Ett liv att leva.

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Att jag bara orkar. Här sitter jag och lurar. Klockan är 04.53 och jag har precis börjat skriva. Gårdagen var full av gårdag. Härliga gäster med många skratt och kortspel och när de gick vid 22.30-snåret, så var det dags för mig och mina rader. Trodde jag. Maken kysste mig godnatt, gick upp och lade sig och jag satt kvar i min lilla skrivarsoffa och…….gäspade, laddade upp bilder, gäspade, laddade upp fler bilder och………somnade. Hejoch hå. Så nu är det bara att börja sitt värv. Pigg? Nä.

Just det.

Vi har haft kärt besök i veckan och gjort roliga saker i det lilla. Hängt och myst. Kraftiga stormbyar vid havet och det tyckte 15-åringen var coolt. Det annars så stilla Medelhavet har rytit till och visat vem som bestämmer. Nu börjar det envisa arbetet med att ställa i ordning stränderna igen – ny sand skall hämtas och läggas ut, bulldozers slätar till och återställer. En solkust utan stränder drar ingen publik. Ett evighetsarbete.

Så stilla är inte alltid havet här.
”Onsdagens storm har orsakar stor skada på provinsens stränder – speciellt i Fuengirola, San Pedro och Estepona. Vågorna som gick så höga som uppåt sex meter har näst intill ”ätit upp” stränderna på många platser. Fenomenet är känt men svårt att förhindra. Därför är det nu behov av stora mängder sand för att förbättra de drabbade stränderna. Detta arbete förväntas komma igång snabbt men det är inte säkert och de drabbade stränderna hinner bli klara till påskveckan då, vanan trogen, årets första stora turistvåg väntas.” Från tidningen En Sueco.

 

Vem bestämmer? Egentligen?

Många av vinterövervintrarna (?) har börjat dra sig hemåt. Vintern i solen och sommaren hemma. Många frågar om jag ligger och solar jämt. Svar: Nä. Tror inte det är nyttigt och det är inte heller roligt. Ibland så, men inte ofta. Däremot går jag nästan alltid i klänning eller kjol största delen av året. Bara ben, liksom. Vinterkläder äger jag knappt. Ibland kan jag längta efter att bära ett par supersnygga läderstövlar. Bara för att. Snyggt med kjol till. Frågan infinner sig alltid: men när ska bära dem, då? Inte kånka omkring under armen – det skulle se dumt ut – menar ha på mig dem. Ni fattar. Anyway. Ytterligare en sak att äga och som tar plats i garderoben – som är begränsad.

När vi tömde huset och bytte liv gjorde vi oss av med mycket. T o m mina snygga läderstövlar……….

Längtar jag tillbaka till det livet? Dubbelbottnat. Är man en tänkare som jag, så visst flyger tankarna förbi emellanåt. Saknar mina vänner på vår gata. Mina nära och kära. Saknar mitt växthus. Såklart älskade jag vårt fina hus. Mitt lila badrum………Saknar inte vintrarna, mörkret eller regnet och kylan. Älskar solen. Möjligheten att bara gå ut i sommarkläder. Skiftningarna i årstider här, också. Blomsterprakten. Det fria livet.

Trivs inte inlåst.

Man får och man får avstå – det är det som är Livet. I det stora och i det lilla. Livsval. Man får göra det som känns rätt. Fel blir det alltid någonstans ändå – men dagarna med götta i måste vara fler än de med lort – det hävdar jag bestämt. Ingen som gör livet åt en – det får man ordna själv. Just nu passar det perfekt så här. Jättemycket mer gotta än lort. Facit har ingen och vem vill egentligen leva livet med svaren innan man ens ställt frågorna?

Min vackra brudklänning. Den fick stanna kvar.

Villavagnslivet, då? Jo tack. Vi har det perfekt i vårt lilla hörne på Söderslätt. Fria vyer. Nära till mysiga Ystad. Man kan älska Skåne väldigt lätt. De gula rapsfälten förblindar när den tiden är. Magiskt vad Moder Natur kan bjuda på. Vallmofälten med blåklint i. Pilallérna med sina vindpiskade pilar. Abbekåspotatisen är INTE att leka med. Man äter den. Under njutbar tyssssstnad. Den godaste vi mumsat på. Bussen utanför tar en till Trelleborg och Ystad lätt. Till Göteborg åker man från Malmö med lyxbuss för 170 SEK.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nä. Om man skulle sluta sina ängkla rader? Lagom nu, kanske? Klockan är 06.13 och jag har inte nickat till en endaste sekund. Fokuserad. Inte en endaste rubrik, heller. Jag gör som jag säger, helt enkelt. Impressed. Vill bara säga att det jag skriver om här skall vara lättläst och i bästa fall underhållande. Det händer så mycket förskräckligt i världen – jag är fullt medveten om detta och har såklart åsikter men jag har valt inriktning. I kåserier ryms inte olycka och katastrofer. Det skulle bli så fel åt andra hållet.

