Douro då´rå.

Bom dia.

Så heter ”god dag” på portugisiska. Såpass har jag lärt mig. En god dag har det sannerligen varit. 34 c idag den 31 augusti.

Befinner mig i Portugal, i staden Peso da Régua – alldeles invid Dourofloden. Det är SNART det gäller. Om några dagar kommer mitt första resesällskap. Jag är här i förväg, för att fila till, bekräfta och ändra sådant som redan är bestämt. Välja menyer, få reda på att restaurangen jag bokat har stängt för semester…….å sådana grejor. Det är oehört glassigt att ha det som jag har det – men det är också ett stort ansvar. Måste ju leverera det jag lovat ( och det som andra lovat att de ska leverera till mig…… ). Logistik är finurligt. Att tänka ut i förväg allt som inte kan hända………

Douro-floden

Jag är i vinets förlovade region. Ett speciellt klimat, en speciell jordmån och och annat som gör att dessa vindruvor trivs här.  Här odlas inte bara vinsorter för att göra det beryktade portvinet – utan även bords- och starkviner. De omkringliggande bergen skyddar vinodlingarna från Atlantens kyliga vindar. Här lär ha odlats vin i årtusenden. Läs gärna mer HÄR !

Det är en fascinerande bygd detta. Vet inte hur många gånger om dagen jag säger Fantastiskt! Underbart! Magiskt! Himmelskt! Utan jämförelse! Vilket lugn! Vilken frid! Överdriver inte en enda gång.

Grillat kalvkött.  Tuggade ofta och länge.

Idag har jag besökt ett antal olika utflyktsplatser. Lagt in i GPS, ritat körschema och tillsammans med min partner på vingården gjort logistiken för dagscheman etc etc. Jag har gått gata upp och gata ned, för att hitta lättast möjligt. Har kontrollerat var parkeringsplatserna finns – eftersom jag hyr en liten buss för mina gäster. Gatorna är trånga här och man kan definitivt inte parkera där man vill. Provätit på några utvalda restauranger har jag också gjort – och det är en förjolad tur det – för allt är inte gott. Man vill ju inte sitta där med skägget i haklappen och skämmas inför sina resenärer. Inte om man förebygga större misstag, i alla fall.

Jag kan däremot meddela att bakelserna är jättegoda, så dom skall jag provsmaka imorgon igen. Eventuellt dagen därpå. Jag betalar själv, så jag skäms inte. Inte jättemycket.

En om dagen håller doktorn inom räckhåll

Imorgon skall jag se till att åka rutten från utsiktsplatsen till en av vinprovningarna – där vi bl a ska få smaka på ett 70-årigt portvin. Jag säger VI, men i själva verket är jag chaufför, så jag får endast lukta på korken vid själva begivenheten. Inte utan mitt körkort, liksom.
Jag har lagt in adresserna på GPS:en men ibland villar den bort en – så man förstår inte riktigt hur den tänker. Hur svårt kan det vara? Luring, den där. Små usla vägar, där man inte kommer fram – och smaaaaalt. Portugiserna kör gärna fort och nära, skulle man kunna sammanfatta det. Har rest här en del innan, så det är inte en förhastad slutsats. Det är bara att ta det lugnt.

På söndag åker jag till Porto och gör samma genomgång och på tisdag kommer mina resenärer. De har längtat, har jag förstått. Jag också.

Porto och båttaxi

Ber att få tacka er alla för omsorgerna om maken, som råkade ut för sprucken blindtarm och som fick åka i ilfart till sjukhuset i förra veckan. Han låter hälsa att det blir bättre och bättre. Sista dunderpenincillinkuren ikväll. Rätt omrört inne i magen, sa operatören på sjukhuset – så det tar tid att läka inifrån. Det gör han nu. Lycka.

Lycka med friskt

Med en sådan torr sommar, blir det inte mycket gräs att klippa. Vi har en liten plätt utanför villavagnen, som vi håller vårdad. Vi sparade gräsklipparen från när vi sålde huset – så den har vi använt – men inte då i sommar. Mysigt, tänkte åkersorken och byggde tunnlar. Små rackarns hål här och var. Sorkar är söta på bild – ungefär dit har jag kommit. Så…………….med allt regnande det sista, har gräsmattan blivit grön igen och då har vi brummat med motorn – kors och tvärs. Har hört att sorkarna inte tycker om ljud. Får se om det stämmer.

Sork eller mus – vem bor under vårt hus?

När i åker på vinterförvaring till värmen, så är det en del saker som skall skötas innan. Bl a skall bil och husvagn ( inte villavagnen ) på vinterförvaring. Onödigt att de står ute vintertid. Krukorna skall tömmas på jord – så att de inte köldspricker. Rent allmänt lite fix hit och dit – men maken får inte bära tungt och jag försvann ju till Portugal – så vi får ta det sedan.

