NU är hon väl ute och cyklar???

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Det är jag. Igen. Lördag ni vet.

Det regnar och blåser. Så jättebra. Öhöm. Fingers crossed. I alla fall att det regnar. Jordbruket behöver det. Inte jag. Men jag är inte världens centrum, så det är bara att stå tillbaka och vänta på bättre väder. Långt bak hittar ni mig. I princip osynlig även om jag gläfser ibland. Jag håller på att lära mig ÅTERHÅLLSAMHET. Går sådär. Mycket man ska pröva på i livet. Det KAN ju lyckas och då blir livet både stillsammare och billigare.
Jag ryser.

Inte någon större idé att putta ner fröer i krukorna, heller.  Händer inte mycket där ändå. Inget ovan jord, i alla fall. Mina gröna fingrar börja sakta men säkert tvina och bli ljusbeigerosa. Originalfärgen. Säkert vackert det också, men nog saknar jag stunderna med näsan i jorden. Oh well. Min tid skall åter varda.

Min svunna kärlek. I tacksamt minne bevarad. Kolonin.

Alltid tyckt om att idka fritidsminijordbruk. Inga tunnland – bara metrar – men ändå. Lyxodling helt enkelt. Hade t o m en kolonistuga en gång för länge sedan. Min älsklingsplats på jorden var det. Odlade allt och lite till. Ca 150 kvm tomt och liten stuga. Gällde att ligga i och hålla efter kirskålen – den och jag tävlade om gunsten.  Det gick jämnt ut, tror jag. Vi vann vartannat år. Att gräva i jorden och filura, flytta växer och peta ner fröer – I love it. Stress rinner av. Frustration likaså. Ilsketårar och sorgetårar landar i jorden och grödan gror. Rundgång.  Kretslopp. Nya krafter och glada tankar. I like.

Ett hatobjekt. Kirskål. Har prövat i sallad. Man måste pröva. Kommer inte att hända igen.

Herregud, det var tider det. Också. Har alltid arbetat MYCKET. Jättemycket. Alla möjliga jobb samtidigt. Förstår inte hur jag fick ihop det men det gjorde jag. Kostade säkert och som hundraåringen som ännu inte hoppat ut genom fönstret – kan man väl bara hoppas att rekylen blir mild. Milt skadefri. Har pressat mig hårt. Vissa gör det. Klagar inte – jag gjorde som jag ville. Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det har gått. Går fortfarande.

Man får hoppa så länge man kan! Albin visar hur.

Har fått frågan om jag ”gått i barndom” och sysslar med åldersnoja. Döden, döden, döden – som Astrid Lindgren myntade. Vad skall jag svara på det?

    1. Njae. Jag kåserar ju och levererar till varje lördag. Att driva med sig själv är lätt. Rumsrenare. Bättre att ha roligt på egen bekostnad än att ge sig på andra. Finns en igenkänningsfaktor som ingen kan ge sig på – eftersom någon ANNAN skämtar om sig själv.  Jag, alltså. Jag bjuder på det.  Finns outömliga mängder av små och stora händelser i en människas liv. I synnerhet när man levt ganska länge – vilket jag har – visar det sig. Om man tänker efter. Tänker gör jag. Ofta.
På första parkett när tillfälle gives. Stolen får man ställa fram själv, har jag fattat.

2. Njae. Framtiden har inte hänt än så jag MÅSTE hålla mig till dåtid och viss mån nutid. Förr var jag vildare än nu och när jag ser tillbaka så inser jag ju att jag faktiskt förändrats. Både utanpå och inuti. Herreminje. Titta på foton, minnas och visa? Mmmmm. Inte så utmanande som att lägga ut bilder på en 63-åring i rullskridskor och shorts – som en 29-åring. Förmildrande och förlåtande med en 29-åring som är passé än en äldre variant – med tanke på sociala mediers kranka klarhet. Jag skulle inte tåla det. Skyddar mig genom foton från förr. Jag skäms inte. Åldras med stil? Typ LADYLIKE? Det ordnar sig allt med det…..

Detta kunde jag DÅ. Detta ville jag DÅ. Nu KAN jag inte. Nu VILL jag inte. Hänger ihop ?

3. Jo. Tänker att det för vissa av oss kan vara välsignat – även om det kanske inte är nyttigt att gräva ner sig. Känner inte att jag gör det. Däremot är mitt livspussel inte slut och jag vill göra mer av det som är en go´ Annicka – för det gagnar alla – och mindre av det som är någon annan. Då är det bra att gå tillbaka och se över vad som drivit mig och vad som sänkt mig. 1 + 1 = ungefär 2. Kan i alla fall klart konstatera att jag INTE sålt min själ till hårdrocken – apropå boktiteln, som jag hittade på biblioteket häromdagen. Känns bra och äkta på något vis. Man skall vara sann mot sig själv.

