På plats igen. Både hemma, här på kontoret hos Morgan Nyman AB och i mina villavagnar. Flera nya leveranser nu och jag har fullt upp med att bo in mig i dem. Mentalt, alltså. Inte så att jag går och övernattar med en snuttefilt i varje liten boning – nej – jag sätter mig i soffan och känner in mig. Tänker på hur mysigt det är, helt enkelt. Så mycket som får plats i en villavagn utan att det blir trångt. Någon har liksom tänkt till!
En fin villavagn bland våra många villavagnsmodeller. ABI Roecliffe . 2 sovrum. 2 badrum. Vardagsrum och kök. I fina färger. 44 kvm.
Ett s k Master Bedroom. Det är så det heter på utländska. Det största sovrummet, helt enkelt.
Hösten anlände.
Hösten anlände som den alltid har gjort. Mörkret med den. Fina färger ute i naturen och vissa blommor står fortfarande ut med att bli kalla om nosen utan att få influensa. Det var frost härom morgonen men luktärterna verkar ha överlevt ändå. Jag har plockat med fröskidorna och lagt dem på tork inomhus – hoppas de har livskraft nästa vår!! En sådan kaskad av färger. Loving it.
Visst är de vackra och skira – luktärterna i starka färger. I like.
Nedanför oss är det skog och de löven flyttar gärna på sig. Till oss. Fastän de har så gott om plats i skogen. Mycket kratta blir det. Motion. Vardagsmotion är bra – den märker jag knappt. Ingen annan heller, för den delen. Inte ens min kropp i tillräcklig utsträckning. Den vill ha mer! Seså, seså.
Vackert, vackert. Inramat staket i höstskrud Vackert är det. Med löven. I skogen.
Hjo levererar.
Absolut. Förutom alla ton av löv – så är Hjo en trivsam kommun att bo i. Inte stor, inte pytteliten – lagom. Om lappsjukan slår till så är det nära till ”storsta´n” Skövde och 1.5 timmar bort från Göteborg – som är min födelseort. Längtar dit ibland / ofta – till släkt och vänner – men det är ju lösbart att åka dit. Med Västtrafik för 105 kr – ända från Hjo Busscentral till Göteborgs C. Tacksamt pris, tänker jag.
Lite pyssligt och omtänksamt arrangemang i Hjo. Riktigt fina snickerialster. Några behöver fräschas upp men den planen finns säkert.
Hjo – trästaden vid Vättern.
Så här skriver man om Hjo:
”Vi som bor i Hjo brukar säga att det är något alldeles speciellt med vår lilla trästad och atmosfären här. Varför då undrar du säkert? Vissa hävdar att det beror på Vättern och sjöns ständigt skiftande färger, somliga anser att det är den vackra trästadsmiljön som gör det, andra småstadslivet där alla känner alla. Men även om vi Hjo-bor tycker olika har vi en sak gemensamt; vi älskar alla Hjo ”. https://www.vastsverige.com/hjo/
Aj och oj. 13 c i vattnet här. Kk-k-k-k-aaaallt. I love IINTE Hjos kalla Vätternvatten. Däremot när det blir runt 19 c. Inga vinterbad för mig, alltså. Inte ute.
Filmvisning från Verkligheten.
Min kollega Daniel sköter bl a om allt filmmaterial och att det produceras marknadsföringsmaterial av olika slag. På fredagarna är det Bullfika här på kontoret – och då samlas alla för att få ”ena bullebit” med de senaste uppdateringarna från ledningen – och så blir det film över veckan som gick. Uppskattat.
Det jobbas på i ur och skur bland mina kolleger, ska ni veta. Beundrar dem ♥.
En annan verklighet från Dourodalen i Portugal.
För er som följer mig, så kommer ni kanske ihåg att jag har en liten resebyrå Unnadigresan.se – Den Passionerade Lilla Resebyrån. Den berömda pandemin ställde till det och i 2 år blev det inget resande – trots att jag hade resenärer som bokat både biljett och betalat. Hur det nu än varit så åkte 2 grupper iväg i år – efterlängtat från alla parter. Jag gör bara max 2 resor om året och då med små grupper. Personligt och omsorgsfullt med mig som chaufför i en liten minivan. Så även i år och vilka resor det blev……Nöjda resenärer. Rent lyriska ♥
Vyer från Douro – så att man tappar andan. Utsikt som heter duga – i en pool som heter duga. Med Unnadigresan. 2 dagar i Porto – den busiga staden i norra Portugal. Många tomma vinglas efter en vinprovning. Inte för mig som kör bilen, såklart. En sådan här minivan kör jag omkring mina gäster i. Backe upp och backe ned.
Inget står still och det är kampanjtider.
Kl 10 – 15 den 21-22 oktober. Bra klipp att göra precis NU. Halloween och spöken på sta´n men fina villavagnar och fritidshus här hos oss. Inget skrämmande – bara mysigt. Vi har fått in ett antal jättefina begagnade villavagnar, dessutom. Olika modeller och storlekar. Fina.
Klipp att göra bland alla löv och färger här på Ranstadverket Kom hit och känn hur bra det är med villavagn. En afton i november. Lite Halloween, så där bara. På Costa del Sol. Obs – inte foto från i år. Det kommer……. Varmt och skönt även i November. Klockan 22 en torsdagskväll.
Slisch-Mosch.
Så tänker jag att jag säger Slisch-Mosch. Det betyder hej då – men kommer inte ihåg var det kommer ifrån. Tror det var en morbror till mig som sa så som liten. I förra århundradet, så ni fattar hur länge sedan det är. Fast………………jag kan ha fel. Det har hänt förr…….En gång 😇.
Hej då och slisch-mosch!
Ta på er tofflor när ni hasar omkring hemmavid. Varma fötter vill man ha. Snäll ska man vara och gärna glad. Om man kan. Kanske tofflorna är lättast att börja med. Kostade 349 kr for ullegulltofflor, läste i morse. Ullegulltofflor får det bli.
Så att man har lite att välja på…….
Ses och hörs. Vill ni köpa villavagn så är direktnumret till mig här på Morgan Nyman AB 0500 445604. Till växeln slår ni 0500 445600. Alla vägar bär hit i vilket fall 😇.
Har redan glömt vintermörkret – hujedamig vad jag INTE tycker om mörkret. Årstider hit och dit – man behöver dem – jag vet. Naturen behöver skiftningarna annars orkar den inte komma igen. Jag fattar. Lite samma som nattsömn – man måste ha den annars blir man bara en liten grönsak som yrar omkring och undrar om man är en rödbeta eller alpros. Sådant kan vara bra att ha koll på! I vilket fall – solen gör underverk med mig! Glädje är ett av förnamnen.
Mycket vackrare än så här behöver det inte vara . Utsikt från en bänk i Hjo. Vättern glittrar!
Alla villavagnarna här är mina.
I wish. Jag är tillbaka i Sverige sedan någon månad och får dåndimpen mest varje dag.
V-I-L-L-A-V-A-G-N-A-R. Jag säger bara det. Och fritidshus. Nya och begagnade. Det är snurr hos oss. Här byggs och levereras det för fulla muggar. Luften är fylld av villavagnar i luften som lyfts av och på, snurras hit och dit och landar hos sina ägare runt om i Sverige.
Här levererades ett fint hus – i vinkel – till Skåne. Precision i alla delar!
Här hos Morgan Nyman AB kan jag dimpa ner i vilken villavagn jag vill och låtsas att den är min. Ingen säger emot mig. Inte ens jag. Fantasin är ett magiskt verktyg. Det kan få en att flyga – och kraschlanda också, för den delen.
Studio 30. 30 kvm – och så rymlig!! Pyntad och möblerad av Angelica. Så klart ♥ !Vita Huset 42 kvm – vackert pimpad av vår stilsäkra inredare Angelica.
Vitsipporna i backen – och viss allergi.
Ljuvliga små varelser. Vitsipporna. Som doftar. Har ni tänkt på det? När det är lite varmt i luften – ta dig till en vitsippelund om du kan – och ställ dig där och dofta. Inhalera väldoften. Såvida inte allergin sätter stopp för det……..en del njuter ju inte av våren utan tycker vintern är den lugnaste perioden att leva. Inga dofter. Vi är olika.
Det blev liksom olika för olika och samma för andra olika.
Själv har jag utvecklat VISS allergi mot björkpollen men inte värre än att jag snörvlar lite ibland och nyser hysteriskt hemma. Och hostar som en björnhane. Maken tror ändå att det är ett stort reaplan som flyger in över Hjo när jag drar igång mitt maskineri. Han blir rädd. En stund.
