Högt över havet – in emot land…….

Hilsen.

Tänker på min mormor. En av våra mostrar var mycket före sin tid och utbildade sig till Röda Kors-sjuksköterska. Född före 1920, så ni förstår kanske. Var i Korea 1953 under kriget där och föll för sin amerikanske soldat. Det var stort då, på den tiden. Att skaffa sig en hög utbildning, att resa och att gifta sig med en utlänning och sedan flytta till USA.

I vilket fall – hon var en populär och social kvinna och hade många uppvaktare. Det tyckte mormor var onödigt. Då sa mormor till moster att ” Du far och flyger över alla blomster och till slut landar du i en komocka ”. Inte vara glad i onödan. Lilla mormor.

Gamla tider. Lille Far til höger.

På mina resor i Dourodalen nyligen flög vi – men vi landade precis där vi skulle – på flygplatsen i Vila Reál. Inga komockor där inte, så mormors visdomsord stämmer inte. Hon hade många hyss för sig – mormor. ” Sådan är livet när kjolen är randig! Okej…………….?
De av mina resenärer som ville – samt även jag – kunde hänga med på en flygtur på ca 35 minuter. En och en i ett 2-manna plan. Vilken fantastisk upplevelse. Att se detta landskap från ovan – alla fantastiska mönster de olika vinodlingarna bildade – mäktigheten i denna natur och del av världen.

Snart take-off. Skall bara tråckla in denna kropp först. Smidigt. Not.

Jag lider av svindel – svår sådan – men jag tvekade inte ett ögonblick och jag kände ingen rädsla – well, bara den vanliga när man flyger – måtte det gå bra. Ville mer än jag var rädd – det är en bra taktik. Den funkar på mig. Kändes inte obehagligt över huvudtaget. Konstigt. Tror dock att om botten på planet hade varit genomskinlig – då KANSKE jag hade darrat.
Vilka saker man få vara med om – om man vågar. Både på ont och gott, förståss. Mest gott, if you ask me.

Ett villavagnskvarter i oktober.

Håller på och packar och packar ur. Vad skall med – vad skall inte med till solens land. Försöker rensa ut det som finns i skåpen och äta upp allt i frysen. Tror det räcker med pasta nu. Urk. Inte lämna livsmedel kvar – i största möjliga mån. Faktum är att ALLT som man vill ha från det svenska skafferiet – det finns att köpa på Solkusten. Jag brukar laga både kålpudding och ärtsoppa, bruna bönor med fläsk osv osv. Ibland blir längtan stor.  Det är lite dyrare – men å andra sidan är övervikt ( för resväskan, alltså  ) också dyrt. Man lär sig för varje år. Jodå, vi äter spansk mat och handlar på marknaden – ett infernaliskt roligt nöje, tycker jag. Jag tycker MYCKET om att laga mat, så alla möjligheter finns att spinna loss. Maken äter frivilligt, så jag fortsätter att veva i grytorna. Restaurangernas pommes frites kan vi låta bli.

Advent i solens land. 20 c på julafton. Ute.

Brukar fira julen under 1 dag där. Kanske 2. Då fläskar vi på med hembakat vörtbröd, lussekatter, kokt skinka, brunkål, köttbullar, Janssons Frestelse och sill. Glögg ibland och julmust ibland. Sedan är det över. Julen är barnens högtid och det blir mindre och mindre viktigt att överdimensionera med prylar. Efter ”den stora utrensningen” för 2 år sedan, så är vi försiktigare med att dra på oss saker. Ibland åker jag dit – men för det mesta tänker jag efter. Nästan. I princip. En balans mellan att ha det så där fint som man vill – men ändå inte en massa filijoxer som skall sparas och plocka undan – helt enkelt för att det inte finns plats! För upplevelser finns det plats och det är det vi satsar på.

Kväll i villavagnen tillsammans med en ofrivilligt synlig fot och popcorn.

