På plats igen. Både hemma, här på kontoret hos Morgan Nyman AB och i mina villavagnar. Flera nya leveranser nu och jag har fullt upp med att bo in mig i dem. Mentalt, alltså. Inte så att jag går och övernattar med en snuttefilt i varje liten boning – nej – jag sätter mig i soffan och känner in mig. Tänker på hur mysigt det är, helt enkelt. Så mycket som får plats i en villavagn utan att det blir trångt. Någon har liksom tänkt till!
En fin villavagn bland våra många villavagnsmodeller. ABI Roecliffe . 2 sovrum. 2 badrum. Vardagsrum och kök. I fina färger. 44 kvm.
Ett s k Master Bedroom. Det är så det heter på utländska. Det största sovrummet, helt enkelt.
Hösten anlände.
Hösten anlände som den alltid har gjort. Mörkret med den. Fina färger ute i naturen och vissa blommor står fortfarande ut med att bli kalla om nosen utan att få influensa. Det var frost härom morgonen men luktärterna verkar ha överlevt ändå. Jag har plockat med fröskidorna och lagt dem på tork inomhus – hoppas de har livskraft nästa vår!! En sådan kaskad av färger. Loving it.
Visst är de vackra och skira – luktärterna i starka färger. I like.
Nedanför oss är det skog och de löven flyttar gärna på sig. Till oss. Fastän de har så gott om plats i skogen. Mycket kratta blir det. Motion. Vardagsmotion är bra – den märker jag knappt. Ingen annan heller, för den delen. Inte ens min kropp i tillräcklig utsträckning. Den vill ha mer! Seså, seså.
Vackert, vackert. Inramat staket i höstskrud Vackert är det. Med löven. I skogen.
Hjo levererar.
Absolut. Förutom alla ton av löv – så är Hjo en trivsam kommun att bo i. Inte stor, inte pytteliten – lagom. Om lappsjukan slår till så är det nära till ”storsta´n” Skövde och 1.5 timmar bort från Göteborg – som är min födelseort. Längtar dit ibland / ofta – till släkt och vänner – men det är ju lösbart att åka dit. Med Västtrafik för 105 kr – ända från Hjo Busscentral till Göteborgs C. Tacksamt pris, tänker jag.
Lite pyssligt och omtänksamt arrangemang i Hjo. Riktigt fina snickerialster. Några behöver fräschas upp men den planen finns säkert.
Hjo – trästaden vid Vättern.
Så här skriver man om Hjo:
”Vi som bor i Hjo brukar säga att det är något alldeles speciellt med vår lilla trästad och atmosfären här. Varför då undrar du säkert? Vissa hävdar att det beror på Vättern och sjöns ständigt skiftande färger, somliga anser att det är den vackra trästadsmiljön som gör det, andra småstadslivet där alla känner alla. Men även om vi Hjo-bor tycker olika har vi en sak gemensamt; vi älskar alla Hjo ”. https://www.vastsverige.com/hjo/
Aj och oj. 13 c i vattnet här. Kk-k-k-k-aaaallt. I love IINTE Hjos kalla Vätternvatten. Däremot när det blir runt 19 c. Inga vinterbad för mig, alltså. Inte ute.
Filmvisning från Verkligheten.
Min kollega Daniel sköter bl a om allt filmmaterial och att det produceras marknadsföringsmaterial av olika slag. På fredagarna är det Bullfika här på kontoret – och då samlas alla för att få ”ena bullebit” med de senaste uppdateringarna från ledningen – och så blir det film över veckan som gick. Uppskattat.
Det jobbas på i ur och skur bland mina kolleger, ska ni veta. Beundrar dem ♥.
En annan verklighet från Dourodalen i Portugal.
För er som följer mig, så kommer ni kanske ihåg att jag har en liten resebyrå Unnadigresan.se – Den Passionerade Lilla Resebyrån. Den berömda pandemin ställde till det och i 2 år blev det inget resande – trots att jag hade resenärer som bokat både biljett och betalat. Hur det nu än varit så åkte 2 grupper iväg i år – efterlängtat från alla parter. Jag gör bara max 2 resor om året och då med små grupper. Personligt och omsorgsfullt med mig som chaufför i en liten minivan. Så även i år och vilka resor det blev……Nöjda resenärer. Rent lyriska ♥
Vyer från Douro – så att man tappar andan. Utsikt som heter duga – i en pool som heter duga. Med Unnadigresan. 2 dagar i Porto – den busiga staden i norra Portugal. Många tomma vinglas efter en vinprovning. Inte för mig som kör bilen, såklart. En sådan här minivan kör jag omkring mina gäster i. Backe upp och backe ned.
Inget står still och det är kampanjtider.
Kl 10 – 15 den 21-22 oktober. Bra klipp att göra precis NU. Halloween och spöken på sta´n men fina villavagnar och fritidshus här hos oss. Inget skrämmande – bara mysigt. Vi har fått in ett antal jättefina begagnade villavagnar, dessutom. Olika modeller och storlekar. Fina.
Klipp att göra bland alla löv och färger här på Ranstadverket Kom hit och känn hur bra det är med villavagn. En afton i november. Lite Halloween, så där bara. På Costa del Sol. Obs – inte foto från i år. Det kommer……. Varmt och skönt även i November. Klockan 22 en torsdagskväll.
Slisch-Mosch.
Så tänker jag att jag säger Slisch-Mosch. Det betyder hej då – men kommer inte ihåg var det kommer ifrån. Tror det var en morbror till mig som sa så som liten. I förra århundradet, så ni fattar hur länge sedan det är. Fast………………jag kan ha fel. Det har hänt förr…….En gång 😇.
Hej då och slisch-mosch!
Ta på er tofflor när ni hasar omkring hemmavid. Varma fötter vill man ha. Snäll ska man vara och gärna glad. Om man kan. Kanske tofflorna är lättast att börja med. Kostade 349 kr for ullegulltofflor, läste i morse. Ullegulltofflor får det bli.
Så att man har lite att välja på…….
Ses och hörs. Vill ni köpa villavagn så är direktnumret till mig här på Morgan Nyman AB 0500 445604. Till växeln slår ni 0500 445600. Alla vägar bär hit i vilket fall 😇.
Som flera av er vet så handlar mina krönikor om allt möjligt. Jag inspirerar mycket gärna och skjuter från höften. Så som det kommer. Eftersom Villavagnsbloggen får nya läsare hela tiden ♥ så jag berättar igen:
Grunden och ursprunget till denna Villavagnsblogg kommer från det faktum att maken och jag köpte en så vacker och fin villavagn av Morgan Nyman AB 2014, på en fantastisk plats i Skåne, blev frälsta i konceptet, sålde hus och de mesta av ägodelarna, kom ner i kostnader, gick i pension tidigt, därför halva året i Spanien och halva året i vår villavagn i Sverige……………..Resten är historia. Och framtid. Loving it! Nu hoppas vi bara på att Covid makar på sig och drar till skogs.
Mycket att upptäcka i Andalusien. Södra Spanien. Ett paradis på vintern. En bastu på sommaren.
En återblick i fotoalbumet.
En återblick i fotoalbumet från när det var sommar vid vår villavagn.
Världens bästa villavagn.
Världens bästa trädäck med ALLT mysigt på.
De världsbästaste blommor man kan tänka sig.
Världens bästa utsikt.
Allt världsbäst.
Säkert har ni världens bästa av allt också – och det får man.
Ju fler lyckliga människor – desto bästare blir det här på jorda´!
Perenner och lättskötta årsblomster – det är så man kan ha det. Det prunkar
Jag kan inte vara utan blommor och färger.
När vi sålde det stora huset var det jätteviktigt för mig att jag måste få möjligheter att ha blommor – om än på en liten yttepytteplätt – oavsett vart vi skulle flytta. Det är liksom en del av mig som jag inte vill leva utan. Så blev det ♥. Som ni ser på filmen har maken gjort perfekta vrålåk för mina tunga krukor – för det är i krukor jag har det mesta. Jag kan flytta dem vart jag vill och det vill jag oftast. Urtrist att saker och ting är samma hela tiden- enligt mig, alltså.
När man sitter där och grunnar på sina hyss…..
Man måste få pröva sig fram. Det blir inte alltid bra det jag prövar – men har i alla fått göra det. Inget att ångra i gungstolen på jätteålderns höst och summerar. ” Tänk när jag fick flytta krukor som jag ville……..det var tider, det”.
Storstädning av krukor.Nepeta. Drar till sig bin och blomsterflugor. Ett evigt surrande. Dessa blommor är perenner och jag klipper bara ner dem på vårkanten så kommer det det massor med nytt. Enkelt.
Inte bara krukor i Sverige.
Nej, inte bara krukor i Sverige. Apselut inte. I Spanienland kan man köpa krukor till galet bra priser. Keramikkrukor i synnerhet. I dessa växer det ordentligt – bara man vattnar och helst undviker brännande sol. Inte det lättaste för övrigt. Det heter ju Costa del Sol…….Liksom.
Jag dånar av välbehag. Varje gång.Blomsterarrangemang……In the making.
När vi är där löser det sig med vattning och när vi är borta har vi vänner som tacknämligt ♥ hjälper oss – och i värsta fall får det torka. Det är ju inga odlingar vi pratar om. Bara livskvalitet. Man får lätta på kraven så blir det lättare att leva.
Fotocollage från mitt citronträd i kruka. Doftar gudomligt gott!!En egen liten hibiskusträdgård
Februari 2022.
