En bulle i ugnen. Eller fler.

Hilsen.

Snart börjar det närma sig hemfärd. Sommarhemfärd. Villavagnsåterseende. Bullbak. Promenader i rapsfält och sillamacka med ben ( sillben inte mackben ) och lingon. Kramar till nära och kära, bus och återseenden. Alltid härligt att få längta. Unnar alla det. Man kan längta till precis det man vill. Betyder INTE att man är missnöjd med nuet – utan att ha förmågan att se mer och längta dit. Också. Det är roligt att leva – då får man se hur det går.

Sillamacka

Vilket himla liv:
En bit kvar men tiden går fort. För ett kort tag sedan tog jag studenten. Nu har jag fått min första pensionsutbetalning. Lika bra att ta ut den. Ingen ärver den ändå. En bit före 65 i o f s. Det lilla bidraget. Som egenföretagare och entreprenör och inte alltid den fetaste profiten – då blir det som man bäddar. Knöligt och ojämnt men alldeles, alldeles underbart. Bara man är övertygad när man gör det man gör, så är lidandet mindre. Att skylla på saker hit och dit hjälper föga. Det är som det är och man har gjort som man gjort och då blir omeletten som den blir. Mätt blir man i alla fall. Ingen klagan. Jag har gjort vad jag tyckt att jag vill göra eller måst göra. Inte alla som tyckt det var klokast, men å andra sidan har alla åsikter om alla. Skulle man bry sig om det i eviga tider, så finge man ingen godkändstämpel i rumpan. Någonsin. Jösses. Vad människor har tyckt.

Tiden går. Inte igår hon dansade en sommar. I ungersk folkdräkt

Kommer ihåg för längesedan. ” Du borde. Du skulle. Vore bättre för dig om……… Vad du skulle ha är…….”. Nog blir man dömd och bedömd när man inte är som alla andra – fast man egentligen är det utan att fatta att man EGENTLIGEN skall ha fasaden för att passa in i mönstret. Att låtsas. Att vara sig själv ända in i hjärteroten betyder att man får kämpa. Att vara sig själv har aldrig varit lätt. Inte lätt nu heller, men jag bryr mig mindre. Jo, det gör jag. Nä, det gör jag inte. Eller? Den lilla Annicka finns alltid, men jag värnar om henne mer och mer. Självlärd och modig. Still standing.

Still standing, som sagt.

Señora:
5 – 7 mars är det Seniormässa på Svenska Mässan i Göteborg. Morgan Nyman AB tar dit en läcker villavagn för alla att uppleva, se, sitta i och prata om och BESTÄLLA. B´a så b´a. På tal om senior, alltså. Villavagnsdax igen. För ett kort tag sedan var det MILAMÄSAN i Malmö och jag är inte lantbrukare, men jag är med där det rör sig och där jag kan inspirera till ett villavagnsliv ♥. Hur svårt kan det vara?

Öppettider till Seniormässan i Göteborg:
Tisdag: kl 10.00 – 16.00 
Onsdag: kl 10.00 – 16.00 
Torsdag: kl 10.00 – 16.00

Röra på skånker´a!

Armarna inåt böj:
Inte röra – eller röra – det är såklart ett måste. På det sätt man kan – när man kan. Finns massor med möjligheter men lusten är för tillfället i avtagande. Slöfock. Funderare. Påskyllare. Det som funkar bäst är vattengympa ihop med maken. Där trivs jag. Mitt element så länge det inte finns hajar. Icke så. Kan vara i plurret i timmar. Så härligt att inte svettas. Att inte kroppshyddan känns av. Är nästan vig, ju. Jag som kunnat slå knut på mig själv. Vigare än vigast. Nu knarrar det här och var. Överdriver kanske liiiiiite, men inte mycket. Jo, rätt mycket. Mycket är väldigt ok. I vilket fall: vattenmotion är oslagbart. Love it. Vad gör ni själva?

