En fredag i världen. På jorden. Till människorna ett gott behag. Jo. Så lär det stå skrivet. Just nu är det inte så behagfullt på jorden. På sina ställen rent eländigt. På andra ställen rent gudomligt. Det faller liksom olika – det där ödet.
Det blommar på Tahiti – även i dessa tider. Trösterikt.
Pepparkakshuset är halvklart till mulet.
Efter 22 år tillsammans bestämde vi oss för att göra ett pepparkakshus – maken och jag. Första gången ever. Någonsin. Vi gjorde mycket fel men många rätt blev det också – men vi kan väl säga att nästa år skall vi göra annorlunda. I annan ordning, helt enkelt.
Den Ljusnande Framtid är Vår!En liten tomte prövar sitt pepparkakshus. Rätt nöjd med boningen
Julstämningen sänker sig över vår villavagn – sakta men säkert. Vi började pynta redan 1 november – varför spara på lycka? Lika bra att ha ”lyckat klart” det som finns. Frossa i lycka – det är grejor, det. Det gör vi alldeles för lite. Kanske för att vi tror att lycka måste vara högtravande och extravagant. Måste inte alls.
You are my Sunshine – du är min Solstråle. Visst blir man lite glad?
Lycka kan vara att hitta tumstocken som varit försvunnen i 5 månader.
Lycka kan vara att inse att plånboken inte alls är tappad och borta – den ligger i jackfickan.
Lycka kan vara jordnötssmör på en skiva barkis och bara möla in i munnen. ( Joho, det är lycka det )
Såååå gott. Ingen jordgubbssylt o annat på. Bara detta go´a!
Ni ser – det är vi själva som bestämmer vad lycka skall vara. Just nu är min lycka att frukosten snart väntar. Färskt bröd.
Villavagnspassionistan
Ni som läst alla mina kåserier – långt över 100 st nu – om villavagnslivet – ni vet att jag älskar detta konceptet. Inte för inte som jag kallas för Villavagnspassionistan.
Villavagnspassionistan på väg med julposten
Sommaren i vår villavagn i Sverige och vintern på Solkusten – den bästa kombon för oss. Kostnadseffektivt och praktiskt utöver det faktum att livet i en villavagn är supersmart. Det faktum att Morgan Nyman ABdessutom anförtror mig att skriva krönikor om mitt villavagnsliv – det är hur roligt som helst!
Njutning i det lilla – i det stora hela!
Gålö Havsbad.
Nya möjligheter för er som vill ha ett semesterhus i Stockholmstrakten. Tillgång året om! Fira jul eller midsommar – när helst ni önskar. Det tar tid att skapa nya områden – en fråga om åratal kan ni veta – men när det sker – då blir det bra!
”Här har du ditt paradis och nya happy place endast 30 minuter från Stockholms centrum! Priset är 1.150.000 kr helt nyckelfärdigt, bara att flytta in! Årsavgiften till Gålö Havsbad är 30.000 kr / år exklusive elförbrukning. Vatten- och avloppsförsörjningen är anlagd för året-runt bruk, så att du kan njuta av ditt semesterhus hela året. Vi startar nu försäljningen av dessa 6 semesterhus, och först till kvarn gäller! Plats 40 – SÅLD Plats 41 – SÅLD Plats 42 – TILL SALU Plats 43 – TILL SALU Plats 44 – TILL SALU Plats 45 – SÅLD För prospekt och mer information, kontakta Morgan Nyman AB på telefon 0500-44 56 00 eller e-post info@villavagnar.com. ”
Stockholms Skärgård. En sommarbild.
En liten frukost och dagen kan börja.
Jo, det är så dags nu. Vi kör vår lilla diet 5:2 – där vi äter mycket mindre 2 dagar i veckan. Igår var en sådan dag. Idag skall vi kompensera……..fniss…….inte. Däremot är längtan efter en go´ er liten smörgås stor. En lycka att kunna få stilla sin hunger. Inte alla som får det. Så måste jag ta min lilla promenad. Eller promenad med lite fart i. Varit lite slö de senaste dagarna. En massa ” ska bara ” .
Denna bild inte tagen idag precis – men det är 8 c ute ändå. Inte illa.
Ha fina veckan och Lefven Väl – för att det är det bästa vi kan göra!
Det är så att man blir förvånad själver. Ibland krönikeleverans. Ibland inte. Ungefär som en känd postleverantör som blev danskt. Ibland får man post – ibland blir det bortkollrat. Don´t we know?
Inte alltid leverans.
Ett. Två. Tre. På Fyra smäller det.
Har kommit på en sak. Jag skriver så mycket om att jag inte skriver, ber om ursäkt att jag fallerar mina planerade veckokrönikor – så det fyller en hel krönika bara det! Att be om ursäkt är liksom min grej. Har jag gjort i hela mitt liv. Jag utgår från att allt är mitt fel och därifrån kan det bara bli bättre………… Tycker INTE om när någon blir arg på mig. Apselut inte. I synnerhet inte om jag inte varit elak eller spottat på fröken, karvat i parketten eller farit med osanning inför konfirmationsprästen. Tänker att man inte nödvändigtvis MÅSTE bli arg om det finns andra alternativ.
Skällrädd. Jag, alltså. Denna goding är nu 20 år.
Tror någon skulle kalla mig för konflikträdd. Jag kallar det för skällrädd. Bara gillar´t inte. Tänker istället att jag är en åldrande – lite högkänslig människa, som helt enkelt inte tål ilska så bra. Aldrig gjort. Inte när JAG blir föremål för det. Jag är INTE felfri. I know. Jag ställer till det ändå. Emellanåt. Fast det är oftast inte meningen. Jag är JÄTTEBRA på att skälla på mig själv. Ser sammanhanget. Oh well.
Min man är kär i ett hus.
Så är det. Han sitter vid köksbordet nu och yrar. Mumlar. Smackar. Vi har varit hos Morgan Nyman AB idag. Jobbesök och inspirationsbesök. Givande. Alltid. Tårta och bullar, lunch och trevligheter. Så fick vi se ritningar på nya hus som de bygger, idéer om hur man kan inreda smart, bilder på färdiga projekt de sålt………………..Då blir man liksom bara galet sugen på att byta upp sig. Kan inte visa bild på vilket hus han smackar åt – för det är inte färdigt än. Återkommer.
Fint i Porto – men det är inte något av dessa hus han secklar över just nu.
Finessen med att köpa en villavagn/mobilt hus är bl a den att man kan byta ut den. Lyfta bort den och ställa dit en annan. Majgadd. Så nu sitter vi här och secklar över alla bilder. Det borde vara förbjudet att bygga så fina saker……….Man kan ju falla som en fura. Schmoink. Oh well. Återkommer om detta. Framtiden ser ljus ut!!! På många sätt. Kom igen bara 2021!! Lilla 2020 kan få hänga på där också. Du har mycket kvar att ge. Ska aldrig glömma dig.
Guldstjärna till mig.
Jag slapp bananlacket. Fick guldstjärna för väl utfört arbete med gaddarna.
Tandhygienisten får se mig gapa 2 ggr om året. Om det inte är corona då, förståss. I år blev det en gång. Profylaktiskt. I förebyggande syfte. Känns skönt att vilja. Att kunna. Vill absolut ha mina tänder kvar hela livet och jag vill leva länge. Tillhör typen ”duktig” som vill ha resultat – så borstat tänderna har jag gjort med bravur hela livet. Föräldrarna betonade vikten av att sköta sina tänder – det är en investering, sa dom. Så rätt. Kostar skjortan att inte göra det. Många skjortor.
Tänk på mellanrummen, Pålle!
Å andra sidan är ett frenetiskt borstande inte av godo, heller. Man får tandhalsar som borde ligga och nussa under tandköttet att träda fram i ljuset. Får man då tandsten där så gör det JÄTTEONT när det ska tas bort – det isar som den värsta glaciär. FY!!! Går man 2 ggr om året så blir lidandet mindre – nästan noll. Samtidigt är vikten av att använda mellanrumsborstar på RÄTT SÄTT superviktigt.
