. Tro mig.

Hållerav.

Så många. Så tydligt det blir när man inte kan ses. Vilken tur att man får och kan älska någon och några. Och många. Älska på olika sätt men ändå känna kärlek. Fyttirackar´n om man inte kunde känna kärlek!! Så vedervärdigt!! Om man inte hade förmågan att bry sig om andra. Känna empati. Vilja göra bra för andra. Känns så fantastiskt härligt att ha många gamla och nära vänner. Inte bara gamla i ålder ( förlåt alla ) – utan i TID bakåt. Känt varandra länge. Vet vilka vi är och varför. Vet att man kan ringa mitt i natten om det skulle behövas och då finns ni där – samma som jag finns för er. Inte så dumt att tänka på ibland. Bli nu inte oroliga – jag har nästan telefonskräck och ringer sällan – så sov ni på. Ingen fara.

Vintrampartag i Douro
Då var vi nära varandra. Då gällde inte ansiktsmask eller badskor……

Hållerut.

Jodå. Håller ut. Alldeles för lite rörelse – trots alla mina löften och promenader.  Så magen håller sig mer utåt än inåt. Dumt. Varför gör man saker mot bättre vetande? Varför äter man upp den sista sleven makaroner – fastän man är mätt. Man och man, förresten. Jag är jag och kvinna. Inte man. Erkänn. Så……….varför äter kvinna mer än hon egentligen orkar? Varför äter hon en god liten bulle till kaffet – ljuvlig och gräddig lakritsglass till kaffet? Varför tar hon en extramacka – hård – fast utan smör ( lurar mig själv, såklart ) och hyvlar på ost i lass – för att det är lika bra att göra slut på osten innan den blir tråkig. Så gör kvinna.

Köksbestyr i villavagnen
Mat o mat o mat o mat.
Åsna
Dum på riktigt. Jag. Inte åsnan. Elakt förtal.

En annan som håller ut är gåsen på vårt tak. Nu har den snart spatserat klart kan ni veta. Den väsnas och klampar runt och har gjort så alltsedan jag började skriva mina rader. Nu har jag fått nog. Den kommer strax att bli varse det. Den kan bege sig till någon annans tak. Lorta ner och ställa till det.  Nu skall jag bara avbryta lite och gå ut och leka fågelskrämma. Inget läppstift på så det blir inga problem.

Le petit canard
Fick jag av en kund från Toyota – som sedan blev en kär vän. Hon köpte en grön Toyota som hon kallade för Le Petit Canard

Så. Gåsen är väck. Tittade frågande på mig men fann sig i stunden och flög iväg. Kvackande i vild flax. Förresten – kvackar gäss eller vad heter det? Bräker gör det inte – de vet jag. Inte gnäggar heller. Kacklar gör de definitivt inte. Oavsett. Gås borta så Anka är nöjd.

Hållerom.

Det saknar jag så vansinnigt mycket. Att inte få krama om. Virtuella möten i all ära men det kan aldrig ersätta fysiska träffar – även om jag tycker det är ett fantastiskt substitut i dessa tider. Man kan ju i alla fall SE varandra och prata med varandra i verkliga livet. I realtid. Så mycket värt men så vill man ju liksom klappa på. Känna kontakt.

Vara nära vill jag ju.

Märkliga stunder när man träffar grannar t ex – som man inte sett på hur länge som helst – och så ler man knasigt och vinkar tafatt och säger ”corona” – fast man egentligen skulle vilja springa fram och krama om innerligt och visa hur jätteglad man ( kvinna ) är att träffa dem? Jag brukar gosa med dem rygg mot rygg. Det KAN bara inte smitta då.

Vänner
Vill vara nära

Har inte träffat familjen på evigheter. Tokigt faktiskt. Detta vill jag inte alls. Måste ske något snart. Jag står liksom inte ut. Tiden går och vi hoppas liksom på att bli fria att göra det. Längtar. Efter att ha levt igenom total karantän i Spanien i nästan 4 veckor – så vet man att uppskatta att få röra sig utanför de 4 väggarna. Ändå. Kunna ta promenader. Göra saker med avstånd och omsorg om andra – men ändå göra dem. Åker inte buss, åker inte tåg, handlar med munskydd och handskar. Tvättar och tvättar händerna. Oh well.

Unnadigresan.