Några sippor. I olika storlek……..
Tillbaka till Morgan Nyman AB.
Vi lämnade Spanien och kom hem för ett tag sedan. Har nästan glömt när. I början av april, tror jag. Galet mycket regn i Spanien – där vi vinterförvarade oss ett tag. Som vi brukar. När det inte är pandemi eller annat trist och farligt på G. Det brukar inte regna så mycket, heller. Inte regnar det orange regn, heller. Inte ofta annars men så denna gång. Calima. Ökensand som blandas med regn. Lerigt, söligt, mäktigt och …….naturligt men konstigt. Hela himlen blev orange!!!!! Spooky!!! Spöklikt!
Calima – det orangefärgade regnet
De så annars vitkalkade väggarna som kännetecknar husen på Costa del Sol blev så missfärgade. En fet lera som inte gick att få bort. Dessutom vattenransonering – så det var förbud att tvätta bort det. Urk, som det såg ut…..
Ilandsproblem.
Jo. Med tanke på allt annat som sker i världen hör väl mina reflektioner till denna kategori av s k problem , men ändå. Lite får man allt gnälla – bara man fattar att det inte hjälper…..och att ingen egentligen vill lyssna……………
Liten mun och stora öron ska man ha. Jag har nog tvärtom….
Många dagar var fantastiska – så som man förväntar sig. Väldigt många ändå. Det uppväger ju allt – då njuter man ända in i hjärteroten. Det blommade överallt. Naturen var säkert förvånad! Så mycket nederbörd på så kort tid!!! Läste precis att Valenciadränks av nederbörd nu!
Denna blå himmel – vilka kontraster mot det orangea……..
Några utflykter blev det allt. Upp i bergen finns det massor med mysiga platser. Ett härligt landskap att åka omkring i. Mandelträd som nu blivit gröna – mot de rosa fluffmolnen när de blommar.
Skira och fina. Nästan utblommade på detta foto.Regntunga skyar men skön vårvärme. Mandelträden har blommat klart.Alltid kameran framme. I alla väder. I alla kläder. Vet inte vad denna buske heter, tyvärr. Glömde kolla.Gambas pil-pil. Så gott att det inte finns ord..
Snart Portugaldags med Unnadigresan.
När vi bytte liv, sålde hus och prylar och drog ner till Iberiska Halvön om vintrarna och kuskade runt – då kände jag att det vore en möjlighet att utnyttja situationen och starta en liten resebyrå. Många kontakter i branschen och galet spännande.
Middag i Porto, september 2018. Lyxigt få. Tillräckligt många. Unnadigresan.se
Jag som tycker om att driva projekt med glöd och passion……Sagt och gjort. Det resulterade i Unnadigresan – Den Passionerade Lilla Resebyrån. Nu har jag hållit på ett tag och jag fokuserar på Douro i Portugal. Små exklusiva grupper. Snart åker ett resesällskap iväg och i september ett till. Alla har väntat i 2 år på att få åka. Säger bara en sak – COVID.
Luís – en äkta vinmakare. Från vingården i Douro – som vi bor på i 5 nätter. Gueda WinesLite vin och lite utsikt. Douro levererar.
Tillbaka till mina villavagnar.
Den perfekta kombinationen – villavagnar och resor. Lyllos mig. Det är dags att runda av nu. Jag håller på och håller på. Ibland tänker jag att jag skall göra korta och snärtiga inlägg men så kommer jag i trans när jag väl börjat………..Jag brukar skälla på mig och säga till mig att ”nu skärper du dig” men det har inte hänt hittills. Jag chansar på att ingen märker……
Titta nu på den här galanta filmen som min kära kollega Daniel gjort. Varje vecka filmar han livet hos oss plus allt annat han gör, förståss. Allt finns att se på YouTube och vår kanal där.
När han kommer med kameran i högsta hugg – då vet mina arbetskamrater att nu gäller det att dra in magen och kamma håret. Själv går jag in i en garderob och ställer mig.
Här står jag i en villavagnsgarderob – helt naturligt….. Daniel tog fotot, förståss. Han pekar. Jag gör.
Snipp, snapp, snut.
Nu ska jag gå ut till vår verkstad och uppdatera mig om vad mina arbetskamrater snickrar på eftersom det är många visningar på G nu – och jag måste veta vad jag pratar om……….Såååå stolt över vad som produceras här. Riktiga grejor av riktiga människor. ♥ I like.
Villavagnspassionistan här. Tillbaka till den vanliga världen! Sååå trevligt att träffa er igen!
Upp som en sol – ned som en villavagn.
Det har hänt en del sedan sist. Villavagnspassionistan och make har flyttat från Skåne och Söderslätt till Västgötaslätten. Det gick bra. Vår Ambleside gjorde först en flygtur, sedan en biltur och nu tronar den på paradplats hos Morgan Nyman AB. Den lille söte. Villavagnen, alltså. Dags för den att glädja nya ägare. Nya modiga. Nya beslutsamma. Ni kommer att få det så bra. Både ni och Ambleside. Året-runt-isolerad. Ni måste ju inte köpa DEN – det finns fler i lagret men…….mer att läsa HÄR!
Man sitter kungligt! Om man vill. Annars kan man ha annat att sitta på! Som man vill!
Ett villavagnslyft att minnas.
Fantastiskt det där med hur man nästan jonglerar med en tung villavagn. Rejäla doningar behövs – det vill jag lova. Inget man har på hyllan ute i förrådet – om man nu ens har ett förråd. Maskiner för många miljoner!!! Proffs som lyfter och med tungan rätt i mun sätter på plats – på millimetern. Hatten av!!!! Vår villavagn väger ungefär 8.5 ton. Inget man sätter snurr på sådär utan att ha kontroll, bara. Det hade de.
Först var det så här i många år. Härligare än härligast. Vilket läge!!! Vilket liv!Sedan gjorde Covid en kupp och ändrade allt. Då bestämde vi oss för att det var dags att byta liv. Flytta. Göra något! Inte sitta och mögla bort och se livet passera utan att leva.När vi väl bestämt oss för att byta liv började det se ut så här! När vi skruvat bort allt som skulle bort var det dags för lyft. Allt var lossat och klart innan av vår suveräna tekniker. Inget satt fast som inte skulle det. Allt som skulle lossas var loss.Nästan naken i sin elegans. På det trädäcket ni inte längre ser – där har vi levt det ljuva livet!!! Maken byggde till en liten farstu för att hindra regnblasket att ta sig in när vi öppnade dörren. Den har vi välsignat i vinter!!!Högt upp i skyn räckte denna kran! 90 meter om det hade varit aktuellt. Det var det INTE.Flygande start. Så smidigt, så smidigt.Där kommer hon – vår Ambleside! Nya äventyr hos Morgan Nyman AB
Flytten från Skåne.
Den gick galant. Fastän vår villavagn var 48 kvm så rymde den en del. Småplock. Det mesta härrör sig från köket, faktiskt. Mitt fel m a o. Så många slevar, kryddor, kastruller och mjölsorter………………..Köket är min verkstad, liksom. Man behöver grejor om man skall få till det……………….och det har man. Det får man. Till det, alltså.
Många grejor blir´e. Inte mitt men känslan var den samma…..
Farväl.
Lite vemodigt var det men inte ledsamt. Vi flyttade för att vi ville. Egen fri vilja. Vi kunde väntat. Det gjorde vi inte. Nästan 6 år. På en plats vi älskat. I en natur vi avgudat- kanske lite mindre när det blåste Nordan över fälten och sanden täppte till ögonen. Det blåser i Skåne. Det är sedan gammalt.
Här satt jag och filurade. Vackert, vackert, vackert.Många sköna promenader utmed havet. Farväl Havet och Hej Vättern! Villavagnspassionistan njöt. Njuter.
Hej Vättern.
Sådärja. Nu lämnar vi det gamla bakom oss. Borta. Sparar på goda minnen och glömmer det glåmiga.
Man kan tänka på nachos i Porto – medan jag väntade på mina resenärer. Gott Då glömmer man allt dåligt. Bara njuter.
Solen skiner från en klarblå himmel. Tror det är 12 c ute! Nästan så att man vill göra en soldans…………… Man skulle kunna köra Jerusalema och skapa lite glädje? Jag går i alla fall igång på den – fastän den spelas sjuttioelva gånger om dagen 🙂 !
Hur ljuvlig kan en morgon vara? Hur soligt är tillåtet? Egentligen?
Kommande vecka lär bjuda på VÄRME! Kan man tro på det, tro? Det snöade idag! Bara för att! Hade det varit roligt kunde man ha skrattat men snö i maj är inte kul. Tror det var sista gången denna månad. Hoppas.