Februari 2022. Som född i förra århundradet ( HJÄÄÄÄLP ) blir man nästan åksjuk. Så fort tiden går! Eller…………egentligen inte. En hel del har man ju hunnit med – eller vad säger ni? Vore till att fara med osanning och säga att det gick för fort – för det gjorde de ju egentligen inte. 365 dagar x 24 timmar x 66 år = jättemånga dagar. Det var bara det att man inte märkte att de kom nya hela tiden. Dagar.
Att skriva dagbok – den tiden har jag inte – men mina krönikor fungerar ju som månadsbok eller årsgenomgång. Plus alla foton jag tagit genom åren!
Skriver ni dagbok?
Egentligen avundas jag de som skriver dagbok. Som vet hur vädret var den 23 mars 1977 och vad fläsket kostade i juli 2001. Som vet var de har gjort av sina dagar – jag kan knappt redogöra för senaste veckan ens meeeeen jag är rätt nöjd ändå. Frisk och kry efter vad jag vet och alla i min direkta närhet likaså. Det smäller nog högst ändå.
”Bråttomaskutta”
Bråttomaskutta. Så sade han och log ömt – den gode Fadern – när han tyckte det gick för fort. När jag rörde i många järn samtidigt. När det brann överallt. Alltid stöttande men ibland undrande. ”Ska hon ha 2 heltidsjobb – samtidigt ? ” Ja, det skulle hon, så då hade hon det.
Multitasking låter fint. Samma som att göra allt. Samtidigt. Det har många gjort före mig.Föräldrarna i yngre år . Då pappsen jobbade dygnet runt – en typisk Bråttomaskutte…..Inte kasta sten i glashus..
Nu är jag i samma ålder som han var när orden fälldes – och nu förstår jag honom lite bättre. I alla fall något lite mer. Äntligen, skulle han ha sagt. Inte säkert men vi kan hoppas, hade jag svarat och lett ljuvt ♥.
Jag som hoppat på allt, gjort allt, velat allt, haft lust med allt ( utom vinterbad och att virka minimormorsrutor till ett överkast ) har smått börjat inse att något måste jag nog kanske klippa bort.
En rejäl pudel. På bal.
Att göra en pudel är inte det lättaste.
Vi har inte köpt hund som så många andra – däremot har JAG gjort en liten pudel. Inte en fyrbent utan mer en mental tvärsomsvängning. Tackar nej till det jag ABSOLUT inte behöver hoppa på. Hjälp får jag av den pågående pandemin. Den är naturligt avgränsande. Lite eftertanke längre än 4 minuter – det har varit nyttigt. Lite grann att lägga upp strategier för början av resten av mitt liv. Jag har tagit bort tanken på att köpa en vävstol och väva mattor. Bland annat. Att gå på bal har jag också lagt ner, faktiskt. Trist men kan klara mig ändå, tänker jag. Just nu, i alla fall.
Det här kom jag fram till:
Älskar villavagnarna hos Morgan Nyman AB förståss – ett livselexir ♥. Så smart boende och så rätt i tiden – varför bo stort när man kan bo bra? Många projekt på gång här och tiden är det som måste lösa hur fort saker och ting går. Många kvarnar som ska mala på många skrivbord……..men vänta bara!
Här går det undan med försäljningen…….. Som exempel…….
Så har jag ju mina resor med Unnadigresan som går av stapeln i maj och september 2022. Kunder som väntat i över 2 år på att få åka med mig på vintrampning och portvinsprovning…… I maj och i september i år blir det av – om allt blir som man tänkt……..Bokningar öppna för 2023 snart!
Mina krönikor på Ekengrenskan som också legat vilande – samt allt det andra. Meeeeen…….jag kör på ändå så har jag i alla fall försökt göra det jag vill och det som är Annicka. Vad tror ni om det? Har ni några saker ni gör som definierar er och som ni inte kan vara utan?
Polymerlera – skapandet – kreativiteten.
Mitt första försök i polymerträsket… Pilligt.
Har en skaparådra inom mig. Måste producera och få resultat. Har tagit upp min fascination för polymerlera. Varför inte? Bara för att. Göra filuriga saker, helt enkelt. Lite businesstänk är det också. En webshop, framöver. Eventuellt. Möjligtvis. Kanske. Eller inte. Håller på och övar mig nu.
Det ska formas och stelna i ugnen. Pilligt. Roligt. En tanke jag haft i 20 år någonting. Har gjort förut men nu vill jag göra mer. Vill ni ha villavagnsörhängen? Det kanske jag gör om ni inte passar er…… fniss. Tänk er själva – Vita Huset så nära öronen?
Inte att äta. Bara att titta på. Polymerlera – som härdas i ugnen när man knådat och format klart.Nybakat. Med gröt och kvarg i. Plus lite till av annat gott. Saftigt och gott. Dessa kan man äta. Väldigt långt från polymerlera.
Vårrullar. Villavagnsvårrullar.
Idag måste jag ta hand om köttfärsen och göra thailändska vårrullar! Supergott! 2 kilo färs så det blir till att stå still en stund……..Foton från i somras. Villavagnsvårrullar, helt enkelt. Det smackas hemma hos oss, vill jag lova.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nästan sluttampen.
Den har kommit. Nästansluttampen.
Dags att sätta sprutt, som mamma sa när hon ville ha fart på oss ungar ♥.
Det har varit svårt att få till orden det senaste halvåret. Trögt och svårtänkt. Nu känner jag dock att orden flödar och det går lätt igen. Många har skrivit och frågat om jag lagt ner mina krönikor. Det har jag inte. Jag behövde bara tänka lite och reda ut virrvarret i hjärnan och tankarna om ” vad skall jag göra med resten av mitt liv?”. Nu är det ordning och reda där. I stora drag, i alla fall…….?!
Den riktiga sluttampen.
Min fotografkollega Daniel gör jättefina filmer om Livet hos Morgan Nyman AB – så som det ser ut hos oss. Dessa filmer finns alla på vår kanal på youtube. Här nedan kommer den senaste filmen. Rykande färsk. Daniel är han som rockar loss framför kameran med snöskyffeln – med hjälp av ett assisterande stativ eller något av alla de fotomäckapärer han omger sig med.
En villavagnshöst i sikte. Oh yes. Här planeras och spikas det för fulla muggar. Teamet hos Morgan Nyman AB.Hösten är frenetisk och det händer mycket. Vi springer omkring och möts bara på bullfikat på fredagar. I princip.
Vattenburen golvvärme i våra trähus!Alla knör vid bullfikat utom jag. Jag börjar senare på fredagar och då ligger min bulle och väntar på mig. Slukas glupskt.
Konsten att göra ingenting.
Konsten att göra ingenting. Kan ni det? Tillhör du dem som inte vill ha NÅGOT att sköta? Som vill slippa allt sådant som heter ansträngning? Då är en villavagn det perfekta – beroende på var den står placerad, förståss. Vi har ju alla olika smak och möjligheter!
En flytande villavagn – för den som måste bo nära vatten…… Kustnära, liksom.
På en klippa i någonstans eller på vattnet – inte mycket att fiffilera med. Ren njutning att bara beskåda utsikten, lyssna på P1 Dokumentär och fika. En bok att läsa, kanske? Inte att förringa – bara tänker mig hur det skulle kunna vara. En tänkarstuga? En när-man-vill-vara-för-sig-själv-en-stund?
Snacka om kustnära. Vi levererar överallt. Nästan. Inget är omöjligt. Nära på.En dröm som blev verklighet!Sagolikt läge!!!
Eller så kan man välja markläge – med utsikt över solnedgången och grönytan. Ibland kan man välja exakt var man vill bo. Då ska man ha lite tur med mycket. 100 % perfekt läge m a o. Ibland får man deala lite med sig själv . Tänka vidsynt och inse att man inte är sämre än att man kan tänka nytt. Om man gör som man alltid gjort blir det ju som det alltid varit. Fråga man kan ställa sig är då – vill vi det?
Jag har en enkel smak – jag vill bara ha det bästa – som kan vara ett helt nytt tänk!
Vår fina villavagn var den första på en camping i Skåne. Hade vi tänkt oss Skåne från början? Nä. Inte. Vi åkte ner och kände oss för. På fredagen var vi där och på måndagen slog vi till. Vill man ha något ska man inte dra i långbänk. Då blir man utan. Min devis, i alla fall.
Lugn och ro. Öppet och fritt.
Jag skulle bli´tt en rediger trädgårdsmästare.
Inte bara guld och gröna skogar. Det kan vara vått om fötterna och rotröta, också.
Det är troligt. Är galet förtjust i att klippa gräs och rensa rabatter. Peta ner fröer och lökar, glömma av dem, och VIPS växer det upp överraskningar. Eftersom det är min passion har det blivit krukor och liten rabatt vid vår villavagn. Ibland blir man välsignat hörd. Jag skulle nog ta ut svängarna, det tror jag.
Säkert mer romantik än vad som är nyttigt, men nosen i jorden, blommor på bordet, lök i skafferiet, höns på gården, balettkjol med fluff och resor till Portugal och Spanien ibland. Sedan skulle jag vara nöjd. Skoja´ bara.
En liten balettkjol i tyll hade suttit fint. Alltså inte suttit fint såååå, utan hade varit trevligt. Ni fattar.Korv var´e här. En byafest i Spanien. I Guaro. En bit in från Costa del Sol.En liten vy att bli begeistrad i. Porto i norra Portugal.
