…….och solen gick upp. Så gjorde ock jag.

Hilsen.

Fredag kväll. Magen är mätt och belåten. Precis hemkomna efter en god middag nere i Hamnen. På Costa del Sol. Marbella. Nu har den börjat – VINTERFÖRVARINGEN!!

DSC_1121-01
Inga malkulor. Bara sol.

Det är varmt och skönt – inte klart solsken – lite regnskvätt emellanåt – men knappt så att man bryr sig. Helt klart kortärmat och kjol. För mig, då. Maken vägrar. Kjol, alltså. Här gäller flip-flops och solskyddsfaktor. Jag tog bort ett lite märke vid ögonbrynet, innan jag åkte hit. Inget farligt nu men man skall ju ha koll på sådant. Fick tillsägning om att ha högt värde på UVA framför UVB. Ok. Så då gör jag så.

Det här hittade jag via Google. Så berättade även min läkare för mig. Jag tror på det och har inget att förlora. Jag skall bli mer noggrann att skydda mig. Klarat mig superbra hittills. Solar inte i egentlig mening, men såklart blir jag exponerad mer än ni andra.

UVA-strålar:

UVA-strålar är finns året runt, även på dagar då det är mulet. UVA-strålar utgör 95% av de ultravioletta strålarna som når jordens yta. De passerar genom moln, glas och hudens översta lager. Till skillnad från UVB-strålar kan de inte märkas och tränger djupt in i huden. UVA-strålar kan inte ge solbränna, men de är ändå skadliga för huden. Eftersom de främst producerar fria radikaler kan de förändra cellerna på lång sikt och orsaka:

  • fotoåldrande, en förändring i elastin- och kollagenfibrer som gör att huden blir slapp och förlorar sin spänst och rynkor uppstår
  • solintolerans, också kallat solallergi (rodnad, klåda, soleksem)
  • pigmentförändringar, mörka fläckar på huden
  • risk att drabbas av hudcancer senare i livet

Nu över till något annat.  En karta.

 

Södra Spanien

Marbella ligger på Solkusten – Costa del Sol. I Andalusien, Spanien. Flygplatsen man landar på ligger i Málaga. Vi har ca 12 mil till Gibraltar.  Det är ca 45 mil upp till Torrevieja och Alicante. Till Barcelona är det ca 100 mil. Så nu vet ni.

Här är naturen vacker. Höga berg, vita bergsbyar, långa stränder och ……………..alldeles, alldeles underbart.

Apelsinträd. Grönt innan orange,

Tog en promenad idag – och inom ca 30 meter växte det hur många olika sorters blommor, som helst. För mig är det bättre än julafton. Jag ÄLSKAR blommor och färger. Att promenera med mig betyder att man går ensam. Jag försvinner och man kan hitta mig under buskar och i träd – för jag måste plåta det vackra. Maken är van.

Naturens under.
Finns i hur många färger som helst. Bougeanvilla. Tror det finns lika många stavningar som myror i Småland

Jag har, som sagt nyss anlänt och går bara omkring och päser, helt enkelt. Njuter av sekunderna. Minuterna. Så glad att vi gjort de uppoffringar vi gjort för att få vara med om detta. Solen värmer gott och jag slipper mörkret och rusket. Tack.

Det är skönt att vara.

Villavagnen är avvinkad. Det var INTE roligt att gå iväg i kall sidvind och slagregn, med runga resväskor, för att ta mig till bussen. Därifrån Pågatåg till Malmö och sedan vidare till Kastrup. Smidigt som katten men jag var INTE på humör. Den värsta svordom min mamma sa var JÄRNSPIKAR. Får tillstå att det var mer metall i mina svordomar den morgonen. Helt onödigt men mänskligt. Regnpölar och ojämn mark, mascaran rann och jag tappade min scarf i leran………FYYYY.

IMG_20181023_094904_766
Någon paraply blåste sönder………………

JÄTTETUNGA resväskor men jag bara MÅSTE ha med mina nyplockade nypon till nyponsoppan jag vill göra. Jag MÅSTE ta med kaviar till Darlingen. Han tycker om. Willys hade extrapris på kaffe – så det MÅSTE jag ju ha med. Plus mina klänningsmönster. Datorn väger. Jag väger.

Glömt nu. Framme. Allt gott.

Villavagnsavsked

Imorgon skall jag ta mig ned till strandpromenaden. Det sägs vara ca 23 c i vattnet. Det är ju inte dumt.

Strandfynd.

Innan tänkte jag åka till marknaden. Alltid mysigt att gå där och skrota. Blommor vill jag köpa. Oliver. Åsså något jag inte vet men säkert behöver. Maken är lagom förtjust i att titta på sådant han inte vill ha – så han brukar gå iväg och ta en fika och något gott till – medan jag försvinner bland marknadsstånden och köper eventuellt det som han vill ha men inte vet att han egentligen vill ha. Jag vet. Ni fattar. Vi har hittat vårt sätt.