Så här vill vi ha det……….
Nu kör vi!
Nu har jag äntligen kommit ”hem” till min villavagnsvärld med mångfald. Här kan jag gå och pussa och klappa alla modeller jag blir kär i – det är många, det. Vilken lycka! När passionen faller på – då kanske jag går ut och sitter en stund i en modell. Sedan byter jag till nästa. Lyllos mig. Idag tror jag att det blir…………………..Den HÄR.
Välkomna till Möjligheternas Värld!
Morgan Nyman har öppet följande:
Måndag – Fredag 9-17
Lördag 11-15
Söndag efter bokning
Det är så att man blir förvånad själver. Ibland krönikeleverans. Ibland inte. Ungefär som en känd postleverantör som blev danskt. Ibland får man post – ibland blir det bortkollrat. Don´t we know?
Inte alltid leverans.
Ett. Två. Tre. På Fyra smäller det.
Har kommit på en sak. Jag skriver så mycket om att jag inte skriver, ber om ursäkt att jag fallerar mina planerade veckokrönikor – så det fyller en hel krönika bara det! Att be om ursäkt är liksom min grej. Har jag gjort i hela mitt liv. Jag utgår från att allt är mitt fel och därifrån kan det bara bli bättre………… Tycker INTE om när någon blir arg på mig. Apselut inte. I synnerhet inte om jag inte varit elak eller spottat på fröken, karvat i parketten eller farit med osanning inför konfirmationsprästen. Tänker att man inte nödvändigtvis MÅSTE bli arg om det finns andra alternativ.
Skällrädd. Jag, alltså. Denna goding är nu 20 år.
Tror någon skulle kalla mig för konflikträdd. Jag kallar det för skällrädd. Bara gillar´t inte. Tänker istället att jag är en åldrande – lite högkänslig människa, som helt enkelt inte tål ilska så bra. Aldrig gjort. Inte när JAG blir föremål för det. Jag är INTE felfri. I know. Jag ställer till det ändå. Emellanåt. Fast det är oftast inte meningen. Jag är JÄTTEBRA på att skälla på mig själv. Ser sammanhanget. Oh well.
Min man är kär i ett hus.
Så är det. Han sitter vid köksbordet nu och yrar. Mumlar. Smackar. Vi har varit hos Morgan Nyman AB idag. Jobbesök och inspirationsbesök. Givande. Alltid. Tårta och bullar, lunch och trevligheter. Så fick vi se ritningar på nya hus som de bygger, idéer om hur man kan inreda smart, bilder på färdiga projekt de sålt………………..Då blir man liksom bara galet sugen på att byta upp sig. Kan inte visa bild på vilket hus han smackar åt – för det är inte färdigt än. Återkommer.
Fint i Porto – men det är inte något av dessa hus han secklar över just nu.
Finessen med att köpa en villavagn/mobilt hus är bl a den att man kan byta ut den. Lyfta bort den och ställa dit en annan. Majgadd. Så nu sitter vi här och secklar över alla bilder. Det borde vara förbjudet att bygga så fina saker……….Man kan ju falla som en fura. Schmoink. Oh well. Återkommer om detta. Framtiden ser ljus ut!!! På många sätt. Kom igen bara 2021!! Lilla 2020 kan få hänga på där också. Du har mycket kvar att ge. Ska aldrig glömma dig.
Guldstjärna till mig.
Jag slapp bananlacket. Fick guldstjärna för väl utfört arbete med gaddarna.
Tandhygienisten får se mig gapa 2 ggr om året. Om det inte är corona då, förståss. I år blev det en gång. Profylaktiskt. I förebyggande syfte. Känns skönt att vilja. Att kunna. Vill absolut ha mina tänder kvar hela livet och jag vill leva länge. Tillhör typen ”duktig” som vill ha resultat – så borstat tänderna har jag gjort med bravur hela livet. Föräldrarna betonade vikten av att sköta sina tänder – det är en investering, sa dom. Så rätt. Kostar skjortan att inte göra det. Många skjortor.
Tänk på mellanrummen, Pålle!
Å andra sidan är ett frenetiskt borstande inte av godo, heller. Man får tandhalsar som borde ligga och nussa under tandköttet att träda fram i ljuset. Får man då tandsten där så gör det JÄTTEONT när det ska tas bort – det isar som den värsta glaciär. FY!!! Går man 2 ggr om året så blir lidandet mindre – nästan noll. Samtidigt är vikten av att använda mellanrumsborstar på RÄTT SÄTT superviktigt.
Rätt redskap. Tandräfsor onödigt i detta läge
Inga kvastar, märk väl. Inte räfsor. Små borstar. Yttepytte. Vinkla upp eller ned. Inte överdrivet många ggr – det fick jag lära mig denna gång. Jag kan sitta i fåtöljen om kvällarna och köra mellanrumsborstning i en timma. Bara för att jag kan. Som pyssel. Tidsfördriv. Ajaj. Inte, sa syster Ingela. 10 – 20 ggr per mellanrum och med rätt storlek på borsten och vinkel på mojängen. Inte överdriva. Svårt för mig. Att göra lagom. Denna gången fick jag verkligen GULDSTJÄRNA ändå. Såååå rena tänder. Såååå redig jag varit. Bra, Annicka.
Ordning på torpet.
Ser fin ut men där kan lura en otäcking bland programmen. ALLTID i min dator. Morr.
Tror jag skall brista ut i ett glädjetjut så fort det ljusnar. Sitter nu och klapprar på min nya dator som Mr T Burr har installerat om för mig. Han har slitit sitt hår och bär numera toupé pga mig. Defigit AB ( jag ) köpte ny dator. Bytte leverantör av web-hotell, raderade emailkonto, tappade kalendrar, fick spader, telefonen dog och reservtelefonen tycker jag bara inte om men den fungerar och dess emellan fick jag reda på att min Levaxindos är för hög så jag har varit i högsta energiläge. Speedad, kan man säga. Ingen bra kombo.
Mr T Burr lämnade bara bra fotspår. Mitt virrvarrinferno är ett minne blott
Mr T Burr har varit en ängel och haft ett jättetålamod och bringat reda i kaoset. Inte Levaxinkaoset – det tog doktorinnan A på Carlanderska hand om. Det räckte gott att han fick ta hand om mitt datorkaos och jag tror han är nöjd med att slippa mixtra med underfunktionen hos en sköldkörtel samtidigt som Outlook försvann från skärmen. Ni fattar. Så nu har jag det så bra, så bra, så bra.
Grottbyn – bara 1 villavagn kvar.
En villavagn. Hur bra som helst.
Vill bara nämna i förbigående att jag nu får välkomna en ny familj till Grottbyn. Den sista Westcoast 32 är nu såld. Av moi. Väldigt glad är jag. Tycker om att vara med i processen när människor gör bra val. När produkten passar kunden och det uppstår kärlek. Bästa känslan. För alla. Win-Win. Inget kräng. Bara bra beslut. Fritt val. Kunden väljer. Jag är med på resan. Roligt.
Uppsamlingsheat.
A beach to die for. Hjärtat bankar. Cabopino Beach
Nej. Vi avvaktar Spanien ett tag till. Vi bor gott i vår villavagn. Vi har det mysigt. Saknar förståss solen och vännerna som flyttat ned. Saknar att gå på marknaden och fynda. Köpa goda oliver. Färsk frukt. Vackra blommor. Göra gambas pilpil, steka och dränka dem i vitlök, olivolja och persilja och bara äta, äta, äta. Med en nybakad baguette. En liten Cava till det. Äkta solglasögon från Gucci för 5 Euros………..
En hatt eller två? 3 Euros. Styck, alltså.Kan inte få nog. Gudagott. Billigt.
Ja. jag fortsätter utbilda mig genomEva Synnergren. Lysa på Nätet. För entreprenörer. Vet vart jag vill komma. Kul att få utvecklas. Inte stanna upp. Vill återfå mitt fokus nu. Har varit på sparlåga ett tag. Lite vilsen i tankarna om vart jag är på väg yrkesmässigt. När man bytt liv som vi, då får man trixa lite. Om man heter Annicka och är sjättifem år.
Ja. Villavagnarna fortsätter vara en mycket stor del i mitt liv. Snart 6:e året nu. Känns så bra, så bra att vara en i gänget hos Morgan Nyman AB. Ett långsiktigt förhållande som växer sig starkare och starkare. Jag är en övertygad Villavagnspassionista!