Rätt redskap. Tandräfsor onödigt i detta läge
Inga kvastar, märk väl. Inte räfsor. Små borstar. Yttepytte. Vinkla upp eller ned. Inte överdrivet många ggr – det fick jag lära mig denna gång. Jag kan sitta i fåtöljen om kvällarna och köra mellanrumsborstning i en timma. Bara för att jag kan. Som pyssel. Tidsfördriv. Ajaj. Inte, sa syster Ingela. 10 – 20 ggr per mellanrum och med rätt storlek på borsten och vinkel på mojängen. Inte överdriva. Svårt för mig. Att göra lagom. Denna gången fick jag verkligen GULDSTJÄRNA ändå. Såååå rena tänder. Såååå redig jag varit. Bra, Annicka.
Ordning på torpet.
Ser fin ut men där kan lura en otäcking bland programmen. ALLTID i min dator. Morr.
Tror jag skall brista ut i ett glädjetjut så fort det ljusnar. Sitter nu och klapprar på min nya dator som Mr T Burr har installerat om för mig. Han har slitit sitt hår och bär numera toupé pga mig. Defigit AB ( jag ) köpte ny dator. Bytte leverantör av web-hotell, raderade emailkonto, tappade kalendrar, fick spader, telefonen dog och reservtelefonen tycker jag bara inte om men den fungerar och dess emellan fick jag reda på att min Levaxindos är för hög så jag har varit i högsta energiläge. Speedad, kan man säga. Ingen bra kombo.
Mr T Burr lämnade bara bra fotspår. Mitt virrvarrinferno är ett minne blott
Mr T Burr har varit en ängel och haft ett jättetålamod och bringat reda i kaoset. Inte Levaxinkaoset – det tog doktorinnan A på Carlanderska hand om. Det räckte gott att han fick ta hand om mitt datorkaos och jag tror han är nöjd med att slippa mixtra med underfunktionen hos en sköldkörtel samtidigt som Outlook försvann från skärmen. Ni fattar. Så nu har jag det så bra, så bra, så bra.
Grottbyn – bara 1 villavagn kvar.
En villavagn. Hur bra som helst.
Vill bara nämna i förbigående att jag nu får välkomna en ny familj till Grottbyn. Den sista Westcoast 32 är nu såld. Av moi. Väldigt glad är jag. Tycker om att vara med i processen när människor gör bra val. När produkten passar kunden och det uppstår kärlek. Bästa känslan. För alla. Win-Win. Inget kräng. Bara bra beslut. Fritt val. Kunden väljer. Jag är med på resan. Roligt.
Uppsamlingsheat.
A beach to die for. Hjärtat bankar. Cabopino Beach
Nej. Vi avvaktar Spanien ett tag till. Vi bor gott i vår villavagn. Vi har det mysigt. Saknar förståss solen och vännerna som flyttat ned. Saknar att gå på marknaden och fynda. Köpa goda oliver. Färsk frukt. Vackra blommor. Göra gambas pilpil, steka och dränka dem i vitlök, olivolja och persilja och bara äta, äta, äta. Med en nybakad baguette. En liten Cava till det. Äkta solglasögon från Gucci för 5 Euros………..
En hatt eller två? 3 Euros. Styck, alltså.Kan inte få nog. Gudagott. Billigt.
Ja. jag fortsätter utbilda mig genomEva Synnergren. Lysa på Nätet. För entreprenörer. Vet vart jag vill komma. Kul att få utvecklas. Inte stanna upp. Vill återfå mitt fokus nu. Har varit på sparlåga ett tag. Lite vilsen i tankarna om vart jag är på väg yrkesmässigt. När man bytt liv som vi, då får man trixa lite. Om man heter Annicka och är sjättifem år.
Ja. Villavagnarna fortsätter vara en mycket stor del i mitt liv. Snart 6:e året nu. Känns så bra, så bra att vara en i gänget hos Morgan Nyman AB. Ett långsiktigt förhållande som växer sig starkare och starkare. Jag är en övertygad Villavagnspassionista!
Ja. Unnadigresan lever men vilar. Av förklarliga själ. Det blir nya resmål där också. Fortfarande bara för de som verkligen vill unna sig. 2 ggr om året. Som var ursprunglig plan och som fungerar bäst. Ska bli klar med uppfräschning av hemsida också. Så stolt över vad jag uppnått. Tack alla som vågat resa med mig ♥
My Baby.
Nej. Nu har det varit 3 JA i följd. Bara ett NEJ. Det måste kompenseras. Nej – jag tänker inte lugna ned mig. Jag tror jag är normal men har högt energiläge som nollfaktor. Jag bara blev sådan. Tror att det var meningen. Några av er blir glada av mig – det har ni sagt många gånger – så för er tänker jag göra det jag gör. Och bara så att ni vet – laga chutney och baka kavring samtidigt – jo, jag tänker fortsätta med det också. Så är det bara. Ni får vänja er.
Helt oemotståndligt roligt. När man har en make som smackar och himlar med ögonen – lätt att vilja göra om det.
Nu blir det en fin vecka. Strunt samma om det regnar. Vad ska vi göra åt det i så fall? Jorden behöver plasket. Vattenransonering OCH covid – tänk er!!! Inte att längta efter. Tänk på det.
Eller tänk vad och hur ni vill för nu går jag och lägger mig.
Som en nybäddad säng. Så känner jag mig. Slätstruken och iordning med reda. Disken klar, pysslet undanlagt, syrran i en fåtölj, maken i den andra och jag bredvid på en köksstol. Med fötterna på bordet och datorn i knät. Inte sitta på mitt kontor nu när vi har härligt besök. Och förresten ränner jag upp och ned hela tiden. Sitter perfekt. Doobidoo på TV. Kaffe på G.
Solen gick ned över Bedinge Golfklubb. Visst är det vackert!!
Hur var det nu med det där att inte handla?
Det har jag predikat om, skrytit om, besserwisseraktigt påpekat att DET har jag minsann slutat med. När vi bytte liv och sålde av alla prylar – då var det slut med det. Sa jag. Jag har också sagt att jag inte tycker om tomater – när jag var liten sa jag det – men jag har ändrat mig. Om dom är go´a, alltså.
Ok med tomater numera. Som barn – blåvägrade.
Nu har jag ändrat mig lite grann. Igen. När jag VERKLIGEN vill ha något – då köper jag det. Som t ex det här överkastet. 2.40 m x 2.40 m. Hittade på ett loppis i Vänersborg i somras. Var där med kära vännen Ina och rände runt lite här och var. På Röda Korset på huvudgatan fann jag det. Bara låg där. Luktade inte alls unk. Har svårt för loppislukter. Var TVUNGEN att köpa det. Because I´m worth it. Hade funderat länge på att köra igång med ett sådant projekt själv med restgarner. Sådan tur att jag segade. Dels har jag inga restgarner kvar. Dels skulle jag aldrig bli klar.
130 kr på Loppis. Återbruk och att hedra den som lagt ned detta magnifika arbete en gång. Kan man motstå? Nä.
Som sagt – i villavagnen är det begränsat med plats. 200 kvms hus skulle bli dryga 50 kvm. Då åkte massor ut. Som till exempel lakan. I mängder. Behöll några. Har inte lådor för extraomutifallattlakan numera. Så hände sig så att jag nyligen åkte till IKEA för att köpa en ny handdukshållare. Bara den. Eller hur.
Den här bilden passar inte in alls men det blev så mycket text så ni orkar inte läsa allt, helt enkelt. En typisk avbrottsbild från Porto. Åk med på mina resor så får ni smaka också.
Så fanns där en korg med satinlakan för dubbelsäng. Förr 699 kr. Nu 199. Bara ÄLSKADE färgerna och mönstret. Och priset. De talade till mig. Annicka!! Så det blev som det blev. Fådda. Tagna. Smög paketet under armen – ifall jag skulle komma på att banna mig för impulsköpet. Jag kan aldrig veta med mig. När jag kom hem lyckades jag övertyga mig själv om att vi nog hade ett påslakan som var slitet. Borde bytas ut. Lyckades övertala Mats att han behövde det för mekarjobb. HURRA.