20150522_181925
Shop until you drop – fast inte nu längre. Titta får man.

Tänker att jag måste landa med min hjärna och tillåta mig göra det också. Därför överväger jag att avsluta min enklar små rader.  Det blev natt IGEN – vilket ju är en sagolik tur – men det betyder också att jag börjar bli nanig.

IMG_1919

Innan jag drar till kojs vill jag bara tipsa om en sak: När ni fyller tvättmaskinen med sådant som skall tvättas – se till att det verkligen SKA tvättas. Det skulle inte min fårskinnsstoffel men den åkte med ändå. Den andra höll sig på mattan. Nu har jag en krullig variant och en slät. Som Esau och Jakob – som jag fick lära mig i Söndagsskolan. Den ene var luden och den andra slät. Som mina tofflor.

Våt, tung och aldrig mer sig lik. Men ren.

Nu ser inte ni mig – gläds åt det. Vad som hände precis nu var att allt jag skrivit försvann. Då gjorde jag det också, nästan. Man måste vara vaken när man håller på och skriver och sedan går in och förhandsgranskar, och tittar på ev stavfel, lägger till bilder och flyttar runt. Då jobbar jag liksom på 2 olika sidor – och om jag inte håller koll på vilken och aktivt sparar – så kan jag växla fel och då kan texten försvinna.  Det var mycket järnmetall i min mun precis.

Så. Nu har jag skrivit om en massa som jag redan skrivit och nu är det godnatt. Verkligen. Så här godnattigt har det inte varit på en hel vecka.

IMG_20181025_212337_450
Håll utkik efter roliga stunder.

Håll nu utkik så att ni får er en alldeles förträfflig vecka med många stunder av roligt. När ni känner att roligt börjar komma – ta vara på det. Kanske köper ni en lott och vinner 10 000 kr i veckan i 25 år – eller så  kostar 2 buntar rädisor bara 7 kr – och då gäller det att klippa till.

Hurusom haver. Hitta de goda stunderna. Det är de värda. Du med. Framför allt: DU.

Ta-ta.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Det var på håret, sa barberaren.

Hilsen.

Här sitter undertecknad och och våndas. Det är på håret att jag kåserar i afton. Huvudet tomt och magen full. Blivit bjuden på en delikat måltid med perfekt grillad ryggbiff samt ätit nyfångade räkor – världens bästa. Ett utsökt gott rödvin till – och i härlig gemenskap – och nu hänger ögonlocken på halv flagg.

Snart faller dom. Falle-ra.

Mina grönbruna vill nana kudden. Jag vet att om jag faller för frestelsen att låta bli att skriva, så kommer jag att ångra det imorgon. Ångra mig är inte min favoritsysselsättning, så jag kör på.

Man ä som man ä. Har man sagt, så har man sagt. Lördag är lördag och inget 11-kaffe utan några sanningens ord från undertecknad.

Kaffe-kaffetåren. Med schnitz.

Imorgon bitti bär det av till Stenstorp och Morgan Nyman AB. Igen. Tufftufftåg. Om det kommer i tid och stannar där det ska i det dags det sagts, vill säga. Vad vet man, vad vet man. Dags att uppdatera sig och omfamna kolleger, vänner och villavagnar. Snappa upp det senaste och det som kan vara på G.

Upp stiger solen.

05.00 klämtar klockan och då blir det till att tassa upp och göra morgonritualen, sätta färg på delar av ansiktet och smyga iväg i arla morgonstund.

Veckan har varit full av praktikaliteter. Avslut och tillrättalägganden. Läkarkontroll och stämpel i rumpan på att denna kropp är av god kvalitet och kan begifva sig ut i Världen ett tag till.
På tal om rumpan. Nödvändig i många lägen och bra att sitta på t ex. Det som sitter utanpå kan man hålla kontroll på – innanmätet måste man kontrollera emellanåt. Det har jag gjort. Brukar ha koll på mig.  Utlämnad och lite ynklig. Å andra sidan får man vara glad att någon intresserar sig för akterdelen – när det så krävs. I vilket fall – godkänd. Inga konstigheter. Alla provsvar bra.

DSC_2660-01
Man får ta hand om sig. Oavsett.

Intet fattas mig. Härligt. I denna väna ålder får man vara glad. Man ska ALLTID vara glad att ha hälsan, men allteftersom åren går, så kan det dyka upp än det ena – än det andra. Kroppen har ju levt, oh fröjd. Mycket kan pågå utan att man vet. Inget hafva dykt upp och väl är det.

Nog om det. Kollat. Signed, sealed and delivered. Jag är godkänd. Fri. Lycklig.

I ett hus vid skogens slut……inga tomtar. Bara vi.

