Inte utan att man längtar………..

Hilsen.

Fredag. Mörkret omfamnar oss. Nu ÄR det höst. Levande ljus. Fötterna på fotpallen. Mannen bredvid. Datorn i knät. Dr Phil avklarad. Han skötte sig så där idag. Har precis satt mig efter att ha tillbringat några timmar med att sy en morgonrock till maken. Nästan klar. Måste ju göra något. Vila för mig är att göra saker. Inte slösa tid. Kan inte rå för´t.

Bara ibland. Vila. Korta stunder. Vid poolen, i så fall.

På fredagar bjuder min Mats mig alltid på en jordgubbsgin&tonic. Fick en idag också.  Det gör inget om det blir en rokokomorgonrock, sa han……… Icke. Den effekten hade inte den lilla drinken. Han får en vanlig. Med raka sömmar.

Morgonrock i vardande.  En litet glas med rosa att smutta på.
Om det hade varit som vanligt…….

Då hade jag suttit och tittat på bilder från resan till Dourodalen i september. Den som jag skulle ha genomfört med 7 st förväntansfullt glada resenärer. Den resan som inte blev av. Eller den som var planerad till oktober med 6 glada tjejer – bägge som vi fick flytta till nästa år. Med min lilla resebyrå Unnadigresan.se.

Picknickkorgar
Varsågoda. Låt er väl smaka. Mycket gott i korgarna!

Nu sitter jag och tittar på bilder från tidigare resor istället – och planerar lite smått för framtiden som kommer. Letar idéer. Partners. Möjligheter. Mysigt. Sitter och gläds åt att mina resor varit så bra och uppskattade. Så lyckade.

I väntan på vinprovning. Sol, förväntan och fantastiska vyer.

Så många trevliga människor som velat följa med på mina äventyr. Det kommer fler gånger ju.  Redan nya mål i sikte. Var redo, folks. Det kommer alltid ett konfettiregn efter svåra tider. I know.

Häruppe sitter vi och äter vår picknick, som vår värdinna Margarida på vingården, gjort i ordning till oss.
Skål och bom apetite – på portugisiska
Nu är det ju inte som vanligt…….

Jo, vädret. Det är precis som vanligt. Blött. Fast jorden behöver det. Inte en pandemi och dessutom vattenbrist. Det vill vi INTE ha, det lovar jag. Låt det regna. När man tänker efter. Vad gör lite regn när så många är beroende av det. Egentligen? Låter kanske klämkäckt men det är inte så tokigt tänkt ändå. Växterna behöver det. Rosor

Sommarens sista ros behöver vatten till exempel. Så ledsamt om det inte fanns blommor. Eller hur?

Blå blomma
Skir och vacker. På en åker. Bara sådär. Behöver vatten i alla fall. Vanligt vått vatten. V V V.

Vet ni vad jag inte riktigt förstår? Att man säljer växter men sedan struntar i att vattna dem. Hur vanligt som helst. Synd om växterna och en ren pengaförlust  för butiken – för de måste ju kasta dem – istället för att få ut dem till kund. Osäljbara, ju. Begriper inte affärsidén.  Slarvigt.

Om någon hade vattnat dem hade de varit värda något. Slöseri på växtkraft och resurser. Ugh. Jag har talat.

Någon som inte behöver vattnas på ett tag är jag själv. Tog en rask promenad härom morgonen. Skulle gå en kort sväng. Innan regnet. Gick en lång sväng. Ändrade mig lite där. Då kom regnet och försent att vända tillbaka. Fick traska på. Rännilar av vatten rann både här och där utmed min kropp. Skorna sa tjopp-tjopp. Jag sa ingenting – bara traskade på. Jag hamnade på den LÅNGA rundan. Oh well. Det var 2 dagar sedan och mina skor är fortfarande wet-wet-wet.

Dyngsur men glad ändå.
5:2. En diet. Inte en psalm.

