Blåa skyar. Ofta.

Hilsen.

Morgon i Solens Land. Sådant är Livet just nu. Det är arla morgonstund än, så himlen är ännu inte blå – men den lär bli det. Om en stund.  En dröm för många. En verklighet för mig. Får nypa mig ibland. Smärta lär ju väcka vem som helst. Inte mig. Nyper inte hårt. Vem vill vakna från det här?

DSC_0786 (1) (1)
Ett litet pinjeträd. Ett STORT litet pinjeträd.

Idoga tider innan vi for iväg. Stängas ned. Packas in. Tas om hand. Tur att kvadratmetrarna i en villavagn inte överväldigar en i sådana stunder. Inte så mycket att ta hand om egentligen. Vi stänger inte ner så att vi tömmer system och bommar igen helt.  Nejdå. Återvänder ju till Fäderneslandet med jämna mellanrum. Då är det bara att göra några små abbrovincher och så börjar vi bo. På med vattnet. Höj värmen på varmluftspumpen. På med kaffepannan och det är klart. Fräscht och torrt. Lätt som en plätt.

Ni som funderar på om detta kan vara ett sätt att bo – sluta med det och slå till. Gör som vi. Det kanske passar er? Vill ni veta mer så kontaktar ni mig HÄR eller Morgan Nyman AB.

DSC_0751 (1) (1)
En liten Purrfect. En älskelig katt i höstssammanhang.

Katten på fotot heter Purrfect. Min lilla perserkatt. En kär vän  och f d arbetskamrat gjorde en insamling på jobbet när jag slutade  där – och då fick jag denna Purrfecta sten i avskedspresent. Världens bästa present. Omtanke och kärlek. Tack A.

DSC_0757 (1)
I arla morgonstund for hon………..kl 4.15 är tidigt. Jättetidigt.

Å där bet en mygga mig. Här och nu. Sitter i soffan och har bylsat in mig med filt – för att det är mysigt och för att skydda mig. Såg en myggjäkel för en stund sedan och tänkte att…………jo, den kommer att bita mig. Det gjorde den. Hittade en fri fläck på mitt knä och där tog den sig en slurk. Grrr. Säger jag. Å så säger man att man skall njuta av nuet….gör inte jag. Inte i DETTA nuet. Väntar på nästa. Å DÄR kom den stunden. Åningen återställd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För er som inte vet – om man tillbringar mer än 182 dagar i Spanien, så måste man skriva sig här. Det är inte ett val. Man måste det. Att skriva sig här betyder INTE att man man blir spansk medborgare men man blir skatteskyldig här. Får förmåner och har skyldigheter. Som i alla länder. För er som vill veta mer om lagar och sådant – läs mer HÄR.

DSC_0795 (1) (1)
Magi. I naturens regi,

Man skatteskriver sig – precis som i Julevangeliet fast lite modernare. Inga åsnor eller härbärgen, förståss. Skattelagarna är sådana att man skall skriva sig där man har sin huvudsakliga boning. Är det i Sverige så är det där. Är det i Spanien så är det där. Eller var det nu är man tänkt sig vara mest. Mer än 182 dagar på ett år – då räknas man vara bofast där. Är man INTE bofast och är Eu-medborgare så har man oavsett gratis akutskjukvård. Som spanjor i Sverige eller svensk i Spanien. Planerad vård ingår inte. Då får man åka hem och göra det – var nu hem är. En kul och informativ publikation är Svenska Magasinet.

DSC_0836 (1) (1)
Hallevin.

Halloween är stort här. Man tycker om att skrämmas. Alla klär ut sig. Jag behöver inte det………….Årets pynt för vår del blev en lerpumpa och lite ljus. För att hedra de nära som är borta. Liksom. Är inte uppfostrad med Halloween och bus eller godis, så glömde helt av att man skall ha sådant hemma. Förra året hade jag pyntat med några fula skelett som hängde här men de åkte ut. Känns inte som jag, liksom. Än.

dav
En liten bageriexpedit goes all in, om man säger.

Kom en liten gosse i skelettdräkt, svärd och en skål – tillsammans med sin pappa häromkvällen. Vi hade INGENTING att ge. Kändes dumt faktiskt. Mot gossen. Inte han som hittat på de här hyssen. Fast han fick lära sig hur det är att bli besviken. Det kommer han att bli ofta. I alla fall om han vill ha godis från oss.

DSC_0781 (1) (1) (1)
Vi snackar BARR.

Å DÄR fick jag ett litet bett i vaden. Också. Fastnade i vinkelvolten ( jag sitter alltid skräddare i soffan ) och behövde fälla ut ena benet för att inte knäna skall låsa sig. Man är ju inte tonåring längre – trots idoga försök från min sida. I alla fall. Då passade den jäkeln på att förse sig med äkta blod. Mitt. Lite halloween över den myggan, tycker jag.

DSC_0787 (1) (1).jpg
From me to you.

Må ni ha en fin helg. Lyssnar på P4 Göteborg emellanåt. Vet att ni har det mörkt och halt. Brrrr. Bara mörkt här. En kvart till. Snart blir det morgonmys med ”Ring så spelar vi”. Kålpuddingen skall förberedas. En liten bjudning i afton för vänner. Säkert kort med svensk husmanskost. Lingonsylt och gräddsås till.

Kramheladan.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se

 

 

 

Å bilen går bra?

Hilsen.

Tebax. Lördagskrönikan ser återigen dagens ljus –  eller just nu i denna stund snarare kvällens mörker. Fredag kväll. På ett hotellrum i Stockholm. Älvsjö. Bygg & Bo-mässa. Villavagnar. Några har saknat mina filuringar. Vet det för jag har fått det berättat för mig. Från flera håll. Tack och bock. Djupt. Vem vill inte vara saknad – efterlängtad? En nåd att stilla bedja om. Liksom. Jag har tur. Tacksam för det. Njuter i stunden.

Nya krafter och nya tag!

Absolut inte frid i huvudet för att få ner ord i rätt ordning. Inte ens fel ordning. Flytet har fattats. Rätt mycket att göra samtidigt. Störig i hjärnan. Jag har lyssnat inåt och därinne i kroppens täta boning har jag hört att det tisslats och tasslats:  Släpp det. Tagga ned.  Ge efter.  Så då gjorde jag det. Till slut.  Fick säga till mig själv på skarpen först – sedan lydde jag. Jag gillar inte när man blir arg på mig.

Man är som man är – stöpt och karvad. Vill aldrig ge upp. Håller det man lovat liksom. Lördag är lördag. Anyway. Ibland blir det för mycket- Just DET locket på i några veckor men nu skola grytan koka ystert framöver. Blurp.

Håll grytan kokande.

En formidabelt rolig sommar. Intensivt med engagemanget för villavagnarna samtidigt som det övriga livet pågår. Jag rör i mycket, kan man säga. Uppgradering. Uppräkning. Uppslukad. Grottbyns Camping och den nya Villavagnsparken där har varit i mitt fokusområde. Visningar och försäljning. Fix och trix. Resor hit och resor dit. Glädjeskutt när jag fått välkomna nya villavagnsägare.