Dags för vinterförvaringen i solens land. Ett lyckodrag att lämna tunga ok, dra på sig resemanteln och dra iväg. Huset och ägodelarna sålda. Villavagnen kommer att välkomna oss när vi kommer tillbaka och dessemellan. Alltid redo. Fräsch och torr – bara att sätta på vattnet, värmepumpen, 4 mått kaffe i kaffebryggaren och voila. Bara att börja bo. Så hiskelens smart.

Villavagnsmorgon i oktober

Ibland undrar jag vad ni – som läser mina rader – tänker om det här villavagnslivet. Om ni ens ägnar det en tanke? Om ni vet hur det ser ut i en villavagn? Egentligen. Om ni tror att det är som en husvagn? Egentligen. Om man bor trångt och om det ändå inte är lite B att bo som vi? Egentligen. Skulle vara kul att veta. Faktiskt.

I veckan träffade jag en barndomsvän – som jag inte sett eller pratat med på över 50 år!!! Förstår ni?? Mäktigt. Vi bodde på samma gata och var lekkamrater. Hängde ihop i vått och torrt. Hon flyttade med sin familj och sedan dess har vi inte haft kontakt. Hittade henne på Facebook, och så har vi kommunicerat där. Nu var det dags att ses.  SPÄNNANDE! Vi fann varandra direkt. 50 år är ingenting.

Det var gott med tjockeklad.

Jag var tvungen att bekänna en sak för henne, medan vi satt och åt lunch.

Så här är det: jag har alltid varit intresserad av fina kläder, tyckt att ”klackeskor” var jättefint. Att ha pärlhalsband och örhängen. Läppstift och att vara FIN. Minns att jag klädde ut mig hemma. Apelsiner innanför tröjan och därmed högbystad. Kan ha varit 10 år någonting.

Gina. En riktig ”skinnkärna”. Som jag ville bli.
DSC_5129
Den kan jag tänka mig.

Min barndomskamrats mamma var vacker, hade pärlhalsband, örhängen ( tror jag ) och bar ibland jumprar, där man kunde se liiiite, liiite av decolletaget. Jag minns att jag tyckte det var så vackert. Hela hon. Minns att jag vill se ut som hon, när jag blev stor. Minns att jag försökte kika över hennes axel ibland, ställde mig på en stol – för att kolla in lite bättre – och en gång blev jag väl FÖR på, så jag fick gå hem. Inte bra att drunkna i decolltage när man är tio år. Heller.

Mamma. 16 år. Fining.

Min mamma var det vackraste jag visste, hon sydde kläder, hade läppstift och vacker hatt, röda skor med klackar och alltid fin i håret, men hon hade inget decolltage. Dessemellan hade hon städrock. Allt väl tillknäppt. I vilket fall lärde jag mig tidigt hur det låg till och har aldrig därefter ramlat ner i någons urringning. Kan fälv.

DSC_4031
Gjort själv. Varför lagom?

Och nu över till något helt annat.

Som infödd göteborgare och västkustbo är jag bortskämd med vad havet kan ge för godsaker. Tror inte det är mycket som slår det man kan hitta i en välsorterad fiskdisk på Västkusten. Kan rekommendera Fiskhallen i Mölndalsbro å det varmaste – helt makalöst fint sortiment. Färskt, välsmakande, hög kvalitet och stort utbud. Har inte hittat deras motsvarighet någonstans. Åk dit! Helt på mina rekommendationer utan någon som helst baktanke än den att ni skall njuta av det bästa – när ni väl gör det.

Allt emedan och hurusom. Jag skulle kunna hålla på en bra stund till, men saken är den att jag börjar bli enögd. Min vilja håller upp ett öga och min latmask trycker ned det andra. Jag måste helt enkelt sluta nu, så att jag hinner somna innan jag skall vakna. Ibland får man lyssna till kroppen. Nu när jag fått stämpel på rumpan och 168 cm godkänd. Får ta hand om både stämpel, rumpa och tillhörande kropp. Den skall räcka ett tag till, hade jag hoppats. Ju.

Må ni ha en supervecka. Läs en bok, baka en sockerkaka, putsa silvret eller sälj det. Bara ni trivs.

Kram hela dan.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

En slatt hit och en slatt dit och ingen i diket.

Hilsen.

Jag är en luring. Det är fredag idag och MITT PÅ DAGEN och detta lilla kåseri vill jag ha klart till lördag morgon. Normalt sett brukar jag sitta till sent missinassen under fredagnatt – det är då fantasin kan flöda. Det blir liksom bara så. Veckan är full av sitt. Plötsligt blir det fredag. Det är också nästan alltid den enda tiden jag känner att orden rinner till. Övriga dagar lever jag oh fröjd, men har ingen skrivklåda då. Eller inte fokus i alla fall. Det blir som det blir och det är helt ok.

