Inte utan att man längtar………..

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Fredag. Mörkret omfamnar oss. Nu ÄR det höst. Levande ljus. Fötterna på fotpallen. Mannen bredvid. Datorn i knät. Dr Phil avklarad. Han skötte sig så där idag. Har precis satt mig efter att ha tillbringat några timmar med att sy en morgonrock till maken. Nästan klar. Måste ju göra något. Vila för mig är att göra saker. Inte slösa tid. Kan inte rå för´t.

Bara ibland. Vila. Korta stunder. Vid poolen, i så fall.

På fredagar bjuder min Mats mig alltid på en jordgubbsgin&tonic. Fick en idag också.  Det gör inget om det blir en rokokomorgonrock, sa han……… Icke. Den effekten hade inte den lilla drinken. Han får en vanlig. Med raka sömmar.

Morgonrock i vardande.  En litet glas med rosa att smutta på.
Om det hade varit som vanligt…….

Då hade jag suttit och tittat på bilder från resan till Dourodalen i september. Den som jag skulle ha genomfört med 7 st förväntansfullt glada resenärer. Den resan som inte blev av. Eller den som var planerad till oktober med 6 glada tjejer – bägge som vi fick flytta till nästa år. Med min lilla resebyrå Unnadigresan.se.

Picknickkorgar
Varsågoda. Låt er väl smaka. Mycket gott i korgarna!

Nu sitter jag och tittar på bilder från tidigare resor istället – och planerar lite smått för framtiden som kommer. Letar idéer. Partners. Möjligheter. Mysigt. Sitter och gläds åt att mina resor varit så bra och uppskattade. Så lyckade.

I väntan på vinprovning. Sol, förväntan och fantastiska vyer.

Så många trevliga människor som velat följa med på mina äventyr. Det kommer fler gånger ju.  Redan nya mål i sikte. Var redo, folks. Det kommer alltid ett konfettiregn efter svåra tider. I know.

Häruppe sitter vi och äter vår picknick, som vår värdinna Margarida på vingården, gjort i ordning till oss.
Skål och bom apetite – på portugisiska
Nu är det ju inte som vanligt…….

Jo, vädret. Det är precis som vanligt. Blött. Fast jorden behöver det. Inte en pandemi och dessutom vattenbrist. Det vill vi INTE ha, det lovar jag. Låt det regna. När man tänker efter. Vad gör lite regn när så många är beroende av det. Egentligen? Låter kanske klämkäckt men det är inte så tokigt tänkt ändå. Växterna behöver det. Rosor

Sommarens sista ros behöver vatten till exempel. Så ledsamt om det inte fanns blommor. Eller hur?

Blå blomma
Skir och vacker. På en åker. Bara sådär. Behöver vatten i alla fall. Vanligt vått vatten. V V V.

Vet ni vad jag inte riktigt förstår? Att man säljer växter men sedan struntar i att vattna dem. Hur vanligt som helst. Synd om växterna och en ren pengaförlust  för butiken – för de måste ju kasta dem – istället för att få ut dem till kund. Osäljbara, ju. Begriper inte affärsidén.  Slarvigt.

Om någon hade vattnat dem hade de varit värda något. Slöseri på växtkraft och resurser. Ugh. Jag har talat.

Någon som inte behöver vattnas på ett tag är jag själv. Tog en rask promenad härom morgonen. Skulle gå en kort sväng. Innan regnet. Gick en lång sväng. Ändrade mig lite där. Då kom regnet och försent att vända tillbaka. Fick traska på. Rännilar av vatten rann både här och där utmed min kropp. Skorna sa tjopp-tjopp. Jag sa ingenting – bara traskade på. Jag hamnade på den LÅNGA rundan. Oh well. Det var 2 dagar sedan och mina skor är fortfarande wet-wet-wet.

Dyngsur men glad ändå.
5:2. En diet. Inte en psalm.

Funkar bra. Vi håller i. Måndagar och torsdagar. Vi är rätt duktiga på det. Någon gång emellanåt har vi fått byta dag för att vi haft besök – men för det mesta rullar det på. Hungriga som sjutton. Jo. Belöningen är frukosten dagen därpå. En njutning utan dess like. Vi sitter där och glittrar ikapp – inte åt varandra utan åt den underbara ostmackan.  Häromdagen blev det grönkålssoppa till middag den dagen. Den var god. Tror den var kalorifattig.

Hackad grönkål och purjolök och litta vitlök
Nu har det hänt lite mer. Doftar gott.
Kålsoppan himself. Fröknäcke. Massor med kalorier men soppan fattig på desamma.

Varför gör vi detta? Utsätter oss för detta späkande? Jo, för det är det vi klarar av. För att det i panademitider är svårt att köra vattengympa. T ex. Som gav så bra effekt och som var så skönt. På pluskontot är att vi uppskattar maten än mer de dagar vi får äta riktiga portioner. En liten dubbelhaka har jag blivit av med. Nu återstår de 3 övriga. Vi håller i så länge vi vill. Bestämmer själva. Ju.

Dietgaffel och dietsked
Man kanske skulle ha denna sortens bestick istället? Varje dag.  Smalmatsbestick.
Upploppet.

En liten fågelrestaurang såg sitt ljus i veckan. Maken var i farten igen. Händig som få. Vi har otroligt många småfåglar utanför vår villavagn. Gråsparv, blåmes, domherre, rödhake, gulsparv, koltrast, björktrast, nötväcka, sädesärla…………säkert några fler. Riktigt mysigt att sitta och titta på när de hämtar mat. Verkar finnas en inbördes rangordning som vi inte förstår än. Fortsättning följer.

En liten fågelrestaurang. 3 rätters. Minst.

Det är pussel som gäller just nu. Denna gång var det ett 555-bitars yttepyttebitar med ett otroligt detaljerat motiv. Majgadd. Köksbordet fick stå till tjänst som bas. Maken gjorde nästan allt. Jag bara seglade förbi och lade dit en och annan bit…….så där geschwint, ni vet. Ta-da. Hela veckan har vi ätit på pussel. Enkelt på 2:dagar. Bara en sopptallrik.

Middagspussel eller pusselmiddag – det är frågan.

Tycker det är tradigt att det inte finns anledning att klä upp sig längre. Vår affär Matöppet har inte dragningskraft nog på mig. Trutpasta och hel och ren – jovisst – men jag pratar om lite extravagans, liksom. Jag tycker om kläder, färger och piff. Mysbyxor är inte min grej, riktigt. Kläder med schnitz, om man säger. Inte dyrt – absolut inte – men med piff.  Lite udda men snyggt. Får längta lite till. Det skola komma tillfällen om jag bara ser tiden an lite till.

Längter efter lite piff. Såååååå tradigt nu.
Okej. Vi försöker igen. UPPLOPPET.

Vi skulle egentligen ha övervintrat i Spanien nu men det är liksom inte läge. Inte nu. Inte än. Däremot kan man ju längta. Längta efter frukost, till exempel. Det är snart dags på riktigt fast jag tänker på frukosten i Mijas. På hemväg från lördagsmarknaden. En kaffe, rostat bröd, riven tomat, salt, lite vitlök och olivolja. Rackarns så gott det är. Mumzitt.

En frukost i Andalusien. I Mijas. I väntan på bussen hem från marknaden.

Så kan jag längta efter frodigheten. Alla blommor. Värmen. Utflykterna till bergen. Vännerna. Marknaden. Oliverna.

Bedårande vackert. Hibiskus. Alla möjliga färgställningar.
Ord räcker inte till……..Mästerverk. Konstverk.

Så kan jag längta till en tomatsallad.

Göttare än gött.

Nu flickor och pojkar. Nu lägger vi ner för i afton. Imorgon skall jag sy färdigt morgonrocken. Maken är spänd av förväntan. Hoppas han går på catwalkpromenad på gågatan i Ystads imorgon och ropar – Se, vad min hustru sytt till mig! Bara han inte har foppatofflorna på sig samtidigt. Stilbrytning. Bara han inte går iväg innan jag hunnit sy upp fållen.