Guldgossen:

Den guldgossen. I London.

Guldgossen:
Han var nästan 3 år när han kom till oss. En gosse i blå overall och mössa med tofsar. Högtidligt med sin mamma uppför gången till vårt hus. Varannan helg i nästan 16 år kom han. Så roligt vi haft. Vad vi upplevt tillsammans. Världens finaste kille. I år tar han studenten. Förstår ni? Kärlek i massor till denna unga man. Från denna unga man. Han har givit oss massor. Han har nog fått ett och annat av oss också. Ville bara säga. Inte att vi givit utan att kärleken kan komma när man gör val. Kärlek kan man ge och få på så många olika sätt. Bless you.

För evigt tacksam.

Sommar och vår:
Ingen aning vad det är för årstid egentligen. Nu blommar mimosan. Hibiskus. Bougeanvilla. Ängsfibbla. Jag kan icke räkna dem alla. Brännässlesoppa är inte att tänka på. Försent. Jätteförsent. Gommen skulle självdö av svid. Äggen har jag men det blir ingen soppa att lägga dem i. Så här ser det ut just idag.

No soup today.
Nästan bregottfabriken

Imorgon är en annan dag:
Så blev det inte mer efter den rubriken. Lägger ni märke till att jag fortfarande anstränger mig att rubricera varje avsnitt? Ska jag fortsätta? Blir det tydligare? Klarare? Bättre? Quittar?

Längtar efter frukost.

Jåga eller nå´t:
Lördag. Då blir det troligen besök i Málaga stad. Eller marknad i Mijas. Eller laga en ficka på ett par jeans. Får se vad det kan bli. Sysslolös blir jag aldrig. Det kommer snarare an på lusten. Ibland är jag bara så vilsen. Ska jag göra ett halsband i klatchiga färger eller laga ungersk székely gulyás? Svåra val. Mardrömslikt.

Lite yoga.

Eventuellt gör jag lite mer av yogan jag lärt mig – bilden är från ett pass i Benalmádena i förra veckan. Lite stel var jag allt, men rätt rörlig ändå trots min späda ålder. Tog ett tag att räta ut sig.
Inte en semla så långt ögat når. Lika bra det. Idag slängde jag pepparkaksdegen jag tog med mig från Sverige i december. Så har jag lärt mig det. Finns att köpa pepparkakor på Mercadóna. Man behöver inte gå över ån efter det, heller. Ö h t finns det mesta på denna sidan.

Lyckönskningar åsså vidare:
Må ni få en go´er vecka. Vårsolens glans så långt det går. Ni får så många råd av mig, så jag kanske skall låta det vara denna gången? Så att ni får självgå lite? Så att jag sedan kan säga: Vad var det jag sa? Nä. Bara ni trivs. Det får räcka.

Säger tjingeling från min soffa. Insutten och go´.

Här sitter jag och filurar.

Ta-ta.
Annicka

www.unnadigresan.se Fast den sidan är felaktig just för tillfället. Håller på att åtgärdas.  Upptäckte ikväll.
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Ibland får man liksom bromsa in. Säger dom.

Hilsen.

Så……då var vi där. Nästa år som är nu. 4 dagar in på det nya året och det rullar på som vanligt – men ändå inte. Hade tänkt ta det lugnt i år – vet inte varför men tänkte pröva något nytt – men inser att då går livsfilmen baklänges. Hujedamig. Nä. I år får det bli sprutt på maskineriet. Sitter för mycket. Satt kvinna gör ofta det, så det får bli andra bullar. Utan smör, gubevars.

Jag lovar och svär…….