Sitter och njuter, samtidigt som jag skriver. Det är mysigt i vår villavagn. Inte alla som kan njuta av sina stunder. Jag kan. Ofta. Inte allt går min väg. Mycket kamp är det in emellan – men jag tycks vara välsignad med ett sjuhelsikesjäklaranamma och god hälsa. Som jag vet, i alla fall. Det är värt att uppskatta och tänka på. Tack.

En fjäril gör ingen sommar. De kom i september.

Lite skönt att långsamt tona ner inför vinterförvaringen. Det är som om jag blivit lugnare – fastän jag har mycket lurv i benen ändå. Sådant där lurv som måste få utlopp. Tycker däremot INTE om att onödigstressa. Liksom att jaga utan att det behövs. Att vara oförberedd och stressa runt ” att sno som en arger hund i en benhög ”( mormor ). Att jobba fort är inte samma sak som att stressa. Det är som skillnad, som man säger i Mora. Tror jag. I Östnor.

Konstverk. Konstigt verk – hur blev den sådan?

Härligt att se skiftningarna i naturen. Det lugna tempot. Såklart hjälper vädret till. Vem njuter inte av solskenet? Hade det regnat småspik hela tiden – då hade min skönsång inte varit likadan. Regn och tvärvind och kallt – fy.

Glöm inte att fundera på om ni skall hänga på till Portugal nästa år. 16-23 april och 19-26 september . Bara så att ni vet och är ute i tid. Max 8 personer per gång. www.unnadigresan.se

Brittsommaren omfamnar många av oss. Hoppas att solen skiner på er alla och fyller era sinnen med goda tankar. Kanske får ni för er att överraska någon med något? En vetefläta, ett kilo äpplen eller en påse bilar – vad vet jag?

Kanske blir det Pågatåget in till Malmö imorgon. Lufsa runt lite njuta. Om solen skiner, förståss. Blir det regn syr jag en klänning.

Ta-ta.
Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Igeln har landat.

Hilsen.

Sitter i min fåtölj i villavagnen. Lördag i morgon och dax att skriva något. Inte vet jag om det blir vettigt. Det får vi se. Liksom. Troligen kommer jag att upprepa mig. Så uppfylld av de senaste veckorna. Tror inte det gör något. Ni har säkert glömt. Som jag.

dsc_1589-01
Kåseriernas ser dagens ljusi i vår mysiga villavagn. Eller…..mörker.

Vi klev in genom vår villavagnsdörr för exakt 12 minuter sedan. Jag har varit på resande fot i över 3 veckor. Portugal, Porto och Dourodalen. Hur skall jag sammanfatta det? Orden blir fattiga och futtiga. Magiskt vackert. Gudabenådat mäktig natur. Passionerat stolta människor. Oupptäckta pärlor.

mini-weddings-4
Ja….orden räcker inte till. Goda utsikter.

Mina reseupplägg för Portugal består av 2 dagar i centrala Porto och 5 dagar på en fantastiskt liten vingård i Dourodalen. Busigt och backigt i början och vilsamt och vackert i slutet. Bra kombination.

IMG_20180916_104753
Lite hej och hå. Man är som man är och gör som man gör. Inte så komplicerat, helt enkelt.

Porto är en stad med bus i blick och oändliga uppförsbackar och trappor. Glöm hiss. Finns sanslöst få. Kullerstensgator och gränder. Man tror att husen är fallfärdiga, men öppnar man dörren till en restaurang – så är där så mysigt och fint.

IMG_20180915_170801
Taxibåt över till andra sidan. Från Ribeira till Gaia.

Finns hur mycket som helst att upptäcka. Orkar man inte knata gata upp och gata ned, så kan man slå sig ned vid kajen och dingla med benen. Här finns mycket att titta på. Man blir säkert törstig och då köper man sig en litet glas vatten eller troligen annan dryck.

Utsikt
Utsikt från picknickplatsen. Inte så dumt, väl?

