Hilsen.
Tänk att solen skiner igen. Hur bra kan det bli? Egentligen? Igår blåste det skånska vindar. Såklart. Skånska vindar brukar vina över Skåne. Det är sedan gammalt. Idag sken solen från en vacker himmel. Precis lagom. Ingen skånsk vind. Ingen pust ens en gång.
Hjo visst.
Det är en liten mysig stad, det. 9 000 invånare ungefär. Flyttade in 243 st förra året. Rena rama rusningen, vet jag. På väg till Morgan Nyman AB och villavagnar.com kan man passera Hjo, om man vill. Det vill man. Man gör en extrasväng, helt enkelt. Riktigt mysigt att strosa bland trähuskvarteren. Gå ner till hamnen och titta på folk och horisonter. Det är vackert, ska ni veta.
Vi har fallit för Hjo. Där är verkligen mysigt. Troligen mer charmigt på sommaren än vintern – det verkar vara en sommarstad då den tydligen är invaderad av turister. Vi återvänder gärna dit emellanåt. Hittade en fantastisk restaurang och pub i Stadsparken – Biergarten heter den. Pröva den om ni vill äta gott. Finns andra också förståss men då måste man boka bord och det hade vi inte lust med. Så en schlank vi hit, och en schlank vi dit och hamnade där. Krog med tysk touch. Rejäl mat, kan man säga.
Det bär-de sig inte i år.
Nope. Björnbären svek mig. Eller så var det jag. Fanns hur många som helst. Så åkte vi iväg i dryga veckan och det bara DRÄLLDE av dem och vid hemkomst – förtorkade bär eller söliga dito. Hade fått hjälp att lasta bilen med stege, utrustade mig med taggskyddande långbyxor, spann, 32 extraplastpåsar och handskar. Sylt i blick och sikte. Inte. Så besviken jag blev. Som jag planerat. Sylt till vinterns efterrätter, pannkakor eller vad som helst där en delikat klutt skulle smakat mumma. Så…….vad göra? Vi kan väl ta en bilpromenad, sa jag. Sagt och gjort. Åkte runt lite på småvägar här och bara var. Sedan åkte vi hem och kokade kaffe och åt ljufvlig lakritsglass. Utan björnbärssylt. Skulle ändå inte passat.
Förra gången berättade jag om att jag gjorde chutney av hur många gröna tomater som helst. Det blev väldigt möcke av den varan. Färgen är något mindre attraktiv skulle jag vilja säga – påminner om småbarnsåren…….ni fattar. Men saticken så gott det blev!!!
Blir det något Spanien i år, undrar många.
Det står för vår del skrivet i stjärnorna. Just ni i denna stund. Visst drar det i soltarmen när höstmörkret lägger sig som en tung filt över en. Än så länge går det bra – den stilla hösten är mysig. Bara det inte blåser och regnar. Idag gjorde det ju inte det, så idag var en perfekt dag. Också. Vi uppskattar friheten här i Sverige – att röra sig under ansvar. Gå på raska promenader, vara ute, handla när man måste men inte behöva trängas och sniffa människor i nacken. Eller bli sniffad på.
Ingen drönarbevakning, ingen poliskontroll, böter m m m m. Det har blivit friare i Andalusien nu mot när vi satt i lock-down men dock med andra restriktioner än hos oss. Vi uppskattar friheten här mycket. Själva flygresan ner är vi inte sugna på – att dela luft med alla i kabinen. I så fall får det bli med bil. I nuläget lugnar vi oss. Avvaktar alla hyss som covid ställer till med. This too shall pass. Som tur är har vi fantastiska vänner som månar om vårt boende och dess skötsel därnere. Friends ♥.
Det var längesedan jag spelade något.