Nu vevar jag in mig.

Klockan är 01.39 och jag är inte färdig än. Lite mer fizzel innan dessa ord går ut i cyberrymden.

Jag önskar er alla en alldeles förträfflig dag – denna lördag som randas. Må ni få croissanter till frukost med hemlagad hallonsylt. Till det en café au lait och en liten tryffelbit. Juice om ni vill och dagens tidning som dagen till ära bara kommer att ha BRA nyheter. 9.90 för blomkålen och extrapris på smöret. Det vore goda nyheter, det.

Nu vevar jag in mig strax till sovlådan.

Allt blir bra. Mycket är det redan.

Todilo.

Annicka

www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

 

Hmhm lade näsan i blöt.

Publicerad den av villavagnsbloggen
Picnic på Malagueta

Hilsen.

Morgonkaffe. Om man skulle pröva det. När jag ändå sitter i arla morgonstund och skriver. Det sista innan jag trycker på PUBLICERA. Resten nedan skrev jag igår. Bara så att ni inte blir förvillade. Räcker att jag själv är det.

Kaffefreak? Nej men det doftar gott ur burken.

Är ingen hängiven kaffedrickare. Egentligen. Jo, 11-kaffet med Mats. Det är viktigt av andra skäl än själva smaken.  Det är en kaffestund som har annan betydelse. Tycker själva kaffepulvret doftar gudomligt. Det som finns i burken. Själva drycken är väl egentligen sådär. Vissa koppar kaffe smakar härligt gott. Erkännes. Andra är så beska. Koffeinkicken behöver jag inte.  Som så många andra av er. Jag är mer sugen på det man får TILL kaffet – en nybakad bulle, äpplepaj eller glass med kola med havssalt. Mumzitt.  Inte sover jag dåligt av kaffe, heller. Spelar ingen roll om jag tar en kopp kl 22.  Förlorar mig i drömmarnas land oavsett. Såvida jag inte har en vakarnatt, förståss. Då är det hjärnan som måste hantera något – oavsett kaffe eller annat.

Glass i stora lass
Kolaglass med havssalt. Kaffet hör till men det är glassen jag vill åt.
11-kaffet i Villavagnen
Inte otrevligt alls. Just så smakar kaffet riktigt gott. Utsikten går inte av för hackor, den heller.
Inte en dag som andra.

Just idag skulle jag ha välkomnat en grupp Unnadigresare till Porto. 8 dagars program med goda viner, härliga upplevelser, fina boenden och troligen en heldag på vinfälten. Vintrampning,  mat, vinprovning och äkta kultur.  Skratt, gemenskap och aha-upplevelser. Någon satte stopp för det. Herr/Fru Covid lade nosen i blöt.

En stilla tur på Douro
Det är inte bara Donau som flyter stilla. Det gör även Douro.

Jag satsar på nästa år istället. Så får det bli. Mina 2 grupper – som skulle ha rest med mig i år – i april och i september – har beslutat sig för att göra resorna 2021 istället. Flygbiljetterna kunde jag boka om utan att få ekonomisk pyspunka. Som jag vet just nu. Härliga resenärer som så gärna vill åka med mig. I LÖV IT!!! De kommer att bli så nöjda och glada när det blir dags att dra iväg – jag VET att de kommer att älska det jag erbjuder i programväg.

Ostmarknad i Douro
Goda ostar. Finns en speciell sort som man äter med sked. Gott så att man dånar.
Underbar utsikt
Hänförande. Kort och gott.
Ingenting är längre som förut – alla gamla sanningar är slut.

Den gamla dängan stämmer gott nuförtiden. Inser med stor tacksamhet att Mats och jag inte sitter i någon skraltig hiss mellan våning 23 och 76 och ringer på en hjälpklocka som inte funkar. Inte är vi på någon annan dålig plats, heller. En villavagn nära havet i Skåne är inte otrevligt alls. Livet är ungefär som vanligt i det stora hela. I det stora som egentligen räknas. Om man tänker efter lite. Det bör man.

Inte dumt alls. En villavagn i Skåne
Man kan ha det så här bra.

Såklart förändringar. Massor med stora planer som går åt skogen. Pyspunka liksom. Livet ändrade sig och skar sig som en felaktigt tillredd bearnaisesås. Det skar sig på alla möjliga nivåer. Planer gick i stöpet.  Biverkningar. Följder bortom beräkning.  Tror att de flesta av oss kommer att säga att det. Saker jag verkligen vill göra. Verkligen, verkligen.  Corona. Uschling. Schas.

Luftslott.
Man kan bygga luftslott – underhålla fantasin lite. Det blir inte som vi tänkt i vilket fall.
Ska man vara glad?

Några säger kanske att – egentligen bra med Corona – så mycket vi lärt oss av det. Jo. Kan vi som har nosen ovanför vattenytan säga. Ändå. I det stora. De som fått svåra kallsupar både fysiskt och ekonomiskt känner kanske inte den tacksamheten – om någonsin. Oavsett – vi får tänka och säga som vi vill – så får man hantera sin egen verklighet på bästa sätt. Det är den vi har. Så länge vi har oss.

Nä. Detta är inte roligt men att tjata om det gör ingen glad. Ändå gör jag det i varenda krönika. Trött jag blir. På mig.  Vi har alla historier att berätta. Den ena sorgligare än den andra. Det är därför jag gärna fokuserar på bra-iga saker. Som man kan finna tröst i. Lite skratt rensar tungsinne ibland – för om vi inte kan ändra på tingens verklighet – då får hjärnan hoppa in och ändra på hur man känner. Jäla tur att man fick en hjärna om än så liten.

Wild and crazy
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?
Ärthjärna.

Så kom jag plötsligt att tänka på ärtsoppa – på tal om hjärna. Vi har ett litet skåp med massor med punsch. Som vi ärvt och som vi köpt för att ge bort. Vi dricker inte av den och vi ger inte bort den, heller. Åker alltid längst in i skåpet när vi letar efter en liten vinslurk eller whiskypinne – eller en gammal calvados, för den delen.  Kanske ska man koka lite ärtsoppa? Fast inte så mycket som förra gången – då vi åt ärtsoppa morgon, middag och kväll – för att jag gjorde dubbel sats och frysen var redan full. Inte slänga mat. You know. I alla fall – med en punschslurk till? Pannkakor efteråt? Med fluffig grädde? Villavagnsjordgubbssylt efteråt? Now we´re talking.

Ögonfransar
Antingen punsch och ärtsoppa eller så kan vi krulla ögonfransarna. OBS. Inte mina. Någon annans. Tok.
5:2 rules. I alla fall 5.

Jorå. Så atte………………vi är igång igen. Vi är periodare. I alla fall på 2:an. 5:an funkar oklanderligt bra. Alltid. Det gäller att hitta rytmen och motivationen. Vi har ett och ett halvt rätt där. Motivationen finns men rytmen…..typ 7/8 dels takt…oftast. Måndagar och torsdagar. Inte rucka på det för då går det åt fanders. Fast igår ruckade vi på det för vi hade en heldag med härliga vänner på besök i Ystad. Vi prioriterade. Sade menande till varandra att – då flyttar vi 2:an till på fredag. Idag är det fredag och jag smällde precis i mig lakrits. Frukost åt vi också så dagen är körd. Upplyste maken redan i morse att jag inte vill tvåa idag. Är inte mentalt beredd.  Han tyckte synd om mig så han avberedde sig själv där på stående fot. Det får bli måndag.

Vi bytte 5:2 mot en Roof Top Bar i Ystad. Våra vänner bjöd in oss. Lätt val. En mycket trevlig dag och afton.