Jag har ju allt redan. Ju.
Jag har ju allt redan. I stort sett. Ingen stor odling och ingen tyllkjol och balettben i o f s, men det funkar ändå, tänker jag. Lyckligt lottad. Redigt lyckligt lottad.
Höns har jag inte, förståss. Även om jag tänker som en ibland. Foto från Lars Lerins utställning i KarlstadEn rar liten odling i terassformation har jag inte, heller. Snyggt friserat.
Så…. blir det Spanien i vinter?
Man kan tro det. Hoppas t o m. Vi spår men gud rå´r, eller vad säger man? Inte tror vi på att mingla och mångla hur som helst. Inte än. Däremot tror vi på avstånd till sin nästa. Det har varit ett bra koncept hittills. Vi får se. Längtar gör vi.
Jag har tänkt att det är väl inte hela världen med lite mörker och blåst – och regn på tvären. Det har jag levt med hela livet och överlevde. Men……så regnade det på tvärsen, blåste småspik och var mörkt ……häromkvällen. Då ångrade jag min lilla sinnesförvirring lite. Lite vinterförvaring hade inte skadat.
Inte så skön men oerhört vacker. I en park i Marbella.
Då kryper jag in i Grottan och kurar.
Innan jag gör det måste jag berätta om en cool övernattningsmöjlighet. Bakgrund: Som några av er troligen inte missat, så är jag kontaktperson för försäljningen av våra villavagnar och fritidshus i Grottbyn i Höör – vid Skånes Djurpark.
Här har jag varit ofta. Supermysigt och mitt i Skåne.
För några veckor sedan hade jag visning av några av våra objekt som är till salu. Fas 2 är på G nu med 6 st nya fritidshus Vita Huset – 42 eller 50 kvm.
Vita Huset. 42 kvm och 50 kvm. Året runt. Från 1.095.000 kr. 3 platser kvar…….Ring mig 0709 632401/Annicka
Det blev en övernattning i Grottbyn. På vandrarhemmet– i en grotta. Galet mysigt!! Så bekvämt och fräscht! En camping med alla möjliga trevliga faciliteter. To be recommended! För er som köpt och kommer att köpa fritidshus av oss där – alla era gäster kan lugnt hälsa på och bo i på vandrarhemmet i egen svit och inte knö med er ! Listigt, va´?
Man bor kungligt! Maken och jag fick sviten.
Så blir det stopp här. Förresten – vad vill ni att jag skall skriva om? Vad vill ni veta? Jag kan ta upp matnyttiga saker också – ifall ni vill. Idéer? Om villavagnslivet i allmänhet och i synnerhet? Ge mig förslag!
Tittut i höstrusket! Då drar jag mig tillbaka! Ses snart!
Morsning korsning.
Ber att få önska er en härlig helg! Akta er för att få äpplen i skallen när ni plockar ner dem. Det fick jag. Många. Har inte hämtat mig än………… Eller vad tror ni?
Fredag. Mörkret omfamnar oss. Nu ÄR det höst. Levande ljus. Fötterna på fotpallen. Mannen bredvid. Datorn i knät. Dr Phil avklarad. Han skötte sig så där idag. Har precis satt mig efter att ha tillbringat några timmar med att sy en morgonrock till maken. Nästan klar. Måste ju göra något. Vila för mig är att göra saker. Inte slösa tid. Kan inte rå för´t.
Bara ibland. Vila. Korta stunder. Vid poolen, i så fall.
På fredagar bjuder min Mats mig alltid på en jordgubbsgin&tonic. Fick en idag också. Det gör inget om det blir en rokokomorgonrock, sa han……… Icke. Den effekten hade inte den lilla drinken. Han får en vanlig. Med raka sömmar.
Morgonrock i vardande. En litet glas med rosa att smutta på.
Om det hade varit som vanligt…….
Då hade jag suttit och tittat på bilder från resan till Dourodalen i september. Den som jag skulle ha genomfört med 7 st förväntansfullt glada resenärer. Den resan som inte blev av. Eller den som var planerad till oktober med 6 glada tjejer – bägge som vi fick flytta till nästa år. Med min lilla resebyrå Unnadigresan.se.
Varsågoda. Låt er väl smaka. Mycket gott i korgarna!
Nu sitter jag och tittar på bilder från tidigare resor istället – och planerar lite smått för framtiden som kommer. Letar idéer. Partners. Möjligheter. Mysigt. Sitter och gläds åt att mina resor varit så bra och uppskattade. Så lyckade.
I väntan på vinprovning. Sol, förväntan och fantastiska vyer.
Så många trevliga människor som velat följa med på mina äventyr. Det kommer fler gånger ju. Redan nya mål i sikte. Var redo, folks. Det kommer alltid ett konfettiregn efter svåra tider. I know.
Häruppe sitter vi och äter vår picknick, som vår värdinna Margarida på vingården, gjort i ordning till oss.Skål och bom apetite – på portugisiska
Nu är det ju inte som vanligt…….
Jo, vädret. Det är precis som vanligt. Blött. Fast jorden behöver det. Inte en pandemi och dessutom vattenbrist. Det vill vi INTE ha, det lovar jag. Låt det regna. När man tänker efter. Vad gör lite regn när så många är beroende av det. Egentligen? Låter kanske klämkäckt men det är inte så tokigt tänkt ändå. Växterna behöver det.
Sommarens sista ros behöver vatten till exempel. Så ledsamt om det inte fanns blommor. Eller hur?
Skir och vacker. På en åker. Bara sådär. Behöver vatten i alla fall. Vanligt vått vatten. V V V.
Vet ni vad jag inte riktigt förstår? Att man säljer växter men sedan struntar i att vattna dem. Hur vanligt som helst. Synd om växterna och en ren pengaförlust för butiken – för de måste ju kasta dem – istället för att få ut dem till kund. Osäljbara, ju. Begriper inte affärsidén. Slarvigt.
Om någon hade vattnat dem hade de varit värda något. Slöseri på växtkraft och resurser. Ugh. Jag har talat.
Någon som inte behöver vattnas på ett tag är jag själv. Tog en rask promenad härom morgonen. Skulle gå en kort sväng. Innan regnet. Gick en lång sväng. Ändrade mig lite där. Då kom regnet och försent att vända tillbaka. Fick traska på. Rännilar av vatten rann både här och där utmed min kropp. Skorna sa tjopp-tjopp. Jag sa ingenting – bara traskade på. Jag hamnade på den LÅNGA rundan. Oh well. Det var 2 dagar sedan och mina skor är fortfarande wet-wet-wet.
Dyngsur men glad ändå.
5:2. En diet. Inte en psalm.
Funkar bra. Vi håller i. Måndagar och torsdagar. Vi är rätt duktiga på det. Någon gång emellanåt har vi fått byta dag för att vi haft besök – men för det mesta rullar det på. Hungriga som sjutton. Jo. Belöningen är frukosten dagen därpå. En njutning utan dess like. Vi sitter där och glittrar ikapp – inte åt varandra utan åt den underbara ostmackan. Häromdagen blev det grönkålssoppa till middag den dagen. Den var god. Tror den var kalorifattig.
Hackad grönkål och purjolök och litta vitlökNu har det hänt lite mer. Doftar gott.Kålsoppan himself. Fröknäcke. Massor med kalorier men soppan fattig på desamma.
Varför gör vi detta? Utsätter oss för detta späkande? Jo, för det är det vi klarar av. För att det i panademitider är svårt att köra vattengympa. T ex. Som gav så bra effekt och som var så skönt. På pluskontot är att vi uppskattar maten än mer de dagar vi får äta riktiga portioner. En liten dubbelhaka har jag blivit av med. Nu återstår de 3 övriga. Vi håller i så länge vi vill. Bestämmer själva. Ju.
Man kanske skulle ha denna sortens bestick istället? Varje dag. Smalmatsbestick.
Upploppet.
En liten fågelrestaurang såg sitt ljus i veckan. Maken var i farten igen. Händig som få. Vi har otroligt många småfåglar utanför vår villavagn. Gråsparv, blåmes, domherre, rödhake, gulsparv, koltrast, björktrast, nötväcka, sädesärla…………säkert några fler. Riktigt mysigt att sitta och titta på när de hämtar mat. Verkar finnas en inbördes rangordning som vi inte förstår än. Fortsättning följer.
En liten fågelrestaurang. 3 rätters. Minst.
Det är pussel som gäller just nu. Denna gång var det ett 555-bitars yttepyttebitar med ett otroligt detaljerat motiv. Majgadd. Köksbordet fick stå till tjänst som bas. Maken gjorde nästan allt. Jag bara seglade förbi och lade dit en och annan bit…….så där geschwint, ni vet. Ta-da. Hela veckan har vi ätit på pussel. Enkelt på 2:dagar. Bara en sopptallrik.
Middagspussel eller pusselmiddag – det är frågan.
Tycker det är tradigt att det inte finns anledning att klä upp sig längre. Vår affär Matöppet har inte dragningskraft nog på mig. Trutpasta och hel och ren – jovisst – men jag pratar om lite extravagans, liksom. Jag tycker om kläder, färger och piff. Mysbyxor är inte min grej, riktigt. Kläder med schnitz, om man säger. Inte dyrt – absolut inte – men med piff. Lite udda men snyggt. Får längta lite till. Det skola komma tillfällen om jag bara ser tiden an lite till.
Längter efter lite piff. Såååååå tradigt nu.
Okej. Vi försöker igen. UPPLOPPET.
