En villavagnshöst i sikte. Oh yes. Här planeras och spikas det för fulla muggar. Teamet hos Morgan Nyman AB.Hösten är frenetisk och det händer mycket. Vi springer omkring och möts bara på bullfikat på fredagar. I princip.
Vattenburen golvvärme i våra trähus!Alla knör vid bullfikat utom jag. Jag börjar senare på fredagar och då ligger min bulle och väntar på mig. Slukas glupskt.
Konsten att göra ingenting.
Konsten att göra ingenting. Kan ni det? Tillhör du dem som inte vill ha NÅGOT att sköta? Som vill slippa allt sådant som heter ansträngning? Då är en villavagn det perfekta – beroende på var den står placerad, förståss. Vi har ju alla olika smak och möjligheter!
En flytande villavagn – för den som måste bo nära vatten…… Kustnära, liksom.
På en klippa i någonstans eller på vattnet – inte mycket att fiffilera med. Ren njutning att bara beskåda utsikten, lyssna på P1 Dokumentär och fika. En bok att läsa, kanske? Inte att förringa – bara tänker mig hur det skulle kunna vara. En tänkarstuga? En när-man-vill-vara-för-sig-själv-en-stund?
Snacka om kustnära. Vi levererar överallt. Nästan. Inget är omöjligt. Nära på.En dröm som blev verklighet!Sagolikt läge!!!
Eller så kan man välja markläge – med utsikt över solnedgången och grönytan. Ibland kan man välja exakt var man vill bo. Då ska man ha lite tur med mycket. 100 % perfekt läge m a o. Ibland får man deala lite med sig själv . Tänka vidsynt och inse att man inte är sämre än att man kan tänka nytt. Om man gör som man alltid gjort blir det ju som det alltid varit. Fråga man kan ställa sig är då – vill vi det?
Jag har en enkel smak – jag vill bara ha det bästa – som kan vara ett helt nytt tänk!
Vår fina villavagn var den första på en camping i Skåne. Hade vi tänkt oss Skåne från början? Nä. Inte. Vi åkte ner och kände oss för. På fredagen var vi där och på måndagen slog vi till. Vill man ha något ska man inte dra i långbänk. Då blir man utan. Min devis, i alla fall.
Lugn och ro. Öppet och fritt.
Jag skulle bli´tt en rediger trädgårdsmästare.
Inte bara guld och gröna skogar. Det kan vara vått om fötterna och rotröta, också.
Det är troligt. Är galet förtjust i att klippa gräs och rensa rabatter. Peta ner fröer och lökar, glömma av dem, och VIPS växer det upp överraskningar. Eftersom det är min passion har det blivit krukor och liten rabatt vid vår villavagn. Ibland blir man välsignat hörd. Jag skulle nog ta ut svängarna, det tror jag.
Säkert mer romantik än vad som är nyttigt, men nosen i jorden, blommor på bordet, lök i skafferiet, höns på gården, balettkjol med fluff och resor till Portugal och Spanien ibland. Sedan skulle jag vara nöjd. Skoja´ bara.
En liten balettkjol i tyll hade suttit fint. Alltså inte suttit fint såååå, utan hade varit trevligt. Ni fattar.Korv var´e här. En byafest i Spanien. I Guaro. En bit in från Costa del Sol.En liten vy att bli begeistrad i. Porto i norra Portugal.
Jag har ju allt redan. Ju.
Jag har ju allt redan. I stort sett. Ingen stor odling och ingen tyllkjol och balettben i o f s, men det funkar ändå, tänker jag. Lyckligt lottad. Redigt lyckligt lottad.
Höns har jag inte, förståss. Även om jag tänker som en ibland. Foto från Lars Lerins utställning i KarlstadEn rar liten odling i terassformation har jag inte, heller. Snyggt friserat.
Så…. blir det Spanien i vinter?
Man kan tro det. Hoppas t o m. Vi spår men gud rå´r, eller vad säger man? Inte tror vi på att mingla och mångla hur som helst. Inte än. Däremot tror vi på avstånd till sin nästa. Det har varit ett bra koncept hittills. Vi får se. Längtar gör vi.
Jag har tänkt att det är väl inte hela världen med lite mörker och blåst – och regn på tvären. Det har jag levt med hela livet och överlevde. Men……så regnade det på tvärsen, blåste småspik och var mörkt ……häromkvällen. Då ångrade jag min lilla sinnesförvirring lite. Lite vinterförvaring hade inte skadat.
Inte så skön men oerhört vacker. I en park i Marbella.
Då kryper jag in i Grottan och kurar.
Innan jag gör det måste jag berätta om en cool övernattningsmöjlighet. Bakgrund: Som några av er troligen inte missat, så är jag kontaktperson för försäljningen av våra villavagnar och fritidshus i Grottbyn i Höör – vid Skånes Djurpark.
Här har jag varit ofta. Supermysigt och mitt i Skåne.
För några veckor sedan hade jag visning av några av våra objekt som är till salu. Fas 2 är på G nu med 6 st nya fritidshus Vita Huset – 42 eller 50 kvm.
Vita Huset. 42 kvm och 50 kvm. Året runt. Från 1.095.000 kr. 3 platser kvar…….Ring mig 0709 632401/Annicka
Det blev en övernattning i Grottbyn. På vandrarhemmet– i en grotta. Galet mysigt!! Så bekvämt och fräscht! En camping med alla möjliga trevliga faciliteter. To be recommended! För er som köpt och kommer att köpa fritidshus av oss där – alla era gäster kan lugnt hälsa på och bo i på vandrarhemmet i egen svit och inte knö med er ! Listigt, va´?
Man bor kungligt! Maken och jag fick sviten.