IMG_20191004_110812 (1) (1) (1)
Grottbyns Villavagnspark i Höör växer till sig.

Kontentan är i alla fall att jag älskar´t. Kontakten med alla härliga kunder, med villavagnskonceptet, med tilltro, möjligheter och förtroenden med kolleger och vänner på Morgan Nyman AB.  Tack så långt ♥. It ain´t over. Bara denna sommar som tog slut.

IMG_20190708_175017 (1)
Mera möten framöver.

Kom på en sak. Jodå. Det är händer. Kanske är ni nyfikna på vad en villavagnspark är? Morgan Nyman AB har i samarbete med olika markägare och campingar skapat konceptet VillavagnsPark. Alla som vill ha en villavagn har såklart inte en bit mark att ställa den på. Många människor vill växla ner och dras mer åt compact living-hållet. Bo mindre. Klara storstädningen på 10 minuter och inte damma porslinsfigurer dagarna i ända.

En stunds meditation på Breviks Camping i Västergötland?

Andra vill ha en skön tillflyktsort för semesterdagar och lediga stunder – men vill inte ägna tiden åt att skrapa målarfärg och jaga ogräs på tomten. Vill njuta här och nu med en färdig lösning. För de som då har möjligheten och intresset, finns detta smarta koncept.

IMG_20190928_143412 (1) (1).jpg
Villavagnsproduktion. En Premium Resort i miniatyr. Maken skapar för Morgan Nyman AB.

I korthet: Man köper sin villavagn av oss, vi levererar och bygger trädäck och installerar. Du får nyckeln av oss och börjar bo. För platsen din villavagn står på betalar du sedan en hyra/arrende till markägaren/campingen. En del villavagnsparker har öppet året runt – andra har säsongsöppet. Nyfiken? Vi har fler spännande och fina alternativ. Klicka HÄR.

Man kan trampa i klaveret – eller i ett vinkar.

Så skall vi inte glömma av septemberresan till Dourodalen: En riktig höjdare.   Trampa vin – har ni gjort det någon gång? Inte trampa i utspullet vin – utan trampa vindruvor som blir till vin? Det kan man göra om man åker med mig till Portugal. Nästa september igen. 2020. Ja, man tvättar fötterna innan. Nej, det är inte äckligt. Ja, så här gör man fortfarande med Douroviner. I flera timmar går man omkring i vinkaret. Man sjunger och skrattar. Vi sjöng och vi skrattade men vi höll inte på i flera timmar. Vi hade en vinprovning att klara av också……..

Först plockar man vinet. SEDAN trampar man. Rätt ordning.
Först skördar man. Sedan trampar man. Därefter smakar man. Gott.

Det blev morgon. Jag måste ha somnat ifrån skriveriet. Har ett tangentbord som avtryck i pannan och på näsan finns ett Z. Ok………då kör vi vidare. Snart dags för frukost och jag skall börja gå mot mitt kåserislut. Vi skall inte överdriva så här vid nystarten. Undrar bara……………någon som vill ha en släddlös vinkelsliber? Dom finns. Har sett det själv.

IMG_20191004_161011 (1) (1)

DSC_6701 (2).jpg
Undrar om de har överlevt?

Snart är det dags för lite vinterförvaring i solens sken. Stänga ner och bege sig. Tömma frysen och äta upp allt som går. Kan bli fläskpannkaka med spagettisås – vem vet vad jag får till. I frysen ligger några fina kalvschnitslar som väl få bli en middag någon av dagarna. Bacon har jag alltid hemma – bra som tillskott i en massa rätter. Ger schwung till maten, liksom. 3 ledsna brockolibuketter får väl inkorporeras i någonting och 1 dl hallon smyger jag väl ner i något – tillsammans med 1 påse persilja. Allt löser sig. Inte dags att bege sig än – men inom kort.

IMG_20190925_100147 (1).jpg
Kostcirkeln. I alla fall rund.

Då får jag väl hoppa in i duschen. Hoppa och hoppa, förresten. Det gör man inte vid min späda ålder. Man HASAR sig in i badrummet och håller lampan släckt. Inga överraskningar från spegeln så här dags. Mjukstart på dagen m a o. Snart är det mässdags. Pigg och glad tills dess. Ska-bara-lite.

Screenshot_20190613-100637_2 (1)
Lite villavagnskärlek så här på slutet. Den och maken väntar på mig. ♥

Ha nu en riktigt fin dag. Hoppas verkligen på det. Lite mindre ont för er som har sådant. Lite mer glatt för er som är lite ledsna. Lite mer lördagsgodis för er som väntat hela veckan. Färre spanska skogssniglar att plocka för andra och själv önskar jag mig en god försäljningsdag och sedan en smidig tågfärd hem till villavagnen – samt att jag inte glömmer min mobilladdare eller mitt läppstift. Brukar drälla dem överallt.

Adjöken sa fröken.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se

 

 

 

 

 

En schnitzel gör ingen sommar men det gör jag.

Hilsen.

Grilltider. Nope. Vi vägrar grill – verkar det som – mest för att vi har 2 i Spanien. Det bara blev så att bägge hamnade där. Inte köpa en till – egentligen en helt trivial upplysning – fast vi kanske ångrar oss och köper. Vem vet. Anyway.  Det blir engångsgrillar i de fall vi grillar – vilket vi gör SÄLLAN – eller så blir vi bjudna till våra kära vänner och grannar – och de har en superfin grill. Bless you. Blink, blink. Man får inte vara dum. Eller så får man det. Felåt.

dav
Grillat är jättegott men inte helt nödvändigt. Men gott. Men inte nödvändigt. Men gott………

Därför älskar jag schnitzel. Alla möjliga former och paneringar. Kan varieras. I veckan hittade jag en påse med ostbågar i skåpet. Den gav jag mig på och plattade till. Smulor och lite större bitar. Som panering. Blandat med ströbröd. Supergott, tyckte vi. Ibland gör jag med krossat majschips. Andra gånger med cornflakes. Eller ströbröd och parmesanost. Gotteligott-gott. Bara säger.  Först krydda schnitzeln med lite salt och peppar och vitlök. Sedan vända i mjöl. Därefter vända i ägg. Sedan gosa in bitarna i paneringen. Därefter steka långsamt i olja och smör blandat. Synnerligen onyttigt – därför synnerligen gott.

Ostbågar och schnitzel. Perfect match.

Veckan var fylld av glädje. Igen. Ungdomligt och kärvänligt bus. Det är bra kul det. Människor som respekterar varandra. Som tycker om varandra. Gammal vänskap. Besök av 19-åring ( D.Ä ) och 15-åring ( D.Y ), som vuxit upp tillsammans. Inte i samma familj men som i en familj. Det klickar. Det har spelats golf och kivats. Mycket humor. Rackartyg mot varandra. Kärvänligt. Kärt och vänligt.

En ynnest att få umgås.

