Hålleri – hållerav – hållerut – hållerom.

Hilsen.

Tystnad råder i huset. Luftvärmepumpen andas lågt. Sitter i min fåtölj med gosemorgonrocken på, datorn i knät och håret i oklädsam rufs. Så som jag är skapad. Vad kan man vänta sig annat än det som är? Mats sover – i alla fall är han ömt instängd i sovrummet. Han kan få ha lite lugn och ro.

Piffet får komma lite senare.  T o m för mig skulle det kännas överkurs att truta på läppstift nu. Klockan är ju bara barnet och barn ska inte ha smink. Det är min bestämda uppfattning. Halv 5 närmare bestämt.

Hålleri.

Jo, det måste man. Hålla i sig. Livets lilla horisont krympte väsentligt i o m covid-19. En vansinnig tur att jag ( för det mesta  eller i alla fall ofta ) kan vara glad åt mycket – medan det pågår. Alla resor. Alla möten. Alla galna planer. All glädje. Det är roligare att vara glad – för man blir glad åt bara det faktum att man är glad. Helt enkelt. Glädje föder glädje.

Wild and crazy
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?

Friska och krya. Livet rullar på ändå. Lite på vänt men det pågår i alla fall. Man får ha hittepåtankar om saker och ting. Alltså – föreställa sig hur det blir när den här vedervärdiga pandemin är över. Hur bra det kan bli. Ändå. Nytt väntar. I alla fall för oss – i denna världen. I andra delar av världen har man inte bara en pandemi att genomleva – där krigas och våldförs det DESSUTOM. Något att värdera i gnälliga stunder. Man får tänka till lite allt emellanåt. Det gör jag. In emellan emellanåt OCKSÅ – och DET kan blir lite för mycket. Tro mig.

Hållerav.

Så många. Så tydligt det blir när man inte kan ses. Vilken tur att man får och kan älska någon och några. Och många. Älska på olika sätt men ändå känna kärlek. Fyttirackar´n om man inte kunde känna kärlek!! Så vedervärdigt!! Om man inte hade förmågan att bry sig om andra. Känna empati. Vilja göra bra för andra. Känns så fantastiskt härligt att ha många gamla och nära vänner. Inte bara gamla i ålder ( förlåt alla ) – utan i TID bakåt. Känt varandra länge. Vet vilka vi är och varför. Vet att man kan ringa mitt i natten om det skulle behövas och då finns ni där – samma som jag finns för er. Inte så dumt att tänka på ibland. Bli nu inte oroliga – jag har nästan telefonskräck och ringer sällan – så sov ni på. Ingen fara.

Vintrampartag i Douro
Då var vi nära varandra. Då gällde inte ansiktsmask eller badskor……

Hållerut.

Jodå. Håller ut. Alldeles för lite rörelse – trots alla mina löften och promenader.  Så magen håller sig mer utåt än inåt. Dumt. Varför gör man saker mot bättre vetande? Varför äter man upp den sista sleven makaroner – fastän man är mätt. Man och man, förresten. Jag är jag och kvinna. Inte man. Erkänn. Så……….varför äter kvinna mer än hon egentligen orkar? Varför äter hon en god liten bulle till kaffet – ljuvlig och gräddig lakritsglass till kaffet? Varför tar hon en extramacka – hård – fast utan smör ( lurar mig själv, såklart ) och hyvlar på ost i lass – för att det är lika bra att göra slut på osten innan den blir tråkig. Så gör kvinna.

Köksbestyr i villavagnen
Mat o mat o mat o mat.
Åsna
Dum på riktigt. Jag. Inte åsnan. Elakt förtal.

En annan som håller ut är gåsen på vårt tak. Nu har den snart spatserat klart kan ni veta. Den väsnas och klampar runt och har gjort så alltsedan jag började skriva mina rader. Nu har jag fått nog. Den kommer strax att bli varse det. Den kan bege sig till någon annans tak. Lorta ner och ställa till det.  Nu skall jag bara avbryta lite och gå ut och leka fågelskrämma. Inget läppstift på så det blir inga problem.