Så blir det stopp här. Förresten – vad vill ni att jag skall skriva om? Vad vill ni veta? Jag kan ta upp matnyttiga saker också – ifall ni vill. Idéer? Om villavagnslivet i allmänhet och i synnerhet? Ge mig förslag!
Tittut i höstrusket! Då drar jag mig tillbaka! Ses snart!
Morsning korsning.
Ber att få önska er en härlig helg! Akta er för att få äpplen i skallen när ni plockar ner dem. Det fick jag. Många. Har inte hämtat mig än………… Eller vad tror ni?
Morgonkaffe. Om man skulle pröva det. När jag ändå sitter i arla morgonstund och skriver. Det sista innan jag trycker på PUBLICERA. Resten nedan skrev jag igår. Bara så att ni inte blir förvillade. Räcker att jag själv är det.
Kaffefreak? Nej men det doftar gott ur burken.
Är ingen hängiven kaffedrickare. Egentligen. Jo, 11-kaffet med Mats. Det är viktigt av andra skäl än själva smaken. Det är en kaffestund som har annan betydelse. Tycker själva kaffepulvret doftar gudomligt. Det som finns i burken. Själva drycken är väl egentligen sådär. Vissa koppar kaffe smakar härligt gott. Erkännes. Andra är så beska. Koffeinkicken behöver jag inte. Som så många andra av er. Jag är mer sugen på det man får TILL kaffet – en nybakad bulle, äpplepaj eller glass med kola med havssalt. Mumzitt. Inte sover jag dåligt av kaffe, heller. Spelar ingen roll om jag tar en kopp kl 22. Förlorar mig i drömmarnas land oavsett. Såvida jag inte har en vakarnatt, förståss. Då är det hjärnan som måste hantera något – oavsett kaffe eller annat.
Kolaglass med havssalt. Kaffet hör till men det är glassen jag vill åt.Inte otrevligt alls. Just så smakar kaffet riktigt gott. Utsikten går inte av för hackor, den heller.
Inte en dag som andra.
Just idag skulle jag ha välkomnat en grupp Unnadigresare till Porto. 8 dagars program med goda viner, härliga upplevelser, fina boenden och troligen en heldag på vinfälten. Vintrampning, mat, vinprovning och äkta kultur. Skratt, gemenskap och aha-upplevelser. Någon satte stopp för det. Herr/Fru Covid lade nosen i blöt.
Det är inte bara Donau som flyter stilla. Det gör även Douro.
Jag satsar på nästa år istället. Så får det bli. Mina 2 grupper – som skulle ha rest med mig i år – i april och i september – har beslutat sig för att göra resorna 2021 istället. Flygbiljetterna kunde jag boka om utan att få ekonomisk pyspunka. Som jag vet just nu. Härliga resenärer som så gärna vill åka med mig. I LÖV IT!!! De kommer att bli så nöjda och glada när det blir dags att dra iväg – jag VET att de kommer att älska det jag erbjuder i programväg.
Goda ostar. Finns en speciell sort som man äter med sked. Gott så att man dånar.Hänförande. Kort och gott.
Ingenting är längre som förut – alla gamla sanningar är slut.
Den gamla dängan stämmer gott nuförtiden. Inser med stor tacksamhet att Mats och jag inte sitter i någon skraltig hiss mellan våning 23 och 76 och ringer på en hjälpklocka som inte funkar. Inte är vi på någon annan dålig plats, heller. En villavagn nära havet i Skåne är inte otrevligt alls. Livet är ungefär som vanligt i det stora hela. I det stora som egentligen räknas. Om man tänker efter lite. Det bör man.
Man kan ha det så här bra.
Såklart förändringar. Massor med stora planer som går åt skogen. Pyspunka liksom. Livet ändrade sig och skar sig som en felaktigt tillredd bearnaisesås. Det skar sig på alla möjliga nivåer. Planer gick i stöpet. Biverkningar. Följder bortom beräkning. Tror att de flesta av oss kommer att säga att det. Saker jag verkligen vill göra. Verkligen, verkligen. Corona. Uschling. Schas.
Man kan bygga luftslott – underhålla fantasin lite. Det blir inte som vi tänkt i vilket fall.
Ska man vara glad?
Några säger kanske att – egentligen bra med Corona – så mycket vi lärt oss av det. Jo. Kan vi som har nosen ovanför vattenytan säga. Ändå. I det stora. De som fått svåra kallsupar både fysiskt och ekonomiskt känner kanske inte den tacksamheten – om någonsin. Oavsett – vi får tänka och säga som vi vill – så får man hantera sin egen verklighet på bästa sätt. Det är den vi har. Så länge vi har oss.
Nä. Detta är inte roligt men att tjata om det gör ingen glad. Ändå gör jag det i varenda krönika. Trött jag blir. På mig. Vi har alla historier att berätta. Den ena sorgligare än den andra. Det är därför jag gärna fokuserar på bra-iga saker. Som man kan finna tröst i. Lite skratt rensar tungsinne ibland – för om vi inte kan ändra på tingens verklighet – då får hjärnan hoppa in och ändra på hur man känner. Jäla tur att man fick en hjärna om än så liten.
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?
Ärthjärna.
Så kom jag plötsligt att tänka på ärtsoppa – på tal om hjärna. Vi har ett litet skåp med massor med punsch. Som vi ärvt och som vi köpt för att ge bort. Vi dricker inte av den och vi ger inte bort den, heller. Åker alltid längst in i skåpet när vi letar efter en liten vinslurk eller whiskypinne – eller en gammal calvados, för den delen. Kanske ska man koka lite ärtsoppa? Fast inte så mycket som förra gången – då vi åt ärtsoppa morgon, middag och kväll – för att jag gjorde dubbel sats och frysen var redan full. Inte slänga mat. You know. I alla fall – med en punschslurk till? Pannkakor efteråt? Med fluffig grädde? Villavagnsjordgubbssylt efteråt? Now we´re talking.
