Nej. INTE white trash. Hollywood bor inte här. Hollywood bor där.

Hilsen.

När man arbetar med konceptet villavagnar och passionerar och säljer dem – då träffar man otroligt många människor. Det är det som är det härliga. Alla sorter. Unga, gamla, män, kvinnor, gifta, ogifta, korta, långa, breda, smala och hela skalan. Vanliga människor, helt enkelt. Go´a och glada.  Gemensamt för nästan ALLA är att man förvånas över hur det VERKLIGEN ser ut i en villavagn. ” Oj, så rymligt ”. ” Så fint ”. ” Så fräscht ”. ” Så här vill jag bo. ”. ” Man behöver inte bo större än så här ”. ” ”Herregu, tänk att bo så här fint och slippa alla prylar man samlat på ”. ” Det här hade jag ingen aaaaaning om ”. ” Jag har bara hört talas om det och sett på film – hur människor i USA bor – sådana där white trash.”

White trash. Oftast inte sagt med ont uppsåt – bara av ren okunskap egentligen . I början blev jag faktiskt både ledsen och sårad. Förolämpad. Numera har jag vant mig, förstår vad som sägs egentligen och tar inte åt mig lika mycket – lägger bort mina egna reaktioner och jobbar på att ”utbilda” människor. White trash är att bli jämförd med att vara en typ av ”skräpfolk”. Som tillhör samhällets förlorare, som bor i en villavagn i ett område i USA t ex med förlorare, parasiter eller knarkare. Går ni in på nätet och söker efter orden får ni många träffar. Betydelsen är enormt vid. Betyder olika men inte är det bra, inte. Inte i den gängse uppfattningen. Det är det man sett i Hollywoodfilmer – så berättas det för mig. ”OJ, bor DU så här? Häftigt. Jag trodde det bara var white trash ”. Så låter det faktiskt inte helt o-ofta………….

Bara säger.

Då kan jag berätta här och nu att det är INTE så det ser ut. Visserligen råkar jag vara vit men jag är inte skräp. Jag är en Annicka som vågar det många inte vågar – att bryta upp och byta liv. Tillhör gruppen människor, som förstått grejen med ett mer minimalistiskt liv, som inte vill ha ansvar för stort hus och skötsel – och alla kostnader för det. Less is more. Maken kom med förslaget för flera år sedan Vi kunde och GJORDE.  Jag träffar MÅNGA som nu gör samma val. Som letar mindre. Som vill kliva av utgiftskarusellen. Välbeställda människor. Lagom beställda människor. Supermånga äldre som tycker det. Generationsboende. Som har förstått och anammat det fantastiska villavagnskonceptet. Det är så här man bor i England t ex. I Tyskland. I Frankrike. Och i USA, Florida. Välordnat och fint omkring. Skräpnissarna bor liksom överallt. Inte bara i villavagnar.

White ( snarare lite rosa ) –  men inte trash.

Vi är samma som förut men vi gör inte samma. Det är liksom det som är grejen. Att i livets 3:e period göra det man verkligen vill göra. Dra ned på kostnader och lägga pengarna på upplevelser istället. Rätt som det är blir man kanske sjuk och då orkar man varken busa eller hitta på knasigheter. Här och nu. Viss framförhållning men fortfarande HÄR och NU.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag raljerar inte. Pekar inte pinnar. Alla KAN inte göra som vi – av olika anledningar. Jag förstår det. Alla VILL inte göra som vi – av olika anledningar. Det förstår jag också. Däremot vill jag missionera om att vårt val är kommet ur fri och stark vilja att avstå för att få. Det är där det ligger, tror jag. Inga losers, förlorare. Inget ”skräpfolk”. Däremot nybyggare och framtidsorienterare. Är stolt över valet. Inte alla stunder var helt lyriskt fantastiska under processen ( det kostar på att göra sig av med PRYLAR – hur sjukt är inte det ) –  men när bitarna fallit på plats – FANTASTISKT. Man lär känna sig själv på ett nytt sätt. Vem är jag när livet möbleras om?