Le petit canard
Fick jag av en kund från Toyota – som sedan blev en kär vän. Hon köpte en grön Toyota som hon kallade för Le Petit Canard

Så. Gåsen är väck. Tittade frågande på mig men fann sig i stunden och flög iväg. Kvackande i vild flax. Förresten – kvackar gäss eller vad heter det? Bräker gör det inte – de vet jag. Inte gnäggar heller. Kacklar gör de definitivt inte. Oavsett. Gås borta så Anka är nöjd.

Hållerom.

Det saknar jag så vansinnigt mycket. Att inte få krama om. Virtuella möten i all ära men det kan aldrig ersätta fysiska träffar – även om jag tycker det är ett fantastiskt substitut i dessa tider. Man kan ju i alla fall SE varandra och prata med varandra i verkliga livet. I realtid. Så mycket värt men så vill man ju liksom klappa på. Känna kontakt.

Vara nära vill jag ju.

Märkliga stunder när man träffar grannar t ex – som man inte sett på hur länge som helst – och så ler man knasigt och vinkar tafatt och säger ”corona” – fast man egentligen skulle vilja springa fram och krama om innerligt och visa hur jätteglad man ( kvinna ) är att träffa dem? Jag brukar gosa med dem rygg mot rygg. Det KAN bara inte smitta då.

Vänner
Vill vara nära

Har inte träffat familjen på evigheter. Tokigt faktiskt. Detta vill jag inte alls. Måste ske något snart. Jag står liksom inte ut. Tiden går och vi hoppas liksom på att bli fria att göra det. Längtar. Efter att ha levt igenom total karantän i Spanien i nästan 4 veckor – så vet man att uppskatta att få röra sig utanför de 4 väggarna. Ändå. Kunna ta promenader. Göra saker med avstånd och omsorg om andra – men ändå göra dem. Åker inte buss, åker inte tåg, handlar med munskydd och handskar. Tvättar och tvättar händerna. Oh well.

Unnadigresan.

Den lever. Oh, fröjd och tackom och lovom- som pastor Jansson skulle sagt. En pärs utan dess like. Att vara i ett vakuum och inte kunna ta mått och steg. Att BEHÖVA ta steg men inte kunna eller veta. Att sitta så på vänt och inte förstå hur man ska agera. Alla ageranden kostar pengar och kan sätta mina resenärer och mig på pottan. Där vill ingen sitta – vi har kommit förbi det stadiet i vår utveckling 🙂 . Inte på något sätt ensam om detta – I know – men det gör inte min oro mindre betydelsefull.  Nu andas jag i alla fall ut. Kroppen känns lättare – och det är ju alltid uppskattat. Blink-blink. Allt klart från mina leverantörer i Portugal – och om UD inte misstycker – så åker vi i september och oktober. I am back.

Utsikt över Douro
Picnic med utsikt över Douro i Portugal

Villavagnshelg.

Grottbyn på söndag. För mig.

Nu är där snart slutsålt. Grönt och skönt och avkopplande i fagra Skåne. Kollegerna tar hand om Norje Boke i Blekinge. Klicka här ! Ny villavagnspark där. Fantastiskt läge. Otroligt vackert. Ligger vid havet.

Slutkläm.

It ain´t over ´til it´s over. Som de säger på annat språk. Lite förändring blir det framöver. Villavagnsbloggen kommer så småningom att renodlas lite mer. Mindre Annicka och mer villavagnsliv. Fast skrivet av Annicka Villavagnspassionistan. Just själva jag/mig/mitt kommer på en egen sida – som skall heta Ekengrenskan.nu.

Det är i alla fall det jag jobbar på. Arbetar och bygger en egen hemsida nu. Spännande och roligt. Går en kurs hos www.evasynnergren.com.
Väl investerad tid. Rekommenderas. Ni kommer att märka när det sker. Man måste utvecklas och utveckla – det tycker jag om.

Man kan inte ligga på latsidan när man lär sig att skapa en hemsida med finesser. Lottie. Min älskling. Då.