Antingen punsch och ärtsoppa eller så kan vi krulla ögonfransarna. OBS. Inte mina. Någon annans. Tok.
5:2 rules. I alla fall 5.
Jorå. Så atte………………vi är igång igen. Vi är periodare. I alla fall på 2:an. 5:an funkar oklanderligt bra. Alltid. Det gäller att hitta rytmen och motivationen. Vi har ett och ett halvt rätt där. Motivationen finns men rytmen…..typ 7/8 dels takt…oftast. Måndagar och torsdagar. Inte rucka på det för då går det åt fanders. Fast igår ruckade vi på det för vi hade en heldag med härliga vänner på besök i Ystad. Vi prioriterade. Sade menande till varandra att – då flyttar vi 2:an till på fredag. Idag är det fredag och jag smällde precis i mig lakrits. Frukost åt vi också så dagen är körd. Upplyste maken redan i morse att jag inte vill tvåa idag. Är inte mentalt beredd. Han tyckte synd om mig så han avberedde sig själv där på stående fot. Det får bli måndag.
Vi bytte 5:2 mot en Roof Top Bar i Ystad. Våra vänner bjöd in oss. Lätt val. En mycket trevlig dag och afton.
Jag klarar denna slags diet endast om jag har bestämt mig mentalt till 100 %. Då är det inga problem. Öht. Äter ingenting förrän kl 16.30. Kaffe, te och vatten – apselut – men ingen mat alls varken före eller efter. Funkar för mig. Enda sättet. De gånger jag försökt äta lite frukost blir jag illamående av hunger redan vid 12. No food is good food i det här fallet. Man får hitta sina egna sätt. Min hjärna bestämmer om jag säger till den. Säger jag inte till den på skarpen – då far den iväg och gör som den vill. Gör mig sugen på lakrits t ex.
Inte roligt alla gånger…..
Herreminje.
Tiden är mogen. Måste sluta någongång – annars blir det en bok. I annat format, i så fall. Det är det jag vill. På sikt. DET kan inte covid sätta P för, i alla fall. Som jag tror. Har så mycket jag vill göra innan solen går ner. Herreminje. Hur ska jag hinna med allt kul som finns att göra i livet? De 2 sista villavagnarna i Grottbyn vill jag absolut sälja till de kunder som är sugna på dem. Håller på………………..♥.
En liten ögonblicksbild från vardagsrummet i en Westcoast 32
Ha fina dagen. Alla. Solen den går upp och den går ner. Mest upp, tycker jag. Ljuset. Hoppet. Glädjen. Satsar på den. Trivs bättre där än i mörkret. Fast stearinljus, lite värme i kaminen och en god bok – inte dumt, det heller. Det är bra. Mycket är jättebra. Kram på er.
Tänk att solen skiner igen. Hur bra kan det bli? Egentligen? Igår blåste det skånska vindar. Såklart. Skånska vindar brukar vina över Skåne. Det är sedan gammalt. Idag sken solen från en vacker himmel. Precis lagom. Ingen skånsk vind. Ingen pust ens en gång.
Hjo visst.
Det är en liten mysig stad, det. 9 000 invånare ungefär. Flyttade in 243 st förra året. Rena rama rusningen, vet jag. På väg till Morgan Nyman ABoch villavagnar.comkan man passera Hjo, om man vill. Det vill man. Man gör en extrasväng, helt enkelt. Riktigt mysigt att strosa bland trähuskvarteren. Gå ner till hamnen och titta på folk och horisonter. Det är vackert, ska ni veta.
Lite trixigt att sköta underhållet där men vackert är det. Man kunde förr. På ett annat sätt. Liksom.Tror detta är en förskola, kommer inte riktigt ihåg. Fint. Vättern skymtar i bakgrunden.Ett himlaspel vid Vättern
Vi har fallit för Hjo. Där är verkligen mysigt. Troligen mer charmigt på sommaren än vintern – det verkar vara en sommarstad då den tydligen är invaderad av turister. Vi återvänder gärna dit emellanåt. Hittade en fantastisk restaurang och pub i Stadsparken – Biergartenheter den. Pröva den om ni vill äta gott. Finns andra också förståss men då måste man boka bord och det hade vi inte lust med. Så en schlank vi hit, och en schlank vi dit och hamnade där. Krog med tysk touch. Rejäl mat, kan man säga.
Fläskkotlettburgare med göttiga såser och en mix av sötpotatis och vanlig potatis. Jag ser en liten grönsak också. Såklart. Den andra tallriken är begåvad med en schnitzel som hette DUGA.En kall öl på Biergarten gjorde inte ont.
Det bär-de sig inte i år.
Nope. Björnbären svek mig. Eller så var det jag. Fanns hur många som helst. Så åkte vi iväg i dryga veckan och det bara DRÄLLDE av dem och vid hemkomst – förtorkade bär eller söliga dito. Hade fått hjälp att lasta bilen med stege, utrustade mig med taggskyddande långbyxor, spann, 32 extraplastpåsar och handskar. Sylt i blick och sikte. Inte. Så besviken jag blev. Som jag planerat. Sylt till vinterns efterrätter, pannkakor eller vad som helst där en delikat klutt skulle smakat mumma. Så…….vad göra? Vi kan väl ta en bilpromenad, sa jag. Sagt och gjort. Åkte runt lite på småvägar här och bara var. Sedan åkte vi hem och kokade kaffe och åt ljufvlig lakritsglass. Utan björnbärssylt. Skulle ändå inte passat.
Jag ska inte missa att plocka nypon i år. Visste ni att det finns svarta nypon?