Som alltid.

Önskar er fina dagen. Idag blir det kortspel igen. Ihop med ett tyskt par på campingen intill. De kan inte engelska och jag kan inte tyska men vi förstår varandra ändå. Man fattar när man vinner eller förlorar – oavsett språk. Tro mig. Blickar och gester är internationella. Jag gestikulerar vilt på tyska, bara så att ni vet.

Ha en finer helg och vecka. Vårtecknen har kommit hemma. I know. Är hemma ofta. Ju. Kortare sejourer oftast. Villavagnspassionsjobb.

Blåbärsris på Costa del Sol.

För ovanlighetens skull önskar jag er inte godnatt. Färskvara på detta kåseri. Säger god morgon och önskar det. En riktigt god sådan och så likadan fortsättning på dagen, helgen, veckan. Hoppas era önskningar och längtan efter något specifikt kommer till er. När tiden är mogen. Allt gott till er. Hela tiden.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Mumier. Inget bra i en Reserva.

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Ibland måste man finna sig i tingens ordning, som fadern sa. Just nu är det tingens oordning, och det måste man apselut finna sig i. Saker är på väg till andra ställen och innan det händer, så måste de andra sakerna iväg till tredje ställen. Då hänger och ställer man sakerna där det för tillfället är ledigt. Det går att leva med det också fast inte så länge. Imorgon blir det bortforsling till annan plats.

edf
Vän av ordning men med visst tillfällig oordning.

Det har regnat multum det senaste och tvätta måste man ändå – så det gäller att hitta lösningar. ” Den får hänga där över natten – vi kommer inte att se den då ”. Så tänkte vi. Sedan somnade vi och såg ingenting.

Vi bor ju alldeles vid en golbana men har inte spelat golf förut. Måttlig utövning nu också. Vi har väl inte blivit så där JÄTTEBITNA än. Maken är mer på än jag och i år blir det kanske golfande även i den spanska solen. Vintern är lång.

edf
Utsikt över golfbanan från köksfönstret.

Att trampa vin är mäktigt. Att en så gammal tradition håller i. Min senaste grupp till Dourofloden kunde pricka in det. En heldag.

received_1908104526163928
En upplevelse att få vara med om en riktig vinskördardag.

I år förlorade vissa odlare mer än hälften av sin skörd  för att druvorna mumifierades av för mycket regn och för mycket sol – fast vid fel tillfälle. Blir inget vin på mumier, kan jag lova. Usch o fy. Mumifierade vindruvor är detsamma som intorkade russin, kan man säga. Små och hårda inte mycket till vinbas. De är passionerade, de där vinodlarna i Dourodalen. Stolta som få. Ger inte upp. Tror på sin livsstil och sina druvor. Heja.

IMG_20180920_102151 (1).jpg
Har man ingen solhatt då tar man sina shorts. Finns alltid en lösning.

 

IMG_20180920_103000.jpg
Vinplockararmadan på väg.
dav
Uppochnedvänd ibland. Handarbete. Sedan fotarbete. Mycket sker innan reservan får hällas upp i glasen.

I vilket fall. Under några timmar plockade min lilla resegrupp vin. Varmt och dammigt och roligt. Med mina 168 cm är jag en lagom vindruvsplockare, men männen i min grupp med modiga 1.90 plus – de hade vissa besvär med själva krökningen av ryggen i flera timmar. Tur att man är perfekt någon gång i alla fall.

IMG_20180923_132541_722

Man plockar radvis och HELA raden. Från ena hållet och några hundra meter bort. Framsida och baksida. Både de druvor du ser och de du inte ser. Ni fattar. Man river bort blad så att klasarna blottas, och sedan tar man dessa i hela handen och klipper av stängeln ovanför. Gör man på annat vis kan man knipsa sig i fingret och då vet man inte om det är vindruvssaft eller blod som rinner utmed handleden. Uschofy. Jag gjorde rätt. De gjorde de andra också. Kortfilmen är tagen i september i år. Det är bara blåbär som klipper sig i fingret.

