Vi klämmer väl ut lite mer sommar?

Gladiolus i kruka framför villavagn

Hilsen.

Vi klämmer väl ur lite mer power ur denna sommar?

Solen strålar. Nästan sommarvarmt. Idag igen. Igår också.

Apelsin
Vi kramar ur lite mer av solen. Åtminstone en månad till. Eller 3.

Dessförinnan var det lite blötare några dagar. Dränkblött som i Gävle. Ordet ”lagom” är inget som den nederbörden kände till. Vilka effekter det blir. Inga trevliga. Inte ett enda paraply som håller emot. Inte många, ens.

Många färgglada paraplyer
Många sådana hade behövts i Gävle.

Förra året – så här dags.

Smörrebröd
Precis idag för ett år sedan slank dessa 3 små mästerverk ner i mitt glupande svalj

Förra året så här dags – vad gjorde ni då? Inte lätt att komma ihåg men mitt tips är att fotografera överallt och hela tiden. Då vet man. Som en dagbok fast man behöver inget skriva. Bara titta. Till exempel åt jag tydligen smörrebröd. Då var jag vid havet på Söderslätt. Villavagnen var på plats och den lilla trädgården levde, oh fröjd!

Lycklig villavagnsägare
Lycklig villavagnsägare. Då. Nu är jag bara lycklig……..och jobbar med konceptet! För er andra att förstå!

Jag har bläddrat i molnet.

Jag har bläddrat i molnet – det är där jag lagt mina kort. Typ. Där uppe bland molnen svävar de runt i något slags osynligt rum. De finns där men jag har då aldrig sett till dem när jag flugit till Spanien, i alla fall………. Ibland undrar jag – vid klart väder och molnfritt – var är fotona då? Ibland funderar jag. Kanske ska låta bli. Det blir inte rätt i alla fall.

Någonstans däruppe har jag mina foton. Tydligen. Var har ni era?

Lådan med papperskort och negativ.

Antar att ni – liksom jag – har en stor låda full med papperskort och negativ. En låda som är till bredden fylld med minnen och blandade kort – gulnade, suddiga och med ibland odefinierbara motiv. En sådan där låda som man säger att NU skall jag sätta mig ned och sortera. Det NU:et blir inte av. Då tänker man att till VINTERN – då sätter jag mig i en skön fåtölj och rensar, sätter in i album, gör iordning …….

Låda med gamla foton
2 bananlådor med gamla foton blev till 1 bananlåda. Framsteg.

Det blir inte heller av. Så tänker man att då gör jag det när jag blir pensionär! Då har jag tid. Det kommer inte att hända nu heller. Vem tusan har tid nu? Massor med ”ska-bara” saker går före. Livet till exempel.

Chick groda vid flugsvampar
När man ändå får så gott om tid – som glad pansjis.

Tagga ned och steppa upp.

Vi har taggat ned, maken och jag – och nu steppar vi upp. Snart går flytten till nytt boende. Vi följer våra hjärtan och gör som vi tänker och vill. För att vi kan. För att vi får.

Stugan i Benareby
Ett bedårande hem av sin tid.

Vi sålde stort hus och mängder med fina saker. Gav bort. Körde till Second Hand. Tippen. Köpte en villavagn av Morgan Nyman AB på plats i Skåne.

Strålande utsikter framöver
Strålande utsikter tror vi på!

Spenderat halva året i Spanien. Halva året i Sverige. Den bästa av 2 världar.  Inte ångrat beslutet en endaste sekund. Jo, mitt växthus. Det saknar jag ständigt. Lite grann. Men vi var ju aldrig hemma när det var skörd. Ändå.

Sovrum
Sovrummet på Costa del Sol. Rosorna på tavlorna är från rosorna utanför vår villavagn i Skåne.

Vi är inte ensamma i detta.

Vi är inte ensamma i detta. Jag möter så många människor i mitt arbete hos Morgan Nyman AB som står på randen att göra det samma. Som tänkt i flera år. Som är trötta på alla utrymmen som är fulla med saker.

Karavan
Ett friare liv på mindre yta.

Som vill leva friare.  Som tänker på att livet har en given tid och man måste hushålla med den. Åtskilliga är ni husbilsägare, som vill ha en fast plats utöver husbilen. Som vill kunna komma hem till något när orken, pengarna, däcken eller kanske smöret är slut.

Dockbarnvagn
Allt har sin tid.
Destination Råbocka
Fritidshus från Morgan Nyman AB på Destination Råbocka – Ängelholm.

Gör ett aktivt val själva och låt inte livet välja åt er.

Så tänker i alla fall jag. För det mesta. Man mår inte bra om man måste göra saker som man egentligen inte vill – men bara åker med. Hänsyn är bra – fast även mot sig själv. Det är ju bara man själv som har sig – under alla dygnets timmar. Både inombords och utombords, om man så säger. Så frågan man måste ställa sig emellanåt är: Ska jag SLÄPA på mig eller ska jag SKUTTA?
Bildligt talat, menar jag mest.