Jag klarar denna slags diet endast om jag har bestämt mig mentalt till 100 %. Då är det inga problem. Öht.  Äter ingenting förrän kl 16.30. Kaffe, te och vatten – apselut – men ingen mat alls varken före eller efter. Funkar för mig. Enda sättet. De gånger jag försökt äta lite frukost blir jag illamående av hunger redan vid 12.  No food is good food i det här fallet. Man får hitta sina egna sätt. Min hjärna bestämmer om jag säger till den.  Säger jag inte till den på skarpen – då far den iväg och gör som den vill. Gör mig sugen på lakrits t ex.

Inte roligt alla gånger…..
Herreminje.

Tiden är mogen. Måste sluta någongång – annars blir det en bok. I annat format, i så fall. Det är det jag vill. På sikt. DET kan inte covid sätta P för, i alla fall. Som jag tror. Har så mycket jag vill göra innan solen går ner. Herreminje. Hur ska jag hinna med allt kul som finns att göra i livet? De 2 sista villavagnarna i Grottbyn vill jag absolut sälja till de kunder som är sugna på dem. Håller på………………..♥.

Westcoast 32 i Grottbyn
En liten ögonblicksbild från vardagsrummet i en Westcoast 32

Ha fina dagen. Alla. Solen den går upp och den går ner. Mest upp, tycker jag. Ljuset. Hoppet. Glädjen. Satsar på den. Trivs bättre där än i mörkret. Fast stearinljus, lite värme i kaminen och en god bok – inte dumt, det heller. Det är bra. Mycket är jättebra. Kram på er.

Myspys
Inte så dumt.                                                                       Photo by X-net. Daniel Eriksson

Ta-ta.

Annicka

www.villavagnar.com
http://www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/

 

 

Man får ställa om sig. Man får helt enkelt ställa in. Sig.

Publicerad den av villavagnsbloggen
Dockbarnvagn

Hilsen.

Yes. Så är det. Anpassningens tid. Jag har ställt in mig på att ställa om mig. Jag som en gång var Motvalls Käring, som den hulda modern uttryckte det. Den som gör tvärtom mot vad som förväntas. Som går mot strömmen. Som prövar nya saker. För att man kan. För att man får. Numera får man inte så mycket…………….Hålla sig hemma får man.

Sitter i villavagnssoffa och läser
Man får hålla sig hemma. Fast på denna bilden är jag borta. I en annan villavagn. Innan corona.

Det får man.

Vill ni bli roade en stund så ska ni se på detta klippet från Galenskaparna. Mästerskap i Curling. Där gör man allt man kan för att man får.  Om man inte gjort det förut. Så mycket knas och bra att hämta på Youtube. Lort finns också. Kolossalt mycket lort. Allt finns. Mängder med bra utbildning t ex. Om man inte har en susning om hur man gör knixerbasala uttermedaljonger så är jag säker på att någon har gjort det förut och nu vill lära ut det där.

Annicka i garderob
Å där är jag. Helt naturlig pose. Jag brukar stå i garderober och spana ut. Det får jag.

Håhåjaja.

Sitter i min fåtölj. Morgonrock och snuttefilt. Stilla morgon. Det har regnat väldeliga inatt. Det behövs men vått blir det. Liksom. Kristi Himmelsfärdsdagen bjöd på sommarväder. Ljuvligt. Fågelkvitter överallt. Ystra lockrop. Från fåglar, alltså. Till andra fåglar. Tog då en promenad mellan huslängorna här och sedan ner till havet. Denna fantastiska strand här i södra Skåne.

Stranden på Söderslätt
En känsla av frihet.

Man ser också hur havet tar över stranden. Hur den minskar för varje år.  Vattnet kryper närmare. Något för samhällsplanerarna att ta hänsyn till. Tänker på de strandnära tomterna. Snart har de fötterna i vatten. Fotbad.

Ginst och himmel
Passionerat gult. Kaxigt mot det blåa.

Håhåjaja. Idag känner jag mig ålderstigen. Hade en trevlig kväll på avstånd – med kära vänner. Tack ♥ ! Grillat sidfläsk med suveränt god och hemlig recept på löksås och färskpotatis. Mumsfilibabba. Hur gott som helst. Inga biverkningar där.  Inga som skall nämnas här i alla fall.

Vinet var också gott. Igår. Idag säger magen att den är sur. Jättesur. På mig också. För mycket syra. Då har jag i o f s en superkur. Kalk. Jag brukar kalka mig emellanåt. Lärde mig det av vänner för 100 år sedan. En tesked vitt pulver och så vatten. Det lugnar. Neutraliserar.  Funkar fint med ett glas vin eller två – då och då.  Samma med juice. Då och då.  Juice till frukost och vin till middag – i kombination några dagar i rad – illa. Aj. Ont. Så nu får jag skärpa till mig. Det gör jag. Troligen.

Augusta Glad.

Håhåjaja
Don´t look back. You are not going that way,

Själver gjort får själver ha´t. Så sa hon gamlamormor Augusta Charlotta Glad. Jag heter Charlotte efter henne. Mitt ”e” i Charlotte ska uttalas. Hon sa hur många saker som helst. Som jag. Fast jag har inte fullt så många ordspråk som hon hade. Och inte så många förbud som hon. Inte lägga nycklar på bordet. Inte sjunga på morgonen för då får man gråta innan kvällen. Inte gå under stegar. Jag lipar när jag måste – oavsett om jag sjungit på morgonen.  Var skall jag lägga nycklarna om inte på bordet? På stolen? Blir bättre?

Stol på veranda
Lägg nycklarna var tusan du vill. Bara du trivs. Obs. I glaset finns bara c-vitaminsbrus. Om ni undrar.

Det får man visst. Lägga nycklarna i diskmaskinen om man du vill. Bara man hittar dem och DET, kära vänner, är mitt stora dilemma. Jag hittar ingenting. Det är värt en egen krönika.

Vet inte riktigt hur det står till med tankarna idag. Ingen åning alls. Som dessa fotspår. Vad hände här? Egentligen?

Whistle blower.

Nu när jag ändå sitter här och filurar med sta´ns suraste mage: Nuförtiden är det ingen som visslar uppskattande efter en. Eller gör folk det efter er? Lyllos er i så fall. Inte ett vissel så långt örat kan uppfatta.  Inte på min front.  Å andra sidan kan åldersöronsusningarna störa uppfattandet av det eventuella visslet. Eller inte. På sin höjd visslar någon för att man går ivägen. T ex för någon cyklist.  Ur vägen, män´ska.

Hus med röksignal
Någon som kommunicerar medelst rök?

Man får vara glad för det lilla vad gäller positiv uppmärksamhet. Att man syns öht. Utan reflexer. I dagsljus. Antar jag.

Den lilla slutklämmen.

Den kommer alltid sist. Fast ibland ångrar jag mig och sätter fart på tangenterna igen. Det är det där FLÖDET, ni vet. När orden kommer till mig. Eller när de åker hem till sig. Det vet jag aldrig. Som nu t ex. Jag är beredd att avsluta denna krönika nu.  Men jag kan ändra mig. Ni får se.

Häggen blommar
Så kom jag på att häggens blommor ser ut som små minipioner. Ljuvligt vackra. Så kom jag på att detta är ju inte hägg. Det är oxelns blommor. Ljuvliga konstverk.

Plötsligt kom jag på att jag längtar efter västskustska räkor. Fisk från Västkusten. Riktigt svår abstinens faktiskt. Förlåt mig Skåne – men fisk är ni lite sämre på än Bohuslän. Kan ju inte ni rå för men det är så det är. Ni är bättre på hur mycket som helst annat så var inte lessna. Det är bara att bita ihop.

Fiskhallen i Mölndalsbro
Ett lidande att titta på dessa foton. Att bara se men inte röra.

Nä. Nu är jag sugen på att baka kavring. Ska leta lite recept. Har köpt ingredienser – som jag TROR ska i. Annars får jag väl kalla det för något annat än kavring. Det blir som det blir.