Var på besök hos Morgan Nyman AB i veckan. Gillar´t. Jättemycket. Måste träffa mina härliga kolleger och klappa på villavagnarna. Prata med dom lite och tänka att det är nog dags att byta villavagn. Det är det inte än, men den som inte drömmer lever inte, tänker jag. Tänk att man kan bli så passionerat kär?! Jag brukar smita ut och gosa med modellerna, när det är fikadax. Så blev det även denna gång.

 

20160305_123353
Vackert med vackra hjärtan.

Ikväll är det galakväll för insamling till Världens Barn. På TV. Man kan välja att låta bli att tänka på eländet som så många barn lever i – eller så kan man göra något. Fantastiskt givmilda svenskarna är, i alla fall. Heder. Finns stort hjärta när det gäller.

Nu skall jag luta mig tillbaka och njuta av kvällen. Faktum är att det är flera timmar kvar!! Hur gick det till?? Anyway, tömma hjärnan. Gjort administration idag och det är inte riktigt min passion. Apselut inte men måste göras.

Glöm inte att det är finfina kampanjpriser hos Morgan Nyman AB i oktober. Jättedumt att missa – ni som tänkt köpa. Gör det nu och tjäna pengar. Leveransen kan ni ta vid annat tillfälle. Se bara till att göra ett klipp.

Tänker att veckan som kommer blir kanoners. Med sol och glädje och en och annan chokladkaka. Det tror jag blir en höjdare.

Oktoberkram,

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Balett, häst och andnöd

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hilsen.

Nu måste jag bara fråga…………har ni dansat balett någon gång? På en scen? Gjort höga hopp, tränat 10 timmar om dagen sedan 6 års ålder och sedan gjort dubbelsalchow på väg hem? Jag har det inte. Inte vad jag minns.

I veckan såg vi på en dokumentär på SVT. Den handlade om den ukrainske balettdansaren Sergej Polunin och hans livshistoria. En naturbegåvning bortom förstånd. En hårt tränande kille med en vilja av stål, förväntningar bortom vett och sans – och rebellisk i sitt utövande. Jag är imponerad av balett men har ingen anknytning till den öht. Bara blir så fascinerad av människor som kan, vill och gör och som samtidigt kämpar med tankar och känslor. Inga maskiner, alltså. Denna Sergej Polunin är en sådan. OM ni har chans att se denna dokumentär, så gör det. Går på SVT Play fram till den 6 augusti. Rekommenderas varmt.  Klicka HÄR så kommer ni dit. Makalös talang.

Sergej Polunin
En rebell med fantastisk talang

Fullt så talangfull är inte jag. De höga hoppen får jag inte till öht. Inte spagaten, heller. Träningen skall vi inte tala om alls, tycker jag. 10 timmar om dagen funkar inte för mig. Heller.
Har tänkt försöka mig på yoga. Igen. Det lär vara mirakelträningen, har jag hört.  Utmärkt för att hålla leder mjuka och muskler smidiga. Att jag inte gjort det förut. Var på en introduktionskurs en gång – under en period av mitt liv där jag var superstressad in absurdum.  Jättemånga järn i elden samtidigt. Vet att jag pressade in denna introhalvtimma i mitt fullsmockade liv. Hade inte hunnit införskaffa en sådan där mjuk yogamatta, förståss – utan låg på min dunjacka. Ni fattar. Vi skulle mjukstarta och göra lätta övningar. Bl a skulle vi göra Lejonet. Då grimaserar man kraftigt och sträcker ut tungan längre än man egentligen kan – och så sträcker man ut den ännu lite till. Om jag minns rätt så skall man låta också.

Där och då bestämde jag mig för att detta var inget för mig. Gränsen var nådd för vad jag ville pröva på. Hade inte ro att ta det seriöst. Nu – många år efter – har jag insett att det ju var ansiktsgympa och att det faktiskt är nyttigt att röra på allt. Det är ju så kroppen är uppbyggd. Ibland fattar man för lite och för sent. Mitt öde……..

En liten bensträckare då och då gör susen för stela leder. Säger dom.

Det fortsätter. Vädret. Sommarvädret. Man kan t o m planera utan att ha plan B, plan C. Fantastiskt men osvenskt. Betet uteblir, djuren nödslaktas och folk själ reservfoder. Ur led är tiden. Tiden lider. Det är ingen ordning på allt nuförtiden. Upp och ner och ut och in.  Man SKULLE kunna säga att det var bättre förr, men det säger jag inte – för jag har inte tänkt färdigt där än. I vilket fall är det rörigt och hetsigt; Man skall vara överallt och synas på alla ställen.  Lyckosam och resklar, lycklig och välmående. Alltid i farten – nästan speedad. Ganska mycket hittepåliv, tänker jag ibland. Jag är en del av detta liv -men har nog kanske ändå balans. Eller inte. Andra får avgöra.