Väg, Tecken, Asfalt, Vägskylt, Därefter
Lite långsammare. Bejakar det. Också.

Det är också på det sätt som gör lördagen till en ganska slö zombie-dag, men jag tillåter mig den. Bara är. Ingen fara alls. Är bara glad att jag inte behöver gå upp kl 4 på morgonen och jobba skift. Det har också hänt. For a reason. Att behöva lägga sig klockan 8 på kvällen för att vakna kl 3 och börja jobba halv 5 – det har jag prövat. Nope. Inte för mig. Beundrar alla er som orkar med detta skiftarbete.

Maken stöttar, den go´ingen. Sömnbrist är inte min grej, längre.

Ängeln i rummet.
Kommer ihåg min farligt stressiga tid för många år sedan. Då var uttömdhet inte modernt, vet inte ens om det fanns ett namn på fenomenet och det var inte ens något man pratade om. Inte jag heller – eftersom jag inte visste om att jag var det. Så var det på den tiden. Jag var bara såååååååå sömnig. Jämt. Kunde somna vid rödljus. Kunde somna på föredrag. Kunde somna överallt närsomhelst. Jobbade gjorde jag. Jämt. Aktiv hela tiden. Så fort jag satte mig ner, somnade jag. Jag körde på då för livet var sådant att det var nödvändigt en tid.
Katt, Katt Ansikte, Sova, Katzenkopf
Att sova är bra för hjärnan. För kroppen.                                För sängfabrikanterna. Också. Bra för BNP.

Nu – många år senare – har jag lärt mig att om jag inte får sova ordentligt – då fungerar jag inte. Kola i hjärnan. Jag gillar smörkola jättemycket – i munnen – men inte i hjärnan. Jag har ändrat mitt liv från grunden och det har givit resultat. Jag är fortfarande aktiv och gör allt möjligt och hela tiden – men jag vet var gränsen går.

Yorkshire, Fudge, Grädde, Kola
Cool kola. Gott. På rätt ställe.
Kom å tjöp.

Röda lappar. Ni vet. Sådana som sitter på diskmedel, linnen, fuskpälsar och guldringar. Jag är en rödlappsjagare. Vi syskon är fostrade i den andan.  Så………jag har en speciell fixering vid krämer och deodoranter. – Glöm inte allt annat, tänker nog maken när han läser detta. I villket fall: Med vår livsstil – att vi är på resa ofta och har olika boplatser – så händer det allt som oftast att just det jag vill ha, ligger någon annanstans. Då köper jag det – på extrapris – för att hålla nere kostnaderna – jag har ju redan det jag köper fast inte där, just då.

Kräm de la kräm

När vi kom hem från vår vinterförvaring i våras bestämde jag mig för att inte köpa något nytt alls av s k hygienartiklar och krämer – utan jag skulle göra slut på allt befintligt först. Inga dubbla och trippla uppsättningar. No more. Sanningens timme: jag har hållit det. Jag har tagit tillvara på varenda slatt – klämt ur varenda krämklutt, använt varenda talkpuder, skakat ur varje droppe ur duschcremen, envist avhållit mig från att köpa nytt – det andra är ju snart slut. Känns bra. Nästan 5 månader räckte det jag hade…….Lesson learned.

 

Vi har börjat höstgöromålen i villavagnen. Kunde förståss inte låta bli att plocka nypon och torka dem – för mumsiga höstkvällar framöver. Hemlagad nyponsoppa. Klart godast. Den som inte tror att ett villavagnsliv kan vara fyllt av kvalitet och livsglädje…….har….typ…..fel.

20170125_154619

Snart är det dags för vinterförvaring i solen ett litet tag, så då får vi plocka undan. Inte så mycket egentligen, men lite pill blir det allt. Flytta krukor, rensa hängrännor, ställa in bil och husvagn på vinterförvaring, tömma skåp och lådor från mat och sådant – som blir gammalt m m. Spännande och fantastiskt. Packa resväska. Plocka i och plocka ur. Vad MÅSTE man ha – vad måste man INTE ha med. Egentligen behöver man inte ha med jättemycket alls. Prylar…….bara jobbigt.

flowers-3351993_19201.jpgNu väntar en bit av Prinsesstårtan jag köpte igår. På extrapris. Blev så sugen. Kunde inte låta bli. Feruktansvärt gott, helt enkelt. Längesedan jag åt gräddtårta. Man får åtgärda det som måste åtgärdas. Skriker magen efter tårta – då får man ge den det. Tårtlätt, helt enkelt.

När det INTE blåser, fylls luften av en sådan där god höstdoft. Jag gillar den. Det doftar av grönt och grus, löv och pizza från Pizzerian intill. God blandning.

Ha en fin vecka nu och se till att tända ljus och gona in er i filten i soffan. Vi har ingen soffa men en fåtölj, som omfamnar mig. Mysitt.