Funkar bra. Vi håller i. Måndagar och torsdagar. Vi är rätt duktiga på det. Någon gång emellanåt har vi fått byta dag för att vi haft besök – men för det mesta rullar det på. Hungriga som sjutton. Jo. Belöningen är frukosten dagen därpå. En njutning utan dess like. Vi sitter där och glittrar ikapp – inte åt varandra utan åt den underbara ostmackan.  Häromdagen blev det grönkålssoppa till middag den dagen. Den var god. Tror den var kalorifattig.

Hackad grönkål och purjolök och litta vitlök
Nu har det hänt lite mer. Doftar gott.
Kålsoppan himself. Fröknäcke. Massor med kalorier men soppan fattig på desamma.

Varför gör vi detta? Utsätter oss för detta späkande? Jo, för det är det vi klarar av. För att det i panademitider är svårt att köra vattengympa. T ex. Som gav så bra effekt och som var så skönt. På pluskontot är att vi uppskattar maten än mer de dagar vi får äta riktiga portioner. En liten dubbelhaka har jag blivit av med. Nu återstår de 3 övriga. Vi håller i så länge vi vill. Bestämmer själva. Ju.

Dietgaffel och dietsked
Man kanske skulle ha denna sortens bestick istället? Varje dag.  Smalmatsbestick.
Upploppet.

En liten fågelrestaurang såg sitt ljus i veckan. Maken var i farten igen. Händig som få. Vi har otroligt många småfåglar utanför vår villavagn. Gråsparv, blåmes, domherre, rödhake, gulsparv, koltrast, björktrast, nötväcka, sädesärla…………säkert några fler. Riktigt mysigt att sitta och titta på när de hämtar mat. Verkar finnas en inbördes rangordning som vi inte förstår än. Fortsättning följer.

En liten fågelrestaurang. 3 rätters. Minst.

Det är pussel som gäller just nu. Denna gång var det ett 555-bitars yttepyttebitar med ett otroligt detaljerat motiv. Majgadd. Köksbordet fick stå till tjänst som bas. Maken gjorde nästan allt. Jag bara seglade förbi och lade dit en och annan bit…….så där geschwint, ni vet. Ta-da. Hela veckan har vi ätit på pussel. Enkelt på 2:dagar. Bara en sopptallrik.

Middagspussel eller pusselmiddag – det är frågan.

Tycker det är tradigt att det inte finns anledning att klä upp sig längre. Vår affär Matöppet har inte dragningskraft nog på mig. Trutpasta och hel och ren – jovisst – men jag pratar om lite extravagans, liksom. Jag tycker om kläder, färger och piff. Mysbyxor är inte min grej, riktigt. Kläder med schnitz, om man säger. Inte dyrt – absolut inte – men med piff.  Lite udda men snyggt. Får längta lite till. Det skola komma tillfällen om jag bara ser tiden an lite till.

Längter efter lite piff. Såååååå tradigt nu.
Okej. Vi försöker igen. UPPLOPPET.

Vi skulle egentligen ha övervintrat i Spanien nu men det är liksom inte läge. Inte nu. Inte än. Däremot kan man ju längta. Längta efter frukost, till exempel. Det är snart dags på riktigt fast jag tänker på frukosten i Mijas. På hemväg från lördagsmarknaden. En kaffe, rostat bröd, riven tomat, salt, lite vitlök och olivolja. Rackarns så gott det är. Mumzitt.

En frukost i Andalusien. I Mijas. I väntan på bussen hem från marknaden.

Så kan jag längta efter frodigheten. Alla blommor. Värmen. Utflykterna till bergen. Vännerna. Marknaden. Oliverna.

Bedårande vackert. Hibiskus. Alla möjliga färgställningar.
Ord räcker inte till……..Mästerverk. Konstverk.

Så kan jag längta till en tomatsallad.

Göttare än gött.

Nu flickor och pojkar. Nu lägger vi ner för i afton. Imorgon skall jag sy färdigt morgonrocken. Maken är spänd av förväntan. Hoppas han går på catwalkpromenad på gågatan i Ystads imorgon och ropar – Se, vad min hustru sytt till mig! Bara han inte har foppatofflorna på sig samtidigt. Stilbrytning. Bara han inte går iväg innan jag hunnit sy upp fållen.

Nu vevar jag in mig.

