Fläder, väder och fäder.

Villavagnsfläder

Hilsen.

115 inlägg. Inte i skorna. Mer i krönikeform. Inte så tokigt ändå – om jag får säga det själv. Det får jag. Gjorde ju just det. Tänker ändå att jag tar lite juli-paus från skrivandet. Hjärnan behöver påfyllning och så kan det ju få effekten att ni väntar på min återkomst?  Det KAN bli så om man tänker att det blir så – om man tänker riktigt hårt och länge. Eller inte. Spännande att hoppas på i alla fall. Härliga känsla.

WordPress – utan och innan
Eva Synnergren Utbildning
Eva Synnergren

Detta berättade jag i förra krönikan men det har ni säkert glömt och även jag.  Är i den åldern nu att jag upprepar mig. Upprepar mig. I vilket fall.  Jobbar med min egen nya hemsida Ekengrenskan.se
Inte lanserad än så det är ingen idé att klicka på länken än. Jag berättar när det är dags. Namnet köpt och betalt.
Går en on-linekurs i hur man skapar en hemsida med finesse hos www.evasynnergren.com

Wordpress utan och innan
Hemmakontoret behövde förnyelse. Den gamla skrivaren gick hädan.

Tänkte att det var dags för lite utveckling. Har stampat länge nog nu. Ingen ny inspiration, ingen påfyllning. Villavagnarna är fantastiska och jag vill känna mig likadan. Inte fyrkantig utan fantastisk. Ni fattar. Jag behöver ENERGI!! Då är det dags för FÖRÄNDRING !!! Påfyllning! Annars blir man en grinpella. Slöseri med tid – nu när jag ändå har den. Tiden och lusten.

Drömmar
  Ja eller nej till ditt livs chans?
Ung i sinnet. Nyfikenhet är hemligheten.

Inte säker på att det är sant men jag lever efter den devisen ändå. Så länge jag lever och kan – på med kunskap, bara! I like!!! I flera veckor möts vi på internet i ett internetbaserat forum som heter ZOOM. Där träffas vi och kan prata, dela bilder, ställa frågor, kommunicera i stort och få utbildning. Till hjälp har vi dessutom en utbildningsportal på nätet, där Eva har spelat in sin utbildning och alla olika moment – och vi kan upprepa och ta om hur många gånger som helst. Sååååå pedagogiskt.

Lite energi är inte dumt
Rör på skånker´a, tös.

Om någon tror att det är enkelt att bygga en snygg hemsida – forget it. I alla fall inte innan man lärt sig. Finns oanade möjligheter. Endast fantasin sätter gränser och det säger min man att jag har lite för mycket av. Fantasi, alltså. Den gränsen är alltså sedan länge överskriden. Jag blev som jag blev och så får det förbli. Jag vet inte riktigt vad hemsidan skall handla om men det ger sig. Jag lägger in så mycket som möjligt – det är samma pris 🙂 ! Annickas bus, i princip.

Fläder. Vilket väder.

Ta tillvara på tiden. På vad naturen ger. På vad lusten vill. Plockade en kofta full med fläderblommor. Utan löss. Blommorna alltså. Koftan var sedan länge lusfri. Gick på långpromenad. Fick syn på fantastiska blomklasar – som jag bara MÅSTE ha. Hade inget att ta dem i förutom min vita kofta………….som blev gul. Vit med gula fläckar. Man tar vad man har. En kofta.

Villavagnskofta
Koka soppa på en spik eller saft på en kofta. Funkar.

Gjorde en supergod saft – kokade den extra länge så att den blev lite sirapslik. Pluttade i lite i iskubshållaren och skjutsade in i frysen. Kan hamna i en drink eller bubbelvatten vid tillfälle. Resten på flaskor. När jag inte såg slängde jag i några kanelstänger och stjärnanis i koket………. spännande att pröva. Blev supergott.

Flädersaft i vardande
Fläder i en hammockgunga. Nästan.
Fäder

Om de fått leva hade våra föräldrar fyllt 98 respektive 96 år. Inte så säker på att de velat vara med längre. Jag hade definitivt gått sönder av att inte ha fått träffa dem och underlätta för dem. Ett rent lidande. Hade inte stått ut. Hade sjanghajat dem och fört bort dem ljudlöst till litet hus i skogen. Kokat kaffe och lagat mat. Berättat vitsar och skrattat. Mamma hade fått spela skivor med Lasse Berghagen från morgon till kväll och pappa hade fått spela Beethoven hela dagarna – eller spela Behåen, som min lillebror sa.
Konstigt ändå – saknaden går inte över. Längesedan de lämnade jordelivet. De är ändå så levande för mig. Min Mats och jag pratar ganska ofta om Di Gamle. Ler åt saker de sagt, egenheter de hade och allt roligt vi gjort.

Mor och far i ungdomens dagar
Det var en gång………….
Nu tog det slut. Plötsligen.