Hörs o ses.

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

 

 

Douro då´rå.

Bom dia.

Så heter ”god dag” på portugisiska. Såpass har jag lärt mig. En god dag har det sannerligen varit. 34 c idag den 31 augusti.

Befinner mig i Portugal, i staden Peso da Régua – alldeles invid Dourofloden. Det är SNART det gäller. Om några dagar kommer mitt första resesällskap. Jag är här i förväg, för att fila till, bekräfta och ändra sådant som redan är bestämt. Välja menyer, få reda på att restaurangen jag bokat har stängt för semester…….å sådana grejor. Det är oehört glassigt att ha det som jag har det – men det är också ett stort ansvar. Måste ju leverera det jag lovat ( och det som andra lovat att de ska leverera till mig…… ). Logistik är finurligt. Att tänka ut i förväg allt som inte kan hända………

Douro-floden

Jag är i vinets förlovade region. Ett speciellt klimat, en speciell jordmån och och annat som gör att dessa vindruvor trivs här.  Här odlas inte bara vinsorter för att göra det beryktade portvinet – utan även bords- och starkviner. De omkringliggande bergen skyddar vinodlingarna från Atlantens kyliga vindar. Här lär ha odlats vin i årtusenden. Läs gärna mer HÄR !

Det är en fascinerande bygd detta. Vet inte hur många gånger om dagen jag säger Fantastiskt! Underbart! Magiskt! Himmelskt! Utan jämförelse! Vilket lugn! Vilken frid! Överdriver inte en enda gång.

Grillat kalvkött.  Tuggade ofta och länge.

Idag har jag besökt ett antal olika utflyktsplatser. Lagt in i GPS, ritat körschema och tillsammans med min partner på vingården gjort logistiken för dagscheman etc etc. Jag har gått gata upp och gata ned, för att hitta lättast möjligt. Har kontrollerat var parkeringsplatserna finns – eftersom jag hyr en liten buss för mina gäster. Gatorna är trånga här och man kan definitivt inte parkera där man vill. Provätit på några utvalda restauranger har jag också gjort – och det är en förjolad tur det – för allt är inte gott. Man vill ju inte sitta där med skägget i haklappen och skämmas inför sina resenärer. Inte om man förebygga större misstag, i alla fall.

Jag kan däremot meddela att bakelserna är jättegoda, så dom skall jag provsmaka imorgon igen. Eventuellt dagen därpå. Jag betalar själv, så jag skäms inte. Inte jättemycket.

En om dagen håller doktorn inom räckhåll

Imorgon skall jag se till att åka rutten från utsiktsplatsen till en av vinprovningarna – där vi bl a ska få smaka på ett 70-årigt portvin. Jag säger VI, men i själva verket är jag chaufför, så jag får endast lukta på korken vid själva begivenheten. Inte utan mitt körkort, liksom.
Jag har lagt in adresserna på GPS:en men ibland villar den bort en – så man förstår inte riktigt hur den tänker. Hur svårt kan det vara? Luring, den där. Små usla vägar, där man inte kommer fram – och smaaaaalt. Portugiserna kör gärna fort och nära, skulle man kunna sammanfatta det. Har rest här en del innan, så det är inte en förhastad slutsats. Det är bara att ta det lugnt.

På söndag åker jag till Porto och gör samma genomgång och på tisdag kommer mina resenärer. De har längtat, har jag förstått. Jag också.

Porto och båttaxi

Ber att få tacka er alla för omsorgerna om maken, som råkade ut för sprucken blindtarm och som fick åka i ilfart till sjukhuset i förra veckan. Han låter hälsa att det blir bättre och bättre. Sista dunderpenincillinkuren ikväll. Rätt omrört inne i magen, sa operatören på sjukhuset – så det tar tid att läka inifrån. Det gör han nu. Lycka.

Lycka med friskt

Med en sådan torr sommar, blir det inte mycket gräs att klippa. Vi har en liten plätt utanför villavagnen, som vi håller vårdad. Vi sparade gräsklipparen från när vi sålde huset – så den har vi använt – men inte då i sommar. Mysigt, tänkte åkersorken och byggde tunnlar. Små rackarns hål här och var. Sorkar är söta på bild – ungefär dit har jag kommit. Så…………….med allt regnande det sista, har gräsmattan blivit grön igen och då har vi brummat med motorn – kors och tvärs. Har hört att sorkarna inte tycker om ljud. Får se om det stämmer.

Sork eller mus – vem bor under vårt hus?

När i åker på vinterförvaring till värmen, så är det en del saker som skall skötas innan. Bl a skall bil och husvagn ( inte villavagnen ) på vinterförvaring. Onödigt att de står ute vintertid. Krukorna skall tömmas på jord – så att de inte köldspricker. Rent allmänt lite fix hit och dit – men maken får inte bära tungt och jag försvann ju till Portugal – så vi får ta det sedan.

