Karantän, dans, påsk, bajamaja i Krakow och livet. Åsså Pappas Sillarätt.

Hilsen.

Jag ändrade lite i ordningen. Lördagskrönika blev söndags-dito. Med 22 dagar i isolering på Costa del Sol – vi får inte gå ut på promenad – så tappar jag konceptet lite. Vilken dag det är spelar liksom mindre roll.  Inte vad klockan är heller. Sommartid? Och ? Lördagsgodis äter jag inte längre och en gin och tonic kan man ta på en liten tisdag också. Eller inte.

Man gör så gott man kan

Ljust ute. Lite molnigt idag. 17 c i skuggan. Stjärnornas Stjärna rullar på TV. Jo, vi tittar på svensk produktion också. Blandat. Alla möjliga kanaler. Ovärderligt i dessa isoleringstider. Man vet inte vad man har förrän man inte har det. Kan föreställa mig hur mycket jobbigare det varit utan. Jodå. Man kan spela kort. Det gör vi. Inte hela dagarna. Man kan skriva vykort och skicka till vänner. Nä, för vi kan inte ta oss till postkontoret och inte köpa vykort, heller. Endast samhällsnyttiga verksamheter får ha öppet. Snaran har dragits åt.

Mats gjorde en smörkniv av överblivet material. Han är inte nöjd med den. Testade bara sin svarv. Fiiiin. Allt stängt så han kan inte köpa material att jobba med.

Vi kan rensa fotoalbum. Nä, det kan vi inte för korten ligger i en låda i villavagnen. Vi kan rensa i garderober. Det vill vi inte. Vi kan baka bröd. Ja, det kan vi men vi måste äta upp det också…………Vi är bara två. I nöden prövas man och ändå är vi inte i riktig nöd. Tänker hela tiden på de som VERKLIGEN har det dåligt.

Vi drar. Annars riskerar vi att fastna här till i sommar.

Vi har i alla fall bestämt att vi skall ta oss hemåt. I bil som en god vän lånar oss. Tack! Denna isolering kan ta tid. Vi är garanterat smittfria efter över 3 v i karantän utan kontakt med yttervärlden. I egen bil kan vi bara andas och pilla på varandra och det känns säkert. Vi har pillat förr och det hände inget. Inget farligt, alltså. Vi har biljetter bokade på flyg men de har ställts in 2 ggr. Nästa tillfälle blir i maj – om flygen går då. Tror inte det. Under tiden lever vi i osäkerhet.

Långrandigt blir det men vi är friska. Huvudsaken

Inga försäkringar gäller längre. I Spanien stänger man av respiratorerna för människor över 65 som inte tillfrisknar tillräckligt snabbt – för att ge plats för de yngre – om det är fullt på intensiven. Prioriteringar. Förstår att så måste ske men då känns det lite bättre att vara hemma. Ni förstår allvaret. Förutom allt annat som kan tala emot oss. Eller inte. Jag är inte konstnär och kan inte måla. Då ska jag inte heller måla hm-hm på väggen. Better safe than sorry. Vi drar.

Kanske något att satsa på när vi kommer hem?
Stressad påsk

Jäddrariminlåda. Nu blir det jäktigt med att fixa Pappas Sill – den som måste till för att det skall bli påsk. Oh yes. Köpte ju en ordentlig laddning när vi var hemma sist – så inläggningssillen har legat och väntat. Nu ska han fram – sillen. Gjorde lag idag så på onsdag blir det nog sillarätt enligt tradition- med alla tillbörliga ingredienser.

Göttigheter
Ser så där lagom gott ut……..
Ser lite bättre ut. Där ligger de och göttar ihop sig.

Vi har sagt att vi åker på Långfredag men jag känner min älskade make. På Skärtorsdag är vi på väg. Fniss. Å herregud. Jag som skulle laga ungersk gryta med egengjorda nudlar. Jag som skulle ha studerat spanska. Åsså skulle jag ha sytt färdigt alla klänningar jag köpt tyg till. För att inte tala om solparasollsskyddet – det är ju trasigt och jag har ju material.

Lugn på ytan.

Vi skall bara inte prata om vad mer jag skulle gjort eftersom vi tänkt vara kvar till maj – åtminstone. Tänkt och tänkt – vem hade tänkt att det skulle dyka upp en pandemi som vänder upp och ner på hela världen? I det sammanhanget kan man lätt glömma både det ena och det andra. ALLT – utom Pappas Sillarätt. Där går gränsen.♥. Miss you, Dad.