Har kommit på att jag är en Annicka mer nu än någonsin. Lite mindre rädd än förut. Egentligen ganska säker på vad jag vill och tycker om och säger det också. Inte så bra på det förut. Fortfarande galen i fina färger. Nyfiken. Gillar bus. Har svårt att sitta still och göra inget. Sådant slöseri med dyrbar tid. Älskar att starta projekt. Att göra människor gott. Galet förtjust i att byta gardiner – för att inte tala om att köpa billiga bling-bling örhängen. Lite piff i vardagen skadar inte. Egentligen är jag som jag alltid varit – fast nu mer starkt. Som om det skulle intressera er, men nu var det sagt. Det får räcka så. Vi har inte hela livet på oss.

Älskar livet som gavs mig. Försöker förvalta det. Missar ibland. Lyckoträffar ofta. Slarvar fortfarande bort en del av alla dagar men får förlåta mig själv för det. Jag kan inte allt. Orkar inte allt. Fattar inte allt. Hinner inte allt. Nedrans.

Ujujuj. Så seriöst det var idag, då! Kände bara att jag var var tvungen att framföra mitt budskap. Förutfattade meningar har vi alla. Åsikter har vi alla. Om nästan allt. Vet hur andra ska leva sitt liv. Vad som är bäst. Vad som är sanningen och livet. VÅR sanning och våra liv framlevs precis så som vi vill ha det. Framtidsorienterare och nybyggare. Villavagnskonceptet är här för att stanna och det växer och utvecklas. Jag är FERUKTANSVÄRT glad att få vara med på den resan – både som levare i och inspiratör för Morgan Nyman AB.

Morgan Nyman AB. Ett namn att lägga på minnet.

Inga förhållningsorder idag. Möjligtvis att ni ska stå upp för er själva. Jag kom på det lite sent. Lite stolthet är klädsamt och nyttigt. Inte trampa på någon – men inte heller bli trampad på. Gläfs till eller utbilda. Bara ni trivs.

En villavagnsdag. Rabarberpaj. Egen yttepytteodling. Mums.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det går bra. Just nu. I love. Rabarberpaj med mandelmjöl – I love, too.
Å lakrits. Å Schwarzwaldtårta.  Å mycket smör på smörgåsen. Den heter ju det. Ju.

Ta-ta.
Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se

 

 

Ett liv att leva.

Hilsen.

Att jag bara orkar. Här sitter jag och lurar. Klockan är 04.53 och jag har precis börjat skriva. Gårdagen var full av gårdag. Härliga gäster med många skratt och kortspel och när de gick vid 22.30-snåret, så var det dags för mig och mina rader. Trodde jag. Maken kysste mig godnatt, gick upp och lade sig och jag satt kvar i min lilla skrivarsoffa och…….gäspade, laddade upp bilder, gäspade, laddade upp fler bilder och………somnade. Hejoch hå. Så nu är det bara att börja sitt värv. Pigg? Nä.

Just det.

Vi har haft kärt besök i veckan och gjort roliga saker i det lilla. Hängt och myst. Kraftiga stormbyar vid havet och det tyckte 15-åringen var coolt. Det annars så stilla Medelhavet har rytit till och visat vem som bestämmer. Nu börjar det envisa arbetet med att ställa i ordning stränderna igen – ny sand skall hämtas och läggas ut, bulldozers slätar till och återställer. En solkust utan stränder drar ingen publik. Ett evighetsarbete.

Så stilla är inte alltid havet här.
”Onsdagens storm har orsakar stor skada på provinsens stränder – speciellt i Fuengirola, San Pedro och Estepona. Vågorna som gick så höga som uppåt sex meter har näst intill ”ätit upp” stränderna på många platser. Fenomenet är känt men svårt att förhindra. Därför är det nu behov av stora mängder sand för att förbättra de drabbade stränderna. Detta arbete förväntas komma igång snabbt men det är inte säkert och de drabbade stränderna hinner bli klara till påskveckan då, vanan trogen, årets första stora turistvåg väntas.” Från tidningen En Sueco.

 

Vem bestämmer? Egentligen?