Förra gången berättade jag om att jag gjorde chutney av hur många gröna tomater som helst. Det blev väldigt möcke av den varan. Färgen är något mindre attraktiv skulle jag vilja säga – påminner om småbarnsåren…….ni fattar. Men saticken så gott det blev!!!
Många burkar med chutney blev det. Observera den enda gröna lilla tomat som blev över. Fick inte plats….
Blir det något Spanien i år, undrar många.
Det står för vår del skrivet i stjärnorna. Just ni i denna stund. Visst drar det i soltarmen när höstmörkret lägger sig som en tung filt över en. Än så länge går det bra – den stilla hösten är mysig. Bara det inte blåser och regnar. Idag gjorde det ju inte det, så idag var en perfekt dag. Också. Vi uppskattar friheten här i Sverige – att röra sig under ansvar. Gå på raska promenader, vara ute, handla när man måste men inte behöva trängas och sniffa människor i nacken. Eller bli sniffad på.
En liten fin eka vid Mullsjön. Freedom!
Ingen drönarbevakning, ingen poliskontroll, böter m m m m. Det har blivit friare i Andalusien nu mot när vi satt i lock-down men dock med andra restriktioner än hos oss. Vi uppskattar friheten här mycket. Själva flygresan ner är vi inte sugna på – att dela luft med alla i kabinen. I så fall får det bli med bil. I nuläget lugnar vi oss. Avvaktar alla hyss som covid ställer till med. This too shall pass. Som tur är har vi fantastiska vänner som månar om vårt boende och dess skötsel därnere. Friends ♥.
Himmelrike på jorden.
Det var längesedan jag spelade något.
Har gått många år i pianoskola och hade dessutom en privatlärarinna. Tragglat skalor och spelat både Mozart och Bethooven. Lille Frans Liszt var med på ett hörn också. Det var länge sedan. Tog över familjens piano och hade det några år, men gav bort det sedan. Rättare sagt, tvingade på någon det. Ingen ville köpa. Hade aldrig tid att sitta vid. Det var på den tiden när jag körde 2 heltidsarbeten samtidigt. Jodå, det har jag gjort och mer därtill. Har slutat med det nu. Bara så att ni vet.
Har gjort mycket. Samtidigt. Alltid.
Bethooven må förlåta mig att jag svek honom. NU skulle däremot ett piano sitta fint men frågan är var vi skulle ställa det här i villavagnen? Jösses. Har ibland tänkt skaffa en litet käckt knäpiano men inser att jag inte kommer att hinna med att spela ändå. Jag får sansa mig. Det dyker upp andra saker att göra hela tiden. Som i veckan när jag tyckte att jag skulle virka en matta. Garnet räckte inte. Det blev en korg – hård så att jag skulle kunna knocka vem som helst med den om jag tappade den på deras huvuden – varför jag nu skulle få för mig att göra det. Bara säger. Ni får se den nästa gång.
Spagettigarn. T-shirtgarn. Kärt barn har……jag började. Och slutade.
Numera spelar jag bara radio och positiv.
Imorgon är en annan dag. Helt klart.
Jag får se til att skynda på att avsluta nu. Börja få slut på gigabajter snart. Egentligen är gigabajterna sjyssta – det är mer min telefon som jäklas med mig. Batteriet börjar bli uttjänt ( bara 2 år ) och orkar inte vara virilt så många timmar åt gången. Dessutom är tjillevippen i kortänden på mobilen – i vilken man skall stoppa in en kontakt för att kunna ladda – sönder. 6 veckors väntetid på den…. Tack . Som tur är kan den ladda genom att jag lägger den på en platta som ger kraft. Grejen är bara att då kan mobilen inte vara igång för då blir den varm och då kopplar laddningsaggregatet ur. Om mobilen är oladdad kan jag inte jobba med min dator eftersom jag lånar cyberkraft från den via mobildata. Då får jag be Mats att koppla in mig på hans mobil – själv tar jag en gammal avlagd mobil i bruk – och ger mig internet. Nu har han gått och lagt sig – det är se´n gammalt – och då tog han med sig finnessen. Så nu sitter jag här med en varm och gosig Sony med lite kraft kvar och snart säger den gonatt innan jag är färdig. Hänger ni med? När jag blir stor skall jag bo i en villavagn på en tomt som har fiber. Nästa projekt. Watch this space.
Alltid får man lära sig något.
Det kan inte bli så mycket tidigare nu.
Klockan är 1.07. Någon timme till innan jag kan nussa. Kl 9 ska jag vara på Grottbyn på visning av en villavagn. Specialbokning. Ser fram emot det mötet. Hoppas det slutar lyckligt. På Grottbyn kan man bo året runt och skriva sig där. Hur billigt boende som helst. 679 000 kr för en trivsam och nyckelfärdig villavagn på 32 kvm med gigantiskt trädäck, inkopplat vatten och avlopp ingår i arrendet på 2.550 kr per månad. El enligt egen förbrukning. Hur bra som helst. Lyxigaste lyxvillavagnen är på 55 kvm och kostar 1.195 000 kr. En dröm. Bara säger. Samma arrendekostnad 2.550 kr per månad.
Här trivs man.
Där gick hon upp i limningen.
Lagom tills batteriet tackade för sig. Passeligt. Livet kan vara lite trixigt ibland. Små saker kan tirritera hur mycket som helst och det kan de få göra en stund. Man får inte fastna. Då går det åt skogen och man slösar tid i livet. Är man sjättifem år då har man inte tid att slösa bort tid. Kärlek JA men tid NEJ. Så det är sååååå trevligt sååååå med saker som krånglar. Apselut. Go´natt i förskingringen.
Tills nästa gång. Hedra era fäder och vänner och hela kångkarongen – för att de må gå er väl och ni må länge leva på landet.
