NU är hon väl ute och cyklar???

Hilsen.

Det är jag. Igen. Lördag ni vet.

Det regnar och blåser. Så jättebra. Öhöm. Fingers crossed. I alla fall att det regnar. Jordbruket behöver det. Inte jag. Men jag är inte världens centrum, så det är bara att stå tillbaka och vänta på bättre väder. Långt bak hittar ni mig. I princip osynlig även om jag gläfser ibland. Jag håller på att lära mig ÅTERHÅLLSAMHET. Går sådär. Mycket man ska pröva på i livet. Det KAN ju lyckas och då blir livet både stillsammare och billigare.
Jag ryser.

Inte någon större idé att putta ner fröer i krukorna, heller.  Händer inte mycket där ändå. Inget ovan jord, i alla fall. Mina gröna fingrar börja sakta men säkert tvina och bli ljusbeigerosa. Originalfärgen. Säkert vackert det också, men nog saknar jag stunderna med näsan i jorden. Oh well. Min tid skall åter varda.

Min svunna kärlek. I tacksamt minne bevarad. Kolonin.

Alltid tyckt om att idka fritidsminijordbruk. Inga tunnland – bara metrar – men ändå. Lyxodling helt enkelt. Hade t o m en kolonistuga en gång för länge sedan. Min älsklingsplats på jorden var det. Odlade allt och lite till. Ca 150 kvm tomt och liten stuga. Gällde att ligga i och hålla efter kirskålen – den och jag tävlade om gunsten.  Det gick jämnt ut, tror jag. Vi vann vartannat år. Att gräva i jorden och filura, flytta växer och peta ner fröer – I love it. Stress rinner av. Frustration likaså. Ilsketårar och sorgetårar landar i jorden och grödan gror. Rundgång.  Kretslopp. Nya krafter och glada tankar. I like.

Ett hatobjekt. Kirskål. Har prövat i sallad. Man måste pröva. Kommer inte att hända igen.

Herregud, det var tider det. Också. Har alltid arbetat MYCKET. Jättemycket. Alla möjliga jobb samtidigt. Förstår inte hur jag fick ihop det men det gjorde jag. Kostade säkert och som hundraåringen som ännu inte hoppat ut genom fönstret – kan man väl bara hoppas att rekylen blir mild. Milt skadefri. Har pressat mig hårt. Vissa gör det. Klagar inte – jag gjorde som jag ville. Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det har gått. Går fortfarande.

Man får hoppa så länge man kan! Albin visar hur.

Har fått frågan om jag ”gått i barndom” och sysslar med åldersnoja. Döden, döden, döden – som Astrid Lindgren myntade. Vad skall jag svara på det?

    1. Njae. Jag kåserar ju och levererar till varje lördag. Att driva med sig själv är lätt. Rumsrenare. Bättre att ha roligt på egen bekostnad än att ge sig på andra. Finns en igenkänningsfaktor som ingen kan ge sig på – eftersom någon ANNAN skämtar om sig själv.  Jag, alltså. Jag bjuder på det.  Finns outömliga mängder av små och stora händelser i en människas liv. I synnerhet när man levt ganska länge – vilket jag har – visar det sig. Om man tänker efter. Tänker gör jag. Ofta.
På första parkett när tillfälle gives. Stolen får man ställa fram själv, har jag fattat.

2. Njae. Framtiden har inte hänt än så jag MÅSTE hålla mig till dåtid och viss mån nutid. Förr var jag vildare än nu och när jag ser tillbaka så inser jag ju att jag faktiskt förändrats. Både utanpå och inuti. Herreminje. Titta på foton, minnas och visa? Mmmmm. Inte så utmanande som att lägga ut bilder på en 63-åring i rullskridskor och shorts – som en 29-åring. Förmildrande och förlåtande med en 29-åring som är passé än en äldre variant – med tanke på sociala mediers kranka klarhet. Jag skulle inte tåla det. Skyddar mig genom foton från förr. Jag skäms inte. Åldras med stil? Typ LADYLIKE? Det ordnar sig allt med det…..

Detta kunde jag DÅ. Detta ville jag DÅ. Nu KAN jag inte. Nu VILL jag inte. Hänger ihop ?