Vinterförvaring.

Denna gången blev det inte så mycket villavagnsprat – det som ligger mig så varmt om hjärtat. Hade vi inte sålt huset och köpt en villavagn – hade jag inte suttit här i Portugal nu. Den saken är klar. Då hade jag suttit någon annanstans förvisso – men inte som resebyråägare. Livet hade tagit sig andra stigar eller motorvägar – men detta livet är PERFEKT! Så lite att bry sig om när man åker. Så fräscht när man kommer tillbaka. Så smart. Det bästa är att om man tröttnar eller livet tar vändningar som man inte vet eller tänkt – då är villavagnen säljbar. På plats eller utan plats. Bra andrahandsvärde, helt enkelt.

Nu får det vara nock. Har saker att göra. Sova till exempel.

Ha en fin vecka.
1:a dagen i september. Snart är det val. Jag har förhandsröstat. Nu får andra göra sitt.
Må gott och hoppas ni köper en villavagn och sedan åker med Unnadigresan till Portugal. Eller tvärtom. Ni kan välja själva i vilken ordning. *Ler*

Hälsar,
Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Reker. Så´na man-eter.

Hilsen.

När jag var liten ville jag åka radiobil. En radiobil var ju en polisbil, alltså. Skulle varit  coolt. Tyckte jag då. Inte nu längre. Det skulle vara en skam. Siktar inte dit, om man säger.

Ambulans, då? Har ni åkt det? Mindre lustfyllt men oerhört bra att möjligheten finns. När man behöver – och det gör man ibland. Beundrar dessa ambulansförare – som måste vara beredda på precis allt – och vara både proffsiga och inkännande.

Numera uppdaterad

I veckan blev det en sådan färd. Maken hade förfärliga magsmärtor, som eskalerade under dagen. Självklart tog jag på mig skulden och tänkte att det var min förfärliga mat, som var orsaken till plågan. Själv kände JAG inget men man vet ju aldrig. Lovade mig själv att ALDRIG mera laga mexiköttfärsgryta. Lovade mig själv att ALDRIG mer hälla i kikärtor- som kan svälla bukar så förfärligt Tänkte att även chili nog var förödande för magar, och lovade bort det också. Maken plågades men sa inget.

Kiknande ärtor är ofarliga

Vid 16-tiden hände något och smärtan övergick till värre smärta. Fortfarande var köttfärssåsen den stora syndabocken i min värld och jag kände mig så skyldig.  Nu skyllde jag på de ilagda morötterna. Maken sa inget som vanligt – jag tog på mig det. Som alltid. Jag är bra på att ta på mig dåliga saker. Var ska åsnan vara – jo. sist.

App, app, app……Sist i ledet.

Det sa min fröken i 1:a klass. Hon sa alltid att när man räknade upp personer, så skulle man ALDRIG börja med sig själv ( vilket INTE gäller nuförtiden, verkar det som ). Så…….om man t ex vill berätta att Kalle, Pelle, Asta,  Kulla-Gulla och jag har varit ute på foderstråt i Kabeljo – då skall JAG stå sist. Åsnan sist. Jag skall APSELUT inte gå före Kalle – i skrivspråket. Det ansågs som egotrippat och själviskt. Inte före i själva uppräkningen men jag får nog GÅ först om vi skulle ut och promenera på riktigt – jag, Kalle, Pelle, Asta och Kulla-Gulla. Jag skulle tränga mig, det vet jag.

Inte sist

Tillbaka till ambulansfärden i den svarta natten. Vid 23-snåret ringde jag 1177 och vi fick prata med en sköterska om symptomen. Hon kunde inte riktigt konstatera vad det var, att det var akut var inte att tveka på. Ring ambulansen, sa hon. Då gjorde jag det. Nu var maken i ett kritiskt läge. Varm och kallsvettig och i mycket svår smärta. Färden till Ystad Lasarett var den längsta någonsin. Ca 4 mil dit, men det kändes som en evighet. Varje vägbula fick maken att kvida av smärta.

Syster Yster

Väl på akutmottagningen jobbade många änglar. Det togs prover i hur många flaskor som helst. Smärtstillande pumpades in. Röntgen och undersökningar. Mer flaskor med blod ut och lösningar in. Det konstaterades brusten blindtarm. Operation dagen därpå. Dropp och flytande penincillin var 4:e timme.  Phu. Bättringsvägen. All lort från ”ruptured appendix” borta från magen och riktning framåt mot det vanliga livet.

Sååå fort kan livet förändras. Man vet inte från ena stunden till den andra. Livet är här och nu med viss framförhållning. Så…….om de släpper iväg honom imorgon, så firar vi med en stor räktallrik på Marinan i Ystad. Ser framemot det. Mycket. Lättad. Tacksam. Räkorna kan jag vara utan – men inte honom. Ni fattar.