Ringrostig? Yes. Ganska. Kommer knappt ihåg hur bokstäver ser ut nuförtiden. En välbehövlig vila från mina krönikor. För er också, säkert. När man känner att orden har fastnat i revbenen eller var de tycktes sitta fast – då ska man backa. Så det gjorde jag. Vill ju inte bli en parodi på mig själv. Krystat är inte bra – bara vid barnafödsel och DET, mina vänner, kommer INTE att inträffa. Inte för mig. Inte för att jag inte skulle vilja men barn trivs inte i sjättifemåriga tanter. Inte bra för dem när de kommer ut. Barnen alltså. Det har naturen sett till. Klokt.
Ibland tänker jag.
Skrivklådan har understundom varit svår.
Har saknat skrivandet. Tycker mer om det än att prata. Vet att många av er har saknat mina inlägg i krumelurvärlden också. Har det berättats för mig. Tänker mig att jag en dag skall skriva en bok. En bästsäljare. En som alla vill köpa. Som säljer slut alla upplagor så att svensk skog inte ens räcker till papper. Vi får se vad som väntar bakom hörnet.
Kanske det kan bli så? Tack Ann.
Ingen åning på allt.
Vad har hänt sedan sist? I dessa covid-19-tider har mycket inte hänt. Tur det, kanske. Skulle man kunna säga. Såväl hos er som hos oss fanns det planer. Allt reviderat nu för att passa verkligheten. Häret och nuet. Ändringar här och där och pengar som gick upp i rök. Trist. Pengar är inte allt men rätt bra att betala med, brukar jag säga. Hjälper föga med ett charmigt leende när man sitter med Internetbanken och skall göra sig oskyldig…….
Hej. Jag har inga pengar men det är ok, eller?
Ingen covid än och är tacksamma för det. En släng av flunsa står man ut med men om det går fel – då är man inte kaxig. Om man överlever. Man ska inte måla fan på väggen – det är väldigt ohyfsat att klottra – men det är rätt dumt att vara dum. Om man säger. Rätt bra om man skriver rätt på reklamskyltarna också, för övrigt. Bara säger.
Starx?
Frihet att njuta.
Njutit av nästan alla stunder som var bra. Fick vända några få o-bra stunder till att bli bra. Efter en stunds tankearbete. Ekengrenskans intellekt är……..omfångsrikt. Många hjärnvindlingar som skall samsas. Många tankar. I perioder. Man är som man är – det är väl ni också? Vandrat på fantastiska stränder på Söderslätt i Skåne. Trampat stigar och grusvägar. Plåtat närbilder och distansbilder. Humlors parningslek i närbild och bladlössens slagsmål likaså.
Vart är jag på väg?Visst är de fina? Goda när de är riktigt mogna.
Sparsmakat med besök men fyllde gjorde jag. Jättefyllde.
Umgåtts med grannar – på avstånd. Fått avstå från att träffa vänner här. Hållit oss för oss själva ganska så bra. Tvättat händer och hals. Hur många gånger som helst per dag. Någon gång har halsen varit rosslig ( insidan ) – men om det var covid eller en helt vanlig hederlig högfärdshosta – det vet jag icke. Man får testa sig.
En födelsedagsmorgonstårta med Pamplemoussedricka. Läskande grapefruktslemonade. Rätt färg, också – för en som tycker om rosa och lila…….
Fyllde år. Sjättifem år. En aktingsvärd ålder på en kvinna i detta ystra tillstånd. Hipphurra. Ingen storfest. Jefla corona. Liten fest med maken och kära vänner intill. Innerlig fest. Åsså hade han beställt present till mig som Postnord lyckades försnilla – så det blev någonting annat. Som smällde högre, sa han. Ett eget kontor!! I villavagnen!!! Eftersom vi inte kan ta emot gäster under Corona, så åkte gästsängarna ut.
Ett litet kontorsfönster, vet jag. Basilika nedanför.
In seglade skrivbord och hela baletten. Maken överraskade. Jag skulle till Grottbyn och sälja villavagnar och han sa innan jag for: Annicka, nu ska jag be dig om något som jag ALDRIG bett om förut och inte kommer att göra i framtiden heller: Kan du hålla dig borta hemifrån så länge som det går? När jag kom hem kl 20 på kvällen hade han varit på IKEA och köpt skrivbord med hyllor och guvetvad, skruvat 2345 skruvar och pluggar i 30-gradig värme. Allt för mig. Gölligt, eller hur? ♥
Spealisten.
Hösten har gjort sitt intåg över prärien. Det är stillsamt i luften. Ett lugn, på något vis. Lite pyttsan för egen del för lugnt blir det aldrig med mig – det har jag inte tid med men LUFTEN är stilla. Har kommit igång med mina långa snabbpromenader igen. Får se hur länge den rutinen sitter i. Jag är spealist på att hitta på nya saker. SPEALIST sa min lillebror till Fru Andersson om vår mamma, som sydde nästan alla kläder till oss. Min mamma är SPEALIST på att sy men hon tycker det är jobbigt med gylfen. Sa han ♥. 5 år, eller nå´t var han då.
A rose with a view. En hösteftermiddag.
Tomater som ville sig och de som vi inte ville.
Plockat tomater och ätit i stora mängder. Fick från barnbarnet 2 fantastiska plantor – som givit obeskrivligt mycken skörd. Söta och röda som karameller. Han hade pillat ut frön ur tomater förra året, torkat dem, grott fröerna och försåg sin morfar med plantor. Gulle. Jag försåg mig. Också.
Chutney med gotta i. Gröna tomater. 3 kg. De som inte ens var goda som mogna.
