Hilsen.
Vattengympastik
Jag har återtagit mina magmuskler. Långt därinne finns de. Man skulle kunna använda mig som studsmatta. Pjong-pjong. Jojomänsan. Mats och jag har vattengympa varannan dag. Min kallas för husmorsgympa och hans för husfarsträning i vatten. Same, same but different.


Vi kör bensprattel, armfösning, magspark, benskutt och sträckning. Just nu håller jag på att försöka gå ner i spagat. Har en bit kvar till split, kan jag väl då meddela. En form av yoga, ser jag det som. En bensträckare av klass. Jag ÄSLKAR att vara i vatten men till min stora skam måste jag fortfarande – vid denna höga ålder – hålla för näsan när jag skall dyka. Dyka och dyka, förresten. Ni fattar.

Näsvis?
Har inte lagt ner oproportionerligt mycket arbete genom åren på att kunna dyka som folk – men verkligen försökt. Jag har av egen kraft förstått att man inte skall andas under vatten. Ze brrrain……..Däremot är det faktiskt så att det rinner in vatten i min näsa om jag inte klämmer åt – även om jag gör som alla säger. Hur jag än gör så rinner det vidare in i halsen, ut genom öronen och jag tjostar, hostar och fräser.

Å andra sidan kliar min näsa när jag borstar med eltandborsten också. Den darrar och det kittlas så att jag måste avbryta innan snoken går i spinn. Tänk er själva………Min näsa måste vara sjusärdeles unik, säger Mats. Tror jag, det.
Kungakrona – Roscón de Reyes



Här i Spanien firas egentligen inte julafton som vi gör. Motsvarigheten firas den 6 januari, då de Tre Vise Männen delar ut gåvor – julklappar. Samma vise män som kom med gåvor till det nyfödda Jesusbarnet. Inte samma. De dogde sedan länge. Ni förstår. SYMBOLIK !!! Kvällen innan dricker man gärna en kopp med tjock och varm choklad och äter denna dessert , som föreställer en kungakrona. Någonstans inuti denna kaka brukar det också ligga en liten minijesusfigurin, som man skall hitta. Alla affärer har MÄNGDER av dessa bakverk. Här är ett recept!!!
Helt ovidkommande

Vill inte hänga ut denna trevliga man så jag eliminerade ansiktet – men jag satte nyårskaffet i halsen. Inte följt tvättråden? Antingen var kroppen för stor eller kostymen för liten men något galet är det. På mig, kanske. Dumma mig.

Nyårsfirande och gummi-entrecõte
Stannade hemma i år och myste i våra nya fåtöljer. Liggbara och sittbara. En god investering i sittkomfort. Som vi längtat. Lagade lyxmiddag tillsammans. Mats provsmakade allt. Teamwork. Pepparsås, vitlökssmör, ugnsbakad rotfrukt och entrecõte. Efter det hemmagjord apelsinglass i chokladform och senare ostbricka.

Erkänner att jag är köttätare. Tycker mycket om. Nyårskvällens smaker var fantastiska men köttet var oliiiidligt segt. Har ALDRIG lyckats köpa mörat kött här på Costa del Sol. Gjorde ett avsteg och skamköpte irländskt kött – för jag tänkte att där kan man säkert mörat. Hoppsan. Tuggummi. Morr. Sista gången det blir sådant. Bra för världen.
Fagra blomster


Gudabenådad promenad
Äntligen promenad. Gjorde en solo. Njöt av varenda centimeter. Tror jag gick någon mil, kanske? Inte mycket som slår detta. Tack NÅGON för att jag inte har ont. Det blommar överallt. Spirar. Precis som 2020. Håller i känslan. Den kan flytta berg. Eller i alla fall kullar och andra ojämnheter.

Ett glas bubbel och en svarvmanual, kan det bli bättre?
Troligen inte. Är det det man går igång på så är det bara att njuta av stunderna. Han köpte sig en svarv. Maken. Väl bekomme. Vill fixa lite. Vi sålde ju av allt när vi sålde huset och köpte vår villavagn. En verktygsarsenal som skulle göra vilken finsnickare som helt darrbent. Nåväl. Då var då. Nu är nu och i denna stund är det det som gäller . Bless you! Njut och svarva till min midja, please. När du ändå är i farten, Mats!!!

Slutet gott. Allt gott.
Nu är det dags. Med pasta och vitlöksräkor i magen är det dags för avsked. Päsa i nya fåtöljen. Imorgon blir det kortspel med tyskarna. De ska köra alkoholfritt under 2020, så det blir 0-procentigt öl. 7 timmars kortspel behöver sin dryck. Helt jättebra. Mindre midja för Mats att svarva till på mig och levern kommer att sända ett SMS med TACK FÖR ATT DU TÄNKER PÅ MIG, KOMPIS.

Inte ett ord om villavagnar denna gång. Jag ÄR VILLAVAGNSPASSIONISTAN – så utan den passionen vore denna krönika ett ICKE. Bra att komma ihåg ifall ni undrar.

Todilo och ta-ta.
Annicka
www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se