Jag föll som en fura. Dubbelsängslakan. Tyvärr har jag inte mangeln med i villavagnen – och stryka lakan – det vägrar jag. Det är se´n gammalt. Bjuder skrynklorna. Blommorna är fina. Färgerna mina. Omanglade färger.
Annicka ser rött.
Nu är det fina färger ute. Doftar gott. Många vindstilla dagar – trots att det ofta blåser här. Ljuvliga stunder i naturen. Ut med havet. På småvägar. Bland stugor och villor. Trädgårdar och gränder. Människor pysslar och grejar. Spikar, rensar och kör gräsklippare. Livet fortgår för många.
Nylig promenad. Jag stannar minst 37 ggr på en promenad på dryga timmen. För att fota, förståss.
Rött och gult ihop är vackert. Orange. Nu är det pumpadax. Har inte köpt någon. Kommer nog inte att göra det, heller. Har inte behovet. Tror jag inte i alla fall. Får väl se om jag går på pumpe(a)n.
Pumpa-paMånga nypon blir det……
Dags att göra nyponsoppa snart. Har kvar torkade nypon från förra året – men ska vi vara hemma i år och inte åka till Spanien för vinterförvaring – då får det finnas lite götta i skåpen. Biskvier har jag köpt och grädde likaså. Nej, det kliar inte i halsen när man gör nyponsoppa själv. Inte det minsta. Återkommer med bilder. Same procedure as last year, dear ones.
Nypon på nypon på nypon på nypon……Här får de ligga och gotta sig. Ca 70 c i någon dag eller 2.Kan inte låta bli att plåta häckar………Med löv, alltså.Snygga hösthattar. Prudentlig trädgård.
Som i en dimma.
Morgnarna har varit ganska dimmiga det senaste. Varmt ute och så kyla som sveper in emellanåt. Knappt så att man hittar hem. Lite spöklikt, på något sätt. Slagregn idag – så att det stod härliga till. Riktig dunderskur. Jorden sväljer – den har inte fått så mycket blöta i sommar.
Dimman ligger tät. Ingen spelar golf. Inte en enda birdie syns. Ingen eagle heller, förresten.
Om det slår till och blir vinter nu så har jag inga vinterkläder. Jo, ett underställ (?) och kängor. Kanske en varm jacka. Det får klara sig i vinter. Kan inte skaffa ny garderob än. Kanske blir det Spanien i vinter – kanske blir det inte. Skönt att ha villavagnen att vara i. Joggans smart drag av oss. Vi löste det bra.
Konstigt att inte vara på väg dit men vi avvaktar.
Det gäller att hålla sig sysselsatt med meningsfulla saker. Så tänker i alla fall jag. Jag övar på att tänka tvärtom, men det går sådär. Att bara sitta på en stol och trivas. Som spindeln väver nät – så väver jag mina tankar. Jag är på hittepåhumör. Mycket snack och lite verkstad heter det ju. Jag vill nog mena att även om det är mycket snack så är min verkstad rätt stor. Också.
WWW. World Wide Web.
Klart. Slut.
Snart randas morgonen. Lite sova först. Lite Skåneutflykt stundar med Syster Yster. Här på besök – avstånd, avstånd, avstånd. Jodå. Men närhet. Gå på slottsutställningar, fika, prata, mysa. På eftermiddagskvisten blir det visning av villavagn för 2 kunder. Alltid trevligt.
Lefven väl. Ta hand om varandra. Ring någon som sitter ensam. Jag har att göra där själv.
Min hund Lottie. För länge sedan. Blandras mellan terrier och tax. Det var hon och jag. Alltid.
Nu går jag och nanar. Lottie har gjort det för länge sedan. Flera år sedan nu. Över 40 år sedan.
Älsklige maken drog sig tillbaka för en stund sedan. Kära Syrran likaså. Nu är det bara jag kvar. Och vinden.
Och en halväten chokladkaka. Lakrits och choklad. Undrar vem som knaprat på den?
Morgonkaffe. Om man skulle pröva det. När jag ändå sitter i arla morgonstund och skriver. Det sista innan jag trycker på PUBLICERA. Resten nedan skrev jag igår. Bara så att ni inte blir förvillade. Räcker att jag själv är det.
Kaffefreak? Nej men det doftar gott ur burken.
Är ingen hängiven kaffedrickare. Egentligen. Jo, 11-kaffet med Mats. Det är viktigt av andra skäl än själva smaken. Det är en kaffestund som har annan betydelse. Tycker själva kaffepulvret doftar gudomligt. Det som finns i burken. Själva drycken är väl egentligen sådär. Vissa koppar kaffe smakar härligt gott. Erkännes. Andra är så beska. Koffeinkicken behöver jag inte. Som så många andra av er. Jag är mer sugen på det man får TILL kaffet – en nybakad bulle, äpplepaj eller glass med kola med havssalt. Mumzitt. Inte sover jag dåligt av kaffe, heller. Spelar ingen roll om jag tar en kopp kl 22. Förlorar mig i drömmarnas land oavsett. Såvida jag inte har en vakarnatt, förståss. Då är det hjärnan som måste hantera något – oavsett kaffe eller annat.
Kolaglass med havssalt. Kaffet hör till men det är glassen jag vill åt.Inte otrevligt alls. Just så smakar kaffet riktigt gott. Utsikten går inte av för hackor, den heller.
Inte en dag som andra.
Just idag skulle jag ha välkomnat en grupp Unnadigresare till Porto. 8 dagars program med goda viner, härliga upplevelser, fina boenden och troligen en heldag på vinfälten. Vintrampning, mat, vinprovning och äkta kultur. Skratt, gemenskap och aha-upplevelser. Någon satte stopp för det. Herr/Fru Covid lade nosen i blöt.
Det är inte bara Donau som flyter stilla. Det gör även Douro.
Jag satsar på nästa år istället. Så får det bli. Mina 2 grupper – som skulle ha rest med mig i år – i april och i september – har beslutat sig för att göra resorna 2021 istället. Flygbiljetterna kunde jag boka om utan att få ekonomisk pyspunka. Som jag vet just nu. Härliga resenärer som så gärna vill åka med mig. I LÖV IT!!! De kommer att bli så nöjda och glada när det blir dags att dra iväg – jag VET att de kommer att älska det jag erbjuder i programväg.
Goda ostar. Finns en speciell sort som man äter med sked. Gott så att man dånar.Hänförande. Kort och gott.
Ingenting är längre som förut – alla gamla sanningar är slut.
Den gamla dängan stämmer gott nuförtiden. Inser med stor tacksamhet att Mats och jag inte sitter i någon skraltig hiss mellan våning 23 och 76 och ringer på en hjälpklocka som inte funkar. Inte är vi på någon annan dålig plats, heller. En villavagn nära havet i Skåne är inte otrevligt alls. Livet är ungefär som vanligt i det stora hela. I det stora som egentligen räknas. Om man tänker efter lite. Det bör man.
Man kan ha det så här bra.
Såklart förändringar. Massor med stora planer som går åt skogen. Pyspunka liksom. Livet ändrade sig och skar sig som en felaktigt tillredd bearnaisesås. Det skar sig på alla möjliga nivåer. Planer gick i stöpet. Biverkningar. Följder bortom beräkning. Tror att de flesta av oss kommer att säga att det. Saker jag verkligen vill göra. Verkligen, verkligen. Corona. Uschling. Schas.
Man kan bygga luftslott – underhålla fantasin lite. Det blir inte som vi tänkt i vilket fall.
Ska man vara glad?
Några säger kanske att – egentligen bra med Corona – så mycket vi lärt oss av det. Jo. Kan vi som har nosen ovanför vattenytan säga. Ändå. I det stora. De som fått svåra kallsupar både fysiskt och ekonomiskt känner kanske inte den tacksamheten – om någonsin. Oavsett – vi får tänka och säga som vi vill – så får man hantera sin egen verklighet på bästa sätt. Det är den vi har. Så länge vi har oss.
