Det börjar bli som vanligt

Hilsen.

Nu sprudlar Tanten. Flunsan är borta. Bara hostan från helvetet. Typ. Den kan jag leva med – den går över. Det vet jag.

She´s back.

Här på Solkusten skiner solen. Varmt och skönt. En klar och tydlig förändring i väderleken. Sommaren är på väg – fast den kallas vår här……… Cirka 16 c på morgonen numera och sedan stiger det. Dörrarna öppna hela dagarna, fåglarna kvittrar och tvätten torkar på 5 minuter. Religiöst vackert är det nu.

Fredagsmys. Man  måste APSELUT inte dricka vin men man kan. Man gör som man tycker är bäst, helt enkelt.

Mimosan börjar blomma ut. Blommor stora som vindruvor, nästan.  Idag vandrade jag i en mimosa-allé. Det är en speciell känsla, det. Omsluten av detta gula vackra. I like.

Mimosaregn
En mimosa-allé. Där går man. Långt.

Tog en skön promenad idag på eftermiddagen. Mot havet. Genom villakvarter. I långsamt mak. Har bestämt mig att inte hosta ihjäl mig, så flåset får vänta. Riktigt skönt att ta tiden och se allt. I Ullatrapid, som han sa Robert Karl Oskar Broberg.  Lyssna själva via länken. En gåva till mänskligheten var han. Före sin tid.

Ring klocka , ring. Himmelen på jorden.
Hur fint kan det vara egentligen? Det tistlar och det tastlar.

Jag har nog inte missat att skriva ett enda lördagskåseri sedan starten. Har satt en ära i att leverera – även om jag får erkänna att tvivlets högaffel suttit fast i ändalyktan ett flertal gånger. Jag brukar dissa det mesta och börja från början. Ett flertal gånger. Jag missade inte förra veckan heller, men med feber och flunsa så blev det inget vettigt skrivet, värt att förmedla.

MmsCamera_2019-03-07-08-31-45.jpg
En timme i taget.

Så…….jag lade inte ut det på FB eller Instagram – även om jag faktiskt skrev lite. Att göra reklam för absolut ingenting är bara dumt. Det är tillräckligt darrigt att prata för min kåserivara i vanliga fall. Så ikväll sitter jag här igen i soffan och plitar ner några tankar.

Han, jag och popcorn. En fredagskväll på Costa Del Sol.

Hann med 2 dagar på Seniormässan i Göteborg. 2 härliga dagar med mängder med besökare i vår villavagn Westcoast 32.

Jag hade gärna fortsatt men på onsdagsskvällen ändrades mina anletsdrag och det blev ommöblering av fejset och även då hjärnans synapser. Jag dånade, fick ta taxi hem från supermysig middag med mina kolleger och vänner. Sedan är resten historia. Fy för den lede. Jättesjuk. Fast nu är det VERKLIGEN färdigpratat om detta.

Hjärntrusten

Imorgon är en annan dag och då kan jag faktiskt redan nu meddela att alla platser till den fantastiska resan till Portugal är fullbokad!!!  Det är en superduperfantastisk resa – så ni som missade nu kan sätta upp er på kö till april 2020. HÄR!

Porto- Douro. Med Unnadigresan. En upplevelse.

Ni som fortfarande är lite vakna, har sett att jag inte har rubriker. Jag visste det. Vanans makt. Klarade det i 2 inlägg, sedan blev allt som vanligt. Att ha rubriker kräver att man planerar och jag känner mig själv – helt plötsligt skriver jag om något annat än det jag nyligen skrev om – och då måste rubriken ändras. Orka.

Nästa vecka får jag gå loss igen. Måste samla på mig levnadstankar. Ur en degig hjärna kommer intet.

Vanligt är bra. Ovanligt är bra. Vem bestämmer vad som är vad?  Önskar er en ovanligt vanlig men vänlig vecka. Med glada överraskningar och många vänliga ord. Pussar och klappar för er som är böjda åt det hållet. Ni som gärna avstår dessa tilltag får hitta er grej – huvudsaken är att ni trivs. Viktigt. I det lilla. I det stora. Olika är ok. Live and let live, som jag brukar tänka.

Kram från Marbella.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

 

Mumier. Inget bra i en Reserva.

Hilsen.

