Norden kallar(e)

Hilsen.

Landat på svensk mark. Då får man bland annat kosta på sig lite villavagnsmys. Kaffebryggaren puttrar. Klockan är väl drygt halv 2. Här sitter vi i fåtöljerna o inväntar full rumsvärme. Tar väl en kvart, kanske. Max. Sedan är det precis som det ska vara. Helt fantastiskt ska ni veta. Ingen fukt. Inget dävet. Bara fräscht. Torrt. Välventilerat. Med luftvärmepumpen får vi värme så fort och kostnadseffektivt. Man kliver in i ett litet hem och behöver inte kämpa med något. Bara börja leva. Reklam? Njä. Att bo i villavagn är tamitusan RIKTIGT bra.

Villavagnsmys
7 minuter efter det att vi kom hit. Ingen TV och inte helt i ordning men väl mys.

Int´ så  myck´ snö än, int´. Inte här. I södra Sviden. Vi kan väl säga att färgerna är i en matchande gråskala. Ljusgrått, mellangrått, grå-grått. Inget fel på det om man gillar grått. En modern icke-färg. Titta in i ett modernt och moderiktigt hem: GRÅTT och SVART. Flott men ofärgat, skulle man kunna säga. Så vet ni vad JAG tycker. Smaken är olika. Min är jätteolik.

Dimma
Välkommen hem, Annicka! Only for you.

Lämnat hibiskus och nerium. Och regn. Anlänt till regn och mörker. Hade nästan glömt av hur mörkt det är när det är mörkt. DET ÄR JU JÄTTEMÖRKT. Ju! Klockan är nu 17.00 och det är becksvart ute. Så här dags hade det fortfarande varit oklanderligt ljust på Costa del Sol. Jodå. Jag fattar. Inget märkligt alls. Följer naturlagarna. Jag bara noterar. Och uppskattar. Ljuset gör bra saker med en. Blommorna. Grönskan. Just saying.

Välkommen hem!
Grått och brunt. Mina favoritfärger. Not. Men väskan är turkos……..

Ehurusom och emedan – tog mig en promenad igår i grannkvarteren. i Spanien, alltså. Det var uppehåll. Tills jag kom ut. Då började det. Igen. Oh well. En viking må icke rädas motgångar och regn – så jag fortsatte gå. Gate upp och gate ned.

Hibiskusen tjusar

Med mobilkameran i högsta hugg. 300 steg. Plåta. 256 steg. Plåta. 4 steg. Plåta. Så håller jag på. Man kan se hur mycket som helst. Om man vill – medan regnet rinner ner i nacken och i en rännil vidare ned….. ja, ni fattar. Vad gör det om 100 år? Om 1000 är det glömt. Rätt lång tid.

Bougainvillea. En skräpblomma säger många. Fint skräp i så fall. Jo, de vissna blommorna blir många.
En variant av en spansk villa.

Tog inte med mig jättemånga pengar. Skulle inte handla. Bara promenera. Det gick ju så där…….fick nämligen syn på ett apotek. Är man spontan så får man räkna med infall. Passade på att bunkra upp för medhavda lusidorer. Det nödvändigaste. Traskade in med dyngvåta kläder och vattenfyllda dojor. Rätt nöjd med mig själv för att jag tog mig ut öht och för att jag fick handlat det jag tänkt på länge. Trots det våta tillståndet.

Regntyngd men vacker.

Tänkte vara lat och ta taxi tillbaka hem. Det VRÄKTE ned. Skulle kostat ca 6 Euro. Billigt. Insåg dock att jag inte hade de pengarna i den lilla börsen……OK. Då tar jag bussen. Insåg att de pengarna hade jag inte heller. 67 cent kommer man inte långt med. Så vad göra………. GÅ tillbaka i våtdräkt………Vada över forsande vattendrag. Bara att göra. Gör man dumt så får man dumt. En gyllene livsregel.

Spansk brevlåda i den ena färgen
Spansk brevlåda i den andra färgen

Så jag tog en annan väg hem och samlade på mig lite mer foton och mera vatten.  Tjippetitjopp. Man kan ju lika gärna göra något när man nu inte har något annat att göra……

Ni som undrar vad Unnadigresan gör: Filar på resan i april bl a. 6 tjejer skall med och få det superhärligt!  Många detaljer. Utöver det klurar jag på hur jag skall utveckla min Passionerade Lilla Resebyrå från hösten 2020. Allt kan inte vara roligt – måste bli ekonomi i det också. För mig. Kvalitet kostar. Annars blir det VERKLIGEN inte roligt. Så jag har rätt spännande planer på G. Ni lär få veta. Watch this space.

DSC_0195 (1) (1) (1)
Gudabenådat vackert. Med Unnadigresan. Den Passionerade Lilla Resebyrån.

Då avslutar jag mina ängkla rader och lämnar över till er. Ni måste ju också få plats i denna värld. Inte bara jag. Ju. Det är bara det att jag har återfått en tappad sug så nu snuttar jag livslust. Jag tog mig rätten.

Nöjd och glad.
Lite ödmjukhet har aldrig skadat……… Jag ANDAS bara. No worries.

Nu lämnar jag över till er! Snutta på.
Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

Dream on, Babe. Å gör något.

Hilsen.

Ni vet den där känslan när man känner det är tomt. Inte i plånboken eller kaffeskåpet – men i hjärnan. När det ekar i bästa fall men annars är ihåligt. Hallå? Någon hemma? Ingen svarar.

Tomt. Ding-ding-ding.