Nä. Upp och hoppa nu ditt lilla skrälle ( jag talar med mig själv ) och gör lite nytta. Make yourself useful, som någon lärde mig i tidiga år. Sitta här och slösa bort sig. Schas.

Ha det så förtjusande härligt i kommande dagar. Jag skall till Grottbyn i Höör och visa fritidsboende i morgon. Det har lovats SOL! I like!

Visningi Grottbyn med Canva
Komsi, komsi.

Iväg som ett skott nu, kvinna:

Granskott
Hopp opp som ett skott nu, Ankan.

Ett kort till bara. Mitt favvokort från mina resor till Dourodalen.

Unnadigresan grupp 1 utsikt och kameror
Visst är bilden härlig. Helt oplanerat. De bara stod där och njöt. Mina älskade resenärer.

Ha det. Alla och envar. Ingen nämnd och ingen glömd.

Cheriot and farethewell.

Ta-ta.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

 

 

 

 

 

Lyckliga vi båda som får snarka i samma låda

Publicerad den av villavagnsbloggen
Beaumont Villavagn i Grottbyn

Hilsen.

Vårkänslor

Vårkänslor hur ofta som helst. Förutom när det stormar och är svinkallt. Det har det gjort i 2 dygn. Stormat och regnat. Skånes slätter är vackra men obergiga…….Det gör att när det blåser – då blåser det. Rejält. Inget som tar emot. Som tur är går det mesta över. Förr eller senare. Just detta väder står över och fram träder annat.

Det gör ont när knoppar brister. Möjligt men jag är utsprungen sedan länge. Bortsprungen emellanåt.
Raps. Repris på repris på repris. Jag tröttnar aldrig. Så mäktigt explosivt.
Covid

Värre är det med denna farsot över världen. Vi matas med information, utlåtanden, uppdateringar, expertutlåtanden, åsikter av alla de slag m m – varenda vaken stund. Ibland blir det bara för mycket för mig. Det finns en gräns för vad man orkar ta till sig. Hjälplös i det stora, ju.
Jo, jag är ibland skräckslagen för att få covid-19 och drabbas av den värsta varianten. Rädd att smitta kära och nära så att de får lida. Oftast tänker jag att det kommer inte att hända. Allt blir bra. Hur ska man annars stå ut i denna osäkerhet om ALLT? En sak är säker – ingen vet något – lika bra att tro på en god framtid. Vi får vara rädda om varandra, visa hänsyn, stötta de som kämpar för oss och vara nära varandra i hjärtat – trots de fysiska  avstånden.

Vi klarar det. Kan denna blomma i denna fattiga jordmån – då kan vi.
Svarta stockrosor växer i gruset. Flyttade från god jord där de slokade. Fick nytt liv i denna arma mark. Märkligt.
Livet är som vanligt i alla fall.

Livet fortsätter ändå med det vardagliga. För många av oss. Saker skall fixas. Hemmet skall skötas. Man skall sköta sig själv – i betydelsen vårda sin kropp. Daglig dusch t ex. Som de flesta kvinnor (tror jag faktiskt ) så passar man på att göra det mesta samtidigt – när man ändå håller på. Ni vet.Som att passa på och städa duschkabinen, torka golvet, putsa fönstrena m m – efter uträttat duschförvärv. När man ändå står där och har plaskat klart. Smart att göra allt samtidigt så slipper man städa extra en annan gång. Ni känner er igen er några, väl?

Det är skönt att vara ren

Torkar av, gnider bort, putsar rent. Mig själv först. Duschen sedan.Tvättar inte håret denna morgon för det gjorde jag igår. Sedärja- allt glänser. Ska bara dra åt kranen ordentligt – det droppar från duschmunstycket. Vad gör jag? Jo, vrider med stor kraft åt fel håll och *splatt * rätt i nyllet – den största vattenduschen ni kan tänka er. I håret, på badlakanet. Rätt i plytet. Dyngvåt. Ofrivilligt men ändå. Varför inte liksom.

Prudentlig skall man vara. Det har jag lärt mig hemifrån.

Jag är väldigt förtjust i matpajer. Sådana där smarriga. Det händer att jag lyckas med dem. Every now and then. Skulle bjuda maken på ost- och skinkpaj. Med ädelostfyllning. Bacon och mumma i. Ost. Gjorde allt rätt utom det som jag gjorde fel – vilket fick förödande konsekvenser. Förödande och förödande förresten. Ska kanske inte överdriva. Kan väl då i korthet säga att det blev en drunknad paj. Som om den varit med om gyttjebad. En typisk guuu-vilken-misslyckad-paj. Jag lovar. Pajskalet flöt omkring i formen. Fick nästan använda soppslev.Broccolibuketterna jag hade i pajen tog jag ur frysen innan  och lät dem tina. Trodde jag. De släppte i alla fall av sitt vatten i pajen. Så där låg allt och simmade omkring.  Ryggsim, frisim – vad vet jag. De låg där och guppade i alla fall. Maken är så gullig. Han tyckte pajen var jättegod men kanske liiiite fuktig bara……..Han underdrev. Jag fick HÄLLA av sörjan och steka upp pajen dagen därpå. Så vad lärde jag mig av detta? Köp färsk broccoli.

Som kompenstion för pajsoppan. Ett makalöst gott bröd bakade jag. Nöjd själv.
Promenaderna som stärker

Så tacksam för mina promenader och min kamera. Livskvalitet. Verkligen. Det var det värsta med den totala karantänen i Spanien – detta att inte få gå ut. Inte få röra på sig. Se saker. Nu tar jag igen det. Ser så mycket fint. Måtte jag få fortsätta med detta livselixir.

Passerade jag idag
Liten närbild av det vackra.

Har så många olika vägar jag kan ta. Älskar Söderslätt i Skåne. Sådan tur att villavagnen stod just här!! Den bara väntade på oss!

Samma gamla vy men olika gånger
Visst är det lite fint?

Tänkar tacksamt att det är tur att vi har lantbrukare och bönder som jobbar för att vi ska få mat på bordet. Inte så självklart. Visst – det är säkert ett sätt att leva – men jag är tacksam i alla fall. Deras arbete sätter mat på bordet. Tack!

Här blir det potatis, tror jag. Har ni ätit Abbekås-potatis? Goooooda.
Hästapållar
Skott från denna!!!

När vi lämnade Spanien räddade jag några skott av den prunkande pelargonen – som annars skulle få leva dödens liv när vi for. Nu har jag puttat ner de skotten i krukor.

Tror de kommer att bli JÄTTESTORA och fina emigrerade pelargoner. Den som lever får se!
Villavagnsvising igen. Med avstånd. No worries.

På söndag blir det visning av Grottbyns villavagnspark igen Där är så fint. Riktigt fint. Året runt kan man vara där. Komma och åka när man vill. Sommarstuga eller annat – you decide. Mitt i Skåne. Man kan ta hit med Pågatåget från Lund t ex. Om man inte vill ta bilen.

Söndag den 3 maj mellan kl 11-15 träffar ni mig där. Tfn: 0709 632401

Se så fint. Stora trädäck. Eget vatten o avlopp. Toalett och dusch och allt som man har i ett hus!

The End

Livet blir tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Just i dessa tider är det lite svårt att fylla på. I alla fall med saker som intresserar andra än min man och min familj. Att jag ska köpa nya gardiner – något att skriva om? Nä. Att jag städat ugnen? Nä. Köpte tomatplantor idag? Nä.

Ni ser. Inget av vikt haver passerat. Allt går upp och ner. Så gör tankarna också. Ibland får man backa lite och bara titta på. Det är helt ok också.  Inte bara prestera. Så mycket som fungerar i alla fall. Väldigt mycket. Knepigt att inte få kramas, att inte träffa syskon, nära och kära. Märkligt.  Jo, just det. Nu går jag en kurs och skall lära mig göra fina hemsidor från grunden. Det blir roligt.