Ungdomarna själva bestämde att den av de 2  som förlorade en fabricerad turnering i golf, skulle vara underdånig betjänt för den andre i 2 timmar. Det smiddes planer. D.Y vann första övningsrundan i golf. Han funderade starkt på vad han ville ha utfört av den D.Ä dagen därpå. Jo. Först väcker jag dig genom att knäppa med fingrarna och då ska du gå UPP, sa D.Y till D.Ä. Sedan vill jag bli buren till fåtöljen imorgon, beordrade han. Så vill jag ha ostsmörgås. Ingen ost utanför kanterna, tack. Bredd och klar. Jag äter i fåtöljen. Vi kan börja där.

Herrskap och tjänstefolk……..

D.Ä sover djupt. D.Y är uppe före tuppen. Hur göra för att väcka? Det är ju betjäntdax. Ett gyllene ögonblick som inte får missas. Fingerknäppning funkar inte. En bomullstuss indränkt i ättika? Inte en reaktion. Insmetad näsa med ättikslösning? Ingen reaktion. Täcket av. Så småningom reaktion. Uppstigning. D.Y blir sedan buren enligt order och får ostmackan bredd – ingen ost utanför kanterna – och serverad. Får juice serverad till mackan. D.Ä servar i 2 timmar med ett leende. Följer minsta order. Hämnden  blir ljuv. ………..Hela tiden samma vänliga leende. Man skall vara snäll mot små barn, säger han……PANG. Där fick han ett tjuvnyp. Så höll de på…….Som vi skrattat. Bless you two.

Ösregn och stormvindar. Passar perfekt att både bygga och flyga drake. Oförtrutet.

En aktiv sommar med villavagnar och visningar. I like. Fel – I love. Nu blir det Falsterbo Horse Show. 6 – 14 juli. Alla dagar mellan 9 – 18. Med oss tar vi den fantastiska Beaumont. 55 kvm och lyx á la lyx. Min drömvagn. Den också. Ni som tänkt titta på den men inte hunnit komma till Stenstorp och vår anläggning där – kom till Falsterbo. Såååååååå fin vagn att jag ryser redan ikväll.  På riktigt.

Jag funderar starkt på att bespara er mina krönikor nu i semestertider. Inte skriva så långa inlägg. Ni vill väl tagga ned och koppla av. Jag tänker också att jag skall ta det lite piano. Vill inte tappa er helt – gillar ju att umgås med er. Ju.

Jag får se hur jag gör för det vet jag aldrig. Om orden flödar – då skriver jag. Om de sinar – då minskar jag. I juli månad. I augusti går jag på´t. Som vanligt.

20160609_175855
Gonatt säger min katt. Purrfect.

På tal om juli månad. T o m en villavagnsägare kan ha stockrosor. Trodde jag aldrig. I en jord som inte innehåller jord. Grus och sand. Krampaktigtfasthållande vid livet planterade jag dem förra året. Nu blommar de. Magiska. Svarta. Lite pyttiga men vackert pyttiga. De blir säkert större till nästa år.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så kom vi till slutet. På sidan. Imorgon är en annan dag. En bra dag. Det tror jag bestämt. Tror det blir en 2:dag. Passar bra. Mässdagar är perfekta :2 dagar. Man hinner knappt känna efter att man är hungrig.

IMG_20190612_111320 (1) (1).jpg
Det är roligare att vara glad. När man kan. T o m när man inte kan. Men det är svårare.

Ha en riktigt god helg. Alla ni som läser och faktiskt alla ni andra som INTE läser. Önskar er allt gott. Jag skall njuta av dagarna som kommer. Och kvällarna. Om nätterna sover jag troligtvis. Om jag kan styra tankarna då så skall jag njuta då också. Den som lever får se.

Ta-ta.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nej. INTE white trash. Hollywood bor inte här. Hollywood bor där.

Hilsen.

När man arbetar med konceptet villavagnar och passionerar och säljer dem – då träffar man otroligt många människor. Det är det som är det härliga. Alla sorter. Unga, gamla, män, kvinnor, gifta, ogifta, korta, långa, breda, smala och hela skalan. Vanliga människor, helt enkelt. Go´a och glada.  Gemensamt för nästan ALLA är att man förvånas över hur det VERKLIGEN ser ut i en villavagn. ” Oj, så rymligt ”. ” Så fint ”. ” Så fräscht ”. ” Så här vill jag bo. ”. ” Man behöver inte bo större än så här ”. ” ”Herregu, tänk att bo så här fint och slippa alla prylar man samlat på ”. ” Det här hade jag ingen aaaaaning om ”. ” Jag har bara hört talas om det och sett på film – hur människor i USA bor – sådana där white trash.”

White trash. Oftast inte sagt med ont uppsåt – bara av ren okunskap egentligen . I början blev jag faktiskt både ledsen och sårad. Förolämpad. Numera har jag vant mig, förstår vad som sägs egentligen och tar inte åt mig lika mycket – lägger bort mina egna reaktioner och jobbar på att ”utbilda” människor. White trash är att bli jämförd med att vara en typ av ”skräpfolk”. Som tillhör samhällets förlorare, som bor i en villavagn i ett område i USA t ex med förlorare, parasiter eller knarkare. Går ni in på nätet och söker efter orden får ni många träffar. Betydelsen är enormt vid. Betyder olika men inte är det bra, inte. Inte i den gängse uppfattningen. Det är det man sett i Hollywoodfilmer – så berättas det för mig. ”OJ, bor DU så här? Häftigt. Jag trodde det bara var white trash ”. Så låter det faktiskt inte helt o-ofta………….

Bara säger.

Då kan jag berätta här och nu att det är INTE så det ser ut. Visserligen råkar jag vara vit men jag är inte skräp. Jag är en Annicka som vågar det många inte vågar – att bryta upp och byta liv. Tillhör gruppen människor, som förstått grejen med ett mer minimalistiskt liv, som inte vill ha ansvar för stort hus och skötsel – och alla kostnader för det. Less is more. Maken kom med förslaget för flera år sedan Vi kunde och GJORDE.  Jag träffar MÅNGA som nu gör samma val. Som letar mindre. Som vill kliva av utgiftskarusellen. Välbeställda människor. Lagom beställda människor. Supermånga äldre som tycker det. Generationsboende. Som har förstått och anammat det fantastiska villavagnskonceptet. Det är så här man bor i England t ex. I Tyskland. I Frankrike. Och i USA, Florida. Välordnat och fint omkring. Skräpnissarna bor liksom överallt. Inte bara i villavagnar.

White ( snarare lite rosa ) –  men inte trash.

Vi är samma som förut men vi gör inte samma. Det är liksom det som är grejen. Att i livets 3:e period göra det man verkligen vill göra. Dra ned på kostnader och lägga pengarna på upplevelser istället. Rätt som det är blir man kanske sjuk och då orkar man varken busa eller hitta på knasigheter. Här och nu. Viss framförhållning men fortfarande HÄR och NU.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag raljerar inte. Pekar inte pinnar. Alla KAN inte göra som vi – av olika anledningar. Jag förstår det. Alla VILL inte göra som vi – av olika anledningar. Det förstår jag också. Däremot vill jag missionera om att vårt val är kommet ur fri och stark vilja att avstå för att få. Det är där det ligger, tror jag. Inga losers, förlorare. Inget ”skräpfolk”. Däremot nybyggare och framtidsorienterare. Är stolt över valet. Inte alla stunder var helt lyriskt fantastiska under processen ( det kostar på att göra sig av med PRYLAR – hur sjukt är inte det ) –  men när bitarna fallit på plats – FANTASTISKT. Man lär känna sig själv på ett nytt sätt. Vem är jag när livet möbleras om?