Vi skulle egentligen ha övervintrat i Spanien nu men det är liksom inte läge. Inte nu. Inte än. Däremot kan man ju längta. Längta efter frukost, till exempel. Det är snart dags på riktigt fast jag tänker på frukosten i Mijas. På hemväg från lördagsmarknaden. En kaffe, rostat bröd, riven tomat, salt, lite vitlök och olivolja. Rackarns så gott det är. Mumzitt.
En frukost i Andalusien. I Mijas. I väntan på bussen hem från marknaden.
Så kan jag längta efter frodigheten. Alla blommor. Värmen. Utflykterna till bergen. Vännerna. Marknaden. Oliverna.
Bedårande vackert. Hibiskus. Alla möjliga färgställningar.Ord räcker inte till……..Mästerverk. Konstverk.
Så kan jag längta till en tomatsallad.
Göttare än gött.
Nu flickor och pojkar. Nu lägger vi ner för i afton. Imorgon skall jag sy färdigt morgonrocken. Maken är spänd av förväntan. Hoppas han går på catwalkpromenad på gågatan i Ystads imorgon och ropar – Se, vad min hustru sytt till mig! Bara han inte har foppatofflorna på sig samtidigt. Stilbrytning. Bara han inte går iväg innan jag hunnit sy upp fållen.
Nu vevar jag in mig.
Klockan är 01.39 och jag är inte färdig än. Lite mer fizzel innan dessa ord går ut i cyberrymden.
Jag önskar er alla en alldeles förträfflig dag – denna lördag som randas. Må ni få croissanter till frukost med hemlagad hallonsylt. Till det en café au lait och en liten tryffelbit. Juice om ni vill och dagens tidning som dagen till ära bara kommer att ha BRA nyheter. 9.90 för blomkålen och extrapris på smöret. Det vore goda nyheter, det.
En liten kväll. På Söderslätt. Det blåser ute – här finns inga höga berg och djupa dalar som bromsar. Mysigt inne. Stilla kväll. Maken lägger ett pussel. Tusen bitar, eller nå´t. TV:n på utan ljud – finns text. Radion på likaså – utan text men med ljud. Liksom. Jag skapar en krönika. Det är så bra som det kan vara. Magen mätt och kaffekokaren puttrar. Kan det bli lakritsglass som överraskning, tro? Jag har tipsat……….
Man kan ha det rätt gott i villavagnen………. Ingen covid eller annan lort i sikte.
I veckan har vi sett villavagnar flyga högt, vitt och brett. Leveranser och förflyttningar. Hatten av för fantastiska kolleger och samarbetspartners från Morgan Nyman AB– som kan det här. Med sådan säkerhet och med millimeteranpassning. Makalöst. Slutar aldrig att förundras. Ihopdockning av 2 huskroppar och de två möts i den ömmaste kyss. Som det såg ut.
Högt över höjden. En leverans från Morgan Nyman AB
Villavagn som skall flyttas till ny ägare – lyfts av erfarna kranskötare med centimeterkänsla. Modulhus som lyfts över stock och sten och andra hus. Jag är mållös. Ovanligt.
När två blir ett. Hur smidigt som helst. En 2 moduler blir en. Smäck – så smidigt.Som en efterlängtad kyss. En huskyss. De sammanstrålar med millimeterpassning. Vilka kolleger jag har!!!Lycklig! Första steget in i nya huset!! Grattis!!!!! Förstår lyckan så väl.
En trevlig vecka. Har fått ynnesten att leverera ny villavagn och nytt boende i Grottbyn i Höör i Skåne. Till lyckliga och förväntansfulla ägare. Grattis till er ♥ .Så spännande att få vara med i den processen! Nytt liv. Nytt tänk.
Kvällsbild från Grottbyns Villavagnspark. Mysfaktorn är hög. Fint.
Livet i den lilla världen.
Känslan när man tagit på sig svarta nylonstrumpor, kjol och boots. När man känner sig piffig. Så fastnar ett kardborrband i strumpan – kardborrbandet som skall hålla styr på sladden till datorn. Jag tar bort eländet försiktigt och 26 maskor på momangen. 49 kr åt skogen. Life!
En mask(a) på strumpan. Fixar jag.
Känslan när man glömmer av att man sminkat sig – det är ju mer sällan nu för tiden – och så får man för sig att riktigt gojsa runt i ögonen, det kliar lite så där skönt. Man vänder ut och in på dem, liksom. Ögonlocken. Bara så gött. Så kommer insikten att idag var det lyxdag och make up var påmålad – jovisst ja – mascara och eyeliner i en enda röra. Life!
Tacka vet jag solglasögon. Då kan man möla ögonen hur mycket man vill!
Känslan när man inser att Dr Phil har blivit märkligt suddig på gamle da´r. Är inte karl´n ovanligt otydlig? Märker han inget? Inser att jag har terminalglasögonen på. Till Dr Phil och Akuellt räcker inte glasen, liksom. Life!
Klarsynt i vanliga fall
När jag frågar maken ” kan jag bjuda dig på något ” varvid han frågar något tillbaka ” och jag svarar tjugo över åtta. Han tittar på mig som vore jag en utomjording. Jag tittar tillbaka på honom och undrar varför klockan tjugo över åtta var så konstigt. Klockan har varit så i flera år förut utan reaktion. Han frågade ” vad har vi ”. Life!
Tomt i min hjärna?
Det är sådant som kan hända i den lilla världen. Min. Som har krympt. Är det för att jag fyllt sjättifem år? Är det nu det börjar? Old age? Sådanat händer säkert inte er. Lyllos er. Life!
Inte bladlöst i Skåne.
Vi hade kära vänner på kort men kärt besök i veckan. Mysigt med besök – det blir lite tradigt isolerat i dessa corona-tider. De är begeistrade i Skåne och hade sin fina husbil med. Åkte runt och besökte fina Skåneplatser. Vi fick en släng av den goda sleven ♥.
Som om det vore sommar! Ängen lyser grön!
Grönskan här nere gjorde dem förbluffade. Löven sitter kvar på träden, höstfärgerna har inte riktigt slagit igenom. Lägg till havet på det, vidderna, golfbanorna och smörrebröden. Och resten. Fint här. ♥
Det är fint vid havet. Mycket.
Många skratt och mycket skoj ihop på kvällskvisten i vårt uterum. Gasolvärme på och mysljus. Succé. Vi bjöd på middag – och en liten förrätt infann sig. Buffelmozzarella, soltorkade tomater, ugnsbakade små körsbärstomater, en liten hjortronsyltsklick, olivolja med citronsmak, valnötter och så lite hembakat fröknäcke. Ta-da!
Lite götta till middagen. En förrätt. Lite hittepå men gott!
May the Force be with me.
Min mobiltelefon gäckar mig. Lagad för 1500 kronor och nu laddar den igen. Hurra, hurra, hurra. Däremot har den börjat spöka. Nya fel och att ringa på den är en mardröm. Det är ju just det som man har en telefon till. Händer allt möjligt konstigt med den – så nu får jag byta tillbaka till en gammal-gammal telefon – som jag kasserade för att jag bara inte var vän med att den krånglade. Nu måste jag återbli en såt vän med den i alla fall.
Kanske det är Halloween som spökar i min telefon?
En ny telefon, som hanterar all data och alla foton jag behöver knäppa kostar långt över 10.000 kronor. Är det sunt? Nope. Morr. Har investerat stora pengar i år i ny dator och ny skrivare med kopiator – så det får räcka ett tag nu. Eller inte. Andas. Andas. Andas.
Måste tänka bort saker och ting. Det jag inte kan påverka ska inte störa mig. Telefonuschling.
Tankeflykt.
Man kan ägna sig åt det. Liiiiite tradigt i nuläget tycker jag faktiskt. Finns mycket att gräva efter i minnenas bank. Ute är det inte grävardags i alla fall. Kväll blev natt som blev morgon. Jag sov emellan. Det regnar ymnigt.
Vingården i Douro. Längtar dit.Vinsprovning i Douro. Inte jag då. Jag kör alltid på mina resor. Lukta kan man dock.Godaste goda oliver. Qué hacer en Monda? Vad gör man i Monda?Till och med till den här gojan längtar jag. I somras. På Beddingestrand Beach. När gojset lägger till. Sjögräs.
Det ljusnar.
Då blir det frukost. En ny dag. Det blåser och regnar på tvärsen. 12 c ute. Inte kallt. Men mörkt. Idag får jag nog hitta på något kreativt för denna hjärna börjar bli kokt. På riktigt. Hoppas ni har det fint där ni är och att ni hittar sätt att njuta på.
Wishing you well.♥♥
Om man skulle ta och sy sig en sådan här? Kan skingra vilka tankar som helst !
Det kliiiiiiar i hela kroppen av stiltje!!! Dags att göra något åt sig!!!!
Ses och hörs. All is well. Bara lite knorr men det går över.
Morgonkaffe. Om man skulle pröva det. När jag ändå sitter i arla morgonstund och skriver. Det sista innan jag trycker på PUBLICERA. Resten nedan skrev jag igår. Bara så att ni inte blir förvillade. Räcker att jag själv är det.
Kaffefreak? Nej men det doftar gott ur burken.