Har gått många år i pianoskola och hade dessutom en privatlärarinna. Tragglat skalor och spelat både Mozart och Bethooven. Lille Frans Liszt var med på ett hörn också. Det var länge sedan. Tog över familjens piano och hade det några år, men gav bort det sedan. Rättare sagt, tvingade på någon det. Ingen ville köpa. Hade aldrig tid att sitta vid. Det var på den tiden när jag körde 2 heltidsarbeten samtidigt. Jodå, det har jag gjort och mer därtill. Har slutat med det nu. Bara så att ni vet.
Bethooven må förlåta mig att jag svek honom. NU skulle däremot ett piano sitta fint men frågan är var vi skulle ställa det här i villavagnen? Jösses. Har ibland tänkt skaffa en litet käckt knäpiano men inser att jag inte kommer att hinna med att spela ändå. Jag får sansa mig. Det dyker upp andra saker att göra hela tiden. Som i veckan när jag tyckte att jag skulle virka en matta. Garnet räckte inte. Det blev en korg – hård så att jag skulle kunna knocka vem som helst med den om jag tappade den på deras huvuden – varför jag nu skulle få för mig att göra det. Bara säger. Ni får se den nästa gång.
Numera spelar jag bara radio och positiv.
Imorgon är en annan dag. Helt klart.
Jag får se til att skynda på att avsluta nu. Börja få slut på gigabajter snart. Egentligen är gigabajterna sjyssta – det är mer min telefon som jäklas med mig. Batteriet börjar bli uttjänt ( bara 2 år ) och orkar inte vara virilt så många timmar åt gången. Dessutom är tjillevippen i kortänden på mobilen – i vilken man skall stoppa in en kontakt för att kunna ladda – sönder. 6 veckors väntetid på den…. Tack . Som tur är kan den ladda genom att jag lägger den på en platta som ger kraft. Grejen är bara att då kan mobilen inte vara igång för då blir den varm och då kopplar laddningsaggregatet ur. Om mobilen är oladdad kan jag inte jobba med min dator eftersom jag lånar cyberkraft från den via mobildata. Då får jag be Mats att koppla in mig på hans mobil – själv tar jag en gammal avlagd mobil i bruk – och ger mig internet. Nu har han gått och lagt sig – det är se´n gammalt – och då tog han med sig finnessen. Så nu sitter jag här med en varm och gosig Sony med lite kraft kvar och snart säger den gonatt innan jag är färdig. Hänger ni med? När jag blir stor skall jag bo i en villavagn på en tomt som har fiber. Nästa projekt. Watch this space.
Det kan inte bli så mycket tidigare nu.
Klockan är 1.07. Någon timme till innan jag kan nussa. Kl 9 ska jag vara på Grottbyn på visning av en villavagn. Specialbokning. Ser fram emot det mötet. Hoppas det slutar lyckligt. På Grottbyn kan man bo året runt och skriva sig där. Hur billigt boende som helst. 679 000 kr för en trivsam och nyckelfärdig villavagn på 32 kvm med gigantiskt trädäck, inkopplat vatten och avlopp ingår i arrendet på 2.550 kr per månad. El enligt egen förbrukning. Hur bra som helst. Lyxigaste lyxvillavagnen är på 55 kvm och kostar 1.195 000 kr. En dröm. Bara säger. Samma arrendekostnad 2.550 kr per månad.
Där gick hon upp i limningen.
Lagom tills batteriet tackade för sig. Passeligt. Livet kan vara lite trixigt ibland. Små saker kan tirritera hur mycket som helst och det kan de få göra en stund. Man får inte fastna. Då går det åt skogen och man slösar tid i livet. Är man sjättifem år då har man inte tid att slösa bort tid. Kärlek JA men tid NEJ. Så det är sååååå trevligt sååååå med saker som krånglar. Apselut. Go´natt i förskingringen.
Tills nästa gång. Hedra era fäder och vänner och hela kångkarongen – för att de må gå er väl och ni må länge leva på landet.
Allt gott. Det önskar jag. På riktigt.
Annicka – Villavagnspassionistan.
www.villavagnar.com
http://www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