Har kommit på att jag är en Annicka mer nu än någonsin. Lite mindre rädd än förut. Egentligen ganska säker på vad jag vill och tycker om och säger det också. Inte så bra på det förut. Fortfarande galen i fina färger. Nyfiken. Gillar bus. Har svårt att sitta still och göra inget. Sådant slöseri med dyrbar tid. Älskar att starta projekt. Att göra människor gott. Galet förtjust i att byta gardiner – för att inte tala om att köpa billiga bling-bling örhängen. Lite piff i vardagen skadar inte. Egentligen är jag som jag alltid varit – fast nu mer starkt. Som om det skulle intressera er, men nu var det sagt. Det får räcka så. Vi har inte hela livet på oss.

Älskar livet som gavs mig. Försöker förvalta det. Missar ibland. Lyckoträffar ofta. Slarvar fortfarande bort en del av alla dagar men får förlåta mig själv för det. Jag kan inte allt. Orkar inte allt. Fattar inte allt. Hinner inte allt. Nedrans.

Ujujuj. Så seriöst det var idag, då! Kände bara att jag var var tvungen att framföra mitt budskap. Förutfattade meningar har vi alla. Åsikter har vi alla. Om nästan allt. Vet hur andra ska leva sitt liv. Vad som är bäst. Vad som är sanningen och livet. VÅR sanning och våra liv framlevs precis så som vi vill ha det. Framtidsorienterare och nybyggare. Villavagnskonceptet är här för att stanna och det växer och utvecklas. Jag är FERUKTANSVÄRT glad att få vara med på den resan – både som levare i och inspiratör för Morgan Nyman AB.

Morgan Nyman AB. Ett namn att lägga på minnet.

Inga förhållningsorder idag. Möjligtvis att ni ska stå upp för er själva. Jag kom på det lite sent. Lite stolthet är klädsamt och nyttigt. Inte trampa på någon – men inte heller bli trampad på. Gläfs till eller utbilda. Bara ni trivs.

En villavagnsdag. Rabarberpaj. Egen yttepytteodling. Mums.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det går bra. Just nu. I love. Rabarberpaj med mandelmjöl – I love, too.
Å lakrits. Å Schwarzwaldtårta.  Å mycket smör på smörgåsen. Den heter ju det. Ju.

Ta-ta.
Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se

 

 

Å här sitter jag och är söt.

Hilsen.

Tiden går. 31 maj. Idag är det Mamsens födelsedag. Då skulle hon ha fått frukost på sängen och en bukett liljekonvaljer. Jag skulle ha fixat hennes hår och gjort henne fin.  Hon var noga med det. Läppstiftet på och hon skulle trutat med läpparna så där komiskt – vi skrattade hysteriskt varje gång. Före botoxens tid. Före plutmunnens tid. Hon hade sina egna läppar. Opreparerade. Anyway. Hon befinner sig på annan plats. Mycket långt bort kan man säga men är med i alla fall.

Känner ni doften? Himmelsk.
Hittade i mamsens kokbok. Inget utrymme för tycke och smak men kanske lite sanning.  En karikatyr vill man ju inte bli……

Det bra-iga med att inte ha stor trädgård är att man inte behöver rensa så mycket. Numera har jag krukor med olika växter och det är bekvämt. Börjar vänja mig vid den bekvämligheten, annars älskar jag att rensa rabatter.  Det blir så fint när man är klar. Sist jag var hos Morgan Nyman AB på möte kunde jag inte låta bli att rensa maskrosor. Skulle låtit bli. Efter 1 timma var det finare på marken men mina vita fina jeans var………………gula. Så dumt. Man skulle kunna tro att jag………………..men det hade jag inte. På kvällen skulle vi ut och äta en bit mat. Jag snek utmed väggarna och satte mig i det mörkaste hörnet de hade på restaurangen. Mitt dumma nöt. Så obetänksamt. Vem rensar ogräs och frodiga maskrosor i vita jeans? Moi. Fel prioritering men jag fick i alla fall feeling. Då också.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hade vi varit i Spanien nu så hade det varit fiestor på längden och bredden. Feria de la Primavera till exempel. Vårfest. Spanjorerna går all-in. Är det fest så är det fest. Inget sparas på. Titta lite på filmen från Sevilla så förstår ni. Klicka HÄR .Det är inget som är likt något vi har här i Sverige. Inte återhållsamt för 5 öre. Sassa-brassa-mandelmassa multiplicerat med 4356. 

Passion och vårfiesta. Inte mig emot.

Står i tät kontakt med Portugal och vingården vi bor på under mina resor med Unnadigresan. Får foton och inspiration. Ska ni med nästa år? Som planeringen ser ut nu, så blir det 5 dagar i april/maj och 8 dagar september 2020.  FÖLJ MED! Resor att minnas. Mycket att se. Mycket att uppleva. Vackert så att man dånar. Gott så att man kommer i koma. Vilsamt att man har nästan NOLL i puls och blodtrycket går rätt ner i underjorden. KLICKA HÄR för att anmäla intresse – vilket såklart INTE är en bokning – bara en intresseanmälan.

8-9 juni finns jag på Grottbyns camping och passionerar.

Växlar upp nu och ska fokusera än mer på att passionera om villavagnarna. Jag vet vad jag talar om och har erfarenheten av både hur det är att bo, hur man blir bemött och säljprocessen i sig. Känner att jag kan det. Inte tjata hål i huvudet på folk – inte min grej – men välkomna så många som kan och vill och för vilka det passar. För den som vill bo billigare – permanent eller som sommarstuga – här har ni möjligheten. Grottbyns Camping är en åretruntcamping och ligger i några få kilometrar från Höör. Buss och pendel till Lund, Malmö eller Kastrup och ut i världen – för de som vill det. Konceptet passar inte alla men många, många, många. Så smart. I know.

Det hamras och spikas. En rymlig veranda. Där lever man livet. Också.

 

Köp en villavagn och lägg i kundkorgen. Betala i kassan.

Inatt blir det husvagnssovning. Då blir det högerarmsdunk i väggen när jag vaknar. Tryggt. Då VET jag i alla fall var jag är. Över huvudtaget så känner jag mig stark och har en god känsla i själen. Har funderat ett bra tag nu och lagt alla tankar i de fack de skall ligga. Slängt de som inte behöver vara kvar. Som att ha ett LIVSSKÅP – där man lägger in det som inte är färdigtänkt, lägger in erfarenheter som man fått, känslor som man har för olika saker och ting, glädjen man känner – som man lägger i översta lådan, såklart. Så kan man plocka fram de tankar och känslor man behöver. Emellanåt får man städa undan och slänga de tankar man inte behöver och de minnen man mår bättre utan. Ett livsskåp – det är bra att ha.

