NU är hon väl ute och cyklar???

Hilsen.

Det är jag. Igen. Lördag ni vet.

Det regnar och blåser. Så jättebra. Öhöm. Fingers crossed. I alla fall att det regnar. Jordbruket behöver det. Inte jag. Men jag är inte världens centrum, så det är bara att stå tillbaka och vänta på bättre väder. Långt bak hittar ni mig. I princip osynlig även om jag gläfser ibland. Jag håller på att lära mig ÅTERHÅLLSAMHET. Går sådär. Mycket man ska pröva på i livet. Det KAN ju lyckas och då blir livet både stillsammare och billigare.
Jag ryser.

Inte någon större idé att putta ner fröer i krukorna, heller.  Händer inte mycket där ändå. Inget ovan jord, i alla fall. Mina gröna fingrar börja sakta men säkert tvina och bli ljusbeigerosa. Originalfärgen. Säkert vackert det också, men nog saknar jag stunderna med näsan i jorden. Oh well. Min tid skall åter varda.

Min svunna kärlek. I tacksamt minne bevarad. Kolonin.

Alltid tyckt om att idka fritidsminijordbruk. Inga tunnland – bara metrar – men ändå. Lyxodling helt enkelt. Hade t o m en kolonistuga en gång för länge sedan. Min älsklingsplats på jorden var det. Odlade allt och lite till. Ca 150 kvm tomt och liten stuga. Gällde att ligga i och hålla efter kirskålen – den och jag tävlade om gunsten.  Det gick jämnt ut, tror jag. Vi vann vartannat år. Att gräva i jorden och filura, flytta växer och peta ner fröer – I love it. Stress rinner av. Frustration likaså. Ilsketårar och sorgetårar landar i jorden och grödan gror. Rundgång.  Kretslopp. Nya krafter och glada tankar. I like.

Ett hatobjekt. Kirskål. Har prövat i sallad. Man måste pröva. Kommer inte att hända igen.

Herregud, det var tider det. Också. Har alltid arbetat MYCKET. Jättemycket. Alla möjliga jobb samtidigt. Förstår inte hur jag fick ihop det men det gjorde jag. Kostade säkert och som hundraåringen som ännu inte hoppat ut genom fönstret – kan man väl bara hoppas att rekylen blir mild. Milt skadefri. Har pressat mig hårt. Vissa gör det. Klagar inte – jag gjorde som jag ville. Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det har gått. Går fortfarande.

Man får hoppa så länge man kan! Albin visar hur.

Har fått frågan om jag ”gått i barndom” och sysslar med åldersnoja. Döden, döden, döden – som Astrid Lindgren myntade. Vad skall jag svara på det?

    1. Njae. Jag kåserar ju och levererar till varje lördag. Att driva med sig själv är lätt. Rumsrenare. Bättre att ha roligt på egen bekostnad än att ge sig på andra. Finns en igenkänningsfaktor som ingen kan ge sig på – eftersom någon ANNAN skämtar om sig själv.  Jag, alltså. Jag bjuder på det.  Finns outömliga mängder av små och stora händelser i en människas liv. I synnerhet när man levt ganska länge – vilket jag har – visar det sig. Om man tänker efter. Tänker gör jag. Ofta.
På första parkett när tillfälle gives. Stolen får man ställa fram själv, har jag fattat.

2. Njae. Framtiden har inte hänt än så jag MÅSTE hålla mig till dåtid och viss mån nutid. Förr var jag vildare än nu och när jag ser tillbaka så inser jag ju att jag faktiskt förändrats. Både utanpå och inuti. Herreminje. Titta på foton, minnas och visa? Mmmmm. Inte så utmanande som att lägga ut bilder på en 63-åring i rullskridskor och shorts – som en 29-åring. Förmildrande och förlåtande med en 29-åring som är passé än en äldre variant – med tanke på sociala mediers kranka klarhet. Jag skulle inte tåla det. Skyddar mig genom foton från förr. Jag skäms inte. Åldras med stil? Typ LADYLIKE? Det ordnar sig allt med det…..

Detta kunde jag DÅ. Detta ville jag DÅ. Nu KAN jag inte. Nu VILL jag inte. Hänger ihop ?

3. Jo. Tänker att det för vissa av oss kan vara välsignat – även om det kanske inte är nyttigt att gräva ner sig. Känner inte att jag gör det. Däremot är mitt livspussel inte slut och jag vill göra mer av det som är en go´ Annicka – för det gagnar alla – och mindre av det som är någon annan. Då är det bra att gå tillbaka och se över vad som drivit mig och vad som sänkt mig. 1 + 1 = ungefär 2. Kan i alla fall klart konstatera att jag INTE sålt min själ till hårdrocken – apropå boktiteln, som jag hittade på biblioteket häromdagen. Känns bra och äkta på något vis. Man skall vara sann mot sig själv.