Vi skall inte glömma bort varandra.Åsså startar jag upp fortsatta tankar om min Passionerade Lilla Resebyrå Unnadigresan. Fick lite hicka där ett tag och tänkte att där finns ingen framtid för min lilla yttepytteresebyrå. Jodå. Det finns det. Det har jag bestämt. Fast kanske i annan form. Nästa år så………. Fast först blir det resor i september och i oktober till Portugal. Bokat och fixat. Om allt går som vi hoppas.

Jag trivs hemma.

Ta hand om varandra och er själva. Det är där det börjar. Nu skall jag ta hand om mig. Snarkedags. Mats sover redan. Lyckliga vi båda som får snarka i samma låda.

Kram hela da´n.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

 

 

 

 

100 stycken. Det är många, det! Mångalet många.

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Månen är full på Costa del Sol.

Det får den. Lite magi över det. Eller hur! Inga vargar som ylar i alla fall. Inga gubbar som skräms. Har väl sett för många filmer i min dag. En del har besvär av fullmånenätter. Jag kan inte bestämma mig för om även jag har det eller om t ex mina mardrömsnätter bara RÅKAR infalla just då – eller om jag verkligen blir påverkad. Spelar ingen roll att veta. Egentligen. Kan leva utan svaret. Faktiskt.

Månen är full på Costa del Sol.
En onsdagsfull måne. Det är ju lillelördag. Ju. Å apelsinträdet både blommar och ger frukt. Märkligt. Doftar i alla fall helt FANTASTISKT!
Hundrade krönikan.

100. Man kan vara 100. Betyder antingen att man är gammal eller att man är perfekt. År eller procent – det är lite skillnad på det.
Eller så har man skrivit 100 krönikor! Detta är faktiskt min hundrade krönika. Lite stolt faktiskt. Grattis till mig! Många timmar och vaknätter för att få till det.  En och annan gång har jag helt zonika hoppat över. Några av er har märkt det. Andra inte.
Till er som märkt det: I am back! Till er som INTE märkt det: I am back i alla fall. Det firar jag med Cliff Richard.
Lägg märke till de exalterade skriken när han gör sina moves… 🙂 .  Rhirrrrr …… 🙂 !

Lite dumt gjort var det allt.

Igår kväll prioriterade jag närvaro. Betyder att jag inte sitter 5 timmar på raken och kåserar, letar bilder i min fotomapp, krymper dem, ändrar storlek, minskar pixlar och tänker på vad jag skall skriva om. Bilderna skall liksom passa in i texten. Att få det där flytet där ord och bilder vävs ihop. Jag lade 2.5 timmar på bilderna, lade sedan undan datorn och såg på svensk TV ihop med Mats. Lite portugisiskt vitt portvin från Douro för honom, en god kopp kaffe till oss bägge och så ett glas jordgubbsgin till mig. Min favvo.
När kvällen var slut satte jag väckarklockan på 04.30 och vi gick och vi gick till sängs. Kände mig nöjd och tillfreds med valet.

Ibland måste man prioritera och göra bra val. Ibland måste man sova, helt enkelt.

Nu sitter jag här igen. Klockan är 07.20 och det är på tok för sent. Halvstressat läge. Egentligen. När jag är färdig med detta har ni påbörjat er lördag och är på vift. Så här är det: Jag använder mobilen som väckarklocka. Trodde jag stängde av uppdateringsklingen bara – där det klingar till och talar om att något har hänt. Det stör hjärnan att hela tiden bli avbruten. Jag vill inte alltid veta om Willys säljer kaffe billigt just nu. Inte här. Inte nu. Eller att någon meddelar att hen just nu äter chips i Montmartre. Inte här. Inte nu.

Man MÅSTE inte vara uppkopplad jämt……Spansk lösning.

Vad jag gjorde var att jag även satte väckarklockan på ljudlös. Betyder att klockan hade ringt i härdigt i 2.5 timmar medan jag sov sött. Uppstigen och klar nu. Som solen efter Imse-Vimse-regnet. Det får gå. Inte livsavgörande men jag bannar mig själv. Att jag inte löste frågan smidigare. Lite bara. Inte mycket. Jag är bara lite tirriterad, som Karlsson på Taket sa.

Det börjar bli vår
Jag väljer att INTE hoppa på långsursvågen över min väckningsmiss,
Unnadigresan.

Inspirerande. Att bli funnen på Google och sedan skapa ett sådant förtroende att en grupp väljer att SJÄLVA ta kontakt och sedan besluta sig för att följa med till Douro och Porto i september!  Precis så som jag vill ha det. Så 7 st vin- och resevänner har bestämt sig för att åka med och uppleva detta häftiga landskap i Portugal. Hade tänkt ligga lågt i höst. Det är så mycket som händer ändå men jag blev så glad och stolt att jag såklart sa JA. Mitt program är ju  utarbetat redan.

Unnadigresan
En mur med utsikt.
Unnadigresan
VInprovning på höga höjder. Vår vingård i Douro.

Hårt arbete kan löna sig. Jag skördar just nu på en massa håll. Happy me. Avkoppling är något jag nu tar mig an. Vila för mig KAN vara att läsa. KAN vara att baka bullar. KAN vara att måla muren. GÖRA saker. Många. Raklång på rygg är inte alltid vila. Inte för mig.

Här är några som fattat grejen.  2 av mina resegäster till Douro.
Våren på väg.

Jo, jag har hört och sett. Trots alla rapporter hemifrån om ruskväder och vattenflöden så börjar det knoppas. Hörde precis att våren dragit från södra Sverige till Stockholm just nu. Vårtecken, helt enkelt. Man får ge naturen en eloge som orkar hålla på att komma igen år efter år. Så många motgångar…….Mitt eget lilla skötebarn är ju Villavagnsparken i Grottbyn, Höör. Där blir det också säsong snart. Nu är det bara 4 platser kvar. Resten är sålda. Man kan bo här året runt eller bara när man vill. Som fritidsalternativ eller som boende jämt. Nära till allt. Höör ligger några bilminuter bort ( eller finns buss ) . Pågatåget till Lund o Malmö t ex. Sugen? Klicka HÄR

Dags att börja tänka på framtiden, kanske?
Vi har det bra i vår villavagn i Skåne!
Blandat och gott!
11-kaffe kan man inte missa.

Jisses, vad tiden går.  Melodikrysset just nu. Tommy Körberg sjunger Guldet blev till sand ur Duvemåla. Vilken röst den mannen har!! Vilken gåva. Jag ryser. Som sagt – elvakaffe. Med kanelbullar. Så får det bli. Till skönsång. Mats borrar i ett skåp och skall fixa ett lås. Vi har det fint.

Ska vi tala om pipor som man ryser till så får ni väl tusanemig lyssna på Peter Jöback också. Rättvist måste det vara. En sådan röst. Ryser av välbehag gör jag.

Epilog.

Epilog betyder slutkläm. På enkelt språk. På danska förklarar man så här: epilog, slutning på en tale eller et litterært værk, som kan have form af en konklusion, en morale eller en efterskrift, hvor forfatteren henvender sig direkte til læseren for at drøfte det netop afsluttede værk. Så då gör jag det – vänder mig till er. ( Tycker jag har gjort det hela tiden men…….. )

Jag ser er………………

Det är nu jag brukar förmana och önska. Det är nu jag brukar berätta hur jag lever. Det är nu jag försöker ta mig ur det här. När jag försöker knyta ihop säcken. Jag vill i alla fall önskar er en fantastisk helg med påföljande vecka. För er som kan.
Fick ledsamt meddelande att en kär vän och f d granne gått bort. Sådant tar på en. Tankar far och flyger runt. Livet, jovisst.
Tillägnar er familj detta. Susan Boyle och Barbara Streisand in Memories.