Som alltid.

Så ……………………var ska sköpet stå??? Det får ni tänka ut själva. Tror det är klokast. En del av er kanske kör avfallskvarnen direkt? Inga omvägar med skåp och lådor och annat. Tänker färdigt och gå vidare? Direkt utan att passera ”GÅ” ? Gör som ni tycker – bara ni trivs. Det är viktigt.

Färdigsnackat för ikväll.

Imorgon är en annan dag. Tur det. Den vill jag gärna vara med och frisera.

Todiloo.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

NU är hon väl ute och cyklar???

Hilsen.

Det är jag. Igen. Lördag ni vet.

Det regnar och blåser. Så jättebra. Öhöm. Fingers crossed. I alla fall att det regnar. Jordbruket behöver det. Inte jag. Men jag är inte världens centrum, så det är bara att stå tillbaka och vänta på bättre väder. Långt bak hittar ni mig. I princip osynlig även om jag gläfser ibland. Jag håller på att lära mig ÅTERHÅLLSAMHET. Går sådär. Mycket man ska pröva på i livet. Det KAN ju lyckas och då blir livet både stillsammare och billigare.
Jag ryser.

Inte någon större idé att putta ner fröer i krukorna, heller.  Händer inte mycket där ändå. Inget ovan jord, i alla fall. Mina gröna fingrar börja sakta men säkert tvina och bli ljusbeigerosa. Originalfärgen. Säkert vackert det också, men nog saknar jag stunderna med näsan i jorden. Oh well. Min tid skall åter varda.

Min svunna kärlek. I tacksamt minne bevarad. Kolonin.

Alltid tyckt om att idka fritidsminijordbruk. Inga tunnland – bara metrar – men ändå. Lyxodling helt enkelt. Hade t o m en kolonistuga en gång för länge sedan. Min älsklingsplats på jorden var det. Odlade allt och lite till. Ca 150 kvm tomt och liten stuga. Gällde att ligga i och hålla efter kirskålen – den och jag tävlade om gunsten.  Det gick jämnt ut, tror jag. Vi vann vartannat år. Att gräva i jorden och filura, flytta växer och peta ner fröer – I love it. Stress rinner av. Frustration likaså. Ilsketårar och sorgetårar landar i jorden och grödan gror. Rundgång.  Kretslopp. Nya krafter och glada tankar. I like.

Ett hatobjekt. Kirskål. Har prövat i sallad. Man måste pröva. Kommer inte att hända igen.

Herregud, det var tider det. Också. Har alltid arbetat MYCKET. Jättemycket. Alla möjliga jobb samtidigt. Förstår inte hur jag fick ihop det men det gjorde jag. Kostade säkert och som hundraåringen som ännu inte hoppat ut genom fönstret – kan man väl bara hoppas att rekylen blir mild. Milt skadefri. Har pressat mig hårt. Vissa gör det. Klagar inte – jag gjorde som jag ville. Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det har gått. Går fortfarande.

Man får hoppa så länge man kan! Albin visar hur.

Har fått frågan om jag ”gått i barndom” och sysslar med åldersnoja. Döden, döden, döden – som Astrid Lindgren myntade. Vad skall jag svara på det?

    1. Njae. Jag kåserar ju och levererar till varje lördag. Att driva med sig själv är lätt. Rumsrenare. Bättre att ha roligt på egen bekostnad än att ge sig på andra. Finns en igenkänningsfaktor som ingen kan ge sig på – eftersom någon ANNAN skämtar om sig själv.  Jag, alltså. Jag bjuder på det.  Finns outömliga mängder av små och stora händelser i en människas liv. I synnerhet när man levt ganska länge – vilket jag har – visar det sig. Om man tänker efter. Tänker gör jag. Ofta.
På första parkett när tillfälle gives. Stolen får man ställa fram själv, har jag fattat.

2. Njae. Framtiden har inte hänt än så jag MÅSTE hålla mig till dåtid och viss mån nutid. Förr var jag vildare än nu och när jag ser tillbaka så inser jag ju att jag faktiskt förändrats. Både utanpå och inuti. Herreminje. Titta på foton, minnas och visa? Mmmmm. Inte så utmanande som att lägga ut bilder på en 63-åring i rullskridskor och shorts – som en 29-åring. Förmildrande och förlåtande med en 29-åring som är passé än en äldre variant – med tanke på sociala mediers kranka klarhet. Jag skulle inte tåla det. Skyddar mig genom foton från förr. Jag skäms inte. Åldras med stil? Typ LADYLIKE? Det ordnar sig allt med det…..

Detta kunde jag DÅ. Detta ville jag DÅ. Nu KAN jag inte. Nu VILL jag inte. Hänger ihop ?

3. Jo. Tänker att det för vissa av oss kan vara välsignat – även om det kanske inte är nyttigt att gräva ner sig. Känner inte att jag gör det. Däremot är mitt livspussel inte slut och jag vill göra mer av det som är en go´ Annicka – för det gagnar alla – och mindre av det som är någon annan. Då är det bra att gå tillbaka och se över vad som drivit mig och vad som sänkt mig. 1 + 1 = ungefär 2. Kan i alla fall klart konstatera att jag INTE sålt min själ till hårdrocken – apropå boktiteln, som jag hittade på biblioteket häromdagen. Känns bra och äkta på något vis. Man skall vara sann mot sig själv.

Så kan det gå när man frågar om jag sysslar med åldersnoja. Svar direkt. Döm själva.Troligen gör jag det. Eller inte. Spelar roll? Människor gör mänskliga saker.  Jag gör som jag gör så blir det som det blir. Så länge jag inte trampar på någon annan av ren illvillighet – vilket inte skulle hända så länge jag har sinnet i behåll – så kör jag på med mina tankar om ditt och datt. Alltid någon som känner igen sig, har jag förstått………

Livet under uppfordrande lupp? Förmildrande miljö i en Harrogate VIllavagn. My favourite.

Livet kan gå från livsfilosofier till böckling macka – det vet jag bestämt. Som barn var fredagskvällar och lördagskvällar lite heliga. Familjen samlad och vi hade mys med god mat. Tacos var inte uppfunnet och Syrran påminde mig nyligen om att jag ofta lagade maten. 10 cm höga pizzor med champinjonstuvning var en variant…….Jag minns dem som sprödbakade och tunna men det gör inte hon…………….Fniss.

En favorit som fortfarande står sig är Böcklingmackan.  Jag har införlivat den hos oss och Maken tycker mycket om den. Också. Kanske ni? ”Lunchsmörgås”. Hittade receptet i mammas tummade receptpärm.
TIPS: Köp hel böckling och inte filén. En hel böckling räcker gott till 2 personer. I 2 dagar. Renare kött och saftigare. Ös på med rödbetorna. Åtminstone 4 dl. Futtigt annars.  Mer smör i smeten eller bred brödskivorna först med smör. Gottgottigottgott.
Eftersom det är fredagskväll när jag skriver detta, så kanske ni kan pröva i helgen? Eller inte.