Ja. Unnadigresan lever men vilar. Av förklarliga själ. Det blir nya resmål där också. Fortfarande bara för de som verkligen vill unna sig. 2 ggr om året. Som var ursprunglig plan och som fungerar bäst. Ska bli klar med uppfräschning av hemsida också. Så stolt över vad jag uppnått. Tack alla som vågat resa med mig ♥
My Baby.
Nej. Nu har det varit 3 JA i följd. Bara ett NEJ. Det måste kompenseras. Nej – jag tänker inte lugna ned mig. Jag tror jag är normal men har högt energiläge som nollfaktor. Jag bara blev sådan. Tror att det var meningen. Några av er blir glada av mig – det har ni sagt många gånger – så för er tänker jag göra det jag gör. Och bara så att ni vet – laga chutney och baka kavring samtidigt – jo, jag tänker fortsätta med det också. Så är det bara. Ni får vänja er.
Helt oemotståndligt roligt. När man har en make som smackar och himlar med ögonen – lätt att vilja göra om det.
Nu blir det en fin vecka. Strunt samma om det regnar. Vad ska vi göra åt det i så fall? Jorden behöver plasket. Vattenransonering OCH covid – tänk er!!! Inte att längta efter. Tänk på det.
Eller tänk vad och hur ni vill för nu går jag och lägger mig.
Som en nybäddad säng. Så känner jag mig. Slätstruken och iordning med reda. Disken klar, pysslet undanlagt, syrran i en fåtölj, maken i den andra och jag bredvid på en köksstol. Med fötterna på bordet och datorn i knät. Inte sitta på mitt kontor nu när vi har härligt besök. Och förresten ränner jag upp och ned hela tiden. Sitter perfekt. Doobidoo på TV. Kaffe på G.
Solen gick ned över Bedinge Golfklubb. Visst är det vackert!!
Hur var det nu med det där att inte handla?
Det har jag predikat om, skrytit om, besserwisseraktigt påpekat att DET har jag minsann slutat med. När vi bytte liv och sålde av alla prylar – då var det slut med det. Sa jag. Jag har också sagt att jag inte tycker om tomater – när jag var liten sa jag det – men jag har ändrat mig. Om dom är go´a, alltså.
Ok med tomater numera. Som barn – blåvägrade.
Nu har jag ändrat mig lite grann. Igen. När jag VERKLIGEN vill ha något – då köper jag det. Som t ex det här överkastet. 2.40 m x 2.40 m. Hittade på ett loppis i Vänersborg i somras. Var där med kära vännen Ina och rände runt lite här och var. På Röda Korset på huvudgatan fann jag det. Bara låg där. Luktade inte alls unk. Har svårt för loppislukter. Var TVUNGEN att köpa det. Because I´m worth it. Hade funderat länge på att köra igång med ett sådant projekt själv med restgarner. Sådan tur att jag segade. Dels har jag inga restgarner kvar. Dels skulle jag aldrig bli klar.
130 kr på Loppis. Återbruk och att hedra den som lagt ned detta magnifika arbete en gång. Kan man motstå? Nä.
Som sagt – i villavagnen är det begränsat med plats. 200 kvms hus skulle bli dryga 50 kvm. Då åkte massor ut. Som till exempel lakan. I mängder. Behöll några. Har inte lådor för extraomutifallattlakan numera. Så hände sig så att jag nyligen åkte till IKEA för att köpa en ny handdukshållare. Bara den. Eller hur.
Den här bilden passar inte in alls men det blev så mycket text så ni orkar inte läsa allt, helt enkelt. En typisk avbrottsbild från Porto. Åk med på mina resor så får ni smaka också.
Så fanns där en korg med satinlakan för dubbelsäng. Förr 699 kr. Nu 199. Bara ÄLSKADE färgerna och mönstret. Och priset. De talade till mig. Annicka!! Så det blev som det blev. Fådda. Tagna. Smög paketet under armen – ifall jag skulle komma på att banna mig för impulsköpet. Jag kan aldrig veta med mig. När jag kom hem lyckades jag övertyga mig själv om att vi nog hade ett påslakan som var slitet. Borde bytas ut. Lyckades övertala Mats att han behövde det för mekarjobb. HURRA.
Jag föll som en fura. Dubbelsängslakan. Tyvärr har jag inte mangeln med i villavagnen – och stryka lakan – det vägrar jag. Det är se´n gammalt. Bjuder skrynklorna. Blommorna är fina. Färgerna mina. Omanglade färger.
Annicka ser rött.
Nu är det fina färger ute. Doftar gott. Många vindstilla dagar – trots att det ofta blåser här. Ljuvliga stunder i naturen. Ut med havet. På småvägar. Bland stugor och villor. Trädgårdar och gränder. Människor pysslar och grejar. Spikar, rensar och kör gräsklippare. Livet fortgår för många.
Nylig promenad. Jag stannar minst 37 ggr på en promenad på dryga timmen. För att fota, förståss.
Rött och gult ihop är vackert. Orange. Nu är det pumpadax. Har inte köpt någon. Kommer nog inte att göra det, heller. Har inte behovet. Tror jag inte i alla fall. Får väl se om jag går på pumpe(a)n.
Pumpa-paMånga nypon blir det……
Dags att göra nyponsoppa snart. Har kvar torkade nypon från förra året – men ska vi vara hemma i år och inte åka till Spanien för vinterförvaring – då får det finnas lite götta i skåpen. Biskvier har jag köpt och grädde likaså. Nej, det kliar inte i halsen när man gör nyponsoppa själv. Inte det minsta. Återkommer med bilder. Same procedure as last year, dear ones.
Nypon på nypon på nypon på nypon……Här får de ligga och gotta sig. Ca 70 c i någon dag eller 2.Kan inte låta bli att plåta häckar………Med löv, alltså.Snygga hösthattar. Prudentlig trädgård.
Som i en dimma.
Morgnarna har varit ganska dimmiga det senaste. Varmt ute och så kyla som sveper in emellanåt. Knappt så att man hittar hem. Lite spöklikt, på något sätt. Slagregn idag – så att det stod härliga till. Riktig dunderskur. Jorden sväljer – den har inte fått så mycket blöta i sommar.
Dimman ligger tät. Ingen spelar golf. Inte en enda birdie syns. Ingen eagle heller, förresten.
Om det slår till och blir vinter nu så har jag inga vinterkläder. Jo, ett underställ (?) och kängor. Kanske en varm jacka. Det får klara sig i vinter. Kan inte skaffa ny garderob än. Kanske blir det Spanien i vinter – kanske blir det inte. Skönt att ha villavagnen att vara i. Joggans smart drag av oss. Vi löste det bra.
Konstigt att inte vara på väg dit men vi avvaktar.
Det gäller att hålla sig sysselsatt med meningsfulla saker. Så tänker i alla fall jag. Jag övar på att tänka tvärtom, men det går sådär. Att bara sitta på en stol och trivas. Som spindeln väver nät – så väver jag mina tankar. Jag är på hittepåhumör. Mycket snack och lite verkstad heter det ju. Jag vill nog mena att även om det är mycket snack så är min verkstad rätt stor. Också.
WWW. World Wide Web.
Klart. Slut.
Snart randas morgonen. Lite sova först. Lite Skåneutflykt stundar med Syster Yster. Här på besök – avstånd, avstånd, avstånd. Jodå. Men närhet. Gå på slottsutställningar, fika, prata, mysa. På eftermiddagskvisten blir det visning av villavagn för 2 kunder. Alltid trevligt.
Lefven väl. Ta hand om varandra. Ring någon som sitter ensam. Jag har att göra där själv.
Min hund Lottie. För länge sedan. Blandras mellan terrier och tax. Det var hon och jag. Alltid.
Nu går jag och nanar. Lottie har gjort det för länge sedan. Flera år sedan nu. Över 40 år sedan.
Älsklige maken drog sig tillbaka för en stund sedan. Kära Syrran likaså. Nu är det bara jag kvar. Och vinden.
Och en halväten chokladkaka. Lakrits och choklad. Undrar vem som knaprat på den?
Morgonkaffe. Om man skulle pröva det. När jag ändå sitter i arla morgonstund och skriver. Det sista innan jag trycker på PUBLICERA. Resten nedan skrev jag igår. Bara så att ni inte blir förvillade. Räcker att jag själv är det.
Kaffefreak? Nej men det doftar gott ur burken.