Så klämtar klockan snart 8. Just nu har jag radiotystnad för att kunna koncentrera mig – men snart går radion på. Lite mysig lördagsmorgon. Kanske blir det lite Dr Phil på någon play-kanal. Han kan få hålla på en stund i etern. Kräver inget av mig. Bara att få sitta och lyssna.

Kopplar av.
Bara koppla av en stund

Må gott alla. Önskar er det bästa av det mesta eller det mesta av det bästa. Må ni ha mysiga stunder. Själv skall jag ge mig ut på jakt. Igen. Just nu har vi duvslag på taket. Tycker om fåglar. På andras tak. Inte på vårt. Live and let live – brukar jag predika. Gäller inte lortsläppande fåglar på vårt tak.

I övrigt tycker jag det är ett fint sätt att se på saker……. Lev och låt leva. Visst låter det fint? Gäller att leva så också. Gäller inte gäss och duvor på tak i Skåne. Annars så………….allt är väl i min värld. Önskar er detsamma. I er värld. Vår värld.

Ta-ta.
Anka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

San Juan. INTE Don Juan.

Hilsen.

Önskedröm. Midsommardagen lägger sin varsamma hand över oss. Solen glittrar i sjön och sprider sitt generösa diamantregn över nejden. Lugn och frid.

Eller inte. Troligen spöregn och kallt och på sjön går det gäss. Ovanpå den vita och skira midsommarklänningen har vi yllkofta och för liten regnjacka. Den har krympt i torkan. På den piffade frisyren drar vi på en syd-sydväst. Man vill ju inte förstöra frisyren. Heller.  Vi sitter inomhus. De högklackade skorna står kvar i garderoben – och de små grodorna har kvackat klart och hoppat hem. Det är ju så det är. Lika spännande varje år. The same procedure as last year, James……Ingen idé att bli depressiv. Som att vara förbaskad på att regnet är vått eller att snön är kall. Midsommar är midsommar

potatoes-1458569__480
Fäskpotatis i Midsomer

Ibland undrar jag om Morden i Midsomer är inspirerade av svenskt midsommarväder. Ni fattar. Midsommartiden är alldeles underbar men vi lever på hoppet – annars skulle vi inte stå ut. Dessutom – så mycket sommar som vi haft hittills – det är tacksamt! Man får var lite förnöjsam, eller hur? Lätt att bli fartblind.

Same procedure as last year, Ma´m?  Same procedure as EVERY year, James!

Förra sommaren i Skåne var bland den sämsta i mannaminne. Med ett sålt hus, mindre kostnader och ett annat liv än förr – så har vi möjligheten att ”go with the flow”. Vara spontana om tillfälle därtill erbjuds. Det blåste på längden och tvären samtidigt och som grädde på moset – regn i spiral.  Vi tittade på varandra, låste villavagnen och drog till Costa del Sol, Marbella. Med villavagnen strategiskt placerad på Söderslätt i Skåne – då bor man nära Malmö – det nära till Kastrup – och därifrån går det flera flyg till Málaga. Man kan hitta superbilliga biljetter om man är följsam.

Man kan päsa gott

2 veckor med strålande sol blev det. 32 c i poolen och 35 c i skuggan. Det går an. Inte så att vi skulle vilja ha det så varmt året runt – man ORKAR ju ingenting! Det blir mañana av det, helt enkelt. Förstår precis varför man har siesta! Omöjligt att köra svensk effektivitet i den fuktiga värmen.

I Spanien firar man också Midsommarafton. La Noche de San Juan. Ingen liten inlagd sill, där inte!!  Att vara med på en FIESTA – av i stort sett vilken anledning det vara må – är fantastiskt roligt och intressant!! Så mycket glädje – från alla generationer. Här är inga tonåringar rädda för att klä ut sig till bananer eller Mowgli – om det krävs för festivalen. Man bara gör, är och har kul.