Så kan det gå när man frågar om jag sysslar med åldersnoja. Svar direkt. Döm själva.Troligen gör jag det. Eller inte. Spelar roll? Människor gör mänskliga saker.  Jag gör som jag gör så blir det som det blir. Så länge jag inte trampar på någon annan av ren illvillighet – vilket inte skulle hända så länge jag har sinnet i behåll – så kör jag på med mina tankar om ditt och datt. Alltid någon som känner igen sig, har jag förstått………

Livet under uppfordrande lupp? Förmildrande miljö i en Harrogate VIllavagn. My favourite.

Livet kan gå från livsfilosofier till böckling macka – det vet jag bestämt. Som barn var fredagskvällar och lördagskvällar lite heliga. Familjen samlad och vi hade mys med god mat. Tacos var inte uppfunnet och Syrran påminde mig nyligen om att jag ofta lagade maten. 10 cm höga pizzor med champinjonstuvning var en variant…….Jag minns dem som sprödbakade och tunna men det gör inte hon…………….Fniss.

En favorit som fortfarande står sig är Böcklingmackan.  Jag har införlivat den hos oss och Maken tycker mycket om den. Också. Kanske ni? ”Lunchsmörgås”. Hittade receptet i mammas tummade receptpärm.
TIPS: Köp hel böckling och inte filén. En hel böckling räcker gott till 2 personer. I 2 dagar. Renare kött och saftigare. Ös på med rödbetorna. Åtminstone 4 dl. Futtigt annars.  Mer smör i smeten eller bred brödskivorna först med smör. Gottgottigottgott.
Eftersom det är fredagskväll när jag skriver detta, så kanske ni kan pröva i helgen? Eller inte.

Så säger jag godafton eller godmorgon eller helt enkelt VÄLKOMNA TILL MIN VÄRLD. Inget om resor i denna blogg. Bara lite om villavagnar – men kåseriet/krönikan/bloggen författas i en sådan. Ju. 

Maken har serverat mig en jordgubbsgin. Sippar långsamt. Snart blir det mat. Herr Janzon träder in i salen. Lite sill och kvällen är tillfyllest.

Kram på er. Det mesta löser sig – om ni nu tänker att det inte gör det. Lite tid, bara. Så brukar jag tänka när jag tvivlar på saker och ting. Oftast – löser det sig ju. ❤️ Just nu är det i alla fall som bäst. Igen.

Här och nu och oftast. När man tänker efter. Kram på er!!!

Ta-ta.
Anka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

San Juan. INTE Don Juan.

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Önskedröm. Midsommardagen lägger sin varsamma hand över oss. Solen glittrar i sjön och sprider sitt generösa diamantregn över nejden. Lugn och frid.

Eller inte. Troligen spöregn och kallt och på sjön går det gäss. Ovanpå den vita och skira midsommarklänningen har vi yllkofta och för liten regnjacka. Den har krympt i torkan. På den piffade frisyren drar vi på en syd-sydväst. Man vill ju inte förstöra frisyren. Heller.  Vi sitter inomhus. De högklackade skorna står kvar i garderoben – och de små grodorna har kvackat klart och hoppat hem. Det är ju så det är. Lika spännande varje år. The same procedure as last year, James……Ingen idé att bli depressiv. Som att vara förbaskad på att regnet är vått eller att snön är kall. Midsommar är midsommar

potatoes-1458569__480
Fäskpotatis i Midsomer

Ibland undrar jag om Morden i Midsomer är inspirerade av svenskt midsommarväder. Ni fattar. Midsommartiden är alldeles underbar men vi lever på hoppet – annars skulle vi inte stå ut. Dessutom – så mycket sommar som vi haft hittills – det är tacksamt! Man får var lite förnöjsam, eller hur? Lätt att bli fartblind.

Same procedure as last year, Ma´m?  Same procedure as EVERY year, James!

Förra sommaren i Skåne var bland den sämsta i mannaminne. Med ett sålt hus, mindre kostnader och ett annat liv än förr – så har vi möjligheten att ”go with the flow”. Vara spontana om tillfälle därtill erbjuds. Det blåste på längden och tvären samtidigt och som grädde på moset – regn i spiral.  Vi tittade på varandra, låste villavagnen och drog till Costa del Sol, Marbella. Med villavagnen strategiskt placerad på Söderslätt i Skåne – då bor man nära Malmö – det nära till Kastrup – och därifrån går det flera flyg till Málaga. Man kan hitta superbilliga biljetter om man är följsam.