Ta-da!!!
Förlängd karantän

Läste idag att spanska regeringen förlängt karantänen till 25 april. Såklart kan man inte släppa på det nu för då får corona SPUNK och tar tillbaka makten. Har man stängt ner allt och håller folk på mattan – då får man inte misslyckas genom att släppa för tidigt. Corona lurar i farstun. Vet inte var den lurar, egentligen. Överallt och ingenstans. I vilket fall: för tidigt återgående till det normala blir inte bra. En hård karantän enligt Spanien – den ställer krav på folk. Tro mig.

Take me home – country road – to the place…….
Sillstank och dans

Tog mig just i ansiktet – som man inte ska – och då kom sillukten emot mig. Trots tvål och skrubb så luktar jag nu sillfilé. Delikat. Not. Ett otippat öde för en dam i min ålder. Det kunde så klart varit värre – så tänker jag för det mesta. Kanske skulle jag inte gå ut på dans ikväll med den doften som ett moln omkring mig – men alla ställen är stängda så jag slipper utmaningen. Annars tycker jag om dans. Dans med partner som KAN. Som kan klassisk dans och som kan FÖRA.

Har bara lite finlir kvar. Och en KLÄNNING. Inte en sådan här baddräkt.

Jag är egentligen mycket blyg – tro det eller ej – och är oftast övertygad om att jag inte kan något öht. Tänker för mycket. Helt enkelt. Räknar steg och skäms för säkerhets skulI . I dansens virvlar – och med en danspartner som KAN dansa – då räknar jag varken steg eller skam – jag bara flyger med. Innan jag dör ska jag ABSOLUT ha en lyxigt, glittrigt skräddarsydd och gnistrande fin klänning – som i Let´s Dance – och jag ska svingas och slängas över dansgolvet. Huller om buller och jag kommer att landa som en………som en……….som en…………STAR !!!!! Det har jag bestämt. Dream on, Babe.

Sedärja. Så ska det se ut.
Nya impulser

Jag lyssnar mycket på radio. Gärna P1. Gärna dokumentärer. Finns hur många som helst på SRplay. Ibland är det svårt att sova och då tar jag till detta avslappningsmedel och kunskapspåfyllning. I synnerhet nu – när man inte får gå ut och hämta inspiration och nya synintryck från världen därute.  Hörde i ett inslag att det är oslagbart för hjärnan att få intryck genom att SE saker. Då händer det saker i hjärnan. Det vore ju kul att få uppleva det…………Att det händer något där, alltså. Ögon och hjärna i kombination. Det är INTE bara sudoku och korsord som håller hjärnan i trim. Det verkliga mötet kopplat med synintryck bygger hjärnan. Källa? Nä. Kommer inte ihåg. Nästa gång skall jag lyssna på en podd om minnet.

villa Hur inspirerad kan man bli, undrar jag?
Kort och gott

Drar inte ut på det ikväll.  Ni har fullt i era liv och jag måste tvätta. Måste och måste – måste jag inte alls. Jag måste egentligen ingenting. Däremot vill jag skicka iväg lite inspiration. Om visningen på Grottbyn den 13 april. Mitt skötebarn. En kollega får hoppa in i mitt ställe men jag vill så gärna fylla den villavagnsparken. Bara 4 vagnar kvar.  För att det är en riktig pärla. ”Stöd din lokala leverantör”. Eller hur.  Just nu har jag internet och kan ösa på. Väl i bilen på fredag ( öh, torsdag 🙂  ) – då vet jag inte ens var jag kan ladda mobilen………störssssssta möööööööjliga tysssssstnad. TÄNK ER!!!!!

Ännu kortare och gottare

Vi åker ”väl karantäniserade” och undviker kontakt med människor. Handskar, munkavlar och våtservetter. Inga hotell öppna, toaletter stängda och restauranger likaså.  Vi får sova sittandes. Turas om att köra och sova. I Spanien får man bara sitta en person per rad, så att säga. Betyder en som kör och en som sitter i baksätet. Den som sitter i baksätet ska helst inte köra samtidigt, men det känns självklart…..

Det blir bajamaja i Krakow och buskskvättar. Vi kommer att klara´t. Hoppas att ni klarar´t också.  Håll ut. Stå ut och betänk att ni kan gå ut i skog och mark – i alla fall många av er. DEN möjligheten har inte vi och vad det gör med en – det begriper man inte förrän man står utan det ”självklara”. Vi vet nu.

Varm kram på er. ALLA.

Annicka

www.villavagnar.com
www.unnadigresan.se  
https://www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se

 

 

Mumier. Inget bra i en Reserva.