Nyår firades i Marbella – Gamla Stan. På Kyrktorget. Fullt med människor. Unga som gamla. Latinomusik. Alla gungade i takt med musiken, i stort sett. Utklädda och festfina. Guld och glitter. Såklart hjälper väderleken till – att det inte är så kallt utan att man kan vara ute. Lättare att svinga gumpen när kroppen inte är som en isstod. Lätt att tycka att alla andra har det bättre när man fryser hemma i Sverige – men förutsättningarna ser ju olika ut. Spanien har inte norrsken och inte hönökaka. Bara en sådan sak,

Favorit i repris. Om du är tvehågsen – ös på med lite bling-bling. When in doubt – add glitter.

Lite filmtajm från nyårskvällen.  Mogna män vid orkesterdiket och där var det varken knätofs eller hambo. Inga stela höfter, heller. Så coolt. I like.
Hoppas jag kan förmedla känslan:

Vi hade goda vänner på besök och det var första gången de var med om nyårsfirande här. I mitt förra kåseri berättade jag om att man skulle äta 12 druvor 12 sekunder innan 12-slaget samtidigt önska sig något för varje druva och tugga. Alltså…….vad vi skrattade. Inte det lättaste att hantera allt detta…….

Det gäller att hinna med att tugga, svälja, önska och skåla. Och njuta…………………

Vindruvorna jag köpt var stora som plommon. Typ. Goda men stora. Jag hade sorterat dem och lagt 24 druvor i 2 glas – ett glas för varje par. Sedan hade vi med oss plastglas till den medhavda och ännu oöppnade champagneflaskan. Ni fattar…..uppbyggt för trassel. Vi var alla lite förvirrade för de räknade inte ner inför 12-slaget så där högt och ljudligt – RING,  KLOCKA, RING – utan det kom små pling – vilket visade sig vara varje gång vi skulle stoppa en vindruva i munnen. Oopsideisy.

2 vackra och glatt festande damer ur folkhavet. Glädje och dans. Helt enkelt.

Det blev bråttom. En av oss hängde inte riktigt med utan stod och fipplade med att få upp de egna medhavda druvorna . Why not.  Varför inte ha egna när det finns andras? <3 När champagneglaset kom, då blev det kaos och en av oss fick hålla det också – för att assistera i vindruvspåsöppnarstressen – plus det egna fyllda glaset – vilket fick den effekten att den som hjälpte till inte kunde äta sina egna vindruvor – så jag fick mata, äta. önska och lyckönska omvartannat. Helt plötsligt var klockan 2019. Anyway. Allt slutade lyckligt och alla levde lyckliga väldigt länge.  Jättelänge.

Så här kan man se ut när man är villavagnsfrälst. Rätt nöjd, alltså.

Tilläggas kan att det var lugnt och glatt,  inget bråk, ingen stökig fylla – glädje för att det var roligt, helt enkelt. Poliser och ordningsmän fanns det – känner mig trygg med det. De kan vara med och synas. Inte mig emot.

Idag är det filmtajm. Jag avslutar med en film från Málaga, som jag tog häromkvällen. Det stora ljus- och ljudspelet. Mäktigt. Fantastiskt. Sevärt.  På söndag är det slutshowat för denna gång. Härliga Málaga. I love.

Bara påminner er………. <3

Om ni har tänkt åka med Unnadigresan i April 16 – 23….. till Douro och Porto – då börjar det bli lite bråttom. Inte stressigt men bråttom. Snart stänger jag det fönstret.

Näsan har blivit större, ögonen blanka och energinivån börjar gå ner. En förkylning i annalkande. Det var verkligen längesedan. Äsch. Det gör inte så mycket. Finns andra som skulle vara glada för en röd kran och slippa det andra. <3 Styrka.

DSC_1962
—och solen gick både upp och ned. Ännu en gång, Vid olika tillfällen……

Ok. Så är det dags att avsluta mina ängkla rader för denna gång. Ha en fin vecka.  Alla.  Har ni gjort nyårslöften, så betänk att det är nytt år jättelänge. Sedan kommer ett till. Ni hinner.

Var snälla mot varandra. Det kan löna sig.

Ta-ta.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com