3. Jo. Tänker att det för vissa av oss kan vara välsignat – även om det kanske inte är nyttigt att gräva ner sig. Känner inte att jag gör det. Däremot är mitt livspussel inte slut och jag vill göra mer av det som är en go´ Annicka – för det gagnar alla – och mindre av det som är någon annan. Då är det bra att gå tillbaka och se över vad som drivit mig och vad som sänkt mig. 1 + 1 = ungefär 2. Kan i alla fall klart konstatera att jag INTE sålt min själ till hårdrocken – apropå boktiteln, som jag hittade på biblioteket häromdagen. Känns bra och äkta på något vis. Man skall vara sann mot sig själv.

Så kan det gå när man frågar om jag sysslar med åldersnoja. Svar direkt. Döm själva.Troligen gör jag det. Eller inte. Spelar roll? Människor gör mänskliga saker.  Jag gör som jag gör så blir det som det blir. Så länge jag inte trampar på någon annan av ren illvillighet – vilket inte skulle hända så länge jag har sinnet i behåll – så kör jag på med mina tankar om ditt och datt. Alltid någon som känner igen sig, har jag förstått………

Livet under uppfordrande lupp? Förmildrande miljö i en Harrogate VIllavagn. My favourite.

Livet kan gå från livsfilosofier till böckling macka – det vet jag bestämt. Som barn var fredagskvällar och lördagskvällar lite heliga. Familjen samlad och vi hade mys med god mat. Tacos var inte uppfunnet och Syrran påminde mig nyligen om att jag ofta lagade maten. 10 cm höga pizzor med champinjonstuvning var en variant…….Jag minns dem som sprödbakade och tunna men det gör inte hon…………….Fniss.

En favorit som fortfarande står sig är Böcklingmackan.  Jag har införlivat den hos oss och Maken tycker mycket om den. Också. Kanske ni? ”Lunchsmörgås”. Hittade receptet i mammas tummade receptpärm.
TIPS: Köp hel böckling och inte filén. En hel böckling räcker gott till 2 personer. I 2 dagar. Renare kött och saftigare. Ös på med rödbetorna. Åtminstone 4 dl. Futtigt annars.  Mer smör i smeten eller bred brödskivorna först med smör. Gottgottigottgott.
Eftersom det är fredagskväll när jag skriver detta, så kanske ni kan pröva i helgen? Eller inte.

Så säger jag godafton eller godmorgon eller helt enkelt VÄLKOMNA TILL MIN VÄRLD. Inget om resor i denna blogg. Bara lite om villavagnar – men kåseriet/krönikan/bloggen författas i en sådan. Ju. 

Maken har serverat mig en jordgubbsgin. Sippar långsamt. Snart blir det mat. Herr Janzon träder in i salen. Lite sill och kvällen är tillfyllest.

Kram på er. Det mesta löser sig – om ni nu tänker att det inte gör det. Lite tid, bara. Så brukar jag tänka när jag tvivlar på saker och ting. Oftast – löser det sig ju. ❤️ Just nu är det i alla fall som bäst. Igen.

Här och nu och oftast. När man tänker efter. Kram på er!!!

Ta-ta.
Anka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Det går utför, sa backhopparen.

Hilsen.

Jodå. Det gör det. Kanske inte för er, men jag märker det. Lite pö om pö. Kroppens förfall. Inte så att raset är nära på något sätt men……..några av er fattar. Ni som är i min ålder t ex och den kan vi ha en gissningstävlan om. Den som gissar rätt får köpa en ny villavagn och får 5. 000 extrakronor i rabatt. Gäller t o m den 20 januari. Några veckor till alltså.

Lite löst skinn. Eller langos. Same same but different.

Att nypa sig i armen, t ex. Det kan man ju göra ibland. Eller nypa sig på knäskålarna. Bara för att. Förr i tiden – då fick man knappt tag i skinnet utan det kom en massa hull med och nypet gick liksom tillbaka direkt. Ont gjorde det också. Nuförtiden, när jag nyper mig i armen, känner jag inte av att jag nyper mig, får tag i en massa dött skinn och nypet stannar liksom kvar. Jag kan cykla och handla och gå ut med grannens hund och nypet är i stort sett fortfarande kvar när jag kommer hem.

