NU är hon väl ute och cyklar???

Hilsen.

Det är jag. Igen. Lördag ni vet.

Det regnar och blåser. Så jättebra. Öhöm. Fingers crossed. I alla fall att det regnar. Jordbruket behöver det. Inte jag. Men jag är inte världens centrum, så det är bara att stå tillbaka och vänta på bättre väder. Långt bak hittar ni mig. I princip osynlig även om jag gläfser ibland. Jag håller på att lära mig ÅTERHÅLLSAMHET. Går sådär. Mycket man ska pröva på i livet. Det KAN ju lyckas och då blir livet både stillsammare och billigare.
Jag ryser.

Inte någon större idé att putta ner fröer i krukorna, heller.  Händer inte mycket där ändå. Inget ovan jord, i alla fall. Mina gröna fingrar börja sakta men säkert tvina och bli ljusbeigerosa. Originalfärgen. Säkert vackert det också, men nog saknar jag stunderna med näsan i jorden. Oh well. Min tid skall åter varda.

Min svunna kärlek. I tacksamt minne bevarad. Kolonin.

Alltid tyckt om att idka fritidsminijordbruk. Inga tunnland – bara metrar – men ändå. Lyxodling helt enkelt. Hade t o m en kolonistuga en gång för länge sedan. Min älsklingsplats på jorden var det. Odlade allt och lite till. Ca 150 kvm tomt och liten stuga. Gällde att ligga i och hålla efter kirskålen – den och jag tävlade om gunsten.  Det gick jämnt ut, tror jag. Vi vann vartannat år. Att gräva i jorden och filura, flytta växer och peta ner fröer – I love it. Stress rinner av. Frustration likaså. Ilsketårar och sorgetårar landar i jorden och grödan gror. Rundgång.  Kretslopp. Nya krafter och glada tankar. I like.

Ett hatobjekt. Kirskål. Har prövat i sallad. Man måste pröva. Kommer inte att hända igen.

Herregud, det var tider det. Också. Har alltid arbetat MYCKET. Jättemycket. Alla möjliga jobb samtidigt. Förstår inte hur jag fick ihop det men det gjorde jag. Kostade säkert och som hundraåringen som ännu inte hoppat ut genom fönstret – kan man väl bara hoppas att rekylen blir mild. Milt skadefri. Har pressat mig hårt. Vissa gör det. Klagar inte – jag gjorde som jag ville. Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det har gått. Går fortfarande.

Man får hoppa så länge man kan! Albin visar hur.

Har fått frågan om jag ”gått i barndom” och sysslar med åldersnoja. Döden, döden, döden – som Astrid Lindgren myntade. Vad skall jag svara på det?

    1. Njae. Jag kåserar ju och levererar till varje lördag. Att driva med sig själv är lätt. Rumsrenare. Bättre att ha roligt på egen bekostnad än att ge sig på andra. Finns en igenkänningsfaktor som ingen kan ge sig på – eftersom någon ANNAN skämtar om sig själv.  Jag, alltså. Jag bjuder på det.  Finns outömliga mängder av små och stora händelser i en människas liv. I synnerhet när man levt ganska länge – vilket jag har – visar det sig. Om man tänker efter. Tänker gör jag. Ofta.
På första parkett när tillfälle gives. Stolen får man ställa fram själv, har jag fattat.

2. Njae. Framtiden har inte hänt än så jag MÅSTE hålla mig till dåtid och viss mån nutid. Förr var jag vildare än nu och när jag ser tillbaka så inser jag ju att jag faktiskt förändrats. Både utanpå och inuti. Herreminje. Titta på foton, minnas och visa? Mmmmm. Inte så utmanande som att lägga ut bilder på en 63-åring i rullskridskor och shorts – som en 29-åring. Förmildrande och förlåtande med en 29-åring som är passé än en äldre variant – med tanke på sociala mediers kranka klarhet. Jag skulle inte tåla det. Skyddar mig genom foton från förr. Jag skäms inte. Åldras med stil? Typ LADYLIKE? Det ordnar sig allt med det…..

Detta kunde jag DÅ. Detta ville jag DÅ. Nu KAN jag inte. Nu VILL jag inte. Hänger ihop ?

3. Jo. Tänker att det för vissa av oss kan vara välsignat – även om det kanske inte är nyttigt att gräva ner sig. Känner inte att jag gör det. Däremot är mitt livspussel inte slut och jag vill göra mer av det som är en go´ Annicka – för det gagnar alla – och mindre av det som är någon annan. Då är det bra att gå tillbaka och se över vad som drivit mig och vad som sänkt mig. 1 + 1 = ungefär 2. Kan i alla fall klart konstatera att jag INTE sålt min själ till hårdrocken – apropå boktiteln, som jag hittade på biblioteket häromdagen. Känns bra och äkta på något vis. Man skall vara sann mot sig själv.