Den lever. Oh, fröjd och tackom och lovom- som pastor Jansson skulle sagt. En pärs utan dess like. Att vara i ett vakuum och inte kunna ta mått och steg. Att BEHÖVA ta steg men inte kunna eller veta. Att sitta så på vänt och inte förstå hur man ska agera. Alla ageranden kostar pengar och kan sätta mina resenärer och mig på pottan. Där vill ingen sitta – vi har kommit förbi det stadiet i vår utveckling 🙂 . Inte på något sätt ensam om detta – I know – men det gör inte min oro mindre betydelsefull.  Nu andas jag i alla fall ut. Kroppen känns lättare – och det är ju alltid uppskattat. Blink-blink. Allt klart från mina leverantörer i Portugal – och om UD inte misstycker – så åker vi i september och oktober. I am back.

Utsikt över Douro
Picnic med utsikt över Douro i Portugal

Villavagnshelg.

Grottbyn på söndag. För mig.

Nu är där snart slutsålt. Grönt och skönt och avkopplande i fagra Skåne. Kollegerna tar hand om Norje Boke i Blekinge. Klicka här ! Ny villavagnspark där. Fantastiskt läge. Otroligt vackert. Ligger vid havet.

Slutkläm.

It ain´t over ´til it´s over. Som de säger på annat språk. Lite förändring blir det framöver. Villavagnsbloggen kommer så småningom att renodlas lite mer. Mindre Annicka och mer villavagnsliv. Fast skrivet av Annicka Villavagnspassionistan. Just själva jag/mig/mitt kommer på en egen sida – som skall heta Ekengrenskan.nu.

Det är i alla fall det jag jobbar på. Arbetar och bygger en egen hemsida nu. Spännande och roligt. Går en kurs hos www.evasynnergren.com.
Väl investerad tid. Rekommenderas. Ni kommer att märka när det sker. Man måste utvecklas och utveckla – det tycker jag om.

Man kan inte ligga på latsidan när man lär sig att skapa en hemsida med finesser. Lottie. Min älskling. Då.

Så klämtar klockan snart 8. Just nu har jag radiotystnad för att kunna koncentrera mig – men snart går radion på. Lite mysig lördagsmorgon. Kanske blir det lite Dr Phil på någon play-kanal. Han kan få hålla på en stund i etern. Kräver inget av mig. Bara att få sitta och lyssna.

Kopplar av.
Bara koppla av en stund

Må gott alla. Önskar er det bästa av det mesta eller det mesta av det bästa. Må ni ha mysiga stunder. Själv skall jag ge mig ut på jakt. Igen. Just nu har vi duvslag på taket. Tycker om fåglar. På andras tak. Inte på vårt. Live and let live – brukar jag predika. Gäller inte lortsläppande fåglar på vårt tak.

I övrigt tycker jag det är ett fint sätt att se på saker……. Lev och låt leva. Visst låter det fint? Gäller att leva så också. Gäller inte gäss och duvor på tak i Skåne. Annars så………….allt är väl i min värld. Önskar er detsamma. I er värld. Vår värld.

Ta-ta.
Anka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

Onödigt stora kavajer och väldigt många kort.

Hilsen.

En liten fredag. Inte dumt. Dr Phil på TV. Det kan han få vara. Om han nu så gärna vill. Han skulle bara köpa en mindre storlek på kavajen. Ser ut som ett överdrag till utemöblemanget. Å andra sidan är de kostymer som många svenska män bär yttepyttesmå. Korta, smala och knappt knäppbara. Förkrympta. Gått för länge i torktumlaren. Spelar detta någon roll? Nej. Inte alls. Bara noterar och det får man. Så går livet vidare. Imorgon är en annan dag. Lördag.

Så ska det se ut. Om man vill vara fin, alltså. Dr Phil till höger. Berra till vänster. Mr Purrfect i mitten.
Bild från Detroitloverdr.com

GULFROSSA:
Veckan går i gult. Rapsfälten i Skåne blommar. Det är så vackert, så vackert. Vilken intensiv färg!! Måste t o m synas från månen, det tror jag bestämt. Våren öht taget är så betagande vacker. Sprakande skir, på något vis. Kallt är det. Regnar gör det – men med tanke på förra sommarens torka så vågar jag inte säga ett knyst. Regna på bara. Ös. Det är bra. Jag går in och pysslar när det öser. Måtte det dock regna lagom framöver och skina lagom med sol. Oftare sol än regn och helst varmt. Om man får önska. Jag viskar.

Rapsfältsfrossa på Österlen.