Nu är det dags att räkna ner inför Portugal och Douro. In i det sista sitter jag med pillerill och detaljer. Så vansinnigt roligt och pirrigt. Tänk om? Fast jag känner mig rätt lugn. Det kommer att bli jättebra. Jag var nogsam när jag valde destinationen och vilka jag skall jobba med där – men just jungfruresan är alltid extra pirrig.

Pillerill in i det sista.

Kommer att uppdatera er nästa lördag i vanlig ordning – för då sitter jag i Peso da Régua  i Portugal – på ett hotellrum och lägger det sista pusslet. Jag kommer att besöka de ställen som ingår i resan – innan gästerna kommer – och få ett fejs till varje ansvarig. Mycket har skett via mail och andra kanaler – och det funkar perfekt – men ett ansikte är ett ansikte – och jag tycker om den personliga touchen. Watch this space, som man säger utomlands.

Bra vinterförvaring

Snart är det också dags för vinterförvaringen i Spanien. Vintrarna där. Sommaren i Sverige. Så har vi valt att ha det. Det vet ni vid det här laget. Passar oss perfekt – medan vi kan sprattla och har kraften och nyfikenheten. ( Definitivt inget fel på den, vill jag meddela ). Jag har börjat tömma krukor och klippa ned växter. Det är lugnare i luften – eller hur man skall säga – och det ligger liksom avslut och lurar. Björnbären plockade och 4 burkar blev det. Dumt med fler i o m att de skall fraktas ned i resväska till Spanien. Nu är det nyponen kvar. Hemlagad nyponsoppa i vinter – vad tror ni om det?

Nyp dom

För Morgan Nyman AB går det lysande. Många stora lyxvillavagnar sålda och Brevik Camping och Villavagnspark är snart slutsålt!! Vilken hit!!! Det är så roligt! Jag unnar ALLA att få leva villavagnslivet. Så in i bänken bra. Såklart passar det inte alla – men jag VET att det skulle passa fler – om de bara visste och förstod. Att ha en villavagn är att få det man vill ha från ett ordinärt hus – fast mycket billigare och mer kompakt.

Missa inte att komma till Morgan Nyman AB på Ranstadverket och gå in i våra villavagnar. Sitt ner och känn. Det är ofta först då som många förstår vårt budskap! Wow – hör vi hur många gånger som helst. Det sa även min man och jag en gång – och se hur det blev!
Ring 0500-44 56 00 och säg när ni kommer så sätter vi på pannan och fluffar kuddarna!!

Lördag. Det utlovas regn. Inte kan man protestera mot det? Inte efter denna sommaren. Det finns gränser.

Ha en förträfflig vecka. Hoppas ni får njuta av höstens lugn och buskarnas bär. Kanske hittar ni svamp? Om ni är lagda på det viset, alltså. Om inte – njut på det sätt ni vill. Det blir perfekt.

Svårplockade men gooooda

Annicka

www.unnadigresan.se
Den Passionerade Lilla Resebyrån på Facebook
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Ibland får man bita sig i tungan och börja om. Tur att man har tänder.

Hilsen.

Ibland blir det inte som man tänker. Jag tänkte att jag skulle nana sött nu och vara tillfreds över att jag skrivit klart. Nöjd med dagens förvärv. Nu sitter jag här klockan halv 2 på en fredagnatt som egentligen är en lördagnatt – miss i nassen – och får börja om. Allt jag skrivit är borta. Fråga mig inte hur. Borta. Gone. Väck. Pust. Oh well. Antingen kan man bryta ihop eller så kan man bryta ihop och gå vidare. Kunde varit värre. Kunde varit någon slags deadline kl 02.00 och DÅ hade jag varit stressad nu. Såååå tacksam. Not.

087
Kollaps eller kallops. Stor skillnad. Det märker man.

Har ni varit på Bornholm? En riktigt fin och grön ö. Spenderade 4 dagar där med goda vänner. Riktigt härligt. Hade bil och körde kors och tvärs – inte svårt i o f s. Ön är inte stor. ca 40 000 invånare. Väldigt dansk. Väldigt genuin. Väldigt dyrt att förlusta sig men danskt rågbröd är billigt. Och ruskeligt gott. En dansk hotellfrukost blir man inte lessen av. Jo, möjligtvis för att man inte orkar äta allt. Fy fabian vad gott. Vår svenska valuta är ingen hit numera. Eller rättare sagt: Den danska valutan är en hit. För danskarna. Det tar 1 1/2 timme från Ystad till Rönne med snabbfärjan. Wienerbröd i mängder och hur mycket gott annat som helst. Åt bl a Havets Buffé som var bland det fräschaste jag ätit. Bodde strax utanför Allinge, på den norra delen. Helt fint. Superdagar, helt enkelt. Tack. Rekommenderas varmt.  Just det. Varmt var det. Makalöst vackert väder. Alla dagar. Ibland har man flyt.