Orden. Meningarna. Innehållet. Hela kånkarongen. Enough is enough. När jag kommer tillbaka senare i sommar har jag förmodligen min hemsida klar och då blir denna krönika mer fokuserad på villavagnslivet – så som det var tänkt. Fortfarande med knorr och lite bus – men med innehåll som anspelar mer på namnet – VIllavagnsbloggen. Finns hur mycket som helst att skriva om.  Jag har svävat ut hej vilt och det är hur roligt som helst – men det är dags att utveckla(s). Ser fram emot detta. Att lämna för att välkomna – det är rätt spännande, det.

Avslutar med en bild från Grottbyns Fritidsby – Semesterby – Villavagnspark. Där är så fint, så fint. Visning igen 4-5 juli kl 11-16. Grottbyn, Jularp, Höör, Skåne. VÄLKOMNA!

Villavagnsvy
Visst ser det fint ut?

Nu säger jag natt-hej. Ta hand om er. Riktigt ordentligt! Ta hand om andra. Riktigt ordentligt. Vi ses och hörs – det är då säkert!!!

Ta-ta.
Annicka – Villavagnspassionistan.

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
 

Hålleri – hållerav – hållerut – hållerom.

Hilsen.

Tystnad råder i huset. Luftvärmepumpen andas lågt. Sitter i min fåtölj med gosemorgonrocken på, datorn i knät och håret i oklädsam rufs. Så som jag är skapad. Vad kan man vänta sig annat än det som är? Mats sover – i alla fall är han ömt instängd i sovrummet. Han kan få ha lite lugn och ro.

Piffet får komma lite senare.  T o m för mig skulle det kännas överkurs att truta på läppstift nu. Klockan är ju bara barnet och barn ska inte ha smink. Det är min bestämda uppfattning. Halv 5 närmare bestämt.

Hålleri.

Jo, det måste man. Hålla i sig. Livets lilla horisont krympte väsentligt i o m covid-19. En vansinnig tur att jag ( för det mesta  eller i alla fall ofta ) kan vara glad åt mycket – medan det pågår. Alla resor. Alla möten. Alla galna planer. All glädje. Det är roligare att vara glad – för man blir glad åt bara det faktum att man är glad. Helt enkelt. Glädje föder glädje.

Wild and crazy
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?

Friska och krya. Livet rullar på ändå. Lite på vänt men det pågår i alla fall. Man får ha hittepåtankar om saker och ting. Alltså – föreställa sig hur det blir när den här vedervärdiga pandemin är över. Hur bra det kan bli. Ändå. Nytt väntar. I alla fall för oss – i denna världen. I andra delar av världen har man inte bara en pandemi att genomleva – där krigas och våldförs det DESSUTOM. Något att värdera i gnälliga stunder. Man får tänka till lite allt emellanåt. Det gör jag. In emellan emellanåt OCKSÅ – och DET kan blir lite för mycket. Tro mig.

Hållerav.

Så många. Så tydligt det blir när man inte kan ses. Vilken tur att man får och kan älska någon och några. Och många. Älska på olika sätt men ändå känna kärlek. Fyttirackar´n om man inte kunde känna kärlek!! Så vedervärdigt!! Om man inte hade förmågan att bry sig om andra. Känna empati. Vilja göra bra för andra. Känns så fantastiskt härligt att ha många gamla och nära vänner. Inte bara gamla i ålder ( förlåt alla ) – utan i TID bakåt. Känt varandra länge. Vet vilka vi är och varför. Vet att man kan ringa mitt i natten om det skulle behövas och då finns ni där – samma som jag finns för er. Inte så dumt att tänka på ibland. Bli nu inte oroliga – jag har nästan telefonskräck och ringer sällan – så sov ni på. Ingen fara.

Vintrampartag i Douro
Då var vi nära varandra. Då gällde inte ansiktsmask eller badskor……

Hållerut.

Jodå. Håller ut. Alldeles för lite rörelse – trots alla mina löften och promenader.  Så magen håller sig mer utåt än inåt. Dumt. Varför gör man saker mot bättre vetande? Varför äter man upp den sista sleven makaroner – fastän man är mätt. Man och man, förresten. Jag är jag och kvinna. Inte man. Erkänn. Så……….varför äter kvinna mer än hon egentligen orkar? Varför äter hon en god liten bulle till kaffet – ljuvlig och gräddig lakritsglass till kaffet? Varför tar hon en extramacka – hård – fast utan smör ( lurar mig själv, såklart ) och hyvlar på ost i lass – för att det är lika bra att göra slut på osten innan den blir tråkig. Så gör kvinna.

Köksbestyr i villavagnen
Mat o mat o mat o mat.
Åsna
Dum på riktigt. Jag. Inte åsnan. Elakt förtal.

En annan som håller ut är gåsen på vårt tak. Nu har den snart spatserat klart kan ni veta. Den väsnas och klampar runt och har gjort så alltsedan jag började skriva mina rader. Nu har jag fått nog. Den kommer strax att bli varse det. Den kan bege sig till någon annans tak. Lorta ner och ställa till det.  Nu skall jag bara avbryta lite och gå ut och leka fågelskrämma. Inget läppstift på så det blir inga problem.