Shopping medan skinnet håller på sig.
Nypet var kvar efter veckohandlingen……

Inte någon imponerande elasticitet, alltså. Jag lider inte av detta och är inte sömnlös för det men noterar att det händer saker när tiden får gå. Näsan. Har den börjat växa? Töja sig? Eller? När jag var liten hade jag små söta näsborrar. Nu kan man stoppa in en morot i var borre utan att det stör. Ser dumt ut men de passar. Underarmarna…….som var ganska redigt fjuniga så att jag fick kamma dem och skämmas för dem som tonåring – var är de håren nu? Kalhygge. Tittar jag nedåt axeln och ner på mina överarmar, så är dom faktiskt fina och släta. Från den vinkeln. Så lyfter jag på dem och därunder hänger resten.

Mina bulor hänger UNDER. S k underhängsfett. Om man vänder på bilden så blir det mer likt min arm.

Oh well. Tur att jag kan ha roligt åt det. Ibland. Går an när man gör narr av sig själv. Fast ni dras väl inte med sådana funderingar. Troligen bara jag.

Idag har jag varit på Rebajas. Rea på spanska. Rea nr 2. Man kör olika kampanjer med prissänkningar i olika nivåer. Ville egentligen bara göra en marknadsanalys – eller hur…. – gå ut och in i affärer och kolla läget o priser. Vinterskor för när jag åker hem på villavagnsmässa i februari och en jeansjacka, kunde jag tänka mig – om det var röd lapp på och snyggt.

Blev det jeansjacka? Ja, 13 Euro och snygg. Vinterskor? Nej. Köpte en ansiktsmask istället. Så här sitter jag som galningen i Lammen Tystnar – Hannibal Lector – och försöker se ljuvlig ut. Går så där. Imorgon är en annan dag och då är jag mjuk och len i fejset. Bra start på dagen.

Hur kunde jag bli så här? Kostade 1.50 Euros och gör underverk. Ser det……..

Börjar vakna till liv rent mentalt. Har haft en hel del att tänka på det senaste och innan jag lägger alla saker i rätt fack i tankeskåpet, så måste jag grunna och vända och vrida. Tänka färdigt, liksom. Känner mig lite nyförlöst – jag är i o f s barnlös och har aldrig upplevt känslan – men det borde kännas skönt att ha ansträngt sig och lidit och sedan belönats med LYCKA. Jag har belönats med FRID. Det blir man glad av. Som ett magknip som gått över, en tandvärk som släppt, en dragkedja som äntligen gick igen på favoritjeansen.Det finns olika lyckor. I de småa. I det stora. Det gäller att ha ögon för dem.

Villavagnen väntar på besök……..ett tag kvar men ändå.

Det snickras och bankas i verksta´n hos Morgan Nyman AB.  Vår serie Resort är bara så cool och mångsidig. Den kan man få som man vill. En villavagn i trä.  Det får bli en sådan när vi byter vår villavagn. Snart dags, känner jag.

Nu bokas det för fullt på mina resor. Några platser kvar både i april 16-23 och i september 19 – 26.
Aprilresan är mitt i påsken – med allt prunkade, vindruvorna är små som knappnålar och det är skirt friskt i luften. Varmt men inte hett. I september kan vädret vara mycket varmare, poolen är varmare och man kan boka en vinskördardag med vintrampning, mat och dryckjom.  Beställ programmet HÄR

Picnic med magisk utsikt i Portugal och Douro!! 16- 23 april eller 19 – 26 september. Följ med!!!

Nä. Nu har masken torkat och jag sitter med torkat papper i ansiktet. Nu gäller det att bara pappret lossnar, när jag drar loss så att inte hela fejset åker med. Har bara sett på reklam hur folk sitter med pappersmasker på sig. Det var smidigt. Inget klet med cremer och svår bortsköljning, och sådant.

Jag är glad men tom. Lika bra att jag fyller kropp och hjärna med lite sova. Läget har infunnit sig. Klockan är nästan 1 miss i nassen.

Ljuset kommer åter. Hoppas ni får många soltimmar och frid i sinnet. Så mycket skönare för lilla själen.

Det varde ljus.

Låt oss bestämma att kommande vecka blir fantastisk. I det lilla. Många små lilla kan bli en stor. As you like it. Man kan ta storslam eller njuta lite varje dag.

Denna dagen – Ett Liv!!! I Bergen ovanför Marbella, Där är det högt och vackert!! Glädjehögt!!

Ta-ta,

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com