Så kan det gå när man frågar om jag sysslar med åldersnoja. Svar direkt. Döm själva.Troligen gör jag det. Eller inte. Spelar roll? Människor gör mänskliga saker.  Jag gör som jag gör så blir det som det blir. Så länge jag inte trampar på någon annan av ren illvillighet – vilket inte skulle hända så länge jag har sinnet i behåll – så kör jag på med mina tankar om ditt och datt. Alltid någon som känner igen sig, har jag förstått………

Livet under uppfordrande lupp? Förmildrande miljö i en Harrogate VIllavagn. My favourite.

Livet kan gå från livsfilosofier till böckling macka – det vet jag bestämt. Som barn var fredagskvällar och lördagskvällar lite heliga. Familjen samlad och vi hade mys med god mat. Tacos var inte uppfunnet och Syrran påminde mig nyligen om att jag ofta lagade maten. 10 cm höga pizzor med champinjonstuvning var en variant…….Jag minns dem som sprödbakade och tunna men det gör inte hon…………….Fniss.

En favorit som fortfarande står sig är Böcklingmackan.  Jag har införlivat den hos oss och Maken tycker mycket om den. Också. Kanske ni? ”Lunchsmörgås”. Hittade receptet i mammas tummade receptpärm.
TIPS: Köp hel böckling och inte filén. En hel böckling räcker gott till 2 personer. I 2 dagar. Renare kött och saftigare. Ös på med rödbetorna. Åtminstone 4 dl. Futtigt annars.  Mer smör i smeten eller bred brödskivorna först med smör. Gottgottigottgott.
Eftersom det är fredagskväll när jag skriver detta, så kanske ni kan pröva i helgen? Eller inte.

Så säger jag godafton eller godmorgon eller helt enkelt VÄLKOMNA TILL MIN VÄRLD. Inget om resor i denna blogg. Bara lite om villavagnar – men kåseriet/krönikan/bloggen författas i en sådan. Ju. 

Maken har serverat mig en jordgubbsgin. Sippar långsamt. Snart blir det mat. Herr Janzon träder in i salen. Lite sill och kvällen är tillfyllest.

Kram på er. Det mesta löser sig – om ni nu tänker att det inte gör det. Lite tid, bara. Så brukar jag tänka när jag tvivlar på saker och ting. Oftast – löser det sig ju. ❤️ Just nu är det i alla fall som bäst. Igen.

Här och nu och oftast. När man tänker efter. Kram på er!!!

Ta-ta.
Anka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Färdtjänst, faktiskt.

Hilsen.

Livet är ett äventyr. Inte av sorgliga mått men rent äventyrligt, helt enkelt.

Just nu sitter jag i vår husvagn i den stora skogen.  Skall bara skriva det sista på mina betraktelser av livet. Då lägger internet ned. Raklång nedläggning. Nästan.  Låååångsamt. Jättelångsamt. Att ladda upp foton tar en evighet. Det blir som det blir med det som blir, helt enkelt. Tänker på en kompis från förr – från Turkiet. Jobbade på oljeplattformar och tjänade multum. Han berättade att hans flickvän skrev brev till honom ofta och att han tyckte det var så jobbigt att läsa allt hon skrev. ”Annicka – hon skriver så låååååångsamt, så lååååångsamt och jag orkar inte läsa”.  Precis så långsam är internethastigheten kväll  – som hennes låååååångsamma brev…….. Tror jag kommer att bli tossig – så det blir nog ingen jättelång krönika. Kanske blir ni glada.

I ett hus vid skogens slut……

Skulle ge oss iväg i veckan och uppleva lite Mora- och Värmlandskänslor med bil och husvagn. Vi pussade villavagnen vår, vattnade alla blomkruksblommoroch drog ut på landets vägar.

Dryga 30 mil och så var det dags att ta in för att softa. Vi sladdar in på en garageuppfart och ställer upp husvagnen enligt konstens regler. Observera – vi känner ägarna väl. Jätteväl . Vi är jättenära släkt <3 . Vi har inte för vana att slajda upp på vilka garageuppfarter som helst, bara så att ni inte är oroliga och fr o m imorgon blockerar alla uppfarter. Inte för vår skull.

Nåväl. Iväg på ett litet ärende. Nope. Knappt att motorn gick runt.
Inga varningslampor har lyst på panelen.  Däremot har startmotorn KNAPPT kommit igång de senaste dagarna. Hmmm. Har ibland låtit lite nnnjjjjjjöaaaaack vid start.  Förnekelse. Lite laddning och så har det fixat sig.  Oh well. Leta, leta, leta efter någon som säljer bilbatterier sent en onsdag i semestertider.

En gång hade jag en bilverkstad. Faktiskt.

Jag har gamla kontakter/vänner sedan tidigare – från verkstadsvärlden och ringer dem. Inget svar. Ger mig inte. Skickar mail. Får svar. Affären stängd men visst hjälper de mig.  Vi tar oss dit och byter batteri. Jovars. 2 stycken. Jättedyra. JÄTTEDYRA. Många tusen men generös rabatt – for old times´ sake.  Tack TH Pettersson. Ni är bäst!