Har kokat chutney ikväll för ett helt kompani. Var tvungen. Man skall inte slänga mat. Inte till en början i alla fall………….Köpte 2 tomatplantor i våras här på böggda, ett litet stånd utan personal – med diverse grönsaker m m – som man plockar ihop själv och betalar via telefonen. Förtroende det! Dessa plantor har vi omhuldat också men det visar sig att tomaterna är inte goda. Inte ens som mogna. Inte alls. Gigantisk planta den ena och ger återbäring som den värsta skattemas – men det hjälper inte. Smakar mjöligt och vattnigt. Har fått samma sol som karamelltomaterna men det är en annan sort. Tråksort.
Smakar precis som de tomater lilla Mamsen försökte bjuda mig på som barn. Nej, sa jag. Jo, sa hon. Jag vann för jag öppnade inte munnen. Sanningen är den att hon tyckte inte heller om tomater. Nej, vi äro inte uppbyggda av tomater i vår familj. Däremot jordnötssmör, men det är en annan historia.
Uppsamlingsheat.
Vad mera haver jag gjort – som eventuellt kan intressera er? Vunnit på hästar. Har jag inte. Mats och jag glömmer alltid att lämna in raden och när vi väl kommer ihåg så är det fel pålle som springer. På fel dag. Eller så har nämnda pålle sittstrejk. Eller kusken. Ställer in, helt enkelt. Blåvägrar.
Nä, jag tror jag struntar i att springa idag. Imorgon också.
Det är dags att runda av. Ni som läser detta kan veta att jag skriver om ditt och datt utifrån livet i en villavagn och lite varstans ifrån. Som det blev när vi bytte liv. Därför heter den Villavagnsbloggen. Om någon undrar vad gröna tomater och chutney har med villavagnar att göra, så kan jag inte svara på det. Det har det inte. Egentligen. Det är JAG själv som har med villavagnar att göra. Köpte en för 6 år sedan och är fast i hjärta och själ. Tomaterna får stilla följa med i svängarna, helt enkelt. Och allt annat också, för den delen.
Villavagnspassionistan – det är jag, det!
Önskar er så allt gott som tänkas kan. Köp er en villavagn. Finns så många smarta och fina. www.villavagnar.com.Fläskkotlett är förresten billigt nu – köp det – eller blomkål – bara 7.90 kr kilot. Löksoppa är gott. Bunkra lök. Håll Sverige rullande.
Här sitter jag och myser. Ute vindar det. Tur att man inte är en fiskmås. Ser ut genom fönstret och de sliter. I motvinden. Flyger och stretar. Varför flyger de inte åt andra hållet – så får de medvind? Varför välja svåraste riktningen? De kanske ska hem och mata barna. Ibland bara måste man. Om barna är hungriga i motvindshåll – då får man kampflyga dit. Självklart. Hade jag också gjort. Fast jag hade tagit bilen.
Dammsugaren till vänster i bilden har inte med myset att göra. Lät den stå kvar så att det inte skulle se så stajlat ut…………
Goda nyheter.
Det skulle vara trevligt med sådana. Precis som inget roligt händer någonstans numera. Man får skapa sina egna. T ex att kaffet har blivit billigare – fast de luras, de jäklarna. Nu har de plockat bort 50 gram från kaffepaketen ( Zoegas i alla fall ) och de innehåller 450 gram istället för 500 gram. Så annonseras ”Veckans klipp”. Jo,jo. Så kan man göra. Det var i alla fall roligt med ett extrapris – extra fakepris.
Jag brukar ha glass på display i villavagnen. En av mina många egenheter.
Så har vi hittat värdsglass i världsklass. DET är verkligen GODA nyheter.Tyrkisk Pebber. Fast jag brukar nog stava det Turkisk Peppar……. för man åker ju inte till Tyrkiet precis. Absolut inte nu. I alla fall. Precis lagom onyttig. Full med salter, kalorier, fett, socker och enbarmligt dyr. Men god. Lakritsglass. Har ni inte smakat den och vill ha något alldeles vansinnigt gott – köp den. Ät den med andakt. Njut av varje sked. Det måste man för den är som sagt obillig. Jätteobillig. Fazer skulle egentligen betala mig för den här reklamen. Det skulle kunna hända i en hittepåvärld men då måste mina kåserier nå ut till flera. Det gör de bara om ni delar. Så dela på, bara. Bara säger. Om ni vill. Mest för att jag tycker att det skulle vara roligt att få fler läsare. Egot skulle tycka om det.
Rosorna på tavlorna är från villavagnsträdgården. Den här bilden passar inte in i sammanhanget men det blir så mycket text annars……….. Sovrummet i Spanien.
Akleja. Lite underligt namn men vackra blommor. Jag är en aklejafantast. Nu har jag inte längre några stora odlingar men puttar i fröer där jag kan. För några år sedan var vi med goda vänner i England på RHS Flower Show. Det är en fantastisk upplevelse att vara där – som jag unnar er alla. Där finns allt inom trädgård och blommor.
En aklejapresentation
Stora hallar med arrangemang och massor med möjligheter att köpa fröer. Där trivs Annicka. Lycka. Det är där jag köpt en del fröer till min forna aklejasamling. Hoppas att en dag få möjlighet att påta i en riktig trädgård igen. Det som ligger varmt om hjärtat, som är en del av ens väsen – dit längtar man. Innan vi sålde huset hade jag alla möjliga möjligheter att ha en trädgårdsodling. Fast då arbetade jag så mycket så tiden fattades. Nu skulle jag ha tiden men då har jag ingen trädgård. Ibland är tingen i obalans.
Från min miniodling utanför villavagnen.Från villaträdgården. Då på den tiden.Också från min lilla samling från Mölnlycketiden AvstSista bilden. Enough is enough. Fina i alla fall.
Nu har vi definitivt aklejat klart.