Klockan är 01.39 och jag är inte färdig än. Lite mer fizzel innan dessa ord går ut i cyberrymden.

Jag önskar er alla en alldeles förträfflig dag – denna lördag som randas. Må ni få croissanter till frukost med hemlagad hallonsylt. Till det en café au lait och en liten tryffelbit. Juice om ni vill och dagens tidning som dagen till ära bara kommer att ha BRA nyheter. 9.90 för blomkålen och extrapris på smöret. Det vore goda nyheter, det.

Nu vevar jag in mig strax till sovlådan.

Allt blir bra. Mycket är det redan.

Todilo.

Annicka

www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

 

Förföriska dofter och packade sillar.

Villavagn och sol och veranda

Hilsen.

Fredag kväll. Igen.

Det var värst vad de hoppar på en så där oförberett! B´a så, b´a.
Dagarna. Pang så kom lördagkvällen också. Vet inte vad som hände. Var väl inte vaken nog.

Hilsen
Rätt som det är så händer det.

Vi håller oss undan men det var värst vad folk knör på varandra – som man läser i tidningarna. Tätt står de som packade sillar – som i o f s redan är döda. Sillarna, alltså. Vad tänker de på? Människorna. Tänker de? Vi vill ha förbud, säger folk – annars fattar vi inte……. Är vi inte vuxnare än så? Vad ska man säga? Lämnar covid här för det behandlas precis överallt ändå.

Doftminnen.

Våren. Sommaren. Livet över huvudtaget. Luften är fylld av dofter. Alla möjliga. Börjar tänka på allt möjligt.
Så är det jämt.
Dofter triggar igång mig och minnena slår till.

♥Syren – skolavslutning. Sommarlov. Fina klackskor och finklänning. Mamma städade alltid när jag kom hem.
♥Vresrosor – Grannarna hade fantastiska häckar utmed sina trädgårdar i kvarteret vi växte upp. Jag kunde stå med nosen och sniffa hur länge som helst. Redan då. Blommor, ni vet.

Vresros
Så fin. Doftar gudomligt.

♥Kaprifol – utflykter med ”Badbarna” till Smithska Udden – svettiga ostmackor och ljummen saft. Ibland låg det en klubba nedstucken i kassen som mamma skickat med. Alltid en peng till att köpa mjölk för men jag köpte godis istället.
♥Kaffedoft – söndagsfrukostar med mamma och pappa. Bullar och skorpor att doppa. Slabbigt efter sönderfallen skorpa i kaffet. Gemenskap. Allmänt mys.
♥Kaffedoft – en gång till. Mats och mitt 11-kaffe – som kan inträffa klockan 12.47 eller 14.59 – och ”Långa Farbrorn” – vårt älskade helgbarn – som såg fram emot våra kaffestunder varje gång.

Kaffekaffetåren

♥Grillad korv – scoutläger med familjen i Töllås eller Tiveden. Våta tält och myggor. Pappa var AC – avdelningschef tror jag det var -kommer bara ihåg ”AC”. Knåpar och knutar. Spel och våta strumpor. Patrull Haren alltid redo.
♥Klippt gräs – frihet. Förhoppningar. Tankar på solsken och ljuva sommarkvällar.
♥Såpa – tvättade trasmattor. Mamma tvättade och pappa skulle skölja i insjön. Han tänkte simma ut med den och liksom ruska den.  Eller hur. Den mattan blev tung av allt vatten och bägge drunknade nästan. Mattan också. Kommer inte ihåg ens om pappa orkade dra upp den. En stooooor matta var det. Den kanske ligger där än? Bor ni i Hindås kan ni ju hålla utkik.

Så där kan jag hålla på. Lever liksom dubbelt. Då – när det hände. Nu – när jag tänker tillbaka.

Ett liv i lila – fast jag gillar dåsa. ( Som lilla E sa )

Planterat lite blommor vid villavagnen. Tittade på dem idag och insåg att alla går i lila toner. Jag som älskar rosa och cerise. Det var säkert extrapris på dem. Fast lila tillhör väl samma familj. Familjen rosalila. Fina i varje fall.