Så kan det gå när man frågar om jag sysslar med åldersnoja. Svar direkt. Döm själva.Troligen gör jag det. Eller inte. Spelar roll? Människor gör mänskliga saker.  Jag gör som jag gör så blir det som det blir. Så länge jag inte trampar på någon annan av ren illvillighet – vilket inte skulle hända så länge jag har sinnet i behåll – så kör jag på med mina tankar om ditt och datt. Alltid någon som känner igen sig, har jag förstått………

Livet under uppfordrande lupp? Förmildrande miljö i en Harrogate VIllavagn. My favourite.

Livet kan gå från livsfilosofier till böckling macka – det vet jag bestämt. Som barn var fredagskvällar och lördagskvällar lite heliga. Familjen samlad och vi hade mys med god mat. Tacos var inte uppfunnet och Syrran påminde mig nyligen om att jag ofta lagade maten. 10 cm höga pizzor med champinjonstuvning var en variant…….Jag minns dem som sprödbakade och tunna men det gör inte hon…………….Fniss.

En favorit som fortfarande står sig är Böcklingmackan.  Jag har införlivat den hos oss och Maken tycker mycket om den. Också. Kanske ni? ”Lunchsmörgås”. Hittade receptet i mammas tummade receptpärm.
TIPS: Köp hel böckling och inte filén. En hel böckling räcker gott till 2 personer. I 2 dagar. Renare kött och saftigare. Ös på med rödbetorna. Åtminstone 4 dl. Futtigt annars.  Mer smör i smeten eller bred brödskivorna först med smör. Gottgottigottgott.
Eftersom det är fredagskväll när jag skriver detta, så kanske ni kan pröva i helgen? Eller inte.

Så säger jag godafton eller godmorgon eller helt enkelt VÄLKOMNA TILL MIN VÄRLD. Inget om resor i denna blogg. Bara lite om villavagnar – men kåseriet/krönikan/bloggen författas i en sådan. Ju. 

Maken har serverat mig en jordgubbsgin. Sippar långsamt. Snart blir det mat. Herr Janzon träder in i salen. Lite sill och kvällen är tillfyllest.

Kram på er. Det mesta löser sig – om ni nu tänker att det inte gör det. Lite tid, bara. Så brukar jag tänka när jag tvivlar på saker och ting. Oftast – löser det sig ju. ❤️ Just nu är det i alla fall som bäst. Igen.

Här och nu och oftast. När man tänker efter. Kram på er!!!

Ta-ta.
Anka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Högt över havet – in emot land…….

Hilsen.

Tänker på min mormor. En av våra mostrar var mycket före sin tid och utbildade sig till Röda Kors-sjuksköterska. Född före 1920, så ni förstår kanske. Var i Korea 1953 under kriget där och föll för sin amerikanske soldat. Det var stort då, på den tiden. Att skaffa sig en hög utbildning, att resa och att gifta sig med en utlänning och sedan flytta till USA.

I vilket fall – hon var en populär och social kvinna och hade många uppvaktare. Det tyckte mormor var onödigt. Då sa mormor till moster att ” Du far och flyger över alla blomster och till slut landar du i en komocka ”. Inte vara glad i onödan. Lilla mormor.

Gamla tider. Lille Far til höger.

På mina resor i Dourodalen nyligen flög vi – men vi landade precis där vi skulle – på flygplatsen i Vila Reál. Inga komockor där inte, så mormors visdomsord stämmer inte. Hon hade många hyss för sig – mormor. ” Sådan är livet när kjolen är randig! Okej…………….?
De av mina resenärer som ville – samt även jag – kunde hänga med på en flygtur på ca 35 minuter. En och en i ett 2-manna plan. Vilken fantastisk upplevelse. Att se detta landskap från ovan – alla fantastiska mönster de olika vinodlingarna bildade – mäktigheten i denna natur och del av världen.

Snart take-off. Skall bara tråckla in denna kropp först. Smidigt. Not.

Jag lider av svindel – svår sådan – men jag tvekade inte ett ögonblick och jag kände ingen rädsla – well, bara den vanliga när man flyger – måtte det gå bra. Ville mer än jag var rädd – det är en bra taktik. Den funkar på mig. Kändes inte obehagligt över huvudtaget. Konstigt. Tror dock att om botten på planet hade varit genomskinlig – då KANSKE jag hade darrat.
Vilka saker man få vara med om – om man vågar. Både på ont och gott, förståss. Mest gott, if you ask me.