Jag ska iväg på villavagnsvisning idag´så jag måste sluta nu. Ska hinna äta lite och framförallt göra en omstart och rätta till fejs och kropp. Behövs en duvning. När jag bodde hemma hos mamma och pappa, så var seden den att pappa gick in på ”föryngringsinstitutet” som han kallade badrummet och gjorde sin morgon toalett. När han kom ut sa han alltid: Sådärja. In gick en gubbe – ut kom en yngling. Så det är det jag skall göra strax. Inte bli gubbe men väl föryngrad. Mittbena, tandborstning och lite mumma under armarna. Idag ska jag kosta på mig en dusch, också. Å parfym. Och svärta ögonen. Ingen hejd på lyxen.
Här kan man vara. Semester eller året om. Grottbyn i Höör.
Det blåser ju så ininorden så coronadropparna kommer inte att ha en chans idag. Ingen behöver vara orolig. Avstånd och avtorkning. Det finns flera villavagnar att gå in i – så ingen behöver frysa, heller. Grottbyn, såklart. Jularp. Höör. Skåne. Min plats. Vet att några av er är intresserade. Kom dit. Kanske blir det en rejäl liten överraskning för de som bokar! Telefon 0709 632401
Ah. Vi får ha lite fägring nu. Då tar vi inte mig utan vår husvagn som är bland det vackraste jag vet. Detta fina får ni av mig. Ni FÅR inte husvagnen bara titta på bilderna – men ni kan isåfall få köpa den. Bara säg till!
Tycker om. Mycket.Som sagt. Tycker om.
Å där drar vi ner rullgardinen. Jag drar mig till föryngringsinstitutet och ser vad det blir av det. Mats har redan dukat fram frukost – vilken lyx – och det är bara att sätta sig vid dukat bord.
Hoppas att ni alla får äta vid dukat bord idag. Många som inte får det. Det kan vi tänka på. Nu är det bråttom. Hejsvejs!
Hon haver varit på galej. Å hej. Så satte hon sig ner på gumpen och där blev hon sittande. Ätit ALLDELES för mycket. Får fortsätta drömma om mina flamencoklänningar. Just nu är magen way out west, kan man säga. Den putar ut.
My style. Såg jag i en hotellobby. För stora att ta med hem.
Mandelträden i Guaro
Vi har kära vänner på besök. Blir lite utflykter här och var. Ibland gott att äta också. Idag skulle vi åka och se om mandelträden blommar fortfarande. Det finns ett litet samhälle ca 40 minuter från Marbella som heter Guaro i Guadalhorcedalen. Där finns det gott om mandelträd. Det BORDE vara dags nu men vet att de började spira redan i december. Det är något alldeles fantastiskt med mandelblomsskådespel. Så skirt och vackert.
Ett magiskt möte. Mandelskörd i augusti-september. Guaro ligger drygt 350 m ö h. Högre upp kommer blomningen senare.
Träden ser vintertid inte mycket ut för världen . Taniga, spretiga, risiga och ser ut som om de skulle falla döda ner vilken sekund som helst. Så kommer blomningstiden. Som rosa tussar står träden där och bara strålar skönhet. Försiktig livslust och ändå prunkande. Det är något sårbart över dem. Smala blad växer ut och sedan kommer den ludna frukten.
Nästan utblommade redan. De gröna bladen börja växa ut. Då är blomningen över . Snart bildas mandelfrukten.Det finns flera olika mandelsorter. De spanska lär vara sötare än de amerikanska. Finns olika färger på blommorna också. Vitt – rosa i olika skiftningar. USA odlar mest mandel i hela världen.
Läste att man ofta ympar in grenar av bittermandel långt ner på stammen, så att inte getterna betar av blommor och gröna skott. Bittermandeln smakar bäver ( eller pyton – vet inte vilket ) så de små liven undviker att göra skada på träden. Bittermandeln är giftig i höga doser men smakar mumma i små mängder.
Hittade ingen egen bild på en get. Detta var så närma jag kunde kommma. Rengeten från Tromsö. Ni fattar.
Citronmazarinrutor med bittermandel är gott. Recept HÄR!Stackars getter som inte kan baka citronmazarinrutor. Där missar de något. Jag är ytterst tacksam att jag inte föddes till get. Dagens glädjeämne. Också.
Fredag idag. Då äter vi i Monda.
Först stannade vi till i samhället OJÉN.Många vita hus på varandra. Små och trånga gator. Tungan i rätt mun och inte köra ner alla tanter och farbröder som står utanför sina hus och pratar. Där är rent och fräscht. Det sopas och fejas hela tiden. Där har vi en del att lära oss.
Ojén. Människan är fantastisk. Hur tänkte den som flyttade hit först? Troligen billig mark, nära Marbella. Naturfyndighet inpå knuten. Skönt klimat. Jag bara spånar.
Nästa by var Monda. Trevlig läsning HÄR. Byggnadsmässigt inte lika vacker som Ojén, men mysig ändå. Vi tar väl och äter en lätt liten lunch, tyckte Mats. Inget stort. Stolpade in på en liten byakrog downtown Monda – där vi ätit förut och förresten förätit oss då med – men glömt. BARA lätt lunch. Betoning på det. Det slutade med att vi släpade oss ut och halvsov på väg hem. Matkoma. Inte jag då – för det är jag som kör bilen.
Godaste goda oliver. Qué hacer en Monda? Vad gör man i Monda? Äter oliver uppenbarligen.
Ehurusom och emedan. Vet inte riktigt vad som hände. Jag började beställa som en galning för jag trodde vi skulle få små portioner. Typ tapas. Kyparen bleknade och sa att jag INTE skulle beställa tomatsallad också för det skulle jag aldrig orka. Pyttsan! Moi? Inte orka? Dummaste jag hört. Jag lydde ändå för fridens skull. Beställde 1/2 racion med griskinder i vitvinssås, och så klämde jag till med 1/2 racion potatis, ägg och grillad paprika. Tänkte vi skulle provsmaka allas rätter. Detta var mitt bidrag. Fel tanke insåg jag snabbt. INGEN orkade smaka av någon annans mat. Fullt kämpa med det egna. Snodde tomatsallad av övriga sällskapet. Busigt. I smyg. 2 flaskor vatten att dricka. Tössti.