Nä. Detta är inte roligt men att tjata om det gör ingen glad. Ändå gör jag det i varenda krönika. Trött jag blir. På mig. Vi har alla historier att berätta. Den ena sorgligare än den andra. Det är därför jag gärna fokuserar på bra-iga saker. Som man kan finna tröst i. Lite skratt rensar tungsinne ibland – för om vi inte kan ändra på tingens verklighet – då får hjärnan hoppa in och ändra på hur man känner. Jäla tur att man fick en hjärna om än så liten.
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?
Ärthjärna.
Så kom jag plötsligt att tänka på ärtsoppa – på tal om hjärna. Vi har ett litet skåp med massor med punsch. Som vi ärvt och som vi köpt för att ge bort. Vi dricker inte av den och vi ger inte bort den, heller. Åker alltid längst in i skåpet när vi letar efter en liten vinslurk eller whiskypinne – eller en gammal calvados, för den delen. Kanske ska man koka lite ärtsoppa? Fast inte så mycket som förra gången – då vi åt ärtsoppa morgon, middag och kväll – för att jag gjorde dubbel sats och frysen var redan full. Inte slänga mat. You know. I alla fall – med en punschslurk till? Pannkakor efteråt? Med fluffig grädde? Villavagnsjordgubbssylt efteråt? Now we´re talking.
Antingen punsch och ärtsoppa eller så kan vi krulla ögonfransarna. OBS. Inte mina. Någon annans. Tok.
5:2 rules. I alla fall 5.
Jorå. Så atte………………vi är igång igen. Vi är periodare. I alla fall på 2:an. 5:an funkar oklanderligt bra. Alltid. Det gäller att hitta rytmen och motivationen. Vi har ett och ett halvt rätt där. Motivationen finns men rytmen…..typ 7/8 dels takt…oftast. Måndagar och torsdagar. Inte rucka på det för då går det åt fanders. Fast igår ruckade vi på det för vi hade en heldag med härliga vänner på besök i Ystad. Vi prioriterade. Sade menande till varandra att – då flyttar vi 2:an till på fredag. Idag är det fredag och jag smällde precis i mig lakrits. Frukost åt vi också så dagen är körd. Upplyste maken redan i morse att jag inte vill tvåa idag. Är inte mentalt beredd. Han tyckte synd om mig så han avberedde sig själv där på stående fot. Det får bli måndag.
Vi bytte 5:2 mot en Roof Top Bar i Ystad. Våra vänner bjöd in oss. Lätt val. En mycket trevlig dag och afton.
Jag klarar denna slags diet endast om jag har bestämt mig mentalt till 100 %. Då är det inga problem. Öht. Äter ingenting förrän kl 16.30. Kaffe, te och vatten – apselut – men ingen mat alls varken före eller efter. Funkar för mig. Enda sättet. De gånger jag försökt äta lite frukost blir jag illamående av hunger redan vid 12. No food is good food i det här fallet. Man får hitta sina egna sätt. Min hjärna bestämmer om jag säger till den. Säger jag inte till den på skarpen – då far den iväg och gör som den vill. Gör mig sugen på lakrits t ex.
Inte roligt alla gånger…..
Herreminje.
Tiden är mogen. Måste sluta någongång – annars blir det en bok. I annat format, i så fall. Det är det jag vill. På sikt. DET kan inte covid sätta P för, i alla fall. Som jag tror. Har så mycket jag vill göra innan solen går ner. Herreminje. Hur ska jag hinna med allt kul som finns att göra i livet? De 2 sista villavagnarna i Grottbyn vill jag absolut sälja till de kunder som är sugna på dem. Håller på………………..♥.
En liten ögonblicksbild från vardagsrummet i en Westcoast 32
Ha fina dagen. Alla. Solen den går upp och den går ner. Mest upp, tycker jag. Ljuset. Hoppet. Glädjen. Satsar på den. Trivs bättre där än i mörkret. Fast stearinljus, lite värme i kaminen och en god bok – inte dumt, det heller. Det är bra. Mycket är jättebra. Kram på er.
Yes. Så är det. Anpassningens tid. Jag har ställt in mig på att ställa om mig. Jag som en gång var Motvalls Käring, som den hulda modern uttryckte det. Den som gör tvärtom mot vad som förväntas. Som går mot strömmen. Som prövar nya saker. För att man kan. För att man får. Numera får man inte så mycket…………….Hålla sig hemma får man.
Man får hålla sig hemma. Fast på denna bilden är jag borta. I en annan villavagn. Innan corona.
Det får man.
Vill ni bli roade en stund så ska ni se på detta klippet från Galenskaparna.Mästerskap i Curling. Där gör man allt man kan för att man får. Om man inte gjort det förut. Så mycket knas och bra att hämta på Youtube. Lort finns också. Kolossalt mycket lort. Allt finns. Mängder med bra utbildning t ex. Om man inte har en susning om hur man gör knixerbasala uttermedaljonger så är jag säker på att någon har gjort det förut och nu vill lära ut det där.
Å där är jag. Helt naturlig pose. Jag brukar stå i garderober och spana ut. Det får jag.
Håhåjaja.
Sitter i min fåtölj. Morgonrock och snuttefilt. Stilla morgon. Det har regnat väldeliga inatt. Det behövs men vått blir det. Liksom. Kristi Himmelsfärdsdagen bjöd på sommarväder. Ljuvligt. Fågelkvitter överallt. Ystra lockrop. Från fåglar, alltså. Till andra fåglar. Tog då en promenad mellan huslängorna här och sedan ner till havet. Denna fantastiska strand här i södra Skåne.
En känsla av frihet.
Man ser också hur havet tar över stranden. Hur den minskar för varje år. Vattnet kryper närmare. Något för samhällsplanerarna att ta hänsyn till. Tänker på de strandnära tomterna. Snart har de fötterna i vatten. Fotbad.
Passionerat gult. Kaxigt mot det blåa.
Håhåjaja. Idag känner jag mig ålderstigen. Hade en trevlig kväll på avstånd – med kära vänner. Tack ♥ ! Grillat sidfläsk med suveränt god och hemlig recept på löksås och färskpotatis. Mumsfilibabba. Hur gott som helst. Inga biverkningar där. Inga som skall nämnas här i alla fall.
Vinet var också gott. Igår. Idag säger magen att den är sur. Jättesur. På mig också. För mycket syra. Då har jag i o f s en superkur. Kalk. Jag brukar kalka mig emellanåt. Lärde mig det av vänner för 100 år sedan. En tesked vitt pulver och så vatten. Det lugnar. Neutraliserar. Funkar fint med ett glas vin eller två – då och då. Samma med juice. Då och då. Juice till frukost och vin till middag – i kombination några dagar i rad – illa. Aj. Ont. Så nu får jag skärpa till mig. Det gör jag. Troligen.
Augusta Glad.
Don´t look back. You are not going that way,
Själver gjort får själver ha´t. Så sa hon gamlamormor Augusta Charlotta Glad. Jag heter Charlotte efter henne. Mitt ”e” i Charlotte ska uttalas. Hon sa hur många saker som helst. Som jag. Fast jag har inte fullt så många ordspråk som hon hade. Och inte så många förbud som hon. Inte lägga nycklar på bordet. Inte sjunga på morgonen för då får man gråta innan kvällen. Inte gå under stegar. Jag lipar när jag måste – oavsett om jag sjungit på morgonen. Var skall jag lägga nycklarna om inte på bordet? På stolen? Blir bättre?
Lägg nycklarna var tusan du vill. Bara du trivs. Obs. I glaset finns bara c-vitaminsbrus. Om ni undrar.
Det får man visst. Lägga nycklarna i diskmaskinen om man du vill. Bara man hittar dem och DET, kära vänner, är mitt stora dilemma. Jag hittar ingenting. Det är värt en egen krönika.
Vet inte riktigt hur det står till med tankarna idag. Ingen åning alls. Som dessa fotspår. Vad hände här? Egentligen?
Whistle blower.