Är ingen hängiven kaffedrickare. Egentligen. Jo, 11-kaffet med Mats. Det är viktigt av andra skäl än själva smaken. Det är en kaffestund som har annan betydelse. Tycker själva kaffepulvret doftar gudomligt. Det som finns i burken. Själva drycken är väl egentligen sådär. Vissa koppar kaffe smakar härligt gott. Erkännes. Andra är så beska. Koffeinkicken behöver jag inte. Som så många andra av er. Jag är mer sugen på det man får TILL kaffet – en nybakad bulle, äpplepaj eller glass med kola med havssalt. Mumzitt. Inte sover jag dåligt av kaffe, heller. Spelar ingen roll om jag tar en kopp kl 22. Förlorar mig i drömmarnas land oavsett. Såvida jag inte har en vakarnatt, förståss. Då är det hjärnan som måste hantera något – oavsett kaffe eller annat.
Kolaglass med havssalt. Kaffet hör till men det är glassen jag vill åt.Inte otrevligt alls. Just så smakar kaffet riktigt gott. Utsikten går inte av för hackor, den heller.
Inte en dag som andra.
Just idag skulle jag ha välkomnat en grupp Unnadigresare till Porto. 8 dagars program med goda viner, härliga upplevelser, fina boenden och troligen en heldag på vinfälten. Vintrampning, mat, vinprovning och äkta kultur. Skratt, gemenskap och aha-upplevelser. Någon satte stopp för det. Herr/Fru Covid lade nosen i blöt.
Det är inte bara Donau som flyter stilla. Det gör även Douro.
Jag satsar på nästa år istället. Så får det bli. Mina 2 grupper – som skulle ha rest med mig i år – i april och i september – har beslutat sig för att göra resorna 2021 istället. Flygbiljetterna kunde jag boka om utan att få ekonomisk pyspunka. Som jag vet just nu. Härliga resenärer som så gärna vill åka med mig. I LÖV IT!!! De kommer att bli så nöjda och glada när det blir dags att dra iväg – jag VET att de kommer att älska det jag erbjuder i programväg.
Goda ostar. Finns en speciell sort som man äter med sked. Gott så att man dånar.Hänförande. Kort och gott.
Ingenting är längre som förut – alla gamla sanningar är slut.
Den gamla dängan stämmer gott nuförtiden. Inser med stor tacksamhet att Mats och jag inte sitter i någon skraltig hiss mellan våning 23 och 76 och ringer på en hjälpklocka som inte funkar. Inte är vi på någon annan dålig plats, heller. En villavagn nära havet i Skåne är inte otrevligt alls. Livet är ungefär som vanligt i det stora hela. I det stora som egentligen räknas. Om man tänker efter lite. Det bör man.
Man kan ha det så här bra.
Såklart förändringar. Massor med stora planer som går åt skogen. Pyspunka liksom. Livet ändrade sig och skar sig som en felaktigt tillredd bearnaisesås. Det skar sig på alla möjliga nivåer. Planer gick i stöpet. Biverkningar. Följder bortom beräkning. Tror att de flesta av oss kommer att säga att det. Saker jag verkligen vill göra. Verkligen, verkligen. Corona. Uschling. Schas.
Man kan bygga luftslott – underhålla fantasin lite. Det blir inte som vi tänkt i vilket fall.
Ska man vara glad?
Några säger kanske att – egentligen bra med Corona – så mycket vi lärt oss av det. Jo. Kan vi som har nosen ovanför vattenytan säga. Ändå. I det stora. De som fått svåra kallsupar både fysiskt och ekonomiskt känner kanske inte den tacksamheten – om någonsin. Oavsett – vi får tänka och säga som vi vill – så får man hantera sin egen verklighet på bästa sätt. Det är den vi har. Så länge vi har oss.
Nä. Detta är inte roligt men att tjata om det gör ingen glad. Ändå gör jag det i varenda krönika. Trött jag blir. På mig. Vi har alla historier att berätta. Den ena sorgligare än den andra. Det är därför jag gärna fokuserar på bra-iga saker. Som man kan finna tröst i. Lite skratt rensar tungsinne ibland – för om vi inte kan ändra på tingens verklighet – då får hjärnan hoppa in och ändra på hur man känner. Jäla tur att man fick en hjärna om än så liten.
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?
Ärthjärna.
Så kom jag plötsligt att tänka på ärtsoppa – på tal om hjärna. Vi har ett litet skåp med massor med punsch. Som vi ärvt och som vi köpt för att ge bort. Vi dricker inte av den och vi ger inte bort den, heller. Åker alltid längst in i skåpet när vi letar efter en liten vinslurk eller whiskypinne – eller en gammal calvados, för den delen. Kanske ska man koka lite ärtsoppa? Fast inte så mycket som förra gången – då vi åt ärtsoppa morgon, middag och kväll – för att jag gjorde dubbel sats och frysen var redan full. Inte slänga mat. You know. I alla fall – med en punschslurk till? Pannkakor efteråt? Med fluffig grädde? Villavagnsjordgubbssylt efteråt? Now we´re talking.
Antingen punsch och ärtsoppa eller så kan vi krulla ögonfransarna. OBS. Inte mina. Någon annans. Tok.
5:2 rules. I alla fall 5.
Jorå. Så atte………………vi är igång igen. Vi är periodare. I alla fall på 2:an. 5:an funkar oklanderligt bra. Alltid. Det gäller att hitta rytmen och motivationen. Vi har ett och ett halvt rätt där. Motivationen finns men rytmen…..typ 7/8 dels takt…oftast. Måndagar och torsdagar. Inte rucka på det för då går det åt fanders. Fast igår ruckade vi på det för vi hade en heldag med härliga vänner på besök i Ystad. Vi prioriterade. Sade menande till varandra att – då flyttar vi 2:an till på fredag. Idag är det fredag och jag smällde precis i mig lakrits. Frukost åt vi också så dagen är körd. Upplyste maken redan i morse att jag inte vill tvåa idag. Är inte mentalt beredd. Han tyckte synd om mig så han avberedde sig själv där på stående fot. Det får bli måndag.
Vi bytte 5:2 mot en Roof Top Bar i Ystad. Våra vänner bjöd in oss. Lätt val. En mycket trevlig dag och afton.
Jag klarar denna slags diet endast om jag har bestämt mig mentalt till 100 %. Då är det inga problem. Öht. Äter ingenting förrän kl 16.30. Kaffe, te och vatten – apselut – men ingen mat alls varken före eller efter. Funkar för mig. Enda sättet. De gånger jag försökt äta lite frukost blir jag illamående av hunger redan vid 12. No food is good food i det här fallet. Man får hitta sina egna sätt. Min hjärna bestämmer om jag säger till den. Säger jag inte till den på skarpen – då far den iväg och gör som den vill. Gör mig sugen på lakrits t ex.
Inte roligt alla gånger…..
Herreminje.
Tiden är mogen. Måste sluta någongång – annars blir det en bok. I annat format, i så fall. Det är det jag vill. På sikt. DET kan inte covid sätta P för, i alla fall. Som jag tror. Har så mycket jag vill göra innan solen går ner. Herreminje. Hur ska jag hinna med allt kul som finns att göra i livet? De 2 sista villavagnarna i Grottbyn vill jag absolut sälja till de kunder som är sugna på dem. Håller på………………..♥.
En liten ögonblicksbild från vardagsrummet i en Westcoast 32
Ha fina dagen. Alla. Solen den går upp och den går ner. Mest upp, tycker jag. Ljuset. Hoppet. Glädjen. Satsar på den. Trivs bättre där än i mörkret. Fast stearinljus, lite värme i kaminen och en god bok – inte dumt, det heller. Det är bra. Mycket är jättebra. Kram på er.
Yes. Så är det. Anpassningens tid. Jag har ställt in mig på att ställa om mig. Jag som en gång var Motvalls Käring, som den hulda modern uttryckte det. Den som gör tvärtom mot vad som förväntas. Som går mot strömmen. Som prövar nya saker. För att man kan. För att man får. Numera får man inte så mycket…………….Hålla sig hemma får man.
Man får hålla sig hemma. Fast på denna bilden är jag borta. I en annan villavagn. Innan corona.
Det får man.
Vill ni bli roade en stund så ska ni se på detta klippet från Galenskaparna.Mästerskap i Curling. Där gör man allt man kan för att man får. Om man inte gjort det förut. Så mycket knas och bra att hämta på Youtube. Lort finns också. Kolossalt mycket lort. Allt finns. Mängder med bra utbildning t ex. Om man inte har en susning om hur man gör knixerbasala uttermedaljonger så är jag säker på att någon har gjort det förut och nu vill lära ut det där.
Å där är jag. Helt naturlig pose. Jag brukar stå i garderober och spana ut. Det får jag.
Håhåjaja.