Stenar med text
Man får ta tag i saker som man egentligen VILL ta tag i – annars kan någon annan göra det – som inte gör som man önskar.

Så – om ni verkligen TÄNKT att göra något – GÖR det!
Om ni verkligen TÄNKT att byta liv och låta det inkludera annat boende – GÖR det!
Jag vet ett sätt som funkat perfekt!! Kontakta mig om ni vill veta hur VI gjorde : 0709 632401

Vi säger väl så, då?

Morotskaka
Gott och eventuellt lite nyttigt. Fibrer?

Och med dessa ängkla rader – felstavat och med ”och” i början – det får man INTE sa min svenskafröken – så önskar jag er det godaste goda i livet. Och en morotskaka emellanåt.
Morötter är nyttigt.

Ta-ta.
Annicka Villavagnspassionistan 🌹🌿

villavagnar.com
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se
https://ekengrenskan.se

Hmhm lade näsan i blöt.

Picnic på Malagueta

Hilsen.

Morgonkaffe. Om man skulle pröva det. När jag ändå sitter i arla morgonstund och skriver. Det sista innan jag trycker på PUBLICERA. Resten nedan skrev jag igår. Bara så att ni inte blir förvillade. Räcker att jag själv är det.

Kaffefreak? Nej men det doftar gott ur burken.

Är ingen hängiven kaffedrickare. Egentligen. Jo, 11-kaffet med Mats. Det är viktigt av andra skäl än själva smaken.  Det är en kaffestund som har annan betydelse. Tycker själva kaffepulvret doftar gudomligt. Det som finns i burken. Själva drycken är väl egentligen sådär. Vissa koppar kaffe smakar härligt gott. Erkännes. Andra är så beska. Koffeinkicken behöver jag inte.  Som så många andra av er. Jag är mer sugen på det man får TILL kaffet – en nybakad bulle, äpplepaj eller glass med kola med havssalt. Mumzitt.  Inte sover jag dåligt av kaffe, heller. Spelar ingen roll om jag tar en kopp kl 22.  Förlorar mig i drömmarnas land oavsett. Såvida jag inte har en vakarnatt, förståss. Då är det hjärnan som måste hantera något – oavsett kaffe eller annat.

Glass i stora lass
Kolaglass med havssalt. Kaffet hör till men det är glassen jag vill åt.
11-kaffet i Villavagnen
Inte otrevligt alls. Just så smakar kaffet riktigt gott. Utsikten går inte av för hackor, den heller.
Inte en dag som andra.

Just idag skulle jag ha välkomnat en grupp Unnadigresare till Porto. 8 dagars program med goda viner, härliga upplevelser, fina boenden och troligen en heldag på vinfälten. Vintrampning,  mat, vinprovning och äkta kultur.  Skratt, gemenskap och aha-upplevelser. Någon satte stopp för det. Herr/Fru Covid lade nosen i blöt.

En stilla tur på Douro
Det är inte bara Donau som flyter stilla. Det gör även Douro.

Jag satsar på nästa år istället. Så får det bli. Mina 2 grupper – som skulle ha rest med mig i år – i april och i september – har beslutat sig för att göra resorna 2021 istället. Flygbiljetterna kunde jag boka om utan att få ekonomisk pyspunka. Som jag vet just nu. Härliga resenärer som så gärna vill åka med mig. I LÖV IT!!! De kommer att bli så nöjda och glada när det blir dags att dra iväg – jag VET att de kommer att älska det jag erbjuder i programväg.

Ostmarknad i Douro
Goda ostar. Finns en speciell sort som man äter med sked. Gott så att man dånar.
Underbar utsikt
Hänförande. Kort och gott.
Ingenting är längre som förut – alla gamla sanningar är slut.

Den gamla dängan stämmer gott nuförtiden. Inser med stor tacksamhet att Mats och jag inte sitter i någon skraltig hiss mellan våning 23 och 76 och ringer på en hjälpklocka som inte funkar. Inte är vi på någon annan dålig plats, heller. En villavagn nära havet i Skåne är inte otrevligt alls. Livet är ungefär som vanligt i det stora hela. I det stora som egentligen räknas. Om man tänker efter lite. Det bör man.

Inte dumt alls. En villavagn i Skåne
Man kan ha det så här bra.

Såklart förändringar. Massor med stora planer som går åt skogen. Pyspunka liksom. Livet ändrade sig och skar sig som en felaktigt tillredd bearnaisesås. Det skar sig på alla möjliga nivåer. Planer gick i stöpet.  Biverkningar. Följder bortom beräkning.  Tror att de flesta av oss kommer att säga att det. Saker jag verkligen vill göra. Verkligen, verkligen.  Corona. Uschling. Schas.

Luftslott.
Man kan bygga luftslott – underhålla fantasin lite. Det blir inte som vi tänkt i vilket fall.
Ska man vara glad?