Le petit canard
Fick jag av en kund från Toyota – som sedan blev en kär vän. Hon köpte en grön Toyota som hon kallade för Le Petit Canard

Så. Gåsen är väck. Tittade frågande på mig men fann sig i stunden och flög iväg. Kvackande i vild flax. Förresten – kvackar gäss eller vad heter det? Bräker gör det inte – de vet jag. Inte gnäggar heller. Kacklar gör de definitivt inte. Oavsett. Gås borta så Anka är nöjd.

Hållerom.

Det saknar jag så vansinnigt mycket. Att inte få krama om. Virtuella möten i all ära men det kan aldrig ersätta fysiska träffar – även om jag tycker det är ett fantastiskt substitut i dessa tider. Man kan ju i alla fall SE varandra och prata med varandra i verkliga livet. I realtid. Så mycket värt men så vill man ju liksom klappa på. Känna kontakt.

Vara nära vill jag ju.

Märkliga stunder när man träffar grannar t ex – som man inte sett på hur länge som helst – och så ler man knasigt och vinkar tafatt och säger ”corona” – fast man egentligen skulle vilja springa fram och krama om innerligt och visa hur jätteglad man ( kvinna ) är att träffa dem? Jag brukar gosa med dem rygg mot rygg. Det KAN bara inte smitta då.

Vänner
Vill vara nära

Har inte träffat familjen på evigheter. Tokigt faktiskt. Detta vill jag inte alls. Måste ske något snart. Jag står liksom inte ut. Tiden går och vi hoppas liksom på att bli fria att göra det. Längtar. Efter att ha levt igenom total karantän i Spanien i nästan 4 veckor – så vet man att uppskatta att få röra sig utanför de 4 väggarna. Ändå. Kunna ta promenader. Göra saker med avstånd och omsorg om andra – men ändå göra dem. Åker inte buss, åker inte tåg, handlar med munskydd och handskar. Tvättar och tvättar händerna. Oh well.

Unnadigresan.

Den lever. Oh, fröjd och tackom och lovom- som pastor Jansson skulle sagt. En pärs utan dess like. Att vara i ett vakuum och inte kunna ta mått och steg. Att BEHÖVA ta steg men inte kunna eller veta. Att sitta så på vänt och inte förstå hur man ska agera. Alla ageranden kostar pengar och kan sätta mina resenärer och mig på pottan. Där vill ingen sitta – vi har kommit förbi det stadiet i vår utveckling 🙂 . Inte på något sätt ensam om detta – I know – men det gör inte min oro mindre betydelsefull.  Nu andas jag i alla fall ut. Kroppen känns lättare – och det är ju alltid uppskattat. Blink-blink. Allt klart från mina leverantörer i Portugal – och om UD inte misstycker – så åker vi i september och oktober. I am back.

Utsikt över Douro
Picnic med utsikt över Douro i Portugal

Villavagnshelg.

Grottbyn på söndag. För mig.

Nu är där snart slutsålt. Grönt och skönt och avkopplande i fagra Skåne. Kollegerna tar hand om Norje Boke i Blekinge. Klicka här ! Ny villavagnspark där. Fantastiskt läge. Otroligt vackert. Ligger vid havet.

Slutkläm.

It ain´t over ´til it´s over. Som de säger på annat språk. Lite förändring blir det framöver. Villavagnsbloggen kommer så småningom att renodlas lite mer. Mindre Annicka och mer villavagnsliv. Fast skrivet av Annicka Villavagnspassionistan. Just själva jag/mig/mitt kommer på en egen sida – som skall heta Ekengrenskan.nu.

Det är i alla fall det jag jobbar på. Arbetar och bygger en egen hemsida nu. Spännande och roligt. Går en kurs hos www.evasynnergren.com.
Väl investerad tid. Rekommenderas. Ni kommer att märka när det sker. Man måste utvecklas och utveckla – det tycker jag om.

Man kan inte ligga på latsidan när man lär sig att skapa en hemsida med finesser. Lottie. Min älskling. Då.

Så klämtar klockan snart 8. Just nu har jag radiotystnad för att kunna koncentrera mig – men snart går radion på. Lite mysig lördagsmorgon. Kanske blir det lite Dr Phil på någon play-kanal. Han kan få hålla på en stund i etern. Kräver inget av mig. Bara att få sitta och lyssna.

Kopplar av.
Bara koppla av en stund

Må gott alla. Önskar er det bästa av det mesta eller det mesta av det bästa. Må ni ha mysiga stunder. Själv skall jag ge mig ut på jakt. Igen. Just nu har vi duvslag på taket. Tycker om fåglar. På andras tak. Inte på vårt. Live and let live – brukar jag predika. Gäller inte lortsläppande fåglar på vårt tak.

I övrigt tycker jag det är ett fint sätt att se på saker……. Lev och låt leva. Visst låter det fint? Gäller att leva så också. Gäller inte gäss och duvor på tak i Skåne. Annars så………….allt är väl i min värld. Önskar er detsamma. I er värld. Vår värld.

Ta-ta.
Anka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se