Nu när jag ändå sitter här och filurar med sta´ns suraste mage: Nuförtiden är det ingen som visslar uppskattande efter en. Eller gör folk det efter er? Lyllos er i så fall. Inte ett vissel så långt örat kan uppfatta. Inte på min front. Å andra sidan kan åldersöronsusningarna störa uppfattandet av det eventuella visslet. Eller inte. På sin höjd visslar någon för att man går ivägen. T ex för någon cyklist. Ur vägen, män´ska.
Någon som kommunicerar medelst rök?
Man får vara glad för det lilla vad gäller positiv uppmärksamhet. Att man syns öht. Utan reflexer. I dagsljus. Antar jag.
Den lilla slutklämmen.
Den kommer alltid sist. Fast ibland ångrar jag mig och sätter fart på tangenterna igen. Det är det där FLÖDET, ni vet. När orden kommer till mig. Eller när de åker hem till sig. Det vet jag aldrig. Som nu t ex. Jag är beredd att avsluta denna krönika nu. Men jag kan ändra mig. Ni får se.
Så kom jag på att häggens blommor ser ut som små minipioner. Ljuvligt vackra. Så kom jag på att detta är ju inte hägg. Det är oxelns blommor. Ljuvliga konstverk.
Plötsligt kom jag på att jag längtar efter västskustska räkor. Fisk från Västkusten. Riktigt svår abstinens faktiskt. Förlåt mig Skåne – men fisk är ni lite sämre på än Bohuslän. Kan ju inte ni rå för men det är så det är. Ni är bättre på hur mycket som helst annat så var inte lessna. Det är bara att bita ihop.
Ett lidande att titta på dessa foton. Att bara se men inte röra.
Nä. Nu är jag sugen på att baka kavring. Ska leta lite recept. Har köpt ingredienser – som jag TROR ska i. Annars får jag väl kalla det för något annat än kavring. Det blir som det blir.
Nä. Upp och hoppa nu ditt lilla skrälle ( jag talar med mig själv ) och gör lite nytta. Make yourself useful, som någon lärde mig i tidiga år. Sitta här och slösa bort sig. Schas.
Ha det så förtjusande härligt i kommande dagar. Jag skall till Grottbyn i Höör och visa fritidsboende i morgon. Det har lovats SOL! I like!
Komsi, komsi.
Iväg som ett skott nu, kvinna:
Hopp opp som ett skott nu, Ankan.
Ett kort till bara. Mitt favvokort från mina resor till Dourodalen.
Visst är bilden härlig. Helt oplanerat. De bara stod där och njöt. Mina älskade resenärer.
Ha det. Alla och envar. Ingen nämnd och ingen glömd.
Här sitter jag och myser. Ute vindar det. Tur att man inte är en fiskmås. Ser ut genom fönstret och de sliter. I motvinden. Flyger och stretar. Varför flyger de inte åt andra hållet – så får de medvind? Varför välja svåraste riktningen? De kanske ska hem och mata barna. Ibland bara måste man. Om barna är hungriga i motvindshåll – då får man kampflyga dit. Självklart. Hade jag också gjort. Fast jag hade tagit bilen.
Dammsugaren till vänster i bilden har inte med myset att göra. Lät den stå kvar så att det inte skulle se så stajlat ut…………
Goda nyheter.
Det skulle vara trevligt med sådana. Precis som inget roligt händer någonstans numera. Man får skapa sina egna. T ex att kaffet har blivit billigare – fast de luras, de jäklarna. Nu har de plockat bort 50 gram från kaffepaketen ( Zoegas i alla fall ) och de innehåller 450 gram istället för 500 gram. Så annonseras ”Veckans klipp”. Jo,jo. Så kan man göra. Det var i alla fall roligt med ett extrapris – extra fakepris.
Jag brukar ha glass på display i villavagnen. En av mina många egenheter.
Så har vi hittat värdsglass i världsklass. DET är verkligen GODA nyheter.Tyrkisk Pebber. Fast jag brukar nog stava det Turkisk Peppar……. för man åker ju inte till Tyrkiet precis. Absolut inte nu. I alla fall. Precis lagom onyttig. Full med salter, kalorier, fett, socker och enbarmligt dyr. Men god. Lakritsglass. Har ni inte smakat den och vill ha något alldeles vansinnigt gott – köp den. Ät den med andakt. Njut av varje sked. Det måste man för den är som sagt obillig. Jätteobillig. Fazer skulle egentligen betala mig för den här reklamen. Det skulle kunna hända i en hittepåvärld men då måste mina kåserier nå ut till flera. Det gör de bara om ni delar. Så dela på, bara. Bara säger. Om ni vill. Mest för att jag tycker att det skulle vara roligt att få fler läsare. Egot skulle tycka om det.
Rosorna på tavlorna är från villavagnsträdgården. Den här bilden passar inte in i sammanhanget men det blir så mycket text annars……….. Sovrummet i Spanien.
Akleja. Lite underligt namn men vackra blommor. Jag är en aklejafantast. Nu har jag inte längre några stora odlingar men puttar i fröer där jag kan. För några år sedan var vi med goda vänner i England på RHS Flower Show. Det är en fantastisk upplevelse att vara där – som jag unnar er alla. Där finns allt inom trädgård och blommor.
En aklejapresentation
Stora hallar med arrangemang och massor med möjligheter att köpa fröer. Där trivs Annicka. Lycka. Det är där jag köpt en del fröer till min forna aklejasamling. Hoppas att en dag få möjlighet att påta i en riktig trädgård igen. Det som ligger varmt om hjärtat, som är en del av ens väsen – dit längtar man. Innan vi sålde huset hade jag alla möjliga möjligheter att ha en trädgårdsodling. Fast då arbetade jag så mycket så tiden fattades. Nu skulle jag ha tiden men då har jag ingen trädgård. Ibland är tingen i obalans.
Från min miniodling utanför villavagnen.Från villaträdgården. Då på den tiden.Också från min lilla samling från Mölnlycketiden AvstSista bilden. Enough is enough. Fina i alla fall.
Nu har vi definitivt aklejat klart.
Jag ska iväg på villavagnsvisning idag´så jag måste sluta nu. Ska hinna äta lite och framförallt göra en omstart och rätta till fejs och kropp. Behövs en duvning. När jag bodde hemma hos mamma och pappa, så var seden den att pappa gick in på ”föryngringsinstitutet” som han kallade badrummet och gjorde sin morgon toalett. När han kom ut sa han alltid: Sådärja. In gick en gubbe – ut kom en yngling. Så det är det jag skall göra strax. Inte bli gubbe men väl föryngrad. Mittbena, tandborstning och lite mumma under armarna. Idag ska jag kosta på mig en dusch, också. Å parfym. Och svärta ögonen. Ingen hejd på lyxen.
Här kan man vara. Semester eller året om. Grottbyn i Höör.
Det blåser ju så ininorden så coronadropparna kommer inte att ha en chans idag. Ingen behöver vara orolig. Avstånd och avtorkning. Det finns flera villavagnar att gå in i – så ingen behöver frysa, heller. Grottbyn, såklart. Jularp. Höör. Skåne. Min plats. Vet att några av er är intresserade. Kom dit. Kanske blir det en rejäl liten överraskning för de som bokar! Telefon 0709 632401
Ah. Vi får ha lite fägring nu. Då tar vi inte mig utan vår husvagn som är bland det vackraste jag vet. Detta fina får ni av mig. Ni FÅR inte husvagnen bara titta på bilderna – men ni kan isåfall få köpa den. Bara säg till!
Tycker om. Mycket.Som sagt. Tycker om.
Å där drar vi ner rullgardinen. Jag drar mig till föryngringsinstitutet och ser vad det blir av det. Mats har redan dukat fram frukost – vilken lyx – och det är bara att sätta sig vid dukat bord.
Hoppas att ni alla får äta vid dukat bord idag. Många som inte får det. Det kan vi tänka på. Nu är det bråttom. Hejsvejs!