Några säger kanske att – egentligen bra med Corona – så mycket vi lärt oss av det. Jo. Kan vi som har nosen ovanför vattenytan säga. Ändå. I det stora. De som fått svåra kallsupar både fysiskt och ekonomiskt känner kanske inte den tacksamheten – om någonsin. Oavsett – vi får tänka och säga som vi vill – så får man hantera sin egen verklighet på bästa sätt. Det är den vi har. Så länge vi har oss.

Nä. Detta är inte roligt men att tjata om det gör ingen glad. Ändå gör jag det i varenda krönika. Trött jag blir. På mig.  Vi har alla historier att berätta. Den ena sorgligare än den andra. Det är därför jag gärna fokuserar på bra-iga saker. Som man kan finna tröst i. Lite skratt rensar tungsinne ibland – för om vi inte kan ändra på tingens verklighet – då får hjärnan hoppa in och ändra på hur man känner. Jäla tur att man fick en hjärna om än så liten.

Wild and crazy
Det gäller att passa på. Vem blir inte glad åt ett hav och Skåne?
Ärthjärna.

Så kom jag plötsligt att tänka på ärtsoppa – på tal om hjärna. Vi har ett litet skåp med massor med punsch. Som vi ärvt och som vi köpt för att ge bort. Vi dricker inte av den och vi ger inte bort den, heller. Åker alltid längst in i skåpet när vi letar efter en liten vinslurk eller whiskypinne – eller en gammal calvados, för den delen.  Kanske ska man koka lite ärtsoppa? Fast inte så mycket som förra gången – då vi åt ärtsoppa morgon, middag och kväll – för att jag gjorde dubbel sats och frysen var redan full. Inte slänga mat. You know. I alla fall – med en punschslurk till? Pannkakor efteråt? Med fluffig grädde? Villavagnsjordgubbssylt efteråt? Now we´re talking.

Ögonfransar
Antingen punsch och ärtsoppa eller så kan vi krulla ögonfransarna. OBS. Inte mina. Någon annans. Tok.
5:2 rules. I alla fall 5.

Jorå. Så atte………………vi är igång igen. Vi är periodare. I alla fall på 2:an. 5:an funkar oklanderligt bra. Alltid. Det gäller att hitta rytmen och motivationen. Vi har ett och ett halvt rätt där. Motivationen finns men rytmen…..typ 7/8 dels takt…oftast. Måndagar och torsdagar. Inte rucka på det för då går det åt fanders. Fast igår ruckade vi på det för vi hade en heldag med härliga vänner på besök i Ystad. Vi prioriterade. Sade menande till varandra att – då flyttar vi 2:an till på fredag. Idag är det fredag och jag smällde precis i mig lakrits. Frukost åt vi också så dagen är körd. Upplyste maken redan i morse att jag inte vill tvåa idag. Är inte mentalt beredd.  Han tyckte synd om mig så han avberedde sig själv där på stående fot. Det får bli måndag.

Vi bytte 5:2 mot en Roof Top Bar i Ystad. Våra vänner bjöd in oss. Lätt val. En mycket trevlig dag och afton.

Jag klarar denna slags diet endast om jag har bestämt mig mentalt till 100 %. Då är det inga problem. Öht.  Äter ingenting förrän kl 16.30. Kaffe, te och vatten – apselut – men ingen mat alls varken före eller efter. Funkar för mig. Enda sättet. De gånger jag försökt äta lite frukost blir jag illamående av hunger redan vid 12.  No food is good food i det här fallet. Man får hitta sina egna sätt. Min hjärna bestämmer om jag säger till den.  Säger jag inte till den på skarpen – då far den iväg och gör som den vill. Gör mig sugen på lakrits t ex.

Inte roligt alla gånger…..
Herreminje.

Tiden är mogen. Måste sluta någongång – annars blir det en bok. I annat format, i så fall. Det är det jag vill. På sikt. DET kan inte covid sätta P för, i alla fall. Som jag tror. Har så mycket jag vill göra innan solen går ner. Herreminje. Hur ska jag hinna med allt kul som finns att göra i livet? De 2 sista villavagnarna i Grottbyn vill jag absolut sälja till de kunder som är sugna på dem. Håller på………………..♥.

Westcoast 32 i Grottbyn
En liten ögonblicksbild från vardagsrummet i en Westcoast 32

Ha fina dagen. Alla. Solen den går upp och den går ner. Mest upp, tycker jag. Ljuset. Hoppet. Glädjen. Satsar på den. Trivs bättre där än i mörkret. Fast stearinljus, lite värme i kaminen och en god bok – inte dumt, det heller. Det är bra. Mycket är jättebra. Kram på er.

Myspys
Inte så dumt.                                                                       Photo by X-net. Daniel Eriksson

Ta-ta.

Annicka

www.villavagnar.com
http://www.facebook.com/villavagnar
www.villavagnsbloggen.se
www.unnadigresan.se  
www.facebook.com/annickadefigitab/