Hilsen.

Ibland måste man finna sig i tingens ordning, som fadern sa. Just nu är det tingens oordning, och det måste man apselut finna sig i. Saker är på väg till andra ställen och innan det händer, så måste de andra sakerna iväg till tredje ställen. Då hänger och ställer man sakerna där det för tillfället är ledigt. Det går att leva med det också fast inte så länge. Imorgon blir det bortforsling till annan plats.

edf
Vän av ordning men med visst tillfällig oordning.

Det har regnat multum det senaste och tvätta måste man ändå – så det gäller att hitta lösningar. ” Den får hänga där över natten – vi kommer inte att se den då ”. Så tänkte vi. Sedan somnade vi och såg ingenting.

Vi bor ju alldeles vid en golbana men har inte spelat golf förut. Måttlig utövning nu också. Vi har väl inte blivit så där JÄTTEBITNA än. Maken är mer på än jag och i år blir det kanske golfande även i den spanska solen. Vintern är lång.

edf
Utsikt över golfbanan från köksfönstret.

Att trampa vin är mäktigt. Att en så gammal tradition håller i. Min senaste grupp till Dourofloden kunde pricka in det. En heldag.

received_1908104526163928
En upplevelse att få vara med om en riktig vinskördardag.

I år förlorade vissa odlare mer än hälften av sin skörd  för att druvorna mumifierades av för mycket regn och för mycket sol – fast vid fel tillfälle. Blir inget vin på mumier, kan jag lova. Usch o fy. Mumifierade vindruvor är detsamma som intorkade russin, kan man säga. Små och hårda inte mycket till vinbas. De är passionerade, de där vinodlarna i Dourodalen. Stolta som få. Ger inte upp. Tror på sin livsstil och sina druvor. Heja.

IMG_20180920_102151 (1).jpg
Har man ingen solhatt då tar man sina shorts. Finns alltid en lösning.

 

IMG_20180920_103000.jpg
Vinplockararmadan på väg.
dav
Uppochnedvänd ibland. Handarbete. Sedan fotarbete. Mycket sker innan reservan får hällas upp i glasen.

I vilket fall. Under några timmar plockade min lilla resegrupp vin. Varmt och dammigt och roligt. Med mina 168 cm är jag en lagom vindruvsplockare, men männen i min grupp med modiga 1.90 plus – de hade vissa besvär med själva krökningen av ryggen i flera timmar. Tur att man är perfekt någon gång i alla fall.

IMG_20180923_132541_722

Man plockar radvis och HELA raden. Från ena hållet och några hundra meter bort. Framsida och baksida. Både de druvor du ser och de du inte ser. Ni fattar. Man river bort blad så att klasarna blottas, och sedan tar man dessa i hela handen och klipper av stängeln ovanför. Gör man på annat vis kan man knipsa sig i fingret och då vet man inte om det är vindruvssaft eller blod som rinner utmed handleden. Uschofy. Jag gjorde rätt. De gjorde de andra också. Kortfilmen är tagen i september i år. Det är bara blåbär som klipper sig i fingret.

Var på besök hos Morgan Nyman AB i veckan. Gillar´t. Jättemycket. Måste träffa mina härliga kolleger och klappa på villavagnarna. Prata med dom lite och tänka att det är nog dags att byta villavagn. Det är det inte än, men den som inte drömmer lever inte, tänker jag. Tänk att man kan bli så passionerat kär?! Jag brukar smita ut och gosa med modellerna, när det är fikadax. Så blev det även denna gång.

 

20160305_123353
Vackert med vackra hjärtan.

Ikväll är det galakväll för insamling till Världens Barn. På TV. Man kan välja att låta bli att tänka på eländet som så många barn lever i – eller så kan man göra något. Fantastiskt givmilda svenskarna är, i alla fall. Heder. Finns stort hjärta när det gäller.

Nu skall jag luta mig tillbaka och njuta av kvällen. Faktum är att det är flera timmar kvar!! Hur gick det till?? Anyway, tömma hjärnan. Gjort administration idag och det är inte riktigt min passion. Apselut inte men måste göras.

Glöm inte att det är finfina kampanjpriser hos Morgan Nyman AB i oktober. Jättedumt att missa – ni som tänkt köpa. Gör det nu och tjäna pengar. Leveransen kan ni ta vid annat tillfälle. Se bara till att göra ett klipp.

Tänker att veckan som kommer blir kanoners. Med sol och glädje och en och annan chokladkaka. Det tror jag blir en höjdare.

Oktoberkram,

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com