Vårkänslor hur ofta som helst. Förutom när det stormar och är svinkallt. Det har det gjort i 2 dygn. Stormat och regnat. Skånes slätter är vackra men obergiga…….Det gör att när det blåser – då blåser det. Rejält. Inget som tar emot. Som tur är går det mesta över. Förr eller senare. Just detta väder står över och fram träder annat.
Det gör ont när knoppar brister. Möjligt men jag är utsprungen sedan länge. Bortsprungen emellanåt.Raps. Repris på repris på repris. Jag tröttnar aldrig. Så mäktigt explosivt.
Covid
Värre är det med denna farsot över världen. Vi matas med information, utlåtanden, uppdateringar, expertutlåtanden, åsikter av alla de slag m m – varenda vaken stund. Ibland blir det bara för mycket för mig. Det finns en gräns för vad man orkar ta till sig. Hjälplös i det stora, ju.
Jo, jag är ibland skräckslagen för att få covid-19 och drabbas av den värsta varianten. Rädd att smitta kära och nära så att de får lida. Oftast tänker jag att det kommer inte att hända. Allt blir bra. Hur ska man annars stå ut i denna osäkerhet om ALLT? En sak är säker – ingen vet något – lika bra att tro på en god framtid. Vi får vara rädda om varandra, visa hänsyn, stötta de som kämpar för oss och vara nära varandra i hjärtat – trots de fysiska avstånden.
Vi klarar det. Kan denna blomma i denna fattiga jordmån – då kan vi.Svarta stockrosor växer i gruset. Flyttade från god jord där de slokade. Fick nytt liv i denna arma mark. Märkligt.
Livet är som vanligt i alla fall.
Livet fortsätter ändå med det vardagliga. För många av oss. Saker skall fixas. Hemmet skall skötas. Man skall sköta sig själv – i betydelsen vårda sin kropp. Daglig dusch t ex. Som de flesta kvinnor (tror jag faktiskt ) så passar man på att göra det mesta samtidigt – när man ändå håller på. Ni vet.Som att passa på och städa duschkabinen, torka golvet, putsa fönstrena m m – efter uträttat duschförvärv. När man ändå står där och har plaskat klart. Smart att göra allt samtidigt så slipper man städa extra en annan gång. Ni känner er igen er några, väl?
Det är skönt att vara ren
Torkar av, gnider bort, putsar rent. Mig själv först. Duschen sedan.Tvättar inte håret denna morgon för det gjorde jag igår. Sedärja- allt glänser. Ska bara dra åt kranen ordentligt – det droppar från duschmunstycket. Vad gör jag? Jo, vrider med stor kraft åt fel håll och *splatt * rätt i nyllet – den största vattenduschen ni kan tänka er. I håret, på badlakanet. Rätt i plytet. Dyngvåt. Ofrivilligt men ändå. Varför inte liksom.
Prudentlig skall man vara. Det har jag lärt mig hemifrån.
Jag är väldigt förtjust i matpajer. Sådana där smarriga. Det händer att jag lyckas med dem. Every now and then. Skulle bjuda maken på ost- och skinkpaj. Med ädelostfyllning. Bacon och mumma i. Ost. Gjorde allt rätt utom det som jag gjorde fel – vilket fick förödande konsekvenser. Förödande och förödande förresten. Ska kanske inte överdriva. Kan väl då i korthet säga att det blev en drunknad paj. Som om den varit med om gyttjebad. En typisk guuu-vilken-misslyckad-paj. Jag lovar. Pajskalet flöt omkring i formen. Fick nästan använda soppslev.Broccolibuketterna jag hade i pajen tog jag ur frysen innan och lät dem tina. Trodde jag. De släppte i alla fall av sitt vatten i pajen. Så där låg allt och simmade omkring. Ryggsim, frisim – vad vet jag. De låg där och guppade i alla fall. Maken är så gullig. Han tyckte pajen var jättegod men kanske liiiite fuktig bara……..Han underdrev. Jag fick HÄLLA av sörjan och steka upp pajen dagen därpå. Så vad lärde jag mig av detta? Köp färsk broccoli.
Som kompenstion för pajsoppan. Ett makalöst gott bröd bakade jag. Nöjd själv.
Promenaderna som stärker
Så tacksam för mina promenader och min kamera. Livskvalitet. Verkligen. Det var det värsta med den totala karantänen i Spanien – detta att inte få gå ut. Inte få röra på sig. Se saker. Nu tar jag igen det. Ser så mycket fint. Måtte jag få fortsätta med detta livselixir.
Passerade jag idagLiten närbild av det vackra.
Har så många olika vägar jag kan ta. Älskar Söderslätt i Skåne. Sådan tur att villavagnen stod just här!! Den bara väntade på oss!
Samma gamla vy men olika gångerVisst är det lite fint?
Tänkar tacksamt att det är tur att vi har lantbrukare och bönder som jobbar för att vi ska få mat på bordet. Inte så självklart. Visst – det är säkert ett sätt att leva – men jag är tacksam i alla fall. Deras arbete sätter mat på bordet. Tack!
Här blir det potatis, tror jag. Har ni ätit Abbekås-potatis? Goooooda.HästapållarSkott från denna!!!
När vi lämnade Spanien räddade jag några skott av den prunkande pelargonen – som annars skulle få leva dödens liv när vi for. Nu har jag puttat ner de skotten i krukor.
Tror de kommer att bli JÄTTESTORA och fina emigrerade pelargoner. Den som lever får se!
Villavagnsvising igen. Med avstånd. No worries.
På söndag blir det visning av Grottbyns villavagnspark igen Där är så fint. Riktigt fint. Året runt kan man vara där. Komma och åka när man vill. Sommarstuga eller annat – you decide. Mitt i Skåne. Man kan ta hit med Pågatåget från Lund t ex. Om man inte vill ta bilen.
Söndag den 3 maj mellan kl 11-15 träffar ni mig där. Tfn: 0709 632401
Se så fint. Stora trädäck. Eget vatten o avlopp. Toalett och dusch och allt som man har i ett hus!
The End
Livet blir tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Just i dessa tider är det lite svårt att fylla på. I alla fall med saker som intresserar andra än min man och min familj. Att jag ska köpa nya gardiner – något att skriva om? Nä. Att jag städat ugnen? Nä. Köpte tomatplantor idag? Nä.
Ni ser. Inget av vikt haver passerat. Allt går upp och ner. Så gör tankarna också. Ibland får man backa lite och bara titta på. Det är helt ok också. Inte bara prestera. Så mycket som fungerar i alla fall. Väldigt mycket. Knepigt att inte få kramas, att inte träffa syskon, nära och kära. Märkligt. Jo, just det. Nu går jag en kurs och skall lära mig göra fina hemsidor från grunden. Det blir roligt.
Vi skall inte glömma bort varandra.Åsså startar jag upp fortsatta tankar om min Passionerade Lilla Resebyrå Unnadigresan. Fick lite hicka där ett tag och tänkte att där finns ingen framtid för min lilla yttepytteresebyrå. Jodå. Det finns det. Det har jag bestämt. Fast kanske i annan form. Nästa år så………. Fast först blir det resor i september och i oktober till Portugal. Bokat och fixat. Om allt går som vi hoppas.
Jag trivs hemma.
Ta hand om varandra och er själva. Det är där det börjar. Nu skall jag ta hand om mig. Snarkedags. Mats sover redan. Lyckliga vi båda som får snarka i samma låda.
Ni vet den där känslan när man känner det är tomt. Inte i plånboken eller kaffeskåpet – men i hjärnan. När det ekar i bästa fall men annars är ihåligt. Hallå? Någon hemma? Ingen svarar.
Tomt. Ding-ding-ding.
Precis så för mig just nu. Hade tusen idéer om vad jag skulle skriva om. Nu sitter jag här – ombonad och mätt i magen och……………….ingenting infinner sig – förutom sömnen. Nedrans.
Några av oss. Plus fotografen Veronica.
Det har varit mässdag idag. Hela dagen. Troligen är det känningar av det. Det har varit superkul. Gillar´t. Att prata med människor om det man tror på – det är bra gött, det. Människor som du och jag och vem som helst. Som är nyfikna. Som förundras över så mycket man får plats med i en villavagn på 32 kvm. Westcoast 32 by Morgan Nyman AB.