Man kan päsa gott

2 veckor med strålande sol blev det. 32 c i poolen och 35 c i skuggan. Det går an. Inte så att vi skulle vilja ha det så varmt året runt – man ORKAR ju ingenting! Det blir mañana av det, helt enkelt. Förstår precis varför man har siesta! Omöjligt att köra svensk effektivitet i den fuktiga värmen.

I Spanien firar man också Midsommarafton. La Noche de San Juan. Ingen liten inlagd sill, där inte!!  Att vara med på en FIESTA – av i stort sett vilken anledning det vara må – är fantastiskt roligt och intressant!! Så mycket glädje – från alla generationer. Här är inga tonåringar rädda för att klä ut sig till bananer eller Mowgli – om det krävs för festivalen. Man bara gör, är och har kul.

Bonfires. Reningsceremoni. En tradition som blivit mer en folkfest än något ålderdomligt hokus-pokus

Det är på kvällen man firar. På alla stränder utmed kusten bygger man upp eldar. På kvällen tänds de. Ett häftigt skådespel att se. Enligt traditionen skall man hoppa 3 gånger över elden. Elden renar och de problem man har bränns upp, är tanken. ( Jag glömde hoppa så jag har lite att ta tag i, om man säger.)

Bartendern med keps i full swing! Snyggo till höger dansar latino med en dam. Höftgung och rytm – vill jag lova.

I alla fall: Vid 12-slaget sker den stora invasionen ut i vattnet – då skall man enligt traditionen bada sina fötter och tvätta ansiktet för att bli fri från onda andar, få tur och evig ungdom.(Jag sprang upp och ned ur havet 11 ggr .) Några säger att man dessutom skall gå baklänges i vattnet, för att förstärka själva reningen.  Andra säger att man skall skriva ner 3 saker man inte vill ha i sitt liv och slänga lappen i brasan.  Lika bra att göra allt, eller hur?  Just vid 12-slaget startar fyrverkerierna och festen med dans och mat fortsätter till morgonen gryr. Vissa städer häver campingförbudet på stranden just vid San Juan – eftersom det är en riktig familjehögtid med mat, dryck och samvaro över alla generationer. Vissa samhällen utmed kusten bygger stora kreationer föreställande gubbar och företeelser. som de sedan bränner ner vid 12-slaget.  Inte våldsamt, inte politiskt – bara traditioner vid liv

 

Kärt midsommarfirande hos granne innan strandhugg

San Juan handlar om förändring. Natt och dag, eld och vatten. Elden renar, vattnet läker, friskar upp och föryngrar. Det låter fantastiskt och ÄR en riktigt häftig upplevelse att delta i. Alltid nyttigt att lära sig seder och bruk från andra kulturer. Precis som besökare här tycker vårt Midsommarfirande är helt fantastiskt. Man behöver inte anamma allt – men att rucka lite på sina gränser är inte fel. Tycker jag.

Vi har haft barnbarn på besök. Alltid livgivande. Vattenkrig är kul. De har försökt lära mig ”flossa” – en ny sorts rörelse där armarna går åt olika håll samtidigt som kroppen skall gunga motsols. Jag har en del kvar att öva på. Just nu är jag inne på höger armsväng. Höften skall befinna sig på annan plats i rummet – nämligen tvärsöver. Återkommer om detta.

 

Ingen aning hur mycket ni orkar läsa – det får jag aldrig veta men tänkte att när vi nu ändå är inne i andra kulturer och rumsterar runt – så kunde kanske en inspirationsfilm från Portugal och Dourofloden komma väl till pass.  I september gör jag 2 resor till Dorurofloden med tema naturupplevelser, mat, vin och gemyt. Denna film är en liten aptitretare. Septemberresorna är fullbokade redan – men i oktober finns möjlighet till 6 platser om ni vill hänga på. Dessa platser finns inte med på hemsidan www.unnadigresan.se men kan planeras in – om ni hugger. Annars får ni raskt skriva upp er till nästa års arrangemang, alltså 2019. Platserna tar slut fort. Maila mig HÄR iför intresseanmälan ( Ej bindande, såklart )

28152adb14d3262aeaee00cc1b7e4b3538cfc74bde31e5fd273512fce4aba017
Var snäll.

Så var det väl inte mer då.  Bara försöka vara så bra och snäll som man kan. Tror det blir bäst så. Inte lägga sig platt för allt – men sila myggen från elefanterna. Vad är värt vad, liksom? I det stora hela? Om man tänker efter. Den läxan får man väl traggla med hela livet. Perfekt är inte längre målet. Så gott man kan räcker till. Inte lat. Inte hysterisk.  Bara så bra och snälll man kan.

Leven väl. Hörs nästa lördag.

Annicka

www.unnadigresan.se
www.villavagnar.com
www.villavagnsbloggen.se
Defigit AB Den Passionerade Lilla Resebyrån