Så kan vi få lite glädje också. Som avslut. På riktigt. Detta är en filmsnutt jag tittar på varje dag. Man blir så glad, så glad. En pappa som kommunicerar med sitt spädbarn. Helt magiskt. Vill ni må bra? Se den. Man behöver inte förstå vad som sägs – man förstår allt ändå.

Tjingeling.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

Å här sitter jag och är söt.

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Tiden går. 31 maj. Idag är det Mamsens födelsedag. Då skulle hon ha fått frukost på sängen och en bukett liljekonvaljer. Jag skulle ha fixat hennes hår och gjort henne fin.  Hon var noga med det. Läppstiftet på och hon skulle trutat med läpparna så där komiskt – vi skrattade hysteriskt varje gång. Före botoxens tid. Före plutmunnens tid. Hon hade sina egna läppar. Opreparerade. Anyway. Hon befinner sig på annan plats. Mycket långt bort kan man säga men är med i alla fall.

Känner ni doften? Himmelsk.
Hittade i mamsens kokbok. Inget utrymme för tycke och smak men kanske lite sanning.  En karikatyr vill man ju inte bli……

Det bra-iga med att inte ha stor trädgård är att man inte behöver rensa så mycket. Numera har jag krukor med olika växter och det är bekvämt. Börjar vänja mig vid den bekvämligheten, annars älskar jag att rensa rabatter.  Det blir så fint när man är klar. Sist jag var hos Morgan Nyman AB på möte kunde jag inte låta bli att rensa maskrosor. Skulle låtit bli. Efter 1 timma var det finare på marken men mina vita fina jeans var………………gula. Så dumt. Man skulle kunna tro att jag………………..men det hade jag inte. På kvällen skulle vi ut och äta en bit mat. Jag snek utmed väggarna och satte mig i det mörkaste hörnet de hade på restaurangen. Mitt dumma nöt. Så obetänksamt. Vem rensar ogräs och frodiga maskrosor i vita jeans? Moi. Fel prioritering men jag fick i alla fall feeling. Då också.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hade vi varit i Spanien nu så hade det varit fiestor på längden och bredden. Feria de la Primavera till exempel. Vårfest. Spanjorerna går all-in. Är det fest så är det fest. Inget sparas på. Titta lite på filmen från Sevilla så förstår ni. Klicka HÄR .Det är inget som är likt något vi har här i Sverige. Inte återhållsamt för 5 öre. Sassa-brassa-mandelmassa multiplicerat med 4356. 

Passion och vårfiesta. Inte mig emot.

Står i tät kontakt med Portugal och vingården vi bor på under mina resor med Unnadigresan. Får foton och inspiration. Ska ni med nästa år? Som planeringen ser ut nu, så blir det 5 dagar i april/maj och 8 dagar september 2020.  FÖLJ MED! Resor att minnas. Mycket att se. Mycket att uppleva. Vackert så att man dånar. Gott så att man kommer i koma. Vilsamt att man har nästan NOLL i puls och blodtrycket går rätt ner i underjorden. KLICKA HÄR för att anmäla intresse – vilket såklart INTE är en bokning – bara en intresseanmälan.

Ett litet paradis.
Här kan man mysa.
Här äter vi gott
Den frukosten……..
Här inne finns det goda viner. En vinkällare som heter duga.
Unna er, vet jag!!!
8-9 juni finns jag på Grottbyns camping och passionerar.

Växlar upp nu och ska fokusera än mer på att passionera om villavagnarna. Jag vet vad jag talar om och har erfarenheten av både hur det är att bo, hur man blir bemött och säljprocessen i sig. Känner att jag kan det. Inte tjata hål i huvudet på folk – inte min grej – men välkomna så många som kan och vill och för vilka det passar. För den som vill bo billigare – permanent eller som sommarstuga – här har ni möjligheten. Grottbyns Camping är en åretruntcamping och ligger i några få kilometrar från Höör. Buss och pendel till Lund, Malmö eller Kastrup och ut i världen – för de som vill det. Konceptet passar inte alla men många, många, många. Så smart. I know.

Det hamras och spikas. En rymlig veranda. Där lever man livet. Också.

 

Köp en villavagn och lägg i kundkorgen. Betala i kassan.

Inatt blir det husvagnssovning. Då blir det högerarmsdunk i väggen när jag vaknar. Tryggt. Då VET jag i alla fall var jag är. Över huvudtaget så känner jag mig stark och har en god känsla i själen. Har funderat ett bra tag nu och lagt alla tankar i de fack de skall ligga. Slängt de som inte behöver vara kvar. Som att ha ett LIVSSKÅP – där man lägger in det som inte är färdigtänkt, lägger in erfarenheter som man fått, känslor som man har för olika saker och ting, glädjen man känner – som man lägger i översta lådan, såklart. Så kan man plocka fram de tankar och känslor man behöver. Emellanåt får man städa undan och slänga de tankar man inte behöver och de minnen man mår bättre utan. Ett livsskåp – det är bra att ha.

Som alltid.

Så ……………………var ska sköpet stå??? Det får ni tänka ut själva. Tror det är klokast. En del av er kanske kör avfallskvarnen direkt? Inga omvägar med skåp och lådor och annat. Tänker färdigt och gå vidare? Direkt utan att passera ”GÅ” ? Gör som ni tycker – bara ni trivs. Det är viktigt.

Färdigsnackat för ikväll.

Imorgon är en annan dag. Tur det. Den vill jag gärna vara med och frisera.

Todiloo.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

En Anka i Amsterdam

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Tillbaka från Amsterdam. Några dagar där med en kär väninna. Gate upp å gate ned. En riktigt mysig stad. Kanaler och kanaler. Åsså några fler kanaler. Båtar, båtar och cyklar.

Här kan man hänga.

Många. Gator och broar. Affärer och caféer. Många. Å rök. Värst vad det doftar av det gröna bladen………..Överallt. Det puffas på, det vill jag lova. ”Coffee shops” – som inte direkt är några fik enligt svensk modell. Nej, hit går man om man vill röka på eller vad det nu är man gör. Luktar gör det och det är inte hallon, i alla fall.

Tulpaner från Amsterdam…..i mängder. Ofarliga och inte rökbara. Tror jag.

Tillåtet med marijuana i Holland. Förresten tillåtet i många europeiska städer, har jag läst. Både för medicinskt bruk och för……..just flumbruk. Inte tillåtet i Sverige. Om jag förstått rätt. Såååå skönt att inte ha behovet eller ens det minsta lilla intresset att bruka eller ens pröva på. Oerhört lättåtkomligt om man hade velat. I kakor, godisklubbor, karameller – you name it. Märkligt.

IMG_20190430_130106-compressed.jpg
Här säljer bageriet bakelser och ……..kakor………så´na däringa……..

Ganska många skyltar om ordningsregler. Inte skräpa ner, inte dricka alkohol på allmänna platser. Vi anlände på King´s Day och det betyder att Amsterdams innerstad är avstängda för bil- och spårvagnstrafik. Troligen gällde inte dryckesförbudet på allmän plats just då, för det var många som………..liksom drack. Det var troligen inte lingondricka. Hur mycket folk i rörelse som helst. En helgdag i Nederländerna. Folk i orangea kläder och fest, fest, fest. Vi bodde mitt i smeten på Rembrantplein. Centralare än så här kan man nog inte bo. Inte dyrare heller………..

IMG_20190427_181512 (1)-compressed.jpg
Faktiskt. Böter. För nedskräpning också.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Man kan ABSOLUT INTE missa att besöka Keukenhof Blomsterpark Cirka 1 timme från Amsterdam med buss. Vi åkte taxi och det tog 35 minuter. Ligger vid Schiphol Airport, i Lisse. Magiskt. Fantastiskt. Galet vackert. En hel park och plantering smakfullt designad med tulpaner och lökväxter i mängder. Jag säger MÄNGDER och det räcker inte som beskrivning.  18 Euro kostar inträdet. Någon Euro billigare om man köper via nätet.