Bonfires. Reningsceremoni. En tradition som blivit mer en folkfest än något ålderdomligt hokus-pokus

Det är på kvällen man firar. På alla stränder utmed kusten bygger man upp eldar. På kvällen tänds de. Ett häftigt skådespel att se. Enligt traditionen skall man hoppa 3 gånger över elden. Elden renar och de problem man har bränns upp, är tanken. ( Jag glömde hoppa så jag har lite att ta tag i, om man säger.)

Bartendern med keps i full swing! Snyggo till höger dansar latino med en dam. Höftgung och rytm – vill jag lova.

I alla fall: Vid 12-slaget sker den stora invasionen ut i vattnet – då skall man enligt traditionen bada sina fötter och tvätta ansiktet för att bli fri från onda andar, få tur och evig ungdom.(Jag sprang upp och ned ur havet 11 ggr .) Några säger att man dessutom skall gå baklänges i vattnet, för att förstärka själva reningen.  Andra säger att man skall skriva ner 3 saker man inte vill ha i sitt liv och slänga lappen i brasan.  Lika bra att göra allt, eller hur?  Just vid 12-slaget startar fyrverkerierna och festen med dans och mat fortsätter till morgonen gryr. Vissa städer häver campingförbudet på stranden just vid San Juan – eftersom det är en riktig familjehögtid med mat, dryck och samvaro över alla generationer. Vissa samhällen utmed kusten bygger stora kreationer föreställande gubbar och företeelser. som de sedan bränner ner vid 12-slaget.  Inte våldsamt, inte politiskt – bara traditioner vid liv

 

Kärt midsommarfirande hos granne innan strandhugg

San Juan handlar om förändring. Natt och dag, eld och vatten. Elden renar, vattnet läker, friskar upp och föryngrar. Det låter fantastiskt och ÄR en riktigt häftig upplevelse att delta i. Alltid nyttigt att lära sig seder och bruk från andra kulturer. Precis som besökare här tycker vårt Midsommarfirande är helt fantastiskt. Man behöver inte anamma allt – men att rucka lite på sina gränser är inte fel. Tycker jag.

Vi har haft barnbarn på besök. Alltid livgivande. Vattenkrig är kul. De har försökt lära mig ”flossa” – en ny sorts rörelse där armarna går åt olika håll samtidigt som kroppen skall gunga motsols. Jag har en del kvar att öva på. Just nu är jag inne på höger armsväng. Höften skall befinna sig på annan plats i rummet – nämligen tvärsöver. Återkommer om detta.

 

Ingen aning hur mycket ni orkar läsa – det får jag aldrig veta men tänkte att när vi nu ändå är inne i andra kulturer och rumsterar runt – så kunde kanske en inspirationsfilm från Portugal och Dourofloden komma väl till pass.  I september gör jag 2 resor till Dorurofloden med tema naturupplevelser, mat, vin och gemyt. Denna film är en liten aptitretare. Septemberresorna är fullbokade redan – men i oktober finns möjlighet till 6 platser om ni vill hänga på. Dessa platser finns inte med på hemsidan www.unnadigresan.se men kan planeras in – om ni hugger. Annars får ni raskt skriva upp er till nästa års arrangemang, alltså 2019. Platserna tar slut fort. Maila mig HÄR iför intresseanmälan ( Ej bindande, såklart )

28152adb14d3262aeaee00cc1b7e4b3538cfc74bde31e5fd273512fce4aba017
Var snäll.

Så var det väl inte mer då.  Bara försöka vara så bra och snäll som man kan. Tror det blir bäst så. Inte lägga sig platt för allt – men sila myggen från elefanterna. Vad är värt vad, liksom? I det stora hela? Om man tänker efter. Den läxan får man väl traggla med hela livet. Perfekt är inte längre målet. Så gott man kan räcker till. Inte lat. Inte hysterisk.  Bara så bra och snälll man kan.

Leven väl. Hörs nästa lördag.

Annicka

www.unnadigresan.se
www.villavagnar.com
www.villavagnsbloggen.se
Defigit AB Den Passionerade Lilla Resebyrån