PROFFESSIONALISM:
Visst är det fantastiskt med människor som kan? Som bara gör DET. Det finns proffs och så finns det proffs. De som levererar Morgan Nyman AB:s villavagnar är verkligen proffs. Trånga passager, snåriga skogar, stenar och berg mitt i planeten, sankmark och hjortronmarker. Det är ingen ordning alls på naturen men ska en villavagn levereras så ska den.  I veckan levererade vi Sverigens största villavagn – som måste fraktas i 2 delar. Stor, tung, bred, hög och alldeles alldeles underbar. The Harrogate var namnet. Såklart är den vi levererade hemma hos sig och myser – men vi har ju fler!! Kom hit, till utställningen i Stenstorp och sätt er i soffan och wow-a. Öppet alla dagar!!!!!

En bil kommer lastad……..med en Harrogate.

RENSNING PÅ GÅNG:
På tal om att flytta saker. Förändringens vindar och vi måste tömma ett utrymme och flytta saker till annat utrymme. Då passar vi på och gör oss av med det som vi fram tills nu inte behövt. En andra sortering efter husflytten. Maken är duktig. Han ”bokför” i huvudet och bestämmer vad som han vill ta bort. Egna saker. Jag är också duktig och  bokför också i huvudet – men mer vad som skall vara KVAR och det är i stort sett ALLT. Fast då får jag vara ärlig mot mig själv och säga att det STORA gjorde vi när vi sålde huset. Det var som att gå en boxningsmatch med Hubba Babba – vem nu det kan vara men det låter elakt. Vi har väldigt lite kvar. Saknar inte sakerna alls, har glömt vad jag hade, men processen var tuff. Medges.

Sortera mera.

SLÄNGBORTNING AV SAKER?
Tänkte jag skulle vara superduktig och göra mig av med en del minnessaker – åt vilka jag inte ägnat en tanke de senaste 2 åren. När jag böjde mig över lådorna och börja plocka, då brast det. Pappas födelsedagskopp. Hans medalj ( från vad och när?). Mammas och pappas bästa porslin – fast vi äter på deras finporslin till vardags numera men soppterrinen som hör till – som jag ALDRIG kommer att använda…….t ex. I alla fall minnen. Det slutade med att jag slängde en hel del negativ från foton och en grytlapp. Soppterrinen står nu här i köket i villavagnen på fin plats och pappas födelsedagskopp är framtagen och vänslas med mammas dito. Frid på jorden. Lycka i det lilla. Får köpa en ny grytlapp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

NOSTALGITRIPP:
Hittade en samling foton – som jag tog kort på. Att ha i mobilen och titta på. Fotolådan vill jag såklart inte slänga – den är värd mer än nästan allt – men den kommer inte att stå framme, så det är lika bra att plåta fotona och titta på emellanåt. Så kan jag ta nya foton av de gamla fotona(!) och minnas lite till……..Roligt och igenkännande att titta på gamla foton. Det är ju ögonblicksbilder av ens liv, ju! Livet då. Kul att minnas.

Det var då, det. 1978

UNNADIGRESAN:
Livet fortgår på Unnadigresans lilla vingård i Dourodalen. Så fint.  Bild från idag. Varmt och skönt. Vackert. I september är det dags för 8 glada som bokat resa med mig. April 2020 och september 2020 planerar jag nästa turer. Häng på!!! Intresseanmälan ( inte bokning ) HÄR! 

Unnadigresans vingård i Douro. Foto från idag. Där skymtar poolen. Poolhäng.

Så tänker jag sluta mina synnerligen engkla rader…………… Magen är full av räkor från Fiskhallen i Mölndal. Hur gott som helst. Norska, stora. En blixtvisit hemmavid innan kosan styrde söderut igen. En dag lite drygt. Nu väntar gäster och utflykter.

IMG-20170705-WA0010

En önskebild för imorgon. Solsken och fluffiga moln. Utflykt i det gröna. Kafferep i solen och glad i själen. Det är på G. Det mesta ÄR redan så det är väl dagljuset som fattas. I princip. Never ever give up.

Må gott och gör något ovanligt denna helg. Något ni aldrig brukar. Stekta bananer med håning och glass t ex. Brukar jag ALDRIG göra. Kanske imorgon. Längtar efter våfflor. Vill göra. Letat som en galning efter våffeljärnet men det finns nog i husvagnen – som står på vinterförvaring och gonar sig. Får längta. Det är rätt gött, det också.

Ta-ta.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Utseendet kan bedra. Det gör det.

Hilsen.

Litet tips från coachen. Bär dig inte dumt åt – du får betala med aj och blåmärke.