Nu i veckan pågår Falsterbo Horse Show för fullt. Där finns även Morgan Nyman AB och visar upp Westcoast 32.  En nyckelfärdig villavagn – bara för stallpersonalen att flytta in i. Tandborsten med och så är det klart!  Jag är också där och representerar och inspirerar och det är fantastiskt roligt att träffa alla passionerade hästmänniskor.  Sista 2 dagarna nu – det är slut på söndag den 15:e juli.

Komsi,komsi.

                       

Dagarna fylls med liv i vår villavagn. Loving it. Vänner på besök, utflykter, goda middagar och ett liv på verandan. Rekommenderas varmt. Lagom yta att städa.  Bara en sådan sak!!

Jobbar gör jag också och har flyttat ut mitt lilla kontor. Utsikt över golfbanan, ljust och fint. Bra inspiration.  Understundom alldeles för ljust. Jag ser inte vad det står på datorskärmen. Har prövat olika lösningar. Det kinesiska paraplyet är så puttenuttgulligt men ligger inte still och dessutom är själva handtaget i vägen för tangentbordet.  Prövade en badhandduk som skydd innan paraplyet, men efter 20 minuter hade jag andnöd och syrebrist i hjärnan. Inte bra…….tror jag i alla fall, men jag är ju inte medicinskt utbildad………Ju.

En liten digital nomad behöver skydd.

Dagsprogrammet för resorna till Portugal och Douro i  september är färdigformulerat. Nu skall jag bara checka av att det funkar på riktigt. Man måste gå igenom timme för timme och se när och hur det kan funka med hunger och annat.  Organiserat men fritt – så vill jag att mina resenärer skall ha det. NI får se hur resultatet blir framöver.  Nedan ser ni en liten film som Rafel Vendrell, en av ägarna till den lilla vingården jag samarbetar med, har gjort. Man kan boka en flygning över det fantastiska Douro-deltat när man reser med mig – www.unnadigresan.se

 

Troligen är det dags att sluta nu. Lite dags för en kvällsmacka – eller inte. Troligen inte för jag skulle ju hålla igen idag men det skulle jag tänkt på när jag smällde i mig en pizza till lunch. TROR i o f s att den var rätt kalorifattig. Jag hann inte räkna till så många innan den var uppäten.

DSC_0098
En villavagnskväll. Magisk. Igen.

Semestrarna har väl börjat för en mångfald av er.  Hoppas ni får det riktigt, riktigt härligt. Må ni ha det gott och vilsamt och må ni få det väder ni vill ha.

Vi hörs igen nästa lördag.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Lite nystart, så här på en lördag i maj 2018.

Publicerad den av villavagnsbloggen

Hej i stugorna.

Det började med en resemässa och här sitter jag nu……. med datorn i högsta hugg, en kopp te och en massa funderingar. Det är nu det NYA börjar.  Följ med på resan!

Annicka är mitt namn och ni har kanske träffat på mig via den här bloggen tidigare samt emellanåt på Facebook och Instagram. I Morgan Nymans AB:s anda, alltså.
Nu är det ju så att livet inte står särskilt still – i synnerhet inte om man är en människa med visp i hjärnan. Alltså – jag rör i det mesta.
Med detta med att ”livet inte står still” menar jag att mitt vispande här och där har fört mig till nya höjder och möjligheter att röra runt i grytan än mer.
En gryta med smak och många ingredienser. Mumzitt.

Svårt att reda ut detta, men om ni har lite tålamod till, så skall jag försöka. Om ni inte orkar, kan ni bara scrolla ner lite……..Slutet närmar sig alltid förr eller senare 🙂 !

28277335_1264304300367469_6679552805811735537_n.jpg
En villavagnsmässa. Där kan man fynda. Bli såld, helt enkelt

För 5 år sedan var jag på TUR-Mässan i Göteborg, som samarbetspartner till Turkish Airlines. Jag tycker om resor, förstår ni. Å så tycker jag om att nätverka och öppna dörrar – och det är ofta då det händer. På en liten lunchrast gick jag omkring på mässan och spanade. Nyfiken på det mesta, förståss.
Fick syn på Morgan Nyman AB:s monter och en villavagn. En Westcoast 32, var det. Gick in, dånade av begeistring, pratade med Veronica och Morgan, ringde min man Mats. Han kom på stört, för han förstod att jag funnit något alldeles, alldeles enastående. När Annicka kallar – då kommer man. (Eventuellt, kan jag tillägga).

cropped-ambleside-i-beddinge-park.jpg
Hur bra kan det bli?