Välkommen hem!
Att få dela äkta glädje. I like. Människor är lätta att prata med. I alla fall tycker jag det. Vi har pratat drömmar. Livsmål. Tankar. Chokladkola. Det har livet handlat om idag. Bland annat. Vi längtar alla efter något. Den som fryser vill ha värme. Den som är hungrig vill ha mat. Det som inte kan läsa vill gå i skola. I vårt land – där de flesta av oss ( inte alla men väldigt många ) egentligen har tillräckligt av allt – om man jämför med många andra i andra länder – där vill SJÄLEN ta plats. Märker det så tydligt.
Det är inte det att saker är svåra, som gör att vi inte vågar. Det är för att vi inte vågar, som saker är svåra.
När jag börjar berätta om hur maken och jag kastade loss. Köpte vår villavagn – hur vi sålde huset – gjorde oss av med saker – bytte liv – då sprakar det i mångas ögon. Det gnistrar till och de lyssnar stort. ”Men det är ju så jag har velat göra i så många år”, sa en kvinna. En annan ”Jag vill göra något helt annat. i mitt liv. Vill slippa alla saker”. ”Så härligt och nyttigt att träffa någon som verkligen gjort det och verkar ha överlevt”, sa en herre med glimten i ögat. ”Det här borde du berätta för fler”, sa flera. Det har jag hört många gånger. Jodå. Jag har skrivit om det förut i mina kåserier. Om processen att göra sig av med saker. Leva drömmen. Att prioritera bort. Insikter och avsikter. Tankar och fallgropar. Fantastiskta överraskningar. Utveckling. Saknad. Lycka.
Hoppochskuttglad
Imorgon är en annan dag – då får vi se vad den har med sig. Kanske säljer jag en villavagn. Hoppas det. Blir så hoppochskuttglad av det. Just nu är det inte annat än hoppochskuttlägeisäng. Jag gör härmed en konstpaus. Går och lägger ned kroppen i horisontalläge, sätter väckarklockan på jättetidig morgonstund – och skriver färdigt.
Ur led är tiden.
Å DÄR är hon tillbaka, Ekengrenskan. Klockan är 05.05. Klockan på bilden går fel men den är i alla fall stor. Pigg som en nyponros. Inte. Inte pigg alls men vad kan man begära av en dam i sina bästa år? Jag sitter utan stöd och kan bete mig bland folk – det får räcka.
Don´t mess with me. I am the driver of this bus.
Natten var lugn. Har inte drömt något. Tror jag. Annars är jag en mästare på det. Några gånger i månaden drömmer jag så tokigt, så jag vet inte om jag inte borde spärras in någonstans. Ofta återkommande är att jag inte får följa med. Att jag blir ensam kvar. Alla åker utan mig. Den drömmen är otäck. Kan vakna i gråt och inte fatta något. Gamla människan! Måste ställa mig upp mitt i natten, för att vakna till på riktigt. Tar en stund och inser såklart att ingen har åkt någonstans utan mig och jag är i allra högsta grad med. Det är t o m så att jag kör bussen!
Fniss. Skylt funnen i London.
En annan mardröm är att jag sitter i skolbänken och skall tenta. Ser att alla kan svara på frågorna utan jag – har läst på fel saker. Jag som VERKLIGEN pluggat! Kan plötsligt ingenting och den stressen jag känner i drömmen – att alla kan utom jag fast jag VET att jag kan – DEN är inte att leka med, heller. Kan vakna superledsen och måste ställa mig upp för att vakna till. Lugnar mig när jag ser att maken ligger där och snusar lugnt och ingen skolbänk inom en mils avstånd. Nä. Tacka vet jag gräddtårta. Det är gott.
Gott med bakverk.
Snart är det hemåkardax. Tillbaka till Sverige. Härligt. Lever i den bästa av 2 världar. En får tacke o ta emot det som kommer en till del. Solen och ljuset är fantastiskt lättsamt att umgås med vintertid. Hemma i Fäderneslandet på sommaren – det är också fantastiskt. Rätt mycket som är fantastiskt. Faktiskt. Må det vara länge.
Mycket är fantastiskt.
Avslutar med en riktigt superdålig film. Regissör: A Ekengren. Filmare: A Ekengren. Klippare: A Ekengren.I huvudrollerna: A Ekengren och spanska räkor. I originaltappning. Gambas a pil-pil. Nya paradrätten. Så enkelt. Så gott. Eventuellt nyttigt.
Å med det slutar jag mina ängkla rader.
Känslan av att må bra i det lilla och det stora. Att ha människor i mitt liv som jag älskar och som jag kan misstänka älska mig också. Tack. Fortsätt gärna med det. Det gör gött i själen. Önskar er alla detta.
Klockan är 05.45 och en ny dag randas. Det börjar ljusna. Solen kommer strax upp. Må den skina på oss alla. T o m på mig fastän jag inte klarade tentan………*ler*
Ha-ha. Korsigömmene, som Mamma brukade säga, när hon blev förvånad. Jag är inte förvånad men säger det ändå. Bara för att. Det bara funkar inte. Denna huvudknopp är full. Eller tom. Hur man nu väljer att se det. Inget vettigt kommer ur den, i alla fall. Ni kommer att märka det allt eftersom.
Bättre gömd än dömd.
Fotot är från i somras. Utanför vår villavagn. När jag satt och jobbade. Det var tider det. Också.
Jag är uppvuxen med piskan och ordspråken. Oh nej. Ingen aga. Bara piska i form av att man ska göra sitt bästa och dubbelt upp och när man känner sig nöjd – då lägger man in högväxeln. Det gör det lite trixigt att bli nöjd med det jag gör. Finns ju en chans att det skulle kunna bli bättre – om jag ansträngde mig än mer. Ni fattar. Det är som med atomer. Hur full en burk med atomer än är – så kan man alltid klämma in en till.
Lika många som atomer. Flugorna. Syrran förärade mig denna smällare.
Ikväll bestämde jag mig för att vara nöjd med det jag gör och tänkte inte kåsera alls. Faktiskt. Ni överlever utan mig. i högönsklig välmåga. Åsså tänkte jag: för vem skriver jag? För er eller för mig? Kom på att det är för mig för att några av er vill. Faktiskt. Kommunikation är ett måste för mig. Så att det blir något sagt. Huvva.
Bara så att ni vet – så här håller jag på och omvärderar mig själv 345677 ggr om året. Inget att bry sig om. Jag lagar god mat och kan stoppa strumpor, det vet jag.
Så är det. Man läcker vad man tänker. Antingen avskräcker eller attraherar man.
En tuff vecka med mycket jobb och logistik, Villavagnsmässa förMorgan Nyman ABoch förberedelser inför den. Hållit seminarier om villavagnslivet och mina resor. Diverse göromål hemmavid i Sverige. Jätte, jätte, jätteroligt och stressigt. Träffat få av er men ville träffa många. Puss på er.
Från mig
Känner mig som en svikare men det blev som det blev. Timmarna räckte inte till. Vet inte hur ni har det. Har ni också bara 24 timmar på ett dygn? Behöver ni sova emellanåt? Jag måste. Försöker låta bli ibland men det går sådär. Knasboll om jag sover för lite. Värre än vanligt, alltså.
Dags för långa och raska promenader. Kroppen behöver och vill
Ätit julbord. Många. Räcker för ett tag. Mycket smakligt. Skall fixa till oss själva här på Costa del Sol. Det blir något SPENSKT – en blandning av spanskt och svenskt. Spännande. Herr Jansson blir det säkert och så tog jag med sillfiléer från Sverige, för att lägga in i sillag här. Svartvinbärssill, bl a. En favvo hos oss. Senapssill.
Ingen gör sill som Fiskhallen i Mölndals Bro men jag ligger inte långt efter…..