Ett villavagnskvarter i oktober.

Håller på och packar och packar ur. Vad skall med – vad skall inte med till solens land. Försöker rensa ut det som finns i skåpen och äta upp allt i frysen. Tror det räcker med pasta nu. Urk. Inte lämna livsmedel kvar – i största möjliga mån. Faktum är att ALLT som man vill ha från det svenska skafferiet – det finns att köpa på Solkusten. Jag brukar laga både kålpudding och ärtsoppa, bruna bönor med fläsk osv osv. Ibland blir längtan stor.  Det är lite dyrare – men å andra sidan är övervikt ( för resväskan, alltså  ) också dyrt. Man lär sig för varje år. Jodå, vi äter spansk mat och handlar på marknaden – ett infernaliskt roligt nöje, tycker jag. Jag tycker MYCKET om att laga mat, så alla möjligheter finns att spinna loss. Maken äter frivilligt, så jag fortsätter att veva i grytorna. Restaurangernas pommes frites kan vi låta bli.

Advent i solens land. 20 c på julafton. Ute.

Brukar fira julen under 1 dag där. Kanske 2. Då fläskar vi på med hembakat vörtbröd, lussekatter, kokt skinka, brunkål, köttbullar, Janssons Frestelse och sill. Glögg ibland och julmust ibland. Sedan är det över. Julen är barnens högtid och det blir mindre och mindre viktigt att överdimensionera med prylar. Efter ”den stora utrensningen” för 2 år sedan, så är vi försiktigare med att dra på oss saker. Ibland åker jag dit – men för det mesta tänker jag efter. Nästan. I princip. En balans mellan att ha det så där fint som man vill – men ändå inte en massa filijoxer som skall sparas och plocka undan – helt enkelt för att det inte finns plats! För upplevelser finns det plats och det är det vi satsar på.

Kväll i villavagnen tillsammans med en ofrivilligt synlig fot och popcorn.

Sitter och njuter, samtidigt som jag skriver. Det är mysigt i vår villavagn. Inte alla som kan njuta av sina stunder. Jag kan. Ofta. Inte allt går min väg. Mycket kamp är det in emellan – men jag tycks vara välsignad med ett sjuhelsikesjäklaranamma och god hälsa. Som jag vet, i alla fall. Det är värt att uppskatta och tänka på. Tack.

En fjäril gör ingen sommar. De kom i september.

Lite skönt att långsamt tona ner inför vinterförvaringen. Det är som om jag blivit lugnare – fastän jag har mycket lurv i benen ändå. Sådant där lurv som måste få utlopp. Tycker däremot INTE om att onödigstressa. Liksom att jaga utan att det behövs. Att vara oförberedd och stressa runt ” att sno som en arger hund i en benhög ”( mormor ). Att jobba fort är inte samma sak som att stressa. Det är som skillnad, som man säger i Mora. Tror jag. I Östnor.

Konstverk. Konstigt verk – hur blev den sådan?

Härligt att se skiftningarna i naturen. Det lugna tempot. Såklart hjälper vädret till. Vem njuter inte av solskenet? Hade det regnat småspik hela tiden – då hade min skönsång inte varit likadan. Regn och tvärvind och kallt – fy.

Glöm inte att fundera på om ni skall hänga på till Portugal nästa år. 16-23 april och 19-26 september . Bara så att ni vet och är ute i tid. Max 8 personer per gång. www.unnadigresan.se

Brittsommaren omfamnar många av oss. Hoppas att solen skiner på er alla och fyller era sinnen med goda tankar. Kanske får ni för er att överraska någon med något? En vetefläta, ett kilo äpplen eller en påse bilar – vad vet jag?

Kanske blir det Pågatåget in till Malmö imorgon. Lufsa runt lite njuta. Om solen skiner, förståss. Blir det regn syr jag en klänning.

Ta-ta.
Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Den näsan skulle man haft.

Hilsen.

Veckan som varit har inte varit svalare. Alls. Det är helt otroligt vad värmen gasar på!!! Detta är vi inte vana vid, den saken är biff. För egen del tycker jag om det – men inser såklart orsak och verkan.  Solen är en maktfaktor. Den styr över våra liv. Gör dagarna till paradisdagar eller rena infernon. Det är skillnad på energin och lyckan på våra badstränder nu – och kaoset i våra brinnande skogar. Någonstans en nyttig lärdom – att vara varse och förstå sårbarheten i vårt samhälle.

Gul som solen.