Uppdatering: Förra lördagen skrev jag en del om ett te – Lakkawella – som vi drack som barn på familjesemester. I fullpackad VW Bubbla. 3 barn och 2 vuxna. Trångt. Jättetrångt. Pappa rökte cigarett på den tiden och öppnade alltid sidorutan, för att det inte skulle ryka på oss barn. Mamma rökte inte men tände cigaretten, för att pappa skulle ha full uppmärksamhet när han körde. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så fräckt när mamma drog luffarbloss. Majgadd. Hon fick röken att liksom ta smygvägen genom näsan. Oerhört imponerande. Efteråt tog hon en frukttablett ur en svart plåtask, som hon köpt på båten. Vi fick smaka. Jag tuggade alltid. Slut på nolltid.

dsc_00751
Istället för Lakkawella. Jag ger mig ALDRIG!!!

Just det, ja. Lakkawella. Jag är inte den som ger mig om jag vill något. Sökte upp en tehandel i Rönne, för att forska lite. Att vara så nära och inte ha gjort sitt bästa – nä, det är inte Annicka. Ska man, så ska man. Så man skulle: fick provsniffa på diverse téer och göra en riktigt grundlig  genomgång om vad som skulle kunna vara ”mitt” te.  Fick besked om att barndomstéet inte längre fanns – att det var ett varumärke – och fick tips om motsvarigheter. Kraftfullt, ingen beska, svart te. Så………..köpte något som liknar. Har smakat. Ljuvligt. Lite håning i. Super. Ska mixtra lite med styrkan. Njutning väntar.

DSC_3109
M som i MODIG. M som i MÖRBULTAD. Välj ❤

M som i MODIG. Är du modig? I betydelsen att trotsa rädslor och göra ändå? Att kliva fram. Att ta kommandot över det som magkänslan säger är rätt. Jag sitter såklart inte med någon sanning över hur någon skall leva sitt liv – det vore förmätet OCH dessutom omöjligt. Vi är olika. Däremot tror jag att man är rar mot sig själv och sin omgivning om man ger sig själv chansen att lyssna inåt och riktigt ta reda på när man trivs som bäst. När man är sitt bästa jag. Menar inte att skriva på näsan, att peka finger. Bara inspirera till att inte fastna. Fastna i sådant man absolut inte vill sitta fast i, vid eller på. Det KAN ha med mina antal år på jorden att göra. Har man levt länge och fått sin beskärda del av livets håning och käftsmällar bli det extra uppenbart att tiden sätter gränser. I Livets tredje period borde man inte ha tid att slösa bort dagarna och åren på lort och sådant man absolut inte vill göra.

Surikat, Porträtt, Djur, Natur, Chef
En får sitte o tänke en schtund – eller flere…….tills det kommer.

Man måste hitta vägar att ta sig förbi hinder. I det yttepyttelilla. I det stora. Livet blir annorlunda – men är det förenat med elände? Vad är det värsta som kan hända? Såklart talar jag utifrån det att jag är frisk och har både lust och styrka att sätta ned foten inför mig själv. Jag är inte så tuff som jag låter – jag är både ängslig och svag ibland men jag ger mig inte. Som en rysk Babushka docka. Som man putter på och som lägger sig men alltid kommer upp igen. Alla har det inte så men om man pratar rent ALLMÄNT, så tror jag att man får tillbaka tusenfallt om man dejtar sig själv och tar reda på vem man är, har blivit, vill vara. Finns inget som säger att man måste vara drastisk och hoppa av allt: Gör det du kan men GÖR det. Vänta inte. Du äger inte evigheten. Tufft att inse men rätt nyttigt.

Matrjosjka, Färgstarka, Dekoration
Always standing.

Hua, där blev vi lite tunga ett tag. Vet inte vad ni orkar med, så jag bryter ”seansen” här.

Vi tar lite villavagnsliv. Har det så gott. Älskar´t. Världens bästa val. Tycker vi. För oss. Vinterförvaring i Spanien och sommarförvaring i vår villavagn i Sverige. Kan de bli bättre? Mer tid för upplevelser och lägre utgifter. Hur bra som helst. Om ni är nyfikna på hur det är PÅ RIKTIGT – hör av er.

Jag har gjort filmen idag och redigerat den 123456 ggr. Jag pratar fort och i staccato. Det blev 2 minuters film. Jag kan inte bättre än så här – men kärlek är det – det lovar jag. Hoppas det inspirerar!

Ha det gott i veckan som kommer. Tror den blir kalasfin. Utgår från det.

Annicka

www.unnadigresan.se
www.villavagnar.com
www.villavagnsbloggen.se