Är ingen hängiven kaffedrickare. Egentligen. Jo, 11-kaffet med Mats. Det är viktigt av andra skäl än själva smaken. Det är en kaffestund som har annan betydelse. Tycker själva kaffepulvret doftar gudomligt. Det som finns i burken. Själva drycken är väl egentligen sådär. Vissa koppar kaffe smakar härligt gott. Erkännes. Andra är så beska. Koffeinkicken behöver jag inte. Som så många andra av er. Jag är mer sugen på det man får TILL kaffet – en nybakad bulle, äpplepaj eller glass med kola med havssalt. Mumzitt. Inte sover jag dåligt av kaffe, heller. Spelar ingen roll om jag tar en kopp kl 22. Förlorar mig i drömmarnas land oavsett. Såvida jag inte har en vakarnatt, förståss. Då är det hjärnan som måste hantera något – oavsett kaffe eller annat.
Kolaglass med havssalt. Kaffet hör till men det är glassen jag vill åt.Inte otrevligt alls. Just så smakar kaffet riktigt gott. Utsikten går inte av för hackor, den heller.
Inte en dag som andra.
Just idag skulle jag ha välkomnat en grupp Unnadigresare till Porto. 8 dagars program med goda viner, härliga upplevelser, fina boenden och troligen en heldag på vinfälten. Vintrampning, mat, vinprovning och äkta kultur. Skratt, gemenskap och aha-upplevelser. Någon satte stopp för det. Herr/Fru Covid lade nosen i blöt.
Det är inte bara Donau som flyter stilla. Det gör även Douro.
Jag satsar på nästa år istället. Så får det bli. Mina 2 grupper – som skulle ha rest med mig i år – i april och i september – har beslutat sig för att göra resorna 2021 istället. Flygbiljetterna kunde jag boka om utan att få ekonomisk pyspunka. Som jag vet just nu. Härliga resenärer som så gärna vill åka med mig. I LÖV IT!!! De kommer att bli så nöjda och glada när det blir dags att dra iväg – jag VET att de kommer att älska det jag erbjuder i programväg.
Goda ostar. Finns en speciell sort som man äter med sked. Gott så att man dånar.Hänförande. Kort och gott.
Ingenting är längre som förut – alla gamla sanningar är slut.
Den gamla dängan stämmer gott nuförtiden. Inser med stor tacksamhet att Mats och jag inte sitter i någon skraltig hiss mellan våning 23 och 76 och ringer på en hjälpklocka som inte funkar. Inte är vi på någon annan dålig plats, heller. En villavagn nära havet i Skåne är inte otrevligt alls. Livet är ungefär som vanligt i det stora hela. I det stora som egentligen räknas. Om man tänker efter lite. Det bör man.
Man kan ha det så här bra.
Såklart förändringar. Massor med stora planer som går åt skogen. Pyspunka liksom. Livet ändrade sig och skar sig som en felaktigt tillredd bearnaisesås. Det skar sig på alla möjliga nivåer. Planer gick i stöpet. Biverkningar. Följder bortom beräkning. Tror att de flesta av oss kommer att säga att det. Saker jag verkligen vill göra. Verkligen, verkligen. Corona. Uschling. Schas.
Man kan bygga luftslott – underhålla fantasin lite. Det blir inte som vi tänkt i vilket fall.
Ska man vara glad?
Några säger kanske att – egentligen bra med Corona – så mycket vi lärt oss av det. Jo. Kan vi som har nosen ovanför vattenytan säga. Ändå. I det stora. De som fått svåra kallsupar både fysiskt och ekonomiskt känner kanske inte den tacksamheten – om någonsin. Oavsett – vi får tänka och säga som vi vill – så får man hantera sin egen verklighet på bästa sätt. Det är den vi har. Så länge vi har oss.
Nä. Detta är inte roligt men att tjata om det gör ingen glad. Ändå gör jag det i varenda krönika. Trött jag blir. På mig. Vi har alla historier att berätta. Den ena sorgligare än den andra. Det är därför jag gärna fokuserar på bra-iga saker. Som man kan finna tröst i. Lite skratt rensar tungsinne ibland – för om vi inte kan ändra på tingens verklighet – då får hjärnan hoppa in och ändra på hur man känner. Jäla tur att man fick en hjärna om än så liten.
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?
Ärthjärna.
Så kom jag plötsligt att tänka på ärtsoppa – på tal om hjärna. Vi har ett litet skåp med massor med punsch. Som vi ärvt och som vi köpt för att ge bort. Vi dricker inte av den och vi ger inte bort den, heller. Åker alltid längst in i skåpet när vi letar efter en liten vinslurk eller whiskypinne – eller en gammal calvados, för den delen. Kanske ska man koka lite ärtsoppa? Fast inte så mycket som förra gången – då vi åt ärtsoppa morgon, middag och kväll – för att jag gjorde dubbel sats och frysen var redan full. Inte slänga mat. You know. I alla fall – med en punschslurk till? Pannkakor efteråt? Med fluffig grädde? Villavagnsjordgubbssylt efteråt? Now we´re talking.
Antingen punsch och ärtsoppa eller så kan vi krulla ögonfransarna. OBS. Inte mina. Någon annans. Tok.
5:2 rules. I alla fall 5.
Jorå. Så atte………………vi är igång igen. Vi är periodare. I alla fall på 2:an. 5:an funkar oklanderligt bra. Alltid. Det gäller att hitta rytmen och motivationen. Vi har ett och ett halvt rätt där. Motivationen finns men rytmen…..typ 7/8 dels takt…oftast. Måndagar och torsdagar. Inte rucka på det för då går det åt fanders. Fast igår ruckade vi på det för vi hade en heldag med härliga vänner på besök i Ystad. Vi prioriterade. Sade menande till varandra att – då flyttar vi 2:an till på fredag. Idag är det fredag och jag smällde precis i mig lakrits. Frukost åt vi också så dagen är körd. Upplyste maken redan i morse att jag inte vill tvåa idag. Är inte mentalt beredd. Han tyckte synd om mig så han avberedde sig själv där på stående fot. Det får bli måndag.
Vi bytte 5:2 mot en Roof Top Bar i Ystad. Våra vänner bjöd in oss. Lätt val. En mycket trevlig dag och afton.
Jag klarar denna slags diet endast om jag har bestämt mig mentalt till 100 %. Då är det inga problem. Öht. Äter ingenting förrän kl 16.30. Kaffe, te och vatten – apselut – men ingen mat alls varken före eller efter. Funkar för mig. Enda sättet. De gånger jag försökt äta lite frukost blir jag illamående av hunger redan vid 12. No food is good food i det här fallet. Man får hitta sina egna sätt. Min hjärna bestämmer om jag säger till den. Säger jag inte till den på skarpen – då far den iväg och gör som den vill. Gör mig sugen på lakrits t ex.
Inte roligt alla gånger…..
Herreminje.
Tiden är mogen. Måste sluta någongång – annars blir det en bok. I annat format, i så fall. Det är det jag vill. På sikt. DET kan inte covid sätta P för, i alla fall. Som jag tror. Har så mycket jag vill göra innan solen går ner. Herreminje. Hur ska jag hinna med allt kul som finns att göra i livet? De 2 sista villavagnarna i Grottbyn vill jag absolut sälja till de kunder som är sugna på dem. Håller på………………..♥.
En liten ögonblicksbild från vardagsrummet i en Westcoast 32
Ha fina dagen. Alla. Solen den går upp och den går ner. Mest upp, tycker jag. Ljuset. Hoppet. Glädjen. Satsar på den. Trivs bättre där än i mörkret. Fast stearinljus, lite värme i kaminen och en god bok – inte dumt, det heller. Det är bra. Mycket är jättebra. Kram på er.
Tystnad råder i huset. Luftvärmepumpen andas lågt. Sitter i min fåtölj med gosemorgonrocken på, datorn i knät och håret i oklädsam rufs. Så som jag är skapad. Vad kan man vänta sig annat än det som är? Mats sover – i alla fall är han ömt instängd i sovrummet. Han kan få ha lite lugn och ro.
Piffet får komma lite senare. T o m för mig skulle det kännas överkurs att truta på läppstift nu. Klockan är ju bara barnet och barn ska inte ha smink. Det är min bestämda uppfattning. Halv 5 närmare bestämt.
Hålleri.
Jo, det måste man. Hålla i sig. Livets lilla horisont krympte väsentligt i o m covid-19. En vansinnig tur att jag ( för det mesta eller i alla fall ofta ) kan vara glad åt mycket – medan det pågår. Alla resor. Alla möten. Alla galna planer. All glädje. Det är roligare att vara glad – för man blir glad åt bara det faktum att man är glad. Helt enkelt. Glädje föder glädje.
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?
Friska och krya. Livet rullar på ändå. Lite på vänt men det pågår i alla fall. Man får ha hittepåtankar om saker och ting. Alltså – föreställa sig hur det blir när den här vedervärdiga pandemin är över. Hur bra det kan bli. Ändå. Nytt väntar. I alla fall för oss – i denna världen. I andra delar av världen har man inte bara en pandemi att genomleva – där krigas och våldförs det DESSUTOM. Något att värdera i gnälliga stunder. Man får tänka till lite allt emellanåt. Det gör jag. In emellan emellanåtOCKSÅ – och DET kan blir lite för mycket. Tro mig.
Hållerav.