Veckan har innehållit en liten födelsedag. Den kom och den gick. Lycka att få fylla år. Det är roligt att leva – då får man se hur det går <3 !

Tårtbristen löser man lätt.

Har börjat intressera mig för historia. Kan inte påstå att jag kommer ihåg så mycket från skoltiden – det var ju några timmar eller sekel sedan. Kommer bara ihåg fragment egentligen men har liksom ingen kontroll över historieflödet i ett tidsperspektiv. Vilket kom först? Minns Karl den XII, digerdöden, 30-åriga kriget, präster, borgare och bönder, idel ädel adel och så snapphanarna. Ungefär så. När och hur och varför har jag tappat.

Det är ju kanon!

Blev bjuden på en fantastisk föredragskväll på Christinehof Slott och Ekopark i Andrarum i Skåne. Byggdes under åren 1737-1741 i barockstil. Alltså inte tinnar och torn utan rena och raka linjer. Inga krusiduller. Christina Piper var en företagsam kvinna på den tiden. Hon hade näsa för affärer. Det kan man t o m se på hennes porträtt. Lång och lite snipig nos. Den konstnären var nog inte den mest framstående i La Stada på den tiden. Tycker jag.

Christina Piper.

I vilket fall: det där med företagsamhet kunde hon och gjorde ett och annat klipp. Hon tillskansade sig Andrarums Alunbruk och drev det till vinst. Gjorde glimrande affärer på bankkvitton – köpte till underpris och sålde tll överpris. Sverige krigade kors och tvärs under denna tid, och krigen kostade pengar. Insatta medel på banken frystes och så började handeln med papper.

Det är synnerligen intressant att lyssna på någon som kan historia och som dessutom kan förmedla den!! Får ni tillfälle att lyssna på historiken Gunnar Wetterberg GÖR DET!

Gunnar Wetterberg.
Sakkunnig historiker som kan att berätta med inlevelse!

Trots att det är torrt, gult och bränt nästan överallt, så finns det några prunkande paradis ändå, som t ex ÅBERGS TRÄDGÅRD. Mitt lilla favoritställe, strax utanför Ystad,  där jag kan sukta och längta, njuta och ta in av allt det vackra. Här har man en mängd arrangemang, sommarteater, roliga kurser och matbjudningar. De har ett café där de bakar och lagar mat med ingredienser från plantskolan.  Åbergs Trädgård grundades 1872 av Anders Åberg som kom från en statarfamilj i grannbyn Stora Herrestad.

Trädgården är en av de äldsta i Sverige som drivits i samma familjs regi, på den ursprungliga platsen. På den tiden drev inte trädgårdsmästare sina egna handelsträdgårdar utan arbetade på gods, slott och herrgårdar. Ofta såldes överskottet från odlingen på torget i en närbelägen stad och bidrog på så sätt till försörjningen. Men Anders Åberg drömde om ett liv där han själv planerade arbetet.  Vill ni veta mer om Åbergs Trädgård så klicka HÄR.

Vi får inte glömma villavagnslivet – det är det jag brinner för. Bland annat. Vi har full snurr och bygger bl a villavagnar som skall norrut i vinter. Fjällen och snötäta landskap. Glädjande tillstånd. Vi har modeller som passar förträffligt där och har levererat ett gott antal nu. Vinterbonat och definitivt anpassat.  Förra veckan skrev jag om flytande villavagnar i Mora ( som Morgan Nyman AB  levererat , för övrigt ).

Det går att bo både på vatten, på snön och i rågåkern. Perfekt. Har jag sagt det förut, månne? 🙂

Bilden här visar en Premium Resort med extra förråd för att ställa in skidor m m innan man kliver in i stugan. En kallrasförhindrartillbyggnad. Jättemånga bokstäver. Ju.
Vi bygger alla PREMIUM på vår fabrik i Ranstadverket – Du beställer och vi bygger. Blir lite sugen, kanske? Tips till dig från coachen!

En Premium Resort på väg till Kläppen Ski Resort

Tänker att det är dags att dra sig tillbaka. In med tentaklerna och inta viloläge. Mina kåserier ser alltid nattens ljus (mörker) – för att vara klara när ni vaknar på lördag morgon.
Det har jag lovat och så blir det.

Njut av dagen som är. Den får vi inte tillbaka men vi kan hedra den genom att leva den.  Jag skall hedra min lördag genom att hoppa i Östersjön och göra min version av sälen……..ligga på rygg, vifta med morrhåren och klappa händerna. ( avstår sillen – såvida den inte är inlagd ). Det ni.

Vinkelivink.

Ha det!

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com