I en villavagn utnyttjar man all plats. Smart så klart. Det är därför man får plats med saker man inte får plats med. Ni fattar. Bl a är vår säng sådan, att den går att lyfta upp och där under kan man stuffa in en massa. Det har vi gjort med råge.

Jag städade och ville ta bort saker jag inte längre behöver – inte längre vill ha. En andra utrensning efter husförsäljningen. Kraftiga gångjärn. En tung säng. Tjock madrass och en stark stålkonstruktion. Inga halvmessyrer här, inte. ( Just sängen på bilden har inget med mitt äventyr att göra men funktionen likadan. Lånad bild. )

Sängkläm

Jag knäar, sätter mig intill sängen – sträcker in armen för att nå det som står längst in. Sängen sänker sig och min överarm kläms sakta….. Jag tänker att jag hinner dra fram det jag vill ha. Sedan skall jag dra bort armen. Snart. Ska bara. Sakta sjunker sängen. Det känns som om överarmsmuskeln säger ”splatt” när den kläms – men det sa den nog inte. Man är väl inte dramaqueen för inte? Nåväl. Ehurusom och emedan. Jag sitter fast med armen – som i ett skruvstäd – och sängen är såklart tung – stabila grejor. Försöker åla mig loss. Inte så mycket ål i denna kropp längre, hinner jag tänka. Det gör rejält ont allt eftersom sängen intar sitt normala viloläge – det som är sängens specialitet. Ju.

Ålagille

Slutet gott – allting gott. Efter första lilla paniken lagt sig, lyckas jag dra mig ur skamgreppet. Ingen ska hålla fast MIG!!! Ju. Med hjälp av axeln och någon slags knick med kroppen lyckas det. Pust. Gött.

Inte riktigt min arm men nästan. Typ.

Nu, så här efteråt. kan jag lyckönska mig själv. Dessutom är jag lite förbaskad att jag gjorde mot bättre vetande . Varför inte staga upp som man skall och allt hade varit frid och fröjd. Samtidigt är jag tacksam över att jag inte behövde sitta där i 14 dagar utan vatten, bröd och Dr Phil.  Den gubben vill man inte missa. På TV, alltså. I en kanal som jag inte kommer ihåg vilken. 

Kan också meddela att jag klarade mig bra. Lite blå mittöver biceps – men inte ens så mycket att någon skulle tycka synd om mig det minsta lilla. 

Akta huvudet

Ni som nu tänker att ojojojoj, så dumt med en sådan säng, kan jag lugnt meddela: Det är snarare dumt med en sådan människa. Sängen stannar i sitt läge om man gör rätt. Gör man fel, då blir det fel. Som att spela ishockey och inte ha på sig hjälm, och sedan blir arg på isen, för att den är hård och kall och orsakar hjärnskakning, om man dunkar huvudet i. Bara så att ni vet.

Nog med dumheter.

Spetsvinge. Smaka på det ordet. Visst låter det lite vackert. Ren översättning från engelskan. På svenska heter den lilla rackaren guldögonslända. Det låter också lite ljuvt och skirt. Not. Låt er inte luras. Verkar som om det är detta lilla odjur, som skapat ett riktigt elände i sommar. Har blivit mystiskt biten – med påföljande vansinnigt irritabla klåda som följd. Elaka bett som har retat gallfeber på mig. Som bölder och jag har kliat mig blodig. Faktiskt. Har inte sett, inte hört, och inte märkt när jag blivit stungen – men icke desto mindre: KLIATSÅININORDEN.

Ryggkliarslev. Nöden har ingen lag.

Har hört flera som haft samma bekymmer och fick  nyss info från min kära syster – som läst om fenomenet. Det är tydligen många som besökt vårdcentralen och klagat på elakt kliande bett. Jag har sett många sådana små flygfän i sommar – inomhus – och givit dem en fristad t o m. För att de är så skirt söta. Förrädare. Ullmerkottar. Svikare.

Marodör

2 veckor kvar innan Portugal. Mycket in i det sista, men jag är noggrann för att slippa missa det uppenbara. Lätt att förbise saker och det vill jag inte.

Vackra vyer i Dourodalarna

Denna gång skall jag faktiskt inte bli långrandig. Kroppen vill sova och det vill jag oxå. Så – det blir inget mer ikväll om vare sig villavagnar, resor, Portugal eller vattnets betydelse för sjöfarten. Jag slutar helt zonika här.

Man skall lyssna på sitt inre och så får det bli.

Knirk. ( det var magen ).

G´natt. Ha det fint hela dagen lång och hela veckan lång. Det önskar jag er alla. På riktigt.

Annicka

unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com