Så många. Så tydligt det blir när man inte kan ses. Vilken tur att man får och kan älska någon och några. Och många. Älska på olika sätt men ändå känna kärlek. Fyttirackar´n om man inte kunde känna kärlek!! Så vedervärdigt!! Om man inte hade förmågan att bry sig om andra. Känna empati. Vilja göra bra för andra. Känns så fantastiskt härligt att ha många gamla och nära vänner. Inte bara gamla i ålder ( förlåt alla ) – utan i TID bakåt. Känt varandra länge. Vet vilka vi är och varför. Vet att man kan ringa mitt i natten om det skulle behövas och då finns ni där – samma som jag finns för er. Inte så dumt att tänka på ibland. Bli nu inte oroliga – jag har nästan telefonskräck och ringer sällan – så sov ni på. Ingen fara.
Då var vi nära varandra. Då gällde inte ansiktsmask eller badskor……
Hållerut.
Jodå. Håller ut. Alldeles för lite rörelse – trots alla mina löften och promenader. Så magen håller sig mer utåt än inåt. Dumt. Varför gör man saker mot bättre vetande? Varför äter man upp den sista sleven makaroner – fastän man är mätt. Man och man, förresten. Jag är jag och kvinna. Inte man. Erkänn. Så……….varför äter kvinna mer än hon egentligen orkar? Varför äter hon en god liten bulle till kaffet – ljuvlig och gräddig lakritsglass till kaffet? Varför tar hon en extramacka – hård – fast utan smör ( lurar mig själv, såklart ) och hyvlar på ost i lass – för att det är lika bra att göra slut på osten innan den blir tråkig. Så gör kvinna.
Mat o mat o mat o mat.Dum på riktigt. Jag. Inte åsnan. Elakt förtal.
En annan som håller ut är gåsen på vårt tak. Nu har den snart spatserat klart kan ni veta. Den väsnas och klampar runt och har gjort så alltsedan jag började skriva mina rader. Nu har jag fått nog. Den kommer strax att bli varse det. Den kan bege sig till någon annans tak. Lorta ner och ställa till det. Nu skall jag bara avbryta lite och gå ut och leka fågelskrämma. Inget läppstift på så det blir inga problem.
Fick jag av en kund från Toyota – som sedan blev en kär vän. Hon köpte en grön Toyota som hon kallade för Le Petit Canard
Så. Gåsen är väck. Tittade frågande på mig men fann sig i stunden och flög iväg. Kvackande i vild flax. Förresten – kvackar gäss eller vad heter det? Bräker gör det inte – de vet jag. Inte gnäggar heller. Kacklar gör de definitivt inte. Oavsett. Gås borta så Anka är nöjd.
Hållerom.
Det saknar jag så vansinnigt mycket. Att inte få krama om. Virtuella möten i all ära men det kan aldrig ersätta fysiska träffar – även om jag tycker det är ett fantastiskt substitut i dessa tider. Man kan ju i alla fall SE varandra och prata med varandra i verkliga livet. I realtid. Så mycket värt men så vill man ju liksom klappa på. Känna kontakt.
Vara nära vill jag ju.
Märkliga stunder när man träffar grannar t ex – som man inte sett på hur länge som helst – och så ler man knasigt och vinkar tafatt och säger ”corona” – fast man egentligen skulle vilja springa fram och krama om innerligt och visa hur jätteglad man ( kvinna ) är att träffa dem? Jag brukar gosa med dem rygg mot rygg. Det KAN bara inte smitta då.
Vill vara nära
Har inte träffat familjen på evigheter. Tokigt faktiskt. Detta vill jag inte alls. Måste ske något snart. Jag står liksom inte ut. Tiden går och vi hoppas liksom på att bli fria att göra det. Längtar. Efter att ha levt igenom total karantän i Spanien i nästan 4 veckor – så vet man att uppskatta att få röra sig utanför de 4 väggarna. Ändå. Kunna ta promenader. Göra saker med avstånd och omsorg om andra – men ändå göra dem. Åker inte buss, åker inte tåg, handlar med munskydd och handskar. Tvättar och tvättar händerna. Oh well.
Unnadigresan.
Den lever. Oh, fröjd och tackom och lovom- som pastor Jansson skulle sagt. En pärs utan dess like. Att vara i ett vakuum och inte kunna ta mått och steg. Att BEHÖVA ta steg men inte kunna eller veta. Att sitta så på vänt och inte förstå hur man ska agera. Alla ageranden kostar pengar och kan sätta mina resenärer och mig på pottan. Där vill ingen sitta – vi har kommit förbi det stadiet i vår utveckling 🙂 . Inte på något sätt ensam om detta – I know – men det gör inte min oro mindre betydelsefull. Nu andas jag i alla fall ut. Kroppen känns lättare – och det är ju alltid uppskattat. Blink-blink. Allt klart från mina leverantörer i Portugal – och om UD inte misstycker – så åker vi i september och oktober. I am back.
It ain´t over ´til it´s over. Som de säger på annat språk. Lite förändring blir det framöver. Villavagnsbloggen kommer så småningom att renodlas lite mer. Mindre Annicka och mer villavagnsliv. Fast skrivet av Annicka Villavagnspassionistan. Just själva jag/mig/mitt kommer på en egen sida – som skall heta Ekengrenskan.nu.
Det är i alla fall det jag jobbar på. Arbetar och bygger en egen hemsida nu. Spännande och roligt. Går en kurs hos www.evasynnergren.com.
Väl investerad tid. Rekommenderas. Ni kommer att märka när det sker. Man måste utvecklas och utveckla – det tycker jag om.
Man kan inte ligga på latsidan när man lär sig att skapa en hemsida med finesser. Lottie. Min älskling. Då.
Så klämtar klockan snart 8. Just nu har jag radiotystnad för att kunna koncentrera mig – men snart går radion på. Lite mysig lördagsmorgon. Kanske blir det lite Dr Phil på någon play-kanal. Han kan få hålla på en stund i etern. Kräver inget av mig. Bara att få sitta och lyssna.
Bara koppla av en stund
Må gott alla. Önskar er det bästa av det mesta eller det mesta av det bästa. Må ni ha mysiga stunder. Själv skall jag ge mig ut på jakt. Igen. Just nu har vi duvslag på taket. Tycker om fåglar. På andras tak. Inte på vårt. Live and let live – brukar jag predika. Gäller inte lortsläppande fåglar på vårt tak.
I övrigt tycker jag det är ett fint sätt att se på saker……. Lev och låt leva. Visst låter det fint? Gäller att leva så också. Gäller inte gäss och duvor på tak i Skåne. Annars så………….allt är väl i min värld. Önskar er detsamma. I er värld. Vår värld.
Det får den. Lite magi över det. Eller hur! Inga vargar som ylar i alla fall. Inga gubbar som skräms. Har väl sett för många filmer i min dag. En del har besvär av fullmånenätter. Jag kan inte bestämma mig för om även jag har det eller om t ex mina mardrömsnätter bara RÅKAR infalla just då – eller om jag verkligen blir påverkad. Spelar ingen roll att veta. Egentligen. Kan leva utan svaret. Faktiskt.
En onsdagsfull måne. Det är ju lillelördag. Ju. Å apelsinträdet både blommar och ger frukt. Märkligt. Doftar i alla fall helt FANTASTISKT!
Hundrade krönikan.
100. Man kan vara 100. Betyder antingen att man är gammal eller att man är perfekt. År eller procent – det är lite skillnad på det.
Eller så har man skrivit 100 krönikor! Detta är faktiskt min hundrade krönika. Lite stolt faktiskt. Grattis till mig! Många timmar och vaknätter för att få till det. En och annan gång har jag helt zonika hoppat över. Några av er har märkt det. Andra inte.
Till er som märkt det: I am back! Till er som INTE märkt det: I am back i alla fall. Det firar jag med Cliff Richard.
Lägg märke till de exalterade skriken när han gör sina moves… 🙂 . Rhirrrrr …… 🙂 !
Lite dumt gjort var det allt.
Igår kväll prioriterade jag närvaro. Betyder att jag inte sitter 5 timmar på raken och kåserar, letar bilder i min fotomapp, krymper dem, ändrar storlek, minskar pixlar och tänker på vad jag skall skriva om. Bilderna skall liksom passa in i texten. Att få det där flytet där ord och bilder vävs ihop. Jag lade 2.5 timmar på bilderna, lade sedan undan datorn och såg på svensk TV ihop med Mats. Lite portugisiskt vitt portvin från Douro för honom, en god kopp kaffe till oss bägge och så ett glas jordgubbsgin till mig. Min favvo.
När kvällen var slut satte jag väckarklockan på 04.30 och vi gick och vi gick till sängs. Kände mig nöjd och tillfreds med valet.
Ibland måste man prioritera och göra bra val. Ibland måste man sova, helt enkelt.
Nu sitter jag här igen. Klockan är 07.20 och det är på tok för sent. Halvstressat läge. Egentligen. När jag är färdig med detta har ni påbörjat er lördag och är på vift. Så här är det: Jag använder mobilen som väckarklocka. Trodde jag stängde av uppdateringsklingen bara – där det klingar till och talar om att något har hänt. Det stör hjärnan att hela tiden bli avbruten. Jag vill inte alltid veta om Willys säljer kaffe billigt just nu. Inte här. Inte nu. Eller att någon meddelar att hen just nu äter chips i Montmartre. Inte här. Inte nu.
Man MÅSTE inte vara uppkopplad jämt……Spansk lösning.
Vad jag gjorde var att jag även satte väckarklockan på ljudlös. Betyder att klockan hade ringt i härdigt i 2.5 timmar medan jag sov sött. Uppstigen och klar nu. Som solen efter Imse-Vimse-regnet. Det får gå. Inte livsavgörande men jag bannar mig själv. Att jag inte löste frågan smidigare. Lite bara. Inte mycket. Jag är bara lite tirriterad, som Karlsson på Taket sa.