Tillbaka till garageuppfarten. Invänta morgondag och jaga verkstad. Måste ju fixa att generatorn inte laddar. I alla fall. Det går ingen nöd på någon som bor i en husvagn av senaste modell. Finns både TV, wifi och handdukstork. Inget lidande.

Morgon gryr. Samtal till verkstad. Semester. Nytt samtal till annan verkstad.  Stängt för semester.  Leta, leta. Semesterstängt. Såklart. Alla måste ha semester men NÅGON måste väl jobba?
Maken ringer en kär vän och får ovärderlig hjälp. Lots till verkstad som har öppet ( och får förtur – gulletack ). Får lånebil. Hur bra kan det bli? Generator beställs och kommer om 5 dagar…….. Ojdå.
Adjö Mora. Adjö Värmland. Goddag kära syrran i kolonistugan. Kaffe och glass och solsken på hennes veranda. Gött.

Ny dag. Nya möjligheter. Här sitter vi och har fått erbjudande om lånebil som kan dra vår tunga husvagn. 2000 kg och E-körkort. Vi får se. Vi får se.
Spänningen är OLIIIIIDLIG.

Superhurra. Applåder och tacksamhet. Det funkade och vi seglade iväg – försenade men vem har bråttom? Egentligen.

hands-1939895__480

Vad kan man lära sig av detta?
Förutom att man skall kontrollera laddning och inte låtsas som om det regnar – för det gör det inte. Jo – att vänner är det bästa att HA och att VARA. Man kan hjälpa varandra på vägen både till Mora och Värmland och i livet i allmänhet.  Go´a, go´a vänner. Tack, tack, tack. Ni får tillbaka. Whenever.

I veckan har Morgan Nyman AB haft visning på sitt nya villavagnsområde på Breviks Camping i Skaraborg. En såld direkt och flera på gång. En så vansinnigt vacker plats i den finaste svenska miljö man kan tänka sig. Badplats nära och a view to die for, som man säger. Hoppas att flera av er – som kan och vill- tar chansen! Sådana här platser växer inte på trä´n – däremot väldigt nära……Så mycket hus och njutning för så förhållandevis lite pengar!  Platsen arrenderar man och man köper villavagnen. Vatten och avlopp ingår i arrendet. 3 rum o kök på 32 kvm och stor träveranda. Bara att slå sig ned och njuta. Inte mycket att tveka på, som de paret sa som köpte villavagn nummer 1. Vi sa detsamma när vi köpte vår villavagn – på en camping i Skåne. Inte mycket att fundera på. Vi tittade på lördagen , sedan tittade vi på varandra, sedan tittade vi på Morgan Nyman och sedan skrev på måndagen. Inte ångrat. Passar perfekt för vår livsstil.

Villavagnar från Morgan Nyman AB på Breviks Camping.

Nu börjar det brinna i knutarna inför de 2 resorna med unnadigresan.se till Portugal nu i september. 4 – 11 september och sedan 14 – 21 september. Jag åker ner i slutet av augusti och går igenom alla detaljer igen – så att allt blir som jag vill.  Besöker vingårdarna, hotellen, trampar alla gator upp och ned i Porto och pluggar det jag tror jag behöver kunna. JÄTTEBRA vill jag att det skall bli, helt enkelt.

Unnadigresan trampar vin.

Det är vinskördartider i september – för det mesta. Det beror på hur vädret har varit fram till mognad. Förra året var det i slutet av augusti redan.  I år ser det ut som om det blir vinskörd i mitten av september. Då har jag ordnat så att det blir möjligt att skörda vin och trampa vin. En fantastiskt upplevelse. En heldag ihop med lokala vinarbetare. Vi hjälper till att plocka de välkända Dourodruvorna. Vi serveras en typisk vinskördarlunch från denna trakt och på eftermiddagen blir det möjligt att vara med och trampa vin enligt gammal tradition. Maskiner kan inte klara detta eftersom de gör sönder skinnen på vindruvorna och de vill man INTE. Däremot fixar fötterna det – i rörelsemönster och traditionellt ihop med sång. Jag vet vad ni tänker. Gör inte det….. Visst låter det häftigt?  Jag kan tyvärr inte portugisiska men jag kan nynna på vilket språk som helst. Ni också, väl?

Man kan gott unna sig en resa

Årets resor är slutsålda men det finns chans nästa år. Anmäl intresse HÄR så hör jag av mig om detaljer.  En upplevelse utöver det vanliga!

Ett glas vin, helt enkelt.

 
Det är dags att nana kudden. Igen.  Internettet har varit gulligt ikväll, trots allt. Det tar sin lilla tid att ladda, men vem har bråttom? Egentligen? Jag skall inte upp och jobba skift imorgon, så då funkar det ju. Vet en del om det – så jag njuter varje gång jag tänker på att jag slipper. Life is good.

Natti natti och godmorgon. As you like it.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com