Sitter i min fåtölj. Morgonrock och snuttefilt. Stilla morgon. Det har regnat väldeliga inatt. Det behövs men vått blir det. Liksom. Kristi Himmelsfärdsdagen bjöd på sommarväder. Ljuvligt. Fågelkvitter överallt. Ystra lockrop. Från fåglar, alltså. Till andra fåglar. Tog då en promenad mellan huslängorna här och sedan ner till havet. Denna fantastiska strand här i södra Skåne.
En känsla av frihet.
Man ser också hur havet tar över stranden. Hur den minskar för varje år. Vattnet kryper närmare. Något för samhällsplanerarna att ta hänsyn till. Tänker på de strandnära tomterna. Snart har de fötterna i vatten. Fotbad.
Passionerat gult. Kaxigt mot det blåa.
Håhåjaja. Idag känner jag mig ålderstigen. Hade en trevlig kväll på avstånd – med kära vänner. Tack ♥ ! Grillat sidfläsk med suveränt god och hemlig recept på löksås och färskpotatis. Mumsfilibabba. Hur gott som helst. Inga biverkningar där. Inga som skall nämnas här i alla fall.
Vinet var också gott. Igår. Idag säger magen att den är sur. Jättesur. På mig också. För mycket syra. Då har jag i o f s en superkur. Kalk. Jag brukar kalka mig emellanåt. Lärde mig det av vänner för 100 år sedan. En tesked vitt pulver och så vatten. Det lugnar. Neutraliserar. Funkar fint med ett glas vin eller två – då och då. Samma med juice. Då och då. Juice till frukost och vin till middag – i kombination några dagar i rad – illa. Aj. Ont. Så nu får jag skärpa till mig. Det gör jag. Troligen.
Augusta Glad.
Don´t look back. You are not going that way,
Själver gjort får själver ha´t. Så sa hon gamlamormor Augusta Charlotta Glad. Jag heter Charlotte efter henne. Mitt ”e” i Charlotte ska uttalas. Hon sa hur många saker som helst. Som jag. Fast jag har inte fullt så många ordspråk som hon hade. Och inte så många förbud som hon. Inte lägga nycklar på bordet. Inte sjunga på morgonen för då får man gråta innan kvällen. Inte gå under stegar. Jag lipar när jag måste – oavsett om jag sjungit på morgonen. Var skall jag lägga nycklarna om inte på bordet? På stolen? Blir bättre?
Lägg nycklarna var tusan du vill. Bara du trivs. Obs. I glaset finns bara c-vitaminsbrus. Om ni undrar.
Det får man visst. Lägga nycklarna i diskmaskinen om man du vill. Bara man hittar dem och DET, kära vänner, är mitt stora dilemma. Jag hittar ingenting. Det är värt en egen krönika.
Vet inte riktigt hur det står till med tankarna idag. Ingen åning alls. Som dessa fotspår. Vad hände här? Egentligen?
Whistle blower.
Nu när jag ändå sitter här och filurar med sta´ns suraste mage: Nuförtiden är det ingen som visslar uppskattande efter en. Eller gör folk det efter er? Lyllos er i så fall. Inte ett vissel så långt örat kan uppfatta. Inte på min front. Å andra sidan kan åldersöronsusningarna störa uppfattandet av det eventuella visslet. Eller inte. På sin höjd visslar någon för att man går ivägen. T ex för någon cyklist. Ur vägen, män´ska.
Någon som kommunicerar medelst rök?
Man får vara glad för det lilla vad gäller positiv uppmärksamhet. Att man syns öht. Utan reflexer. I dagsljus. Antar jag.
Den lilla slutklämmen.
Den kommer alltid sist. Fast ibland ångrar jag mig och sätter fart på tangenterna igen. Det är det där FLÖDET, ni vet. När orden kommer till mig. Eller när de åker hem till sig. Det vet jag aldrig. Som nu t ex. Jag är beredd att avsluta denna krönika nu. Men jag kan ändra mig. Ni får se.
Så kom jag på att häggens blommor ser ut som små minipioner. Ljuvligt vackra. Så kom jag på att detta är ju inte hägg. Det är oxelns blommor. Ljuvliga konstverk.
Plötsligt kom jag på att jag längtar efter västskustska räkor. Fisk från Västkusten. Riktigt svår abstinens faktiskt. Förlåt mig Skåne – men fisk är ni lite sämre på än Bohuslän. Kan ju inte ni rå för men det är så det är. Ni är bättre på hur mycket som helst annat så var inte lessna. Det är bara att bita ihop.
Ett lidande att titta på dessa foton. Att bara se men inte röra.
Nä. Nu är jag sugen på att baka kavring. Ska leta lite recept. Har köpt ingredienser – som jag TROR ska i. Annars får jag väl kalla det för något annat än kavring. Det blir som det blir.
Nä. Upp och hoppa nu ditt lilla skrälle ( jag talar med mig själv ) och gör lite nytta. Make yourself useful, som någon lärde mig i tidiga år. Sitta här och slösa bort sig. Schas.
Ha det så förtjusande härligt i kommande dagar. Jag skall till Grottbyn i Höör och visa fritidsboende i morgon. Det har lovats SOL! I like!
Komsi, komsi.
Iväg som ett skott nu, kvinna:
Hopp opp som ett skott nu, Ankan.
Ett kort till bara. Mitt favvokort från mina resor till Dourodalen.
Visst är bilden härlig. Helt oplanerat. De bara stod där och njöt. Mina älskade resenärer.
Ha det. Alla och envar. Ingen nämnd och ingen glömd.
Här sitter jag och myser. Ute vindar det. Tur att man inte är en fiskmås. Ser ut genom fönstret och de sliter. I motvinden. Flyger och stretar. Varför flyger de inte åt andra hållet – så får de medvind? Varför välja svåraste riktningen? De kanske ska hem och mata barna. Ibland bara måste man. Om barna är hungriga i motvindshåll – då får man kampflyga dit. Självklart. Hade jag också gjort. Fast jag hade tagit bilen.
Dammsugaren till vänster i bilden har inte med myset att göra. Lät den stå kvar så att det inte skulle se så stajlat ut…………
Goda nyheter.
Det skulle vara trevligt med sådana. Precis som inget roligt händer någonstans numera. Man får skapa sina egna. T ex att kaffet har blivit billigare – fast de luras, de jäklarna. Nu har de plockat bort 50 gram från kaffepaketen ( Zoegas i alla fall ) och de innehåller 450 gram istället för 500 gram. Så annonseras ”Veckans klipp”. Jo,jo. Så kan man göra. Det var i alla fall roligt med ett extrapris – extra fakepris.
Jag brukar ha glass på display i villavagnen. En av mina många egenheter.
Så har vi hittat värdsglass i världsklass. DET är verkligen GODA nyheter.Tyrkisk Pebber. Fast jag brukar nog stava det Turkisk Peppar……. för man åker ju inte till Tyrkiet precis. Absolut inte nu. I alla fall. Precis lagom onyttig. Full med salter, kalorier, fett, socker och enbarmligt dyr. Men god. Lakritsglass. Har ni inte smakat den och vill ha något alldeles vansinnigt gott – köp den. Ät den med andakt. Njut av varje sked. Det måste man för den är som sagt obillig. Jätteobillig. Fazer skulle egentligen betala mig för den här reklamen. Det skulle kunna hända i en hittepåvärld men då måste mina kåserier nå ut till flera. Det gör de bara om ni delar. Så dela på, bara. Bara säger. Om ni vill. Mest för att jag tycker att det skulle vara roligt att få fler läsare. Egot skulle tycka om det.
Rosorna på tavlorna är från villavagnsträdgården. Den här bilden passar inte in i sammanhanget men det blir så mycket text annars……….. Sovrummet i Spanien.
Akleja. Lite underligt namn men vackra blommor. Jag är en aklejafantast. Nu har jag inte längre några stora odlingar men puttar i fröer där jag kan. För några år sedan var vi med goda vänner i England på RHS Flower Show. Det är en fantastisk upplevelse att vara där – som jag unnar er alla. Där finns allt inom trädgård och blommor.
En aklejapresentation
Stora hallar med arrangemang och massor med möjligheter att köpa fröer. Där trivs Annicka. Lycka. Det är där jag köpt en del fröer till min forna aklejasamling. Hoppas att en dag få möjlighet att påta i en riktig trädgård igen. Det som ligger varmt om hjärtat, som är en del av ens väsen – dit längtar man. Innan vi sålde huset hade jag alla möjliga möjligheter att ha en trädgårdsodling. Fast då arbetade jag så mycket så tiden fattades. Nu skulle jag ha tiden men då har jag ingen trädgård. Ibland är tingen i obalans.