Så säger jag godafton eller godmorgon eller helt enkelt VÄLKOMNA TILL MIN VÄRLD. Inget om resor i denna blogg. Bara lite om villavagnar – men kåseriet/krönikan/bloggen författas i en sådan. Ju. 

Maken har serverat mig en jordgubbsgin. Sippar långsamt. Snart blir det mat. Herr Janzon träder in i salen. Lite sill och kvällen är tillfyllest.

Kram på er. Det mesta löser sig – om ni nu tänker att det inte gör det. Lite tid, bara. Så brukar jag tänka när jag tvivlar på saker och ting. Oftast – löser det sig ju. ❤️ Just nu är det i alla fall som bäst. Igen.

Här och nu och oftast. När man tänker efter. Kram på er!!!

Ta-ta.
Anka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

En Anka i Amsterdam

Hilsen.

Tillbaka från Amsterdam. Några dagar där med en kär väninna. Gate upp å gate ned. En riktigt mysig stad. Kanaler och kanaler. Åsså några fler kanaler. Båtar, båtar och cyklar.

Här kan man hänga.

Många. Gator och broar. Affärer och caféer. Många. Å rök. Värst vad det doftar av det gröna bladen………..Överallt. Det puffas på, det vill jag lova. ”Coffee shops” – som inte direkt är några fik enligt svensk modell. Nej, hit går man om man vill röka på eller vad det nu är man gör. Luktar gör det och det är inte hallon, i alla fall.

Tulpaner från Amsterdam…..i mängder. Ofarliga och inte rökbara. Tror jag.

Tillåtet med marijuana i Holland. Förresten tillåtet i många europeiska städer, har jag läst. Både för medicinskt bruk och för……..just flumbruk. Inte tillåtet i Sverige. Om jag förstått rätt. Såååå skönt att inte ha behovet eller ens det minsta lilla intresset att bruka eller ens pröva på. Oerhört lättåtkomligt om man hade velat. I kakor, godisklubbor, karameller – you name it. Märkligt.

IMG_20190430_130106-compressed.jpg
Här säljer bageriet bakelser och ……..kakor………så´na däringa……..

Ganska många skyltar om ordningsregler. Inte skräpa ner, inte dricka alkohol på allmänna platser. Vi anlände på King´s Day och det betyder att Amsterdams innerstad är avstängda för bil- och spårvagnstrafik. Troligen gällde inte dryckesförbudet på allmän plats just då, för det var många som………..liksom drack. Det var troligen inte lingondricka. Hur mycket folk i rörelse som helst. En helgdag i Nederländerna. Folk i orangea kläder och fest, fest, fest. Vi bodde mitt i smeten på Rembrantplein. Centralare än så här kan man nog inte bo. Inte dyrare heller………..

IMG_20190427_181512 (1)-compressed.jpg
Faktiskt. Böter. För nedskräpning också.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Man kan ABSOLUT INTE missa att besöka Keukenhof Blomsterpark Cirka 1 timme från Amsterdam med buss. Vi åkte taxi och det tog 35 minuter. Ligger vid Schiphol Airport, i Lisse. Magiskt. Fantastiskt. Galet vackert. En hel park och plantering smakfullt designad med tulpaner och lökväxter i mängder. Jag säger MÄNGDER och det räcker inte som beskrivning.  18 Euro kostar inträdet. Någon Euro billigare om man köper via nätet.

Och DÄR tar Amsterdams lovsång slut. Lagom får vara bäst och jag har redan överskridit min dos. Anyway – de flesta av oss har väl någon form av smeknamn. Jag har. Kom att tänka på det när jag gick förbi ett skyltfönster med ankor. Där är ju jag, tänkte jag. I Amsterdam. I ett skyltfönster. Jo, för mitt smeknamn är Anka, Ankena, Akan och ibland Anki.  Det går förresten bra med vad som helst – bara man pratar med mig. Vänligt. Elaka människor undviker jag. De kan bo på en grå ö för sig själva och ilska på sig.

Anka, Ankena, Akan, Anki Ekengren

Hade min fader fått bestämma så hade jag hetat Vivianne. Mamma bestämde. Så då blev det Annicka med ck. Hade jag hetat Vivianne så hade det inte varit idé att plåta amsterdamska ankor. Ni förstår vad jag hade missat?? Sorry pappsen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite villavagnsinspiration får det allt bli så här på slutet. Jag har nu landat på Skåneslätten igen. Det vindar ute och det är inte mycket man kan säga om det. Det blåser i Skåne men här inne är det varmt och skönt. Tänker att nästa villavagn vi köper blir en Premium Country. Trävillavagnen.  Får se. Jag är kär. I den. Också.

 

Sådär. Nu är filmkvällen slut. Det är t o m morgon. Mitt i natten. Konstigt det där. Tiden går – den enda som har vett att gå. Jag stannar gärna kvar. Så får tiden gå. Inte jag.

Igår hade vi en trevlig fest med våra bästaste grannar. Det blev sent. Eller eljest tidigt. Beror på hur man ser det. Sömnbrist är kontentan. Spär på lite med kvällens övningar. Klockan hinner bli 02.00 innan jag är klar med filurandet.

btfmdn
Utan sömn blir man halv. G´natt.

 

 

Passa på och njut av lördagen. Köp ett paket lakritsglass, baka en gaffelkaka, spela biljard eller harpa – whatever comes first. Huvudsaken att ni får le och må gott. Minst en stund varje dag.

 

 

 

Ta-ta.

Ankena

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Så gick tåget. Utan tut.

Hilsen.

Ursäkta, men det stod så på kudden. Fult men nödvändigt.

Jag blev frånkörd. Blev ensam kvar på perrongen med mina väskor och kassar. Bassäng i ögonen och arg som ett bi. Neslig skam blandat med ilska.

Unna dig en ……..tågresa. Om du törs.

Bokade tågbiljett med Öresundståget. Malmö – Göteborg. Hur svårt kan det vara?  Kom i tid. Väntade. Mycket folk. Tydlig skylt vid perrongen. Malmö -Göteborg. Perfekt. Jag ställer mig i kö. Koll på läget: Vagn 11, plats 88.  Lätt som en plätt. Va? Nä? Vagn 82. Malmö – Helsingborg står det på tåget. Va? Var är Göteborg? Frågar. Nä. Ingen ska till Göteborg. Fel tåg? Springer och letar efter vagn 11. Mot Göteborg. Vagn 24. Vagn 34. Vagn 18. VAR ÄR VAGN 11???

Lätt irriterad.

Piff. Puff. Stäng dårarna. Dårarna stängs och där gick tåget. Jag står kvar på perrongen med mina väskor. Med hakan vid knäna. Nedrans. Här åker jag världen runt på alla möjliga flygplatser och fixar det. Gnisseltåget till Göteborg missar jag. Frustration.

Hur blev det nu?