Jag väljer att INTE hoppa på långsursvågen över min väckningsmiss,
Unnadigresan.
Inspirerande. Att bli funnen på Google och sedan skapa ett sådant förtroende att en grupp väljer att SJÄLVA ta kontakt och sedan besluta sig för att följa med till Douro och Porto i september! Precis så som jag vill ha det. Så 7 st vin- och resevänner har bestämt sig för att åka med och uppleva detta häftiga landskap i Portugal. Hade tänkt ligga lågt i höst. Det är så mycket som händer ändå men jag blev så glad och stolt att jag såklart sa JA. Mitt program är ju utarbetat redan.
En mur med utsikt.VInprovning på höga höjder. Vår vingård i Douro.
Hårt arbete kan löna sig. Jag skördar just nu på en massa håll. Happy me. Avkoppling är något jag nu tar mig an. Vila för mig KAN vara att läsa. KAN vara att baka bullar. KAN vara att måla muren. GÖRA saker. Många. Raklång på rygg är inte alltid vila. Inte för mig.
Här är några som fattat grejen. 2 av mina resegäster till Douro.
Våren på väg.
Jo, jag har hört och sett. Trots alla rapporter hemifrån om ruskväder och vattenflöden så börjar det knoppas. Hörde precis att våren dragit från södra Sverige till Stockholm just nu. Vårtecken, helt enkelt. Man får ge naturen en eloge som orkar hålla på att komma igen år efter år. Så många motgångar…….Mitt eget lilla skötebarn är ju Villavagnsparken i Grottbyn, Höör. Där blir det också säsong snart. Nu är det bara 4 platser kvar. Resten är sålda. Man kan bo här året runt eller bara när man vill. Som fritidsalternativ eller som boende jämt. Nära till allt. Höör ligger några bilminuter bort ( eller finns buss ) . Pågatåget till Lund o Malmö t ex. Sugen? Klicka HÄR
Dags att börja tänka på framtiden, kanske?Vi har det bra i vår villavagn i Skåne!Blandat och gott!
11-kaffe kan man inte missa.
Jisses, vad tiden går. Melodikrysset just nu. Tommy Körberg sjunger Guldet blev till sand ur Duvemåla. Vilken röst den mannen har!! Vilken gåva. Jag ryser. Som sagt – elvakaffe. Med kanelbullar. Så får det bli. Till skönsång. Mats borrar i ett skåp och skall fixa ett lås. Vi har det fint.
Ska vi tala om pipor som man ryser till så får ni väl tusanemig lyssna på Peter Jöback också. Rättvist måste det vara. En sådan röst. Ryser av välbehag gör jag.
Epilog.
Epilog betyder slutkläm. På enkelt språk. På danska förklarar man så här: epilog, slutning på en tale eller et litterært værk, som kan have form af en konklusion, en morale eller en efterskrift, hvor forfatteren henvender sig direkte til læseren for at drøfte det netop afsluttede værk. Så då gör jag det – vänder mig till er. ( Tycker jag har gjort det hela tiden men…….. )
Jag ser er………………
Det är nu jag brukar förmana och önska. Det är nu jag brukar berätta hur jag lever. Det är nu jag försöker ta mig ur det här. När jag försöker knyta ihop säcken. Jag vill i alla fall önskar er en fantastisk helg med påföljande vecka. För er som kan.
Fick ledsamt meddelande att en kär vän och f d granne gått bort. Sådant tar på en. Tankar far och flyger runt. Livet, jovisst.
Tillägnar er familj detta. Susan Boyle och Barbara Streisand in Memories.
Så kan vi få lite glädje också. Som avslut. På riktigt. Detta är en filmsnutt jag tittar på varje dag. Man blir så glad, så glad. En pappa som kommunicerar med sitt spädbarn. Helt magiskt. Vill ni må bra? Se den. Man behöver inte förstå vad som sägs – man förstår allt ändå.
Igår var jag resolut. Skrev ingen krönika på kvällskvisten. Var lite busig och lat. Tänkte – jag tar den imorgon bitti, istället. Dumkopf. Så här sitter jag nu. Klockan är 03.16. Gäsp. Förkylning på G. Känner mig uggen, som syrran brukar säga. Sommarvarma dagar nu. Kan vara tillfälligt. Kan hålla i sig. Vad vet man om detta? Tur som en tokig som får uppleva det ♥!
Drömmar.
Tur att man sover och att det inte är en verklighet det man drömmer. Då hade någon låst in mig.
Ujamig. Igår kom ett lite flickebarn till denna världen. På riktigt. Den lyckliga fadern är en kollega till mig och hans rara fru. Planerat kejsarsnitt. Såklart drömde jag om detta.
Jag skulle hämta dem från BB. På någon vänster skulle jag vara barnvakt också. Det lilla knyttet skulle hållas varmt. Paret hade en ugn med sig i vilken tösen låg! Hon låg på en plåt – insvept i fina kläder och en filt. Vad i…….?
Fläskpannkakor kan man ha i ugnen. Inte nyfödda små bäbisar
Jag öppnade på luckan hela tiden för jag tänkte att det kan ju bli fel på ugnen. Å då blir det fel på ungen. Vet inte riktigt hur det slutade. Vet bara att jag var så förvånad att den ömma modern var så fräsch och pigg 4 minuter efter födseln och att den ömsinte fadern plockade plast för insamling. Varför just då av alla stunder? Vad jag gjorde i den lägenheten öht förstår jag inte. De klarade sig själva. Ju. Minns att jag plockade undan och lade överblivna kakor i ordning. Diagnos?
Jösses.
Kakor och tårtor skall hållas ordning på!!
I verkligheten: Häromkvällen lyssnade jag på Karlavagnen innan insomning och man tog upp ämnet förlossningsskador. På dagen hade jag varit och fixat mina naglar på en salong i Fuengirola. Minns att jag satt och tittade på något som såg ut som en ugn – som de desinficerade tänger och pincetter i. I verkligheten skulle ett nyfött barn inte få plats i den ugnen. Inte insvept i filt i alla fall. De skulle definitivt ha tagit bort filten om nu tösabiten skulle hållas varm just i den. Toka. I know.
Unnadigresan.se
Idag skall jag skicka ett programförslag till en kvinna som med sina vänner vill åka på vinresa till Douro till hösten. En lagom stor grupp som liksom är färdig i sin konstellation. Hon hittade mig på Google och tog kontakt! Sååååå roligt om det blir verklighet. Det är ju detta jag jobbat så hårt för! Håll era tummar. Åtminstone en av dem.
Hittade ett gammalt visitkort. 7 år sedan………Mycket har hänt. Unnadigresan föddes t ex
Rätt som det är blir det april också. Då blir det Porto och Douro med en grupp härliga Tjejer. RIKTIGT roligt skall det bli. De stora detaljerna är klara. Bara småfix kvar som inte kan göras innan vi kommer närmare avfärd!
Dessutom filar jag på innehåll här i Andalusien. Här har jag nära till fantastiska små pärlor – som jag vill erbjuda mina resenärer. Det får ta sin tid. Resebranschen är svår. Många kockar och aktörer. Stor utbud. Många bokar sina resor själva. Så finns det en grupp människor som inte vill hålla på med att hålla på. Det är DEM jag vänder mig till. Lyxigt jordnära resor, helt enket. Mycket hjärta och pärlor ni inte själva finner. Kontakta mig HÄReller HÄR!
Middag i Porto, september 2018. Lyxigt få. Tillräckligt många. Unnadigresan.seHär pratar vi allvar. VIN!!! På vinprovning med 12 ystra Ladies. Kallar sig Las Bruttas och har rest med mig flera gånger!!!
Young guys. Good guys. Loved guys.
Gossarna haver återvänt till sina världar. I veckan har vi haft finbesök av tonåringarna. En på 15 och en på 19. Vuxit upp ihop. Som bröder. Helt magiskt kul. Så livgivande att ha dem hos oss. Att de kom frivilligt. Att de stortrivdes. Att de kom precis när Gloria ebbat ut. Att de fick solsken hela veckan. Så många skratt, så mycket gnabb och gnäbb på brödravis – men med stor kärlek. We are blessed to have them. ♥
Real buddies. Mitt hjärta bankarIbland bygger de drakar. Villavagnsdrakar, förståss. Den ena bygger mer än den andra men de gör det ihop…..Ibland diskuterar de viktiga saker eller är bara tysta. Ihop.
Villavagnspark i Andalusien.
Nu i helgen skall Mats och jag besöka en villavagnspark några mil inåt landet. Skall ta foton på platsen och den villavagn Morgan Nyman AB nu skall förmedla till kunder hemma i Sverige. Ett mysigt place i ett äkta spanskt samhälle. Vi får många förfrågningar om just villavagnsplatser i Spanien och det är en bristvara. Dels att finna rätt objekt och sedan rätt plats. Så fort vi hittar en plats och en fin villavagn så säljer vi. Efterfrågan!
First come – first served. Först till kvarn. Vi har en kölista för Spanienkunder. Anmäl er HÄR om ni vill sätta upp er!!! Ring annars Morgan på 0500445600 eller mig på 0709 632401 om ni vill.
Ett exempel. Nästa gång kommer jag att ha fler alternativ. Flera bilder. Nytagna. Watch this space!
Slutkläm.