Vinterförvaring.

Denna gången blev det inte så mycket villavagnsprat – det som ligger mig så varmt om hjärtat. Hade vi inte sålt huset och köpt en villavagn – hade jag inte suttit här i Portugal nu. Den saken är klar. Då hade jag suttit någon annanstans förvisso – men inte som resebyråägare. Livet hade tagit sig andra stigar eller motorvägar – men detta livet är PERFEKT! Så lite att bry sig om när man åker. Så fräscht när man kommer tillbaka. Så smart. Det bästa är att om man tröttnar eller livet tar vändningar som man inte vet eller tänkt – då är villavagnen säljbar. På plats eller utan plats. Bra andrahandsvärde, helt enkelt.

Nu får det vara nock. Har saker att göra. Sova till exempel.

Ha en fin vecka.
1:a dagen i september. Snart är det val. Jag har förhandsröstat. Nu får andra göra sitt.
Må gott och hoppas ni köper en villavagn och sedan åker med Unnadigresan till Portugal. Eller tvärtom. Ni kan välja själva i vilken ordning. *Ler*

Hälsar,
Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Reker. Så´na man-eter.

Hilsen.

När jag var liten ville jag åka radiobil. En radiobil var ju en polisbil, alltså. Skulle varit  coolt. Tyckte jag då. Inte nu längre. Det skulle vara en skam. Siktar inte dit, om man säger.

Ambulans, då? Har ni åkt det? Mindre lustfyllt men oerhört bra att möjligheten finns. När man behöver – och det gör man ibland. Beundrar dessa ambulansförare – som måste vara beredda på precis allt – och vara både proffsiga och inkännande.

Numera uppdaterad

I veckan blev det en sådan färd. Maken hade förfärliga magsmärtor, som eskalerade under dagen. Självklart tog jag på mig skulden och tänkte att det var min förfärliga mat, som var orsaken till plågan. Själv kände JAG inget men man vet ju aldrig. Lovade mig själv att ALDRIG mera laga mexiköttfärsgryta. Lovade mig själv att ALDRIG mer hälla i kikärtor- som kan svälla bukar så förfärligt Tänkte att även chili nog var förödande för magar, och lovade bort det också. Maken plågades men sa inget.

Kiknande ärtor är ofarliga

Vid 16-tiden hände något och smärtan övergick till värre smärta. Fortfarande var köttfärssåsen den stora syndabocken i min värld och jag kände mig så skyldig.  Nu skyllde jag på de ilagda morötterna. Maken sa inget som vanligt – jag tog på mig det. Som alltid. Jag är bra på att ta på mig dåliga saker. Var ska åsnan vara – jo. sist.

App, app, app……Sist i ledet.

Det sa min fröken i 1:a klass. Hon sa alltid att när man räknade upp personer, så skulle man ALDRIG börja med sig själv ( vilket INTE gäller nuförtiden, verkar det som ). Så…….om man t ex vill berätta att Kalle, Pelle, Asta,  Kulla-Gulla och jag har varit ute på foderstråt i Kabeljo – då skall JAG stå sist. Åsnan sist. Jag skall APSELUT inte gå före Kalle – i skrivspråket. Det ansågs som egotrippat och själviskt. Inte före i själva uppräkningen men jag får nog GÅ först om vi skulle ut och promenera på riktigt – jag, Kalle, Pelle, Asta och Kulla-Gulla. Jag skulle tränga mig, det vet jag.

Inte sist

Tillbaka till ambulansfärden i den svarta natten. Vid 23-snåret ringde jag 1177 och vi fick prata med en sköterska om symptomen. Hon kunde inte riktigt konstatera vad det var, att det var akut var inte att tveka på. Ring ambulansen, sa hon. Då gjorde jag det. Nu var maken i ett kritiskt läge. Varm och kallsvettig och i mycket svår smärta. Färden till Ystad Lasarett var den längsta någonsin. Ca 4 mil dit, men det kändes som en evighet. Varje vägbula fick maken att kvida av smärta.

Syster Yster

Väl på akutmottagningen jobbade många änglar. Det togs prover i hur många flaskor som helst. Smärtstillande pumpades in. Röntgen och undersökningar. Mer flaskor med blod ut och lösningar in. Det konstaterades brusten blindtarm. Operation dagen därpå. Dropp och flytande penincillin var 4:e timme.  Phu. Bättringsvägen. All lort från ”ruptured appendix” borta från magen och riktning framåt mot det vanliga livet.

Sååå fort kan livet förändras. Man vet inte från ena stunden till den andra. Livet är här och nu med viss framförhållning. Så…….om de släpper iväg honom imorgon, så firar vi med en stor räktallrik på Marinan i Ystad. Ser framemot det. Mycket. Lättad. Tacksam. Räkorna kan jag vara utan – men inte honom. Ni fattar.