Från min miniodling utanför villavagnen.Från villaträdgården. Då på den tiden.Också från min lilla samling från Mölnlycketiden AvstSista bilden. Enough is enough. Fina i alla fall.
Nu har vi definitivt aklejat klart.
Jag ska iväg på villavagnsvisning idag´så jag måste sluta nu. Ska hinna äta lite och framförallt göra en omstart och rätta till fejs och kropp. Behövs en duvning. När jag bodde hemma hos mamma och pappa, så var seden den att pappa gick in på ”föryngringsinstitutet” som han kallade badrummet och gjorde sin morgon toalett. När han kom ut sa han alltid: Sådärja. In gick en gubbe – ut kom en yngling. Så det är det jag skall göra strax. Inte bli gubbe men väl föryngrad. Mittbena, tandborstning och lite mumma under armarna. Idag ska jag kosta på mig en dusch, också. Å parfym. Och svärta ögonen. Ingen hejd på lyxen.
Här kan man vara. Semester eller året om. Grottbyn i Höör.
Det blåser ju så ininorden så coronadropparna kommer inte att ha en chans idag. Ingen behöver vara orolig. Avstånd och avtorkning. Det finns flera villavagnar att gå in i – så ingen behöver frysa, heller. Grottbyn, såklart. Jularp. Höör. Skåne. Min plats. Vet att några av er är intresserade. Kom dit. Kanske blir det en rejäl liten överraskning för de som bokar! Telefon 0709 632401
Ah. Vi får ha lite fägring nu. Då tar vi inte mig utan vår husvagn som är bland det vackraste jag vet. Detta fina får ni av mig. Ni FÅR inte husvagnen bara titta på bilderna – men ni kan isåfall få köpa den. Bara säg till!
Tycker om. Mycket.Som sagt. Tycker om.
Å där drar vi ner rullgardinen. Jag drar mig till föryngringsinstitutet och ser vad det blir av det. Mats har redan dukat fram frukost – vilken lyx – och det är bara att sätta sig vid dukat bord.
Hoppas att ni alla får äta vid dukat bord idag. Många som inte får det. Det kan vi tänka på. Nu är det bråttom. Hejsvejs!
Vårkänslor hur ofta som helst. Förutom när det stormar och är svinkallt. Det har det gjort i 2 dygn. Stormat och regnat. Skånes slätter är vackra men obergiga…….Det gör att när det blåser – då blåser det. Rejält. Inget som tar emot. Som tur är går det mesta över. Förr eller senare. Just detta väder står över och fram träder annat.
Det gör ont när knoppar brister. Möjligt men jag är utsprungen sedan länge. Bortsprungen emellanåt.Raps. Repris på repris på repris. Jag tröttnar aldrig. Så mäktigt explosivt.
Covid
Värre är det med denna farsot över världen. Vi matas med information, utlåtanden, uppdateringar, expertutlåtanden, åsikter av alla de slag m m – varenda vaken stund. Ibland blir det bara för mycket för mig. Det finns en gräns för vad man orkar ta till sig. Hjälplös i det stora, ju.
Jo, jag är ibland skräckslagen för att få covid-19 och drabbas av den värsta varianten. Rädd att smitta kära och nära så att de får lida. Oftast tänker jag att det kommer inte att hända. Allt blir bra. Hur ska man annars stå ut i denna osäkerhet om ALLT? En sak är säker – ingen vet något – lika bra att tro på en god framtid. Vi får vara rädda om varandra, visa hänsyn, stötta de som kämpar för oss och vara nära varandra i hjärtat – trots de fysiska avstånden.
Vi klarar det. Kan denna blomma i denna fattiga jordmån – då kan vi.Svarta stockrosor växer i gruset. Flyttade från god jord där de slokade. Fick nytt liv i denna arma mark. Märkligt.
Livet är som vanligt i alla fall.
Livet fortsätter ändå med det vardagliga. För många av oss. Saker skall fixas. Hemmet skall skötas. Man skall sköta sig själv – i betydelsen vårda sin kropp. Daglig dusch t ex. Som de flesta kvinnor (tror jag faktiskt ) så passar man på att göra det mesta samtidigt – när man ändå håller på. Ni vet.Som att passa på och städa duschkabinen, torka golvet, putsa fönstrena m m – efter uträttat duschförvärv. När man ändå står där och har plaskat klart. Smart att göra allt samtidigt så slipper man städa extra en annan gång. Ni känner er igen er några, väl?
Det är skönt att vara ren
Torkar av, gnider bort, putsar rent. Mig själv först. Duschen sedan.Tvättar inte håret denna morgon för det gjorde jag igår. Sedärja- allt glänser. Ska bara dra åt kranen ordentligt – det droppar från duschmunstycket. Vad gör jag? Jo, vrider med stor kraft åt fel håll och *splatt * rätt i nyllet – den största vattenduschen ni kan tänka er. I håret, på badlakanet. Rätt i plytet. Dyngvåt. Ofrivilligt men ändå. Varför inte liksom.
Prudentlig skall man vara. Det har jag lärt mig hemifrån.
Jag är väldigt förtjust i matpajer. Sådana där smarriga. Det händer att jag lyckas med dem. Every now and then. Skulle bjuda maken på ost- och skinkpaj. Med ädelostfyllning. Bacon och mumma i. Ost. Gjorde allt rätt utom det som jag gjorde fel – vilket fick förödande konsekvenser. Förödande och förödande förresten. Ska kanske inte överdriva. Kan väl då i korthet säga att det blev en drunknad paj. Som om den varit med om gyttjebad. En typisk guuu-vilken-misslyckad-paj. Jag lovar. Pajskalet flöt omkring i formen. Fick nästan använda soppslev.Broccolibuketterna jag hade i pajen tog jag ur frysen innan och lät dem tina. Trodde jag. De släppte i alla fall av sitt vatten i pajen. Så där låg allt och simmade omkring. Ryggsim, frisim – vad vet jag. De låg där och guppade i alla fall. Maken är så gullig. Han tyckte pajen var jättegod men kanske liiiite fuktig bara……..Han underdrev. Jag fick HÄLLA av sörjan och steka upp pajen dagen därpå. Så vad lärde jag mig av detta? Köp färsk broccoli.
Som kompenstion för pajsoppan. Ett makalöst gott bröd bakade jag. Nöjd själv.
Promenaderna som stärker
Så tacksam för mina promenader och min kamera. Livskvalitet. Verkligen. Det var det värsta med den totala karantänen i Spanien – detta att inte få gå ut. Inte få röra på sig. Se saker. Nu tar jag igen det. Ser så mycket fint. Måtte jag få fortsätta med detta livselixir.
Passerade jag idagLiten närbild av det vackra.
Har så många olika vägar jag kan ta. Älskar Söderslätt i Skåne. Sådan tur att villavagnen stod just här!! Den bara väntade på oss!
Samma gamla vy men olika gångerVisst är det lite fint?
Tänkar tacksamt att det är tur att vi har lantbrukare och bönder som jobbar för att vi ska få mat på bordet. Inte så självklart. Visst – det är säkert ett sätt att leva – men jag är tacksam i alla fall. Deras arbete sätter mat på bordet. Tack!
Här blir det potatis, tror jag. Har ni ätit Abbekås-potatis? Goooooda.HästapållarSkott från denna!!!
När vi lämnade Spanien räddade jag några skott av den prunkande pelargonen – som annars skulle få leva dödens liv när vi for. Nu har jag puttat ner de skotten i krukor.
Tror de kommer att bli JÄTTESTORA och fina emigrerade pelargoner. Den som lever får se!
Villavagnsvising igen. Med avstånd. No worries.
På söndag blir det visning av Grottbyns villavagnspark igen Där är så fint. Riktigt fint. Året runt kan man vara där. Komma och åka när man vill. Sommarstuga eller annat – you decide. Mitt i Skåne. Man kan ta hit med Pågatåget från Lund t ex. Om man inte vill ta bilen.
Söndag den 3 maj mellan kl 11-15 träffar ni mig där. Tfn: 0709 632401
Se så fint. Stora trädäck. Eget vatten o avlopp. Toalett och dusch och allt som man har i ett hus!
The End
Livet blir tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Just i dessa tider är det lite svårt att fylla på. I alla fall med saker som intresserar andra än min man och min familj. Att jag ska köpa nya gardiner – något att skriva om? Nä. Att jag städat ugnen? Nä. Köpte tomatplantor idag? Nä.