Och DÄR tar Amsterdams lovsång slut. Lagom får vara bäst och jag har redan överskridit min dos. Anyway – de flesta av oss har väl någon form av smeknamn. Jag har. Kom att tänka på det när jag gick förbi ett skyltfönster med ankor. Där är ju jag, tänkte jag. I Amsterdam. I ett skyltfönster. Jo, för mitt smeknamn är Anka, Ankena, Akan och ibland Anki.  Det går förresten bra med vad som helst – bara man pratar med mig. Vänligt. Elaka människor undviker jag. De kan bo på en grå ö för sig själva och ilska på sig.

Anka, Ankena, Akan, Anki Ekengren

Hade min fader fått bestämma så hade jag hetat Vivianne. Mamma bestämde. Så då blev det Annicka med ck. Hade jag hetat Vivianne så hade det inte varit idé att plåta amsterdamska ankor. Ni förstår vad jag hade missat?? Sorry pappsen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite villavagnsinspiration får det allt bli så här på slutet. Jag har nu landat på Skåneslätten igen. Det vindar ute och det är inte mycket man kan säga om det. Det blåser i Skåne men här inne är det varmt och skönt. Tänker att nästa villavagn vi köper blir en Premium Country. Trävillavagnen.  Får se. Jag är kär. I den. Också.

 

Sådär. Nu är filmkvällen slut. Det är t o m morgon. Mitt i natten. Konstigt det där. Tiden går – den enda som har vett att gå. Jag stannar gärna kvar. Så får tiden gå. Inte jag.

Igår hade vi en trevlig fest med våra bästaste grannar. Det blev sent. Eller eljest tidigt. Beror på hur man ser det. Sömnbrist är kontentan. Spär på lite med kvällens övningar. Klockan hinner bli 02.00 innan jag är klar med filurandet.

btfmdn
Utan sömn blir man halv. G´natt.

 

 

Passa på och njut av lördagen. Köp ett paket lakritsglass, baka en gaffelkaka, spela biljard eller harpa – whatever comes first. Huvudsaken att ni får le och må gott. Minst en stund varje dag.

 

 

 

Ta-ta.

Ankena

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Så gick tåget. Utan tut.

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Ursäkta, men det stod så på kudden. Fult men nödvändigt.

Jag blev frånkörd. Blev ensam kvar på perrongen med mina väskor och kassar. Bassäng i ögonen och arg som ett bi. Neslig skam blandat med ilska.

Unna dig en ……..tågresa. Om du törs.

Bokade tågbiljett med Öresundståget. Malmö – Göteborg. Hur svårt kan det vara?  Kom i tid. Väntade. Mycket folk. Tydlig skylt vid perrongen. Malmö -Göteborg. Perfekt. Jag ställer mig i kö. Koll på läget: Vagn 11, plats 88.  Lätt som en plätt. Va? Nä? Vagn 82. Malmö – Helsingborg står det på tåget. Va? Var är Göteborg? Frågar. Nä. Ingen ska till Göteborg. Fel tåg? Springer och letar efter vagn 11. Mot Göteborg. Vagn 24. Vagn 34. Vagn 18. VAR ÄR VAGN 11???

Lätt irriterad.

Piff. Puff. Stäng dårarna. Dårarna stängs och där gick tåget. Jag står kvar på perrongen med mina väskor. Med hakan vid knäna. Nedrans. Här åker jag världen runt på alla möjliga flygplatser och fixar det. Gnisseltåget till Göteborg missar jag. Frustration.

Hur blev det nu?

Ringer kundtjänst. De förnyar biljetten till senare tåg men med PROTEST. De brukar inte göra så här……..Ok. Tack. Jag säger att det för en ovan tågresenär inte är tydligt skyltat. Göteborg är inte Helsingborg. Det är bara att kliva på, säger supporten. Bara att byta i Malmö. Alla tåg går till Malmö – i alla fall de flesta, säger supporten. Ok, säger jag. Jag vet inte att alla tåg går till Malmö, säger jag och dessutom var vagnarna inte numrerade i sekvens. Inte lätt att i stressen springa efter rätt vagn och åt vilket håll? Det är bara att kliva på och så kan man gå till rätt vagn genom tåget, säger supporten. Med väskor, kassa och ilska i bagaget, säger jag – och åt VILKET HÅLL???? Du kan säkert vila, säger supporten. Grrrr, säger jag. Förresten stod det inte ens Öresundståget på, säger jag. Jo, säger supporten. I röd text på första vagnen. Som var 13 vagnar bort – såg inte det, tyvärr säger jag. Sedan tackar jag för kaffet och lägger på. Orka kämpa. Nä. Man får välja sina strider.

Nästa gång tar jag bilen.

Vi slutar här för det blev värre. Jag överlevde dock och mina bundsförvanter curlade banan och jag kom fram – om än sent. Varde härmed konstaterat att man kan kliva på vilket tåg som helst – det passerar Malmö. Tryggt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det bär av till Amsterdam i helgen. Roligt skall det bli. Hoppas på finväder. Så mycket mysigare då.

Skall runda av nu för tiden börjar rinna ut. Upp tidigt imorgon. Det finns gränser för vad Ekengrenskan kan få in i livscykeln och jag har börjat lära mig att sätta stopp. Inget kåseri fram till kl 4 på morgonen. Urkar inte.

Har ni haft en rullgardin, som liksom inte går att rulla upp? Som inte fjädrar tillbaka, utan ju mer man drar – för att få till schvungen upp – dess längre ner går rullgardinen……..? Sådana är mina ögonlock nu. Snart hänger de över de övre kindbenen och drar sig sakta med mot hakan. Som ett ögonlocksöverdrag. Ni fattar. Jag går och kojar mig.

Solglasögon döljer hänget.

Det fick bli en kortis idag. Livet är fullt av LIV. Händer saker hela tiden.

Inte ett ord om villavagnar ikväll.
Inte ett ord om unnadigresan ikväll.
Inte ett ord om nyponsoppa ikväll

Ur led är tiden.

Ha en finer vecka och njut stunderna. En yttepyttestunds njutning kan vända hela livet. Tänk då vad flera yttepyttingsstunder kan åstadkomma. Pröva!!!

I´ll be back innan ni vet ordet av.

Ta-ta.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Glad Pussk på er. Jag ÄR vaken.

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Där fick den sig allt. Väckarklockan. Skulle väcka mig klockan 05.15 men då var jag redan vaken. Vaknade kl 4 och tittade ut genom hotellfönstret. Fullmåne. Det var vackert. Tänkte fota men så började jag tänka på något annat. Det händer att jag gör det även i denna arla morgonstund. Kommer inte ihåg vad. Må man förlåta mig för det. Skulle skriva min lilla krönika igår kväll, när jag kommit hem från en fantastisk middag i Skövde med mina villavagnskolleger och vänner. Med den krävan full av det gottaste gotta – jag orkade inte kämpa emot sömnens illmariga försök att däcka mig. Snark. Så det var bara att sätta klockan på klingning. Sagt och gjort.

Vacker afton i Skövde

Har idkat jordbruk i veckan och då menar jag inte att jag spelat golf. Har hört att man säger så när man slår bort gräset och jorden istället för att träffa bollen. Nope. Dags att pynta i krukorna. Har man inget växthus kvar – då får man ordna det på annat sätt för man vill ju ha det som man vill ha det. Ju. Har stora krukbumlingar som väger JÄTTEMYCKET och det var dags att förnya jorden och fundera på om träden som jag planterat där, ska få vara kvar eller inte. Har inte bestämt mig men de ser lite uschliga ut. Tänkte fruktbuskar. Eller tänkte ……………….tja. Får se. Jag kan ändra mig. Hela tiden. Huvudsaken att jag trivs. Å buskarna.

