Hilsen.
Så……då var vi där. Nästa år som är nu. 4 dagar in på det nya året och det rullar på som vanligt – men ändå inte. Hade tänkt ta det lugnt i år – vet inte varför men tänkte pröva något nytt – men inser att då går livsfilmen baklänges. Hujedamig. Nä. I år får det bli sprutt på maskineriet. Sitter för mycket. Satt kvinna gör ofta det, så det får bli andra bullar. Utan smör, gubevars.
Nyår firades i Marbella – Gamla Stan. På Kyrktorget. Fullt med människor. Unga som gamla. Latinomusik. Alla gungade i takt med musiken, i stort sett. Utklädda och festfina. Guld och glitter. Såklart hjälper väderleken till – att det inte är så kallt utan att man kan vara ute. Lättare att svinga gumpen när kroppen inte är som en isstod. Lätt att tycka att alla andra har det bättre när man fryser hemma i Sverige – men förutsättningarna ser ju olika ut. Spanien har inte norrsken och inte hönökaka. Bara en sådan sak,
Lite filmtajm från nyårskvällen. Mogna män vid orkesterdiket och där var det varken knätofs eller hambo. Inga stela höfter, heller. Så coolt. I like.
Hoppas jag kan förmedla känslan:
Vi hade goda vänner på besök och det var första gången de var med om nyårsfirande här. I mitt förra kåseri berättade jag om att man skulle äta 12 druvor 12 sekunder innan 12-slaget samtidigt önska sig något för varje druva och tugga. Alltså…….vad vi skrattade. Inte det lättaste att hantera allt detta…….
Vindruvorna jag köpt var stora som plommon. Typ. Goda men stora. Jag hade sorterat dem och lagt 24 druvor i 2 glas – ett glas för varje par. Sedan hade vi med oss plastglas till den medhavda och ännu oöppnade champagneflaskan. Ni fattar…..uppbyggt för trassel. Vi var alla lite förvirrade för de räknade inte ner inför 12-slaget så där högt och ljudligt – RING, KLOCKA, RING – utan det kom små pling – vilket visade sig vara varje gång vi skulle stoppa en vindruva i munnen. Oopsideisy.
Det blev bråttom. En av oss hängde inte riktigt med utan stod och fipplade med att få upp de egna medhavda druvorna . Why not. Varför inte ha egna när det finns andras? <3 När champagneglaset kom, då blev det kaos och en av oss fick hålla det också – för att assistera i vindruvspåsöppnarstressen – plus det egna fyllda glaset – vilket fick den effekten att den som hjälpte till inte kunde äta sina egna vindruvor – så jag fick mata, äta. önska och lyckönska omvartannat. Helt plötsligt var klockan 2019. Anyway. Allt slutade lyckligt och alla levde lyckliga väldigt länge. Jättelänge.
Tilläggas kan att det var lugnt och glatt, inget bråk, ingen stökig fylla – glädje för att det var roligt, helt enkelt. Poliser och ordningsmän fanns det – känner mig trygg med det. De kan vara med och synas. Inte mig emot.
Idag är det filmtajm. Jag avslutar med en film från Málaga, som jag tog häromkvällen. Det stora ljus- och ljudspelet. Mäktigt. Fantastiskt. Sevärt. På söndag är det slutshowat för denna gång. Härliga Málaga. I love.
Bara påminner er………. <3
Näsan har blivit större, ögonen blanka och energinivån börjar gå ner. En förkylning i annalkande. Det var verkligen längesedan. Äsch. Det gör inte så mycket. Finns andra som skulle vara glada för en röd kran och slippa det andra. <3 Styrka.
Ok. Så är det dags att avsluta mina ängkla rader för denna gång. Ha en fin vecka. Alla. Har ni gjort nyårslöften, så betänk att det är nytt år jättelänge. Sedan kommer ett till. Ni hinner.
Var snälla mot varandra. Det kan löna sig.
Ta-ta.
Annicka
www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