Ringer kundtjänst. De förnyar biljetten till senare tåg men med PROTEST. De brukar inte göra så här……..Ok. Tack. Jag säger att det för en ovan tågresenär inte är tydligt skyltat. Göteborg är inte Helsingborg. Det är bara att kliva på, säger supporten. Bara att byta i Malmö. Alla tåg går till Malmö – i alla fall de flesta, säger supporten. Ok, säger jag. Jag vet inte att alla tåg går till Malmö, säger jag och dessutom var vagnarna inte numrerade i sekvens. Inte lätt att i stressen springa efter rätt vagn och åt vilket håll? Det är bara att kliva på och så kan man gå till rätt vagn genom tåget, säger supporten. Med väskor, kassa och ilska i bagaget, säger jag – och åt VILKET HÅLL???? Du kan säkert vila, säger supporten. Grrrr, säger jag. Förresten stod det inte ens Öresundståget på, säger jag. Jo, säger supporten. I röd text på första vagnen. Som var 13 vagnar bort – såg inte det, tyvärr säger jag. Sedan tackar jag för kaffet och lägger på. Orka kämpa. Nä. Man får välja sina strider.

Nästa gång tar jag bilen.

Vi slutar här för det blev värre. Jag överlevde dock och mina bundsförvanter curlade banan och jag kom fram – om än sent. Varde härmed konstaterat att man kan kliva på vilket tåg som helst – det passerar Malmö. Tryggt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det bär av till Amsterdam i helgen. Roligt skall det bli. Hoppas på finväder. Så mycket mysigare då.

Skall runda av nu för tiden börjar rinna ut. Upp tidigt imorgon. Det finns gränser för vad Ekengrenskan kan få in i livscykeln och jag har börjat lära mig att sätta stopp. Inget kåseri fram till kl 4 på morgonen. Urkar inte.

Har ni haft en rullgardin, som liksom inte går att rulla upp? Som inte fjädrar tillbaka, utan ju mer man drar – för att få till schvungen upp – dess längre ner går rullgardinen……..? Sådana är mina ögonlock nu. Snart hänger de över de övre kindbenen och drar sig sakta med mot hakan. Som ett ögonlocksöverdrag. Ni fattar. Jag går och kojar mig.

Solglasögon döljer hänget.

Det fick bli en kortis idag. Livet är fullt av LIV. Händer saker hela tiden.

Inte ett ord om villavagnar ikväll.
Inte ett ord om unnadigresan ikväll.
Inte ett ord om nyponsoppa ikväll

Ur led är tiden.

Ha en finer vecka och njut stunderna. En yttepyttestunds njutning kan vända hela livet. Tänk då vad flera yttepyttingsstunder kan åstadkomma. Pröva!!!

I´ll be back innan ni vet ordet av.

Ta-ta.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Dream on, Babe. Å gör något.

Hilsen.

Ni vet den där känslan när man känner det är tomt. Inte i plånboken eller kaffeskåpet – men i hjärnan. När det ekar i bästa fall men annars är ihåligt. Hallå? Någon hemma? Ingen svarar.

Tomt. Ding-ding-ding.

Precis så för mig just nu. Hade tusen idéer om vad jag skulle skriva om. Nu sitter jag här – ombonad och mätt i magen och……………….ingenting infinner sig – förutom sömnen. Nedrans.

Några av oss. Plus fotografen Veronica.

Det har varit mässdag idag. Hela dagen. Troligen är det känningar av det.  Det har varit superkul. Gillar´t. Att prata med människor om det man tror på – det är bra gött, det. Människor som du och jag och vem som helst. Som är nyfikna. Som förundras över så mycket man får plats med i en villavagn på 32 kvm. Westcoast 32 by Morgan Nyman AB.

Välkommen hem!

Att få dela äkta glädje. I like. Människor är lätta att prata med. I alla fall tycker jag det. Vi har pratat drömmar. Livsmål. Tankar. Chokladkola. Det har livet handlat om idag. Bland annat. Vi längtar alla efter något. Den som fryser vill ha värme. Den som är hungrig vill ha mat. Det som inte kan läsa vill gå i skola. I vårt land – där de flesta av oss ( inte alla men väldigt många ) egentligen har tillräckligt av allt – om man jämför med många andra i andra länder – där vill SJÄLEN ta plats. Märker det så tydligt.

Det är inte det att saker är svåra, som gör att vi inte vågar. Det är för att vi inte vågar, som saker är svåra.

När jag börjar berätta om hur maken och jag kastade loss. Köpte vår villavagn – hur vi sålde huset – gjorde oss av med saker – bytte liv – då sprakar det i mångas ögon. Det gnistrar till och de lyssnar stort. ”Men det är ju så jag har velat göra i så många år”, sa en kvinna. En annan ”Jag vill göra något helt annat. i mitt liv. Vill slippa alla saker”. ”Så härligt och nyttigt att träffa någon som verkligen gjort det och verkar ha överlevt”,  sa en herre med glimten i ögat. ”Det här borde du berätta för fler”, sa flera. Det har jag hört många gånger. Jodå. Jag har skrivit om det förut i mina kåserier. Om processen att göra sig av med saker. Leva drömmen. Att prioritera bort. Insikter och avsikter. Tankar och fallgropar. Fantastiskta överraskningar. Utveckling. Saknad. Lycka.

Hoppochskuttglad

Imorgon är en annan dag – då får vi se vad den har med sig. Kanske säljer jag en villavagn. Hoppas det. Blir så hoppochskuttglad av det.  Just nu är det inte annat än hoppochskuttlägeisäng. Jag gör härmed en konstpaus. Går och lägger ned kroppen i horisontalläge, sätter väckarklockan på jättetidig morgonstund – och skriver färdigt.

Ur led är tiden.

Å DÄR är hon tillbaka, Ekengrenskan. Klockan är 05.05. Klockan på bilden går fel men den är i alla fall stor. Pigg som en nyponros. Inte. Inte pigg alls men vad kan man begära av en dam i sina bästa år? Jag sitter utan stöd och kan bete mig bland folk – det får räcka.

Don´t mess with me. I am the driver of this bus.

Natten var lugn. Har inte drömt något. Tror jag. Annars är jag en mästare på det. Några gånger i månaden drömmer jag så tokigt, så jag vet inte om jag inte borde spärras in någonstans. Ofta återkommande är att jag inte får följa med. Att jag blir ensam kvar. Alla åker utan mig. Den drömmen är otäck. Kan vakna i gråt och inte fatta något. Gamla människan! Måste ställa mig upp mitt i natten, för att vakna till på riktigt. Tar en stund och inser såklart att ingen har åkt någonstans utan mig och jag är i allra högsta grad med. Det är t o m så att jag kör bussen!

Fniss. Skylt funnen i London.

En annan mardröm är att jag sitter i skolbänken och skall tenta. Ser att alla kan svara på frågorna utan jag – har läst på fel saker. Jag som VERKLIGEN pluggat! Kan plötsligt ingenting och den stressen jag känner i drömmen – att alla kan utom jag fast jag VET att jag kan – DEN är inte att leka med, heller. Kan vakna superledsen och måste ställa mig upp för att vakna till. Lugnar mig när jag ser att maken ligger där och snusar lugnt och ingen skolbänk inom en mils avstånd. Nä. Tacka vet jag gräddtårta. Det är gott.

Gott med bakverk.