En liten trädgård är också en trädgård.

Mysigt som 17 med det här stora vårbruket i det lilla formatet. Jag behöver inte göra något egentligen – men vill – för att det känns gott att göra gott. Älskar´t, helt enkelt.  Å persilja är fantastiskt gott i mat. Dessutom. Å marockansk mynta. Doftar gudomligt gott när man vidrör bladen. Doftar mojjito. Dessutom. Slurp.

Kör fuskvarianten. Köpte färdiga plantor av persilja i år.

Skura altanen är ett annat nöje, men det gör maken med bravur. Man får ju skydda sina grejor. Trä är trä. Villavagnen behöver ingen bökig omsorg. Bara att bli klappad på emellanåt. Och älskad. Det mår den bra av. Vem gör inte det förresten?  Älska på bara.

Puss på daj.

Är på villavagnsmässa hos Morgan Nyman AB ju över påsken – och maken valde att stanna kvar i Skåne och pyssla. Göra saker.  Pyntade och gjorde fint och sedan åkte jag……….. Hmmmm. Men jag såg till att det inte fattades vare sig sill eller Jansson. Man kan göra massor med saker på begränsad yta. Man får bara vara lite påhittig. Jag har allt man kan önska sig i form av bekvämligheter, så det är bara att göra – om man känner för det. Oftast känner jag för att göra något.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Varde därmed INTE sagt att jag är så inibänken duktig och bara vill visa upp mig – jag vill faktiskt bara inspirera!!! Till att göra roliga saker. Att göra fast latmasken tycker allt är onödigt. Fast…………..om man inte tycker om vare sig trädgård eller matlagning – då inspirerar jag ju inte……………..då gör jag ju bara människorna irriterade. På mig. Tänkte inte på det. Fast…..visst vill man väl vara glad istället för putt? Om man kan? I så fall kan ni glädjas över att jag är glad. Så blir det jättemycket gladigt. Delad glädje är dubbel glädje. Ju. Väl?

Delad glädje är dubbel glädje – eller hur? En Harrogate på 74kvm. Kommer i 2 delar. Makalöst vacker inuti. Kom hit och titta! Öppet hela påsken. SOLSKEN UTLOVAS!!!

Snart blir det Keukenhof och Amstedam för min del. Skall åka dit med en kär väninna. Där kan man tala om blommor och växthus. Färgexplosioner och blomsterhav som heter duga. Jag har varit där förut och dånade av all blomsterprakt. Det är dessutom King´s Day den 27 april – och då är det fest i Amsterdam. Alla gator är avstängda men inte för oss……………har fixat passage.

Flower Power. Keukenhof. Holland

Oppsiedeisy. Ser att klockan tickar på. Dags att kliva in i duschen och göra sig iordning för dagens övningar. Skall inspirera och informera till köp av villavagn hos Morgan Nyman AB idag och imorgon. Kom dit, vet jag. Så många fantastiska modeller. Ni anar inte vad som finns förrän ni varit på besök och vandrat runt. Suttit i alla soffor. Fantiserat. Majgadd. Öppet 11-15 hela påsken. Bara säger.

Ljummen bulle och kall mjölk. 100 år sedan sist vi drack mjölk…..

Tänkte att jag skulle fjäska lite med er och bjuda på en virtuell bulle eller två med ett glas virtuell mjölk. Kaffe kan jag också ordna. Bara att låta det vattnas i munnen. Vassegoda.

Slutar härmed min lilla krönika och sänder er en innerlig stråle av gott och roligt – som räcker länge. Ni får härmed en extra dos. Hushålla inte på det – glädje ger glädje. Man behöver allt man kan få här i världa. Inte så lätt alltid men man kan alltid försöka. Never, ever give up.

Pussokramheladan.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Det börjar bli som vanligt

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Nu sprudlar Tanten. Flunsan är borta. Bara hostan från helvetet. Typ. Den kan jag leva med – den går över. Det vet jag.

She´s back.

Här på Solkusten skiner solen. Varmt och skönt. En klar och tydlig förändring i väderleken. Sommaren är på väg – fast den kallas vår här……… Cirka 16 c på morgonen numera och sedan stiger det. Dörrarna öppna hela dagarna, fåglarna kvittrar och tvätten torkar på 5 minuter. Religiöst vackert är det nu.

Fredagsmys. Man  måste APSELUT inte dricka vin men man kan. Man gör som man tycker är bäst, helt enkelt.

Mimosan börjar blomma ut. Blommor stora som vindruvor, nästan.  Idag vandrade jag i en mimosa-allé. Det är en speciell känsla, det. Omsluten av detta gula vackra. I like.

Mimosaregn
En mimosa-allé. Där går man. Långt.

Tog en skön promenad idag på eftermiddagen. Mot havet. Genom villakvarter. I långsamt mak. Har bestämt mig att inte hosta ihjäl mig, så flåset får vänta. Riktigt skönt att ta tiden och se allt. I Ullatrapid, som han sa Robert Karl Oskar Broberg.  Lyssna själva via länken. En gåva till mänskligheten var han. Före sin tid.

Ring klocka , ring. Himmelen på jorden.
Hur fint kan det vara egentligen? Det tistlar och det tastlar.

Jag har nog inte missat att skriva ett enda lördagskåseri sedan starten. Har satt en ära i att leverera – även om jag får erkänna att tvivlets högaffel suttit fast i ändalyktan ett flertal gånger. Jag brukar dissa det mesta och börja från början. Ett flertal gånger. Jag missade inte förra veckan heller, men med feber och flunsa så blev det inget vettigt skrivet, värt att förmedla.

MmsCamera_2019-03-07-08-31-45.jpg
En timme i taget.

Så…….jag lade inte ut det på FB eller Instagram – även om jag faktiskt skrev lite. Att göra reklam för absolut ingenting är bara dumt. Det är tillräckligt darrigt att prata för min kåserivara i vanliga fall. Så ikväll sitter jag här igen i soffan och plitar ner några tankar.

Han, jag och popcorn. En fredagskväll på Costa Del Sol.

Hann med 2 dagar på Seniormässan i Göteborg. 2 härliga dagar med mängder med besökare i vår villavagn Westcoast 32.

Jag hade gärna fortsatt men på onsdagsskvällen ändrades mina anletsdrag och det blev ommöblering av fejset och även då hjärnans synapser. Jag dånade, fick ta taxi hem från supermysig middag med mina kolleger och vänner. Sedan är resten historia. Fy för den lede. Jättesjuk. Fast nu är det VERKLIGEN färdigpratat om detta.

Hjärntrusten

Imorgon är en annan dag och då kan jag faktiskt redan nu meddela att alla platser till den fantastiska resan till Portugal är fullbokad!!!  Det är en superduperfantastisk resa – så ni som missade nu kan sätta upp er på kö till april 2020. HÄR!

Porto- Douro. Med Unnadigresan. En upplevelse.

Ni som fortfarande är lite vakna, har sett att jag inte har rubriker. Jag visste det. Vanans makt. Klarade det i 2 inlägg, sedan blev allt som vanligt. Att ha rubriker kräver att man planerar och jag känner mig själv – helt plötsligt skriver jag om något annat än det jag nyligen skrev om – och då måste rubriken ändras. Orka.

Nästa vecka får jag gå loss igen. Måste samla på mig levnadstankar. Ur en degig hjärna kommer intet.

Vanligt är bra. Ovanligt är bra. Vem bestämmer vad som är vad?  Önskar er en ovanligt vanlig men vänlig vecka. Med glada överraskningar och många vänliga ord. Pussar och klappar för er som är böjda åt det hållet. Ni som gärna avstår dessa tilltag får hitta er grej – huvudsaken är att ni trivs. Viktigt. I det lilla. I det stora. Olika är ok. Live and let live, som jag brukar tänka.

Kram från Marbella.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com