Lila blommor i kruka
Lila explosion med gåsinslag.
Lila blommor
Typiskt lila. Minipetunior.
Lila blommor i kruka framför villavagn
Perenner. Kommer varje år. Humlor och fjärilar älskar dem. Tror de heter Nepeta.
Fler blommor än gräslök faktiskt. Små underverk.
Lila flamencoklänning
Inte en blomma men dock en lila skönhet.

På tal om det – tror det är dags att ändra klädstil. Förr var jag lite fräck. Nu har jag börjat ha mamsellkläder på mig och trökskor. Naj. Det får det bli ändring på – nu när jag ändå är så förändringsbenägen. Nästan slutat med mjölk i kaffet t o m. Bara en sådan sak. Har en laddning tyger, mönster och symaskin – så det är bara att sätta igång. Hoppas det är stretchtyg som kan töööööööja sig. Så att det matchar kroppen – som tööööööjer sig. Det ordnar sig säkert. Extra sömsmån får det bli. På tyget. Kroppen har det redan.

Blåklint mot rapsfält. Och den dåsa.
6 juni.

Firades i Grottbyn – mitt lilla villavagnsparadis. 6 juni. Bra med folk idag – trots regn och hagel. MÅNGA som vill bo mindre och betala mindre – i synnerhet när de går i pension. Många som vill bo halva året utomlands och halva året i villavagn i Sverige. Bekvämt och bra – och prisvärt. Det ligger i tiden detta att bo mindre, betala mindre och få mer över både i tid och pengar. Säger fortfarande – ni som inte varit inne i någon av våra villavagnar kan ha svårt att få känslan. Bilder kan inte ersätta ett besök. Antingen på vår anläggning i Stenstorp – eller kanske i Grottbyn. Ny insikter lovas!!!

Efter hedervärt värv väntade maken med middag hemma. Lyxlirare är jag!

Grottbyn och svenska flaggan
Glada villavagnsägare
Spanien öppnar upp försiktigt.

Inte för svenska turister än. Inte till Andalusien. Inte än. Däremot för att spanjorer får röra sig. Det är olika i olika regioner. Vi håller ju till på Costa del Sol i Andalusien – och det börjar hända saker där. Har goda vänner på plats som njuter av den nyvunna men begränsade friheten. Behöver inte sitta inlåsta längre. Restriktioner vad gäller avstånd på fik och restauranger, ingen trängsel tillåts, drönare och poliser kollar. Läs mer här.

Man kan gotta sig där

Det skulle vara på tok för varmt att åka ner nu ändå – i alla fall tycker vi det. 30 c och över är mycket.  Kanske inte om man vill ligga och sola förståss. Det gör inte vi. Har inte tålamod. Bara om jag får gå på stranden och leta snäckor eller göra långpromenader. Uppleva saker. Ligga och läsa bok i stekande sol – funkar något kapitel sedan har jag fått nog.

Epilog.

Vi närmar oss slutet. Det gör vi alla förr eller senare. Tänker att det blir bra om det blir senare. Mycket senare helst. Hur många år som helst. Helst.

Det är lördag kväll. Ser på en film om Gyllene Tider. En fin film, faktiskt. Kärleksfull hyllning. Inga skandalgossar, verkar det som. De var aldrig mina favoriter men jag kan uppskatta dem nu. Dängor som man sjungt med i. Kanske är det mest Roxette jag minns. I vilket fall. Mysigt med lite nostalgi. Glada människor som sjunger med. De knör och står som packade sillar. Det var då, det.

Varning golfbana
Golfproffs blir jag ALDRIG. Varningen är befogad.

Ha fina veckan. Det skall jag ha om inget lägger sig i.  Ska fortsätta med min kurs i wordpress och skapa en hemsida. Så svårt, så svårt. Det värsta är att komma på vad den skall handla om. Liksom – vad skall den vara bra för? Vad vill jag med den? Kommunicera på något sätt. Det är liksom min grej. Det kommer jag nog på. Allt har en mening. Det är bara att streta. Inga lätta vägar jag väljer alltid men det har ingen lärt mig heller så jag kämpar på. Det brukar lossna. Doink.

Plötsligt händer det. I know.

Kram hela da´n.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se