Många av vinterövervintrarna (?) har börjat dra sig hemåt. Vintern i solen och sommaren hemma. Många frågar om jag ligger och solar jämt. Svar: Nä. Tror inte det är nyttigt och det är inte heller roligt. Ibland så, men inte ofta. Däremot går jag nästan alltid i klänning eller kjol största delen av året. Bara ben, liksom. Vinterkläder äger jag knappt. Ibland kan jag längta efter att bära ett par supersnygga läderstövlar. Bara för att. Snyggt med kjol till. Frågan infinner sig alltid: men när ska bära dem, då? Inte kånka omkring under armen – det skulle se dumt ut – menar ha på mig dem. Ni fattar. Anyway. Ytterligare en sak att äga och som tar plats i garderoben – som är begränsad.

När vi tömde huset och bytte liv gjorde vi oss av med mycket. T o m mina snygga läderstövlar……….

Längtar jag tillbaka till det livet? Dubbelbottnat. Är man en tänkare som jag, så visst flyger tankarna förbi emellanåt. Saknar mina vänner på vår gata. Mina nära och kära. Saknar mitt växthus. Såklart älskade jag vårt fina hus. Mitt lila badrum………Saknar inte vintrarna, mörkret eller regnet och kylan. Älskar solen. Möjligheten att bara gå ut i sommarkläder. Skiftningarna i årstider här, också. Blomsterprakten. Det fria livet.

Trivs inte inlåst.

Man får och man får avstå – det är det som är Livet. I det stora och i det lilla. Livsval. Man får göra det som känns rätt. Fel blir det alltid någonstans ändå – men dagarna med götta i måste vara fler än de med lort – det hävdar jag bestämt. Ingen som gör livet åt en – det får man ordna själv. Just nu passar det perfekt så här. Jättemycket mer gotta än lort. Facit har ingen och vem vill egentligen leva livet med svaren innan man ens ställt frågorna?

Min vackra brudklänning. Den fick stanna kvar.

Villavagnslivet, då? Jo tack. Vi har det perfekt i vårt lilla hörne på Söderslätt. Fria vyer. Nära till mysiga Ystad. Man kan älska Skåne väldigt lätt. De gula rapsfälten förblindar när den tiden är. Magiskt vad Moder Natur kan bjuda på. Vallmofälten med blåklint i. Pilallérna med sina vindpiskade pilar. Abbekåspotatisen är INTE att leka med. Man äter den. Under njutbar tyssssstnad. Den godaste vi mumsat på. Bussen utanför tar en till Trelleborg och Ystad lätt. Till Göteborg åker man från Malmö med lyxbuss för 170 SEK.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nä. Om man skulle sluta sina ängkla rader? Lagom nu, kanske? Klockan är 06.13 och jag har inte nickat till en endaste sekund. Fokuserad. Inte en endaste rubrik, heller. Jag gör som jag säger, helt enkelt. Impressed. Vill bara säga att det jag skriver om här skall vara lättläst och i bästa fall underhållande. Det händer så mycket förskräckligt i världen – jag är fullt medveten om detta och har såklart åsikter men jag har valt inriktning. I kåserier ryms inte olycka och katastrofer. Det skulle bli så fel åt andra hållet.

Som alltid.

Önskar er fina dagen. Idag blir det kortspel igen. Ihop med ett tyskt par på campingen intill. De kan inte engelska och jag kan inte tyska men vi förstår varandra ändå. Man fattar när man vinner eller förlorar – oavsett språk. Tro mig. Blickar och gester är internationella. Jag gestikulerar vilt på tyska, bara så att ni vet.

Ha en finer helg och vecka. Vårtecknen har kommit hemma. I know. Är hemma ofta. Ju. Kortare sejourer oftast. Villavagnspassionsjobb.

Blåbärsris på Costa del Sol.

För ovanlighetens skull önskar jag er inte godnatt. Färskvara på detta kåseri. Säger god morgon och önskar det. En riktigt god sådan och så likadan fortsättning på dagen, helgen, veckan. Hoppas era önskningar och längtan efter något specifikt kommer till er. När tiden är mogen. Allt gott till er. Hela tiden.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com