Efter 2 dagar och träningsverk i vaderna ( förutsatt att man gått på upptäcktsfärd lite här och var ) så tar vi oss till vår vingård. Ca 2 timmar från Porto inåt landet. Där landar vi i ett lugn. Badar i poolen. Njuter av utsikten. Äter mycket god hemlagad mat. Vinprovning. Vandring bland vinrankor.

sdr
Under mina resor hyr jag en liten minibuss, med vilken jag tar mina gäster på olika utflykter. Lyxigt, om jag får säga det själv – och det gör jag: LYXIGT.

Picknick i den mest fantastiska omgivning. Båtfärd på Dourofloden. Vinprovningar i olika miljöer – den ena mer fantastisk än den andra.

nfd
Beroende på hur länge man bränner vintunnorna inuti – förändras smaken vid lagring. Coolt.

Vin är inte bara att sörpla i sig ur en baginbox. Så tänker i alla fall jag. Inget snobberi, nej. Bara ren kunskap, som man kan tillskansa sig – eller inte. Valet är fritt.

IMG_20180915_141949
Portvinsprovning. Trevligt.

När man gjort några vinprovningar kan man faktiskt ta till sig hur smaken förändras genom olika temperaturer, om vinet luftats eller inte, om dekanterats eller inte. vilka druvsorter m m…….faktiskt riktigt roligt. Man vet mer vad man föredrar – och behöver inte gå efter utseendet på etiketten……..Att dessutom göra dessa vinprovningar på plats i denna miljö är oslagbart.

dav
Jodå. Mina gäster skördar vindruvor. Vid denna senaste resa prickade vi in det. Ett handarbete. Enorma odlingar plockas för hand.

Att producera vin är bara något för den passionerade. I alla fall om vi pratar om de små vinbönderna. De som har något hektar eller t o m mindre . Tror att jag hörde siffran 22 000 småodlare i Dourodalen. Få kan leva på sina odlingar själva, utan de har ofta ett annat arbete också. De säljer sina vindruvor till de stora producenterna och har det tillräckligt med skörd kan de få hjälp med att producera sina viner och buteljera. För eget bruk eller att sälja.

ptr
Gueda Wines. En liten odlare som passionerat gör vad han kan. Från vår vingård i Dourodalen

 

dav
Vin och vatten. Varandras bröder.

Natten rullar på och när jag väl kommer igång……………….kan ju inte hålla på så här. Ju. Behöver min skönhetssömn och den kan ta 100 år eller något, har jag läst. Får jag snusa till 8 imorgon, så blir det bra. Nu är klockan 02.39. Tiden är den ende som har vett att gå, sa min mamma. Bland annat.

lion-690663__480.jpg
Säng, säng, säng. Sova, sova, sova.

Ni kan veta en sak – på resan träffade jag ett par – som blev så inspirerade av vårt val av boende – att de också vill göra så. Villavagn i Sverige och hus i Portugal blir deras val . Jag ÄLSKAR att inspirera till bra saker. De ville ha en villavagn med 3 sovrum, så jag rekommenderade vår Beaumont. Den blir perfekt till dem. Vill ha den själv, men man får stilla sig. Man kan inte bo i 2 villavagnar samtidigt. Vill ju resa också, ju. Å då kommer jag ju inte att vara hemma. Logiskt.

Så då tror jag väl att jag drar täcket över huvudet och intar plattläge. Platt och platt, förresten. Efter dessa dagar i främmande land, har jag väl inte precis ätit asketiskt. Det putar både här och där. Det straffar sig – så det blir till att låta bli bakelserna imorgon bitti – blir inte svårt i o f s – eftersom Margarida i Portugal inte följde med i bagaget. Hon som är matmor för vingården. Bara 30 år och fullfjädrad. Sköter allt. Det var hon som läskade mig att äta för mycket. Dåligt med karaktären.

diet-695723__480
Sötebrödsdagarna är över. Nu blir det fullkorn med ost, skinka, gurka, tomat, mera smör, lite majonnäs. Not.

Ha en bra dag ihop med Knud. Han lär vara lite galen. Det vindar utanför här också – men jag tror att Västkusten har det värre.

Akta er för flygande tegelstenar och annat bröte. Onödigt att åka på en sådan tjottablängare.

Hörs igen. Njut av de stunder du kommer åt.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com