Hilsen.
Villavagnspassionistan har INTE gått i ide. Hon lever oh, fröjd.
Covid gör som covid vill.
Hon har ej heller emigrerat. Inte åkt till Spanien och vinterförvarat sig – som brukligt är – med maken. Hon har helt zonika hållit sig undan och stickat koftor, lagt in gurka i alla de former, bakat bröd, experimenterat med hembakat fröknäcke och ystert tillsatt olika sorters kryddor. Förresten, kanel och brödkryddor vinner bäst gehör hos den smackande maken. Mumzitt. Jag tycker att en pressad vitlöksklyfta sätter sprätt på smaken. Som chips. Man får smeta ut degen tunt. Gottigottgott.
Tillbringar vintern i familjens villavagn – såld och levererad av Morgan Nyman AB. Firat julen i den. Välkomnat det nya året i den. Tittat ut på regnet från den. Karantänat sig i den. Bylsat på sig och gått på promenad på Skåneslätten från den. Köpt tulpaner till den och längtat till våren i den. Man får göra som björnen – gå i ide – fast några söta små björnungar blir det inte. Den tiden är förbi…… Vid närmare eftertanke – jag har aldrig fött björnungar. Någonsin. Även en Villavagnspassionista har sina gränser. Björngränsen.
Inte bara björnar som håller låg profil på vintern.
Oh nej. Det gör vi lite till mans. Så ock Morgan Nyman AB. Spännande saker som inte kan trumpetas ut just nu men när det blir dags, så…. För att något ska hända så måste det stötas och blötas innan. Väldigt ofta i åratal innan det sker framsteg som märks utåt. Snabba ryck är inte en hållbar utvecklings vanliga hastighet. Mer droppen som urholkar stenen.
Kolossalt spännande men för en otålig Villavagnspassionista är det på gränsen till oliiiiiiidligt. Det här med största möjliga tyssssssssstnad, ni vet. Jag kan det utan tvekan – men det bubblar i mig av förväntan. Jag är en sådan där typ av människa som tycker om ACTION! Så vet ni det – att ni inget vet. Än.
Betraktar på avstånd samt ansvarsfull världsmedborgare.
Så får det bli i dessa covidtider. Går t ex på promenader – EN SÅDAN TUR ATT JAG KAN – och njuter av det som finns. Emellanåt lite väl grått i min smak, men inte stor idé att gnälla – det hjälper föga. Vädret är en sådan sak som man liksom inte kan påverka. Man kan bara åka ifrån det eller till det. Inget av det gäller nu, så då sitter vi stilla i båten.
Om man ville så skulle man kunna vara hur grinig som helst – men det går bort. Ren självbevarelsedrift om inte annat. Vem orkar lyssna på en grinolle? Betyder inte att man måste vara nöjd med allt – som jag tycker – men man kan släppa ut sitt missnöje på någon åker någonstans. I alla fall överskottet. Det som pyser ohämmat. Som man MÅSTE få ut. I synnerhet i dessa tider när vi inte kan göra någonting åt det som pågår – mer än att hålla tassarna borta. Från allt och alla. Visst frestar det på. Tråkigare än tråkigast, if you ask me. På åkern finns det liv i luckan. Där omvandlar micro-organismerna missnöjet till gödsel. Lort ska dit, helt enkelt.
Tror jag, det.
Promenaderna. Min livsluft.
Inte allt är guld som glimmar. Sjögräs glimmar inte men det finns gott om på stranden. Enorma mängder. Undrar vad som finns kvar i havet. Jag brukar gå en långrunda och när världssamvetet slår till, då plockar jag skräp. Plastskräp. Alla möjliga saker som ligger utmed stranden. Papperskorg? Nej. Finns inte. Så där går jag med händerna fulla – ibland upp till en mil. Finns ingenstans att slänga eländet.
Långsam tillvänjning.
Jag skall inte fresta era sinnen. För långa skriverier kan trötta. Tålamodet kan tryta. Det vill jag inte riskera. Vill bara tillföra goda energier till er alla. För några av oss passar det perfekt att bo i en villavagn – eller fritidshus – som vi också säljer. Andra vill inte, kan inte, har inte möjlighet. Det är som det är med livet i stort. Man kan varken göra allt eller få allt.
För maken och mig själv – som nu ägt en villavagn i 6 år – WE LOVE IT. Det passar våra behov och vi hade möjligheten samt att vi prioriterade i livet. Avstod annat. Så som livet kan vara i stort. Man vinner, man förlorar. Man får, man ger.
Vi är på rätt sida året. Ett nytt år ger mig energi – även om dagarna blir ganska lika. Lite ljusare ändå. Lite mer liv i luckan per automatik. Ljuset, mina vänner, ljuset. I love.
Ha det så gott och var rädda om er. Nu ska jag tänka på våren. En bit kvar men ändå.
Villavagnspassionistan
Annicka
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