Snart är det hemåkardax. Tillbaka till Sverige. Härligt. Lever i den bästa av 2 världar. En får tacke o ta emot det som kommer en till del. Solen och ljuset är fantastiskt lättsamt att umgås med vintertid. Hemma i Fäderneslandet på sommaren – det är också fantastiskt. Rätt mycket som är fantastiskt. Faktiskt. Må det vara länge.

Mycket är fantastiskt.

Avslutar med en riktigt superdålig film. Regissör: A Ekengren. Filmare: A Ekengren. Klippare: A Ekengren.I huvudrollerna: A Ekengren och spanska räkor. I originaltappning. Gambas a pil-pil. Nya paradrätten. Så enkelt. Så gott. Eventuellt nyttigt.

Å med det slutar jag mina ängkla rader.

Känslan av att må bra i det lilla och det stora. Att ha människor i mitt liv som jag älskar och som jag kan misstänka älska mig också. Tack. Fortsätt gärna med det. Det gör gött i själen. Önskar er alla detta.

Klockan är 05.45 och en ny dag randas. Det börjar ljusna. Solen kommer strax upp. Må den skina på oss alla. T o m på mig fastän jag inte klarade tentan………*ler*

Kram hela da´n,

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Ett liv att leva.

Hilsen.

Att jag bara orkar. Här sitter jag och lurar. Klockan är 04.53 och jag har precis börjat skriva. Gårdagen var full av gårdag. Härliga gäster med många skratt och kortspel och när de gick vid 22.30-snåret, så var det dags för mig och mina rader. Trodde jag. Maken kysste mig godnatt, gick upp och lade sig och jag satt kvar i min lilla skrivarsoffa och…….gäspade, laddade upp bilder, gäspade, laddade upp fler bilder och………somnade. Hejoch hå. Så nu är det bara att börja sitt värv. Pigg? Nä.

Just det.

Vi har haft kärt besök i veckan och gjort roliga saker i det lilla. Hängt och myst. Kraftiga stormbyar vid havet och det tyckte 15-åringen var coolt. Det annars så stilla Medelhavet har rytit till och visat vem som bestämmer. Nu börjar det envisa arbetet med att ställa i ordning stränderna igen – ny sand skall hämtas och läggas ut, bulldozers slätar till och återställer. En solkust utan stränder drar ingen publik. Ett evighetsarbete.

Så stilla är inte alltid havet här.
”Onsdagens storm har orsakar stor skada på provinsens stränder – speciellt i Fuengirola, San Pedro och Estepona. Vågorna som gick så höga som uppåt sex meter har näst intill ”ätit upp” stränderna på många platser. Fenomenet är känt men svårt att förhindra. Därför är det nu behov av stora mängder sand för att förbättra de drabbade stränderna. Detta arbete förväntas komma igång snabbt men det är inte säkert och de drabbade stränderna hinner bli klara till påskveckan då, vanan trogen, årets första stora turistvåg väntas.” Från tidningen En Sueco.

 

Vem bestämmer? Egentligen?

Många av vinterövervintrarna (?) har börjat dra sig hemåt. Vintern i solen och sommaren hemma. Många frågar om jag ligger och solar jämt. Svar: Nä. Tror inte det är nyttigt och det är inte heller roligt. Ibland så, men inte ofta. Däremot går jag nästan alltid i klänning eller kjol största delen av året. Bara ben, liksom. Vinterkläder äger jag knappt. Ibland kan jag längta efter att bära ett par supersnygga läderstövlar. Bara för att. Snyggt med kjol till. Frågan infinner sig alltid: men när ska bära dem, då? Inte kånka omkring under armen – det skulle se dumt ut – menar ha på mig dem. Ni fattar. Anyway. Ytterligare en sak att äga och som tar plats i garderoben – som är begränsad.

När vi tömde huset och bytte liv gjorde vi oss av med mycket. T o m mina snygga läderstövlar……….

Längtar jag tillbaka till det livet? Dubbelbottnat. Är man en tänkare som jag, så visst flyger tankarna förbi emellanåt. Saknar mina vänner på vår gata. Mina nära och kära. Saknar mitt växthus. Såklart älskade jag vårt fina hus. Mitt lila badrum………Saknar inte vintrarna, mörkret eller regnet och kylan. Älskar solen. Möjligheten att bara gå ut i sommarkläder. Skiftningarna i årstider här, också. Blomsterprakten. Det fria livet.

Trivs inte inlåst.

Man får och man får avstå – det är det som är Livet. I det stora och i det lilla. Livsval. Man får göra det som känns rätt. Fel blir det alltid någonstans ändå – men dagarna med götta i måste vara fler än de med lort – det hävdar jag bestämt. Ingen som gör livet åt en – det får man ordna själv. Just nu passar det perfekt så här. Jättemycket mer gotta än lort. Facit har ingen och vem vill egentligen leva livet med svaren innan man ens ställt frågorna?

Min vackra brudklänning. Den fick stanna kvar.

Villavagnslivet, då? Jo tack. Vi har det perfekt i vårt lilla hörne på Söderslätt. Fria vyer. Nära till mysiga Ystad. Man kan älska Skåne väldigt lätt. De gula rapsfälten förblindar när den tiden är. Magiskt vad Moder Natur kan bjuda på. Vallmofälten med blåklint i. Pilallérna med sina vindpiskade pilar. Abbekåspotatisen är INTE att leka med. Man äter den. Under njutbar tyssssstnad. Den godaste vi mumsat på. Bussen utanför tar en till Trelleborg och Ystad lätt. Till Göteborg åker man från Malmö med lyxbuss för 170 SEK.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nä. Om man skulle sluta sina ängkla rader? Lagom nu, kanske? Klockan är 06.13 och jag har inte nickat till en endaste sekund. Fokuserad. Inte en endaste rubrik, heller. Jag gör som jag säger, helt enkelt. Impressed. Vill bara säga att det jag skriver om här skall vara lättläst och i bästa fall underhållande. Det händer så mycket förskräckligt i världen – jag är fullt medveten om detta och har såklart åsikter men jag har valt inriktning. I kåserier ryms inte olycka och katastrofer. Det skulle bli så fel åt andra hållet.

Som alltid.

Önskar er fina dagen. Idag blir det kortspel igen. Ihop med ett tyskt par på campingen intill. De kan inte engelska och jag kan inte tyska men vi förstår varandra ändå. Man fattar när man vinner eller förlorar – oavsett språk. Tro mig. Blickar och gester är internationella. Jag gestikulerar vilt på tyska, bara så att ni vet.

Ha en finer helg och vecka. Vårtecknen har kommit hemma. I know. Är hemma ofta. Ju. Kortare sejourer oftast. Villavagnspassionsjobb.

Blåbärsris på Costa del Sol.

För ovanlighetens skull önskar jag er inte godnatt. Färskvara på detta kåseri. Säger god morgon och önskar det. En riktigt god sådan och så likadan fortsättning på dagen, helgen, veckan. Hoppas era önskningar och längtan efter något specifikt kommer till er. När tiden är mogen. Allt gott till er. Hela tiden.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com