Hur mört kött som helst. Jag åt INTE upp pommesen. Inte alla. Försökte ge bort dem till övriga sällskapet.
I Marbella är en halv racion/halv portion inte så stor. Min erfarenhet. Det var det jag utgick ifrån. HÄR – på denna bar – där är en halv portion är RIKLIGT tilltagen. Visade det sig. Brrroink. Hilfe.
Åherregu.
Man får pommes till nästan allt. Tror det är engelsmännen som infört detta. Det friteras pommes frites tamigtusan överallt. Jag åt inte upp allt, skall jag tillägga. Försökte idogt. Goda var de men även jag har karaktär. Tror man inte.
Min väninna beställde Porc Iberico. Helt magiskt gott. Jag fick smaka. Grisar uppfödda på ekollon. Skall jag äta nästa gång. Hon fick ingen pommes till sin rätt så jag sålde in mina till henne. Hade jag koma så skulle hon också ha det. Det fick hon.
Summa summarum: 4 personer betalade 55 Euro för 3 STORA starköl, 2 flaskor vatten, 8 olika maträtter, bröd, 3 espresso, en cppuchino med möcke grädde ( inte min, faktiskt ) och 2 konjak. Helt fantastiskt prisvärt. Hur billigt är inte detta, tycker ni? Hade vi bara hållit oss till en lätt liten lunch hade vi kommit undan med hälften och bukarna hade varit tacksamma. Mycket vill ha mer men det stämmer apselut inte just nu. Ska inte äta på en vecka. Förresten. 55 Euro är ca 580 kr. Mitt tips: Ät på lokala bykrogar. Dels spännande. Dels billigare.
Ett litet postkontor i Monda.
Den stora Dagen.
Syster yster har fyllt år. Lite hemlighetsmakeri. Hon fick inte lägga sig i. Det gjorde hon inte heller. Hon hade det svårt där ett tag…..Det blev mysigt. Stor glädje. Härligt att se syrran vara i centrum för så mycket kärlek från alla håll. Bless you.
Allt fixat via datorn. Manövrerandes från Marbella. Smidigt. Hemliga gäster kom, och det gjorde den goda buffén också. Supergott. Min studiekompis från utbildningen Event Management och Event Marketing ( längesedan nu ) startade sedemera eget och tiddelibam så kontaktade jag henne. Man skall hålla i sitt nätverk. Superproffsigt. Supergott. Bor ni i Göteborgsområdet rekommenderar jag henne. Erika på DeliCat.
Gott och rikligt! Hurra för dig, Syrran!
Hur långt är ett snöre?
Ingen aning men troligen inte så långt som min lilla krönika här. Jag tenderar att skriva hur mycket som helst. Vet inte hur jag skall korta ner det – om jag ens ska det? Vad tycker ni? Vill ju inte att ni skall sluta läsa. I dessa moderna tider skall ju allt gå snabbt. Få har tid. Får filura vidare på det.
Tänker intensivt
Gloria – inte så snäll som hon låter.
Det har smullit och regnat. Ren katastrof på sina ställen. Vi är dock inte värst ute. Valencia och Alicante, Mallorca och Ibiza har fått det värre. Mycket värre. Fast det var hagelkaos i Málaga häromdagen! Dagen innan var vi där och promenerade i solskenet!!
13 döda. Skyfall, snökaos, höga vågor och kraftiga vindar har orsakat stor materiell förödelse. Broar, vägar och järnvägar har kollapsat och hela stränder har svepts bort av vattnet. Vädrets makter rår man inte över. Vi sitter torrskodda i varma huset. Hemlösa och medellösa har det värre. Något att tänka på när man gnäller över kallt kaffe. Riktigt illa. Läs här.
Not so Glorius
Våryra
På Costa del Sol pågår vintern. Det har vi ju märkt. Hemma i Sverige kommer den säkert. Februari brukar väl bjuda på kyla. Mars också, kanske. Det hindrar ingen från att planera. Man vill ju inte stå där och missa det roliga. Just nu jobbar jag med att presentera villavagnsplatser i Spanien. Mitt engagemang i Skåne och Grottbynpockar på action. Man får tänka framåt. Gör ni det? Unnadigresan lever också. Har fått förfrågan om en privat grupp som vill till Douro och Porto. Spännande!!! Hoppas!
Våryra
Jag visste det: Jag hade en bild på en get!!! Ajabaja, ingen mandel för dig.
Hej då.
Nog är nog och jag drar mig undan. Blev pumsig så här på morgontimmarna. Började skriva igår kväll – som blev natt. Mats var sympatiuppe med mig men vi lade oss vid halv 2. Jag gick upp vid halv 5 för att avsluta. Tror jag väckte honom när klockan skrällde. Hittade inte källan tll oljudet och fumlade länge. Felåt. ♥ Nu börjar ögonlocken bli tunga.
”Ring så spelar vi”på radion medan det blåser ute. Ovädret ska hålla på idag också. Imorgon och kommande vecka strålande sol. Vi får besök från Sverige ikväll. 2 ystra ungdomar som frivilligt kommer ner och hälsar på di gamle. Mysigt. ♥
Njuter av stunden.
Nu spelar radion Elvis ”I Can´t help falling in love with you”. Lite soft music så här i denna arla lördagsmorgon. Stannar i denna känslan. Ger den gärna till er.
Lugn och ro. Öppet och fritt.
Jag skulle nog ta ut svängarna, det tror jag.