Vi får se vad jag svänger ihop. Mycket går att köpa här, men jag tillhör människogrenen ” varför göra det lätt när man kan göra det svårt”¨. Så här är det. Det är mycket dyrare att handla här än hemma, när det gäller typiska svenska varor – och eftersom jag var hemmavid och det var röd lapp på så mycket, så köpte jag. Ni vet mig och extrapris. Denna kropp är uppvuxen på det. Jösses. Jag har släpat. Sådan är jag. Så talar vi inte mer om det.
Landade i solen igår kväll. Idag var det full sula här. Såklart. Mysa med Älsklingen. Sopa barr utanför. Det dröser ner när det vindar ute.
Ett barr som heter duga. Det stora pinjebarret på min rumsgran. Liksom skillnad.
Trädgården börjar hämta sig efter sommarens torka här i Andalusien.. Älskar´t. När jag fick säga hejdå till mitt växthus, när vi sålde huset – då snörpte det till i hjärtat. Som jag älskade det. Maken och brodern byggde det för mig. Oh well. Allt varar inte för evigt. Jag har skapat mig annat. Ett måste. Utan blommor kan jag inte leva. Heller.
I ett hus vid skogens slut……inga tomtar. Bara vi.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Gick här och pysslade idag. Lyssnade på radio. Faktiskt P4 Göteborg. Lite småtrevligt, så där. Roligt det där med språket. Idag berättade meteorologen att det var glögg i molntäcket och solen skulle titta fram. Log lite. Kul att det är glögg i molntäcket så här i juletid, tänkte jag. Tänk de som har glögg mellan tänderna? Då kanske man skulle sätta lite glugg nästa jul så att man har. Ifall det inte blir glögg i molntäcket. Bara säger. Språk är kul.
GluggGlögg
Närmast i resväg är 16 – 23 april 2019. Då blir det Dourodalen igen. Superlyckat koncept. Jag har fått så fina recensioner, skall ni veta. Skall ni med? Bara 6 platser och det fylls på. Påsktid i Portugal – vad tror ni om det? Annan kultur. Annat väder. Andra traditioner. Vackert så att man förundras flera gånger om dagen. Goda viner. God mat. Gott sällskap. Stort innehåll. Välkomna att höra av er. Maila mig för mer info HÄR.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Lördag bjuder på julmarknader lite här och var. Kul att se hur spanjorerna gör. Tror de anpassat sig efter turisterna, faktiskt. Man firar inte julafton här egentligen – inte enligt spansk tradition. Det gör man den 6 januari men det skall jag berätta om nästa gång. Nu skall jag borsta gluggarna – eller var det glöggen? Återkommer.
Hittar ingen jordgubbsginbild i all hast, men denna villavagnsjulebild är fin….
Nu tar jag den sista slurken på mitt jordgubbsgin med tonic. En liten rackare blev det. Varade länge för jag glömde dricka den. Fullt upp med annat, ju 🙂 !
Hoppas innerligt att ni får goda stunder. Livet bjuder på otrevligheter ibland. En extra styrkekram till er som har det så just nu.
Lefven väl och ni må länge leva på landet, som Faderen sa. Lille puttefar.
Klockan går efter med hel timme. Skönt. Mer kvar av natten – det behöver jag. Har ju lovat att skriva mitt lilla inlägg i debatten om just allt och inget – till lördag morgon – och inte ens en resa till Portugal kan ändra på det. A woman´s gotta do what a woman`s gotta do och det är precis vad hon gör, det – Ekengrenskan.
Ur led (roligt) är tiden
Timmen fick jag när jag landade i förra veckan – Portugal ligger efter i tid, helt enkelt. Jag håller envist fast vid den i denna sena stund. Inte en chans under dagarna i denna vecka. Har min första resegrupp precis nu. Vet att om jag vilar huvudet på kudden nu – då är det kört.
Om jag inte varit här – så hade jag säkerligen varit på Elmia Husvagnsmässa i Jönköpingoch inspirerat er alla. Var skall sleven vara om inte där? Villavagnsälskare som jag är. Morgan Nyman ABställer ut där i år – och visar upp storsäljaren Westcoast 32. Den modellen är det så mycket komfort i för låg penning. Väldigt mycket ”bo” för slantarna, helt enkelt.
Du som sköter lilla mig och andra skönheter på hästgården – måste väl bo någonstans?
Jag har varit med så många gånger nu – så jag vet att den gör succé var än de än gör entré. Med sina effektiva 32 kvm får man 2 sovrum, 1 vardagsrum och integrerat kök, såklart toalett och dusch, garderober, sängar och madrasser, luftvärmepump, vinterisolerad, kyl-o frys, spis, bäddsoffa, matplats m m, m m. Vaaaansinnigt välplanerat och välutrustat!
En synnerligen smart studentlya – för de egna unga eller att hyra ut? Inte så himla dumt……
Som ekonomibyggnad på ett lantbruk – vansinnigt användbart med denna villavagn ( eller någon av våra andra modeller ). För de anställda att bo i – eller för den nära familjen – som man inte vill ha någon annanstans än just nära på den egna tomten.
Litet bo jag sätta vill. Lätt som en plätt med en villavagn från Morgan
Elmiamässan har öppet t o m den 9 september och Morgan Nyman finns i monter U01:08
När ni läser detta har det blivit dag 5 för mina resenärer med Unnadigresan till Portugal och Douro och Porto. Jag är lycklig över att ha arbetat fram detta koncept med mina partners här. Vinprovningar, utflykter, goda middagar, transfers, goda luncher, mera vinprovning, slappa vid poolen, sova en tuting mitt på dagen, betagande vyer och stort välbehag. Full pott.
Vinprovning på Quinta utmed Dourofloden i norra Portugal
Idag kunde de som ville, få följa med Rafa och flyga över vinområdena här. Det var en upplevelse att skriva hem om. Wow – kan jag sammanfatta det med. Svindlande och fantastiska höjder. Ångrar inte åkturen en endaste sekund. När Rafa lutade planet en stund, för att jag skulle se mer – blev jag 1.8 ggr tyngre än jag är. DET är tungt. G-kraft kallas det tydligen. Det gick knappt att lyfta huvudet!!! Så………säkrast att undvika G hädanefter. Tunga grejor. Ingen Glass. Ingen Glutenfri bulle. Ingen Gourmetmat. Fast……………om man tar bort G så blir det ourmetmat och det duger för mig. Lass också. Lutenfri bulle går bort.
Pastel de nata – börjar inte på G och ha inget G i sig, heller. Frasig vaniljskrämspaj i miniformat. Går åt många.Å DÄR trycktes jag ihop lite…….. en liten G-kraft slog till……
Imorgon, som är idag eftersom klockan är halv 1 på natten hos mig och halv 2 hos er – skall vi ha med oss men mumsig picknick-korg med godsaker och vin ( inte vin till mig eftersom jag kör hyrbilen ) och åka till en magnifik utsiktplats några mil bort. Jag har varit och rekat några gånger och det är så magiskt vackert, så hälften kunde räcka………vilket ju är bra då att det är dubbelt så fint som egentligen hade räckt. Ni fattar.
Say no more………
Jag kommer att göra fler resor enligt detta koncept nästa år – men vilar lite på hanen vad gäller datum. Jag är ensam i min Passionerade Lilla Resebyrå, så jag får göra saker i tur och ordning och göra utvärderingar efter varje resa. Det blir i alla fall 2 resor i september/oktober nästa år och kanske någon till i juni. Datum kommer jag att bestämma om någon vecka när jag diskuterat med mina samarbetare här nere – alltså de som levererar det jag beställt. Det är bara att sända intresseanmälan HÄR!
Portugalien.
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva, men enuff is enuff. Hjärnan är lite rörig – har lite administration jag måste göra också, innan jag somnar mitt i ett P eller litet ö.
På söndag är det slut på valrysaren. Vi hoppas på det bästa för de flesta, helt enkelt.
Måtte ni ha en fortsatt skön höstvecka med sol och vackert på dagar och kvällar – och för kanske allas bästa – vatten på natten.
Gött mos, som vi säger i Göteborg. Det är i alla fall en positiv hälsning från mig till er – även om ni nu inte gillar mos.