Ibland måste man finna sig i tingens ordning, som fadern sa. Just nu är det tingens oordning, och det måste man apselut finna sig i. Saker är på väg till andra ställen och innan det händer, så måste de andra sakerna iväg till tredje ställen. Då hänger och ställer man sakerna där det för tillfället är ledigt. Det går att leva med det också fast inte så länge. Imorgon blir det bortforsling till annan plats.

edf
Vän av ordning men med visst tillfällig oordning.

Det har regnat multum det senaste och tvätta måste man ändå – så det gäller att hitta lösningar. ” Den får hänga där över natten – vi kommer inte att se den då ”. Så tänkte vi. Sedan somnade vi och såg ingenting.

Vi bor ju alldeles vid en golbana men har inte spelat golf förut. Måttlig utövning nu också. Vi har väl inte blivit så där JÄTTEBITNA än. Maken är mer på än jag och i år blir det kanske golfande även i den spanska solen. Vintern är lång.

edf
Utsikt över golfbanan från köksfönstret.

Att trampa vin är mäktigt. Att en så gammal tradition håller i. Min senaste grupp till Dourofloden kunde pricka in det. En heldag.

received_1908104526163928
En upplevelse att få vara med om en riktig vinskördardag.

I år förlorade vissa odlare mer än hälften av sin skörd  för att druvorna mumifierades av för mycket regn och för mycket sol – fast vid fel tillfälle. Blir inget vin på mumier, kan jag lova. Usch o fy. Mumifierade vindruvor är detsamma som intorkade russin, kan man säga. Små och hårda inte mycket till vinbas. De är passionerade, de där vinodlarna i Dourodalen. Stolta som få. Ger inte upp. Tror på sin livsstil och sina druvor. Heja.

IMG_20180920_102151 (1).jpg
Har man ingen solhatt då tar man sina shorts. Finns alltid en lösning.

 

IMG_20180920_103000.jpg
Vinplockararmadan på väg.
dav
Uppochnedvänd ibland. Handarbete. Sedan fotarbete. Mycket sker innan reservan får hällas upp i glasen.

I vilket fall. Under några timmar plockade min lilla resegrupp vin. Varmt och dammigt och roligt. Med mina 168 cm är jag en lagom vindruvsplockare, men männen i min grupp med modiga 1.90 plus – de hade vissa besvär med själva krökningen av ryggen i flera timmar. Tur att man är perfekt någon gång i alla fall.

IMG_20180923_132541_722

Man plockar radvis och HELA raden. Från ena hållet och några hundra meter bort. Framsida och baksida. Både de druvor du ser och de du inte ser. Ni fattar. Man river bort blad så att klasarna blottas, och sedan tar man dessa i hela handen och klipper av stängeln ovanför. Gör man på annat vis kan man knipsa sig i fingret och då vet man inte om det är vindruvssaft eller blod som rinner utmed handleden. Uschofy. Jag gjorde rätt. De gjorde de andra också. Kortfilmen är tagen i september i år. Det är bara blåbär som klipper sig i fingret.

Var på besök hos Morgan Nyman AB i veckan. Gillar´t. Jättemycket. Måste träffa mina härliga kolleger och klappa på villavagnarna. Prata med dom lite och tänka att det är nog dags att byta villavagn. Det är det inte än, men den som inte drömmer lever inte, tänker jag. Tänk att man kan bli så passionerat kär?! Jag brukar smita ut och gosa med modellerna, när det är fikadax. Så blev det även denna gång.

 

20160305_123353
Vackert med vackra hjärtan.

Ikväll är det galakväll för insamling till Världens Barn. På TV. Man kan välja att låta bli att tänka på eländet som så många barn lever i – eller så kan man göra något. Fantastiskt givmilda svenskarna är, i alla fall. Heder. Finns stort hjärta när det gäller.

Nu skall jag luta mig tillbaka och njuta av kvällen. Faktum är att det är flera timmar kvar!! Hur gick det till?? Anyway, tömma hjärnan. Gjort administration idag och det är inte riktigt min passion. Apselut inte men måste göras.

Glöm inte att det är finfina kampanjpriser hos Morgan Nyman AB i oktober. Jättedumt att missa – ni som tänkt köpa. Gör det nu och tjäna pengar. Leveransen kan ni ta vid annat tillfälle. Se bara till att göra ett klipp.

Tänker att veckan som kommer blir kanoners. Med sol och glädje och en och annan chokladkaka. Det tror jag blir en höjdare.

Oktoberkram,

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com