Nu är det dags att räkna ner inför Portugal och Douro. In i det sista sitter jag med pillerill och detaljer. Så vansinnigt roligt och pirrigt. Tänk om? Fast jag känner mig rätt lugn. Det kommer att bli jättebra. Jag var nogsam när jag valde destinationen och vilka jag skall jobba med där – men just jungfruresan är alltid extra pirrig.

Pillerill in i det sista.

Kommer att uppdatera er nästa lördag i vanlig ordning – för då sitter jag i Peso da Régua  i Portugal – på ett hotellrum och lägger det sista pusslet. Jag kommer att besöka de ställen som ingår i resan – innan gästerna kommer – och få ett fejs till varje ansvarig. Mycket har skett via mail och andra kanaler – och det funkar perfekt – men ett ansikte är ett ansikte – och jag tycker om den personliga touchen. Watch this space, som man säger utomlands.

Bra vinterförvaring

Snart är det också dags för vinterförvaringen i Spanien. Vintrarna där. Sommaren i Sverige. Så har vi valt att ha det. Det vet ni vid det här laget. Passar oss perfekt – medan vi kan sprattla och har kraften och nyfikenheten. ( Definitivt inget fel på den, vill jag meddela ). Jag har börjat tömma krukor och klippa ned växter. Det är lugnare i luften – eller hur man skall säga – och det ligger liksom avslut och lurar. Björnbären plockade och 4 burkar blev det. Dumt med fler i o m att de skall fraktas ned i resväska till Spanien. Nu är det nyponen kvar. Hemlagad nyponsoppa i vinter – vad tror ni om det?

Nyp dom

För Morgan Nyman AB går det lysande. Många stora lyxvillavagnar sålda och Brevik Camping och Villavagnspark är snart slutsålt!! Vilken hit!!! Det är så roligt! Jag unnar ALLA att få leva villavagnslivet. Så in i bänken bra. Såklart passar det inte alla – men jag VET att det skulle passa fler – om de bara visste och förstod. Att ha en villavagn är att få det man vill ha från ett ordinärt hus – fast mycket billigare och mer kompakt.

Missa inte att komma till Morgan Nyman AB på Ranstadverket och gå in i våra villavagnar. Sitt ner och känn. Det är ofta först då som många förstår vårt budskap! Wow – hör vi hur många gånger som helst. Det sa även min man och jag en gång – och se hur det blev!
Ring 0500-44 56 00 och säg när ni kommer så sätter vi på pannan och fluffar kuddarna!!

Lördag. Det utlovas regn. Inte kan man protestera mot det? Inte efter denna sommaren. Det finns gränser.

Ha en förträfflig vecka. Hoppas ni får njuta av höstens lugn och buskarnas bär. Kanske hittar ni svamp? Om ni är lagda på det viset, alltså. Om inte – njut på det sätt ni vill. Det blir perfekt.

Svårplockade men gooooda

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Ibland får man bita sig i tungan och börja om. Tur att man har tänder.

Hilsen.

Ibland blir det inte som man tänker. Jag tänkte att jag skulle nana sött nu och vara tillfreds över att jag skrivit klart. Nöjd med dagens förvärv. Nu sitter jag här klockan halv 2 på en fredagnatt som egentligen är en lördagnatt – miss i nassen – och får börja om. Allt jag skrivit är borta. Fråga mig inte hur. Borta. Gone. Väck. Pust. Oh well. Antingen kan man bryta ihop eller så kan man bryta ihop och gå vidare. Kunde varit värre. Kunde varit någon slags deadline kl 02.00 och DÅ hade jag varit stressad nu. Såååå tacksam. Not.

087
Kollaps eller kallops. Stor skillnad. Det märker man.

Har ni varit på Bornholm? En riktigt fin och grön ö. Spenderade 4 dagar där med goda vänner. Riktigt härligt. Hade bil och körde kors och tvärs – inte svårt i o f s. Ön är inte stor. ca 40 000 invånare. Väldigt dansk. Väldigt genuin. Väldigt dyrt att förlusta sig men danskt rågbröd är billigt. Och ruskeligt gott. En dansk hotellfrukost blir man inte lessen av. Jo, möjligtvis för att man inte orkar äta allt. Fy fabian vad gott. Vår svenska valuta är ingen hit numera. Eller rättare sagt: Den danska valutan är en hit. För danskarna. Det tar 1 1/2 timme från Ystad till Rönne med snabbfärjan. Wienerbröd i mängder och hur mycket gott annat som helst. Åt bl a Havets Buffé som var bland det fräschaste jag ätit. Bodde strax utanför Allinge, på den norra delen. Helt fint. Superdagar, helt enkelt. Tack. Rekommenderas varmt.  Just det. Varmt var det. Makalöst vackert väder. Alla dagar. Ibland har man flyt.