Precis så för mig just nu. Hade tusen idéer om vad jag skulle skriva om. Nu sitter jag här – ombonad och mätt i magen och……………….ingenting infinner sig – förutom sömnen. Nedrans.

Några av oss. Plus fotografen Veronica.

Det har varit mässdag idag. Hela dagen. Troligen är det känningar av det.  Det har varit superkul. Gillar´t. Att prata med människor om det man tror på – det är bra gött, det. Människor som du och jag och vem som helst. Som är nyfikna. Som förundras över så mycket man får plats med i en villavagn på 32 kvm. Westcoast 32 by Morgan Nyman AB.

Välkommen hem!

Att få dela äkta glädje. I like. Människor är lätta att prata med. I alla fall tycker jag det. Vi har pratat drömmar. Livsmål. Tankar. Chokladkola. Det har livet handlat om idag. Bland annat. Vi längtar alla efter något. Den som fryser vill ha värme. Den som är hungrig vill ha mat. Det som inte kan läsa vill gå i skola. I vårt land – där de flesta av oss ( inte alla men väldigt många ) egentligen har tillräckligt av allt – om man jämför med många andra i andra länder – där vill SJÄLEN ta plats. Märker det så tydligt.

Det är inte det att saker är svåra, som gör att vi inte vågar. Det är för att vi inte vågar, som saker är svåra.

När jag börjar berätta om hur maken och jag kastade loss. Köpte vår villavagn – hur vi sålde huset – gjorde oss av med saker – bytte liv – då sprakar det i mångas ögon. Det gnistrar till och de lyssnar stort. ”Men det är ju så jag har velat göra i så många år”, sa en kvinna. En annan ”Jag vill göra något helt annat. i mitt liv. Vill slippa alla saker”. ”Så härligt och nyttigt att träffa någon som verkligen gjort det och verkar ha överlevt”,  sa en herre med glimten i ögat. ”Det här borde du berätta för fler”, sa flera. Det har jag hört många gånger. Jodå. Jag har skrivit om det förut i mina kåserier. Om processen att göra sig av med saker. Leva drömmen. Att prioritera bort. Insikter och avsikter. Tankar och fallgropar. Fantastiskta överraskningar. Utveckling. Saknad. Lycka.

Hoppochskuttglad

Imorgon är en annan dag – då får vi se vad den har med sig. Kanske säljer jag en villavagn. Hoppas det. Blir så hoppochskuttglad av det.  Just nu är det inte annat än hoppochskuttlägeisäng. Jag gör härmed en konstpaus. Går och lägger ned kroppen i horisontalläge, sätter väckarklockan på jättetidig morgonstund – och skriver färdigt.

Ur led är tiden.

Å DÄR är hon tillbaka, Ekengrenskan. Klockan är 05.05. Klockan på bilden går fel men den är i alla fall stor. Pigg som en nyponros. Inte. Inte pigg alls men vad kan man begära av en dam i sina bästa år? Jag sitter utan stöd och kan bete mig bland folk – det får räcka.

Don´t mess with me. I am the driver of this bus.

Natten var lugn. Har inte drömt något. Tror jag. Annars är jag en mästare på det. Några gånger i månaden drömmer jag så tokigt, så jag vet inte om jag inte borde spärras in någonstans. Ofta återkommande är att jag inte får följa med. Att jag blir ensam kvar. Alla åker utan mig. Den drömmen är otäck. Kan vakna i gråt och inte fatta något. Gamla människan! Måste ställa mig upp mitt i natten, för att vakna till på riktigt. Tar en stund och inser såklart att ingen har åkt någonstans utan mig och jag är i allra högsta grad med. Det är t o m så att jag kör bussen!

Fniss. Skylt funnen i London.

En annan mardröm är att jag sitter i skolbänken och skall tenta. Ser att alla kan svara på frågorna utan jag – har läst på fel saker. Jag som VERKLIGEN pluggat! Kan plötsligt ingenting och den stressen jag känner i drömmen – att alla kan utom jag fast jag VET att jag kan – DEN är inte att leka med, heller. Kan vakna superledsen och måste ställa mig upp för att vakna till. Lugnar mig när jag ser att maken ligger där och snusar lugnt och ingen skolbänk inom en mils avstånd. Nä. Tacka vet jag gräddtårta. Det är gott.

Gott med bakverk.

Snart är det hemåkardax. Tillbaka till Sverige. Härligt. Lever i den bästa av 2 världar. En får tacke o ta emot det som kommer en till del. Solen och ljuset är fantastiskt lättsamt att umgås med vintertid. Hemma i Fäderneslandet på sommaren – det är också fantastiskt. Rätt mycket som är fantastiskt. Faktiskt. Må det vara länge.

Mycket är fantastiskt.

Avslutar med en riktigt superdålig film. Regissör: A Ekengren. Filmare: A Ekengren. Klippare: A Ekengren.I huvudrollerna: A Ekengren och spanska räkor. I originaltappning. Gambas a pil-pil. Nya paradrätten. Så enkelt. Så gott. Eventuellt nyttigt.

Å med det slutar jag mina ängkla rader.

Känslan av att må bra i det lilla och det stora. Att ha människor i mitt liv som jag älskar och som jag kan misstänka älska mig också. Tack. Fortsätt gärna med det. Det gör gött i själen. Önskar er alla detta.

Klockan är 05.45 och en ny dag randas. Det börjar ljusna. Solen kommer strax upp. Må den skina på oss alla. T o m på mig fastän jag inte klarade tentan………*ler*

Kram hela da´n,

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com