Ni ser. Inget av vikt haver passerat. Allt går upp och ner. Så gör tankarna också. Ibland får man backa lite och bara titta på. Det är helt ok också. Inte bara prestera. Så mycket som fungerar i alla fall. Väldigt mycket. Knepigt att inte få kramas, att inte träffa syskon, nära och kära. Märkligt. Jo, just det. Nu går jag en kurs och skall lära mig göra fina hemsidor från grunden. Det blir roligt.
Vi skall inte glömma bort varandra.Åsså startar jag upp fortsatta tankar om min Passionerade Lilla Resebyrå Unnadigresan. Fick lite hicka där ett tag och tänkte att där finns ingen framtid för min lilla yttepytteresebyrå. Jodå. Det finns det. Det har jag bestämt. Fast kanske i annan form. Nästa år så………. Fast först blir det resor i september och i oktober till Portugal. Bokat och fixat. Om allt går som vi hoppas.
Jag trivs hemma.
Ta hand om varandra och er själva. Det är där det börjar. Nu skall jag ta hand om mig. Snarkedags. Mats sover redan. Lyckliga vi båda som får snarka i samma låda.
Igår var jag resolut. Skrev ingen krönika på kvällskvisten. Var lite busig och lat. Tänkte – jag tar den imorgon bitti, istället. Dumkopf. Så här sitter jag nu. Klockan är 03.16. Gäsp. Förkylning på G. Känner mig uggen, som syrran brukar säga. Sommarvarma dagar nu. Kan vara tillfälligt. Kan hålla i sig. Vad vet man om detta? Tur som en tokig som får uppleva det ♥!
Drömmar.
Tur att man sover och att det inte är en verklighet det man drömmer. Då hade någon låst in mig.
Ujamig. Igår kom ett lite flickebarn till denna världen. På riktigt. Den lyckliga fadern är en kollega till mig och hans rara fru. Planerat kejsarsnitt. Såklart drömde jag om detta.
Jag skulle hämta dem från BB. På någon vänster skulle jag vara barnvakt också. Det lilla knyttet skulle hållas varmt. Paret hade en ugn med sig i vilken tösen låg! Hon låg på en plåt – insvept i fina kläder och en filt. Vad i…….?
Fläskpannkakor kan man ha i ugnen. Inte nyfödda små bäbisar
Jag öppnade på luckan hela tiden för jag tänkte att det kan ju bli fel på ugnen. Å då blir det fel på ungen. Vet inte riktigt hur det slutade. Vet bara att jag var så förvånad att den ömma modern var så fräsch och pigg 4 minuter efter födseln och att den ömsinte fadern plockade plast för insamling. Varför just då av alla stunder? Vad jag gjorde i den lägenheten öht förstår jag inte. De klarade sig själva. Ju. Minns att jag plockade undan och lade överblivna kakor i ordning. Diagnos?
Jösses.
Kakor och tårtor skall hållas ordning på!!
I verkligheten: Häromkvällen lyssnade jag på Karlavagnen innan insomning och man tog upp ämnet förlossningsskador. På dagen hade jag varit och fixat mina naglar på en salong i Fuengirola. Minns att jag satt och tittade på något som såg ut som en ugn – som de desinficerade tänger och pincetter i. I verkligheten skulle ett nyfött barn inte få plats i den ugnen. Inte insvept i filt i alla fall. De skulle definitivt ha tagit bort filten om nu tösabiten skulle hållas varm just i den. Toka. I know.
Unnadigresan.se
Idag skall jag skicka ett programförslag till en kvinna som med sina vänner vill åka på vinresa till Douro till hösten. En lagom stor grupp som liksom är färdig i sin konstellation. Hon hittade mig på Google och tog kontakt! Sååååå roligt om det blir verklighet. Det är ju detta jag jobbat så hårt för! Håll era tummar. Åtminstone en av dem.
Hittade ett gammalt visitkort. 7 år sedan………Mycket har hänt. Unnadigresan föddes t ex
Rätt som det är blir det april också. Då blir det Porto och Douro med en grupp härliga Tjejer. RIKTIGT roligt skall det bli. De stora detaljerna är klara. Bara småfix kvar som inte kan göras innan vi kommer närmare avfärd!
Dessutom filar jag på innehåll här i Andalusien. Här har jag nära till fantastiska små pärlor – som jag vill erbjuda mina resenärer. Det får ta sin tid. Resebranschen är svår. Många kockar och aktörer. Stor utbud. Många bokar sina resor själva. Så finns det en grupp människor som inte vill hålla på med att hålla på. Det är DEM jag vänder mig till. Lyxigt jordnära resor, helt enket. Mycket hjärta och pärlor ni inte själva finner. Kontakta mig HÄReller HÄR!
Middag i Porto, september 2018. Lyxigt få. Tillräckligt många. Unnadigresan.seHär pratar vi allvar. VIN!!! På vinprovning med 12 ystra Ladies. Kallar sig Las Bruttas och har rest med mig flera gånger!!!
Young guys. Good guys. Loved guys.
Gossarna haver återvänt till sina världar. I veckan har vi haft finbesök av tonåringarna. En på 15 och en på 19. Vuxit upp ihop. Som bröder. Helt magiskt kul. Så livgivande att ha dem hos oss. Att de kom frivilligt. Att de stortrivdes. Att de kom precis när Gloria ebbat ut. Att de fick solsken hela veckan. Så många skratt, så mycket gnabb och gnäbb på brödravis – men med stor kärlek. We are blessed to have them. ♥
Real buddies. Mitt hjärta bankarIbland bygger de drakar. Villavagnsdrakar, förståss. Den ena bygger mer än den andra men de gör det ihop…..Ibland diskuterar de viktiga saker eller är bara tysta. Ihop.
Villavagnspark i Andalusien.
Nu i helgen skall Mats och jag besöka en villavagnspark några mil inåt landet. Skall ta foton på platsen och den villavagn Morgan Nyman AB nu skall förmedla till kunder hemma i Sverige. Ett mysigt place i ett äkta spanskt samhälle. Vi får många förfrågningar om just villavagnsplatser i Spanien och det är en bristvara. Dels att finna rätt objekt och sedan rätt plats. Så fort vi hittar en plats och en fin villavagn så säljer vi. Efterfrågan!
First come – first served. Först till kvarn. Vi har en kölista för Spanienkunder. Anmäl er HÄR om ni vill sätta upp er!!! Ring annars Morgan på 0500445600 eller mig på 0709 632401 om ni vill.
Ett exempel. Nästa gång kommer jag att ha fler alternativ. Flera bilder. Nytagna. Watch this space!
Slutkläm.
Vad gör vi hela dagarna? Får frågan hur ofta som helst. Betänk att vi klivit av jobbkarusellen. Jo, jag har mina passioner med resor och villavagnar och Mats har bl a sina snickeriprojekt men utöver det: Vi lever. Oh fröjd. Tvättar, lagar mat, handlar, skruvar lampor, lagar byxor, städar, byter överkast, byter överkast igen för det jag lade på passade inte, syr stolsöverdrag, monterar eluttag, flyttar skåp, flyttar samma skåp en gång till, köper fåtöljer, sopar barr, sopar mera barr, trycker nosen i citronblommorna och dånar av välbehag, går på marknad, spelar kort, går till havet, kör på utflykt, bjuder på middag, blir bjudna på middag, lagar kladdkaka, lagar fläskfilé med mustig pepparsås, har gäster, syr spetsband på för kort klänning, lagar sönder och gör om, åker hem och kommer tillbaka, planterar blommor.
Så håller vi på.
Ibland går vi till beachen och njuter i solen.
Ni ser. Dagarna är fulla av dagar. Bara ett axplock. Listan skulle kunna bli längre men nu har jag hållit på i flera timmar. Klockan är snart 06.20 och nu avgår jag. Eventuellt snarkar jag någon timme innan det är dags att leva livet igen. Sommarvarmt nu. Magiskt. Mer än så.
Det blommar.
Tänker: Om jag inte lever nu och njuter av det jag har omkring mig och är i – när skall jag då leva och njuta? Det som har varit har varit och det som komma skall vet vi inget om. Jo. Jag har det uschligt bra. Så tacksam. Min lilla livskris i höstas har jag lyckats vända. Tänker och lever på lite annorlunda sätt. Kriser kan vara bra. När man kommit ur dem. Det kan ta sin tid. Man måste vilja även i det lilla – för att få förändring. Kan man inte själv måste man våga be om stöd. Jag hade. Jag har. Jag ger mig själv stöd också. Klappar mig på kinden och säger emellanåt: Du lilla, vad du håller på………….Hur var det nu du sa att du skulle göra…….? ♥ Glömt redan?