Uppdatering: Förra lördagen skrev jag en del om ett te – Lakkawella – som vi drack som barn på familjesemester. I fullpackad VW Bubbla. 3 barn och 2 vuxna. Trångt. Jättetrångt. Pappa rökte cigarett på den tiden och öppnade alltid sidorutan, för att det inte skulle ryka på oss barn. Mamma rökte inte men tände cigaretten, för att pappa skulle ha full uppmärksamhet när han körde. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så fräckt när mamma drog luffarbloss. Majgadd. Hon fick röken att liksom ta smygvägen genom näsan. Oerhört imponerande. Efteråt tog hon en frukttablett ur en svart plåtask, som hon köpt på båten. Vi fick smaka. Jag tuggade alltid. Slut på nolltid.

dsc_00751
Istället för Lakkawella. Jag ger mig ALDRIG!!!

Just det, ja. Lakkawella. Jag är inte den som ger mig om jag vill något. Sökte upp en tehandel i Rönne, för att forska lite. Att vara så nära och inte ha gjort sitt bästa – nä, det är inte Annicka. Ska man, så ska man. Så man skulle: fick provsniffa på diverse téer och göra en riktigt grundlig  genomgång om vad som skulle kunna vara ”mitt” te.  Fick besked om att barndomstéet inte längre fanns – att det var ett varumärke – och fick tips om motsvarigheter. Kraftfullt, ingen beska, svart te. Så………..köpte något som liknar. Har smakat. Ljuvligt. Lite håning i. Super. Ska mixtra lite med styrkan. Njutning väntar.

DSC_3109
M som i MODIG. M som i MÖRBULTAD. Välj ❤

M som i MODIG. Är du modig? I betydelsen att trotsa rädslor och göra ändå? Att kliva fram. Att ta kommandot över det som magkänslan säger är rätt. Jag sitter såklart inte med någon sanning över hur någon skall leva sitt liv – det vore förmätet OCH dessutom omöjligt. Vi är olika. Däremot tror jag att man är rar mot sig själv och sin omgivning om man ger sig själv chansen att lyssna inåt och riktigt ta reda på när man trivs som bäst. När man är sitt bästa jag. Menar inte att skriva på näsan, att peka finger. Bara inspirera till att inte fastna. Fastna i sådant man absolut inte vill sitta fast i, vid eller på. Det KAN ha med mina antal år på jorden att göra. Har man levt länge och fått sin beskärda del av livets håning och käftsmällar bli det extra uppenbart att tiden sätter gränser. I Livets tredje period borde man inte ha tid att slösa bort dagarna och åren på lort och sådant man absolut inte vill göra.

Surikat, Porträtt, Djur, Natur, Chef
En får sitte o tänke en schtund – eller flere…….tills det kommer.

Man måste hitta vägar att ta sig förbi hinder. I det yttepyttelilla. I det stora. Livet blir annorlunda – men är det förenat med elände? Vad är det värsta som kan hända? Såklart talar jag utifrån det att jag är frisk och har både lust och styrka att sätta ned foten inför mig själv. Jag är inte så tuff som jag låter – jag är både ängslig och svag ibland men jag ger mig inte. Som en rysk Babushka docka. Som man putter på och som lägger sig men alltid kommer upp igen. Alla har det inte så men om man pratar rent ALLMÄNT, så tror jag att man får tillbaka tusenfallt om man dejtar sig själv och tar reda på vem man är, har blivit, vill vara. Finns inget som säger att man måste vara drastisk och hoppa av allt: Gör det du kan men GÖR det. Vänta inte. Du äger inte evigheten. Tufft att inse men rätt nyttigt.

Matrjosjka, Färgstarka, Dekoration
Always standing.

Hua, där blev vi lite tunga ett tag. Vet inte vad ni orkar med, så jag bryter ”seansen” här.

Vi tar lite villavagnsliv. Har det så gott. Älskar´t. Världens bästa val. Tycker vi. För oss. Vinterförvaring i Spanien och sommarförvaring i vår villavagn i Sverige. Kan de bli bättre? Mer tid för upplevelser och lägre utgifter. Hur bra som helst. Om ni är nyfikna på hur det är PÅ RIKTIGT – hör av er.

Jag har gjort filmen idag och redigerat den 123456 ggr. Jag pratar fort och i staccato. Det blev 2 minuters film. Jag kan inte bättre än så här – men kärlek är det – det lovar jag. Hoppas det inspirerar!

Ha det gott i veckan som kommer. Tror den blir kalasfin. Utgår från det.

Annicka

www.unnadigresan.se
www.villavagnar.com
www.villavagnsbloggen.se