Vad gör vi hela dagarna? Får frågan hur ofta som helst. Betänk att vi klivit av jobbkarusellen. Jo, jag har mina passioner med resor och villavagnar och Mats har bl a sina snickeriprojekt men utöver det: Vi lever. Oh fröjd. Tvättar, lagar mat, handlar, skruvar lampor, lagar byxor, städar, byter överkast, byter överkast igen för det jag lade på passade inte, syr stolsöverdrag, monterar eluttag, flyttar skåp, flyttar samma skåp en gång till, köper fåtöljer, sopar barr, sopar mera barr, trycker nosen i citronblommorna och dånar av välbehag, går på marknad, spelar kort, går till havet, kör på utflykt, bjuder på middag, blir bjudna på middag, lagar kladdkaka, lagar fläskfilé med mustig pepparsås, har gäster, syr spetsband på för kort klänning, lagar sönder och gör om, åker hem och kommer tillbaka, planterar blommor.
Så håller vi på.
Ibland går vi till beachen och njuter i solen.
Ni ser. Dagarna är fulla av dagar. Bara ett axplock. Listan skulle kunna bli längre men nu har jag hållit på i flera timmar. Klockan är snart 06.20 och nu avgår jag. Eventuellt snarkar jag någon timme innan det är dags att leva livet igen. Sommarvarmt nu. Magiskt. Mer än så.
Det blommar.
Tänker: Om jag inte lever nu och njuter av det jag har omkring mig och är i – när skall jag då leva och njuta? Det som har varit har varit och det som komma skall vet vi inget om. Jo. Jag har det uschligt bra. Så tacksam. Min lilla livskris i höstas har jag lyckats vända. Tänker och lever på lite annorlunda sätt. Kriser kan vara bra. När man kommit ur dem. Det kan ta sin tid. Man måste vilja även i det lilla – för att få förändring. Kan man inte själv måste man våga be om stöd. Jag hade. Jag har. Jag ger mig själv stöd också. Klappar mig på kinden och säger emellanåt: Du lilla, vad du håller på………….Hur var det nu du sa att du skulle göra…….? ♥ Glömt redan?
Bruna bönorna puttrar i grytan. Någon timma kvar. De är fortfarande lite småhårda. Det blir Annadagsbrunabönormedfläsk. Gott. Här på Costa del Sol lyser rimmat fläsk med sin frånvaro.
Finns färskt men det är inte riktigt samma sak. Då får man rimma själv. En blandning av salt, socker, vatten och tålamod. Jag har det. Ibland. Nu hade jag. bland blir man sugen, bara.
I de lägena är det bara att göra. Vill man ha måste man göra. Enkelt. Mats nickar och smackar. Tur att han tycker om. Roligare med entusiastisk publik och stöttepelare.
Bland det göttaste som finns.
Jul, jul. Strålande jul.
Julen passerade. Solsken och varmt. Inte en snöflinga så långt ögat nådde. Inget mörker heller. Inte ens en regngnutta. Åt gott, myste med vänner, vann i julklappsspelet och skämdes när vi bar hem allt vi köpt plus våra värdars klappar. ……Snikenheten har ett ansikte. Förlåt men spel är spel.
Farsans sill på bordet. Skinka. Köttbullar. En ljuvligt god polsk surkålsrätt med rökt fläsk och stark korv ( som vi skall få receptet på – guuuuu, så gott ),
en läcker och hemmagjord legymsallad ( också receptbelagd ) , vörtbröd, Herr Jansson, rödkål, prinskorv…….Intet fattades. Jo, mer plats i maggen.
Man blir glad av det fina. En riktig myshörna.
Nyårslöften? Naaääää.
Ger ni nyårslöften? Det gör jag. Och inte. Jag kör ju en del omstarter året om, så precis vid nyåret behöver jag inga nya. Jag kör nytt när det blir nödvändigt.
Däremot infaller ibland årsbytet just vid en omstart av nya tankar och strategier. Såklart har jag rent privata tankar om hur jag vill hantera uppkomna livsfrågor. Där har jag lagt en strategi.
I stort går den ut på att jag vill leva i frid. Göra gott. Aktivt avstå från skvaller och annan lort. Dåliga energier går bort. Jättebort. Får se hur det går……..Jag är ingen konfliktsökare. Tror på öppna dörrar och att vänta ut. Funkar så där ibland men i det stora är det något som passar mig. Blir det korsdrag kommer jag att dra igen dörren. Det har jag besämt. Nytt för 2020……
Livet är NU.
Skillnaden mellan att vara i balans och välkomna livet – och att befinna sig i grubbleriernas utkant är ungefär 345 meter. eller 56 mil. Typ. Förstår inte själv hur det går till men har kommit till insikt att det är så jag funkar. Sätt en etikett på mig den som finner glädje i det. Ge mig en diagnos eller vad som – jag förbliver mig själv. Jag är varken elak eller krigisk och det är bra egenskaper. Så har jag bestämt. Visst är det bra när man kan läka sig själv och vända på kuttingen? För det behöver man tänka och det har jag gjort färdigt. Ungefär den 21 maj ( eller hur….) kommer jag att tänka igen. Fram tills dess kör jag på.
På Nyårsafton. 12 st vindruvor skall tuggas och sväljas och det ska önskas medan klockan slår 12!!! Det gäller att köpa kärnfria.
Walk in my shoes en stund.
Brorsan skall göra nya inlägg till mig. Mina fötter är superbra att gå på men inte söta. Breda och korta. Då finns inga vettiga skor. Som JAG tycker. Inga fina skor. Som JAG tycker. Bara typ sjukskor ( som jag kallar dem. Förlåt. ) Svarta, ofina, remmar och elände och platta som pannkakor. Riktiga Kalle-Anka-skor. Ni fattar. Inte min grej. Har aldrig varit.
Så jag klämmer in dem i alla möjliga fina men min vänstra lilltå protesterar numera vilt. Då sa brodern: Jag hjälper dig om du köper riktiga skor. Ok, sa jag. Så jag köpte. Joggingskor med plats för apfötter. Han blev nöjd och nu skall jag få nya fina inlägg. I smyg använder jag högklackat men säg inget. Högklackat utan inlägg. Busigt.
Nya skor inför 2020. Allt får plats. High Fashion.Skulle det vara så att inlägg inte hjälper – då finns det säkert bot! Köpte ett kilo av varje idag på marknaden.
Villavagnsbloggen – varför skriver jag här?
Man kan undra varför jag skriver om skoinlägg i en villavagnsblogg. Jo, för så här är det: Jag skriver krönikor på just den här plattformen för att jag är en äkta villavagnspassionista.
Bor i en, säljer dem, passionerar om dem och missionerar där jag kommer åt. Morgan och Veronica Nyman har givit mig fria händer och gör man det så blir det som det blir.
Hade maken och jag inte köpt villavagn så hade livet tett sig annorlunda och det är det som är meningen med mina rader. Att visa på att livet kan bli annat om man gör annat.
Som att köpa villavagn och byta liv till exempel.
Å här står jag i en villavagnsgarderob. Helt naturligt.
Passionerad. Inte pensionerad.
Mycket spring i benen. Här gäller det att hänga med i mina egna svängar. Så vad är planerna för villavagneriet och mig med Morgan Nyman AB? Vi kör på.
Jag passionerar vidare. I högönsklig glädje ♥.
I am all in. Liksom. Om jag fick önska så skulle det vara att ni alla åker till Ranstadverket i Häggum ( mellan Skövde och Falköping ) och vandrar runt och sätter er i en villavagn och filurar. Finns alla sorter. ALLA som inte varit inne i en ny fräsch villavagn förut säger——WOW! Det trodde jag aldrig! Att man kan få plats med så mycket !
En villavagn är inte en husvagn. Man drar inte runt den heller – men den är flyttbar. Som ett hus. Fast ändå inte.
Allt är möjligt.Tyngdlyftning! Peka och vi levererar!
Å Unnadigresan, då?
Vad händer där? Jo, ska ni veta. I april åker 6 glada tjejer med till Douro och Porto. Blir superkul. Lite bus, upplevelser, kultur, vin och god mat, shopping och lata dagar. Så glad för detta. Unnadigresan är mitt skötebarn, liksom. Till hösten arrangerar jag en resa för en grupp privatpersoner, som bokat upp mig – och tiden går åt till att göra den perfekt. Jag återkommer med mera info och ni kan ALLTID höra av er till MIG om ni vill att jag skall skapa en fin resa till ert sällskap. annicka@unnadigresan.se
Tycker om att serva och få människor att må bra!12 härliga Tjejer som åkte med mig till Málaga! Mera sådant blir det!!!!
Dagens avslutning:
Magen känns livad och glad efter brunabönekoman. Oppsiedeisy. Paus imorgon………..för allas skull.
Har ni möjligen upplevt popcornhjärna – tillstånd där hjärnan samtidigt ställs inför flera olika sinnesintryck, till exempel vid användning av mobiltelefon ? Ett av de 35 nya ord som införlivats i vårt språk.
Eller vad säger i om tågskryta – stoltsera med att av miljöskäl resa med tåg i stället för flyg? Också ett av de nya orden.
Eller så kan man smygflyga – flyga utan att berätta om valet av färdmedel då flygets klimatavtryck kan vara skambelagt. Nytt ord.
Själv går jag och lägger mig och sovskryter väl om det. Eller så skamsomnar jag i soffan.
Imorgon är en annan dag. Lev den ♥ !
En dag i taget. Helt tillräckligt.