I vilket fall: en kort tid senare hade vi köpt en lyxvillavagn som Morgan så försynt visade oss, invid en golfbana. Några modeller större och dyrare än den vi tittade på ursprungligen – typ mycket vill ha mer  – men så blev det. Vi har aldrig spelat golf och aldrig ägt en villavagn heller förut, så why not?  Ska man, så ska man. Vi föll som furor för konceptet. Helt sålda – på alla sätt och vis. Morgan Nyman AB sålde en villavagn dessutom – så 3 sålda på samma gång, kan man säga. Stor lycka.
DESSUTOM:
Kan man bli mer såld än så, när man strax därefter startar ett fruktsamt och superroligt samarbete – som varar och blomstrar intill denna dag och fram till evigheternas evigheter!! Förstår ni hur bra det kan bli när man gör och vågar? Jag pratar då om mitt företag Defigit AB och Morgan Nyman AB, om ni undrar.
UTÖVER DET:
Vi sålde vårt stora hus, sålde allt och började nytt liv – med livet i solen på vintern och somrarna hemma i villavagnen eller på vift i hemlandets alla vrår.
SOM OM INTE DET VORE NOG:
Jag gjorde slag i saken och öppnade en liten resebyrå unnadigresan.se 

liten-e1526657876344.jpg
Har rest och konsultat i många år, Nu var det dags att bli egen resebyrå.

Var skall sleven vara om inte i grytan? Tepåsen i koppen? Lingonsylten till kåldolmarna? Ni fattar.

I ALLA FALL: Nu kommer jag framledes att skriva små kåserier/krönikor/bloggar som handlar om mitt liv som digital nomad, med rötterna i Sverige och de flesta andra kroppsdelar på resa, i arbete, på villavagnsmässor, på matlagningskurs i Málaga, vinprovning i Portugal eller……ja, vad vet jag? Ett lite hopkokeri där ni kan ta del av hur man KAN göra och INTE borde gjort. Det kan kanske vara kul för en del av er.

Skulle vara ruskigt roligt om ni vill följa med på resan. På LÖRDAGAR kommer jag att delge mina kåserier via FB och lite här och var – samt på MNAB:s hemsida. Vi får se vad vi kommer fram till.

img1526577394030.jpg
En digital nomad.

Nyss hemkommen från en kulinarisk  unnadigesa med en härlig grupp unnasig:are. Till Andalusien i Spanien. Málaga var nedslagsplatsen.  5 dagar med med upplevelser. Fokus var att må bra och unnasig – upplevelser och smaker. Riktigt , riktigt bra. Bilden längst upp på detta inlägg är från den vingård vi besökte. Ett gammalt kloster, som de varsamt byggt upp och transformerat till vinkällare. Ett makalöst underbart besök. Flavio, en argentinsk arkitekt, som sadlat om och talar om vin som att ”Wine is food”. Ett original. Som en av mina resenärer sa: ” Det bästa är att man behöver inte ens tycka om vin – att sitta här och filosofera med Flavio är värt hela resan. ”

Matlagningskurs, hammambad, marknad, goda middagar och ………….. allt annat . Paketerat med personlig touch och omsorg.

Med unnadigresan.se på kulinarisk utflykt i Andalusien. Under avokadoträdet. Vinprovning och kattklappning
dav
sdr
sdr

Jag gör inte så många resor om året – tänker växa långsamt, så att jag hinner med men vet aldrig………har jag ju lärt mig. Ju.

I september har jag 2 st fulltecknade resor till Portugal och Douro-området. Får se om jag löser en resa till i oktober? ………Någon som skulle vilja hänga på? www.unnadigresan.se

Förresten, ni kan följa min Passionerade Lilla Resebyrå på Facebook  om ni är där och gluttar ibland.

Nej, nu får man väl ta sig i hampan och ta hand om trädgårdsräfset. Det får väl bli lite lördagssnyggt och sedan en god bok. Fast……..jag borde lära mig spanskan bättre. Kursen har jag – nu är det bara jag som skall få till mig.

Ha det gott alla och envar!

Hörs o syns!

Annicka

http://www.unnadigresan.se
http://www.villavagnar.com